Senaste kommentarerna i forumet

Samtal med psykologen som ville avsluta då jag börjat medicinera och han tyckte att den akuta fasen verkar vara över. Vi la på efter 15 minuter. Jag känner mig rätt nöjd med det.

Tröttheten äter på mig och om det bara är en allmän förbättring och placeboeffekt jag känner så ser jag fram emot när medicinen kickar in. Höll mig uppe efter psykologen, försökte läsa lite men har svårt med koncentrationen.

Mannen min är ett litet problem jag måste förhålla mig till. Han tycker att det är över nu och att allt är bra. Vi är så olika och det uppskattar jag. MEN det är han som förser mig med fel mat, godis och alkohol. Han menar inget illa. Det är bara det att han har en metabolism som är unik. Smal och fin trots tonvis med socker och lunch på restaurang varje dag. Hade jag ätit ute varje dag hade jag rullat fram. Äter jag godis blir jag förstoppad och på dåligt humör.
Mannen tror att jag har besegrat mitt vinbegär nu efter en nykter helg. (Han önskar antagligen av hela sitt hjärta att det var så) Jag vet att jag ska föra min kamp resten av livet. Mot fett, socker och alkohol.
Så, även om jag har varit och tränat, ätit en hälsosam både frukost och lunch så är jag in i märgen trött. Jag är på rätt väg men det är på inget sätt över. Det har bara börjat. En dag i taget.

Tittar in en sväng, det verkar ju funka bra det här. Antabus är ju inget förevigt projekt och det kommer säkert gå bra utan oxå. För mig hjälpte det att ”ta sin tid”, det är inget Quick fix direkt 😃. Tror jag åt antabus i 6-7 månader och naltrexon ( mot sug), slutade jag med helt nyligen, glömde helt bort dom😃. Så en dag i taget, så funkar det. Kram Jullan

Grattis till nykter dag 100! 🥳🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Sisyfos, ja jag känner alltmer att det inte alls var ett bra läkarbesök. Läkaren var sen och troligen stressad, och hela samtalet fick på något sätt fel fokus. Hon kändes inställd på att få mig up and running så snart som möjligt, medan jag mest behöver hjälp med att tillåta mig att leva långsamt o prestera mindre, åtminstone tills de viktigaste pusselbitarna i själen lagts på plats igen. Det i sig är väl inte tillräcklig grund för sjukskrivning, men jag ÄR även kognitivt nedsatt. Oavsett om jag får sjukpenning eller ej kommer jag endast att arbeta deltid under överskådlig tid för att rädda mig själv. Får helt enkelt leva snålt. Men jag får mycket bönor för pengarna som inte går åt till vin, så jag överlever 😊 Och att få remiss till psykolog är kanske gott nog.

Härliga gänget på gymmet! En handfull entusiaster som funnit varandra i en gemensam vana en-två gånger i veckan. En handfull helt olika människor som hittat ett pass som är navet i deras liv - att komma iväg och träna, ha roligt och ge och få energi. Friska härliga människor som väljer hälsan. Fantastiskt! Jag kände mig så välkommen idag! Jag har tagit min plats bland ”stammisarna”. Jublande glad är jag!

Kämpade genom passet med att hålla balansen och inte köra upp pulsen i 80% direkt utan följa utstakad kurva. Hålla emot och slappna av när pulsen började skena och öka takt och motstånd när pulsen börjande sjunka. Mellanmjölk, balans, medvetenhet, good enough, ha krafter kvar. Känna glädje och medvetenhet - känna hormonerna utsöndras och ge det härlig ruset jag så gärna vill ha. Idag fick jag en härlig dos. Om jag hade varit bakfull hade det varit omöjligt. Nykter idag.

@Blenda skrev:"Tror jag var en otacksam patient hos en väldigt läkemedelsfokuserad doktor..."
ibland undrar jag om man snuvar läkarna på deras tillfredsställelse om man tackar nej till läkemedel. En av mina uttryckte det nästan så... att hon ville känna att hon kunde göra något. Ett recept då är deras kick vid besöket. Väldigt knepigt.
Och väldigt knepigt att besöka läkare. Du redogjorde kanske på ett klart och redigt sätt för vad du behövde och vad du inte behövde, sen säger du att du inte mår psykiskt bra och att hjärnan är snömos. Att det här besöket är något du har laddat för och som kanske kommer att kosta på det ser de inte under de 15-20 minuter du är där. Då presterar du och tackar nej till läkemedel. Kanske hade varit bättre att tacka ja och strunta i att hämta ut.

