skrev Axianne i En strimma av hopp

Tack alla fina för era kommentarer!
Jag mår verkligen bättre än någonsin just nu. 298 dagar säger appen att jag varit nykter och det är helt otroligt! Förutom det har jag nu varit sockerfri i drygt två månader och börjat tappa i vikt. Som jag berättat tidigare vågade jag inte sluta med socker samtidigt som jag försökte bli nykter, men nu känner jag att det var helt rätt att ta detta steg när jag gjorde det. Det är mycket av mina fysiska krämpor som försvann när jag slutade dricka, men faktiskt ytterligare några har lossnat när jag slutat med socker. Magen är lugnare, tandköttet slutade blöda vid tandborstning redan efter några dagar utan socker trots att jag borstat precis som innan, hyn är betydligt bättre och jag känner mig om möjligt ännu friskare idag än när jag "bara"var nykter. Min kondition är också så pass mycket bättre att jag tar trappor i raska steg och kan småspringa till bussen för första gången på flera år. Om jag försökt det för ett halvår sedan hade jag behövt hjärtstartare ...

Det ena har givit det andra på något vis. Att jag höll mig nykter så länge att jag kunde börja gå på anställningsintervjuer och göra rekryteringstester gav mig ju ett jobb efter flera års arbetslöshet. I grevens tid var det ju också, eftersom min ekonomi var i botten. Med det nya jobbet kom nya rutiner som hjälpte mig hålla tankarna på annat. Med en jättebra lön kom jag på grön kvist ekonomiskt och det gav mig ytterligare pepp. Det bästa har dock varit att jag återfått ett självförtroende inom min yrkesroll. Jag har insett hur lågpresterande jag varit när jag supit både på kvällstid och på arbetstid under många år. Nu med en nykter hjärna har synapserna kopplats ihop igen och jag har klarat av så mycket mer i jobbet än jag någonsin förväntat mig. Idag är jag ju fast anställd trots att jag var rädd att jag inte skulle klara provanställningen. Jag är väldigt högpresterande på jobbet och uppskattad av både chefer och kollegor. Jag har blivit en person man kommer till när man behöver stöd och hjälp, och det är till och med en befordran på gång viskas det i korridorerna. Allt detta utan att jag egentligen förväntat mig något av det. Allt detta kom när jag nästan givit upp och var på väg att supa ihjäl mig.

Mitt liv är äntligen så normalt som jag egentligen alltid drömt om att det ska vara. Den befrielsen jag upplever när jag slipper det ständigt dåliga samvetet, smusslandet, lögnerna, skammen, skulden och den vidriga jakten på nästa fylla går knappt att beskriva. Jag har ingen som helst längtan efter alkohol nu, och det är helt ny mark jag kliver på. Jag är väldigt ovan vid att kunna leva så här utan det mentala tvånget som följeslagare. Det finns ett obeskrivligt lugn inom mig som jag nog inte minns att jag upplevt förut i mitt liv. Jag minns faktiskt inte när jag kunnat leva så obekymrad och bara ta dagarna som de kommer som jag gör nu.

Det finns alkohol runt mig överallt just nu. Flaskor med bubbel på jobbet sedan förra festen. En dunk vin på bänken hemma i köket. Vin som sonens flickvän haft med sig och lämnat kvar. Det ligger starköl i kylskåpet och det finns spritflaskor lite här och där i huset eftersom det varit ungdomsfest nyligen. Ibland funderar jag över om mina barn testar mig genom att inte längre gömma undan alkoholen, eller om de faktiskt är så ovetande om att min sjukdom är kronisk? Kanske har de aldrig förstått hur illa däran jag varit och att om det varit för ett år sedan så hade jag druckit upp allt jag kom över. På slutet dolde jag ju inte ens att jag stal deras alkohol och jag hade inte råd att köpa tillbaks det jag druckit upp. När jag var i behandling fick vi alla rådet att undvika precis det som jag nu lever i, alltså miljöer där det finns alkohol att tillgå, men nu kan jag ändå konstatera att det inte känns som något problem. Det är lite som att det står flaskor med vinäger lite här och där. Det lockar mig ungefär lika mycket att dricka vinet som det skulle göra att klunka i mig en flaska balsamico.

