Senaste kommentarerna i forumet

@DRacker Det kan vara PAA, Post Akut Abstinens som brukar inträffa efter 3-4 veckor som nykter. Det är en annan typ av abstinens än den akuta abstinensen som inträffar den första veckan som nykter. Symptom är bla att svårt att tänka, minnesproblem, känslomässigt instabil, sömnproblem, stresskänslighet och klumpig. Det är en obalans i hjärnan som behöver tid för att återhämta sig och få balans och det brukar ta 3-6 månader. Så det kan pågå ett tag beroende på hur man druckit, på vilket sätt och vilken sårbarhet man har. Det som är bra att göra är att röra på sig som ökar endorfinerna, avslappning, äta regelbundet, sova tillräckligt så att kropp och psyket får vila, undvika stress och sist men inte minst acceptera att det är så nu ett tag, men det går över.

Skönt att du inte har alla symptom, du sover bra och har ingen ångest, det är bra😁. Kanske inget sug heller. Kämpa på, stå ut och tänk på vad skönt det är för din hjärna att få komma i balans igen. Skriv minnespåminnelser så gott det går under tiden, det kommer att gå över så småningom. Jag hade ont i huvudet till och från, var trött och känslorna for upp och ned de första månaderna innan det stabiliserade sig. Sköt om dig!❤️

@Lina. 2.0 Exakt! Du har faktiskt varit nykter i 7 härliga veckor, och fler blir det ju nu. Att du trillade dit kort tar INTE ifrån dig din bragd för fem öre. Så jag tycker inte att du börjar om. Det där var bara där och då. Håll fanan högt och rakryggat nu! Och vad som än händer så gör vad som helst utom att lyfta glaset till munnen! Ta ledigt och ligg i soffan eller under täcket, res bort, vad som helst som läker eller skingrar tankarna från dåligt eller för ngn form av belöning (sådan var iaf jag. Tröstar, pustar ut och slappnar av med vin).

Kram 🌷

@Lina. 2.0 Bra där! Precis, det är faktiskt bara dom dagarna du börjar om med, hela livets dagar finns framför dig😁. Märkligt att din man låtsas som om inget hänt och att det hänt flera gånger. Att skiljas är inget man bara kan slänga ur sig som en nysning och sen inte vilja prata om det. Det skapar ingen tillit och svårt att veta var man har varandra. Skulle det kunna vara att han vill få dig ur balans på något sätt? Vill han att du hellre dricker än att gå in på något nytt spår i livet? Känner han sig utanför? Och viktigast av allt vad vill du och vad känner du i ert äktenskap?

Bra att du fokuserar på att ta hand om dig själv, ditt beroende, ditt beteende, dina handlingar och ansvara för det.
Fortsätt som du gör, du gör det så bra!❤️

@Himmelellerhelvette Tack snälla 🥰 Ja visst är det helt fantastiskt guld att slippa all ångest och sömnlöshet!!! Det är 100% underbart! Jag har sådan enorm kvalitetssömn nuförtiden efter stoppet! Trots att jag kan vakna till flera gånger så kan jag somna om utan problem och utan ångest alls så mina nätter är helt befriande underbara som nykter! Jag är så glad över dina inlägg och att du läser och peppar även just mig! Du gör det själv så otroligt superbra!!! Så bra och skönt det är att följas åt också! 🥰🌷❤️

Har en fråga till er som kanske läser detta.. Upplever vissa problem med minne, logik och förmågan till att strukturera. Jag är både piggare och tröttare nu än innan mitt stopp. Upplever att minnet liksom sviker och att jag kan ha svårt att tänka både framåt och logiskt. Tycker att jag här och då glömmer/”förbiser” de mest logiska sakerna som förut satt som ett smäck. Lägger jag inte in i kalendern eller alarm tappar jag triviala saker. Frågat min man samma saker flera gånger (något jag själv retat mig på när andra gjort). Har missat två möten (tyvärr med samma kund, ny dessutom). Det är så sjukt pinsamt och ger mig stor ångest, jag som annars är mkt strukturerad och noggrann. Går omkring och är rädd för att tappa saker från minnet. Logiken är också påverkad. Tex ena barnet börjar skolan kl 8.40 en morgon och vill klara av att vakna själv med egen klocka. Jag glömmer att kolla att barnet vaknat själv och märker det med chock typ en kvart innan skolan börjar och väcker då i full fart 🤯 Allt går inte att ställa alarm/klocka på, som tex bara taskigt och svajigt minne. Har svårare att planera, strukturera och minnas helt enkelt. Känner inte igen mig själv alls. Kanske hösten (är negativt påverkad av höstar) eller så är det kropp och hjärna som behöver någonting så mkt att det inte finns kapacitet till annat? Jag är liksom här och nu där jag befinner mig och inte så mkt runt om och känns lite som i en egen liten bubbla. Vidvinkelperspektivet i tillvaron känns lite off. Känner någon igen sig? 😟

