Senaste kommentarerna i forumet

@DRacker Håller med, väldigt bra skrivet! En sak jag kom på nu är också att tex be dem lyssna på ”Skål, ta mej fan” eller något annat. Det kan ge en bättre inblick i hur det är att vara beroende fast det inte syns på ytan. Att det kan drabba även den ”bästa”.

Skrev ett inlägg i min tråd idag om ett intressant program på P1 om alkoholforskaren Markus Heilig. Han är också trött på myten om att personer med beroende är någon sorts moraliskt svaga människor som bara kan ta sig i kragen. Det är på 20 minuter och det skulle kanske också vara något för makarna att lyssna på?

https://sverigesradio.se/avsnitt/markus-heilig-om-du-minns-din-forsta-f…

Så bra skrivet @DRacker❣️Håller med dig fullständigt❣️

Ledig torsdag! Sovit dåligt.. vaknade kl 2 och slog på tvn😴 . Idag kommer barnen, ska bli mysigt. Inget sug efter vin men efter fika! Sugen på bullar choklad, godis!!!! Helt sjukt. Men man har ju hällt i sig ca 2000 kalorier om dan med vin, så inte konstigt att man har socker cravings.

Nu kära vänner har jag i bästa Stina Wollter-anda…dansat och sjungit (skrålat) så jag blev svett och tårarna kom t en gammal cd av Robert Wells med Symfoniorkester där Björn Skifs sjunger ”Music was my first love” 💃🏾😅.
Varför gör jag inte detta oftare?? Detta är en sådan glädje för mig…å kroppen blir ju lite mer levande👍🏻🤗

Tack @Blenda , vad kul att få lite kontext till boken! Finner så mycket styrka att lyssna till andras berättelser och resor. Både i bokform och här på forumet - det funkar så mycket bättre för mitt mindset än ”regler” och annat eftersom jag föddes obstinat 😅

Tack för erbjudandet @BEATNGU ✨ Det finns ju appar som läser upp text för en så det kan funka😅

@Sisyfos @Blenda Tack för att ni tittar in🤗

Jag tänker att jag skrev otydligt därför tänker jag att det kanske blev lite missförstånd. Vad jag är helt överens om är att nykterheten måste alltid komma först och jag tänker att alkoholism är en form av egofixering fast på vägen t nykterhet är det just vad man behöver vara…..egofixerad.

Jag är på inga vis avundsjuk på min kollega som skadat sin fot pga tennis. Jag hamnar ibland i avundsjuka när jag jämför mig med vänner som är med i olika gäng pga att jag känner mig ensam eller även vissa andra situationer m vänner. Jag brukar då ruska om mig själv för att få ett annat fokus för det fokuset som jag då har är inte gynnsamt för mig.

Gällande min kollega fanns det ingen avundsjuka utan mer påvisa skillnader mellan fysisk och psykisk sjukdom. Dvs det är lättare att fråga om det fysiska tillståndet än det psykiska tillståndet. Då menar inte jag endast på min arbetsplats utan generellt. Det är ju mycket mer tystnad om de personer som är sjukskrivna för det psykiska måendet än tex den som har genomfört knäoperationen.

Jag har under min livstid mött många människor som tycker att det är orättvist att man drabbats av barnlöshet, av cancer. Jag har aldrig tänkt så man skulle kunna tro att jag skulle kunnat vara den personen men jag är faktiskt förvånad själv att jag inte tänker så. Jag upplevde det inte orättvist att min man och jag var ofrivilligt barnlösa eller att min moster, min mamma, min syster som senare dog och min man drabbades av cancer. Tycker inte heller att det är orättvist att min dotter fått bipolär sjukdom eller att jag är alkoholist. Livet drabbar och livet pågår. Men att jag inte tycker det är orättvist betyder inte att jag inte varit ledsen. Jag har varit ledsen först när vi inte kunde få biologiska barn men sedan hade vi möjlighet att adoptera och blev föräldrar t två fantastiska barn. Jag var inte så ledsen när min moster blev sjuk i cancer. Hon bodde långt bort och vi hade ingen relation. Jag blev oerhört ledsen och rädd när min mamma fick cancer men hon levde ytterligare 19 år efter hon fick diagnosen. Min syster har varit död i nio år imorgon och jag saknar henne väldigt mycket. Min mans cancerdiagnos var allvarlig men han lever🙏🏻