Den ljusa tiden är här! Vaknade för första gången i år av att det ljusnade i rummet. 04:45. Somnade om en stund och nu sitter jag här med mitt kaffe. Jag älskar denna stunden när dagen ligger framför oss och allt är möjligt. Klarblå himmel och solen reflekterar i fönsterna runt om.

Har en klarhet i hjärnan som är märkbar - det är fantastiskt. För övrigt kan jag inte säga att jag mår så mycket bättre än vad jag gjort innan. Jag ser fram emot en dag då jag inte funderar över hur jag mår. En dag då jag inte känner efter, inte analyserar mitt mående, inte är så fixerad vid känslorna. En dag när jag uppmärksammar omgivningen och fokuserar på mina uppgifter. Det skulle vara bra om jag kom ett steg närmare nu när jag ska börja på nytt arbete. Ett arbete som jag ser fram emot på ett helt annat sätt än det förra. Här finns något jag vill lära mig, här finns något jag vill ha, här finns minst en person jag vet är oerhört kompetent.

Den här gången har jag inte varit så noga med att räkna dagar nykter som jag varit andra gånger jag försökt nyktra till.
Det är dag 10 nu efter att jag började om efter mitt lilla intag. Jag har ju ett fönster att hantera så jag söker inte att vara helnykter samtidigt så är det något i mitt bakhuvud som säger att jag troligen inte kan dricka normalt. I alla fall inte utan att jag anstränger mig supermycket och då blir det heller ingen njutning. Om jag ska sitta och spänna mig medan jag sippar mitt lilla uppmätta vin blir det ju också jättekonstigt - varför liksom...samma sak här. jag ser fram emot en dag då jag inte behöver fundera över mitt drickande. Låt mig fundera över spanska verb istället och till 100%.

Har tagit upp spanskan igen - jag kan rätt så mycket när jag väl börjar läsa och lyssna. Nu behöver jag prata. Hoppas på att kunna resa ner vecka 44. Tänker att det är klokt att vara nykter när vi väl flyttar ner. Har sett alltför många utlandssvenskar på fyllan klockan 10 på morgonen. Jag vill inte bli en av dem. Jag vill bli en av dem pigga, vakna, friska pensionärerna som samlas för en heldags cykeltur, golfrunda, vandring i bergen utan en GT innanför västen. Det finns förebilder att ta rygg på.
Strax ska jag ta rygg på några förebilder här hemma - mitt träningsgäng på gymet som kör 07 varje tisdag och varje fredag. Och dessutom ska jag, efter att ha sålt bilen, gå till gymmet. Cykeln får stå en dag till. Jag vet inte vad det är med den - jag kommer inte för mig att ta ut den ur förrådet...men det kommer. Det som är helt vansinnigt när jag tänker efter är att det går snabbare att gå till gymmet än att köra dit om man räknar in att parkera. Snacka om att jag skapat en bekvämlighet med min lilla bil. Åh, vad jag saknar bilen...min fina lilla röda bil. Men så bra för min hälsa och miljön, en bil mindre på jorden.
Nu svamlar jag bara här - sysselsättning och självömkan. Jag ser fram emot en dag när jag inte fundera på hur jag mår och hur jag har det. Självupptagenhet är inget vackert. Just nu behöver jag se mig själv med med tiden tar jag in annat som gör livet vackert.

@Charlie70 @Smurfan_ Tack för stöd. Jag orkar inte skriva så mycket mer än tack för att jag inte känner mig så ensam I det här. Jag ska verkligen försöka kämpa mot. Jag vill ju inte må så dåligt igen som jag gjorde förra gången, och jag vet ju innerst inne att jag inte ska ta det första glaset. Men det är jobbigt nu med all denna tankeverksamhet som pågår i huvudet, för och emot.

närmar mig ikväll 29 dagar utan alkohol. Känner mig fortfarande så jäkla rastlös och nu nedstämd på kvällarna, värst är det på helger och vardagar 18-21. Efter det är det bara skönt att veta att man snart ska sova gott och vakna pigg på morgonen. Men hur länge ska man slåss med att ha det såhär varje kväll?! skitjobbigt börjar det bli

