Senaste kommentarerna i forumet

Du är stark torpet 💪🏼⭐️! Jag tänker också en del på vilket ”bränsle” som kommer att hjälpa till lite längre fram, när mitt akut-bränsle (som i mitt fall inte är rädsla, utan självgodhet 😅) börjar sina…

Vi får göra det vi kan, nu medans det går ganska lätt och motivationen är hög, för att bygga något inom oss (och kanske också utom oss) som gör att nykterheten inte är så hotad/sårbar och inte avhängig av akutbränslet… Jag har snott begreppet ”ett nyktert tankesystem” av Seklart och försöker nu i sakta mak utveckla ett sådant, som jag sedan ska vara väldigt rädd om! Kram till dig!

Antabus, en svaghet eller ett misslyckande? Varför känner jag mig så sjukt otroligt liten & misslyckad? Bara efter att tagit den första dosen så kommer tankarna om att är jag så jäkla svag att jag inte kan sluta dricka utan?

Japp, har nu besökt beroende centrum för första gången. Kommer att börja med Antabus redan imorgon! Snabba ryck. Känner mig ganska orolig för vissa ev. biverkningar som mani, nedstämdhet,dålig andedräkt och dålig mage. Dessa biverkningar är vanliga. Äter Litium mot just depression. Finns det någon på Forumet som har erfarenhet av Antabus?

Paniken är redan här.

@starten på det nya Grattis, 3 månader är stort! Och din beslutsamhet också! 🤗

@torpet Det kommer att gå bra, en dag i taget! Du är ju ganska förberedd på hur det kan bli, det är mycket värt och hjälpsamt! Styrkekram 🤗

@majken_r Skönt att allt är ok! För mig är det fortsatt vita dagar så på det viset rullar det på. Och har fortsatt mycket runt omkring mig med familj, sjukdom, begravning som nu har skett. Idag är en ny dag, får se hur den utvecklar sig...
Önskar dig en fin dag 🤗

@starten på det nya Ett jättegrattis till 3 månader i frihet!

@torpet 💪

Morgon. Orolig natt. Den första akuta tröttheten har väl släppt. Nu kommer den mer "normala" hjärnans sätt att hantera detta och då finns det såklart ett helt berg av skit att ta itu med. Det är såklart som @Andrahalvlek skrev till mig: Det är en typ av mental abstinens. Återigen påminner jag mig: Tålamod. Har inget sug alls. Har inte haft sedan jag slutade. De tankar som går åt "fel" håll är de som handlar om SEDAN. Mina frågor rör mer hur jag kommer att förhålla mig till detta om ett par månader? Har ju så många gånger fallit efter ett par månader tidigare. Så egentligen har jag inte ännu kommit till punkten där detta beslut verkligen sätts på prov. Jag har den svåraste perioden framför mig. Nu går det i jämförelse lätt. Nu är mitt bränsle den akuta skräcken de närminnen det hårda drickandet gett.
Får då påminna mig om mantrat dag för dag. Inte försöka se får långt fram. Om jag ser för långt fram är det som om jag blir en självuppfyllande profetia. Då ser jag "katastrofen" som ett oundvikligt faktum. Den där nöten vill jag knäcka mentalt. Blir hjälpt av alla er andra och att se hur ni kämpar. Ska njuta av den här dagen nu. Först till gymet och andra träningspasset. Trögt, men precis som att man aldrig ångrar en nykter kväll ångrar man sig aldrig efter ett gymbesök.
Kramar till alla!

Självhatet ja. En riktigt ledsam konsekvens när skuld och skam får rasa inombords inse lång tid.
Glöm inte att njuta av varje dag, under tiden du rör dig mot andra sidan. En dag är du där och undrar; hur gick det till?
Kram 🌸

@majsan_nu Hej! Allt är ok, har haft en intensiv period med jobb och familj. Tack för omtanken, det värmer 🙏🏼 Hur har du det?

@starten på det nya Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳

Har du läst din tråd från början? Det är riktigt häftigt att alla tankar finns sparade, negativa såväl som positiva.

Kram 🐘

@starten på det nya Stort grattis till 3 månader!!!🌺🌺💃

Så var då den 92 nyktra dagen snart över och jag har varit nykter i 3 månader :)

Det trodde jag aldrig när jag började min resa på rätt vingliga ben, har varit en lite skakig dag har blivit att jag tänkt tillbaka en del och jag vill aldrig tillbaka till det livet, mår illa bara jag tänker på det.

På måndag börjar jag jobba heltid igen, det från att arbetat 40 procent i 3 månader, det kommer bli en utmaning men tänker att det kommer bli bra och jag efterbehandling 1 dag i veckan och den dagen tänker jag iaf testa att arbeta hemifrån så för jag se vad jag orkar med. Är tacksam för allt fint stöd runt omkring mig.

Jag har precis som andra inspirerats mycket av de som skriver i det vidare livet, känns tryggt och tacksamt att läsa om deras vägar mot nykterhet eller måttlighet för min del spelar det ingen roll vilket, det som är rätt för mig är inte rätt för någon annan och det är väl så det ska vara? Det finns inget rätt eller fel. Tänker att våra olikheter men samtidigt likheter är det som hjälper oss framåt.

@majken_r Hej! Undrar lite var du tagit vägen??? Hoppas allt är bra! 🤗

@mikael69 Har du antabus hemma? Ta den nu med en gång i så fall.
Gör det nu med en gång!
Du kommer tacka dig själv när du gjort det.