Dag 3
Börjar känna mig som ett eko som bara går runt runt runt i dagarna.
Det är jobbigt att misslyckas hela tiden. Det är däremot inte jobbigt att börja om. Att fortsätta försöka. Det känns på nåt sätt bra att inte ge upp. Jag famlar fram i min väg till att lyckas. Nån gång ska väl vara gången jag lyckas. Jag har viljan.

Idag har jag knappt någon ångest kvar. Vet av erfarenhet att det släpper helt efter 5 dagar. Sedan blir det ljusare på horisonten och jag är snart där.

Min man kom hem från jobbet igår och betedde sig som vanligt. Kärleksfull och varm. Som om nyheten han hasade ur sig i lördags inte existerar längre. Försökte prata med honom men han tystade mig och sa att det var inget att prata om?
Förvirrad blir jag stående och vet inte vilken fot jag ska stå på.
Det är inte första gången det här händer och jag börjar känna ett sorts avog till att gå igenom det igen. Men nu tänker jag fokusera på mig och mitt eget mående.
Så med båda fötterna på jorden tänker jag jobba med mig. Att vara den som tar ansvar för mig, mitt beteende och beroende.
Fortsätta där jag slutade. Jag har faktiskt klarat av 7 veckor och dom försvinner inte i nåt tomt svart hål. Inte framstegen heller.

Nu känns det tråkigt att börja om från början med dagarna, men det är faktiskt bara dom jag börjar om med. Resten tar jag vid. Jag vet ju att jag kan vara nykter och att jag mår bra av det.

@nattsuddaren Grattis till 2 veckor. Bra jobbat 💪

@Charlie70 @Sisyfos Tack för att ni skriver❤️

Kålpudding är SÅ gott!! Kan tipsa om ett recept från Johanna Toftby.”Världens godaste kålpudding på långpanna”. Enkel att göra, god och blir många portioner👌🏼

@annacananda Jag blir alldeles rörd av att du nu berättat för de som du valt att berätta för om ditt drickande💕. Det är så modigt och så starkt gjort. Att du varit sann framförallt mot dig själv och mot andra viktiga personer. Att du involverar och tar stöd framförallt från din make. Jag kan känna hur förlösande det känns, för jag minns hur det kändes för mig när jag berättade. Det är som att inte längre ge skammen plats och utrymme när man blottat sanningen. Som att sanningen är ett gift mot skammen som sjunker ihop och skrumpnar. Att sanningen är vägen framåt till att få känna glädje och stolthet igen. Det är egentligen så lätt, men ändå så oerhört svårt för skammen skymmer sikten, trycker ihop dig och gör allt för att man inte ska säga sanningen. Så även skammen är tacksam över att inte behöva göra allt för att existera och få näring genom tex alkohol. Den får dra sig tillbaka och andas ut. Den behövs i lite mängd men ska inte dominera och ta över ett liv.

Ha en riktigt fin tisdag och njut av din nya jobb där du får använda både huvud och händer❤️🍂🌞

Livet rullar på i nykterhetens ljus. Där vi är nu dricks det alkohol på caféet redan till frukost. Vin o allsköns alkohol säljs i varje affär. Just nu är jag i en stark period igen. Finns inget som triggar, vilket är befriande. Jag håller dock ett getöga på vinets lockelse... heja alla fina här inne! Ännu en nykter dag!🎈

@annacananda Nykterhetsarbetet är lite som en stor scen med tunga draperier. Man drar isär draperierna lite i taget. Nu har du gjort ett rejält ryck i draperierna och visat upp lilla du, som står där mitt på scenen. Liten och sårbar men väldigt rakryggad. Fler draperier ska dras isär efterhand och sakta men säkert visas till slut allt upp på scenen, både det fina och det fula. Allt får finnas.

