Senaste kommentarerna i forumet

Glömde skriva i förra inlägget... största problemet som jag upptäckt är att nu när jag är singel så finns det inte någon hemma så att jag måste kontrollera mig, så när jag är själv och dricker, så går det inte att dricka lagom, jag blir helt vild, min bedömningsförmåga försvinner helt. De därför jag måste sluta nu. Kan inte hantera det själv, förut när sambo och barnen var hemma så håll jag mig för mig själv, lyssnade på musik med hörlurar på, spelade online spel kanske, var lite på någon forum online diskuterade olika saker. Men nu? Nu blir jag som en fluga som flyger nonstop, slår i fönstret, vet inte var den går. Det känns som att jag är helt omogen, trots att jag är i medelåldern. Så besviken på mig själv. Tittar också på youtube klipp om alkohol för motivation. Har lyssnat på boken från Allen Carr hur man slutar dricka, men jag är tydligen "för smart" för den boken också. Problemet är att när någon vecka har gått, jag mår bra och jag förändras som människa, och det är då som jag glömmer allt det dåliga med alkohol, jag blir en ny människa som tror han kan klara av att dricka lite. Just nu, när jag druckit igår, jag är en annan människa, just nu jag vet att jag inte ska dricka. Så de det psykiska förändringen som skrämmer mig mest, om jag bara kunde vara i denna tillstånd för alltid så skulle jag inte dricka. Vad ska jag göra för att påminna mig själv i framtiden, idag spelade jag in några videos med telefonen, där jag berättar till mig framtida själv, hur jag känner mig, och att inte dricka. Jag skrev påminnelser också, och jag hittade hit. Hur kan jag förstå att alkohol är bara dåligt, att det inte finns något positivt med den.

Hej, jag sökte hjälp genom företagsvården. Det kanske kan vara lite riskabelt beroende på vad man har för yrke men erfarenhet sedan en månad tillbaka är positivt. T.ex. mina chefer tyckte att det var väldigt bra att jag bad om hjälp och har verkligen ställt upp och stöttat.

@majken_r Du jobbar på så bra med dig själv och dina tankar. Du vrider och vänder, känner efter och utvärderar, så bra! Du gör inget förhastat och då blir det också hållbart över tid. Jag har också alltid inspirerats över dem i vidare livet från första början och är nu en av dem😁. Att det faktiskt är sant att man kan sluta dricka och dessutom må ännu bättre och som jag nu märker, ännu bättre än jag trodde att man kunde må. Kan ju inte bli bättre!

Kram på dig och ha en fin kväll❤️

Jag drack inte heller dagligen utan mest på helgen. Dock på slutet innan jag sökte hjälp så började det även drickas på vardagarna. Jag sökte hjälp via jobbet, det kanske är en möjlig väg för dig också? Det går att läsa mer om det i min tråd.

Antabus eller liknande har jag ej provat men det kan nog vara effektivt i början.

@less12 Vill börja med att säga, vad bra och modigt av dig att gå till vården för hjälp och att du nu träffar en psykolog. Jag tog kontakt med en privat psykolog innan jag slutade dricka. Jag kände att jag var tvungen att ta itu med saker som skavde i mitt liv för att må bra. Tänkte någonstans att det var det som skulle få mig att må bättre, inte på att sluta dricka. Jag visste innerst inne att jag inte mådde bra pga av att jag drack för mycket, men beroendet levde sitt eget liv. Var rädd för hur jag skulle må om jag dessutom skulle sluta dricka och jag vet att det är så jobbigt de först 4-5 dagarna. När jag gick till psykologen för tredje gången berättade jag om mitt alkoholberoende. Det var på min 2:a nyktra dag. Jag hade bestämt mig för att sluta för jag orkade inte med mitt liv och vindrickande, livslusten var borta. Kanske var det delvis för att jag börjat hos en psykolog som hjälpte mig på traven att sluta och för att jag inte kunde vara riktigt ärlig med henne om mig själv. Det blev ett genombrott för min terapi när jag berättade. Psykologen sade att hon inte riktigt hade fått ”kläm” på mig, att det fanns något som inte stämde. Det var en sådan befrielse att berätta och terapin fick en helt annan verkan. Min ångest, oro, skuld och skam berodde till största delen på alkoholen och den mildrades enormt när jag slutade dricka. Jag kunde få tag på och nå mina äkta känslor och vara i dem istället för att fly dem med alkohol. Min självkännedom har ökat. På mitt nya jobb (sedan 1 juni) är jag som en annan människa, min självkänsla och mitt självförtroende har ökat massor. I och med min psykologkontakt och att jag kände mig så otroligt motiverad och stark till att sluta dricka, behövde jag inte något stöd från vården. Jag har berättat för min man, mina barn, min stora familj att jag slutat dricka redan efter en veckas nykterhet och det har också varit oerhört hjälpsamt för skammen. Det stöttar mig, är stolta över mig och jag känner inte skam längre. Min man är min klippa. När jag någon gång kände sug i början, sade jag det högt till honom och han gav mig glass istället😂. Oerhört effektivt!