Kämpa på! Vi finns här💪😘

På VC idag.
Fina levervärden och PEth-värde under 0,3.
Alla andra prover också bra, inklusive blodtryck.
Nytt blodprov om en månad.
Remiss till psykolog på G, ska själv försöka välja någon i regionen som verkar passa mina behov.
Så långt kändes det bra.
Mindre bra kändes det att läkaren ställde sig helt frågande till fortsatt sjukskrivning. Hon tyckte att de tre veckorna som man får utan läkarintyg (de som snart passerat sedan min krasch den 7 april) kunde räcka.
Jag gjorde kanske intryck av att vara stadigare än vad jag är. Kommer osökt att tänka på "Jag spelar vanlig" med Olle Ljungström :( Trots att jag grät en del. Berättade om mina sömnproblem (som jag dock inte ville ha tabletter för, tackade även nej till ångestdämpande. Tror jag var en otacksam patient hos en väldigt läkemedelsfokuserad doktor...)
Besökstiden var tyvärr redan slut när jag tog upp sjukskrivning, och allt kändes märkligt forcerat. Blev nästan utföst från rummet.
Är lite skärrad för den ekonomiska delen, kommer att ha svårt att fixa jobbet. Befinner mig psykiskt i fritt fall. Hjärnan är snömos. Men jag vilar ut ytterligare ett par dagar så får jag tackla problemet på torsdag när mina tre veckor är slut. (Varav jag som egenföretagare själv betalat för de två första veckorna...Min lilla firma är allt närmare stupet. Men allt sånt får helt enkelt lösa sig.)

@LB73 Hej och välkommen hit. Vill bara säga att jag delvis har varit med om det som du beskriver. I mitt fall handlade om ett barn som själv inte ville leva. Ett rent helvete dagligen under ett par år. Stunder då jag såg hen springa rakt ut på motorvägen. Eller försökte förhindra att hen inte öppnade bildörren för att slänga sig ut på samma motorväg. Dagar då jag inte visste om hen levde.
Mitt barn mår bättre nu, om än inte alltid bra. Men mitt liv kommer aldrig att bli detsamma. Grundtryggheten är borta. Har gjort som du, varit stark för barnen, levt för andras skull, förträngt och dränkt mig i vin. Har nu, efter alldeles för många år insett att jag måste ta tag i min egen själ och framtid och söka all professionell hjälp som jag kan få. Ensam är inte stark.
Nykterheten har jag redan fått hjälp med, och det ÄR jobbigt att tackla livet utan dimman. Men det har samtidigt varit en lättnad att slippa den kemiska ångesten som alkoholen skapar, och just den friheten kommer ganska snart under en helvit period.
Nästa steg för mig blir att söka samtalsstöd. Befinner mig i fritt fall. Alla skyddande murar ska bort och livet måste byggas upp igen från grunden. Det kommer att bli tufft.
Jag önskar även dig kraften att söka hjälp. Tro, hopp och kärlek!

Nu är det nära att jag ska åka dit igen. Usch, jag vill inte. Nu är det fullt krig inombords. Vill tänka på nåt annat. Idag blev det ändå inget av. Det känns bra. Men imorgon är en ny dag med nya idiotiska tankar som poppar upp när man inte är beredd.

Svarar bättre imorgon men ville bara kort skicka lite pepp innan klockan 19! Du klarar det och fasen vilken härlig känsla det kommer vara! Min svagpunkt är helt klart vardagarna det senaste året då jag smygdruckit för min särbo som jag oftast är med på helgerna och då känt att jag måste "passa på" på vardagarna när jag är ensam. Idag har jag tänkt på att dricka ända sen lunch men jag klarade "peaken" när jag kom hem efter jobbet och är inte sugen längre! Så jäkla skönt. En till dag.