Det är svårare med min dotters bipolaritet. Jag är inte bitter utan mer förbannad när jag ser hur psykiatrin fungerar. Det gör mig också ont när jag ser hur speedad hon är och hur hon försöker få ihop sin tillvaro.För det är ju så att grunden i det hela är att den enskilde individen ska ta kontakt m vården. När min dotter är manisk så är det svårt att ringa ett telefonsamtal så hon har gått upp t vuxenpsyk men blivit hemskickad för att istället ringa…detta har hänt två gånger. Hon har gett mig samtycke t att ringa och jag måste säga…det är inte enkelt att få kontakt. Det behöver organiseras på ett annat vis. Eftersom min dotter tappar sina telefoner titt som tätt så fungerar ju inte livet…för allt finns i denna lilla apparat.
Jag är inte bitter att hon fick denna diagnos utan kan bli ledsen för min dotters skull. Det är även en anhörigsjukdom. Det kan bli bättre när individen blir äldre när man får lite mer insikt.

Så när jag har roddat runt min dotter så tar min energi slut…och jag vet att lösningen inte är alkohol…men när man går in i denna samsjuklighet…så tänks inga klara tankar..

Nu är min dotter och jobbar. Min man och hon ska försöka fixa telefon i em.
Jag ska sätta på lite kaffe, städa lite lättare och därefter hundpromenad.
Sen får det väl bli vila…och jag ska göra vad jag kan för att inte åka t Systemet.

🍁🍁🍁

@annacananda Men åh vad jag är glad din skull! 🤗 Jag tror att ni båda (jag och min man också, liksom precis de flesta andra i normala relationer) behöver landa i det nya. För som du lyfte, och som jag inte tänkt på så mycket själv fram tills nyss, är att våra livsviktiga beslut även påverkar våra respektive. Mycket mer på ett annat sätt eftersom de inte förstår vårt beslut på djupet så som vi själva gör, och som de ju inte kan påverka. Jag tror att vi på ett sätt även kan behöva hjälpa dem i att landa.

Kanske känner de sorg och känner att livets roligheter och njutningar nu tagit slut, att ingenting längre blir som förr, att alla ”trevliga avslappnade”(för dem) middagar, helger, resor, högtider, resor osv tagit slut nu. Att inte ha någon att ”unna sig” med längre, osv. Jag vet inte, jag tror absolut på ärlighet, men i just mitt fall har jag inte basunerat ut till alla att jag är 100% problemdrickare och måste sluta för att jag inte kan kontrollera intaget, mår så dåligt av det att det saknar ord och att jag kommer att dö i förtid om jag fortsätter. Inte till någon har jag berättat detta. Inte ens till min livskamrat. Han vet att jag sover dåligt med alkohol, att jag mår mycket mycket bättre nu utan, känner mig piggare och fräschare, att jag nu ”sover som en gud”, att jag pratar mycket och gott om att jag är alkoholfri, osv. Men han vet inte något om djupet av min misär!

För honom har det handlat om att mysa med ett eller ett par glas framför tv:n, att ha hem roligt folk på middagar med gott vin, eller ha egna middagar för oss själva med god mat och att lägga extra vikt vid att välja vin till maten, att fira tillsammans, osv osv osv. Han vet inte om min misär och även om han skulle så har han själv inte varit i min sits och skulle ha svårt att förstå. Han är inte korkad för fem öre. Tvärt om! Men i hans liv är det mesta enkelt, allting. En av grejerna jag föll för då jag själv är en som problematiserar och analyserar och vill diskutera och resonera. Han kör på - och lyckas därför också alltid. Som @vår2022 skrev: ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Han ser oftast bara möjligheter, mycket sällan problem, därför lyckas han alltid. Vad det än är. I vårt fall så accepterar han (so far iaf) att jag hållit upp (över nyår har jag sagt) men han tycker att det ju bara är att behärska sig, att inte ta något på vardagskvällarna eller kanske ens hemma under en period. Han tror att det mest är en hälsoutmaning för mig. Han vet inte och förstår inte då han inte är i samma sits.

