Senaste kommentarerna i forumet

@Knaskatten Tänk vad en vecka går fort! På dag 1 känns det som en hel evighet men det är ju stimulerande när dagar blir till veckor! Min favoritkomboucha hittar jag inte längre. Vilken är din? I övrigt så har jag haft ett stressigt år med mycket resor och många middagar/träffar med vänner, ett liv jag inte vill leva. Det har gjort att jag har planer men inte riktigt helt klart med upplägget.

Njut av en härlig söndag! Hos mig regnar det inte idag vilket jag är tacksam över :-)

Nykter morgon 231
Som jag skrev i förra inlägget så drömde jag om ett återfall. Den här drömmen har nu återkommit ett par ggr. Hoppas att det är hjärnans sätt att läka mig. Att få mig att inse att alla 231 nyktra mornar är mer värda än några glas vin.

Dag 59. Samma sköna känsla i dag också nykter och utan oro. Ha en bra dag.

Dag 7. En vecka. Tjoho.
Hittills känns det enkelt och självklart. Varken jag eller Herr Knaskatt har druckit eller ens pratat om det. Vi har bara hållit oss hemma och druckit alkoholfritt.
Nästa helg ska vi ha några vänner över på middag, och det blir väl min första prövning. Men jag har varit nykter i deras sällskap förut och jag tror inte att det kommer att kännas svårt att vara det nu igen.
Jag har bestämt mig. Så enkelt och så svårt är det.

Har läst både här i Vara alkoholfri och i Det vidare livet om orosanmälan och om man vill/inte vill söka hjälp h vården för sitt alkoholberoende. Min resa till att komma dit där jag är kan man läsa i tråden här el i Förändra sitt drickande i tråden När kommer dag två.

För mig tog det lång tid att komma dit jag är idag. Det största hindret var skammen och att jag inte var ”där”. Jag har ju varit här på forumet i över tre år så jag är en gamling som flera i Det vidare livet fastän jag inte har klarat av att bli nykter. Jag har inte tvivlat på vad som skrivits i Det vidare livet. Jag har vetat länge att jag måste bli nykter, har velat bli nykter bestämt mig för att bli nykter men har inte varit ”där”. Eftersom jag inte har varit ”där” har inte de råd som jag fått gett de resultat som man/jag kan önska. Har läst och lyssnat på böcker, sett klipp på youtube..man kan få hur många råd som helst men så länge man inte är ”där” så blir det just bara råd. Jag har ibland varit mycket känslig för vad som skrivits blivit irriterad/arg/ledsen vilket jag tänker beror på att jag var/är sårbar …i försvar.

Alkoholhjälpen är ett fantastiskt forum men för mig var det inte tillräckligt eftersom jag inte blev nykter. Men för mig var det en nödvändighet att börja på den behandling jag deltar i nu och med andra ord en nödvändighet att berätta på min arbetsplats. Jag har varit en mästare på att dölja mitt beroende men nu är det en befrielse att jobbet vet. Jag behöver inte vara rädd längre. Och för att minska risken för att ta ett återfall kommer jag dessutom gå i eftervård två timmar/veckan under ett år. Går även på NA-möten. Behöver den gemenskapen/den fysiska kontakten. Så jag är väldigt tacksam över att jag tog denna hjälp. Nu har jag en förebyggande sjukskrivning kunde blivit sjukskriven för utmattning om jag inte tagit denna hjälp.

Jag har all respekt för er som inte vågar ta kontakt med vården el soc därför ni har erfarenheter som bidragit till att både tillit/förtroende försvunnit. Skulle önska att ni kunde få träffa en enda människa som ger er tilliten tillbaka för att kunna våga söka hjälp.

Jag förstår att vi ser olika på orosanmälan. I mitt arbete har jag anmälningsplikt. Vid minsta oro har jag en skyldighet att anmäla men det är socialtjänsten som utreder. Jag upplever att på många av de arbetsplatser som jag har varit på är man rädd att anmäla. Har själv gjort flera orosanmälningar men väldigt många gånger har soc inte öppnat upp ngn utredning. Om det inte är våld med i bilden pratar jag alltid m föräldrarna först. Min största skräck i mitt arbete är om jag inte skulle göra en orosanmälan och ett barn far illa pga av mig. Har funderat väldigt mycket på de olika inläggen som skrivits men nu släpper jag det för att sova.