Vaknar efter en tupplur. Lagar kaffe. Sonen kommer hem från skolan - tillbaka till fysisk skola på 100% denna veckan. Han är nöjd. Har inventerat kylen och det blir en hälsosam bolognese ikväll. Ska strax koka en bas på tomater, lök, paprika, morötter, vitlök sedan i med lite stekt oxfärs plus 50 gram skinka. I receptet står bacon men jag smalnar det med kokt skinka. Jag tycker om att laga mat när jag har tid - avskyr det på vardagarna när jag är stressad. Nu har jag all tid i världen. Just idag.
Jag kan inte säga att jag mår toppen idag men jag mår definitivt bättre än vad jag gjorde förra måndagen innan jag gick till läkaren. När jag gruvade mig inför om jag skulle eller inte skulle resignera inför en medicinering. Nu är jag glad att jag tog steget. Det är inte lika mörkt i mitt sinne som för en vecka sedan. Jag sover så gott om natten. Tankarna på vin är inte speciellt påträngande.
Solen gassar från en klarblå himmel men jag har ingen lust att gå ut. Mina penséer står i skyddat läge i sina små krukor sedan mer än en vecka tillbaka och väntar på att få komma i sin stora kruka. Inte idag. Kanske imorgon. De första blommorna har blommat slut men jag tänker att det blir starka fina plantor som kommer att vara långt ut på sommaren.
Vi har bokat stuga i Sverige i sommar med barn och barnbarn. Det ska bli roligt att besöka östra Sverige där jag nästan aldrig varit. Karlskrona är närmsta ort, stugan i en liten semesterby. Det kommer att bli bra. När vi åker dit tänker jag mig att jag har hittat en rytm och att jag inte längre funderar över mitt förhållande till vinet längre. Jag tänker mig att jag då har hittat ett måttligt drickande vid festliga tillfällen. Inte hela semestern - kanske inte alls. Att jag har hittat en sund kost som gör att jag inte överäter godis, glas och choklad utan äter måttligt och njuter av det. Att jag väljer bort allt det sega godiset som bara gör mina tarmar trötta och uppgivna.

Hur kan jag äta en hel påse sega råttor fullt medveten om att imorgon är jag förstoppad...antagligen av samma anledning som jag kan dricka en hel flaska vin fullt medveten om att imorgon är jag bakfull.
Här ligger svaret - här är kärnan. Att medvetet skada min egen kropp. Var landar det?

Ja, tankar som vandrar och jag har tid till det. Jag låter det vara så idag och imorgon är jag rätt övertygad om att jag vaknar med en annan energi och vilja att möta dagen.

Sover ut och ägnar mig åt Forum + nyheterna. Tar ett lugnt bad med åtföljande skrub och lotion. Mediterar i badet. Tar på rena träningskläder. En promenad till gymet, 50 minuters styrka och sedan promenad hem. Stannar på vägen och köper ingredienser till en ”Green Devil” (smoothie). Mixar allt och suger i mig med stor aptit. Vet att min mage kommer att tacka mig. Ett sätt att få stopp på sötsuget och rensa ut gelatinet från helgen. Det är lätt att ersätta en vana med en liknande vana...fylla magen med godis och snacks istället för vin.
Märklig känsla att vara ledig på riktigt. Mellan två jobb. En vecka utan att veta vad som ligger och väntar under nästa vecka. Några dagar med mycket få måsten. Bara det vardagliga, tvätt, handla. Laga mat - har tid att laga bra mat från grunden. Handla och förbereda för kalas på lördag. Barn och barnbarn. Vi blir 8 om någon undrar.
Min trötthet sköljer över mig men det är okej. Jag har tid att vila mig - jag har tid att sova en stund. Och om jag inte kan sova ikväll så gör det ingenting. Jag kan vara uppe länge...Märklig känsla. Mitt i den bedövande tröttheten känner jag att det är bra, det är okej. Energin kommer att återvända, mina batterier kommer att laddas.

@Alexa godmorgon! Dag 15 ska va en bra dag! Helgen gick bra hoppas lika för dig! Idag ska boxen ut! O alla andra gamla lik i garderoben som smusslats med! För första gången sen 14 dagar tillbaka blir jag nu själv i veckan, nytt, lite skakigt genom att nu ska jag inte få ha min bästa kompis i glaset! Hoppas allt rinner på på jobbet idag så att jag inte känner att jag ”behöver ” det där jäkla giftet! Jag är oxå sliten o trött på morgonen, misstänker det har lite att göra med mannens snörvlanden, får se hur det går att sova själv i veckan! Min man vet inte hela vidden av detta, känner mig kass som inte berättar, men tror det skadar mer än gör nytta, som du, underbart att kunna vara ärlig säga det här! Har ingen irl att tala om för hur stolt jag känner mig för mina 14 dagar! Min man tror att vi ska hålla oss nyktra under helgerna så han är på! Han vet att jag brukar ha lite grejer för mig som att luta över åt det veganska/vegetariska hållet, han är med på det oxå<3! Bra tidsfördriv att leta recept, dricker ej då! Mina alkoholvanor de senaste 5 åren har varit 2 flaskor vitt per dag.....fy f......utspritt över hela dagen så har inte varit redlös eller bakis ordentligt bara konstant salongsberusad. (Däremot åren innan har det varit lite mer ordentligare festande...) Jag skäms. Hoppas min kropp kan förlåta mig... är för tillfället skadad men hoppas att lusten till löpningen kommer tillbaka när det är möjligt! Det här blev långt. Tack för att du lyssnar o håll tummarna för mig idag vid 19 tiden; då åker den ut i vasken! Heja dag 15 o oss!!!!

