Senaste kommentarerna i forumet

@Miss Mary Poppins
Jag menar att alla som dricker brukar veta varför det kickade igång. Att man ville ta ner stressen (mycket jobb). Att man ville slappna av. Socialångest. Att allt var mer spännande när man drack. Det var lättare att prata med folk. Det var lättare att så ur. Någon nära person gick bort. Skilsmässa.
Med ett ord: normala situationer som händer i livet, mer eller mindre jobbiga.
Jag stod där också, styvmamma med 3 styvbarn och en krånglig relation till mannens ex. Mycket på mitt arbete, mycket utmaningar. Jag hade inget verktyg att hantera situationen, kunde varken lämna eller stanna och vara nöjd med det. Jag var instabil emotionellt, visste inte hur jag ska hantera min stress, mådde dåligt långa perioder, bättre kortare perioder.
Om jag hade fått stabil grund hemifrån, insikt i det vad jag vill och verktyg för stresshantering, kanske skulle jag kunna ta ett glas vin idag utan att dricka hela flaskan.
Så är det inte.
Jag ser på min man, som kan göra det, men han är stabil, positiv, glad, klarar av motgångar mycket bättre än jag.
Han har ingen ångest.

@Sländan Tårar är läkande har jag märkt. Och det lättar liksom på det inre trycket. Mer tårar åt folket!

Kram 🐘

Har haft en alldeles underbar mors dag ❤️ Det var endast äldsta dottern som fattades mig. God mat, trevligt sällskap, hela eftermiddagen sittande ute i solen och bad i sjön som pricken över i.

Hade badtermometer med mig och det var 17 grader i sjön. Yngsta dottern förvånade mig eftersom hon också hoppade i vattnet. Trodde hon skulle banga när hon kände hur kallt det var. Hennes pappa hetsade henne lite och sa ”kolla, du måste hoppa i som mamma gör” och då hoppade hon också i av bara farten. Men hon blev lite chockad och hon tog sig snabbt fram till badstegen igen.

Det blev mycket gött tjöt med ex-svärföräldrar, ex-svåger och -svägerska med medföljande mamma. Pratade lika mycket som jag brukar, inget märkte att jag inte drack alkohol. Ingen alkohol i världen hade kunnat förhöja den här eftermiddagen, tvärtom. Nu bränner det lite skönt i ansiktet av solbränna. Det vore så skönt med en höneblund nu, men jag ska nog motstå frestelsen för nattsömnens skull.

Kram 🐘

Tack @Se klart 💕 det händer mkt nu sista tiden. Många nya tankar,Funderingar och framförallt känslor. Jag har inte gråtit på många år, idag har jag gråtit 2 gånger.
Ena gången var för min lilla mamma som jag älskar så mycket, men jag blir samtidigt så trött och irriterad på henne. Och då får jag dåligt samvete över de, men hennes morsdag blev fin iallafall ❤️
2 a gången idag fick jag tårar när jag läste ut ” skål ta mig fan ” som andrahalvlek tipsade mig att läsa.
Den är så bra, någon som verkligen förstår på riktigt.
Jag blev så rörd på slutet, när han berättade hur och varför han skrivit boken.
Han har nog räddat många från alkohol. - En hjälte för mig ❤️🙏🏻
💕 sländan

@Varafrisk
Det tar tid. Som sagt, du blev inte beroende på 5 veckor, det tog längre tid att utveckla beroende. Det tar också en mycket lång tid att bli av med de värsta symtomen också.
Så länge är din hjärna handikappad, kan inte tillverka dopamin. Men sämre blir det inte iaf om du inte dricker. Sämre blir det om du fortsätter dricka, eller hur?
Jag går på triggers, fortfarande och de gör mig ledsen, besviken att jag inte kan dricka.
Min hjärna reagerar på ett glas vin som jag ser på uteservering. En flaska vin skulle jag kunna slicka på ha ha. Resa till utlandet och något gott i solnedgången. Men jag kan erkänna för mig själv att jag inte kan hantera ett glas vin. Det blir en hel flaska och det vill jag inte dricka.

Snuset bedövar helt klart. Jag slutade snusa en gång, och fick rätt snart dra ut en visdomstand, för det blev tydligt att den värkte som ett as. Du är superduktig som håller i och står ut med snusstoppet. Jag vet inte om jag någonsin tänker utsätta mig för det igen. Du får tala om när suget ger sig, så jag kan avgöra om det är värt plågan eller ej 😉

Många fina tankar 💚🙏 Grattis till nytt liv!

