Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Ha ha, ja drömmar är kul!
Båten är kvar i sjön mrn dynorna är på hinden. Tar upp den nästq vecka😢Så snabbt säsongen gått...Har ni kvar er/a båtar i sjön?
Maken har lovat att bara dricka vin fre o lör sedan vårt senaste snack, hittills har han hållit det😃
Kram!

@Sattva Jag tycker det är häftigt med drömmar. Vilka knäppa saker som det undermedvetna kan hitta på.😅 Din dröm nu i natt har väl troligtvis att göra med din mans gömmande av vin nu senast. Hoppas det går ” bra” på den fronten nu förresten.❤️ Min första nyktra månad drömde jag om alkohol i princip varje natt. Det var som en tv serie med en massa olika avsnitt, där alkohol ingick överallt. De mest märkliga personerna var inblandade, folk jag inte har träffat sedan min barndom tex. Skithäftigt.😂 Det coola var att i det sista ” avsnittet” så tackade jag stolt nej till en stor iskall öl som en kompis erbjöd mig.

Sedan har jag haft någon enstaka dröm om alkohol då och då. Fast nu var det nog 1 år sedan eller så när jag tänker efter. 🧐

Blir det någon mer båttur i år eller har ni tagit upp båten ur sjön förresten?

Kram 🤗

Bara jättesnabbt om vad jag drömde inatt🤣
Jag hade druckit en halv box(!) och skulle gömma den. Var inte nöjd med gömställetno flyttade den. Stresskänslor. Maken hittade den, och i drömmen såg jag som i slowmotion hur han lyfte på kudden jag hade gömt den under o jag kände bara lättnad.
Knepig dröm!! Hjärnan jobbar väl med nykterheten. I min verklighet har jag inga tankar på att dricka, inget sug alls sedan länge. Men nåt processar hjärnan. Hantering av den hektiska period jag har just nu kanske?

@Soffi Åh så fint att höra ifrån dig Soffi! Hinner inte skriva. Hinner knappt läsa trådar längre, just nu "fullt upp" med allt.
Tänker på drt där med att vakta på sig själv. Gäller ju allt där man har en skörhet. Är du stresskänslig, utmattning i historien behöver du vakta på din vardag o hålla koll på teckrn att du är påbägmåt fel håll. AH visar exempel på detta hela tiden. Oavsett bdhöver man ju rigga sitt liv så att det blir så bra som möjligt för just mina behov. I det kan jag slappna av, att jag har marginaler. Eller jobbar på att skapa iaf!
Du kommer fixa detta Soffi! 🌷❣🌟⚘💥

@Renova Tack! Jag har läst din tråd. Du verkar ha hittat din väg! Det gör mig glad! Det senaste du skrev om att få koppla av nykter - visst är det härligt!!!
@Renova skrev:"spännande med prickarna utanför klustret. Och vad vi tror om oss själva." Ja, Renander brukar säga att vi vill vara "över medel - och normala.." Jag jämför också med självskattning om hur duktiga bilförare de flesta anser sig vara, det finns ju studier på det. Jag minns dock inte siffrorna, men det är en jättehög procent bilförare som anser sig köra bättre än snittet 🤔🤣. Så visst, prickarna utanför klustret finns! Men man får vara försiktig med att tro för mycket på sin självskattning 🙄🙄🙄.

@Sisyfos skrev:"Jag har landat lite i samma bedömning som du när det gäller alkohol, men jag tror inte riktigt att det går att slappna av i det. Jag vet inte om det går att slappna av för de som inte dricker heller."
Det där är lurigt! För de flesta som jag lyssnat på och som varit nyktra i många år vittnar ju om det. Att man får ett mer avslappnat liv, men - för det finns ju alltid ett men 😯 - det gäller att "göra sitt jobb", slappnar man av ifrån det så kan man trilla dit. Så det är nog rätt som du skriver, oavsett vilken väg man går så behöver man vakta lite på sig själv. Fast det är ju egentligen inte konstigare än om man tar jämförelsen med till exempel diabetes. Det går för de flesta att leva fullt normalt, men man får inte glömma att man har det, inte börja slarva med mat och motion. Och, vissa kan ta en tårtbit ibland om de har koll på sina värden, andra mår bättre av att låta bli helt, ingen kan dock börja frossa i tårta varje dag.
@Sisyfos skrev:"Du.skriver i bilder Soffi. Det blir så fint ibland. Lätt att se framför sig. Det är en talang."
Tack!!!

Så hur är läget med mig sedan sist?
Jo tack, ganska bra ändå.
Helgen var helt fantastisk! Fint väder, hemmafix, höstfix i trädården och hästfix. Full fart och massor av tillfredställelse.

