Senaste kommentarerna i forumet

Noll förtroende för läkaren. Föredrar att ligga lågt ett tag. Återkommer om det blir bättre.

@FinaLisa, Se klart, Charlie70 & Kennie, tack för era ord.
Jag läser på forumet varje dag, det gör att jag bibehåller fokus på min framtid.
Och dessutom – de många nyktra dagarna som jag har samlat ihop den senaste tiden har gett mig så mycket insikt och självkänsla.
Det hjälper mig att stå (hyfsat) stadigt på benen just nu.
På återhörande – min tid kommer!

Jag läser styrka, lugn och tillförsikt i ditt senaste inlägg, trots att det stormar. Önskar dig frid och balans i din nya tillvaro...

Kom du iväg? Väntar spänt på att få höra din redogörelse

Tuff tid du har att gå igenom just nu Blenda. Skickar några virtuella styrkekramar från mitt håll.

Kram!

Här är det som en gammal film på något vis- man kan alltid slå på den, komma tillbaka, känna igen sig. Vi är helt säker här och hissar flagg när det är dags. Skriv och läs när du vill och orkar. Vill skicka med en massa kraft, en dag i taget funkar i alla lägen. Det blir bättre. Snart. Kram!

Förstår dig så väl om hur du tänker. Har varit där själv ett flertal gånger och du har också svarat i min tråd när jag varit så neråt.

Ibland måste man bara ta den där tiden att spotta upp sig och samla kraft. Och då är det svårt att avstå alkoholen i samma veva.
Men när tiden är inne och hela ens jag är med på noterna då brukar det gå bra.
Så jag hejar på dig Blenda! ?

Kram ???

En snabb uppdatering i en svår situation.
Nu är jag mitt i det svåraste.
Min separation blev ännu värre än vad jag trodde, lever i fullständig kaos.
Jag orkar inte låta bli att dricka just nu.
Mitt mål är för tillfället "enbart" att inte drunkna alltför djupt i flaskan.
Och det fungerar än så länge, verktygen finns där.
Min framtidstro är oändligt mycket större nu än när jag började denna tråd.
Och det beror på att jag nu vet att jag både vill och kan leva nykter.
Jag kommer snart att starta en helvit resa igen.
Den värsta stormen omkring mig måste bara lugna sig något.
Men det kommer den att göra.
Det ska bli en vår i vila och utan alkohol, och denna gången är jag inte det minsta tveksam eller rädd.
Jag har en stark längtan till det kommande livet, på egna ben, utan vare sig vin-krycka eller medberoende.
Tack alla som har hjälpt mig komma så här långt!

Man ska inte ha alkohol hemma, det är bara onödig frestelse. Tillfället gör tjuven.

Jag lärde mig virka och sticka efter min första utmattningsdepression 2007. Sen har det följt med mig i perioder. Svinbra återhämtning för hjärnan. Och det är omöjligt att scrolla på mobilen samtidigt ? Just nu stickar jag en mössa, med sådan där reflextråd i så att jag syns i mörkret.

Kram ?

Ja idag "firar" jag en hel månad med att beställa garn och virknål ??. Har tänkt på det länge faktiskt att jag skulle vilja lära mig virka/sticka. Så nu slog jag till! Hoppas det hinner komma innan helgen ?.
Såg att flera här verkar köra med det som lite tidsfördriv. Har sett att det finns en del nybörjartips på nätet, och lite kanske man kommer ihåg från syslöjden. Nån som har nåt tips på nått bra klipp på Youtube kanske?!

Tycker vardagarna flyger fram just nu, mycket att göra på nya jobbet. Men det är bra - då orkar jag inte tänka så mycket på vin!
Apropå vin - jobbet skickade hem en AW påse till alla, som vi ska använda nästa fredag. Digital AW då såklart! Men den innehöll två små vinflaskor, en med alkohol och en utan... Störde mig direkt på att de skickar ut ah till alla... vill inte ha den där flaskan här hemma! Funderar starkt på att kasta den imorgon...så man inte riskerar nåt när helgen kommer! Är absolut inte sugen nu! Men jag vill inte utmana mig så här tidigt.. vet ju att fredag kvällar är värst..!

Var riktigt stolt idag och begrunda noga de viktiga kliv du gör! Glädjs med dig! Kram ?