Du jobbar verkligen på så jättebra! Min erfarenhet av att berätta för först närstående, sen vänner och sen kreti och pleti är bara enorm kärlek och acceptans. ”Så bra!” Så kommenterar de flesta. Och de flesta är klart imponerade. Jag har inte fått några negativa kommentarer alls.

Förutom min ex-svärmor som inledningsvis sa ”ska du aldrig mer dricka vin nu då” lite surt. Men det berodde nog på att hon vill ha mitt sällskap i drickandet. Hon har dock efter den första gången sagt till mig massor av gånger att hon är glad för min skull, för att jag har tagit det beslutet.

Om folk reagerar negativt beror det nästan alltid på att de ser sin suparkompis försvinna. Då får man visa att man kan vara kompisar ändå, utan att just alkoholen förenar en.

Kram 🐘

Nu när jag sitter här och har kommit ut som Alkoholberoende inför min make, min väninna och min terapeut känner jag ett märkligt lugn. Var det bara det här? Jag som trodde jag skulle bli förvisad ur landet, minst. Dömd till tystnad och ensamhet resten av mitt liv. Nu sitter jag här med lugna tankar och en omgivning som bara mötte mig med acceptans. Med ett; så bra! Min väninna som tänker samma sak, att det får vara nog. Min make som bara säger; så skönt! Min terapeut som säger; jaha, du ska veta att jag aldrig dömer någon och att det hedrar dig att ta upp det här.
Så odramatiskt.

Det ska bli skönt att ta prover på fredag och sedan träffa min läkare nästa vecka. Jag behöver se över kosten här hemma, inte bara för min skull utan även för min växande tonåring. Sista tiden har jag inte orkat med att planera för grönsaker och vi har ätit ganska gott men fattigt på rött, gult och grönt. Jag får ha det i tankarna och låta det komma med tiden.

Idag ska jag jobba på mitt nya jobb med både händer och huvud. Jag får kliva ur soffan nu om jag ska komma i tid.

Till alla som jobbar med sin nykterhet önskar jag en härlig dag i blåsten! 🤗

Så jobbigt du har det VaraFrisk! Du går hos kurator. får du stöd i att hantera såna här situationer? Just den där ilskan mot de som är närmast är nog rätt vanlig. Ni verkar hantera det så bra, du och din man. Hoppas att du/ni kan stötta varandra i hur hennes ilska drabbar er. Det är lätt att utifrån se att ilskan kanske grundas i något annat, men när man lever i det är man fullt drabbad och kan behöva lite stöd. Särskilt kanske om man som du håller på att jobba med nåt du inte är så stolt över.
Tänker också att hon blir arg på dig för att hon är arg på sig själv, arg på att hon är beroende av er, arg på att hon inte grejar det, arg och ledsen. Hennes ilska över sig själv går ut över er. För ni finns där när hon behöver er. Men ni kan ju inte bära henne längre. Det är en jättesvår situation, jag förstår det och hon är definitivt en person som inte borde dricka. Alkohol är ännu farligare för vissa personer tror jag, så jag förstår om du blir bekymrad.
Att dricka på det är dock inget bra alternativ. Det är lättare att hålla isär känslor om man inte dricker. Det blir lättare att avgränsa sig, det blur lättare att Se nyktert (SeKlart 😃) på tillvaron. Jag tänker att vi som är HSP dricker för att stänga av oss, men egentligen får det en rätt motsatt effekt när vi inte längre kan sortera och hålla isär.
Önskar att det lugnar sig med dottern och ni kanske måste sätta lite gränser mot henne, även om jag fattar att det är svårt.

Jäkla rättstavningsmojj…ser att det finns en hel del språkliga fel. Jag får vara noggrannare innan jag trycker på Spara…en redigeringsfunktion hade varit fint….

