Senaste kommentarerna i forumet

551 dagar eller 1 år 6 månader och 2 dagar, så lång eller kort tid beroende på hur man ser på det har gått sedan jag tog mitt beslut och med stöd av min chef bröt med alkoholen.

Idag så är inte alkohol en del av mitt liv alls jag har inte längre några tankar på att dricka eller något sug efter att känna det där ruset igen. Jag har tagit min genom de flesta stora helgerna nykter 2 gånger och har faktiskt haft betydligt roligare än tidigare och det är ju ett plus att minnas det dagen efter :)
Det jag däremot kan känna är lite besvikelse för att jag inte fått ett avslut från min arbetsgivare, man skriver på ett kontrakt när man med på rehab, det har jag uppfyllt till punkt och pricka, jag avslutade min behandling i oktober det är ett avslut men hade också viljat få ett avslut med min arbetsgivare avsluta det där rehab ärendet en gång för alla och gå vidare i livet. Men är väl bara att fråga min chef igen men problemet är väl mer att HR också ska vara med och de verkar inte så intresserade längre nu när det är avslutat. Det är också där jag tror man som arbetsgivare behöver bli bättre på att ta hand sina anställda inte bara vid beroende men efter rehabilitering. Ställ en fråga hur mår du ? Behöver inte vara så mycket svårare.

För övrigt så måg jag bra och livet är helt klart lättare att leva när man är nykter och de problem som dyker upp är helt klart lättare att hantera än tidigare. Jag är inte helt öppen med att jag har ett alkoholberoende men det är något jag tänker jobba mer på att vara ärlig med 2023. Framförallt för att det inte ska behöva vara så skam fyllt som det är att ha en sjukdom och då behöver man ju börja någonstans tänker jag. Jag tror också att en person som tagit sig ur ett beroende sjukdom känner sig själv betydligt bättre än de flesta andra det för att man måste arbeta en hel del med sig själv och lära känna sig själv för att ta sig ur ett beroende för mig är det en styrka inte en svaghet.

Bra @Lina. 2.0, bra att du sätter ord på hur du känner. Kan känna igen mig i så mycket av det du beskriver, hur det har känts för mig tidigare. Ett slags limbo där man inte vet var man börjar och var man slutar. Ångest, oro, nedstämdhet och nollställd. Precis som du var jag andra tillags och hade svårt att hävda mina egna behov, eller så kom det ut i fyllan som en bomb efter en massa lagranden inombords. Man klarar av det ett tag att förneka sig själv men till slut orkar man inte ens med det. När man säger ifrån, känns det som man blir påhoppad och förtryckt och efter det kommer osäkerheten, kanske är det ändå mitt fel, jag som är fel och självhatet kommer som ett brev på posten.

För mig har det handlat om att jag betett mig som en medberoende, det är ett offerkoftabeteende. Man lär sig att trycka ned sig själv, bättre än någon annan kan göra. Att man inte duger eller kan klara sig själv. Man måste ju ha någon annans behov som livnär en, fast man inte trivs i sällskapet. Då har man i alla fall en uppgift och vet var man börjar och slutar, hur man ska bete sig. Men man orkar till slut inte med det heller, något där inne säger ifrån, något man inte får kontakt med. Det som släckt allt är alkohol, men till slut hjälper inte ens det.

Jag tror verkligen att det skulle vara bra för dig att bolla med en psykolog, en utomstående som kan spegla dig och hjälpa dig att komma i kontakt med dina egna känslor, långt där nere. Det var det som hjälpte mig att ställa mig utanför mig själv och se vad som pågick. Se mitt medberoende och offerbeteende. Det som hjälpte mig att bli stark igen och lyssna på mina egna behov och lära mig säga nej och att sätta gränser. Det fick mig också att inte känna mig ensam, det som jag kände fast vi var två. Det fick mig att känna mig trygg med mig själv.

