Senaste kommentarerna i forumet

Läget kompis!!
Sitter du och väntar på fångarna på fortet,, lördagens höjdpunkt,,, eller inte!
Jag ska tydligen skruva ihop nån IKEA möbel,, gick inte skylla på ont i ryggen heller...
Försökte med att jag aldrig gjort det nykter,, gick inte heller..
Kämpa på😘@Kebne1

@Axianne Helt rätt,, man måste påminna sig själv hur taskigt läge man varit i. Du har styrt upp livet nu.
Men som du säger, vi är fortfarande alkolister, man vet aldrig vad morgondagen för med sig, så vi måste hela tiden se upp och minnas.
Jag var på affären härom dagen och en kille i min ålder, stripigt hår och skägg, (vi har aldrig umgåtts men vi har suttit på varsitt hörn i nån stadspark nån gång med ett sex pack folköl) stod samtidigt i varsin kassa mitt emot varandra, han med det billigaste sex packet man kan köpa, och räknade småpengar. Jag hade handlat mat för ett par tusen kr.
Han tittade upp på mig, log och nickade hälsande.
Jag nickade tillbaka och tänkte på att han såg så glad ut trots omständigheterna.
Sen tänkte jag tillbaka,, att jag såg säkert lika glad ut när jag köpt mitt sex pack också för pengar jag skramlat ihop.
Nåja,, en massa svammel av mig nu... sköt om dig @Axianne

@fröken_fri Härligt att släppa in våren och avnjuta en alkoholfri öl.

Ha en fin lördagskväll och njut av dina vårblommor🌸💐🌷

@Axianne Håller med dig, det är nyttigt att minnas ibland hur det var. Påminna sig. För att aldrig hamna där igen. Sen bleknar känslorna inför det hemska efterhand, till slut vet man teoretiskt hur illa det var men det gör inte ont i magen av obehag längre. Orden om tacksamhet var otroligt fina! De bär jag med mig. ”Tacksamhet är ett motgift mot bitterhet”. Så jävla sant 🙏🏻

Kram 🐘

Stora varma kramar och mycket kärlek 💖 @Tikka @vår2022 @majsan_nu @fröken_fri @Geggan @Se klart och alla andra som läser, kommenterar, peppar och följer mig här.

@Se klart - jag läste din länk med glädje, och fastnade för detta:
"För tacksamhet är ett motgift mot bitterhet.
Tacksamhet är ett motgift mot cynism. Mot uppgivenhet.
Tacksamhet är ett motgift mot hopplöshet."

Och som många vet har jag mycket att vara tacksam för. Jag har nytt jobb med bra lön, fina barn, nytt umgänge och börjar återfå min kondition, hälsa, självrespekt och tilltro till min förmåga att vara en "normal person". Jag dricker inte längre, men självklart är jag fortfarande alkoholist. Det kommer jag alltid att vara, men jag är nykter. Igår, idag och förhoppningsvis i morgon.

Det har gått fyra månader och sjutton dagar (jag var tvungen att kolla i min app) sedan jag blev fri från alkoholen som jag trodde att jag aldrig skulle klara mig utan. Och visst, dryga 140 dagars nykterhet är i sig jättestort, men det som är större - och som jag är så oerhört tacksam och lite förvånad över - är att det faktiskt gick att sluta, oavsett vad jag trodde innan och vad alla sagt.

Jag har nog egentligen aldrig trott att jag skulle kunna avstå från alkohol utan faktiskt mer än accepterat min alkoholism och snarare bejakat den. Jag har även fått mig itutat att det är oerhört svårt att sluta. Att nästan ingen klarar det utan möjligen med hjälp av mediciner, vissa program eller viss terapi - så varför skulle jag kunna? Jag som redan provat alla de där metoderna? Nej, jag har inte trott alls på att jag ska kunna ge upp supandet. Och min brist på tilltro har nog gjort muren extremt hög att ta sig över. Det är nästan som att det där med att acceptera att jag är alkis hade gått ett steg för långt. Jag hade även accepterat att jag aldrig skulle komma ur det.