Jag noterar detta med en kombination av glädje och rädsla. Glädje att jag trots allt detta kan låta bli, eller snarare inte ens känner någon lockelse. Lite oro över att det kanske skulle kunna komma någon svacka när jag plötsligt bara ger mig på att dricka, så som jag gjort under alla år tidigare. Men det är glädjen som överväger eftersom den här känslan av att jag faktiskt inte vill ha alkohol är så underbart befriande.

Snart har jag semester. Tidigare år när jag jobbade var semestern en hägrande oas som jag längtade efter av en enda anledning. Då skulle jag kunna supa fritt. Ingen som kollade eller bevakade mig. Idag längtar jag efter semestern av andra skäl. Jag har massor av saker jag vill pyssla med i hemmet. Fixa med i huset och trädgården. Jag har böcker att läsa och serier att kolla ikapp på Netflix och Viaplay. Det blir min första semester utan alkohol och jag är inte ett dugg rädd att jag ska börja dricka igen. Jag ser fram emot ledigheten och det ska bli min första sommar utan fylla. Så underbart!

Ha en fin helg om vi inte hörs innan dess! ✨✨✨


skrev Onkel F i Slutat dricka utan nedtrappning.

F*n också! Pga situationen på mitt arbeta kan jag inte börja med Antabus förrän vecka 29. Jag går till en beroendemottagning, och de kräver att jag infinner mig där för att ta Antabus under kontrollerade former minst en gång per vecka. Jag trodde jag skulle kunna ha kontroll fram till dess, men icke. Jag har sänkt garden totalt de senaste dagarna. Bara gett upp och druckit. Det är som om jag förväntar mig att "mirakelmedicinen" skall göra jobbet åt mig, så varför skall jag anstränga mig innan jag får den? Jag behöver gräva upp lite Djävlar anamma någonstans ifrån, särskilt som midsommar är i antågande!😨


skrev te i Livsstilsförändring

@Ny dag @Rehacer Tack för era inspel här i min tråd, det hjälper massor och motar bort den där känslan av isolering som jag lagt mycket tid på att skapa genom åren för ”att kunna få dricka ifred”. Exakt vad jag behöver just nu! 🙏🏻


skrev Torparflickan i När är nog?

@Kullamannen Hejsan
Stor kram till dig. Vet vad du/ni går/har gått igenom. Jag har också förlorat mitt hem i en våldsam brand. Den som inte upplevt det vet inte vad hen uttalar sig om. Att en dag inte ha kvar i livet mer än kläderna på kroppen innebär en stor sorg och chock och då inte ekonomiskt utan på det personliga planet. Men i förlängningen så mycket mer bl.a en våldsam uppslitande oro i kroppen när man hör utryckningssirener och känner brandrök. Nej, vi som upplevt det vet att livet efter aldrig blir detsamma igen.
Kram och styrketår till dig/er.


skrev te i Tillsvidare

@Ny dag Absolut, jag tickar också i grönt idag. Bil ikväll för min del me’. Jag har en stor grej nästa vecka med start på Måndag då jag måste vara mitt bästa jag, se hyfsat fräsch ut och lukta gott. 🎬
Det motiverar mig att avstå och känns som något av en räddningsplanka fram till Midsommar. Just nu känns det stabilt, men osvuret är bäst - jag tar det dag för dag. Jag är så tacksam för forumet. Det här klarar vi tillsammans! ✅


skrev Ny dag i Tillsvidare

Redan ett par möten avklarade, morgonkaffet smakade 👍 som det gör när man vaknar nykter! Tack detta fantastiska forum!

