Senaste kommentarerna i forumet

Hej @jackthehart, först vill jag bara säga att det är fint att du delar med dig av det här. Jag tror verkligen att det är viktigt att våga prata om sånt här när det händer och också bra för att andra ska få ta del av den erfarenheten. Jag tror verkligen att det är lätt att ta återfall när man mått bra och det fungerat med nynterheten så länge.

Nu har du en ny erfarenhet att luta dig mot när du jobbar med nykterheten. Det är så klart jättetråkigt att A kom tillbaka efter all tid men din självinsikt finns ju där och jag är övertygad om att du kommer tillbaka till nykterheten och kan njuta livet fullt.

...För drygt två år sedan skulle det stå

@Onkel F Läste just starten av din tråd. Ditt första inlägg gjordes för snart två år sen. Det du skrev där påminner mig om avslutet på mina sista narkotikaklassade tabletter. Vågade inte söka vård just då. Ville inte ha det dokumenterat. Jag läste, skaffade mig kunskaper och undrade om jag skulle trappa ner eller sluta tvärt. Provade sluta tvärt. Höll upp i tre månader och mådde skit. Bestämde att trappa ur dem men det slutade med samma dos som innan och säkert lite mer. Försökte igen och igen. Gav upp. Det tog nära två år efter första försöket innan jag påtvingade ett stopp. Men lyckades dock förankra mig i beslutet. Var livrädd. Sökte all stöd och hjälp och från den dagens totala avslut vill jag aldrig leva likadant igen men har nu halkat på A istället.

När jag läser din tråd från början och även andras gör det mig bara helt övertygad om att det enda rätta är att lägga A helt bakom mig. Läste att du haft ett uppehåll på två år men halkat tillbaka. Haft nåt kortare uppehåll men halkat tillbaka. Det är lite skrämmande läsning att se hur himla trassligt det här kan vara.

Onkel F, det här behöver bli sista gången för dig 🙏

Kram

Hej underbara@vår2022
Jag bockar för din vilja och kamp att vara nykter att veta att det är noll droppar som gäller, hjärnan är så J-vla listig att försöka lura oss, den minns hur lättsamt det var att vara berusad, den kunde gå på sparlåga utan ansträngning…..det är vi som måste vara både listiga och uthålliga, när faran och tankarna kommer att några droppar är väl ingen risk, du som varit så duktig och är värd lite vin o avkoppling
Det finns absolut inget som är värt att dricka alkohol för oss med en stark beroende 🧠 hjärna
Du kommer att klara många månader/år men se varje dag som en seger och det är bara du som kan vara kapten på din egen skuta
Det viktigaste är att ha några andra ögon eller öron då då skutan börjar svaja att luta sig mot innan man börja tappa åran
Vi finns här för varandra🌞🙋

Hej bäste kämpe@Svart kråka
Varit beroende av alkohol sedan mina tonår (idag 64) alltid kunnat dölja mitt drickande för omgivningen men aldrig nog länge i någon relation…..har smygdruckit och planerat alla mina gömmor, skyllt på ursäkter för att dricka
Vi vill alla ha en fasad så länge som möjligt, jag har varit för feg eller rädd för vad andra skall tycka eller tänka…..du som är så duktig, skötsam, alltid haft arbete men det har varit på håret många gånger

Du skall vara stolt över dig svart kråka och ditt beslut med AA och 12 stegs programmet, vad som är positivt eller negativt är oftast en subjektiv och personlig upplevelse
Det är din egen motivation och att du har bestämt som är det viktigaste👍 de som arbetar med AA och programmet är väldigt duktiga och erfarna personer och som oftast har ett eget förflutit som de lyckats besegra till ett rikare och bättre liv…….det viktigaste är att du skall tro på dig själv, vara lyhörd och inget är enkelt eller lätt på din resa fram

Skriv ner på ett papper alla fördelar du kan komma på med att inte dricka alkohol……se en bild framför dig den stolthet du bär för varje nykter dag du lyckas ta dig fram och all den fantastiska hjälp du får genom AA och 12 stegs programmet…….det finns alltid håligheter på din stig fram men kom ihåg att för varje dag och med din beslutsamhet så kommer du att lyckas och blir en god medmänniska för både nära och kära
Lycka till på din nya väg som skall leda dig till ett gott o rikt liv💆
Ps detta är min första dag på forumet och gjort ett inlägg (återfall)

