Senaste kommentarerna i forumet

På tal om släkthistorier, så förvarar jag sjukt mycket i minnet.Minns alla möjliga berättelser om olika människor jag träffat..Även deras vänner och släktingar. Frågar någon mig däremot när Karl den XII dog, då har jag inte en aning..🤔..Det är något med berättandet om människoöden som är intressant..Härligt att du AH fortfarande äger ” din sjö”. 😁..Likadant har jag med världens största biggarråträd hos exet som jag var med och planterade..Det känns också som ” mitt” 🍒..Men jag vill ha ett liknande, fast det hinner ju aldrig bli så stort under min livstid..Jo, om jag blir närmare 90 år och får fart på ett nu..Eller att jag får mitt drömhus med sjö utanför, och ett biggarråträd redan finns där..Man vet aldrig. Otur med takräcket, men det löser du snart. Gött att du är frisk, kompis. 🤗🤗

@Soffi Så härlig läsning Soffi! Ja, att må bra är det viktigaste. Alla de där valen. Äta kakan o ändå ha den kvar, det går ju inte. Att behöva kompromissa o välja bort sånt man eg vill ha i sitt liv, men där priset blir för högt i slutändan. Har dessa funderingar för fullt...
🥰🧚‍♀️🤗

Jag blir hjärtinnerligt glad när jag läser att du hjälper din pappa med hans trädgård. Njut av varenda minut ni kan få ihop, det finns inga garantier för någonting här i livet. Det är skönt att umgås över praktiska saker också, då kan man småprata när andan faller på. Man skapar något ihop, och båda blir nöjda med resultatet.

Att göra saker för andra är att visa kärlek i praktiken. Min äldsta dotter kommer hem till sin pappa och styr upp diverse projekt. Röjer och renoverar. Idag ska tydligen hans båt sjösättas, för första gången på flera år. Det är hon som har pushat honom dithän, och jag hoppas innerligt att det verkligen blir av idag också.

Kram 🐘

@TappadIgen Otroligt sorgligt öde och sorglig låttext. Han hade liksom gett upp. Så upplevde jag att det var med min pappa också. Jag kan inte räkna antalet gånger som han slutade dricka med buller och bång. Nu minsann skulle han bli en ny människa. Varje gång tog han återfall. Jag orkade inte ens glädjas de sista gångerna, jag visste ju att han skulle ta ett återfall igen. Jag blev luttrad. Och han gav upp helt.

Ett halvår innan han dog bröt jag med honom. Mina barn var då 2 och 4 år. Jag kunde inte göra något åt min egen uppväxt, men jag kunde förskona mina barn från att uppleva sin onyktra morfar. Jag sa åt honom att jag inte ville träffa honom förrän han sökte hjälp för sina problem med alkoholen. Han blånekade. Han hade inga problem med alkoholen sa han. Det var i september 2001.

Några veckor innan jul det året ringde min pappa och undrade om han och min mamma var välkomna till oss under julen. Jag svarade att det var de självklart - OM han hade sökt hjälp för sina alkoholproblem. Han blånekade igen, han hade minsann inga alkoholproblem. Då svarade jag att han tyvärr inte var välkommen, men att min mamma kunde komma ensam. Det gjorde hon.

Den 24 januari, prick en månad efter julafton, dog han. 61 år gammal. Söndertrasad lever. Jag hann aldrig träffa honom, men enligt min mamma var han ändå helt väck på slutet och inte ens kontaktbar.

Min pappa visste precis vart han skulle vända sig. Han var stammis på psykakuten och beroendemottagningar i Göteborg. Han fick en massa hjälp under årens lopp, men började alltid dricka igen. Jag vet än idag inte vad som hade hjälpt honom. Det enda jag ångrar är att jag inte ställde ultimatum tidigare, medan han hade en ärlig chans att göra någonting åt det.