Gårdagen var hemsk!!!
Ångest i kubik.
Men den går över, lättar lite för varje dag som helgen närmar sig.

Tänker på att den här måndagsångesten är ny för mig. Visst kunde jag ha lite ångest ibland förut för om jag var lämplig bilförare på morgonen, vissa gånger väntade jag ett par tre timmar till för att vara på säkra sidan. Det var ju en typ av ångest.
Men nu. När jag är nykter och vill må bra. Då är det som att det slår stopp totalt med rent förlamande ångest.

Men det är OKEJ! Det är livet utan bedövning. När jag hamnat fel ... eller när jag inte hittar rätt mindset för att hantera kaos ...?
Vad ska jag börja med? Vad kan jag göra? För att hitta något litet litet att känna tillfredställelse över.
Känns lite bättre när jag skriver här iaf.

För:
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra!!!!!!!

Kram!

Jag kom på en sak. Jag använde klassisk förhandlingsteknik i samtalet med min chef igår, utan att ens vara medveten om det. 1) Visa stor förståelse för motpartens situation, 2) träng inte in hen i ett hörn, 3) servera en lösning som gör att motparten kan gå ur samtalet med ett tydligt argument för att hen tvingats backa, 4) ha fokus på målet men låt vägen dit ha lite olika alternativ, 5) ha alltid en planerad prutmån med dig in i förhandlingen. (Vad kan du backa på utan att det förstör helheten? Oftast planterar jag medvetet in en prutmån, dvs jag gör ett förslag lite ”dåligt” i ena hörnan för att motparten ska upptäcka det och sen känna sig jätteduktig när hen får rätt, trots att det var ett medvetet ”fel” jag gjort för att uppnå just den effekten.)

När jag gav min chef ”kubrummet” att bli upprörd över gav det henne möjligheten att inför andra fokusera på den lilla detaljen. Hon kan nu i sin tur rya om att det minsann borde vara bakläxa på det bygget. Hon slipper konfrontera mina chefskollegor med faktumet ”nu kan inte NN jobba på plats här längre eftersom ni är för jävla högljudda”.

Samtidigt var jag tydlig med grundorsaken, för att jag tycker att hon behöver veta så att hon kan hantera den frågan på ett djupare plan, lite i det dolda. Genom att strama upp regler och sätta gränser mot mina chefskollegor. Ett mandat som hon har. Och jag struntar i vad hon går vidare med, jag fokuserar på målet: Komma därifrån. Samtidigt som jag vill vara ärlig och berätta grundorsaken, för annars skulle det kännas som om jag smet ut bakvägen.

Idag påbörjar jag arbetet med att sätta mina nya hemmajobbrutiner. Kunde inleda med att låta klockradion gå igång kl 6.30 istället för 6.00. En riktigt bra start på jobbdagen - nu sätter jag resten också!

Kram 🐘

Vad bra Sländan att du lyssnar på din egen visdom, och erfarenhet.Jag har ju besökt några AA möten. Min uppfattning är att det är för strikt tänk för mig. Vi alla är absolut inte lika dana . Alla beroenden ser olika ut. Jag tyckte AAs böcker skulle skrivas om, dom var alldeles för gammalmodiga i min smak. Det var inte populärt när jag nämnde det. Men det fanns dom som hade tänkt likadant och faktiskt ändrades vissa ord redan när jag besökte möten.. Det kom lite nytänk som många som varit med länge inte gillade. Jag har ju många släktingar med A- problem plus att jag känner till flera stycken med beroenden. Vi är inte stöpta i samma mall. Jag har jättesvårt med ord som man har nått sin botten..Vad betyder det? För mig är det luddigt. Eller att man måste säga högt att man är alkoholist..Jag använder hellre alkoholberoende. Det försvinner aldrig utan är livslångt. Våra hjärnor har blivit beroende. Jag vet att AA har gjort många människor nyktra, och det ÄR bra. Men vi är alla olika, och behöver olika stöd. Hade någon sagt till mig för snart 6 år sedan att ”Miss Lyckad, du kommer att bli nykter med hjälp av ett forum”Då hade jag sagt att..Det kan inte vara möjligt..Om personen även sagt att det kommer att gå fint för dig, du kommer att älska ditt liv som nykter, du kommer att vilja vara nykter.. Då hade jag haft svårt att tro på det. Nu vet jag att det är sant..Det kommer gå bra för dig Sländan..❤️ Jättesunt att ifrågasätta och reflektera..Vi är inga JA-sägare utan olika, men a-beroende. Varm Kram. 💕💫

PS. Jag är SÅ glad över att slippa ta ansvar för återgången till arbetsplatsen för alla våra hemifrånarbetare. Jag bidrar genom att bli ytterligare en snarare. Så det kan bli.