Måndag morgon och förändringens tid är inne. För mig, för mannen och för vår yngste son. Jag är utan bil för första gången på 13 år och det kräver en helt annan planering. Nu går det inte att snacka cykel längre. Nu får det blir cykel för hela slanten.
Igår kväll drog jag ut lite på det innan jag la mig 22 för att läsa. Tidigare har jag lagt mig 21:15. Läste till 23 och hade kanske lite svårt att somna. La mig på mage och somnade. Tänkte på min far, det kändes som om han var med mig, som berättade när han var döende att han varje kväll måste ligga en stund på magen för att sova. Det har jag också alltid gjort och det blev en så härlig känsla i det. Vaknade till närmare 01 och vände mig på sidan. Tänk att jag sov nästan två timmar på mage...sedan har jag sovit till klockan ringde 06.00 och snoozade till 07. Det har inte hänt det heller sedan min son föddes för snart 14 år sedan. Såååå, vad tänker jag. Jo, jag tänker att medicineringen kickar in och jag anpassar mig, jag tänker att min nykterhet kickar in och det har jag varit med om förut. Det innebär både glädje och sorg. Som så många skriver i sina trådar infinner sig lätt en tråkighet eftersom man får så mycket tid över som tidigare ägnats åt allt kring drickandet. Det finns inte längre någon motivation i att ”spela” att man mår bra. Låtsas att man inte har ont i huvudet och hålla skenet uppe med ett leende. Så vad har man kvar. Äkta känslor vilket innefattar sorg, besvikelser, irritation och att det finns leda. Härligt ord: Leda. Sååå, utmaningen nu är att hitta en ny rytm som inte innefattar vin. För någon som inte har ett beroende så låter det ju helt konstigt men jag inser nu att jag behöver hitta en ny rytm. Rytmen i mitt nyktra liv.
Jag påminner mig själv om att det är en dag i taget som gäller och att jag har ett fönster till helgen att dricka måttligt vid ett-två tillfälle om det skulle finnas glädje i det. Så det behöver min hjärna inte sysselsätta sig med. Det beslutet tar vi då. Idag är det en ny dag och jag ska ägna mig åt mig själv. Jag har en veckas ledigt innan jag börjar på mitt nya jobb. Det enda inbokade idag är lunchpasset på gymet. Nu ska jag låta dagen växa fram - ska läsa lite i trådarna under dagen och ta till mig allt det kloka här finns.

@Smurfan_ @Futurista Tack för inlägg i min tråd och jag önskar er en fin vecka! Vi hörs i trådarna!

@Nykter2021

Skönt med cykling - njut!

Så mycket igenkänning! Just det med att dricka en hel flaska själv hände mig 30/3 - skulle ju ha en skvätt i maten och innan maten var flaskan slut...🤨 Det fick mig att besluta om förändring!

Som klokt sagt av er - nu styr vi skutan åt ett annat håll🏋️‍♂️💪😘

@Nykter2021 Jag har ingen att smussla för längre. Men nog har jag gjort sådär förr, druckit på vardagar och fyllt på innan sambon ska märka. En hel flaska vin får jag då också i mig själv helt obehindrat 🙈. Bra att du fick varningsklockor 🔔🔔. Nu styr vi skutan mot ett annat håll! Ett ärligt och äkta håll. Ha en skön söndag! Jag har varit effektiv och grejat på här hemma massor. Efter effektivitet kommer vila, inte vin. Kram 🤗