@vår2022
En sak som jag reflekterar över är att både du och jag kräver av våra 80-isch mammor att dem ska visa oss respekt och att de inte har tolkningsföreträde. I mitt fall är det en stor skillnad. Min mamma stod mycket sällan upp mot varken mormor eller morfar. Ibland var det som om hon fortfarande var barn när jag växte upp. Min far var ju ett barn hela sitt liv så det hade kanske med det att göra. 😏 Jag ska inte gräva mer i det just nu utan njuta av att jag lyft på stenen.
Igår var det fullmåne och på morgonen möte månen solen under en liten stund där jag bor. Det är sällan det är så klart väder vid denna årstiden att man kan uppleva det MEN igår var det ett underbart naturfenomen som utspelade sig. I detta vackra tror jag att jag bestämde mig för att släppa kontrollen och prata med min terapeut om hur det är på riktigt. Tack fina @vår2022 för kloka tankar som inspirerar mig att leva sant.

Stor kram

@Andrahalvlek Vad roligt att kunna locka fram några tankar som kanske kan vara till hjälp! Jag läser i dina trådar och är full av beundran över din beslutsamhet. Jag har nog kommenterat tidigare i din tråd att du har material till ett par noveller, kanske en liten roman…

På tal om terapeuten så blev jag lite ställd på frågan om vad jag behöver men vi kom fram till att jag vill att han ska fråga om nykterheten när jag kommer och sedan så visste jag inte mer…jag tänker att det kommer att ge sig. När det väl var sagt så kände jag att vi lyfte på stenen som jag gått och burit på i så många år och där under ligger svaret på vad som har fått mig att gömma undan min äkta personlighet. Min tanke nu är att om jag bara vågar och kan vara mig själv fullt ut så kommer jag att må bra. Den lilla deprimerade jag kan vara delvis genetisk, vad vet jag, men jag tänker att jag fortsätter medicinera ett bra tag framöver. Just nu tror jag att det var så mitt alkoholmissbruk började.

Tack för att du tittade in och tog dig tid!! Det värmer mitt hjärta!

Stor kram

@nattsuddaren Grattis till 2 nyktra veckor! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@annacananda Bravo! Så lättande att bara säga. Få orden ur sig. Och hur stöttande han kan vara nu 🙏🏻 Förstår att han blev lite perplex, men nu blir det bättre samtal framöver! Vad sa du att du behöver?

Kram 🐘

Idag sa jag som det är hos min terapeut. Tog en liten omväg för att sedan säga: jag har varit i ett sk riskbruk och tidvis i ett missbruk av alkohol. Jag har kommit till en punkt då jag inte vill dricka mer alkohol, kanske aldrig mer i hela mitt liv. Han såg faktiskt lite förvånad ut och sedan pratade vi lite kring det. Hur jag vill att han hanterar det - ska han fråga hur det går, ska han ta fram lite alternativ kring missbruk att arbeta med, vad vill jag, vad behöver jag…det var väldigt odramatiskt och jag kände mig lite lättare när jag gick där ifrån….nu är jag SÅ trött.

Sov gott alla ni som kämpar! ❤️

@annacananda Det är fint att få ta del av dina reflektioner och funderingar, tack! Det är intressant att undersöka hur generationerna bakom oss har betett sig och tagit sig an livet. Se om det finns mönster från sina mor- och farföräldrar. Jag har mest funderat över min mormor, mamma, mig själv och min dotter, vilka likheter det finns, vad som förts över och våra personligheter. Jag kan se många likheter och även olikheter. Det kommer ju in nya gener i varje generation via mannen. Jag har själv försökt bryta vissa beteenden som jag lärt mig av min mamma för att min dotter också ska ha möjlighet att bryta ny ”mark”. Det är knepigt att bryta mönster, men det går om man kan se dem och observera dem. Vet att jag ibland tänkt att saker jag stör mig på hos min mamma gör jag själv. Det är dem jag jobbat med mest. Det kan vara svårt att få sin (min) mamma att inse att visst beteende är offermässigt, men vid påtalande blir det istället ett självförsvar och martyrskap. Jag kan förstå att hennes bakgrund har påverkat henne mycket och att hon är född i en annan tid, men hon lever ju även i samtiden. Min mamma är 80+ och vid god vigör, men ibland undrar jag om det är svårare att ändra på sig ju äldre man blir. Hon kan förstå när liknande saker sker hos andra människor, men inte i sitt egna beteende. Det jag i alla fall lärt mig är att vara vaksam på att inte föra detta beteende vidare mot mina barn. Att inte kräva saker, inte utgå ifrån att jag vet vad de tänker och känner, att jag lyssnar och inte utgår från mina känslor, inte blandar ihop mina och deras känslor. Att behandla dem med respekt och att de är mina likar. Att jag kan be om förlåtelse och inte tro att jag alltid vet bäst. I min relation till min mamma har jag ändå krävt att samspelet även ska ske på mina villkor och att jag har rätten till mina egna känslor och att de ska vara uttalade av mig, inte henne. För mig är det stor skillnad på om hon säger att jag känner och tänker på ett visst sätt, än om jag själv säger hur jag känner och tänker. Ja, det är inte alltid så lätt med personligheter, arv och miljö😁