Godnatt🥰🐬

@rubius Låter som du har tagit kontroll över saker och ting.🤗

@Talaren Tack snälla 🙏

Hej igen!
Idag är det 2 veckor sedan sista blosset cb. Inget sug öht. Drack 3 öl på tåget till farsan i onsdags. Sedan hade jag 2 kvar i väskan. Tog en på onsdag kväll när alla lagt sig, och en på torsdag kväll på samma vis. Annars inte en droppe. Tackade nej till öl och vin efter begravningen, hymlade inte om varför för min faster. Känns skönt. Har kommit igång med maten igen och mår mycket bättre. Fast ja, ett starkt sug kommer mellan varven.
Har ett sexpack alkoholfri öl i kylen som jag tänkte ta om det blir för jävligt xD Men känner att jag är på god väg. Är dock ganska säker på att det blir några öl när jag komma hem på tisdag. Kan hinna ändras det med.

@Torparn_76 Ja det gjorde jag med, fy faro, till kl 06 på morgonen höll jag och brorsan igång. Den bakfyllan håller mig fortfarande motiverad!

Det låter som en perfekt kväll. Själv hanterar jag min trotsiga unge som både vill allt och inget på samma gång... precis slängt in kanelbullar i ugnen och nu ropas det efter köttbullar istället haha.

Nåja, alla kvällar är väl inte så mysiga som din låter ;)

@LauraE skrev:"Syftet är att den andra vårdnadshavaren ska ”stötta upp” Återigen, systemet före individen. Det hade ju varit fint om du fick bestämma om det var till hjälp eller inte. Tydligen känner staten att de vet bättre än dig i det fallet.

Återigen blir straff & stöd ihopblandat i en instans. Man mår skit vid en våldtäkt och plötsligt ska soc in i den röran. Då ska man sitta där och förklara sig. Med rädslan att inte hålla ihop. För då tar de barnen...

Jag tror inte ens det behöver vara en konflikt mellan par här. Jag klarar att prata med min man själv och har 0 behov av ytterligare instanser. Vi är olika. Vissa kanske tycker soc är ett utmärkt komplement vid övergrepp. Uppskattar att de finns med. Då kan de ju fråga den som är utsatt. Det hade ju varit snyggt.

Vårt fall hade nog inte gått vidare om jag inte hade satt mig så på tvären. Om soc känt att jag satt med mössan i handen och tackade dem för fin insats. Det gjorde jag ju ej som ni förstår. Då blev plötsligt psykolog, föräldrar, barn etc indragna. Blev intervjuade efter "alkoholexperten" sagt sitt på uppstartsmötet. Från övriga framkom inget. Psykologen pekade på helt andra saker som uppkomst av konflikt än alkohol.

Man utgick väl från att denna bråkstake ska sättas på plats. Alla varningssignaler drogs igång när jag surnade till. Hon ska bli hjälpt av systemet.

Jag var förbannad över att de inte var neutrala. Att de direkt tog makens parti. Att de pratade bakom min rygg med maken. Så jag sa till sekreteraren du är inte professionell. Du är inte neutral. Det skulle jag inte gjort om jag velat glida under radarn. Då bar det av. Hon blev förbannad och beskrev sitt CV. Mitt svar blev bara. Vidare processen får visa om du klarar att vara neutral. Alla blev informerade om vad jag ansåg. Även gruppchefen.

Resultatet:
- Min mamma fick inte följa med på uppstartsmöte
- Första mötet startade med alkoholexpert körde 30 minuters into om vilken typ av stöd jag kunde få. Mao hade de redan bestämt vilka problem jag hade utan att fråga mig.

Efter det vägrade jag delta. De fick fråga vemsomhelst om vadsomhelst. Jag gick inte dit igen. Gjorde klart för dem att förtroendet var helt förbrukat.

Det är mänskligt att bli förbannad när någon ryter ifrån som jag. Jag förstår att jag tillhör 1% som tar till ord som så. De flesta hade fogat sig in i systemet. För mig är det inte viktigt att jag sattes dit. För mig är det viktigt att man har system för att lösa grundproblemet.

Vi skulle fått ny handläggare direkt enligt mig. Förtroende var ju totalförbrukat från start. Man måste ju även anse att jag hade rätt. Hon var inte neutral och man fick lägga till material i efterhand då man insåg att viss info var felaktig. Man skrev ett politiskt svar där man ursäktade processen. Jag tror ingen bryr sig. De är mest frustrerade över att jag så ifrån. Så jag hoppas med detta att man kan bygga in någonsorts system / struktur för att undvika att saker totalt låser sig vilket blir kontraproduktivt för alla.

