Senaste kommentarerna i forumet

OJ. Det är en stor fråga men ofta många förgreningar. För min del har konflikträdslan försvunnit med drickandet.
För min del har det att göra med att jag var på så mycket skuld och skam över vin-pimplandet att jag inte kunde stå rakryggad. Ge allt lite tid?

Tyvärr ingen drömtydare här men det jag tänker är att två år är en jäkla mega-siffra när det kommer till att vara nykter och att det DÅ känns säkert att släppa loss alla känslor av kraft- och stor trygghet- på samma gång. Allt ryms i dig och utan att bli farligt i form av att ta till flaskan. Så gör mig låter det - våldet till trots som en ganska trygg och utmanade dröm, som du liksom står pall för.
Tycker du ska vara riktigt stolt imorgon (idsg med) när du vaknar upp till två nyktra år! Kram.

Hej, jag hämtar lite pepp här hos dig pga behöver smittas med lite livsnjut. Hostar som ett gammalt skrälle sen en vecka, och lite limbo i diverse saker. Hittade snigel-gömmor igår när jag rensade kirskål men hade inte mage att ens flytta på dem, de hade ju lagt sig i skuggan från solen så det kändes högst oartigt att ens kasta dem i syrenerna.. hårdhandskarna hänger på tork och ska väl på nån dag, bara att bita ihop.
Vi hade pool många år, mysigt men också en del jobb även om jag inte gjorde så hemskt mycket. Nu badar barnen i vår sjö som ligger så nära att jag ser den från vår övervåning, och undrar om det inte ska bli en badsommar för mig i år. Iallafall kommer jag i badkläderna... alltid något!
Nu blev jag genast på bättre humör. Kram till dig!

Imorgon är det min två-årsdag 😊 Varför jag har väntat på det vet jag inte. Det förändrar ju inget. Nykter ska jag ju förbli. Ett glas vin påbörjar the slippery slope som leder till ensamt snuttande på vinflaskan i mitt soffhörn. Så det första glaset får förbli orört. Och så kommer det väl alltid att vara. Tiden passerar, men man är aldrig mer än ett glas bort från face plant i vinträsket. Så vi tar väl två år till nu då...

Jag är nog rätt tossig egentligen, för nu när jag sover djupt och länge om nätterna oroar jag mig över mina drömmar. De är så helgalna att de gör mig olustig till mods även i vaket tillstånd. Här om natten drömde jag att jag var ute och red i full galopp genom skogen. Det var total lycka. Jag har alltid närt en innerlig önskan att få rida. De få ggr jag försökt i livet har alltid slutat på sjukhus med allergichock och svåra astmaanfall... Iaf, så var jag så lycklig i min dröm, att ÄNTLIGEN kunde jag få rida. Plötsligt kom en rasande Björn rusande ut ur skogen, men jag blev inte rädd för min egen del, för jag visste att hästen skulle skydda mig (ja jag säger ju att drömmarna är galna 🙄) Hästen attackerade björnen och de slogs, och slogs, och slogs... Grotesk fight. De slet huden av varandra och till slut var de liksom bara oformliga, blodiga köttklumpar båda två... men de fortsatte slåss... och jag sörjde hästen... och sen vaknade jag. Ingen aning vad jag vill säga med detta egentligen. Varsko goda vänner om mitt stundande fall ner i ren och skär galenskap kanske... Har vi några drömtydare på forum?

KONFLIKTRÄDSLA
är min svaga sida. Vad gör man? Hur slutar man älta, funder, tänka "allt är mitt fel", ha ont i magen, brinnande känsla under huden.
Logiskt vet jag att jag har rätt. Men jag är så hemskt rädd när folk ifrågasätter, anklagar osv.
Vad gör man?

Will do! @Andrahalvlek 😍

@Sisyfos skrev:"Det är ok att längta efter utlandsresan och att sitta på balkongen med ett glas och det går alldeles utmärkt med något som inte innehåller alkohol."
När min belöningssystem går igång när jag ser folk som dricker vin till maten, brukar jag påminna mig själv om en resa.
Jag älskar att resa och resor med min man är det som ger guldkanten på livet. Vi trivs så bra...
Några resor i mitt liv var resor med för mycket supning, ni vet hur det brukar vara.
Men jag ångrar verkligen mycket min inställning till en resa. Jag drack mycket innan vi åkte. Oftast i smyg, i princip varje dag. Tre veckors resa till mitt drömland, där min man blev irriterad och sa ifrån, ett glas vin och inte mer och inte varje dag. Blev sur när jag ville köpa en vinflaska.
Resultatet var att tre veckor, istället av njuta av allt, letade jag möjlighet att ta ett glas vin ensam eller var deprimerad för att det inte gick att supa. Vilken idioti. Total korkad var jag.
2018 åkte vi till ett annat drömland, jag drack noll och var så himla nöjd hela tiden, jag kände mig så bra och allt var underbart. Vilken skillnad.