Sköt om dig❤️

Hej @varafrisk
Jag kan inte säga något om ditt läge kring hur du mår, för jag har inte själv varit utmattad, men däremot väldigt väldigt trött av- och på- alkoholen. Något jag ofta gjorde, eller min hjärna, var att den ”på egen hand” skapade situationer där jag var ”tvungen” att dricka. Sorg, stress, oro. Som blev värre- för att på andra sidan berget- gav jag mig själv ”möjligheten” att dricka.
Jag kände en massa känslor när jag slutade dricka, MEN många gånger var känslorna mycket lättare att hantera som nykter.
Du beskriver ofta din trötthet, ledsamhet, sorg. Den är på riktigt men den får också en kemisk skjuts av alkoholen. Du kommer att må så mycket bättre när du tar steget. Gör det. Kram.

Nä men nu var det ju jag som snurrade till det och trodde du skrev i det vidare livet… Imorrn slutar ledigheten och hjärnan får skärpa till sig lite. 😴

Hej.
När jag berättade för min chef om mitt alkoholberoende så hade jag tänkt göra det ganska länge, men tillslut så blev det ändå ganska spontant för jag blev så trött på att må dåligt och leva med ständig ångest är tärande men när det väl var gjort så fick jag allt stöd och kärlek som jag behövde från chef, kollegor och ja faktiskt alla jag träffade under min behandling. Nu har jag varit nykter i 1.5 år men jag hade absolut inte slutat dricka när jag berättade för min chef eller dagarna efter. Det jag vill ha sagt med det är att det din kurator säger är klokt det är nog bra att brutit med alkoholen innan man berättar, men behöver man hjälp med att sluta så är det svårt för mig blev att berätta för chefen ett sätt att också bryta med alkoholen det stängde den sista bakdörren.
Det är ett stort och modigt steg du tänker ta under nästa vecka om jag förstått det rätt? Det kommer kännas svårt och är du som mig så kommer det säkert en och annan tår också men du kommer komma ur det starkare och må så mycket bättre när det väl är gjort.

Hej och välkommen,
Den ut delen av forumet- det vidare livet- befolkas till stor del av de som hållit upp ett tag med alkohol. Du kan ju hänga precis var du vill men som nynykter tyckte jag nog att det var lite småtråkigt att hänga med ”gamlingarna” som babblade på om allt annat.. än det man är intresserad av.
I alkoholfri-delen kan du läsa inlägg från de som är ungefär där du är ✊🏻
Det låter som om du verkligen bestämt dig och det är det viktigaste av allt. Utan beslut-ingen nykterhet.
Läs runt här, och skriv! Mycket! Läs böcker och lyssna på poddar och allra bäst är ju att hitta några människor som är där du är, så att ni kan följas åt.
Skickar mod och styrka! 🤗

Så bra gjort! Att vilja vara nykter tar en långt!

@Jerri Jag var nog lite otydlig, jag mådde mycket bättre redan efter 4-5 dagar efter att den värsta abstinens lagt sig. Då försvann även den ångesten som alkoholen orsakade och det var en skön lättnad. Jag mådde sedan bättre och bättre för var dag nykter, men det som tog lite tid var att sova hela nätter och att jag hade lite huvudvärk av och till, den lade sig efter några månader. Mellan 3-6 månader tyckte jag att hjärnan återhämtat sig och kommit i balans igen, men jag mådde bra långt innan det. Tror att det viktigaste är att man har tålamod och ger återhämtningen tid, det kan vara lätt att ge upp om man tror det är en quickfix. Sen är det också individuellt.

Sedan jag blev nykter har även söndagsångesten inför att jobba på måndagen släppt. Nu kommer jag inte längre till jobbet på en måndag med skam och bakis och med rädslan att det ska synas igenom mig. Så för mig har det förändrats och det är superskönt.

Kämpa på nu, det kommer att lätta med tiden och det kommer ta ge utdelning❤️

Funderar och försöker lista ut vem jag är. Jag är en mamma, en fru, en undersköterska med ledarroll, en syster och en dotter.
Jag är mitt i livet, förhoppningsvis med halva livet kvar.

Jag har varit festprissen, den som blir fullast, den som inte varit full nog.

Jag har också varit den duktiga, den flitiga och den snälla. För snäll. Jag har varit givmild till den gräns att det varit patetiskt. Gett allt till alla. För mycket. Så pass att det än idag tas förgivet.