Bra jobbat med 1 månad.
Hehe här sitter vi i ett anonymt forum och funderar på varför det är så svårt att ge beroendet ett ansikte. Jag tänker att det kan vara lättare för ”kändisar” ibland. De har varit kändisar och beroendet är en del hos dem. Jag har en kompis som jag blir riktigt irriterad på. För länge sen berättade jag om en vän jag hade som var lite hypokondrisk. Den irriterande kompisen refererar alltid till hen nu som ”hypokondrikern”. Hen är så mycket mer än det. Jag tänker att det är lite därför.., man vill inte bli reducerad till just den brist man uppvisar. Så att outa sig för människor som har sett andra positiva sidor eller här på forumet för den delen när man äger sin bild är en sak. I övrigt känns det svårt just för att det är en del man inte är så stolt över.

Bra jobbat!!!???⚡

En hel månad är grymt ?❤?
Tack för tipset, ska kika på den ?

Alla vittnesmål behövs. Så fort någon kan ge alkoholism ett ansikte så bryts stigmat litegrann. Varje gång finns chansen att någon känner igen sig och söker hjälp.

Den stora frågan om varför det är så svårt att få hjälp är fortfarande obesvarad. Psykiatrin och missbruksvården är verkligen katastrofdålig. Det är bara de allra mest sjuka som får tid, istället för att lägga kraft och resurser brett i början när det är lättare att komma till bukt med problemen. Skulle kosta lika mycket sannolikt - och skona mänskligt lidande.

Grattis till första månaden som nykter! ?????

Kram ?

Tänk att imorgon firar jag 1 månad?. Det känns stort på nåt sätt, en milstolpe!
Har hittills haft mest behov av att läsa i forumet, än att skriva själv. Har verkligen sugit åt mig som en svamp! Måånga lästimmar har det blivit! Det är på ett sätt en tröst att veta att man inte är ensam...att det finns andra som går/har gått igenom precis samma sak. Man får en känsla av hopp, att det här klarar jag!

Nån mer som såg Fråga doktorn hälsa ikväll på SvT 1? Har precis sett det på play nu.. Han beroendeläkaren hade jag lite svårt för på nåt sätt.. Hade hoppats på lite fler berättelser ur livet, helst även från ett kvinnligt perspektiv.. Men det är väl svårt att hitta personer som vill prata om detta antar jag.. Bra att det tas upp i alla fall!

Måste masa mig i säng snart, klockan ringer 5.30 imorgon bitti..
Ska läsa lite här först bara ?

Förstår precis din oro, själv drog jag i mig 2 st 50cl 7,0% för att våga öppna dörren till min beroendemottagning första gången.
Man är fullkomligt livrädd för att erkänna att man har tappat kontrollen.
Men det lättar så enormt mycket när man fått prata ur sig lite med någon som lyssnar, förstår och inte dömmer.
Det kommer att gå bra, jag ser fram emot att läsa din rapport.

Jag har gjort precis det jag sagt att jag inte skulle göra. Jag har druckit alkohol för att stilla min oro och lugna mina nerver. Men: Beslutet ligger fast, på onsdag kommer jag att infinna mig på beroendemottagningen. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete! So what? Jag är på väg dit om jag fortsätter dricka som nu.

@Kontentan: Tack för det du skriver. Det får mig att känna mig lite lugnare.

@Jullan: jag hoppas du inte misstycker, men jag ser dig som lite grand av en vägledare. Du har kommit dit du är idag med hjälp av de medel jag hoppas skall hjälpa mig. Jag hoppas kunna traska på i dina fotspår.

Man får bara kliva in och se vart det leder. Det kan ju bara bli bättre. Kram

28 dagar, snart 1 månad, har det hunnit bli! Känner mig faktiskt lite stolt över det - den här gången klarade jag det! Blev faktiskt förvånad att det redan gått 28 dagar, men just nu flyger tiden iväg på nåt sätt.. tror det här mycket med nya jobbet att göra.
Om bara några veckor kommer jag vara ensam i min tjänst och på måndag ska jag börja ta telefon... blir stressad av detta men idag ska jag sätta mig och försöka göra nån slags mindmap, för att strukturera upp alla olika delar så jag förhoppningsvis får en röd tråd och en förståelse för hur allt hänger ihop.