Så att ta all hjälp man kan få och berätta om sin problematik och även för sina närmaste mildrar skammen oerhört. Det skapar även tillit och närhet i relationer när man berättar och ger sitt förtroende till andra. Du är klok och det kommer att gå bra! Kram❤️

@BEATNGU Tack för att du delade lite av din historia. Förut drack jag öl, men ökade mycket i vikt, så sedan några år tillbaka bytte jag till röd vin, har alltid köpt en dos som jag klarar av bra, blir lite snurrig, men stannar hemma och lägger mig sen. Men förra året upptäckte jag att min sambo varit otrogen en längre tid, vi separerade, jag slutade dricka i 6 månader, mina barn ville det, och jag var rädd att jag skulle kanske göra något dumt (medan jag är full) mot personen min sambo var otrogen med. För att det gjorde så ont det jag upptäckte, jag blev psykiskt sjuk också och blev paranoid ett tag.

Vid nyår så var det dags igen, jag är singel och ska bara dricka lite 3,5% öl, vad kan gå fel. Och jag hade bearbetat en hel del av det som hänt. Men snabbt gick jag tillbaka till vin. Och hela den här året, sedan nyår, har jag försökt sluta, om jag köper bara lite dricka, och systemet stänger, så går jag till krogen och dricker där, spelar black jack, förlorar pengar, umgås med skumma typer, med mera som jag inte vill skriva här, men saker jag inte är stolt över. Jag vet bara att jag inte får dricka igen, och jag är så rädd. Jag önskar att jag kunde bara banna mig från alkohol på något sätt. Hur länge har du varit nykter?

@BEATNGU Jag har länge tänkt att jag skall gå på ett lokalt AA möte. Men så är jag lite rädd.. Tänk om jag träffar på bekanta? Vad förväntas av mig? Vad kan jag få för hjälp?

@andesh79 Tack för ditt svar! Berätta gärna hur det gick vidare!

@Kebne1 Ja, det är en bra möjlighet man har att ingen annan vårdenhet kan läsa journalerna från beroende enheten om man väljer det. Men vad jag vet så kan alla enheter se att man är patient där iallafall.. Och ja, man skall inte skämmas ! Men ibland vill man inte att andra skall veta ganska enkelt! Frustrerande att det inte kan respekteras.

@less12
Jag är rädd att något är fel på mig, att jag haft behov hela mitt liv att dricka för att kunna leva. Men tanken att gå till en psykolog, får mig också att må dåligt. Tänker hur kan han hjälpa mig, är inte dessa sessioner korta, hur kan jag beskriva hela mitt liv under dessa korta möten och kanske en veckas pauser.
Men det känns bra att jag hittat hit, för första gången får jag ett svar från någon som förstår en.

@BEATNGU Är själv osäker på vilken hjälp jag behöver.. Tänker att det kanske är Antabus. 🤔 Att jag då inte ens kan börja diskutera med mig själv om jag skall skall ta det där första glaset vin eller inte. Ofta kommer jag ju då tyvärr av någon anledning fram till att jag skall det.. Och ett glas räcker oftast inte för mig tyvärr.
Jag mår för övrigt bra, jag är nöjd med mitt liv, både med min familj ( man och barn) och mitt jobb, mitt hem. Jag saknar inget.. Så varför i h-vete dricker jag då? Tycker det är gott, tycker om känslan, ger mig energi och känsla av kreativitet.. Men det är ju inte värt det..

@helenmoonshine Tror att du dricker för att du kan och ingen ska tala om för dig vad du ska eller inte ska göra. Den djävulen sitter på din axel och triggar. Klart du ska belönas! Du bestämmer osv.