@vår2022 @te @Argbiggan Varje nykter dag är en framgång och seger oavsett hur länge man varit nykter tänker jag. I varje nykter dag har man ju fått livet tillbaka. Idag tänker jag redan nu ✅ för jag ska köra bil ikväll… Har mkt att göra på jobbet vilket kräver nykterhet även då jag är ledig för att orka. Tack för att ni finns och stöttar 🥰


skrev Rehacer i Livsstilsförändring

@te
Ja du, det var ju ett heltidsarbete att planera sina inköp av alkohol. Och ha koll på att man alltid hade en flaska extra hemma så det aldrig blev helt tomt. Jag brukade köpa nån dyr bubbel som en livlina. Inbillade mig att den skulle stå på hyllan och se fin ut, att den var för dyr för att dricka upp när annat tog slut. Trodde alltid att jag hade den kontrollen, det hade jag inte.. inte en endaste gång. Många dyra flaskor bubbel har druckits upp i brist på annat. 😬
Skönt att slippa rodda & planera i det, det var ju extremt stressande.
Nu bockar vi grönt idag igen va? ✅
🤗


skrev te i När är nog?

@Kullamannen Hög igenkänning på att livsgnistan liksom har försvunnit. För min del är jag säker på att alkoholen har bidragit till det och jag har också läst på om att vi som druckit mycket har låga nivåer serotonin som faktiskt tar ett tag att få upp på banan igen efter att vi slutar dricka. Men alla som är längre in i nykterheten vittnar om att de mår mycket bättre efter en tid, det är den ledstång jag håller mig i nu för att ta mig igenom den här låga perioden. Hoppas du kan göra detsamma! 🙏🏻🌱


skrev Suburra i När är nog?

@Kullamannen Hög igenkänning på det med jobbet. Jobbar inom en bransch då bara pengar räknas. Min ex kollega kom till jobbet och berättade till vår sk Vd att de fått missfall .. Vd mumlade något .. beklagar och sen malde på och gav honom mer arbetsuppgifter att lösa . När jag berättade åt samma Vd att jag skulle börja äta cellgifter ( låg dos ) ville informera att jag kanske skulle bli trött och så.. Svarade han ... vilken tur att du sade detta så vi inte skulle bli chockade om du kom hit flintskallig en dag och hånskrattade. När man pappa dog ( jag var på jobbet jag skulle gå hem .. var svårt chockad kom samma VD fram om mumlade något och sedan
.. du din biljett ( jag hade en biljett till en film premiär samma kväll ) kan vi få den för du skall inte gå eller? Oj kan skriva en avhandling om honom och hur han misshandlade all personal och alla som kommer i hans väg . Karma kom i kapp denna man .. skild bor enkelt och hörde att han som enda ansökande till en post som ordförande i autism förbundet blev nedröstad.


skrev Suburra i När är nog?

@Kullamannen Jag kämpar med med livsgnistan och känner mig ganska tom och lätt att tro att vinet löser det men är tvärtom. Det är tydligen vanligt att man känner så när man slutar och tar länge för hjärnan att återhämta sig så man får hålla ut. Jo känna sig misslyckad för att man inte lyckas sluta och faller tillbaka tror jag är vanligt.

Men man har inte misslyckats förrens man slutar försöka. Mitt mål är att dricka så sällan som möjligt... Insåg att nykter resten av livet kanske 45 år till känns för stort och risken att misslyckas större . Vanans makt är stor så man får se det som en process som tar sin tid . Angående jobb känner jag igen mig.. jobbet har varit jag och de kostade mig hälsan.. Inte värt det ett Jobb har inget egenvärde i sig utan är bara ett Jobb.. Glad att jag kommit till den insikten men de tog tid.


skrev Inombords i Per aspera ad astra

Hej Vår2022! Vad kul att du skriver! Åh det låter ju alldeles underbart! Precis dit jag vill komma! Är ju på dag 2 idag men följer i dina fotspår hoppas jag. Jag tror den där känslan av verkligen vara färdig med A är nyckeln den här gången. Nu är det nog. Grattis till ditt nya liv!