@Pianisten Det låter som du har utvecklat bra strategier. Det viktigaste är nog att du inte dricker när du är svag och sårbar, för då får du nog problem att växla tillbaka till vardagen. Bara en tanke.

Kram 🐘

@Se klart Det där stöket är nyttig träning för dig som alltid vill ha full kontroll. Prylar är bara prylar och lite stök har ingen dött av. Det kommer en tid för det också. Viktigast först. Dina tankar om orosmolnen gör ingenting bättre. Lyssna på Närvaropodden #83 ”Metatänkande” istället. This too shall pass.

Kram 🐘

@Torn Håller med 🙏🏻 Det behövs verkligen inte mycket för att jag verkligen ska njuta nu för tiden 😍 Det är nog den allra största vinsten med nykterheten, för det berikar mitt liv varje dag nästan.

Hon har så rätt Annie Grace när hon skriver ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i det vardagliga”.

Kram 🐘

I dag har jag haft en riktig slappardag. Fixat med poolen och rabatterna, klippt gräsmattan och varit iväg och inhandlat några nödvändigheter. Allt i ett lugnt tempo. Två timmars läsande i solsängen har också hunnits med. ☀️ Jag ”borde” ju ha passat på och åka ut och fiska idag när jag är ledig, men har många kompdagar att ta ut, så det får bli senare. Jag såg att tempen i poolen har orkat upp till 20 grader nu. Så i kväll ska jag bada, jag lovar.😂

Jag gillar verkligen att njuta av det lilla här i världen numera. En sådan här dag räcker gott och väl för att jag ska känna mig helt nöjd med dagen.

Ha det bra!

Någon som kikade in i mitt hem just nu skulle tro att det är en missbrukare bor här snarare än en nykterist. Stökigt. Plantor som slokar, kläder i högar. Disk. Ätit flingor till lunch direkt ur paketet. Men jag behöver inte bry mig om vad någon enda människa tycker och jag behöver inte ha dåligt samvete. Mitt samvete är rent och skälet till att det är stökigt är livets omständigheter och vad min ork räcker till - och inte räcker till. Jag lägger mig ner och övar på att inte räcka till, i all ofullständighet, ett tillstånd att utforska.
Jag är trött och orolig över diverse saker jag inte kan påverka och försöker tala förstånd med mig själv just därför.
Däremot finns inte en tillstymmelse till längtan bort i den form som alkohol kortvarigt skulle kunna erbjuda. Jag lever mig igenom. Så enkelt och svårt. Kram.

@sländan det finns verkligen olika sätt att både bli- och vara förälder och mamma.
Håller tummarna för att det blir bra för din son och sambo så småningom! 🙏🏻

Jo precis @Andrahalvlek. Jag anpassade mig till gruppen och sällskapsdrack i detta fallet. Just denna firman vi var med är också en av våra närmsta och vissa av dem ser jag som nära vänner. Det är väl fördelen jag ser med att ha klarat gå tillbaka till en måttlig konsumtion igen, att jag kan anpassa mig när jag tycker det är värt det.
Men som jag sagt innan, det har alltid en risk. Det måste ske med mycket respekt och uppmärksamhet på vad som händer med sinnet. Jag själv måste snabbt och främst avslöja de tankebanor jag leds in i av lite större mängd alkohol.
Jag träder för en stund in i en annan värld där andra värderingar dyker upp, spökvärderingar som inte finns i verkligheten, det vet jag, men det är som en lockande sång. -Släpp vardagen, ekorrhjulet, njut, dra iväg, partaja, ut ur bubblan, träffa folk, livet är en fest.
Efter en sån kväll kommer sedan lite vånda inför jobb, vardagsrutiner, väckarklockan, träning, matinköp, tvätt, osv, osv, allting som får vardagen att fungera. En nuförtiden ovanlig söndagsångest.
Efter en sån kväll måste sinnet gå tillbaka genom en övergång, trycka sig in igen som en kugge i vardagens hjul med vetskapen att det är där tryggheten och framtiden finns. Att det är där jag uppnår nya mål och utvecklas som människa. "Just do it" som Nike's slogan.
Övergången är lite energikrävande och inget jag ser som en hållbar vana men vid utvalda tillfällen kan jag välja den vägen och vet att det fungerar. Jag har ju krigat för min vardag, gjort den meningsfull och motiverande igen så det är ju inte slumpen att övergången går bra nu. Tidigare fanns ingen glädje, bara måsten, plikter, krav. Det är den avgörande skillnaden