@andesh79 öppenvården har hjälpt mig väldigt mycket. Dom finns alltid där om du behöver dom via telefon när det inte är öppet. Hoppas att du får en som är lika bra och lätt att snacka med som jag fick. Men jag tror att dom är bra allihop. Skriv gärna hur det gick till mig sen. Öppenvården är nog det jag tipsat mest om här på sidan.

@Alexx Vad dricker du? Sprit, vin, öl? Bra gjort att du kom hit. Om du inte dricker varje dag men ändå ofta får minnesluckor så är det ett alvarligt varningstecken. Du kan få bestående hjärnskador och demens och säkert mer där till. I min sista period drack jag så mycket att en vecka bara försvann. Jag sov en stund. Vaknade och hällde i mig det där äckliga rosévinet för magen klarade inte öl längre. Dagen efter kunde jag ta en taxi två mil till bolaget. Köpa några 3 liters rosé och en 35a sliskig rom. Den svepte jag i taxin på vägen hem för att få ner ångesten och skakningarna. Sen kunde jag pimpla i mig upp till två 3 litersboxar om dagen. När telefonen ringde och exet frågade om jag kunde ta barnen i morgon lördag trodde jag att det var måndag. Hon fattade direkt att dom inte kunde vara hos mig då. Från det och några månader framåt hade såna perioder. Nykter nån dag sen in i dimman igen och dagarna bara gick. Då gick det hårt åt hjärncellerna och kroppen. Jag märkte inte ens när jag tappade kontrollen. För dig är det dags att tänka till. Du säger att du är för feg för livet. Vänta bara tills du blivit nykter. Då har ditt självförtroende vuxit och du vågar saker utan att behöva alkoholen. Jag har haft date nu när jag är nykter. Skulle aldrig vågat det utan alkohol innan. Äter du nån medicin eller tar något annat som krockar med alkoholen som kan orsaka minnesluckor?

@helenmoonshine När jag blev inlagd för avgiftning frågar alltid personalen om dom får meddela att du finns där för vård om någon skulle ringa dit eller söka efter dig. Då har du all rätt att säga nej. Nu talar jag om att bli inlagd i max 3 dagar som blev standard för mig när jag hade så svår abstinens att jag behövde benso medicin för att förhindra krampanfall, vilket man kan få om man slutar dricka tvärt efter en längre tid. Man får b vitaminer, man får stesolid så skakningarna håller sig i chack. Sen kommer aptiten tillbaka och man träffar alltid en eller flera som kom dit på samma sätt som du. Jag har haft kontakt med flera efter mina besök där. Redan efter två dagar kanske ditt blodtryck och hälsa är så pass bra att läkaren bedömer att du inte behöver vård där längre. Jag har nog legat inne 3 dagar som mest. När man kommer ut mår man prima. Jag hade inga tankar på alkohol då utan snarare att kunna äta normalt igen och dricka kaffe som vanligt. Jag vet att dom måste göra en orosanmälan till socialen om man har minderåriga barn. Det kommer in över 300 000 såna varje år av olika skäl. en bedömer dom om dom ska gå vidare och starta ett ärende. Vilket dom aldrig gjorde när jag var inlagd. Jag var ändå där 4 gånger. + att jag och min fru fick en orosanmälan anonymt en gång så vi fick gå dit och prata utan barn. Någon feg jävel skrev i ett brev att min son som har svår adhd har tagit stryk av mitt drickande och att jag och frugan grälade ofta angående mitt drickande. Det stod saker som vi inte kände igen eller ens märkt att det hade hänt. Att jag fick plötsliga raseriutbrott och skällde på barnen och tog hårt i armen på dom osv. Jag har aldrig nånsin blivit våldsam när jag druckit. Skällt på barnen som alla gör när dom gjort någon dumhet har både jag och mitt ex gjort, men vi var inte värst i kvarteret på det heller. När vi satt där som fågelholkar och inte fattade vad detta kom ifrån förstod även hon på socialen att detta är någon bitter människa som vill hämnas för något eller kanske inte mådde bra själv. Det blev ingen vidare utredning då heller. Nu vet ju inte jag vad du har tänkt ta för hjälp. Vill du lägga in dig på ett behandlingshem? Vill du kanske testa öppenvården som är mitt starka tips. Är du själv med barnen? Vi börjar där sen har jag fler saker jag vill fråga.

