Senaste kommentarerna i forumet

@annacananda Läs @Nydags tråd. Hon har nyligen gått igenom ett mörker och kommit ut på andra sidan. Jag tror att du kan känna enorm igenkänning där. Jag säger som @Seklart - gå inte för länge och må dåligt, ta dig då till en läkare som kan hjälpa dig.

Det tar tid innan måbrahormonerna stabiliserar sig när man blir nykter, men det är inte heller ovanligt att man kan behöva antidepp som en krycka. Jag tänker på medicinen som ett gips på ett brutet ben, ingen skulle få för sig att att inte gipsa ett brutet ben.

Kram 🐘

@annacananda, jag tänker också att drömmen handlar allra mest om dig och lite om alkoholen. Ett brev som nästan inte kommer fram- att stå för eller att inte stå för. Du pratar med dig, olika delar som tvekar och velar- men det absolut lilla som jag känner dig så tror jag att det undermedvetna skickar meddelanden till det medvetna och att det handlar om viktigare saker än huruvida en ska berätta för andra eller inte. Men drömmar klär ju på sig alla möjliga kläder för att vi ska bli nyfikna 😍
Det låter tufft detta när tilliten blir tunn och luggsliten. Vi måste uppfinna den på nytt, varje dag, men det låter nog inte som en tröst. För mig är det trots allt det. Varje dag, en ny chans. Att bidra på mitt lilla hörn- och ”vad spelar det för roll” men människor har aldrig kunnat mer. Det spelar inte mindre roll. För 100 eller bara 50-60 år sedan var faror och konflikter en del av mänskligt liv, har alltid varit. Men den stora skillnaden nu är att vi kan ta del av precis allt. Det är mycket utmanande för en liten människa/myra och våra hjärnor är inte riktigt anpassade för det massiva intaget av information. På savannen såg vi så långt synen räckte, idag ser vi i 360 grader- och får intryck från hela världen.
Det är inte någon tröst kring hur politik och miljö utvecklas, och ingen förnekelse av sakernas tillstånd. Mer en liten liten förklaring till att det inte är konstigt om allt känns övermäktigt.
Häng kvar, en dag i taget. Och om nedrämdhet inte släpper tycker jag absolut att du ska träffa en bra husläkare och resonera om detta. Stor kram 🥰

Söndag snart passé, jag kan undra vad denna vecka har att bjuda på för överraskningar.
Ett par läkarbesök är skrivna men i övrigt är det tomma blad, men livet brukar ju vara bra på att skriva sig själv så ingen större oro för just det.
För övrigt så ligger suget nere på en 2a igen vilket är skönt då kan man jobba på bättre med sig själv, det gör mycket att slippa lägga massa onödig energi för att hålla det borta ur tankarna och istället fundera på mer långsiktigt strategiska planer.

”Du har frihet att välja, men är inte fråntagen konsekvenserna av dina val”

@annacananda Vi får kalla in drömtydaren @Torn tror jag! Han är en fena på drömmar 😉

Kram 🐘

@annacananda I mitt fall handlar det till stor del om att jag behöver antidepp-medicin. (60 mg Duloxetine + 37,5 mg Venlafaxin tar jag nu.) När medicinen funkar som den ska, som den gör nu, så kan jag distansera mig. Gräva där jag står, engagera mig i lagom mycket, acceptera att allt blir som det blir, jag varken ältar eller oroar mig. När jag mår som i våras, djupt deprimerad och omedicinerad, så kan jag knappt titta på nyheter. Allt elände i världen äter sig in i mig på djupet. Jag känner mig hudlös, min empati är helt överhettad. Och jag är helt maktlös, och blir ännu mer deprimerad.

När jag, med hjälp av antidepp, är mig själv så har jag en god självkänsla. Jag vet att jag gör ett bra jobb, både på jobbet och som mamma. Jag vet att det jag gör är fullt tillräckligt - jag överarbetar inte speciellt mycket, även om jag förvisso är noga.