@Kullamannen Inga problem. Jag fick tag i ditt konto på nätet så jag gjorde uttag själv. Nu har du till en mjölk och en limpa kvar på kontot. Det borde räcka!! :-P

@Andrahalvlek Ja jag tycker sånt är viktigare. Jag blir bara deppig av att bli äldre. Men jämt fyller jag. 42 år är jämna siffror! Jag skulle kunna må hur bra som helst tills jag är över 80. Mormor är 91 och ganska pigg fortfarande men börjar bli lite glömsk ibland som normalt. Gammelmorfar blev 93 år. Så vi är sega i släkten på den sidan. Men man har väl åldrats fram minst 10-15 år bara genom drickandet. Men det ska vända! Motionen och psyket är det som sätter stopp för allt just nu. Har haft järn/blodbrist senaste året och då orkar man ju inget. Men jobbat ändå. Sen fick jag käka järntabletter fram tills för en månad sen ca. Senaste proverna var väldigt bra. Men farbror doktorn hade glömt att jag åt järn fortfarande. Gjorde gastroskopi och allt var ok där nere. Det var ju läkaren som sa att jag skulle äta järnet fram till undersökningen. Alla värden därifrån kom ju efter några dagar och såg bra ut. Oj det tänkte jag inte på att du åt fortfarande. Då får du sluta med dom nu. Så tar vi ett nytt blodprov i Augusti. Får väl hoppas att det är ok då. Orkar inte bry mig mer snart . Idag har inte varit nån bra dag. Alla problem på en gång.

Hej
Jag har efter otaliga försök att begränsa mitt drickande alternativt sluta helt nu bestämt mig. Jag har under en vecka gått på flertalet aa-möten vilka har kännts väldigt bra och givande. Jag har nu kommit fram till att jag ska genomföra 12-stegsprogrammet.
Det känns skönt att beslutet är fattat men det är även lite skrämmande
Vad är det jag gett mig in i?Är AA-sekt? Handlar allt om Gud? Vad är den högre makten? Osv. Tankarna snurrar och givetvis:) får de negativa en del fotfäste (även om jag har många positiva tankar kopplat till mitt beslut).

Nu till min önskan, (för att boosta mitt eget beslut).

Kan ni som är eller har varit med i AA och tyckte det var bra. skriva några rader om er upplevelse? Det skulle betyda mycket!

Jag förstår att det finns de som inte tycker AA är bra och har full respekt för det men dessa synpunkter önskar jag gärna hamnar någon annanstans än i just denna tråd.

Jag har tagit mitt beslut (iaf för idag:)) och vill höra era positiva upplevelser kopplat till detta. Det tror jag stärker mina möjligheter att genomföra programmet

Ber om ursäkt om det finns någon liknande tråd men jag har inte lyckas hitta någon sökfunktion i detta forum.

Kram på er!

@jackthehart Tack för att du delar med dig av ditt liv. Det är verkligen tråkigt med ett återfall efter 7 år, men så länge tron på den egna förmågan finns att bli nykter igen, så finns det hopp. Du har gjort det förr och du vet att det går. Du bekräftar verkligen vilket farlig och oerhört beroendeframkallande gift som alkoholen är och det verkar som att man aldrig blir fri, endast genom att aldrig mer dricka. Jag har varit nykter i drygt 9 månader och jag är livrädd för återfall och skulle aldrig ens våga dricka en smutt alkohol. Jag vill aldrig någonsin bli kastad tillbaka till alkoholens fängelse och vassa klor som aldrig vill släppa taget om mig. Jag tror att jag skulle bli fast direkt och det du berättar bekräftar för mig att detta ska jag vara livrädd för livet ut.

Jag tror precis som du, att det inte är den känslomässiga smärtan är problemet, utan att det största problemet är vår rädsla, för den känslomässiga smärtan. Vår rädsla gör att vi inte vågar släppa taget. Vi vågar inte möta oss själva och våra rädslor där djupt inom oss, för vi kan inte kontrollerade det som kan hända då. Vi vågar inte heller chansa då det inte finns några garantier för vad som kan hända. Man är hellre kvar i sitt trygga helvete för det känner man igen och är van vid. Det har normaliserats för oss. Det bästa jag gjort var att sluta dricka och gå i terapi för att djuploda och möta mig själv och mina rädslor. Att nyfiket utforska det som skavde och som funnits med mig sedan barnsben. Att börja tycka om mig själv för den jag är och säga att det är ok, det kommer att gå bra. Denna resa skulle aldrig kunnat ske om jag inte blivit nykter, för då skulle jag aldrig ha kommit i kontakt med mig själv och jag skulle ha fortsatt att vara rädd, för mig själv. Denna resa kommer att nyfiket utforskas så länge jag lever.