Ha det gott!❤️

@Varafrisk jobbigt med din dotter. Man hade ju önskat att hon kunde få det stöd hon behöver för att leva sitt vuxenliv så att du och maken kunde ägna er åt att vara föräldrar åt det vuxna barn ni har. Bjuda på söndagmiddagar, hjälp med flytt och lite så. Förstår att er relation blir skev när ni behöver gå in och stötta med sådant som andra föräldrar kunnat släppa med åren.
Kålpudding är en riktig höjdare, längesedan jag gjorde det. Tack för tipset!

Kram!

Att få må bra!
Tänk så himla härligt bra man får må när jag hoppar alkoholen.
Ingen ångest
Ingen panik
Ingen krånglande mage
Inte samma trötthet/seghet

Varför kommer jag ens på tanken att förgifta mig med alkohol?
Näe, är så glad att jag än så länge hoppat alkoholen (2 veckor och 1 dag).

@DRacker
Ett sådant bra forum detta är! Man kan gå in och ”känns igen sig”… ta med sig tips och råd. Bara finna stöd och pepp genom någon annans resa. Vad skönt det låter med en klar riktning - du har bestämt dig. Skönt. När det svajar omkring en så är det värdefullt att stå grundad i sitt beslut.

Heja dig 💪🏻💕

@annacananda tack så mycket. Ska kolla upp den sidan ❤️

@annacananda Så himla bra att du tog dig tiden att skriva ner det som behövde komma ur dig. När man skriver tvingas man sätta ord på tankar och känslor och det är ofta man får aha-upplevelser. ”Aha, det är så det hänger ihop.”

Jag tänker på min pappa, som drack ihjäl sig. Större delen av hans tillvaro gick ut på att hitta tillfällen att dricka, och sen försöka dölja att han druckit. Så tragiskt. När man märkte på honom att han var irriterad frågade man ”hur mår du?” och han svarade alltid ”bra, allt är bra”. Fast det var så tydligt att ingenting var bra. Frågade man ”varför är du irriterad?” fräste han tillbaka ”Irriterad? Jag är inte irriterad.” End of discussion. Och jag har i alla år tänkt att han ljög. Men han kanske faktiskt inte visste hur han kände. Han hade kanske ingen kontakt med sina känslor, han kunde inte sätta ord på sina känslor, och då kom han aldrig vidare.

Och det här visste inte jag att jag behövde skriva idag. Tack för det tillfället och möjligheten! Jag skulle kanske också ha behållning av att lyssna på någon av Annie Enrauxs böcker. Finns än så länge bara på engelska på Storytel, men de kommer nog på svenska snart.

Kram 🐘

Åh så underbar läsning @DRacker 😍

Vara nyfiken håller jag mig till också och jävlar va underbart det är! Somna, sova gott och vakna + INGEN ÅNGEST! 😍 Det är det absolut bästa! Det i sig gör att allt annat blir så mycket lättare🥰

Det där med kalorierna är också en hjälpande grej, jag har låtit bli onyttigheter och ätit mindre för att få hälla i mig kalorier för att inte gå upp i vikt. Nu kan jag fullkomligt njuta av det jag stoppar i munnen för jag behöver inte spara typ 1000 kcal till alkohol👍

Jag stör också ihjäl mig på folk som inte kan acceptera att man inte vill ha alkohol och som inte för sitt liv förstår att man vill avstå på längre tid. Men det är samma folk som inte kan förstå att man tackar nej till bullarna/kakorna/tårtorna i personalrummet :
-Meen! Kom igen nu! En liten bit kan du ta!
Jag kan bli så provocerad!
Jag har väl aldrig satt tvärt om till någon:
- Ska du verkligen ta den där? Den är inte bra för dig! Ditt blodsocker kommer skjuta i höjden och sedan krascha!

Kram❣️Du gör detta så bra och jag är så glad att få följa dig❤️