Kram 🐘

@Pilla Jobbig känsla. Men det är du som är en vinnare i detta, som slipper alkoholen, glöm aldrig det. Ett tips är att ”genrepa” innan. Tänk dig dagen/kvällen in best case scenario. ”Vi kommer dit och jag erbjuds en välkomstdrink och då säger jag …. Och till maten dricker alla andra vin och jag …. ” osv. Tänk dig innan hur du vill att dagen/kvällen blir så är sannolikheten stor att den blir så.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vad kul att firandet av dottern var lyckat! Tror man aldrig slutar känna lycka o glädje över barnens lycka o glädje, hur vuxna de än blir!
Gott att supen äntligen har kommit! Du får berätta mer om dina turer😊

Gällande din släkthistoria kan jag bara hålla med övriga, det är givande, spännande. Jag älskar sånt. Läste den där maj-gull triologin också för några år sedan.
Vad som formsr oss, vår historia. Så spännande! Min mormor är död sedsn 20 år, men berättade alltid berättelser ur sitt liv. Jag minns dem än. Min mamma berättar ockfå, men alltid med ett stråk av självömkan o bitterhet, vilket gör det jobbigt. Jag går igång, retar mig, kan inte lyssna objektivt. Men det är ju så viktigt. Min man vet ingenting om sin släkthistoria. De pratade liksom aldrig. Mina barn frågar en del, o då berättar jag.

Angående gårdagen vill jag citera yngsta dottern: ”En toppendag”. Från tidig morgon till sen kväll (jag fick henne i säng först kl 23) så var det enligt henne ”superbra”. Hon bara travade superlativen på varandra för att beskriva hur nöjd hon var med sin födelsedag. Och mammahjärtat höll på att spricka av glädje ❤️

Ringde henne på FaceTime nu på morgonen och hon var fortfarande lika översvallande nöjd. Sverigekepsen var på - bak och fram, precis som den coolaste kille på boendet alltid har. Tydligen är det någon match som ska spelas kl 10.30 😉 Varken jag eller dotterns pappa är ett dugg sportintresserade, men på boendet finns det några riktiga sportfantaster.

Där sitter de på rad i varsin skön fåtölj och tittar på den gigantiska tv-skärmen. Den största tv-skärm jag har sett har de köpt till boendet, och den har typ alla streamingtjänster som finns, så gemensamma filmstunder och sportstunder ska de bli många av framöver. Och dottern är mest bara lycklig över att vara en del i den gemenskapen. Och mammahjärtat spricker nästan igen av glädje ❤️

Så sent som kl 21 igår var min SUP uppblåst och klar att prova. Jag kom upp på första försöket, yes! Men sen ramlade jag tio meter senare när jag tappade balansen. Sen fick äldsta dottern prova. Hon tog först med sig lillasyster på en liten runda och yngsta dottern skrattskrek hela tiden så det ekade över sjön. Sen lyckades äldsta ta sig upp på första försöket och paddla en rejäl runda. Yngre, smal, yogaträning, det kändes rätt naturligt att hon skulle klara av det direkt.

Enda grumset i glädjebägaren var att jag tydligen har köpt fel takräcke, det passade inte på min bil. Och barnens pappa höll på klassiskt manér en lång föreläsning om hur fel jag hade köpt, si och så och hit och dit. Jag var för trött för att ens ifrågasätta. Jag lämnade SUP:en liggande bakom lekstugan i hans trädgård och jag ska strax åka dit och lära mig behärska SUP:en bättre. Han bor ju 50 meter från en badsjö och eftersom jag själv har bott i det huset i 14 år så är det lika mycket ”min” sjö i hjärtat. Han behöver inte ens vara hemma även om jag åker dit och SUP:ar.

Men takräcket måste jag få ordning på förstås. Min SUP kan ju inte bo i hans trädgård någon längre tid - och jag vill ju utforska andra sjöar och havsvikar. Typiskt mig så vet jag inte ens var jag har kvittot. Jag är den mest noll-koll-på-ekonomiska-saker som jag känner. Tveksamt om jag får lämna tillbaka takräcket på premissen ”jag råkade köpa fel”. Får väl sälja det begagnat i så fall, och leta reda på ett nytt som passar.

Men innan jag ger upp helt så ska jag försöka få till det på egen hand. De använde en gummipryl mellan räcke och skenor som jag måste studera lite mer noga. Den gummiprylen borde gå att justera, eller kanske helt ta bort, så att räcket passar. Jag dissar inte takräcket helt förrän jag själv har testat i lugn och ro med utvilad hjärna. När jag väl ger upp får jag förstås lösa det på annat sätt. Men mesta energin idag ska jag ändå lägga på att lära mig hantera min SUP.