Kämpa på! Vi hjälps åt❤️

@Inombords tack för din support!

Tack @jackthehart ❤️✨

@Allegra Tack för dina ord och tankar och ingen skall vara ensammen här inne då vi alla har våra svagheter, svårigheter och rädslor……det är så viktigt att någon ser eller hör då vi ropar

Önskar dig en fortsatt fin dag i välbehag🙋

Vilken historia @Axianne och tack för att du delar den med oss! Är otroligt att ”saker och ting” sätter sig i kroppen på det sätt du beskriver. Men är såå imponerad över att du i n t e tog chansen och drack. Jag har förstått att du är benhårt nykter, men ändå.

Fortsätt skriva, det är så givande att ta del av dina berättelser! Kram✨✨✨

Hej alla fina
Har lyssnat på i stort sett alla avsnitt med radiopsykologen och den röda tråden ligger ofta i våran barndom med relation till föräldrar eller andra vuxna, som sviker på olika sett, kan också vara i oförmåga eller oförstånd men det drabbar ju barnet oavsett anledning……för mig handlade det om en sträng mamma som till slut använde övervåld.

Mycket handlar om brist på tillit både hos andra och sig själv……då alkoholen eller andra substitut ger en dopamindusch, som vi fort är beroende av och som finns naturligt i våran hjärna/kropp. Problemet blir överkonsumtion av dopaminet, jag började samla på tändstickor, rakblad, verktyg, kläder, skor, mopeder, cyklar……allt började då jag blev nykter, jag flyttade fokus till annat som gav mig kickar……de var ju mer hälsosamma, förutom för ekonomin, som i sin tur gav ett stort skuldberg
Jag har jobbat fackligt i Stockholm många år, ansvarade för utveckling av alkohol/programm policy, lärde mig om alla fallgropar och risker med alkohol/droger……ändå så har jag alltid haft överkonsumtion av alkohol(då jag haft både kunskaper och hjälp av beroendeenheter/krisstöd/AA och andra självhjälpsgrupper
Arbetat som undersköterska på en alkoholmottagning, arbetat inom akutpsykiatrin, arbetat inom kyrkan med hemlöshet.
Ändå har jag fallit i fallgropar och min beroendehjärna har styrt mitt liv, så oavsett allt jag vet om risker för både hälsa, ekonomi, svikna relationer, ensamhet, utanförskap, så har jag gång på gång använt alkoholen som en frizon och bästa vän……men denna falska vän(djävulens vän) har lurat mig så många gånger
Det gäller att våga lita på sig själv, arbeta med sina rädslor, känna sin sårbarhet och sträcka ut en hand och be om hjälp
En god vän(diakon) sa en gång att (Ända gången jag ser ner på en annan människa är då jag hjälper denne upp)
Va rädd om er och håll hårt om vänskap och kärlek….ingen skall behöva vara ensam🌸💆🌸

Såg nu att idag är det ett år sedan jag gick med här.
Påbörjade programmet och min resa. Så mycket som jag processat detta år gällande mitt förhållande till vin. Testat, prövat och utvärderat. Fått mig rejäla tankeställare. Fått syn på mina egna fällor, faror och min förnekelse. Hur jag vänt och vridit på mig själv. Läst andras trådar och lärt så mycket. Ett år av nyfikenhet och utveckling. Upp och ned. Lite fram och lite bak. Livet. Det ska jag vara rädd om. 🌱

@Andrahalvlek Tack för kommentaren och komplimangen!
Nej jag är inte skribent även om jag drömt om att bli författare och ville bli journalist när jag var ung. Livet kom i vägen och jag fick aldrig möjlighet att gå vidare inom den banan. Skrivandet har alltid kommit lätt för mig och precis som för dig går det fort att skriva. Jag är lite språkfetischist och ser när jag läser hos dig att du behandlar språket mycket bra, så jag blir inte förvånad när du berättar att det är ditt yrke.