Det stora miraklet i min värld är att det gick att bryta sig ur och att jag nu några månader in i nykterheten inte tycker det var speciellt svårt att sluta dricka. Ja visst, jag kanske hade lite abstinens, men det har jag haft så ofta förut och i så mycket värre former att jag inte minns något speciellt med just denna gång. Det har varit betydligt svårare psykiskt och fysiskt lidande samt djupare ångest för mig alla de gånger jag tyckt att jag försökt sluta men inte fullföljt eller ens haft den riktiga viljan. Rädslan jag haft över att i framtiden tvingas ge upp alkohol har varit hundra gånger värre än att faktiskt bara lägga ned skiten utan att fundera över hur länge. Jag är så oerhört tacksam att jag fick styrka och kraft att se förbi den där muren av rädsla, lyfta mig själv i håret och bli fri från skiten som dragit ned mig i avgrunden och fått mig att sjunka djupare för varje dag.

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte under alla år jag missbrukat alkohol. Jag förstår inte vad det var som drev mig mot min undergång och fick mig att välja att dricka framför allt annat under så lång tid. Jag har gått från ett glas vin till maten då och då för tjugo år sedan till först lite helgfestande och krogrundor, sedan till kvällssupande och ledighetsfyllor för att slutligen bli en fullfjädrad alkoholist som drack minst tre liter vin per dag. Jag var sängbunden och orörlig på grund av övervikt och ryggsmärtor, arbetslös sedan flera år, utstämplad från A-kassan, nedgången, dömd rattfyllerist, totalt utan framtidshopp och formligen helt slut som människa när jag nådde min botten i somras. Jag hade börjat acceptera att jag troligen aldrig skulle få ett jobb, att jag skulle bli tvungen att söka försörjningsstöd på socialen eller förtidspension och att jag med största sannolikhet skulle supa ihjäl mig.
Hur hamnade jag där egentligen?

Under många år när livet varit lite taskigt mot mig och jag drabbats av olika typer av sorg och motgångar intalade jag mig själv att det enda som höll mig flytande, som fick mig att orka med livet, sätta den ena foten framför den andra och ta mig till nästa dag - det var min möjlighet att dämpa ångesten med alkohol. Min frihet att dricka, min ventil och snuttefilt. Drickandet var min belöning när allt annat var skit i livet. En kväll av drickande till och sedan får skulle jag försöka sluta igen nästa dag ... Eller på måndag ... Och under ett antal år medan jag fortfarande kunde behålla ett jobb så var det kanske så. Dricka alkohol var möjligen något jag såg fram emot eftersom det enda sociala liv jag hade var med gänget på puben. Mitt kvällsnöje efter jobbet var att sitta av några timmar på krogen där jag träffade likasinnade. Lika barn leka bäst och jag hade valt mitt umgänge. Männen jag dejtade drack också. Alla drack och jag var inte värst. Inte då.
Men det var medan jag fortfarande tjänade pengar och hade ett jobb.

På senare år har livet varit annorlunda. Inget jobb, inga pengar, ingen man, inget socialt liv. Ensam på min kammare med min vinbox har jag spenderat min tid i halvdimma med TV och dator som enda sällskap. Dag har blivit natt när jag druckit mig till sömns och slumrat när som helst på dygnet. Jag har bara lämnat hemmet för att ta mig till Systembolaget och det närmaste jag kommit en känsla av glädje har varit när jag haft en ny oöppnad box med billigt vin framför mig. Sedan har allt övergått till skam, skuld, äckel, ångest, jakt på mer alkohol och så förstås stor sorg. Vinet var aldrig gott under de sista åren och det fanns inget skönt rus, bara orolig sömn och illamående. Då drack jag ännu mer för att slippa möta mig själv och se mig i spegeln. Jag ville verkligen inte veta av den personen jag blivit.