Jag vet också att jag måste hushålla med min energi, jag kan inte springa på alla bollar. Jag vet att det hjälper mig att fokusera på det jag har gjort, istället för att fokusera på det jag inte har gjort. Jag vet att jag mår bra av att vara självsnäll, och behandla mig själv på samma sätt som jag skulle behandla en god vän.

Men allt detta har jag inte tillgång till när jag är deprimerad. Jag kan inte förmå mig. Min hjärna är som ett självspelande piano, och jag känner inte ens igen melodin. Jag behöver antidepp-medicinen för att räta på ryggen, höja blicken och börja göra må-bra-saker. För min egen skull. Göra saker jag mår bra av. Umgås med andra är favvosysslan. Jag säger inte att alla behöver antidepp, men en hel del behöver nog precis som jag en hjälp att ”höja lägstanivån”.

Jag är säker på att jag har självmedicinerat med hjälp av alkohol, eftersom alkohol också får må-bra-hormonerna att skjuta i höjden. Problemet med alkoholen är att nivåerna störtdyker dagen efter, och då måste man dricka igen. Det där stabiliserar sig efter ett tag, men för en del behövs antidepp sannolikt. Så var det för mig i alla fall. Både min deppiga läggning och mitt alkoholberoende har jag ärvt från min pappas sida.

Kram 🐘

@Natalia Tack! Önskar dig och dina katter detsamma!

Önskar dig en fin första advent och skickar en stor kram 🙋‍♀️

@Se klart @Sisyfos @Vinäger @Onkel F Tack för att ni tittar in hos mig❤️

Veckan som gick har verkligen varit sisådär fast det har även funnits ljuspunkter👌🏼

Om jag börjar med det dåliga….fredagen på jobbet var verkligen skit….jag kände mig dämpad och förvirrad. På mitt jobb har det varit en tradition att kuratorerna har stjärntändning fredagen före 1:a advent vilket innebär att vi fixar massa fika samt tänder tre stora adventsstjärnor i fönstren i korridoren utanför våra kontor. Dessutom ”knör” alla in sig vid bord utanför våra kontor och fikar. Jag tycker själva fikastunden och att alla är tillsammans är jättemysigt men själva planeringen inför det här evenemanget är inte så kul. Mina kuratorskollegor är två starka individer, ensamvargar. De planerar själva och jag får som oftast gå och fråga hur de tänker. Det är väldigt svårt att beskriva känslan utan att det blir en novell…men hur som helst så under de två senaste veckorna har detta verkligen tärt på mig. Och det som stör mig mest är att jag inte står upp för mig själv och säger hur jag känner! Innan själva fikat skulle jag ha medarbetarsamtal. Skulle haft det i början av september men chefen blev sjuk. Var så laddad inför samtalet. Ny tid i mitten av oktober men då hade chefen blivit dubbelbokad så ännu en gång blev det framflyttat till i fredags. Jag var så laddad de två första gångerna var väl det även i fredags men var då mer stressad. Medarbetarsamtalet började kl 8 och skulle vara färdigt 9.30. Fikat börjar 9.30. Mitt samtal m chefen var slut när kl var över 10. Så ngt som jag är med och bakar till och jag är en del av missar jag helt och hållet. Dessutom var samtalet m chefen så rörigt. Jag hade en del att prata om när det gäller mitt arbete, samarbete med min kuratorskollega och att vi missar handledning pga andra kuratorers sjukskrivning. Och jag känner att min chef lyssnar inte, väljer att inte se problemet dessutom så styr min kuratorskollega över min chef. När jag sitter där och pratar m chefen så tänker jag, hur sjutton ska jag kunna prata m henne om mitt alkoholberoende?!?!
Fredagar var tidigare en rolig dag på jobbet men nu känns den mer som avslagen🥲😳😣

Men, fredagskväll var toppen! Då var jag på konsert💃🏾🎶Helt suverän👏🏻 I onsdags hälsade jag på min faddermor som fyller 92 år i december. Kanske lite rörig men allt som hon varit m om är solklart. Hon reste en del på äldre dagar. Bäst tyckte hon om Florida för där var det ingen skillnad på natt och dag, affärerna var öppna hela tiden.