Så, en milstolpe avklarad.
Bilen är såld och en ny tid kan börja. Cykeln står putsad och klar. Våren är på väg.
Städade i fredags och tog ett extra tag i vårt ”städskåp” och vad hittade jag där om inte en tom box jag inte ens minns att vi druckit upp nerstoppade i en spann och två tomma vinflaskor som jag inte heller minns att jag druckit...snacka om lik i garderoben...usch, undrar hur nära det var att jag skulle vandra neråt på riktigt...
Veckan innan jag började skriva här gjorde jag något jag aldrig gjort förut och det var nog egentligen det som fick mig att logga in här igen.
När min man var borta onsdag-torsdag så drack jag en hel flaska vin på onsdagen som han hade köpt till helgen.
På torsdagen åkte jag och köpte en ny flaska och ställde i spritskåpet. Jag dolde alltså att jag druckit en hel flaska vin. Det har jag aldrig gjort förut. Så, nu fick jag tecknat ner detta så att jag inte glömmer den lilla detaljen när jag blir sugen igen. Idag är det söndag och en ny vecka ligger framför oss. Ser fram emot att leva en dag i taget.

@Blenda skrev:" Jag måste själv ta ansvar för att hitta ny glädje och energi. Så är det. Det ska jag."

Klokt tänkt. Alla har vi orsaker till att vi dricker, och det kan ta tid att hitta och åtgärda dem. Samtidigt behöver vi addera glädje och energi till våra liv. Båda delar kan du få hjälp med av en psykolog 🙏🏻

Kram 🐘

@miss lyckad Tack! Faktiskt skönt att kunna skriva av sig på ett forum, har inte någon jag kan prata med på det här sättet annars. Min kille besparar jag alla dessa tankar, lite lagom får han höra men han har stått ut med nog.. 🙄

Lite kul att vi var på samma dag också @modesty blase! 2 veckor idag!!💪🥳 Härligt att höra att det kändes bättre igår! Gick resten av helgen bra? 😊 Det är ju toppen att du vet vad som kan dämpa ditt sug och faktiskt ägna dig åt det. Det där med att man ska vakna pigg och fräsch när man är nykter stämmer ju inte alltid, jag har varit himla sliten och trött i helgen, nästan så man skulle kunna tro att jag varit bakis. Men har varit glad och lugn iaf och känner glädje för en nykter framtid, vet precis hur jag vill att min framtid ska bli och den här helgen var en försmak på det. Har varit och tränat och ska ha en ytlig fixardag idag så jag känner mig lite fräschare inför en ny vecka. Balkongen får vänta lite faktiskt, tappade suget för balkonghäng när det blev kallt igen. Både positivt och negativt att vårkänslan avstannade, positivt att få en liten paus i det värsta suget.

Heja dig! Klart du ska hälla ut boxen och le, vem vill ha gift i sin kyl?!

Missade att ta antabus i fredags, men av rätt anledning. Inte en tanke på alkohol. Däremot många tankar på hur jag ska förhålla mig till mitt liv för att må bättre.
Läkarbesök imorgon, hoppas på ingång till samtalsstöd. Har fortfarande många långa trassliga månader framför mig, innan jag på riktigt kan nystarta på en egen plats och på ett eget sätt. Men det finns ett tydligt ljus i tunneln. Gäller att inte falla på mållinjen.
Pianisten är en av alla kloka människor på detta forum, och jag tar till mig ord som han skrivit i någon annan tråd. Jag måste själv ta ansvar för att hitta ny glädje och energi. Så är det. Det ska jag.

Visst är sömnen fantastisk utan alkohol! Man mår så bra och kaffet smakar ljuvligt.

Jag tror att många kan dricka varje helg. Dom som kan det kan med lätthet också låta bli. Jag har en vän som delar en flaska vin med sin man både fredag och lördag. Ibland en liten drink också. Dvs 2-3 enheter per kväll. För min del är det att jag liksom inte ens ”börjat dricka” förrän efter 2 glas. Jag blir liksom sällan nöjd på det lilla. Eller ibland funkar det och jag är nöjd med att dela en flaska. Så jag tror det handlar mycket om mängd, girighet och den mentala besattheten när man definierar om det är ett problem för individen. Jag själv har en historia med vardagsdrickande med BiBs, så jag har verkligen använt vinet som snuttefilt. Men jag håller med dig om att alkoholnormen är stark i samhället. Vad skönt att din man var nykter med dig igår. Jag är så imponerad av alla er med partners som dricker och har alkohol hemma som ändå står emot.

Hoppas det blev en god frukost och ha en fin dag!