@Alexx bra första steg att skriva här. Är lite lik dig där, dricker ej dagligen men har aldrig riktigt hanterat spriten. Aldrig lärt mig dricka måttligt som resten, vet inte vart min gräns ligger någonstans och går allt för ofta över den vilket slutar i minnesluckor och extrem ångest dagarna efteråt. Låter som att du kanske skulle må bra av att reda ut dina känslor med någon professionell, kontakta psykolog eller kurator kanske kan vara ett första steg?

Hej, första gången jag är på ett forum för alkoholberoende prat.
Jag sitter just nu i bilen och mår mycket dåligt, har försökt sluta dricka många gånger, men de senaste 3 månader har jag verkligen insett att jag måste sluta annars kommer mitt liv att helt bli förstörd.

Jag dricker inte dagligen utan två gånger i veckan. När jag inte dricker så har jag inte svår abstinens, men jag lurar mig själv varje gång att jag kan hantera det den här gången. Bara jag inte gör detta och detta så är allt fine.

Men som sagt de senaste tre månaderna har jag inte haft något kontroll alls, det känns som om jag får blackout snabbt och kommer lite ihåg dagen efter.

Jag måste helt enkelt sluta nu helt, igår var det sista gången jag drack. Jag får inte låta denna drog förstöra mitt liv helt. Den har redan gjort för stor skada. Jag är bara rädd nu, rädd på riktigt, för att de dom senaste tre månaderna som jag insett hur svårt det är att sluta. De som om jag är två olika personer, en nu som sitter och mår dåligt, efter en vecka en annan som har glömt allt detta och tänker, jag kan klara av det. Varför måste jag ens bli full, är jag för feg för livet. Jag är förkrossad och besviken på mig själv. Men som sagt nu måste jag sluta, är bara rädd kommer jag att bli galen eller något, har alltid känt att jag behöver alkohol gör att fungera bra. Önska mig lycka till 🙏🏻

@majken_r Härligt! Helt rätt beslut enligt mig.🤗 Ha en härlig sommar!

Tänkte på när ni skrev om AA innan. Jag tyckte det var bra, men lite sektkänsla när det skulle läsas nåt stycke ur boken osv. Men det är väldigt skönt att vara bland folk som vet precis hur det är. Min lillebror ringde mig häromdagen. han har haft problem med droger och alkohol tidigare fast har kommit på banan riktigt bra igen. Det finns ju alternativ till AA som heter länkarna. Vet inte om det finns i alla städer, men ett par mil från mig finns dom. han tyckte att vi skulle gå dit och prova ihop nån gång. Det kanske känns som en bra grej att testa. Vet inte än om jag vill gå dit, men det kommer jag säkert om brorsan vill ha nån med sig. Sen finns ju NA anonyma narkomaner. Fast har man alkoholproblem är man lika välkommen. Dom kom och hade lite info en dag när jag var inlagd på avgiftning. Jag har dock aldrig gått dit, men jag menar att det finns alternativ. Vissa kanske tycker att det är bäst att bara prata med en person. En socionom. Det var min sista hjälp och man tar det i sin egen takt. Man får mycket tips och tankeknep att ta till. Jag tycker att man ska ta steget och prova så många alternativ som möjligt. Bara att resa sig och gå om det känns jobbigt. Min lillebror träffade flera som han lärde känna på nåt sånt möte. Dom fortsatte i en egen liten grupp. Gick ut och käkade ihop och hittade på saker tillsammans, tältade, paddlade kanot osv.

@BEATNGU Tack så jättemycket för ditt engagerade svar!🙏 Jag har också läst din tråd, och jag förstår att du har haft det riktigt tufft och har fått kämpa! 💪 Jag är verkligen tacksam över att du nu vill dela med dig av dina erfarenheter, och hjälpa andra genom att svara och peppa här bl a! 🙏👏
Som svar på ditt svar i min tråd vill jag säga: Jag är någorlunda insatt och vet att barnen kommer inte tas ifrån mig iallafall. Det är mycket strikta regler för det! Frågan är om de MÅSTE informeras om mitt alkoholproblem 🤔när de inte skulle gagnas av det.. tvärtom..( tror jag som mamma i detta fallet). Är det ett absolut krav! att personalen måste involvera barnen?
Angående frågan " stämpel som missbrukare" menar jag ju såklart att vart man än söker vård kommer det upp i journalen att du vårdas/ har vårdats för beroende. Det borde verkligen inte få några som helst konsekvenser, men undersökningar visar att stigmat fortfarande är utbredd tyvärr! Bara ett exempel: Blir man sjuk med t ex smärtproblematik så begränsas ens smärtbehandling i allmänhet drastiskt med en historia av missbruk. Som jag skrev i inlägget så tar jag det, det får framkomma i min journal, eftersom jag verkligen behöver hjälpen.
Mitt bekymmer är inte alls att vårdpersonalen vet om mitt problem., det är såklart helt ok och nödvändigt. Jag vill däremot inte att mina barn skall involveras i det här! De skulle bara må dåligt av det! Kan jag inte få bestämma det själv!? Konsekvensen blir ju att jag inte söker hjälp, och elendet bara fortsätter 😔