Jag kanske också skulle ha hällt ut sonens vin som ett ställningstagande men jag blev lite tagen på sängen av den fysiska reaktionen när jag stod där och för första gången på länge förhandlade med mig själv om hur jag eventuellt skulle kunna låta bli att förspilla något så (i min gamla tillvaro) dyrbart. Jag landade i att om han kan kasta bort något han tycker smakar skit, oavsett pris - då är det hans val. Men det var en tankeställare och ställningstagandet hamnade här i stället. I ord.

Grattis till dina 2,5 år. Du är en förebild på många sätt!❤️

Tack bästa @jackthehart , för att du delar din historia!! Så generöst och viktigt att höra din berättelse, både för oss som stapplar fram mot nykterhet och för de som redan tagit sig dit - att det går att falla även efter många nyktra år.

Skriv gärna mer! Du säger att du har varit ensam i ditt beroende, här är du inte ensam och alla härinne kämpar med samma problem. Det är så bra att du är här✨✨✨

Ha nu en fin helg, kram från Allegra

@jackthehart - Tack för att du delar! Återigen en påminnelse om hur falsk, listig och urdjävlig alkoholen är!
Önskar dig en fin dag 🙏

Tack fina Axianne för din värmande och kloka ord och vägen är alltid framåt men ibland måste vi stanna upp……..reflektera, begrunda och vara stolta över oss själva, känna självmedkänsla……vara aktsam för självgodhet
Att vara sårbar är att vara modig då sårbarheten får oss att växa som människa och också lättare kunna vara en god medmänniska
Den känslomässiga smärtan är inte problemet…..Problemet är vår rädsla för den känslomässiga smärtan
Mina tummar finns även för dig💝

Tack @jackthehart för att du delar med dig av detta. Det var extra viktigt för mig att få en liten varning som kanske kan ta ned mig på marken så att jag inte blir helt övermodig. Jag har varit nykter drygt ett år och sockerfri i några månader efter livslångt matmissbruk och alkoholmissbruk som varat i över 25 år. Det du berättar stärker min tro på att det enda rätta för mig är att ALDRIG mer dricka och att jag verkligen accepterar det, inte bara yttrar orden. Det jag också stupat på varje gång jag försökt vara nykter är att jag inbillat mig att jag kan göra ett litet undantag. Jag har också tänkt att "nu har jag kontroll - nu kan jag unna mig" och det har alltid lett till ett vansinnigt eskalerande missbruk.

Jag hoppas att du ser på dina nyktra år och känner att det bara finns den vägen att gå. Jag hoppas att du kan se ditt återfall som en bekräftelse på att du under sju långa år gjorde något riktigt rätt och vet hur du ska fortsätta för att må bra igen.
Jag håller tummarna för dig! ❤️

@Axianne Det är jättebra att du tänker på hur det var back the days och sätter ord på det. Du är dessutom helt grym på att formulera dig 🥰 Är det ditt yrke att skriva? Själv är jag journalist, så skrivandet ligger mig varmt om hjärtat. Det går dessutom galet snabbt att skriva för mig, väldigt långt.

Sådana där vin-flashar får jag också ibland. Fortfarande efter snart 2,5 år som nykter. Specifika situationer som har varit förknippade med alkohol på något sätt. Eller en stark känsla som jag brukade dricka vin på. Det händer dock inte så ofta längre. Men jag skulle nog också haft svårt att hälla ut mer än en halv bag-in-box. Eller nej, jag skulle ha gjort det som ett tydligt ställningstagande. Det skulle nog känts skönt till och med.

Kram 🐘

Tackohej frågade om hur jag levde som nykter i 7 år……….i september 2014 strax innan valet så hade jag en vecka av storkonsumtion av tequila en flaska varje dag stort sett, det var det som luktade minst då min sambo var förkyld och då passade jag på…..en morgon gick jag ner på knä, storgrät över mitt beteende och hur jag missköter min kropp och hälsa, samt att min underbara relation var på väg att rinna bort
Jag bestämde mig, nu räcker det och använde alla mina krafter och erfarenheter till ett liv i nykterhet, har alltid haft krafter för självterapi och det beror nog mycket på min uppväxt med mycket slag och sparkar men med en mycket kärleksfull mormor och mitt liv som djurskötare där korna många gånger fått vara mina terapeuter
Jag har nu satt korken i flaskan (ännu en gång )då det är det enda som gäller och har tur som har så mycket kärlek omkring mig……..
Det jobbiga är att det är aldrig någon som vet hur min konsumtion varit och det är tungt att alltid vara så ensam och detta beroende…….genom åren har man blivit proffs på att dölja sina brister och beroende, vilket har lett till att jag aldrig släpper någon för nära, inte ens då jag var gift eller i min nuvarande relation eller till mina barn och det gör mig ibland så oerhört ledsen på mig själv
Tack för era fina kommentarer och stöd