@Tofu Gasmasken var @Torns outfit under corona, som protest mot snörvlande kollegor. Hörselkåpor modell industri får jag köpa om företaget tvingar in mig till jobbet. Nu slipper jag det 🙏🏻

Jag tror också att återgången till arbetsplatsen blir tuff för många. Har man suttit hemma i lugn och ro krävs inte mycket störning för att stressa massor. Mycket långsam återgång är önskvärd. Min kollega, som jobbat 100 procent hemifrån i 1,5 år, berättade att två-tre timmar fysiskt på jobbet gör henne helt dränerad på energi. Hennes återgång får vi ta väldigt stegvis.

Kram 🐘

Tack alla för er omtanke ❤️ Det känns bra att jag stod upp för mina behov, och att jag agerade snabbt innan jag mådde ännu sämre. Lite mentalt trött är jag efter helgens konstanta genrep av ”talet” jag skulle hålla till min chef idag. Men det landade väl. Jag frågade min kollega efteråt hur hon upplevde vårt gemensamma möte och hon svarade ”ja, det blev verkligen ett samtal”. Och hon hade så rätt. Vissa möten är bara utbyte av information, möjligen en diskussion. Men idag kunde vi samtala, verkligen vilja förstå varandra.

Vi förstår att hon helst vill ha oss på plats på centralkontoret, men hon förstår samtidigt att arbetsmiljön där inte är bra för oss. Hon beklagar att det är som det är, och vi beklagar också att det är som det är. Men vi måste lösa det. Vi måste alla bidra till att lösa problemet. Och vi två är för värdefulla nyckelspelare på företaget för att vår chef ska riskera att mista oss. Vårt förhandlingsläge är på topp egentligen.

Nu när ”striden” är över känner jag mig lite känslomässigt dränerad. Jag är också lite ledsen över att jag har fixat en sådan fin arbetshörna till mig, och sedermera min närmaste kollega som skulle ha suttit bredvid mig. Men nu kan jag inte sitta där, för att arbetsmiljön på den platsen inte är funktionell för mig. Nu måste jag bo in mig i en helt annan hörna, på ett helt annat kontor. Så småningom. Just nu ska jag bo in mig ordentligt i mitt extrarum.

SUP:en är nedpackad och hemmakontor blir rummets nya huvudstatus. Just nu har jag ett pyttelitet datorbord och ett ännu mindre sidobord, men om en dag eller två kommer mitt nya fina skrivbord - ett vitt höj- och sänkbart skrivbord 120x60 cm stort, som kommer att passa som en smäck på hemmakontoret. Man måste ha fint omkring sig 😍

Kram 🐘

Så tråkigt med exmaken. Och egentligen tycker jag inte att hans förklaring om varför han inte kan hjälpa dottern håller. Förstår att du blir bekymrad och kanske lite arg.
Vännen din drack nog lite väl mycket. Är man inte van så klarar man inte en flaska utan att bli rejält påverkad. (Tror jag).
Tycker som SeKlart att du ska se det som att bromsa i tid. Skönt med en engagerad läkare.

@Charlie70 Det är absolut inte dig det är fel på ❤️ Återgången gick för snabbt. Vägen tillbaka är guppig som sjutton, man har bra och dåliga dagar. De dåliga dagarna måste man pausa, stanna hemma. Försäkringskassan är en påse nötter som inte fattar att man inte kan stoppa in folk i mallar och formulär. Det är så himla olika vad man behöver träna extra mycket på. Gå från 25 till 50 är ett stort steg, från 50-75 brukar vara lättare, men steget upp till 100 brukar ta lång tid. Och olika lång tid för olika individer.

Det sämsta man kan göra i det läget är att skuldbelägga sig själv eller känna sig usel. Acceptans är nyckelordet. ”Okej, idag var det en skitdag”. Du har dessutom allt med din dotter och nu hennes pappa att bekymra dig över - det tar mer energi än man tror. Man är summan av sitt liv, egentligen behöver man ha det kav lugnt hemma när det är stökigt på jobbet och vice versa men det är ju sällan så det ser ut.

Första gången jag var sjukskriven (2007) bestämde jag i princip själv takten från 25 till 50, 75 och 100. Jag bestämde också vad jag skulle göra när jag jobbade, ihop med min chef. Jag fick möjlighet att ”arbetsträna” upp till nästa nivå innan jag valde att kliva upp ett steg. Andra gången jag var sjukskriven (2018) var FK mycket hårdare tyvärr. Arbetsträna fick jag inte göra och steget mellan 25 och 50 gick tex alldeles för snabbt.