Märker att jag inte är lika kvällstrött längre (läs jag har lättare att förtränga tröttheten) vilket gör att jag sover för lite... måste lägga mig tidigare!
Tycker om den här stunden på helgmornarna när bara jag är vaken/uppe... en bra tid att samla tankar och energi för dagen tycker jag.

Idag blir det lite jobbpyssel och sen övningskörning med sonen. Hoppas ni alla får en fin, nykter, söndag!

Grattis till ett stort steg, du kommer inte bli besviken.
Jag var också livrädd och hade samma funderingar om körkortet innan jag kom dit.
De finns där för att hjälpa dig, inte för att förstöra ditt liv ännu mer.
Dom har ingen anmälningsplikt till transportstyrelsen, det var det första jag frågade innan jag berättade något om mig själv.
De har anmälningsplikt till socialen om de misstänker att barn far illa, vilket är jättebra.
De var noga med att berätta för mig att de inte har för avsikt att gå bakom ryggen på mig med någonting.
Känner du inte att det klickar med människan så be om att få byta, antingen direkt eller via meddelande efteråt, de är helt ok med det.
De jobbar med KBT och ska ge dig verktyg och vägledning för att du ska må bra.
Det kommer att gå bra, du kommer känna dig lättad och stolt över att du vågade.
Lycka till!

Jag tror drickandet för många av oss har varit en blurrig plats dit man kan förpassa dåliga samveten. Dvs man är i ett tillstånd där det inte känns jobbigt att man skjutit upp, glömt eller skippat.
Efter en tid nykter inser man liksom att det inte finns nån blurrig plats, där man kan ”vila” från att tänka på sånt man borde. Allt är samma- klarhet. Då är det lika bra att ta tag i grejerna. Jag blir bättre och bättre!

Och vet du, jag känner på mig att det kommer att gå så bra! Jag är så glad för din skull att du tar den här hjälpen. Du behöver inte AA, du har oss ❤️ Vi ska stötta och peppa dig hela vägen!

Kram ?

Jag är både förväntansfull och livrädd.

Förväntansfull för att jag verkligen vill ha hjälp att sluta dricka, eftersom jag insett att jag inte klarar det på egen hand. Likt några andra här har jag guppat in och ut ur nyktra perioder, långa som korta. Jag orkar inte hålla på så längre, jag behöver ett stopp. Jag sväljer min stolthet och ber om hjälp.

Jag längtar efter att få vara nykter. Den första månaden brukar vara jobbig (jag har ju gjort det här två gånger tidigare), men sedan kommer två - tre månader av ren eufori. Efter det så kickar vardagen in, och det är då mina problem börjar igen. Jag vill behålla känslan av eufori eller, åtminstone, få fortsätta att må bra.
De tidigare gångerna har jag bara slutat ta Antabus och inte fortsatt med någon uppföljning. Jag kommer inte att göra om det misstaget igen. Jag kommer att be om Naltrexon eller Campral och uppföljande samtal. Jag behöver en lite längre period för att låta det jag lärt mig om alkohol och dess verkan slå rot.
Jag har blivit föreslagen AA och varit på några möter IRL, men blivit besviken. Den senaste veckan har jag följt AA Online anonym, och kan bara konstatera att AA är så "inte mig". En del delningar har varit bra, men det är väldigt mycket Gud. Inget för mig.

Jag är livrädd för att det här kan få negativa konsekvenser för mig. Om den behandlande läkaren väljer att skicka in en anmälan till Transportstyrelsen kommer jag med största säkerhet få körkortet indraget. Det skulle innebära att mitt privatliv "kukar ur" fullständigt, och att jag inte skulle kunna tillgodogöra mig någon behandling.
Att ta sig till mottagningen med kollektiva färdmedel tar en timma enkel resa. Med tid för behandling och väntetider handlar det om cirka tre timmar per tillfälle. Det skulle inte min arbetsgivare godkänna.
Då skulle valet stå mellan att få behandling och att ha ett arbete. Sweet!!

Jag tar risken! På onsdag faller bilan.

Om någon av er till äventyrs skulle ha en gud så får ni gärna be för mig, trots allt (men lämna Bacchus utanför :) ).

Jag känner igen det där med att ta tag i saker. Som att man inte längre har trösklar ??

Så bra vi är ??