Gör det bara💖.
Kram

@mikael69 Hej! Hur går det för dig? Har ingen erfarenhet av antabus, vet inte hur mycket/länge man behöver äta dom... Hoppas det går bra för dig, själv har jag min hälsa som antabus! Det går framåt, en dag i taget, ibland kämpigt o ibland lite lättare. Styrkekram till dig, mig själv o alla andra som vill ha en!
🤗

Hur mycke kan man lura sig själv tro.
Har inte ätit antabusen åå en vecka nu .
Vet att den ligger kvar i kroppen ca 2 veckor
Intalar mig själv nu att jag inte behöver äta mera antabus
Klarar o vara nykter utan tabletterna
Hur dum får man vara ?

Välkommen. Har också problem sedan väldigt, väldigt länge. Är också relativt ny här. Två veckor ca. Så jag kanske inte har alla mandat i världen att ge dig goda råd härifrån forumet, men min erfarenhet sedan jag gick med här är att det blir ett riktigt viktigt ramverk för processen att ha som vana att skriva och läsa här. Mig hjälper det. Känns bättre och säkrare än alla andra gånger jag försökt. Det blir som en ledsagare. Det flyter ut mindre och hela processen bir mer konkret och påtaglig. Dessutom tror jag på idéen på att saker som "sägs", formuleras blir "sannare" och mer verkliga än om allt bara stannar i tanken. Lätt att tankarna till slut bara blir abstrakt mos annars. När jag skriver ner finns vad jag tänkt/känt svart på vitt och det kan hjälpa att gå tillbaka till det där svart/vita när jag upplever att det blir svårt att få styrsel på alla tankar. Lycka till!

Tankarna kommer i pytsar nu på morgonen:) Tänker på hur drickandet gett mig både extremt dålig självkänsla och extremt dåligt självförtroende och på det kan jag lägga till ett hav av självförakt, eller självhat kanske är ett mer korrekt ord faktist. Kram

@Andrahalvlek Ja, den tar jag med mig! Kram

En sak till. Kände i morse en oerhört stark längtan efter det där tillståndet när jag kommit ut på andra sidan. När jag liksom LEVER min nykterhet och inte bara tänker den eller har den som ambition. Tålamod. Tålamod säger jag till mig själv då i i ett ödmjukt tonläge. Kram

Morgon och kaffe. Skönt att forumet finns. Håller mig påmind. Det är antagligen viktigare än jag förstår. Känns som om det blir som ett ramverk. De andra gångerna har jag inte varit med i forumet. Nu blir det något att hålla i, så jag inte flyter ut till total abstraktion. Läser många trådar där igenkänningen är fullständig. Som jag skrivit tidigare släppte jag det där med att räkna exakt antal dagar. Vid snabbt överslag borde det dock vara två veckor idag. Idag ser jag fem emot en kreativ dag på jobbet och förhoppningsvis gör det att jag kan släppa tankarna på den här processen ett par timmar och "leva" för en kort stund utan att ha den här uppgiften/frågan på axeln varje sekund. Det vore befriande. Jag önskar alla en fin dag och vill också påminna mig själv och er att vi alla vet varför vi är här. Jag menar det finns en avgörande anledning till det. Det brukar hjälpa mig med den påminnelsen. Kram

Jag har tärt på mitt liv genom att dricka nu i 15 år, många trevliga minnen men också otroligt mycket dåliga. Jag tror det är dem bra minnena som gjort att jag fortsätter dricka då jag ofta tänker att det blir kul eller jag behöver slappna av. Det är främst sista året som allt skenade då jag jobbade för mycket och började självmedicinera för all stress och ångest. Jag kände att mitt liv var totalt pest och bedövade med alkohol. I min släkt finns finns otroligt tråkig historia utav alkoholmissbruk, så långt vi kan spåra. Däremot har jag under min uppväxt som barn aldrig stött på alkohol eller sett berusade människor. Iallafall, så blev jag utbränd och sjukskriven en längre period, där togs blodprov som indikerade på för mycket intag men dock ”endast ” 0,33 i bpeth. Det blev min första väckarklocka. Jag började träna stenhård på gym och slutade i princip dricka efter det, gymmet blev min räddning. Men tyvärr trodde jag att jag kunde hantera drickandet när det blev tillfälle socialt me. Tyvärr, efter första klunken så skriker min kropp efter mer! Dopaminet vill flöda, det gör aldrig det annars känns det som så man suger åt sig som en svamp. Förra veckan var ett tillfälle som efter uppehåll på en månad återigen spårade ur. Jag har nu med hjälp utav familj och sambo bestämt mig för att avstå helt men är rädd för mig själv att jag ska börja övertala folk att denna gången kan man unna sig osv. Jag har inte suget efter alkoholen känner jag men det lockar mig i vissa situationer. Litar inte på mig själv helt enkelt. Ska jag säga till mina anhöriga att va stenhårda och inte lyssna på mig? Bör jag prata med vänner osv och berätta att dem inte ska fråga mig om sånna situationer? Jag tror jag skulle klara mycket själv men om någon punchar och vill ut på av eller liknade så skulle jag nog trilla dit en kväll igen vilket jag inte vill. Känner som jag själv är min värsta fiende. Min träning är min största morot för att slippa dricka vilket jag är glad över, och jag var en gång en person som aldrig drack, tills jag upplevde de tröstande effekterna i berusningen. Vill att detta skall ta slut! Funderat på aa eller liknande fast vet inte om jag vill det, jag dricker inte ofta nu men varje gång så blir det för mycket ! Snälla ge mig lite råd och tips hur jag ska göra för att ta mig förbi detta fördärv!