Efter ett helt år av återgång i arbete var jag fortfarande inte uppe i 100, jag orkade bara 75 procent. De sista två timmarna på dagen var jag helt död. Vid ett år drog FK in min sjukpenning helt. ”Kan du jobba 75 procent på ditt kvalificerade jobb så kan du jobba 100 på ett lågkvalificerat jobb och därför får du ingen mer sjukpenning”. Jävla nötter som sagt 🤬 Då valde jag att ta tjänstledigt 25 procent i ytterligare ett halvår. Det var enda chansen att komma tillbaka i min egen takt. ”Dåliga” dagar under min sjukskrivning tog jag ut semester eller komp, för vissa dagar tog jag mig inte ur sängen. Då hade det kanske samlat på sig en massa olika saker och plötsligt fick min hjärna bara nog.

Jag upplevde också att återgången var kämpigare andra gången, då jag närmade mig 50 år, jämfört med första gången då jag var 36 år. Det är så mycket som spelar roll - den fysiska och psykosociala arbetsmiljön, inflytande, tydligt avgränsade arbetsuppgifter osv.

Generellt ska man göra saker som man behärskar väl och som man tycker är roligt under återgången, då går återgången lättare. Felet många gör är att de känner pressen att lära sig nya saker och göra många olika saker. Begränsa intrycken om det går är viktigt - och nyttja den ”automatik” som finns i vissa arbetsmoment. Vissa arbetsmoment kan jag nästan göra i sömnen liksom.

Men det sista du ska göra är att slå på dig själv ❤️ Det blir bra till slut. Ha tillit för att det blir bra till slut. Tålamod. Precis som med nykterheten.

Kram 🐘

Ja hur har jag det? Sjukt stressigt just nu, men det känns ok ändå. Inte så mycket grubblerier, mer aktion. Funderar mycket på vad skillnaden är i när jag mår bra och kan fokusera och när jag inte mår bra. Svängningarna vill jag kunna förklara lite bättre. Nyckeln till att må bra alltid vill jag ha. Det är lätt att må bra när man mår bra!

Så härligt att höra @andrahalvlek! Blir riktigt glad å dina vägnar. Och så bra uttänkt och planerat, sin chef måste vara stolt över en så ansvarstagande medarbetare 😍 hoppas det blir lite lugnare nu, stor kram 🍂

@Andrahalvlek, så skönt att höra att det finns en bra lösning i sikte! Grattis! ☀️

Jag har ju lite knep. Har en jättebra terapeut som jag jobbar med men vet inte om det hjälper så mycket. @majsan_nu

Hej @charlie
Jag kikar in helt snabbt men tänkte bara på ordvalet ”backa” och skulle vilja säga välbehövlig paus i upptrappningen. Jag tror inte du backar. Men jag kan ju inte veta det, däremot att du har fullt och nödvändigt fokus på många olika delar av livet. För att inte behöva backa så bromsar du. Jag tror otåligheten är en av de svåraste sakerna med återgång till jobbet, min erfarenhet. Jag har stått utanför ett antal gånger och ser massor av framsteg men medarbetaren vill fram så snabbt! Om jag får säga så tycker jag du verkligen ska se detta som en säkerhetsspärr. Varken du eller din läkare kommer att ”ge upp” men ibland är två steg fram och ett tillbaka exakt rätt takt.
Kram 🍂💕

@Kaffetanten88 Åh, vad jag lider med dig... Har precis haft en sån dip, har knappt hämtat mig än. Har du nåt knep att ta till? Jag var så oförberedd när det hände mig o kunde bara vänta ut känslorna. Det tog sin tid...Har inte läst så mycket i din tråd, många bra o kloka tips finns ju när man läser runt här... Hoppas det lugnar sig snart för dig ... 🤗

Igår och idag har jag varit nere i ett mörkt hål igen. Ångesten är hemsk och jag vet inte vad jag ska göra för att det ska bli bättre. Vet inte vad som triggade igång det heller. Är bara så trött. Trodde jag var någorlunda stabil nu.