Fick brev fr Region Stockholm, möjlighet att lämna avföringsprov för att kunna upptäcka osynligt blod i avföringen som kan bero på tjocktarms- eller ändtarmscancer. Jag blir påmind om risken att kunna få cancer samtidigt att det känns bra att kunna kolla.

Men det bästa var att min dotter kom hem igår. Har knappt haft ngn kontakt m henne de senaste veckorna inte bara beroende på hennes mående utan pga av mitt alkoholberoende. Som hon sa igår om jag inte svarar i telefon el på sms kanske du förstår att du inte kan dricka…det handlar ju bara om att ha det lite tråkigt. Jag gick absolut inte in i försvar men sa att det är svårt…men om jag ska välja mellan alkohol och barnen…så är valet enkel….jag sa t henne att hon och min son är de allra viktigaste i mitt ..så jag ska sluta. Jag sa t henne att det är bra att hon markerar.

Ska träffa kurator, socsekreterare samt en person som gått på behandling dessutom träffade jag hen på AA i september. Hen ska berätta för mig hur hen upplevde behandlingen. När det gäller behandlingen att det är bra om man har varit nykter en tid innan man går in i behandlingen att det är svårare att lyckas annars. Jag vet inte men jag ska fråga imorgon.

Ha en fin första advent🌟🤩

Fina @annacananda så bra du sätter ord på dina drömmar. Jag har också haft mycket drömmar men har inte lagt mycket tankar i dom men nu fick du mig att tänka lite. Jag är säker på att vårt undermedvetna kommunicerar med vårt medvetna under sömnen. Jag har länge drömt drömmar om att jag inte dricker alkohol. Jag sover mycket djupare nuförtiden så jag minns bara små bilder av drömmarna men genomgående i mina drömmar handlar det om att jag inte dricker. De andra dricker.

Jag tror att du är jättemycket i läkningsfasen av hjärnan, allt skadat håller på att repareras och finna sina rätta vägar. Processen är utmattande men den är så viktig, ha tillit till processen. Det är min tillit till den som hjälpt mig att inte dra täcket över huvudet och försvinna in i ett mörker. Jag har hela tiden tänk att sen, sen kommer det bli bättre, jag läker, det tar tid, tålamod, jag har nog aldrig i mitt liv blivit testad så mycket i mitt tålamod som under de första månaderna.

Du gör det här så beundransvärt bra❣️

Stor kram❤️

Kära @annacananda,
Jag tänker att den resan till en början är en inre resa, den process/resa som du är i. Du har påbörjat resan och sitter inte hemma och fast i din inre resa. Det är den resan som måste börja först i helandet. Det är i den resan du kommer att få känna nya känslor, nya upplevelser nya självinsikter och grubblerier. När denna resa nått en bit kan du ta med din man i resan. Kanske får han följa med ibland en sträcka under tiden också. Sedan kan en resa i den yttre världen också göras, men den inre resan behöver vara mer på plats inom dig först för att du ska kunna ta in det som händer i den yttre resan.

”Väskan som innehöll hur mycket som helst var med hela vägen. Brevet kom inte iväg innan jag vaknade utan jag lämnade drömmen i ett mycket märkligt utrymme där jag var i total förvirring” berättar du om din dröm. Kanske är det din inre resa du drömde om och det kan behövas mycket för en lång resa i resväskan. Resvägen är inte spikrak och kan behöva ta både genvägar, omvägar och stopp beroende på vad som behöver undersökas och klargöras på vägen. Brevet kanske kommer iväg när när det är redo och klart för att postas. Kanske är det inte riktigt tydlig vem som är mottagare av ditt brev ännu och kanske finns det fler mottagare.