Det är så lätt att glömma hur det var, trots att jag levt i den här misären i så många år. Jag vill fortfarande inte tänka för mycket på den spillra av en människa jag blev. Jag vill inte grotta i hur illa det var med mig innan jag med en spark i röven och kraft från Gud, eller vem det nu är som hjälpt mig, kunde komma ur det här, men jag måste nog det. Jag måste tänka på det, minnas och ta fram ångestfyllda minnen lite då och då så att jag inte glömmer. Jag måste påminna mig om eländet även om det gör ont. I synnerhet nu när det verkar som att allt gått så lätt. För som jag sagt om och om igen. Jag vet knappt det gick till, men jag upplever inte att det var svårt att sluta dricka när jag verkligen kände att viljan fanns.

Jag har ingen relation med alkohol idag. Jag blir varken sugen eller törstig. Jag har ingen längtan att dricka och jag reagerar överhuvudtaget inte när andra gör det. Det har funnits vin, öl och sprit i min omgivning och jag har inte haft en tanke på att röra flaskorna. Jag känner heller ingen avsmak nu längre men det gjorde jag under de första veckorna minns jag. Nej, jag känner egentligen ingenting. Ingen saknad heller. Bara lättnad och tacksamhet över att slippa stressen över mitt drickande och mitt missbruk.

Första veckorna tvekade jag att umgås när med andra som drack, men när jag blivit bjuden eller tillfrågad har jag ärligt sagt "Nej tack. Jag dricker inte alkohol" och ingen har reagerat på det. Ingen har trugat eller ifrågasatt. Ingen har försökt få mig att ta mig ett järn, så som jag många gånger förr klagat över att andra människor gör. Men gör verkligen folk det? Trugar andra människor oss alkoholister så att vi känner ett tvång att dricka? Inte vanliga människor vad jag vet.

Möjligen är det de som också dricker för mycket som försöker få andra att ta ett glas extra för att de själva ska känna att de inte sticker ut. Människor med en normal relation till alkohol struntar i om jag dricker eller inte, och idag är det sådana människor jag umgås med. Att jag förr har sagt att jag måste undvika sociala sammanhang för att jag inte vill bli ifrågasatt handlade nog mer om att jag inte ville vara ärlig med att säga "Nej, jag dricker inte". Det var ju så slutgiltigt. Jag ville ju kunna dricka ... Senare. Det vill jag inte nu. Jag behöver inte vara rädd att delta i sociala sammanhang som nykter. Jag behöver inte dricka alkohol för att umgås och jag kan göra allt som andra gör trots att de dricker. Ingen trugar mig och ingen ifrågasätter varför jag inte vill dricka. Ingen bryr sig om jag dricker, förutom jag själv.

I går arbetade jag sent. När jag klev på bussen på väg hem stod en man i min ålder framför mig i kön. Han såg generad ut när jag tittade åt hans håll. Han vinglade och luktade starkt av alkohol och det tog en lång stund för honom att få fram SL-kortet. Han hade smutsiga kläder och var mycket ovårdad. I sin väska hade han en flaska som han smydrack ur under resan och när han skulle kliva av bussen snubblade han och ramlade i snön utanför bussfönstret. Jag fick tårar i ögonen och kände mig plötsligt så tacksam. Det kunde varit jag. Det har varit jag. Jag har också haft alkohol i väskan och druckit på alla upptänkliga ställen, jag har också ramlat många gånger på fyllan.
Det kunde varit jag om jag inte lyckats bryta mitt missbruk. Gode Gud. Hjälp honom och alla som lider ... Hjälp mig att vara nykter och inte hamna där igen.

Ha en fin lördagskväll och tack igen för att ni läser!

Ut med smågranar och stjärnor 🌲⭐️ Och in med tulpaner och vårblommor 💐🌸 Det blev så härligt fräscht och vårigt. Som ett brev på posten kom längtan att sitta ner med ett glas vin och njuta av det fina, nya. Men jag tänkte på min dotter som är så glad och stolt över att jag är nykter, så ledsen hon skulle bli då. Så det fick bli en a-fri öl istället och det gick bra det med.