Spännande tankar @tofu och @andrahalvlek, med stigande ålder tänker jag nästan- bara nästan- att summan av otryggheten är konstant… nej men ibland tänker jag att tex problem med tillit (om den inte blir skadlig- aldrig våga gå in i relation etc) är en del av vilka vi är som människor. I viss mån. Att våga släppa taget, lita på någon annan. Det ÄR läskigt och rentav ”farligt”. Tror också att det som förr nästan varit ett skällsord- duktig flicka- är en superkraft. Det bara används förminskande. Ambitiös (kvinna) är jag hellre, och duktig också, än de halvmesyrer till oduktiga män som jag stött på genom åren men som ändå lyckats ta sig fram. (Ja det finns forskning i mängd kring detta ämne.)
Ett sår kan bli en styrka. Se på många skådisar/konstnärer. Vi (jag!) måste tro att min verktygslåda är helt okej och det går precis som ni skriver att öva. Eller välja att inte göra det. Det är en frihetskänsla tycker jag. Kram på er!

@Tofu Det kan jag känna igen mig i. I en relation har jag svårt att till hundra procent lita på någon annan. Jag är van vid att jag bara kan lita på mig själv. Jag har också haft svårt att prata om saker som skaver, men det har jag blivit mycket bättre på. Hade jag gått in i samma relation idag hade jag inte gjort samma misstag som jag gjorde när jag var 20 år, av naturliga skäl. Under min uppväxt vande jag mig vid att stoppa huvudet i sanden, vi pratade inte om saker som skavde. Jag har blivit mycket bättre på det, om än inte helt frisk och kry på den punkten i privata sammanhang åtminstone. Bättre på jobbet.

Kram 🐘

Nu är jag hemma. Hade ett bra samtal i förmiddags med min chef och min närmaste kollega. Min chef blev förfärad när hon hörde hur lyhört det var från det nybyggda ”kubrummet” bakom mig. Hon stod på min arbetsplats och jag gick in i rummet och pratade i normal samtalston, och hon blev som sagt förfärad över att hon hörde vartenda ord som jag sa. Hur kan man bygga ett kubrum i ett kontorslandskap utan att ta hänsyn till ljudvolymen? Bakläxa på det jobbet 🤬

Min chef har också förståelse för att jag behöver ha det tyst omkring mig nu när jag måste ha fullt fokus på att lära mig mitt nya jobb. Jag och min kollega uttryckte båda två att vi vill ha arbetsplatser bredvid varandra på det andra, mindre kontoret. Där är det tyst och lugnt, skillnad som natt och dag faktiskt. Min chef skulle jobba på det, eftersom det krävs viss planering då andra också ska beredas utrymme, och tills vidare kan vi båda två jobba hemifrån. Återgången ska sen ske stegvis, åtminstone för min närmaste kollega som har jobbat hemifrån till 100 procent de senaste 1,5 året.

Min chef vill att vi jobbar vissa dagar på det vanliga kontoret, men det behövs nog inte. Vi får visa för henne att det funkar bra ändå. För mig kvittar det vart jag kör - jag har tre mil till båda orterna åt helt motsatta håll eftersom jag bor mitt emellan. Vi hade vissa kriterier för placeringen i kontorslandskapet som vi vill ska uppfyllas, vilket min chef också noterade.

Jag känner mig otroligt nöjd och lättad. Samtidigt är det sorgligt att jag har lagt så mycket krut på att få till en trevlig arbetshörna, men sen kan jag inte använda den pga att allt prat runtomkring stör för mycket. Men som jag sa till min chef - jag har varken mandat eller en önskan om att be folk hålla tyst. De kollegor som pratar mycket behöver prata mycket, det är en viktig del av deras jobb. Det är dock inte alls en viktig del i mitt jobb, jag kommunicerar i huvudsak skriftligen.

Jag trivs bäst av att ha en arbetsplats att gå till, men just nu blir jag mer stressad av allt prat. Då måste jag få det att funka bra och jobba här hemma istället. Tills vi har fått två arbetsplatser på det andra kontoret. Just nu känner jag mig nöjd som sagt. Jag identifierade skavet, och gjorde något åt det. Snabbt.

Kram 🐘

@Torn skrev:"Men rent demonstrativt är de bra. Lite som när jag hade typ gasmask på mig i början av Coronan för att cheferna var för slapphänta med att hålla avstånd."

Det var lite den effekten jag ville uppnå 😉

Kram 🐘

Tack för tipset @Charlie70 ❤️

Kram 🐘

@Andrahalvlek Egentligen är det nog bäst med den typen som Charlie föreslår. Dyra som sjutton också, så det svider lite i plånboken för firman du jobbar på. Den typen jag använder är tydligen mest designade för att stänga ute skadligt höga ljud, och är fula som stryk. Men rent demonstrativt är de bra. Lite som när jag hade typ gasmask på mig i början av Coronan för att cheferna var för slapphänta med att hålla avstånd. Det bet väldigt bra faktiskt. hörselkåpor kan köpa för en hundring på Jula.

Kram