Du skriver: ”Jag kan och har i långa perioder levt i det vi kallar tillit, tillit till att saker blir som de ska. Att allt läggs till rätta och blir till det bästa. Nu har jag liksom tappat fotfästet i den tilliten och jag förstår att jag är enormt påverkad av yttre händelser, pandemin, kriget i Ukraina, det politiska läget här och i världen. Jag har inte kunnat värja mig helt från att ta in en slags hopplöshet”. Tänker att när man känner total förvirring inombords och som är svårt att liksom få tag i, så är de yttre hemskheterna som händer i den yttre världen desto lättare att se och känna. Det trycker på det inre trycket som redan är stort och skapar känslor av hopplöshet och det är svårt att värja sig.

Jag tänker att du är i en tuff inre process och resa och det innebär ett oerhört högt tryck på dig. Processen måste ha sin gång och går inte att forcera. Saker och ting kommer att falla på plats så småningom, det har det gjort för mig. Jag var totalt förvirrad och visste ibland varken ut eller in och måendet gick upp och ned. Ha tillit till processen, den är tuff och påfrestande men det kommer att falla på plats. Upp på korset och dö för att sedan återuppstå. Det är det den inre resan handlar om och du är på väg. Man måste släppa taget och ha tillit till att det kommer att ordna sig. Även det upplevde jag som en befrielse, när jag släppte taget. Jag visste inte och bestämde inte när jag skulle släppa taget men det hände i den inre processen/resan när det var dags. Så ha tillit till processen. Du hänger förmodligen där på korset och det är plågsamt men befrielsen kommer att komma när du ”dör” och återuppstår.

Det viktigaste av allt är att fortsätta vara nykter och låta hjärnan få återhämta sig och komma i balans. Det är en förutsättning för att den inre resan och processen ska få fortsätta till befrielsen och återuppståndelsen. Befrielsen sitter i oss beroende sitter till stor del även i hjärnan som är inlåst i alkoholens mörker. Det tar tid innan hjärnan befriats och fått balans och återuppstått. Då kan den inre resan för att möta sig själv fortsätta utan alkoholens störningar, som förvrider våra sinnen. Så ju längre tid som går som nykter, desto mer befrias hjärnan och vårt äkta sanna jag får träda fram. Så ha tillit till processen, det kommer att ordna sig och falla på plats när du minst anar det. Rehabilitering pågår och det behöver sin tid.

Du jobbar på så oerhört bra! Du är otroligt modig. Du ser säkert inte hur du själv utvecklas under processens gång, men jag som är utifrån kan se det tydligt. Ha tillit till processen och ha tillit till din egna förmåga till förändring.
Det kommer att bli bra! Massor av adventskramar och vila emellanåt. Processen pågår ändå❤️

@annacananda skriver från min mobil så svaren blir lite korta.. Men min tanke av din dröm, som verkligen grep tag i mig, är att den handlar om dig. Att det är en kommunikation inom dig som du inte är redo att ”komma ut med”. Även brevet, det ska till dig själv🤎 Jag tänker ofta kring drömmar som ett sätt att mitt inre kommunicerar med mig och att alla delar i en dröm handlar om mig. Så då skulle tex det kunna handla om detta, att du inte helt bestämt dig för ett fortsatt nyktert liv och att det är detta du processar i din dröm.
Ja, blev lite rörigt kanske men detta väcktes hos mig🥰 Önskar dig en fin första advent⭐️

@vår2022 Nu är ”Flodhästen i vardagsrummet” och ”Flodhästen på arbetsplatsen” beställda med Black Friday. Rabatt. Ser fram emot läsning nästa helg! Tack för inspiration och tips!
Kram
🦛

Kära @vår2022,
”Man kan inte ge sig iväg på en resa om man sitter kvar hemma”. Så sant och så mitt i prick. Jag sitter kvar här hemma och kommer inte ut. Jag möter inget nytt, jag sitter fast i min självömkan och i min enorma trötthet. Hur var det för dig när du nu ser tillbaka? När kunde du börja blicka framåt, ge dig ut, ta mannen i han och upptäcka nya upplevelser tillsammans? Jag famlar och faller. Vill hitta rätt men kommer inte loss. Vad läser du i mina inlägg, var är jag i processen? När hittar jag kraften och när kommer energin tillbaka?