@Varafrisk Ja, heja oss allihopa!💪🏼

I vardagslivet tänker jag inte längre på min alkoholism. Jag är inte direkt orolig över återfallsrisken just nu och den långa ledigheten har inte lockat mig att supa, trots att semester för mig tidigare alltid varit förknippat med att dricka "fritt". Alltså att "unna mig". Det har varit en självklarhet i alla tider när jag under ett långt arbetsliv ändå jobbat mycket trots mitt missbruk, att när man äntligen är ledig - då är det fritt fram. All typ av semester och ledighet har i alla tider varit att likställa med att tillåta sig att dricka varje dag utan dåligt samvete. Både socialt och så förstås i smyg så mycket jag kunde.

Den tanken har inte funnits alls under den här lediga månaden, och åter igen får jag vara tacksam över den sinnesro och det lugn jag tillåts känna varje dag när jag vaknat nykter. Fysiskt har det dock inte alltid varit på topp. Ibland har värmen och kvalmigheten i kombination med lite koffeinabstinens fått mig att vakna med lite huvudvärk efter en dålig nattsömn då jag har upplevt en del svettningar samt känt mig svullen och tung i kroppen. Jag har inte tagit speciellt stor notis om att jag mått dåligt på det sättet och det har inte rubbat mitt generella mående eftersom det alltid varit övergående och varit borta inom någon halvtimme. I jämförelse är det inget att bry sig om.

Förra sommaren var det lika varmt och jag upplevde precis samma fysiska problem och mer därtill eftersom jag dessutom drack i snitt tre liter vin per dygn varje dag. Jag mådde verkligen skitdåligt hela tiden under de senaste somrarna när jag var arbetslös, men jag brukade försöka bota mig själv med att dricka så fort jag vaknade för att slippa känna något. Det fungerade väl "sådär" kan man säga eftersom jag oftast redan under natten druckit upp allt jag haft hemma och därför vaknade på tomgång och fick vänta in att klockan blev tio för att köpa mer. Ångesten försvann aldrig någonsin och fysiskt var jag konstant i ett ruttet skick. Jag orkade aldrig göra något mer än att ta mig in på toaletten med stöd av väggen, och där blötte jag lakan som jag lade på kroppen för att få svalka, och sedan sov jag så mycket jag kunde. Det var vidrigt. Jag tog mig enbart utanför dörren för att ta mig till Systembolaget i syfte att bunkra.

Jag vill egentligen inte tänka på det som varit nu men det är ändå en skön känsla att jämföra mitt mående idag med hur det varit under så många år. Det är värdefullt att få bekräftat att även en inbiten alkoholist kan bryta med alla dåliga, inbitna vanor och starta om. Nystarten var inte bara en tillfällig episod. Den var verkligen på riktigt, det vet jag nu och jag hoppas att fler än jag får uppleva känslan av att slippa sitt beroende. Det är en viktig bekräftelse för mig och jag börjar mer och mer inse att jag faktiskt kommer att gå vidare i min nykterhet.

Något som finns kvar och ändå följer med mig är vissa reflexer som är relaterade till alkohol. Det blev jag varse igår. Min äldsta grabb kom hem efter jobbet med en dunk ganska fint vin som han försökte få plats med i kylskåpet. Jag blev lite förvånad eftersom det redan stod en bag-in-box där som stått någon vecka och tagit upp ganska mycket plats. Jag har inte haft några problem med att det funnits fri tillgång till vin om jag önskat och det har inte lockat mig ett dugg att sno till mig en skvätt, men däremot har jag stört mig lite på att dunken tagit så stor plats. Jag vill ha andra drycker kylda och två trelitersboxar vin i kylen fungerar verkligen inte, vilket jag påpekade.