Lördagskvällen blev lugn, lite grillning med familjen i den fantastiska kvällssolen. Tittar ut över vår nya köksträdgård, det senaste projektet. Små gröna skott kommer upp ur jorden vi planterat som kan skördas till sommaren. Ett lugn, en harmoni. Söndagen åker jag till gymmet, börjar med några set marklyft på 130kg. Känner mig stark, motiverad att attackera veckan, uppnå nya mål och den fantastiska sommaren är framför oss.

Precis som du beskriver Andra Halvlek har många haft/har det..Min mamma skilde ju sig från min pappa, när jag var 12, och pappa var till sjöss dom 3 sista åren innan skilsmässa..Så jag hade ingen direkt oro på det viset under uppväxten..Däremot så hatade jag när exet öppnade ölburkar..Bara ljudet av det knäppandet gjorde mig arg, ledsen och irriterad..Sen när jag började dricka mer själv, så brydde jag mig inte så mycket..Att ha skam för sina föräldrars drickande är jättejobbigt. Förstår det mer från mina barns situation..Samtidigt är dom ju glada att dom har mig, som har slutat..Deras pappa är ju omtyckt och duktig på jobbet..Önskar att dom där hade uppmärksammat hans problem..Själv tycker jag att han blir mer glömsk, och faktiskt mer korkad än tidigare..Jag hoppas naturligtvis att han ska få hjälp, men lägger ingen egen energi på honom..Vad smart och stark du var AH när du bröt från din pappa..🙏🏻💫❤️..Jag behövde aldrig göra sådana val, för att min pappa flyttade till Finland..Vi hördes ibland..Han hälsade på oss några gånger..Men dom sista 16 åren av hans liv var han nykter..Tyvärr lite dement, men mådde ganska bra ändå..Tänkte igår, att det var bra att sonen såg sin pappa avdäckad..Det kanske avskräcker honom från alkohol i framtiden..Än har han inte provat..

@Se klart skrev:"Idag har jag fått en överdos av alla tusentals uppdateringar om fantastiska mammor."
Jag håller med dig, det blir lite för mycket. Lite av en tävling, vilken mamma som är bäst, är hon som fått mest 🙄
Min son och hans sambo har försökt att få barn i flera år, de har även fått hjälp med provrörsbefruktningar men det slutar alltid med missfall. Hon har blivit deprimerad och min son blir givetvis oxå väldigt påverkad, både av att vara ofrivilligt barnlös och sin älskade fått en depression.
Livet är inte lätt, och det är inte en självklarhet att kunna bli föräldrar.
Jag hoppas att de kan tänka sig att adoptera så småningom. De finns så många barn i världen, som skulle behöva ett kärleksfullt hem ❤️
💕 sländan

@Se klart skrev:"Idag har jag fått en överdos av alla tusentals uppdateringar om fantastiska mammor."
Jag håller med dig, det blir lite för mycket. Lite av en tävling, vilken mamma som är bäst, är hon som fått mest 🙄
Min son och hans sambo har försökt att få barn i flera år, de har även fått hjälp med provrörsbefruktningar men det slutar alltid med missfall. Hon har blivit deprimerad och min son blir givetvis oxå väldigt påverkad, både av att vara ofrivilligt barnlös och sin älskade fått en depression.
Livet är inte lätt, och det är inte en självklarhet att kunna bli föräldrar.
Jag hoppas att de kan tänka sig att adoptera så småningom. De finns så många barn i världen, som skulle behöva ett kärleksfullt hem ❤️
💕 sländan

Vi firar en liten seger för oss själva här på sjukhuset. Nu har han ätit två mål helt själv. Äntligen. 😊❤️@Andrahalvlek