Hur har jag det? Sitter och funderar ensam hemma.
Bra, det går bra. Har druckit några gånger och det fungerar, eller vad man ska säga. Mitt problem är ju ensam-hemma-drickandet och det är inte aktuellt nu. Där är höst mer utmanande. Jag tränar, jobbar (ledig snart), gräver och fixar, hänger med barn o man. Arbetar med mig själv, känslor och tankar inför det tunga som tyvärr finns i mitt liv. Försöker hålla mina kvällsrutiner som ger så mycket.
Jag vet att jag vill sluta helt med alkohol. Jag har lärt mig något den sista tiden, sådär på riktigt inuti. Min kropp och hjärna trivs inte med alkohol, får lätt dålig mage, kass sömn, låg energi. Detta även av en liten mängd vin. Som en allergi. Sen är det faktum att en liten del av min hjärna, med stor makt, älskar vin. Den slumrar just nu men jag har inga illusioner om att den delen dött..
Så jag har satt ett datum, sen är det över. Gjorde detsamma för länge sedan med rökning. Blev en som inte rökte. Jag hade kunnat röka ibland, som med vinet, men har aldrig gjort det. Skulle kännas hellöjligt att tända en cigarett. Hoppas det kommer bli detsamma med vin så småningom. Att det kommer kännas korkat att dricka gift, oavsett hur gott det smakar.
Jag har funderat fram och tillbaka länge. På hur jag ska ha det, med tex räkna dagar eller ha fria perioder. Har landat i detta. Inser att jag blivit alltmer inspirerad och motiverad av er i det vidare livet, er alkoholfria. Suger i mig allt ni skriver (typ😅)
Nu dags att gå iväg, ska strax ut och äta. 🌱

Hej less12, hoppas det är okej att jag tittar in och säger hej!

Din resa inspirerar och du har verkligen tagit stora kliv, bra gjort! Flera är säkert hjälpta av att läsa här och hoppas också att du hittar mycket här inne som är hjälpsamt för dig.

Nu har du tagit kontakt med vården också och efterfrågar lite erfarenheter från andra. Modigt och klokt att vända sig utåt för stöd, olika vägar passar olika personer och en känner ju själv vad som är bäst för en själv. Bra att testa lite olika ju. Att kombinera det lite såhär som du gör, vara här och läsa och skriva och samtidigt ta hjälp från vården är det flera som är hjälpta av. Du bryter spiralen här nu som du nämner, ny väg, nya goda cirklar!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Hej Darthgrå,

Hoppas det är okej att jag också tittar in här i din tråd, vill hälsa välkommen och hejja på i din imponerande resa. Du har tagit stora kliv och kommit långt i din förändring. Tar hjälp, berättat för nära och kära, gett bort alkohol du fått i present och du skriver och läser här med mera. Bra gjort!

Gällande detta med provtagning och provsvar vill jag bara nämna att oavsett studier, tänker det är kanske till er andra också som pratar om det här i tråden, att studier kan bli lite missvisande, även forskarna själva kan ju många gånger ha svårt att analysera och tolka resultat. Klokast när det gäller just medicinska råd, etc är att alltid ta det med sin behandlande läkare. Det görs ju alltid en helhetsbedömning som inte bara handlar om just svar på prover och den är ju individuell.

Du har ju fått flera svar här i din tråd angående detta och tänker om du känner dig osäker så tveka inte att ställa frågan till dem du går hos, du gör ju såklart som du vill och känner för.

Oavsett så är du här, jobbar på åt det håll du vill med alkoholen och det är fint att se. Hoppas du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

@vår2022
Fick du också något stöd från vården i form av medicinering eller liknande och hur fungerade det för dig?

@BEATNGU okej! Ska läsa på lite om den och se om det kan vara något för mig