@Källarmannen vad skönt att det går framåt för dig och varje glas man låter bli är ett framsteg i sig, framförallt när du inte längre dricker mer än du visar för din omgivning. Grattis till dina framsteg och hoppas att även din helg blir fin🙂

@SHG tack 🤗🤗

Ja, det blir ett rätt tydligt datum att förhålla sig till. Sen drack jag nog lite in på det nya året men det räknar jag inte med 😂 Och vinaren som stod vid sängen på morgonen hälldes ut och en ny resa började 🙏

Haft en härlig dag idag med tjejen, 8 timmars roadtrip och kollat loppisar och nu snart laga gryta och tända i kakelugnen 🥰

Hoppas du får en fin helg 🤗

@LauraE Du är den första jag stött på som står så rakt. Säger som det är utan krusiduller. Att saker går fel är till viss del naturligt. Det är vad man gör av det som betyder något.

Jag ser att du inte har dig själv i åtanke. Att du driver det för allas väl kanske emot ditt eget bästa ibland tom. Det hade varit enklare att bara följa strömmen. Du kör på trotts att vissa kanske hoppar till och inte är beredda. En väldigt fin sida hos dig. Beundransvärd..

Jag tror vi båda kan nå fram. För att göra det måste man nog öppna upp ännu mer. Folk hänger inte med. Har inte stått där vi står. Det vi kanske ser och har erfarenhet av har inte andra sett. Det är enkelt att tro att vissa saker ska vara självklara för alla. Man tar lite lätt på egen erfarenhet och bara antar att andra ser det man själv ser. I dessa fall kan man behöva vara övertydlig och säga saker om och om igen. Du har det i dig. Det är ganska ovanligt. Jag beundrar det!

@LauraE
Du har verkligen kämpat.
Glad att du känner stöd i aa. Det hjälper faktiskt även om det kan vara tungt. Du är som sagt inte ensam. Bra att läsa o skriva här också. Ta hand om dig o ta en dag i taget❤️✌️

@LauraE Ångesten kommer att minska med tiden och du kommer säkert att se det på ett annat sätt om några veckor. (Talar av egen erfarenhet:)) Det viktigaste är att du nu kan skapa ett nytt, bättre liv. Ta chansen och om beroendet börjar prata i ditt öra, kan du ju ta fram det här minnet som en påminnare om hur det går när A är inblandat.
Det finns sååå mkt bättre sätt att leva känner jag på mig. Snart tre veckor för mig och har inte ångrat mig hittills:)
Bara att vakna pigg och nykter och utan oro eller ångest... att fundera lugnt på vad dagen kan komma att innehålla. Igår var jag på en rolig tillställning med vänner. de drack vin och jag drack läsk. Utan att vara sugen på att byta. Jag vill fortsätta på, men behöver också alla andra här. Så fint att hitta pepp och stöd:)

@Magnus Absolut, personligen hoppas jag ni kan få mer mandat i samhället och att det finns en länk in till de som ansvarar för detsamma. Ni ligger på många sätt så nära källans båda sidor och borde kunna ha relevant, neutral input till systemet för att utveckla detsamma.

Utvecklingen kring social media och utveckling i stort kring människor och dess känslor har ju utvecklats rejält sedan AA uppfanns. Det vore ju naturligt att även systemen ses över kontinuerligt för att säkerställa att de uppnår det de åsyftas att göra. Det finns ju flera sätt att bli nykter på. Detta forum är ju ett.

För mig att min drivkraft de stora siffrorna som visar på riskbruk. Det är få som söker hjälp och ännu färre som blir permanent utan problembruk. Det blir lätt vi silar mygg och sväljer kameler med det som görs idag. Det behövs en rejäl funderare kring samhället i stort för att på riktigt göra skillnad.

Nu är det exakt en vecka sedan jag drack senast och min hemska incident. Ångesten är fortfarande påtaglig. Men jag känner ändå ett visst hopp i aa möten och denna grupp. Jag känner mig verkligen inte lika ensam längre och kommer använda denna tråd då och då för att skriva av mig

@Lora
Ja precis, jag ställde mig också frågan. Syftet är att den andra vårdnadshavaren ska ”stötta upp” då det är en väldigt traumatisk händelse för en kvinna. Men syftet tappar sin funktion i många fall, så som i mitt då han istället gick på mig. Jag tycker detta ska vara frivilligt. Samma sak när jag frivilligt sökte för alkoholöverkonsumtion en gång. Självklart blev det en orosanmälan , det blev kaos. Han blev ju involverad och jag fick ord till mig som ”fyllo”, ”tragisk”, ”samhällets bottenskrap”, ”värdelös mamma”, ”ego” osv. Jag drack inte mindre för det och lyckades både dra mig ur vården och soc. Idag är allt ” bra”, men nej det är det inte. Gud hjälpe mig, kommer supa ihjäl mig. Hållit mig en vecka nu. Varit på ett aa möte och ska på fler. Återigen, vård utomlands är ett alternativ för mig, det får bli en ekonomisk kostnad, men värt det.