@rabbitgirl skrev:"Ibland funderar jag, kan en person som är stabil och må bra bli alkoholberoende? Nope."

Kan du utveckla lite hur du resonerar där. Nyfiken på hur du menar

💚🌸💚🌸💚

@rabbitgirl Sisyfos tipsade mig om ditt inlägg och jag är så tacksam för det🙏🏻

Har varit nykter i fem veckor med hjälp av antabus och druckit dryga tio år. Är genomtrött, energilös och tycker livet är ganska beigt. När jag läser ditt inlägg så är det hög igenkänningsfaktor och samtidigt som det blir tydligt...jag tänker att jag är inte där än...men livet med alkohol el utan är kanske inte så stor skillnad utan hur man ser på livet, tar vara på livet...och vad som är njutningsfullt🙏🏻

Tack❤️

Åh, vilken underbar helg @torn, smittar med glädje då jag har en efterhängsen förkylning som gör mig lite matt.
Men nu är jag snart framme på landet och där tänker jag stanna - och landa.
Jobb har verkligen olika innebörd och förespråkar ju inte stresspåslag som man blir sjuk av... men jag får väldigt påslag på både självkänsla och nöjdhet när jag utvecklas. Även påslag på lön är ju roligt men inte någon grundläggande drivkraft för mig. Menar bara att ibland kanske ett starkt engagemang låter som ett lätt lidande. Men trots att jag har mitt svåraste uppdrag- så har jag samtidigt det bästa jobbet som går att få i min bransch.
Men nu du, är det en kväll i rabatterna som väntar och då tänker jag inte en tanke på jobb. Jag tänker på er, på barnens små bekymmer, vår lägenhetsförsäljning och så njuter jag. Önskar dig en fin kväll i solen. Kram.
Ps. Min man var ute och drack några glas ihop med vänner härom kvällen. Jag tyckte han luktade eter i tre dygn...

@Sattva skrev:"Ja för mig är det jätteviktigt att inte blunda för det svåra. Men inte heller fastna i det. Balansen där leder framåt på sikt tror jag iaf för mig!"
Ja, håller med dig helt. Man måste se det svåra och hantera det. Som handledning på ditt jobb till exempel. Tänk vilken viktig investering det egentligen vore.

@Tindeli Roligt att någon har nytta av det som skrevs :)
@Andrahalvlek Tack!
@FinaLisa Oj, vad kul att folk märker.
Jag tänker på vin. Jag tänker och det är först nu, efter 4,5 år som ja får klarhet. Nu ser jag vad vin gjorde med min hjärna och kanske skulle vilja fortsätta göra, fast nuförtiden är det inte lika lätt.
Jag har läst mängder om alkoholismen och ärftlighet. Kommer från en släkt där egentligen ingen var en så här "alkoholist". Som ni säkert märkte, från ett annat land också, från ett land som andra världskriget tog hårt på.
99% i släkten är eller var högutbildade, klipska, smarta och alkoholen spökade bara lite, här och där. Några hann inte bli rejält beroende för att de dog. Alkoholen var kanske botemedel mot trauman. Depressionsfall fanns, men förresten, man hade inte tid med det när livet var tuff, så antigen tog man sitt liv eller slutade gnälla och jobbade.
MAOA varianten av genen som ger låg aktivitet av själva enzymet är nog säkert närvarande i min släkt.
Hur som helst, jag skulle kalla min tillstånd för miljöinducerad alkoholism.
Ibland funderar jag, kan en person som är stabil och må bra bli alkoholberoende? Nope.
Det tar många år hårt arbete att bli alkoholist. Varför förväntar vi oss att det ska bli quick fix att sluta dricka?
Ibland missar man det uppenbara.
Kram på alla som har någon nytta av det skrivna :)

@rabbitgirl Så bra inlägg!!👏👏
Tack för det!💗🤗
Ps. Och tack Sisyfos för att du tipsade annars hade jag missat det...

Kram 🌺🌼🌺🌼🌺

@Charlie70 Ja för mig är det jätteviktigt att inte blunda för det svåra. Men inte heller fastna i det. Balansen där leder framåt på sikt tror jag iaf för mig!