Kram 🐘

Lördag o ledig!!! Sov länge. Ut m båten snart. Ska sola, slumra, bada, läsa. Att köpa båt är bland de bästa beslut vi tagit. Vilken lisa för själen!
Igår var lugnare dag på jobbet.
Funderat över varför jag upplever ensamjobb som så pressande denna sommaren. Vi jobbar ju ensamma i perioder alla somrar. Kommit fram till tre orsaker:
- Jag är nykter. Den trötthet jag kanske känt tidigare somrar har jag hänvisat till alkoholen. Och då ignorerat den, eller lagt skuld/ orsak på mig själv
- Det är högre tryck i år än iaf förra året pga pandemin/ vaccination. Folk vågar söka nu när de är vaccinerade
- Jag yogar varje morgon före jobbet= mindre sömn
Vi ska få en kollega till i höst, så läget kommer bara bli bättre! Morgonyogan får jag se över, om det är värt förlorad sömn. På måndag kommer den som kan datorsystemet, ska be henne dölja ikonen. Pratade på fikat igår om hur jag mår kring detta o jag var inte ensam...Såklart. Det finns inga supermänniskor.
Så nu ska jag njuta av helgen!!!!
Kram!🥰

Jag ska snart träffa människor som jag inte träffat sedan jag fattade mitt beslut om att avstå.Från ingenstans känner jag nu lite oro när detta ska läggas fram,jag kanske överdriver min oro men den stärks av att det skickas bilder på glas med nåt färgglatt i och att jag också ska få när vi ses.Alltså Pilla!Du vet inte ens om det är alkohol i glasen.Men att det varit det förr,det vet jag!Jag är stark i mitt beslut men ändå är det något som jag måste igenom med alla som jag träffar.Det är tankarna kring detta som tar energi.Och en rädsla att bli bortstött.Detta är personer som finns i släkt på min mans sida.Och duger jag inte såhär så är det inte mitt problem.Jag mår bra och känner mig tydlig och bestämd och säker och det är det viktigaste för mig.Kör på nu Pilla👊🏋

Tidig härlig morgon med kaffe i koppen.
Får tankar om att känslorna som finns för sina barn,även som vuxna.En process,
tänker ibland att tiden gick för fort.Det är så fint uttryckt av dig,din längtan efter din minsta dotter🤗
En stabil Lördag väntar.
Kram Pilla

När brorsan och hans pojkar 9, och 12 år sov hos mig.Skickade han bilder till mig.Då ser jag tydligt blickarna på barnen.Sorg, ilska och vrede..Framförallt hos den äldre..Bilderna som är tagna på dagen, är blickarna hos pojkarna gladare. Jag har sett liknande ögon hos mina egna barn.Både när det gällde mig, och deras pappa. Vissa barn, har dessa ögon, permanent. Det är dom som aldrig kommer att känna sig, speciella och värdefulla..Dom har ju redan som små blivit bortvalda, trots bedjan, och ilska för att det ska bli ändring, och kännas tryggt..Dessa 2 pojkars ögon, såg jag glada och tillitsfulla för ett tag sen..Jag ska prata med dom, om att det finns hopp, om min bror..Pojkarna vet ju att deras mamma har lämnat pappan, för att han inte slutade dricka..Dessa pojkar kommer förmodligen att få alkoholrelaterade ”skador” psykiskt..Jag hämtade den yngre från förskolan några gånger för att han hade ont i magen.Min bror sa att det var så konstigt för han blev alltid bättre när han kom hem..Jag tolkade det som att pojken ville kontrollera så att inte föräldrarna mådde dåligt när var i skolan.Mamman hade fått en stroke tidigare 38 år gammal. När vi är mitt i drickandet, kan/vill/ orkar vi inte se vad som händer med våra barn. En av mina döttrar är ledare och kontaktperson i Maskrosbarn..Det var väldigt givande för henne, att vara kolloledare. Där fick barnen prata av sig och träffa barn och unga med liknande erfarenheter. Många av våra barn har detta som jobbiga hemligheter, som dom gör allt för att dölja. Som vuxna sen är det svårt att göra rätt val. Skammen och att hålla fasad kan ingå i vuxenlivet. Svårt med att lita på människor, och att tycka om sig själva..Väldigt lätt att själva hamna i någon form av beroende eller missbruk..🍃⚡️🍃..