Jag förskönar inte att inte titta på eller leta problem, som jag just berättat om min man 😅) MEN: jag tror att vi ofta (oftare?) behöver se och hitta möjligheterna än svårigheterna och problemen. I alla fall i mycket högre omfattning än vad vi (många, jag) gör idag. Många (jag) fokar på problemen och det svåra än ser möjligheterna framåt. Tänker på det här med våra problem och våra äkta hälfter.. De kanske känner en sorg nu, tex min man som älskar glädjeämnen, glad och lättsam som han är själv (vilket jag älskar hos honom). Efter detta långa utlägg om min man 😂😂😂 vill jag sammanfatta med att vi kan kanske, om vi har ork och styrka, behöva hjälpa även dem, med info i den takt och mängd som vi känner fungerar för oss själva i vår egen process, och hitta fördelarna liksom det neutrala även för dem. Kanske med nya roliga aktiviteter som kräver en chaufför eller där det inte passar bra med alkohol. Kurser till båda, träning till båda, utflykter tillsammans med bil, eller att hälsa på några längre bort (bilavstånd där vi kör och de kan ta sig ett glas till maten ifall det bjuds), osv. Kanske tar vi ett glas alkoholfritt (om vi klarar det) och att vi kör ger också ett mervärde för dem, för så skönt det är att kunna komma hem snabbt och enkelt efteråt. Kanske kan vi hitta nya roliga och intressanta aktiviteter som triggar. Min man triggas av entusiasm, liksom jag själv, så att hitta på sådant vi inte gjort innan eller för länge sedan blir spännande och lockande. Ett mervärde som Ger än Tar i samband med att vinet åker ut! 🥰

Jag hoppas inte att jag trampar dig eller någon på tårna med det jag skrev, eller att det låter som att jag förenklar eller förskönar, och inte heller att jag talar för oss alla. Är bara mina reflektioner utifrån det om att våra partners också kan behöva få lite stöd i att se framåt med mervärde i blicken 😀🥰

Du gör det på riktigt sååå bra! 🥰❤️

@annacananda Känner igen mig så i relationen med gubben och alkoholen. Vi har ju gjort nästan allt vi gjort med A inblandat. Nu måste vi lära oss att göra allt men utan A. Han kan ta nått glas men hur kul är det för honom när jag väljer att inte ta, jag berättar pö om pö om det jag lärt mig från böckerna jag läst och han lyssnar och lär, han förstår, kan vara skeptisk till vissa delar men det är okej. Sålänge han lyssnar och är intresserad kan jag ta lite i taget, märks när han tycker det räcker och då backar jag och väntar på nästa tillfälle, på tre månader har vi kommit in på samtalsämnet ”hur vi, mest jag, hanterat A genom livet” ett fåtal gånger och det har varit oerhört givande de gångerna för mig och jag känner att det är det även för honom. Han har insett att han inte blir lika sugen längre så han har fått hjälp att analysera sig själv med hjälp av mig som blivit väldigt bra för honom.

Oj, märke precis att jag ramlade in helt på mig själv nu när det handlade om dig, haha, jag bara gick in i mig själv och tänkte medan jag skrev. Hoppas det kan ge dig något 😁

Lite tips på aktiviteter man kan göra ihop:
• Jag har funderat på golf
• Padel
• Fiska
•Träna gruppträning på gym
•Brädspel och kortspel

Hoppas ni får en toppendag❤️

@annacananda Måste bara tillägga att ibland går vi på promenad och säger inte mycket alls till varandra. Vi kan vara i våra egna tankar, ta in naturen och ändå vara tillsammans på ett annat plan💕

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

@Varafrisk, en sak till. Att be om hjälp är en viktig sak. Men att ta emot den hjälp som erbjuds är ännu viktigare, även om den inte alltid är exakt sådan som man själv hade tänkt sig. Jag tycker själv att det är skitjobbigt att inse att min nykterhet måste gå före allt annat. ”Idioter som inte fattar att jag måste dricka för att mitt liv är pest”. Jag slåss dagligen med avundsjuka och självömkan. Men tyvärr är det ju så att jag måste sluta dricka för min egen skull. Och det är bara i nykterheten som självkänslan kan växa. Jag letar fortfarande efter min egen väg. Insikten finns, men inte den konkreta lösningen.

@annacananda Låter som en härlig morgon. Gymmet är en perfekt idé. När vi började träna så sporrade och pushade vi även varandra till att träna. Om tex maken tränade med sitt på annat håll, tränade också jag på mitt håll. Vi gillar att springa ihop, promenera ihop sedan går han på boxning och jag tränar styrka hemma på mattan. Vi har även varsin aktivitetsklocka som vi kan diskutera ihop och lägga upp strategier😂. En annan sak jag tänkte på är ”walk-and-talk”. Vi har våra bästa pratstunder när vi promenerar med hunden. Det blir lättare att prata då och det finns inga störningsmoment. Man har en timme eller mer för bara varandra och man är samtidigt i rörelse. Mycket har vi avhandlat, planerat, beslutat och berättat för varandra i skogen och på promenader.