En fin lördagskväll önskar jag er alla 💐💕

@majken_r 👍🥰💪

Älskar också, så mycket, att vakna klar och utan baksmälla. Och allt det du skriver. Det är så skönt att vara fri. Sen är det jobbigt också men, fokus 🙏🏼 Kul med yogan, tycker så mycket om det. Blev ett sätt att stilla hjärnan för några år sen. Då kunde jag inte meditera alls, hade alldeles för mycket popcorn i huvudet. Nu kan jag det, även om det inte blir så länge. Kram och heja dig!! @Rehacer

Ja, en dag i taget och en del mål för att klara detta. Fast nu så vill jag på riktigt fixa detta, 100 dagar och sen får jag se. Men njuter av att inte dricka mer än jag kämpar. Och det är jag tacksam för. Hoppas du får en riktigt fin lördag eftermiddag/ kväll 😍@majsan_nu

Spännande att vi kan hitta sätt att ta oss framåt! Och hjälpas åt, ska läsa hos dig 🥰@cthd

@dennadagenettliv Ja, att reflektera över sitt drickande är bra och hur det kan påverka barnen. Man ska ju vara en förebild för sina barn och de härmar efter. Känner igen helgdrickande förälder och den oro det skapade när jag var barn. Som ung vuxen körde jag själv med helgdrickande och fylla och senare i livet blev det varje dag.

Ha det gott🌸

@Sisyfos tack för svar. Jag har kronisk inflammation i magen så det är ju ett problem.. äter snällt och tar syrahämmande. Huvudvärken har jag haft i 25 år, till och från, nu går jag på förebyggande medicinering för den och försöker leva snällt. Det går sådär.
Vi får se hur det blir framöver, ska på vidare undersökning för nåt de hittade på ultraljud när de kollade buken. Inte kul alls men skönt att bli kollad iaf.
Hoppas du får må bättre!

Tack @vår2022 @tikka @rehacer Ja, löpningen har blivit min bästa polare nu, även om det ibland känns supertungt och ibland jättelätt. Livet, livet. Idag lördag och som en inbyggd vana gjorde jag som jag brukar göra tidigare i mitt ”vin-liv”: tittar på klockan! Snart stänger systemet, måste hinna dit…tills jag kom på att det behöver jag ju inte. Bara en sån sak är ju värt ALLT!!!!
Kämpa på alla fina! Ny nykter dag❄️🙏🏼

@vår2022 jag har vuxit upp I en miljö av alkoholmissbruk. Men detta var förlagt till lördagar och söndagar. Det dracks aldrig på vardagarna så jag reflekterade inte i mängden som konsumeras när de vuxna väl drack. (Tuppade av och vi barn tog hand om allt).
Nu när jag själv fått barn har jag tänkt MYCKET på alkoholens verkan och hur jag vill att mina barn ska se på alkohol. Vill inte banna och döma och kräva nyktert liv av mina barn men vill INTE att alkohol ska vara en ångest och förändring i föräldrarnas beteenden.

Jag skulle gärna vilja visa att vuxna kan dricka öl eller vin men att det inte är förknippat med fara. Men måste först skapa vanor som Jag kan leva i.

Svamligt. Vet inte vad jag ville ha sagt.

Men började tänka vid två (hinner fortfarande till systemet). Har lite tråkigt så behöver sysselsätta mig lite. För jag kommer inte åka dit oavsett hur mycket tankar som vandrar till klockslag.

Detsamma @Rehacer!
Ladda upp för yogan som jag tyckte mig läsa att du skrivit i någon annan tråd här! Tror det var du,, jag läser så fort ibland.

@majken_r En dag i taget är ett superbra mantra! Jag tycker det är hjälpsamt att tänka så! Gör det varje morgon, jag har ju ganska många vid det här laget...
Nu får du ändå fortsätta att samla dagar men en i taget blir ju många till slut 👍
Jag hejar på dig o önskar dig en fin a-fri dag!
🤗 Kram

@Nettan40 - hur är läget nu?