Texten till Under Grass and Clover som Alexi pratar om i artikeln. Själva låten hittar ni där musik spelas d.v.s Spotify och sånt.

Flashback from the night before
Was it the other day, I couldn't say
It's all coming in pieces
But before you know they just fade away
Goddamn! What did I hear, what'd I do?
Where did I go and how'd I get there?
I know... I'm too far gone
A deadbeat, a travesty
What's my strategy?

Fuck me, there's blood on my hands
That's nothing new but now they're shaking too
Everything's soaked in sweat
Here comes the "forgive and forget"
Who should I forgive? Forget that plan
I really don't give a damn
I just need my fix, I'm dying
Break out the bottle and stop crying

And the calm washes over
My soul drying my tears
Under the grass and clover
A new sense of hope appears

Choking - breathing exhaust
Hard to keep an even keel
Shot - boiling mercury
It burns so bad yet I can't feel

Choking - breathing exhaust
Hard to keep an even keel
Sweating - boiling mercury
It burns so bad yet I can't feel

Walking - in a mine field
Tired of keeping my eyes peeled
Shot - to hell and fried
No heaven, evermore denied

And the calm washes over
My soul drying my tears
Under the grass and clover
A new sense of hope appears

@miss lyckad Jag är ledsen för att det är som det är med din bror men det är ju också ett bra exempel på hur svårt detta är. Hur når man fram? Jag vet ju att det är av omtanke som du vill att han ska förändra sig, men hur kommer han att ta det när du pratar med honom. Sen är det ju såklart hans liv så i slutändan så är det ju han som får välja själv, men jag hade tyckt att det känts fel att inte försöka prata med honom alls. Du får börja fila på en plan redan nu.

Angående den finska artisten, nej han är knappast ensam som artist att ha levt ett alldeles för kort liv. Just i det här fallet så var jag redan ledsen för att det hade gått som det hade gått. Hans familj ville ju inte vara öppna med dödsorsaken men hans fru berättade för som hon sa så kanske det hjälper någon som slåss mot samma demoner.

Men det som gjorde det extra sorgligt var att jag nu i efterhand läste intervjun från nästan två år innan han gick bort och där han berättar om hur han har lärt sig att dricka måttligt och att det var viktigt för honom att bevisa för sig själv och andra att han kunde dricka normalt. Det är så tragiskt för nu har vi ju facit och vet att han skulle ha slutat helt. Det är riktigt otäckt att läsa artikeln tycker jag. Jag funderar mycket på hur han kände sig då just vid den tiden. Jag önskar att man kunde ha åkt tillbaka i tiden och pratat med honom, men jag kan ju bara gissa att han hade en familj som redan försökte göra det förgäves.

@Soffi Tack för du delar med dig. Det är ju som du säger så att vi är väldigt olika som människor och kommer reagera på väldigt olika sätt. Jag tycker om din analogi om att så frön. Det är en alldeles utmärkt idé, tycker jag, men frågan kanske återstår hur man gör det på bästa sätt. I det exemplet du tar upp med den gravida kvinnan låter det ju som om att det kan ha lyckats. Men finns det några generella riktlinjer som man kan förhålla sig till? Gödsla med omtanke, som du säger, är ju självklart bra, men man kan lätt missta omtanke för pekpinnar och ska vi ha pekpinnar kunde vi lika gärna salta jorden som fröna ska gro i.

@Torn Jag anade nog att vi skulle vara rätt så överens. Som jag skrev i din tråd så har jag ännu inte kommit till Havstenssund. Jag är ju en ganska bra bit söderut just nu och ska till och med hem emellan innan jag hamnar där om någon vecka eller så. Om man skulle ta upp något som gör att vi skiljer oss åt något så skulle det vara angående måttlighetsdrickarna kanske. Jag förstår din poäng angående dem, så det är inte det att vi är oense på det viset, men jag spenderar kanske inte så mycket tankekraft på just det. Jag önskar mest att det fanns ett sätt att hjälpa alla de som faktiskt har problem med alkohol därute.