Svåra frågor och jag förstår att det kan vara olika för oss alla MEN det verkar som om nykterheten ändå har sin process…att den har ett mönster…

Finaste advent! ❤️
🦛

Inatt kom den första drömmen om att dricka vin eller inte i ett offentligt sammanhang. Drömmen var totalt snurrig men det handlade om att jag hade en ny arbetsplats som inhyrd konsult och det skulle bli konferens. Vi samlades i baren och skulle spela ”boule på gräs” 😄. Vi satt i en bar och jag undrade var banorna var - fanns inga…alla började beställa in vin och någon gick till baren själv och jag började krångla med att byta kläder. Jag hade olika uppsättningar i en väska som tycktes rymma hur mycket som helst och till slut valde jag nya kläder medan jag funderade på om jag skulle:
1. Gå till baren och beställa ett alkoholfritt vin och låtsas som ingenting.
2. Beställa ett glas alkoholfritt vin av servitrisen så att alla hörde.
3. Beställa en coca cola självsäkert.

Det blev inget av det utan jag stack där ifrån och sedan fortsatte drömmen med en galet virrig fortsättning om ett brev som skulle postas och jag höll på med att byta kläder på de mest märkliga ställen. Väskan som innehöll hur mycket som helst var med hela vägen. Brevet kom inte iväg innan jag vaknade utan jag lämnade drömmen i ett mycket märkligt utrymme där jag var i total förvirring.
😵‍💫😱😢

Drömmen säger mig att jag har gett upp tanken på att kunna dricka vin, i alla fall just nu, men jag är inte redo att kommunicera och stå för det utåt. Därav alla klädbyten och flykten från festen. Att jag hamnade i det här konstiga utrymmet med brevet som ska skickas har jag inte knäckt helt…det tråkiga, trånga och kalla utrymmet är troligen min depression men brevet…vem är brevet till och varför är det så brått? Brevet blir mer och mer skrynkligt och adressen som är textad med tjock svart penna, mycket snyggt, börjar bli svår att läsa eftersom jag hanterar brevet upp och ner o min väska…som rymmer hur mycket som helst.

Någon som får några tankar?

Kram
🦛

Kära @Andrahalvlek,

Förlåt mig om jag blir för djup. Det är ju ett av depressionen stora dilemma …😏

Hur har du kommit till en övertygelsen och säkerheten i att det blir som det blir? Hur tänker du om din vardag? Hur håller du fast vi de positiva tankarna väl medveten om världen utanför?

Jag kan och har i långa perioder levt i det vi kallar tillit, tillit till att saker blir som de ska. Att allt läggs till rätta och blir till det bästa. Nu har jag liksom tappat fotfästet i den tilliten och jag förstår att jag är enormt påverkad av yttre händelser, pandemin, kriget i Ukraina, det politiska läget här och i världen. Jag har inte kunnat värja mig helt från att ta in en slags hopplöshet. Det var ju inte så här jag drömde när jag var ung.

Kanske är det dags för mig att flytta till det vidare livet - det känns som om mina tankar hamnar utanför det faktiska problemet med alkoholen. Det finns kvar som jag ska skriva om i nästa inlägg.

Kram och tack för fina tankar!
🦛

Grattis till drygt 6 månader! Bra jobbat! Längtar tills jag kommer dit jag också!