Slötittade på Morden i midsommer igår (jag vet, men jag gillar den!). Iaf, var nåt om naturläkemedel. Jag associerade till naturdroger o ett annat program jag såg där det beskrevs hur shamaner drogade sig o sedan mådde fruktansvärt illa efteråt. Hur jag tänkte då "hur kan man utsätta sig för det, det kan ju inte vara värt det". Sedan var jag tillbaka i nutid i tanken o det slog mig så tydligt att det är ju det man gör med alkohol. Utsätter sig frivilligt för illamående på alla möjliga plan för en stunds berusning...
Såg förresten en granne en bit bort gå förbi nyss. De hade fest igår hörde jag. Syntes lång väg på honom idag...
Själv kom jag hem från yogan o dottern hade överraskat med scones, bananpannkaka o pålägg❤ Trodde inte ens hon hade koll på att det är mors dag!

@Charlie70 Jag delar din övertygelse. Om vi hade låtit dottern helt och hållet bestämma så hade hon glott på film och spelat candycrush hela dagarna, och dieten hade bestått av cola och chips. Hon mår jättebra av att delta och vara social i lämpliga doser - och hon har utvecklats enormt. Enormt.

Hon var 10 år innan hon överhuvudtaget kunde delta på sina egna kalas. Innan dess satt hon på övervåningen medan kalaset pågick på nedervåningen och det var lönlöst att ens försöka få ner henne. Men hon älskade ändå att alla kom för hennes skull, till hennes kalas.

Nu planerar vi att ha öppet hus i hennes lägenhet när hon firar sin 22-årsdag. Då kommer all släkt och kompisar och hälsar på henne i hennes fina lägenhet - och jag vet att hon kommer att älska varenda minut. Hon kommer att stå där i mitten och stråla av lycka för att alla kommer till henne ❤️

Hon hade aldrig kommit dithän om vi föräldrar inte hade gasat och bromsat samtidigt - och varsamt föst henne framåt, sett till att hennes komfortzoner utvidgas stegvis. Barnens pappa går inte i fronten direkt, men vi har samsyn och han fullföljer det vi har påbörjat. Och storasyster har enorm samsyn och bidrar jättemycket ❤️

Kram 🐘

PS. Kom att tänka på farmor som inför dotterns flytt sa ”Hon är INTE redo för detta”. Farmor var verkligen jätteorolig, hur skulle det gå? Nu säger farmor: ”Hon var verkligen redo för det här nu”. Och jag bryr mig inte om att påminna henne om vad hon sa för några månader sedan.

Usch vad tufft du har haft det 😞 Lider verkligen med dig. Skönt ändå att du tycker att du är på väg ut på andra sidan, och att du jobbar med att ta din plats i tillvaron. Du kommer att gå stärkt ur detta. Nykter och snusfri. Att tvingas konfrontera alla negativa känslor utan att kunna fly från dem med hjälp av alkoholen är verkligen tufft. Acceptans. Allt som har hänt har hänt. Allt blir som det blir och går som det går. Och jag är okej precis som jag är. Jag är mer än okej, jag är bra. Du är bra ❤️

Kram 🐘

@Charlie70 Före detta rökare vittnar om exakt samma sak, och jag tillhör ju dem. Lukten av en kollega eller partner som precis har varit ut och rökt är verkligen vidrig 🤮 Man brukar skämtsamt säga att ex-rökare är de allra största anti-rök-aktivisterna, och kanske är det likadant med ex-alkisar och alkohol?

Jag har inte än haft någon i min absoluta närhet som druckit just vin. Alkoholfri öl dricker jag ju själv så lukten av öl är okej. Doften av whisky har jag alltid ogillat, helst den rökiga varianten. Då är det lämna rummet som gäller.

Men visst blir våra luktsinnen och smaklökar enormt förbättrade i och med nykterheten, när vi inte bedövar dem med lösningsmedel längre.

När man är gravid förstärks lukt och smak enormt. Det är nog något hormonellt, som syftar till att man som gravid absolut inte ska få i sig något giftigt. En bra strategi som evolutionen har gett oss. Exakt vilka hormoner det är som gör det jobbet vet jag inte, men det kan ju vara så att dessa hormoner även påverkar oss när vi blir nyktra? När vi slutar fucka upp hjärnans kemi och hormonerna får göra sitt jobb själva som de ska, så sker kanske denna förändring?

Kram 🐘

@Vjlo det är livet. Vissa saker ska man bara igenom på ett vis. Tror vi blir bättre människor av alla våra erfarenheter även om det är ett himla jobb på vägen dit.

Kram!