Ha en fin torsdag🌞❤️

@Varafrisk Fina du. Vill skänka dig samma tankar som i @Sisyfos välformulerade inlägg. Självömkan, harm och bitterhet gör att vi alkoholister sjunker ännu längre ner i dyn. Vi är värda bättre. Vi kan bättre. Lev och låt leva <3

En vidunderlig soluppgång utspelar sig framför vår balkong. Människor stannar nere på strandpromenaden och blickar ut. En del tar foto. Det är så vackert att ett fota inte kan ge det rättvisa på något sätt. Medelhavet ser ut att ligga så stilla ett stort hav kan. Det bara böljar sakta in mot stranden. November och det är precis lagom varmt. Klimatet som jag vill vara i. Värmen som bara efter ett par dagar ha lindrat värk i alla leder. Det är så märkligt.
Vad som är ännu märkligare är att jag har fått några finnar, riktiga innebrännare - precis som min tonåring. Jag har inte haft en finne på minst 20 år. Mest en reflektion, är det omställning i kroppen eller bara solidaritet med mitt barn. 😏 Sånt kan jag tänka på nu när jag är ledig. Om det är möjligt att ta upp och spegla sina barn liksom - ibland känns det så…😏
Idag vaknar jag harmonisk. Mannens irritation la sig igår när vi gjorde en utflykt, solade en timme på stranden, han tog en whiskey på balkongen, åt en god middag och sedan gick han och sonen på sportsbar och såg fotboll. Han kräver egentligen inte så mycket. Jag behöver bara vara mer uppmärksam på hans behov också. Jag har ju enormt fokuserad på mina egna just nu och får massor av bekräftelse genom mitt nya jobb och min utbildning + hos terapeuten. Han sliter på och försörjer oss. 🫣 Utan honom hade jag inte kunnat hoppa av cirkusen, ta ett enklare jobb och börja plugga. Jag är nog lite otacksam ibland. Tänker på idéerna jag fick från @DRacker och @vår2022 och kommer fram till att om jag engagerat föreslår att vi ”masar” oss bort till gymmet en-två kvällar i veckan så bli vi båda vinnare. Han kommer nog att hoppa på…sedan kan man ju gå en gång på helgen om man har ork till det…
Det känns bra idag, som om jag varit nykter i en evighet. Idag njuter jag av den känslan och kapslar in den i mitt minne.

Kram till alla 🤗🧡🧡🧡

@vår2022
Vi har ett fint gym två kvarter bort…och gymkort. Kanske dags att börja använda dem. Jag skäms när jag tänker på att vi köpte kort (som så många andra och sedan varit där 2-3 ggr på en månad.
Våra kroppar behöver verkligen ett ”lyft” 🤣🤣🤣

En av de saker som jag är räddast för när det gäller alkohol är den personlighetsförändring som kan komma. När drickandet blir viktigare än relationerna. Jag brukar kalla det ”den ältande alkoholisten” och har haft besök av den läbbiga typen några gånger. Då sitter jag i självömkan och tycker att livet är orättvist och att andra är dumma och har det oförtjänt bättre än jag. Det är väldigt långt ifrån den person som jag egentligen är och den som jag vill vara.
Nu skriver du på ett sätt som låter lite avundsjukt om din kollega som skadat sig och får hjälp av en annan kollega. Jag tänker på ett avsnitt av alkispodden som jag lyssnade på där en av programledarna sa att när han märkte på sig själv att han blev lite egofixerad, så var det dags att gå till AA och göra tjänst för att lyfta blicken från sig själv.
En del i det där är ju att det är svårt att se sig själv och tycka om sig själv när man känner sig misslyckad. Å så projicerar man det på andra.
Jag tänker att du faktiskt behöver jobba med det lite VaraFrisk. Att se dig själv och dina positiva egenskaper. När man inte kan sluta dricka är det så otroligt lätt att bara se det hela tiden. Känna sig rädd, ensam, ledsen och mindre värd. Och i värsta fall då vända det utåt mot andra och bli besviken för att andra inte ser och förstår. Och ha en kompis Mr A som ger lite lindring en stund.
Men jag tror inte att det där är DU. Jag fattar att det är jättejobbigt med dottern och även mannen, men du kan verkligen inte fortsätta att ha det som ursäkt för att dricka. Det hjälper inte ett dugg och du blir en annan person.
Det finns så mycket fint hos dig VaraFrisk och de inläggen där din äkta personlighet lyser igenom är så fina. Din äkta glädje, din genuina kärlek och omtanke om andra. Jag tror inte riktigt att den person som nästan blir avundsjuk på en kollega för att hon får hjälp av en annan när det behövs är den rätta du.
Du behöver börja tycka om dig själv igen. Du behöver sluta dricka. Visa fingret åt Me A och sjung och dansa till
”Jag behöver inte dig idag”. Jag vet att det kan kännas totalt övermäktigt att sluta dricka så var det för mig den första gången jag slutade, men sen var jag tvungen och då var det rätt lätt. Det finns liksom ingen anledning till att just du inte skulle kunna sluta. Ingen anledning alls. Byt till A-fritt bara t.ex. Lycka till nu!