@Lonely Man känns betryggande på nåt sätt att läsa att det blir bättre med tiden! Det inger hopp!
Ja, helgerna är speciella.. såå förknippat med fritt fram för alkohol.. Är på min andra helg nu som nykter och det känns över förväntan bra! Hur går det för dig?
Tror jag är övertrött på nåt sätt ikväll, klockan är snart halv två och jag känner mig inte ett dugg trött..! Märkligt. Det kanske är energin som börjar komma tillbaka? Ska läsa lite här och snart försöka sova.
Kram 🌸

@Himmelellerhelvette, tack vad snällt.

Försöker jobba på det och det får ta tid då jag verkligen vill äga känslan av vad alkoholen ställt till med.
Finns inte några som helst + att tilldela A, utan sammanfattningsvis har det bara tillfört något negativt, i relationer men även för mig själv både ytligt och djupt.
Jag har svårt att förstå att man inte kunnat se det här tidigare utan man har bara matat elden med mera bränsle i tron att det skulle ljusna.

”Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, Mod att förändra vad jag kan och Förstånd att inse skillnaden”

För en stund sen slog klockan 14 dagar utan alkohol 🪴

@Nubörjarlivet22 Grattis till första månaden som nykter! 🥳🥳🥳 Det värsta har du bakom dig. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Två enkla regler att hålla sig till.

Kram 🐘

@Nubörjarlivet22 Bra jobbat💪🥰

@Nubörjarlivet22 Grattis! Bra jobbat! Klokt av dig att ta hjälp av medicin, allt som underlättar är bra.

Allt klokt är väl redan skrivet, men jag hoppas du tar chansen med behandlingen. Det blir så mycket lättare (eller mindre svårt) om man får hjälp. Kontinuerligt. Måste vara jobbigt med de olika besked du fått tidigare.
Jag kan inte låta bli att dela @Sisyfos fundering om att du måste vara nykter nu, är inte avsikten med behandlingen just den att du skall bli nykter? Det verkar lite kontraproduktivt, men jag vet ju inte vad behandlingen går ut på.

Oavsett, hoppas du har en trevligt lördagskväll och att du får en mysig 1:a advent. 🤗

@Sisyfos Det kan nog verka värre är det var. Det var en kommentar till att han var tvungen att kunna motivera i journalen att jag får en så låg dos på vad som i lång utsträckning är mina villkor. Jag tar 1/3 av den normalt minsta dosen, och jag besöker mottagningen 1 gång i vecka mot normala 2 - 3.
Jag fick argumentera både länge och väl innan vi kom fram till den lösningen. Jag slipper biverkningar och behandlingen inkräktar minimalt på mitt arbete. Jag är helt klart föremål för positiv särbehandling, och jag är oerhört tacksam!

Att inse hur det ligger till och ta beslutet att be om hjälp är det viktigaste jag gjort. Det kanske kan verka skrämmande att släppa taget och inte få bestämma själv, men hur många av oss har inte kommit ut från bolaget med dagens ranson i näven trots att man bestämt att man inte skulle handla? Och undrat hur f-n det där gick till?
Jag har fler än en gång suttit i bilen på väg hem med en tröstlåda vin och gråtfärdig konstaterat att jag trillat dit igen. Ändå har jag varje gång åkt hem och hällt i mig skiten. Handen på hjärtat: det var inte jag som bestämde, det var alkoholen. Eller snarare min kidnappade hjärna.
Det tar 3 - 6 månader för hjärnan att återhämta sig från det stadiet har jag fått lära mig. Kan stämma, vid ungefär 3 verkade det vända för mig. Skönt, det känns mer och mer stabilt.

Håll er i skinnet 😇och ha en fortsatt trevlig helg.

1 månad nykter idag👍 känns bara bra! Dagarna går och jag känner inget större sug, känner att jag mår bra! Nu kör jag vidare!

@Metmasken jag tycker det är okej att överäta emellanåt, ibland blir det bara sånt depp och då hjälper det tycker jag.
Skönt att du fick komma ut idag, jag önskar dig acceptans i hur det varit och att du finner förlåtelse till dig själv❤️

Kram