Jag brukar inte tycka om att placera saker i fack men kanske finns det någon slags survivor's guilt som ligger bakom för mig. För på ett sätt tycker jag att det är orättvist fortfarande att jag ska ha turen att lyckas ta mig ur det, medan andra som jag vet kämpat hårdare än vad jag har gjort inte har det.

@Nykter2021 skrev:"det finns ju en medicinsk bedömning på vad måttlig är. Följer man den så blir det inte många glas alkohol i veckan." Det har du ju alldeles rätt i! Där har du ju en måttstock som man kan använda på sig själv om man är osäker på ens måttlighet håller eller ej. Faller man inom den ramen så är man helt enkelt en av de som lyckas med att vara måttlig. Du har en väldigt bra poäng där.

Jag ser att ämnet väcker en hel del funderingar hos många och det tycker jag är positivt. Jag tror inte att jag är oense med någon som har valt att diskutera ämnet här i min tråd, mer än att vi kanske fokuserar på lite olika saker och på detaljnivå tänker lite annorlunda. Tack alla för att ni är med och funderar. Det är ju ett svårt ämne som sagt. Jag har svarat lite på annat innan men jag har låtit det ni sagt smälta in. Men jag kanske ska dela upp svaren i stycken så att det inte blir ett långt megasvar.

Jag är återigen uppe alldeles för sent, men känner mig ändå glad och nöjd. Jag har äntligen jobbat min sista dag idag också så nu har min semester börjat. Jag börjar den hemma hos min far, jag jobbar ju hemifrån, så direkt efter dagens slut började jag att arbeta i hans trädgård. Det blir hela dagen imorgon också. Han börjar ju bli till åren kommer och får inte så mycket hjälp på andra håll, så jag beslutade att ta mig hit för att hjälpa till. Det är faktiskt otroligt skönt att arbeta i trädgården. Mot slutet av kvällen blev det till att hugga ved och värma bastun och det blev en lång och varm bastu som avslut på dagen så nu känner jag mig alldeles genomren och med trötta muskler så det ska bli skönt att sova.

Å vilken trevlig uppdatering!
Låter som ett mycket harmoniskt liv. Det är väl det som är en del i alkoholproblematiken för vissa, attest verkligen inte räcker att sluta dricka. Det kräva en livsstilsförändring. En förståelse för sig själv och sina behov.
Så roligt att läsa och hoppas du mår bättre snart.

Jag sitter här och funderar, är alkisar mer törstiga, rent generellt?
Att vi gillar att dricka vad det än är - och beror det i så fall på ställföreträdande alkoholsubstitut eller är det något annat? Nu under en mer krisig, alkoholtörstig period märker jag att jag dricker alldeles för mycket läsk, eller juice, eller mjölk, eller te, eller isvatten...nån som känner igen sig? Självklart är inte läsk bra för varken tänderna eller vikten, men just nu orkar jag inte bry mig om den saken, ett tag till bara, jag tänker att det i alla fall är bättre än alkohol.

Sen vill jag fråga er om ni provat alkoholfri öl? Själv har jag varit nära några gånger, men jag gissar att det bara skulle få mig att känna frustration över att den där kicken, den euforin, eller det lugnet, som jag associerar med den smaken uteblir. "Det händer ju inget". Sen kan man resonera som så att man bara vill ha smaken...för min del vore det förnekelse att påstå nåt sådant. Tro inte att jag inte älskar smaken av kall öl på sommaren, men hand i hand med det, ligger alkoholen under smaken, som får det att tändas i hjärnan på mig. Vad jag ville komma till är att det nog inte är någon idé för min del för jag kommer antagligen att bli mer sugen på "riktig" öl efteråt.