Så vem är jag idag då?
Jag är rätt bitter, rätt less på att ge men sällan få. Leds på att vara den som betalar för kalaset men göra folk arga när jag säger ifrån. Leds på att därför inte säga ifrån. Jag har blivit självisk, egocentrisk, slutat se saker från andras perspektiv. Eller har jag precis börjat se det från rätt perspektiv. Jag vet inte.

Jag är orkeslös och sliten. Trasig. Törs inte stå upp för mig själv. Rädd att bli ensam. Obeskrivligt rädd för att bli ensam.
Ensamheten kommer vara högljudd. Det kommer sjuda i mitt inre. Jag är rädd att jag inte kommer stå ut med den nykter. Rädsla är det som håller min annars livlösa kropp uppe.
Jag är också rädd för hur det skulle vara om jag inte blir ensam. Just nu drunknar jag. I känslor, i självhat, i bitterhet och i ilska. Jag älskar min man, men just nu håller jag på gå under. Känslan av att inte vara viktig, att inte betyda något. Har fastnat i en ond spiral med anklagan och förtret. Slår ifrån mig mitt eget och tar för stort ansvar för andra. Beskyller alla andra, beskyller mig själv mest. För visst är det så att jag är anledningen till allt ont. Allt det dåliga.

Jag vill bryta mig fri men jag vill samtidigt vara kvar.

Så vem vill jag vara?
Inte henne där uppe iaf. Jag vill vara trygg i mig själv, jag vill ha ork att finnas till. Jag vill leva, inte bara överleva.
Jag vill vara glad igen. Se ljust på framtiden. Vill orka ge, vill få ta, ha balans. Ta av skygglapparna för mitt eget beteende och ta ansvar för mitt liv.

Vill samtidigt slippa ansvaret och försvinna,zooma ut, skita i allt. Jag tror jag i grunden är deprimerad. Nedstämd. Inte glad och inte nöjd.

Jag vet inte vad som är fram eller bak. Jag vet ingenting.
Jag vet att jag mår så här efter ett återfall. Så jävla dumt att ge sig själv detta.

Söndag. Jag ska alltid storhandla på söndagar för då är systembolaget stängt.
Annars är söndagarna inte en favoritdag. Skönt att vara ledig men att gå till jobbet ligger som en klump i magen. Jag vill bara dra täcket över huvudet och inte gå till jobbet alls. Sova tills livet är annorlunda. Fast jag är nykter och det är bra. Känner mig låg. Men många gör nog det rent generellt när det drar ihop sig mot arbetsvecka. Kanske kommer det förändras och lätta framöver.

Ditt liv @vår2022 låter bra. Att skapa bilder om hur jag vill ha det framåt ska jag prova. Just nu har jag inga alls. Har tänkt att mitt liv är som det är och det inte går att göra så mycket åt. Men såklart att det går! Det blir som när man spar till en resa att jag märker det först kanske när jag kliver av tåget. Eller så passerar även en massa annat lustfyllt utanför fönstret under resans gång som även det blir bonus.
Först när jag läste du skrev att det tagit 3-6månader innan hjärna, sömn och allt blivit mycket bättre kändes det svårt men nu känns det bra för nu vet jag att jag behöver ge det tid och att det inte är någonting konstigt att sova väldigt mycket som jag gjorde tidigare eller senaste dagarna jättedåligt. Att rastlösheten och oron kommer att lägga sig.

@Allegra Grattis till första veckan.
Helt rätt, var på din vakt, sänk inte garden. Det lönar sig inte.
Ska bli fint att få följa med på din resa 🌟🥰

@Allegra jo det är precis så. När det blir för svårt så släpper man taget om livet och lägger sig i ett dunkel spritt av alkoholen.
Så tragiskt att de konsekvenser man får verkar så små innan de kommer. Att lura sig själv att det inte är så farligt. Sen sitter man där.