skrev Inombords i Per aspera ad astra

Ja det blev en bra dag idag faktiskt. Fick lite ångest när en jobbgrej blev svårare än jag trodde och vet att dead-linen för den andra går ut nästa vecka. Jag har mycket att hinna med. Efter att en hastig promenad och några andningsövningar inte gav resultat gav jag upp och tog en tablett lugnande. Då släppte rastlösheten och jag lyckades göra lite till (obs jag jobbar hemifrån, tar aldrig lugnande när jag är på plats) så det gick ändå bra. Jag vet att läkemedel inte är för alla men för mig är de viktiga i ekvationen. Kanske efter en lång tids nykterhet att jag klarar mig utan, vem vet. Som sagt ändå en bra dag och nykter! Som jag ska vara nu. Mitt nya liv!


skrev vår2022 i Per aspera ad astra

@Inombords Hej! Jag har inte varit på detta forum tidigare, men försökt dra ned på alkohol många gånger. Har dock haft tankar på att det är synd om mig och att jag saknar att få dricka. Denna gång kände jag också annorlunda, jag var fast besluten på att byta livsstil och insåg att jag inte kan dricka och är beroende. Denna gång har jag inte tyckt synd om mig själv eller saknat att få dricka, jag tycker att det är skönt att slippa dricka. Jag har så positiva tankar om nykterhet så de negativa får inte plats i min hjärna. Det blev också sant, jag har bytt livsstil och mår så himla bra på alla sätt och vis. Jag har nu varit nykter drygt 7,5 månader och kommer att vara det för resten av mitt liv😁

Lycka till och kämpa på!💪🌺


skrev Inombords i Per aspera ad astra

Hej Kennie och tack för ditt inlägg, det värmer!
Jag lyckades med mitt mål på 3 månader förra gången jag var här och känner ingen mig med att det blev svårare efter ett tag. Jag tyckte nog lite synd om mig och när de 3 mån var över så gick jag snabbt över till riskbruk på helgerna igen. Med risk för att låta stursk nu så känns det annorlunda nu. Har funderat på mitt drickande i flera månader och nådde en slags botten i måndags. Den här gången sätter jag ingen tidsgräns. Den här gången har jag själv valt att sluta, inte efter rekommendation av vården. Jag känner mig grundad att det här inte är en vit period, det här ska bli min nya livsstil. Men jag kommer få arbeta hårt för att nå inställningen ”jag slipper” istället för att vara avundsjuk på andra som kan dricka. Jag ska skriva ner mina funderingar här. Tack!


skrev Kullamannen i När är nog?

Jag snubblar o faller hela tiden! Det är en kamp o jag måste skriva av mig!
Har alltid varit en person som har 100 järn i elden, gett allt i arbetslivet!

Arbetat inom ett globalt företag med en rätt hög position! Allt ändrades efter en tradegi när vårt hus brann ner! Alla klarade sig tack o lov, försäkringen i skick, så ett nytt hus byggdes upp, men det tog mentalt på! Efter detta började jag rannsaka mitt liv och mitt jobb! Jobbet kom i andra hand! Jag orkade inte med resande o representation (läs, många middagar, representation o framför allt mycket alkohol)! Har även gått i terapi för att få min ”livsgnista” tillbaka!

Slutade med att jag sade upp mig från min arbetsplats! Det ställdes fortsättningsvis höga krav på att jag skulle prestera, det orkade jag inte med, så valde att stiga åt sidan!
Ledningen tyckte att det kunde räcka med ett par dagars ledighet när huset brunnit, HALLÅÅ….

Nu kämpar jag istället med tristess! Som jag nämnde vill jag prestera o ha ”många järn i elden”, det har jag inte nu, det känns jobbigt o därför tar jag till A när tristessen slår till (tyvärr allt för ofta)!
Min livsglädje är borta, helst skulle jag vilja sluta mina ögon för gott!
Är det alkoholen som släckt livsgnistan, antagligen….