@majken_r Jag behöver oxå fokusera på mera här och nu! Insikterna har inte börjat trilla in överdrivet mycket hos mig än, men jag tänker mycket och bearbetar mitt liv utan alkohol.
Jag älskar ju att vakna nykter. Jag gillar att kunna svara i telefonen när nån ringer & inte vara rädd för att de ska höra på rösten att jag är onykter. Jag gillar att jag kan gå ut sent på kvällen med hunden utan att vara rädd för att möta någon av grannarna (å slippa skämmas för att jag är slirig). Jag är glad att slippa skammen. Glad att slippa planera om det vinet jag har hemma räcker. Jag gillar att jag kan köra bil närhelst på dagen utan oro att jag inte är helt nykter. Finns mycket att påminna sig om som är bra utan A.

Har anmält mig till en Yogaklass på onsdagar. Känns som ett bra steg i rätt riktning det med.
Ha en fin dag! 🤗

@Kebne1 Fem veckor det är stort! Jag ligger bara 3,5 bakom.. men ska ditåt med!
Jag tar långpromenader istället för att springa. Har blivit lite för tung för att springa. 🙄
Njut av rundan, bastun och det nyktra livet idag! 🤗

@Tikka Ryggont är inte kul alls! Skönt att det är lite bättre idag!
Ha en fin lördag! ❄️✨

@vår2022 Ja, vad hade man gjort utan sin pälskling? Jag är oxå enormt tacksam för min vovve. 🐾❤️
Det är lustigt hur snabbt de fattar schemat för dagen, att de förstår att idag är det ingen stress upp lika mycket som de förstår när det är jobbdag. Jag har min hund med på jobbet och på måndag är det dax igen, men idag njuter vi av långa promenader och vila där emellan.
Kram på dig & ha en fin dag! ❄️✨

@Mirre1 Läst igenom lite i din tråd - du tuffar på o det gör jag också! Mycket positivt som är bra för oss alla att läsa 👍
Jag smyger ju bakom dig, känns så hoppfullt... Är helt bestämd för min egen del - det är a-fritt som gäller! Har ju ganska många dagar nu o tänker verkligen inte göra några avsteg från den inslagna vägen (ibland kämpigt förstås)
Kram från mig till dig 🤗

Precis @Sisyfos ! Tycker det är intressant med görande o ”närvaro”, som nykter går det att hålla på o hitta en rytm o inte hela tiden bara tänka när tar det slut. Och Bra tanke- att hitta en bostad som jag inte kommer att dricka i. Och- så skönt att kunna slänga skräp. Och som nykter så mycket lättare kunna bedöma vad som är skräp.

@torpet Du gör förstås precis som du vill. Var försiktig bara, att släppa kontakten med forumet kan vara ett sätt att fejda ut också. Att behålla kontakt med forumet gör att man påminns om vart man aldrig vill hamna igen, samtidigt som man tar sig tiden att reflektera över dagen. Låta orden börja resonera med sig själva, som en slags självterapi. Så funkar forumet för mig i alla fall, och imorgon uppnår jag 700 nyktra dagar, tjoho!

Kram 🐘

Dag 76. Känner tacksamhet. Tacksamhet av att ha så två fina hundkompisar, som är mina följeslagare och följer min rytm. Dricker kaffe i sängen och de lägger sig bredvid och är så avslappnade och snarkar i kör. De känner till rutinerna som i stort sett ser likadana ut på vardagarna och hur de ser ut på helgerna. Ska man till jobbet, vet de det och ser lite skeptiska ut för att de inte får följa med. Är det helg vet de att jag kan gå upp för att fylla på kaffet och komma tillbaka. De vet när det vankas promenad. De vet när det är dags för något äventyr, som jakt och står först i dörren för att få följa med. Sedan chillar de när vi chillar och är gärna med att laga mat och tar också gärna hand om fördisken i diskmaskinen om de fick. Så idag är jag tacksam för mina kompisar och älskar dem så mycket❤️

Ha en fin lördag🌸💕❄️