Jag ska göra precis det. Hålla de dåliga minnen vid liv för även om jag inte vet just nu hur jag vill Vara så vet jag att så här vill jag inte vara. Så här vill jag inte må och inte få andra att må.
Tack så mycket ❤️

@väljalivet jag tror för min del att jag ska hålla upp någon vecka först innan jag utsätter mig för tillställningar med vänner eller AW.
Söndag idag, inget vin på hela helgen. Känns så skönt att vakna upp och slippa vara bakis. Nu har jag varit trött och haft huvudvärk ändå men ångesten att detta beror på alkohol har jag sluppit. Var till gymmet och tränade idag också, det var länge sedan det skedde i huvudtaget och speciellt på en söndag.
Detta livet är mer mig. Vakna tidigt och få saker gjorda. Att vakna sent, ligga i soffan bakis hela dagen och äta skräpmat det är inte det som jag vill ska vara mitt liv. Har redan gått ner lite i vikt och magen känns plattare och inte lika svullen. Även detta motiverar mig då jag inte trivs i min några kilo övervikt jag haft ett par år.

@Tikka jag mår bra. Skönt att du gör detsamma. 🙏🏼❄️

Tack @Andrahalvlek. Ja ingen anmälningsplikt finns det har du bank mej rätt i. Kanske inte konstigt att frågan ställs då jag gör någonting helt nytt fast önskar jag kunde få slippa den. Den kom såklart. Jag mumlade fram någonting om att det varit så mycket runt jul så att jag lovat mig en tid utan alkohol nu efter nyår. Ändå kom frågan om jag ville smaka av vinet och en tydlig besvikenhet över att jag beställde in en alkoholfri drink. Jag ska komma på några bra repliker. Hoppas det kommer räcka med ett enkelt nej tack med tiden.

@Varafrisk hej kära du. När jag läser vad du skriver så tänker jag att du borde sjukskriva dig redan nu. Som du kämpar. Du har, vad jag kan läsa, alla symptom på utmattning. Prata med chefen kan du göra över telefon. Ta gärna hjälp av kuratorn eller sochandläggaren! Samtalet måste liksom komma till stånd hur som helst och är en jätteviktig del av behandlingen, inget som står utanför den om du förstår vad jag menar.
Kram!

Du sa det @Lina. 2.0 , ”jag måste sluta skjuta upp livet” - den meningen högg till i hjärtat. Är det inte precis det vi har gjort med alkoholens hjälp!? Pausat själva livet för att det _är_ tufft att leva

Konsekvenserna; bråk, ångest, skuld och skam. Det är inte värt det. Vi måste sluta dricka!!!

Håll de dåliga minnena vid liv och försök visualisera vem du vill vara! Du kommer att fixa det här, vägen är krokig men den är din och du är på god väg✨✨✨✨✨✨✨

Vecka #1 av 52 är avklarad ✨ Att avlägga ett löfte till mina två nykterhetsvänner har visat sig vara lika effektivt som Antabus. Visst har jag lekt med tanken att kanske ta ett glas (läs: 8) någon gång i framtiden utan att berätta för mina väninnor. Men där kickar faktiskt stoltheten in, det kommer inte att hända! Imorgon är det skarpt läge igen då jag återgår till jobbet. Är inte orolig men kommer att vara på min vakt ⚔️

Nu har helgen passerat utan alkohol . Det känns fantastiskt. Inget sug alls , Det har gått väldigt få dagar utan alkohol men jagvhar en tro , ett hopp och en vilja att det här ska gå bra och att jag inte längre vill att alkoholen ska vara en del av mitt liv .

Nu har helgen passerat utan alkohol . Det känns fantastiskt. Inget sug alls , Det har gått väldigt få dagar utan alkohol men jagvhar en tro , ett hopp och en vilja att det här ska gå bra och att jag inte längre vill att alkoholen ska vara en del av mitt liv .

@Samsung50 vad kul, nu kör vi!
Min personliga strategi - men detta är som sagt vad som funkar för mig - är att just utmana snarare än att undvika. Jag tror att ju fler ggr jag utsätter mig för vissa situationer och klarar dem nykter desto lättare blir det att vara just det. Men för mig är det också helt avgörande med inställningen; går jag in i det med känslan att jag berövas något så är jag körd. Så jag försöker sträcka på mig, le inombords och tänka att jag är vinnaren som slipper dricka medan alla andra fortfarande hålls tillfånga. Klarar jag att hålla den inställningen så klarar jag vilka och hur många tillfällen som helst förknippade med alkohol.