"Inga problem, mamma - jag slänger den gamla!"
Sonen tog helt sonika den kylda vindunken och tryckte ned i den redan ganska fulla soptunnan. Trots att han är vuxen måste jag ständigt förmana honom att platta ihop mjölkpaket och annat skrymmande som han slänger i soporna så av gammal vana förklarade jag moderligt att man måste trycka ihop lådan innan man kastar den. I tron att den var nästan tom lyfte jag upp boxen ur soporna för att på klassiskt påskramar-manér dra ur innanmätet och då högg det verkligen till i mig. Boxen var nästan full. Förmodligen var det mer än två liter kvar.

Jag har många års erfarenhet av att lyfta på boxar och bedöma hur mycket som finns kvar i dem beroende på dess tyngd och likt Pavlovs hundar brukar jag få en liten kick när jag lyfter på en vinlåda med mycket kvar eftersom jag då kunde ta några extra glas helt obemärkt. Jag kände direkt att denna vindunk var betydligt mer än halvfull och fick faktiskt lite av den där fysiska förnimmelsen. Det flimrade till en kort känsla av att jag inte ville kasta bort det här vinet. Inte för att dricka det själv utan mer för att det verkligen kändes som slöseri. Jag fick lite hjärtklappning och blev märkligt berörd av situationen.

"Den är ju nästan orörd - ska du verkligen slänga den här?" Jag kände mig plötsligt ganska obekväm i situationen eftersom jag fick minnen av hur jag i alla tider varit en person som faktiskt till och med druckit slattar, även om jag aldrig erkänt det öppet. Att kasta bort drickbar alkohol har alltid varit helt omöjligt för mig. När jag kom hem från en månadslång tid på behandlingshem för några år sedan fanns en liknande episod när jag hittade en oöppnad PET-flaska rödvin som rullat in under sängen och tvingade mig till att be min son hälla ut den eftersom jag inte kunde förmå mig till att göra det själv. Nu stod jag där med en nästan full box vin som förmodligen var helt drickbart och förstod inte riktigt hur min son tänkte. Inte för att jag egentligen ville dricka upp vinet själv utan mer för att det skar i mig att slösa bort vinet på det här sättet.

"Det där är ganska äckligt. Skulle inte köpt det. Det här är godare" svarade sonen obrytt. Han hade alltså inga som helst problem med att kasta bort ett fullt drickbart vin för att han inte gillade smaken. Jag blev helt paff men ändå mitt i alltihop väldigt glad. Själv har jag kramat de sista dropparna ur tusentals innerpåsar Castillo de Gredos och nu tänkte min son kasta en mer snudd på orörd låda med ett mycket finare vin. Jag skrattade inombords och tänkte att han är åtminstone inte alkoholist och verkar inte ha ärvt den genen av mig, den saken är säker!

Det blev inte att jag hällde ut det där vinet och jag visade inte heller hur man trycker ihop den tomma boxen. Sonen fick gå ut med soporna och hantera sitt vin själv. Det blev en stunds eftertanke i stället och jag valde att inte ta risken att hantera vin eftersom jag hamnat i en ganska konstig sinnesstämning. Visserligen har jag varit nykter i snart ett år men det blev en märklig känsla i magen av situationen. Jag minns mycket tydligt att jag var väldigt stolt över mig själv den där gången 2016 när jag kom hem från behandlingshemmet och bad sonen hälla ut mitt vin och uppenbarligen var det ett minne som sparats av någon anledning. Att kasta bort alkohol är tydligen lite av en trigger för mig och kanske ska jag vara försiktig med sådant. Den här gången var det tack och lov inte samma känsla och ingen stolthet egentligen. Mest upplevde jag förvåning över att jag påverkats fysiskt med pulshöjning och fått en reaktion när jag kände vinboxens tyngd.

Och tydligen är det här något jag ändå ska ha lite koll på eftersom jag ville skriva om det.

Ha en fin helg!

@jackthehart Åh, jag blir så ledsen för din skull. Efter 7 års nykterhet stupar du på ett glas whisky. Den där alkoholen är verkligen vidrigt beroendeframkallande 🤬 Det finns bara ett hållbart motto: Aldrig ta första glaset.

Jag hoppas innerligt att du har kraft och motivation att sätta korken i flaskan. Eller ännu hellre, hälla ut innehållet i flaskan. Borsta av dig vägdammet och traska vidare nyktert. Du har ju dina nyktra vanor att fall tillbaka på, eftersom du har varit nykter i 7 år.

Kram 🐘 (som firar 2,5 år som nykter den 9/8)