Blev lite mycket o kanske lite rörigt, men måste skriva av mig!
Inte lyckats bryta med A än, men vägrar ge upp!

Önskad alla kämpar därute styrka att stå emot denna ”djävul” vi kämpar mot!
Styrkelramar åt alla!


skrev Argbiggan i Leva hel och fri

@majken_r vad härligt det låter som du har det. Heja dig på alla plan! 🎉🌼


skrev Kennie i Per aspera ad astra

Hej, bra med alkoholfritt alternativ. Man får ha lite tålamod i början och se igenom när beroendet försöker luras med att inget är kul utan alkohol. Det kändes så ett tag tyckte jag, men för varje grej man gör nykter blir det lite lättare nästa gång. Och jag tycker det är viktigt att tänka att det är just NU som fönstret att bli nykter är öppet. Tar man inte tag i det direkt finns risken att det går ett år innan man är redo att försöka igen. Så kör järnet, låt inget tvivel stoppa dig.


skrev Inombords i Per aspera ad astra

Jag tror det blir en bra dag idag. Jag har några surdegar på jobbet jag ska ta tag i. Har köpt mineralvatten och passionsjiuce. Det är ju så mycket man valt bort när man valde A istället. Försöker hitta bra alternativ nu. Jag och sambon ska på fest på lördag (ska fira en ny kollega) och då behöver jag ha förberett med bra A-fria alternativ. Tycker fortfarande att helg=A för mig men jag får lära om och lära nytt. Finns ju så mycket annat kul man borde kunna hitta på i stället för att stänga av hjärnan i soffan och sen sova. Hoppas jag får mer energi på sikt, nu känns det rätt segt. Men är hoppfull och bestämd.


skrev Ny dag i Livsstilsförändring

@te Du kämpar så bra, och att lägga märke till de där små förändringarna är motiverande. Du har många nyktra dagar sedan du började skriva här, måhända återfall men du är tillbaka i strävan mot nykterhet. Att räkna dagar är för mig både positivt och negativt. Negativt att efter mina återfall vara tillbaka på dag 1 när jag egentligen bara fortsätter min resa mot nykterhet efter ett eller flera hack. Jag försöker räkna både och sedan jag startade om min resa här i februari. Nu ska det smaka gott med ☕️kaffe! Önskar dig en fin dag🌱🥰


skrev Inombords i Per aspera ad astra

Dag 1 har gått bra. Ska sova nu och kommer må så bra imorgon!


skrev te i Tillsvidare

@Ny dag Det är så härligt att se dina gröna bockar här på forumet. 💪🏻


skrev vår2022 i Tillsvidare

@Ny dag Bra jobbat och härligt med ännu en nykter dag. Det är verkligen synd att det ska vara så svårt att få en tid inom rimliga gränser hos vården. Vi får hjälpas åt så gott vi kan här och att du ska må allt bättre ju mer tid du får som nykter. Ta egenstunder som du berättat om är viktiga för dig och promenader som ger måbra hormoner.

Sköt om dig❤️


skrev Argbiggan i Tillsvidare

@Ny dag skönt att du får sätta en ✅ idag igen. Du gör det så bra.
Sommaren kan nog vara jobbig för många av oss. Men tänk när vi lärt oss att njuta av sommaren med hela vårt sinne, vilken ynnest det kommer bli. Vi kommer dit en dag. Vi är på väg. Du gör allt så rätt 💕 hoppas du kan få det stöd du behöver från vården.

Hoppas du får sova gott inatt 🤗


skrev Onkel F i Slutat dricka utan nedtrappning.

@Ny dag💕 För mig är det de första 5 - 7 dagarna som är värst, att ta återfall ständigt och jämnt är ett bra sätt att må maximalt dåligt hela tiden. Inte så smart! Vi får helt enkelt låta bli att öppna dörren när Jävelberg knackar på!