@Allegra ”Quit like av woman” har betytt mycket för mig. Holly Whitaker satte ord på det som skavde för mig med AA. Och då måste jag - som alltid - samtidigt poängtera att mycket med AA är fantastiskt. Gemenskapen räddar SÅ många, jag går fortfarande på möten med stor behållning, men jag kan personligen inte köpa allt i själva 12stegs-programmet. Har gått omkring i hela mitt liv och försökt fylla andras behov för att bli ”älskad”. Bett om ursäkt för min egen existens. Då blir det jobbigt att försöka utplåna sitt ego, vilket är en av AA:s viktigaste deviser. Holly förklarar det så bra i boken, hoppas du gillar den! (Fick dessutom star quality genom SATC senaste säsong :) )

@DRacker
INTE ”platt och patetiskt med fjuttiga tips”. Jag upplever verkligen att det kommer från hjärtat och det är precis det här jag behöver. Vanliga normala tankar om vad man gör utan alkohol.
En sak du skriver har jag inte ens tänkt på; min man går igång på förslag om utflykter till platser vi tyckt om och till platser vi inte varit på. Det kan vara i vår egen stad eller i närområdet, behöver inte vara 300 mil bort. Bra tanke där - tack! 🥰

Jag kan skriva extra långa inlägg till er. Så behöver ni inte fixa storytel. :-P
Det var en morgon........ fortsättning följer om en vecka! Skämt åsido! Brukade lyssna på p1 när dom hade ljudböcker ibland när jag jobbade i fabrik. Spännande och fortsättning följer, men dom fanns ju i sin helhet på sr´s hemsida. :-)
Kolla vad som finns där. Gratis om inte annat. Kanske finns arkiv med nåt som funkar.

Jag hade storytel @Andrahalvlek men blev så irriterad på att de flesta böcker jag ville lyssna på inte fanns inlästa 😅 Tycker det är perfekt att promenera och lyssna samtidigt, eller köra bil 🚗

Efter att ha arbetat 1,5 dag väljer jag att stanna hemma fr jobbet imorgon. Funkar inte på jobbet nu. Ledig fredag. Befinner mig i en bubbla. Har en kollega som stukat sig. Går m kryckor. Får hjälp av en annan kollega m skjuts t jobbet, hjälp att bära kaffemuggen. Jag själv behöver inte skjuts t jobbet el hjälp m att bära mugg…men…ändå…🥰

@Nubörjarlivet22 Grattis till en vecka! 🥳 Starkt gjort!
Tröttheten verkar vara ett återkommande tema. Jag var så trött första tre veckorna att jag verkligen trodde att jag var sjuk av något annat. Sedan förstod jag att det var min hjärna som behövde sova. Pratade med min läkare om det och hon sa att hjärnan har varit under stor stress under mitt alkoholintag och behöver återhämta sig. Jag är inne på min andra månad och jag har hittat en rytm som är acceptabel. Jag lägger mig 21:30 varje kväll, släcker lampan 22.00 och stiger upp 06.00 varje morgon. Vardag, helg och semester. Har lagt in tre 20 minuters pauser under dagen då jag helt enkelt lägger mig ner och blundar. Arbetsdagen blir lite längre men det får vara okej för nu. Hoppas kunna plocka bort en vilostund efter nyår, en ytterligare tre månader senare och kanske behålla den tredje. Vi får se. Hoppas du hittar ett sätt att få all den sömn du behöver! Det är absolut värt att kämpa på!! 🧡🧡🧡

@Ejanne Ja, jag har gjort en sådan hos företagshälsovården. Den kanske skiljer sig åt beroende på vilken vårdgivare som anlitas, men i mitt fall var det inget märkvärdigt. Hoppas du får kontakt med människor du känner att du "klickar" med, jag känner att personkemin är viktig i den här sortens situation. Det blir ju lättare att vara öppen och ärlig om man känner att man får bra respons.
Bra att du fortsätter vara nykter av egen kraft. Självklart mår du bättre av det, men det är också positivt om du visar att du vill ha förändring och menar allvar.

PS. ”I can stop you drinking” av Craig Beck är bra också. Han och Annie Grace har lite samma approach.