Lycka till, vi hejar på varandra! 🫶

Åh @FinaLisa❤️men hej! Har också tänkt på dig❤️ Hur du mår och hur det har det? Hur det går m alkoholen? Hur din man mår? Du sa ju en gång för länge sedan att jag kunde höra av mig ifall jag kommer t Göteborg och jag ångrade mig så att jag inte bett om mobilnummer/mailadress. Varmt tack för att du skriver h mig🙏🏻 Vinäger har inte skrivit på länge och jag saknar henne. Charlie70 skriver någon gång ibland och då blir jag alltid så glad.
Vill förtydliga att jag blir oändligt glad och tacksam för vem som än skriver h mig🙏🏻

Jag ser och känner hur alkoholen påverkar mitt mående/mitt beteende/mitt liv! Jag hoppas att jag nu ska klara av att ta klivet till det nyktra livet🙏🏻 I torsdags var jag nykter. Min dotter var hemma och jag skjutsade hem henne. Jag skulle lika gärna kunnat köpt alkohol och druckit efter att jag hade skjutsat hem henne vilket jag inte gjorde och var stolt över det. Vaknade med en bra känsla på fredagen el iaf bättre mot vad jag brukar. Fredag systemet stängt ingen alkohol. Behaglig känsla i kroppen. Fast väldigt väldigt trött. Det är så himla mörkt ute på morgonen och jag sover länge. Övar mig på att använda CPAPen igen. Den åker ofta av om jag vaknar på natten vilket jag gör varje natt. Så igår då…skulle åkt t en vän som egentligen står mig väldigt nära men vi ses el pratar mycket sällan. Anledningen är, tänker jag, att vi befinner oss i olika faser i våra liv. Men när jag var ute och gick så kände jag mig så trött och tårarna kom igen och jag var tvungen att hämta luft. Gråta och promenera samt ha dålig kondition kräver pauser. Just där och då kände jag att jag fixar inte vara på jobbet tills behandlingen börjar. Är så otroligt trött. Jag kände även att jag orkar inte åka iväg t min vän. Så efter många om och men beslutade jag mig för att inte åka iväg. Hade ingen tanke på att dricka alkohol men efter en stund kom förhandlandet. Var det vanan som spelade ett spratt? Det undermedvetna? Så jag åkte iväg t systemet mötte den personal som jag hade berättat för att jag ska berätta om mitt beroende för min chef. Skammen var total🙈

Även om jag är väldigt rädd för ev framtida sjukdomar så känslan att inte dricka ger mig en liten frihetskänsla. Det känns som om bojjorna är på väg att låsas upp. Har tidigare berättat att min kurator har sagt att det är bra att ha en tids nykterhet innan man berättar för chefen. Att få känna sig lite mer stadig. Men baksidan är att man/jag skjuter upp berättandet för chefen för jag inte klarat av en vecka som nykter. Ska prata om det nästa gång vi ses. Likaså brukar min kurator säga att jag ska klippa mitt kontokort…att försvåra själva köpandet av alkoholen. Har inte kunnat med att berätta för henne att jag har redan testat det men jag hittade andra vägar. Allt börjar i hjärnan….

Ha en fin söndag💕🌟

Ho ho @Kebne1
Jo det rullar på, har varit mycket jobb ett tag nu eftersom man har varit ledig lite i mellandagarna.
Döttrarna har varit hemma och tröttat ut en, på ett bra sätt ändå.
Man vänjer sig fort hur skönt det kan vara att bara vara två😄
Har lite ångest över 50 årsdagen som kommer om två veckor.
Det blir inget kalas, jag har hockey matcher både lördag och söndag.
Ska in på en provtagning för 50 års koll i slutet på månaden, känns bra att få visa upp dom värdena på alkoholmarkörerna!
Själv då @Kebne1 , hur mår du, jag läser hos dig när det kommer något inlägg, och det verkar som du mår prima!
Ha det så bra kompis 😘

Jag är med också!
Dragit ner på alkohol i nov-dec men nu tagit beslut att ta uppehåll helt för att få lite distans till det, läka och bli piggare och må bättre. Känner inget starkt sug men vanan vid vissa tillfällen. Har noterat att jag blir sugen om jag är stressad, tex druckit för mycket kaffe eller stressigt på jobbet, eller om jag är hungrig eller bråkat med sambo samt om jag äter ute på restaurang. Antar att det bästa är att undvika sina triggers, eller ska man utmana dem?