@Andrahalvlek skrev:"Och min SUP har kommit 😍"
Härligt 😃👍🏻 Hoppas att du får fina dagar framöver med din SUP
💕sländan

Hej
”Jag är ju fundamentalt inkapabel”, det låter som ett väldigt hårt omdöme. Om dig själv. Jag tror inte riktigt på det.
Det som slår mig när jag läser är att jag undrar över vilken sorts gemenskap eller sällskap du önskar eller längtar efter?
Ibland är omvärldens normer väldigt starka, berätta gärna mer.
Sen tänker jag ju att du skriver här! Det om något är ju en vilja till förändring- och gemenskap. Ha en fin kväll och megastarkt jobbat med sex år, wow! ☀️

Jag funderar också mycket på beroende, missbruk och hur svårt det är i vårt alkoholindränkta samhälle. Jag har just nu en fin brorsa, småbarnspappa, chef, och mycket kunnig och omtyckt..Han har varit utan alkohol i ett år? Började umgås igen med vänner, som jag har skippat. Alkoholfri öl, och bastu..Det går fint sa brorsan..Lättöl och AW det går fint sa brorsan..Rätt vad det är så märker jag på hans sms till mig, att han kanske är full? Hans fru vill skilja sig, som själv är a- beroende, och slutat dricka..Jag vet inte hur man ska få honom att backa från stupet? Det är svårt att prata med honom, när hans barn är med..Han har aldrig sett sin pappa dricka, för våra föräldrar skilde sig när han var ett år..Jag vet att han har vilja och styrka när det krävs..Men jag låter det gå ett tag så får jag prata med honom vid rätt tillfälle..Han var verkligen snygg och vältränad för någon månad sedan..Nu börjar öl- magen synas..😟..Jag tror att han fortfarande tror, att utan alkohol är det svårt att leva lyckligt. Angående den finska artisten, så är det många artister som har slutat på samma sätt..😨 En av branscherna där alkohol och droger flödar..

@Andrahalvlek Jag vill också ha smörgåstårta! Jag tycker det är så härligt hur du beskriver din dotters utveckling och det gör mig glad! Jag ville också säga att även jag har läst dina berättelser om din barndom och blir berörd av dem, men har inte hunnit säga det. Jag har så mycket tankar på så mycket som aldrig blir av att jag kommenterar på. Jag hoppas att det blir ett kul kalas nu!

Här är det fullt ös idag med kalasbestyr! 🥳🥳🥳🥳 Sommarens största begivenhet är att ha födelsedagskalas tycker dottern. Stor skillnad mot när hon var liten och flydde upp på övervåningen när gästerna kom. Nu står hon i mitten och strålar av stolthet som en mallgroda ❤️ Bara det är värt att fira!

Sjungit på morgonen, städat och handlat allt till kalaset. Nu ska jag bära utemöbler och hämta min mamma, sen kalasar vi tills vi storknar. Givetvis serveras inte en droppe alkohol. Cola, vatten eller cider är gott till smörgåstårta.

Och min SUP har kommit 😍 Ikväll får jag hjälp att blåsa upp den av äldsta dottern med pojkvän. De måste ju få prova den innan de åker hem imorgon.

Kram 🐘

Jag har varit nykter i snart 6 år nu. Slutade på egen hand, och har inga problem med sug eller något sånt.

Men jag känner mig väldigt, väldigt ensam. Det har jag alltid varit, även förut när jag var ett fyllo. Det var inte så konstigt då, vem fan vill ha en nedalkoliserad tjockis liksom? Men det känns som jag ändrade mig själv alldeles för sent i livet för att göra något åt saken nu. Jag lärde mig aldrig hur man söker sig till människor och sällskap när jag hade chansen, och det känns liksom som att de omständigheterna som skulle behövas, de som alla andra normala riktiga människor har under sin barn- och ungdom, i praktiken är omöjliga att åstadkomma nu när man är 30+.

Och jag vet ju liksom vad som krävs, man måste försöka ta sig ut och möta människor, men hur mycket jag än vill göra det så vet jag helt enkelt inte hur man gör och det finns ingen i min närvaro som kan hjälpa mig, och det känns liksom helt hopplöst. Det är ju liksom jag själv som måste ta tag i det här och lösa det, finns ingen annan, men jag är ju fundamentalt inkapabel till att göra något åt saken själv och det suger helt enkelt.

Förväntar mig inga lösningar eller hjälp, vet inte ens om jag kommer tillbaka för att kolla på svaren här, behöver bara ventilera.