@Charlie70 skrev:" Ingen känsla av extraslag eller att hjärtat sitter utanpå kroppen som det kunde bli i bland förr. "

Just ja...

stora nackdelen för mig var nog att jag dök in i en utbrändhets-liknande situation/deppighet edyl. Det var som jag skrivit flera ggr, nog nödvändigt få uppleva denna vår. Men inte en gång till....

Kram!

Nu har jag haft min kombucha ett tag. Några månader? Ett halvår? Ett år? Himmel, tiden går och jag har ärligt talat ingen aning om hur länge kombuchan har bott hemma hos mig. Jag vet inte heller om den tillför de goda bakterier som min tarm behöver, men jag gillar att smaksätta mitt vatten med kombucha. Vätskan blir syrlig som vinäger, på ett alldeles speciellt kombuchasätt.

Jag köpte en treliters-tillbringare med tappkran på dollarstore. Perfekt för kombucha! Sen köpte jag kombuchasvampen Scooby med startvätska på nätet. Sen matar jag Scooby med sockersött te var 14:e dag och efter två matningar tappar jag upp cirka 1,5 liter färdig kombuchavätska. En halvliters pet-flaska med vatten spetsar jag med cirka en tesked kombucha. Man får prova sig fram till rätt koncentration och smak.

En sats sockersött te: 1,5 liter vatten + 1,5 dl socker + 3 msk ekologiskt te. Koka upp och låt sen svalna innan man häller vätskan i tillbringaren (tet ska silas!). OBS: Ta försiktigt upp scoobysvampen med avkomma innan du häller på tet, och lägg sen tillbaka scoobysvampen försiktigt på toppen. Avkomman brukar jag kasta.

Två sådana ”matningar” gör jag med 14 dagars mellanrum, och sen är det dags att tappa igen. Jag är dock inte superpetig med tiden. Det syns tydligt när vätskan jäser och det bildas ett ”lock” ovanpå. När ”locket” är några mm tjockt är det antingen dags att mata igen eller tappa på vätska. Tillbringaren ska man täcka med en bit tyg, så att vätskan får jäsa och andas.

Avkomman är liksom nya kombucha-svampar som lägger sig som ett lock överst i vätskan. Så i praktiken borde jag kunna ge bort en sådan avkomma ihop med lite startvätska till en vän om jag skulle vilja. Ska prova det någon gång. Efter att jag har tappat vätskan behåller jag några dl kombuchavätska i botten av tillbringaren. Jag tar upp och putsar av originalsvampen Scooby och torkar av insidan av tillbringaren med papper - och sen börjar jag om igen.

Det som händer är att te ihop med socker börjar fermentera, dvs ruttna. Ungefär samma process som sker i surkål. Sockret används för jäsprocessen och med tiden blir vätskan sur istället för söt. Och som sagt, vilken nytta det ger har jag inte full koll på, men det är gott att smaksätta mitt vatten med.

Jag låter flaskorna med vätska stå framme på diskbänken och då fortsätter jäsprocessen. Jag använder små 33 cl pet-flaskor till vätskan och det är viktigt att inte fylla dem med tanke på jäsprocessen. Öppna och släpp på trycket ibland. Jag silar vätskan när jag häller den på vattenflaskorna för det bildas rätt mycket geléklumpar i vätskan som inte är så goda att dricka - rätt äckligt att få dem i munnen faktiskt.

Kram 🐘

PS. Idag sov jag till kl 9, men jag släckte först kl 2 så @Torns teori om sju timmars nattsömn stämmer kanske på mig också.

@Vjlo pannben det har vi allihopa här! Det måste ju finnas mängder med fördelar att sluta snusa. Förbättrad psykisk hälsa är en sådan. Bara det att jag inte har eller har haft så mycket ångest eller depression så märker ingen effekt på det. Känslan av att vara fräsch är schysst däremot. Ingen konstig andedräkt, när jag blekt tänderna så småningom finns inget som gular dem igen (jo - kaffet förstås.. får väl intas med sugrör!). Hjärtat beter sig nog lite lugnare. Ingen känsla av extraslag eller att hjärtat sitter utanpå kroppen som det kunde bli i bland förr. Vi får hjälpas åt att göra positiv-listan längre med tiden!

Kram!

@Charlie70 skrev:"Mitt snussug har gått över äntligen, sisådär fem månader senare."
Du har verkligen pannben att tackla sak efter sak. Imponerad av det.