@Lora skrev:"Vad är alkoholhjälpens funktion här?"

Jag tycker att det är en intressant fråga och jag lär mig mycket av att ni vill dela med er av era upplevelser. Jag kan kolla efter helgen och återkomma till dig kring studien. Hoppas även att det är ok att jag läser och kommenterar mer då.

/magnus

@LauraE Ja, jag förstår precis. Även jag blir förvånad av att det ska anmälas vid våldtäkt. Vad är syftet? För vem? Någon ringer desperat, bönar och ber. Herregud, jag har faktiskt inga ord... Det är bara grymt.

@Lora
Vi verkar ha haft liknande erfarenheter. Så synd och tragiskt. Det finns barn som far illa påriktigt och jag tycker då att soc är superbra att de finns, men tyvärr sker det misstag även då när de inte lyssnat på viktiga signaler och barnen kommer till skada. Till och med avlider i vissa fall.

Jag minns vilken chock jag fick när läkaren sa till mig på gynakuten att det är deras standard och rutin att ALLTID orosanmäla vid våldtäkt, trots att inget barn varit närvarande eller att jag varit påverkad/gjort något. Jag bönade och bad, förklarade att jag inte vill att min exman ska veta om att jag blivit våldtagen. Berättade om situationen, vilken ytterligare påfrestning det skulle bli för mig, men ffa mitt barn skulle fara mer illa av en orosanmälan. Men de måste följa sina rutiner. Och ja, samma sak bad jag även till soc när de ringde, men förgäves. Helt absurt och helt sjukt. Man pratar om barnens bästa. Det är skitsnack. Förlåt mig, men jag är uppriktigt förbannad över systemet. Man tar så lätt på detta.

Jag minns en gång för inte sålänge sedan när jag jobbade på akuten. En flicka kom in med sin pappa som var sjuk. Jag hade flera kollegor som var på mig att jag måste göra en orosanmälan då flickan hade smutsiga kläder, men jag lyfte detta med pappan istället. Och han förklarade att han vobbade, dvs fickan var förkyld och var med honom när han jobbade på verkstan. Så jag vägrade en orosanmälan och faktiskt blev flyförbannad på mina kollegor. Folk fattar inte vilken stress det kan drabba en familj. Sen såklart ska man orosanmäla när man verkligen är orolig och har misstanke om att barn far illa.

Hade jag varit orolig för mitt barn pga mitt beteende, så hade jag tveklöst sökt vård och faktiskt inte brytt mig om vad min exmake får reda på. Allt för mitt barn. Men nu är jag orolig för MIGSJÄLV och jag vill verkligen söka/få vård/hjälp, för jag kommer dö tidigt i denna sjukdom, men kan inte då jag inte vill ha med soc att göra, och min exmake har inget som helst med min hälsa att göra. Jag vill inte förlora mitt barn och jag VET att hen kommer fara mer illa av detta.

Usch, jag blir så ledsen. Jag vill verkligen ha vård. Jag vill ha antabus :( jag vill ha hjälp. Men kan inte pga som systemet är uppbyggt.

Förlåt hörni för mitt inlägg. Jag ville bara skriva av mig!

@Challe2022 Tänkte just så, när jag drack morgonkaffe. Inte trött, slut etc. Bara en fin morgon!

@Himmelellerhelvette Kram!
Ja fy den här jäkla stressen och ångesten. Jag börjar mer och mer inse att jag är en väldigt känslig individ. Det är som att jag hela mitt liv kämpat emot det, därav att alkoholen blivit som en sköld och ett bränsle att ta sig igenom livet.

Utan det känner man sig så vilsen, hur hanterar man egentligen all den här känsligheten. Jag är inte van att kunna säga att, jag behöver mycket sömn, jag tycker det är jobbigt med vissa saker för att det dränerar mig emotionellt o.s.v.

Jag är mest van att trycka undan och brassa på.

@Återfallaren Så fint du beskriver din resa, en omtumlande resa. Också spännande, vem ska jag bli nu, vem är jag? Jag har också känt en nyfikenhet ungefär som när jag var barn. Visst alla dagar är inte lätta, men det var det ju inte då heller. Men på riktigt. Låter iaf som du håller på att hitta något bra. 👍

@Torparn_76 Hurra till dig förresten till dom nyktra dagarna!! Visst känns det på något sätt skönt att man valde just nyårsdagen? "Har inte druckit sen förra året!"