Lider verkligen med dig. Skönt att sonen får den vård han behöver. Här och nu, allt blir bättre. Styrkekramar i massor till dig ❤️

Kram 🐘

Nej, det är inte soleksem. Det får jag också ibland, men det får man alltid där man solat sig. Jag får enstaka utslag, som små plitor, på ställen som ofta är utsatta för lite skav. I byxlinningen, knävecken etc. Just det här utslaget har jag fått på ovansidan av foten, där en av remmarna på sandalerna klämmer lite. Kallas också böjveckseksem tror jag av den anledningen. Plitorna är helt omöjliga att låta bli att klia på. Jag kliar tills de vätskar sig och spricker. Men anti-histamintabletter, samma som hjälper mot svåra myggbett, hjälper som sagt.

Det är en märklig företeelse bara. Allra helst som jag ofta får utslagen precis innan det blir jättevarmt. Så idag blir det nog kanonvarmt! Jag ska nog köpa med mig något gott att äta och åka till havet och äta kvällsmat, och bada i havet. Kolla tempen.

Jag ska köpa en SUP lagom till semestern i början av juli. Och jag får köpa takräcke också. Såg en SUP på nära håll, som de sålde på Maxi för 2.500 kr, och de är verkligen stora. För stora för min Skoda Fabia kombi.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag vet, jag har tydligen blivit en riktig chicken när det gäller bad i kallt vatten.😂 Men jag tänkte typ, ska jag bada för att jag verkligen känner för det, är jag jättevarm? Nä, det var mer att jag kände att jag skulle bada bara för att ha badat i Maj månad. Är det verkligen viktigt? Lite för att impa på andra, att jag har minsann redan badat. Nä, det är skit samma tänkte jag, så blev det inget bad.😂

Har du köpt någon SUP förresten? Jag är ytterst tveksam till att du får plats med den i bilen, de är ganska långa, men det går ju bra på takräcket som sagt. Det där med din ”sommarklåda” låter som en helt vanlig solbränna tycker jag. Eller får du utslagen på icke exponerade ytor?

Kram

@Charlie70 Håller tummarna för att du får tjänsten! Är det meningen så är det, då får du tjänsten. Jag är fatalist i den meningen att det finns en mening med allt som sker, bara vi tar vara på de chanser vi får.

Kram 🐘

Poddtips: Närvaropodden #83 Metatänkande. ”Om att se tankar som mentala händelser i sinnet och inte verklighet.”

Kram 🐘

Grattis till 150 nyktra dagar! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

För mig är det viktigt att ta alla tillfällen att träffas och umgås, så vi firar alltid mors dag och fars dag. Men presenter vill jag inte ha, däremot vill jag bli bjuden på mat. Det är min stående ”presentönskan” när jag fyller år också - bli bjuden på middag.

Igår blev det grillat och rabarberpaj, supergott 😍 Men det blev inga bilder på fejjan, mest eftersom min mamma satt ensam hemma (eget val) och dottern var kvar i Gbg (eget val). De visste att vi träffades, och unnade oss det, men jag tyckte att de skulle slippa se happyhappy-bilder ändå.

Minns en mors dag för två-tre år sedan. Mina barn var hos sin pappa den helgen, och de hade blivit medbjudna på restaurangbesök av deras pappas bror. Jag var inte medbjuden, för jag ”tillhör ju inte familjen längre” enligt brodern. Trams. Så jag satt hemma själv på mors dag, för första gången sedan jag blev mamma. Det gjorde ont i hjärtat. På mina barn också tror jag.

Efter det brukar alltid barnens pappa väldigt tydligt stå upp för mig i liknande situationer där jag inte blir medbjuden. ”Hon tillhör visst familjen - hon är mina barns mamma.” Till saken hör att jag är inflyttad till barnens pappas hemort och jag har väldigt liten släkt, min mamma endast. Han har däremot en stor släkt, som jag har varit en del av sedan vi träffades 1989.

När vi separerade hade inte alla i hans släkt så lätt att förhålla sig till det - och det förstår jag, hur gör man nu liksom? Men för oss är det inga konstigheter. Barnens pappa sa i samband med separationen 2013: ”Min släkt är fortsatt helt självklart din släkt”. Och så känner jag inför de flesta, allra helst hans föräldrar.

Kram 🐘