Jag har - som jag hintat- flera gånger också undrat över vad vitsen med att sluta snusa egentligen var. Enda jag kommer på - förutom troliga hälsovinster & ekonomi, är att det släppte loss en bit av inkapslad sorg, ledsamhet, som behövde ut. Oklart om det stämmer, men jag vill tänka så för.

utan snuset har jag nog också behövt lära mig sova på nytt på ett sätt. det är fortfarande ibland en liten kamp, men har väldigt lite ångest om nätterna mot tidigare i vinter.

jag försöker lära mig:

låt saker ta sin tid...

Känner igen grämandet... Det är sjukt jobbigt att fastna i det. För mig handlar det egentligen bara om barnen. Om jag hade fattat annorlunda beslut, hade deras liv blivit lättare, hade jag kunnat hjälpa dem bättre, skydda dem mot mobbning och utanförskap? Omöjligt att svara på, men lätt att fastna i. Det där grämandet är en trigger för mig, kanske inte mot första glaset direkt, men mot ett depressivt perfektionistiskt tillstånd som så småningom leder dit. För jag orkar inte med mig själv när jag försöker göra allt rätt och vara rätt. Det bryter ner integriteten och sätter identiteten i gungning. Jag orkar bara med mig själv när jag skiter i ”rätt” och gör som jag vill, för då vet jag vem jag är. Låter det snurrigt? Jag tänker att du får försöka omfamna alla de där aspekterna av din person som andra möjligtvis kan ha något att tro/tycka om. Du går din egen väg. Det gör dig till en spännande och avväpnande person. Du är litet lagom fuskmamma (aren’t we all behind closed doors?). Igen, du går din egen väg. Du behåller din egen identitet även i förhållande till föräldraskapet. Håll huvudet högt. Dina barn ser och lär. De blir starka i sina egna identiteter av att se dig omfamna din, med brister, egenheter och hela enchilladan. Och det där med vikten kära du... När du ligger där på dödsbädden en dag... Tror du du värdesätter kilon du höll på avstånd, eller att du njöt av den där chokladkakan/glassen/ostbiten? 😊

Tack alla för era kommentarer.

Att duga som man är - tycker ju att det är ganska självklart att jag gör det. Har hyfsat gott självförtroende och självkänsla och ändå.., tankar på tänk om man ändå hade varit så och så, ändå gjort så och så.. vad ska andra tycka, tro?
Jag är inte så smal som jag vill, har inte så kul som jag vill, inte en så bra mamma som jag vill, inte så strukturerad som jag vill, får inte så mycket gjort som jag vill, har inte så snygga kläder som jag vill. Å så tänker jag på barnen - tänk om jag gjort si och så istället då hade det varit bättre för dem, då hade de haft bättre förutsättningar... Alltså här är det inte mina tonåringar som klagar på sin uppväxt, det är jag själv som grämer mig lite över allt möjligt ibland.
Intellektuellt vet jag att det har varit ok för barnen -jag har inte druckit så ofta och inte så mycket heller, men absolut skapat en oro. Och de är älskade, har fått hjälp och stöd. De är kloka och omtänksamma och viktigast av allt - jag tror de gillar sig själva.
Men ibland gnager det ändå i mig allt som borde ha gjorts lite bättre. Och jag VET att det inte blivit perfekt då heller.
Snor Soffis ”jag är ok som jag är, jag gör så gott jag kan och det duger bra.”
Det gäller mig, barnen, sambon (fast han kanske ändå kunde göra lite mer 🤔) och er alla andra härinne som har samma tankar som jag just nu.
Jag vet att det kommer från min uppväxt det här och lite från min syster som har en bild av hur ”bra och rätt” är som jag aldrig kan leva upp till. Vet inte hur mycket som är hennes bild eller hur mycket som är min bild som jag lägger hos henne. Tror det är mest det sista. (Kanske lägger det hos henne för att ha nån att vara arg på).
Så tröttsamt i alla fall med dessa tankar. Jag som är så teoretiskt klok (om jag får säga det själv)... Alltså jag fattar ju en hel del, det är som det är och det duger bra. Hur svårt ska det vara att banka in det i mitt annars så kloka huvud. Verkar lika omöjligt som att lära min mamma spela kort 😂.

Får ta med tonåringarna till Grisslehamns havsbad, Tofu. Kan vi alla behöva nu efter terminsslutet.

Jag säger inte ens nej, jag säger bara ”jag tar gärna något alkoholfritt” om det bjuds av någon jag inte känner så bra.
Heja dig sländan vad många bra klokskapet samlade på en och samma helg. 😍