Senaste kommentarerna i forumet

Jag klarade första helgen! Ja, jag vet att dagen inte är över än men idag är jag nykter. Helt säker. Det är ju 1a advent och det ska julpyntas här i familjen. Så underbart! Julhelgerna har aldrig varit förknippade med alkohol för mig, kommer dock sakna vinglöggen eftersom den som barnen dricker smakar bara sött och jävligt. Ska se om det finns en vit alkoholfri och hoppas att den är bättre.

Annorlunda den här gången är att jag sovit bra. Annars brukar sömnen bli lidande första veckan men nu har jag sovit 10h/natt hela helgen.

Nu när jag har klarat av mina morgonrutiner (kaffe, snus, alkoholhjälpen) kickar jag igång söndagen med att bära upp alla julkartonger, steka ägg, långfrukost framför Vinterstudion.

Önskar er alla en Glad Första Advent ???

Kram ?

Vaknar upp med den där orättvisa huvudvärken. Den utan baksmälla. Men till skillnad från tidigare släppte den efter ett stort glas vatten. Gott kaffe, äggmacka framför Vinterstudion och längdskidor. Frost och minusgrader ute. Rastlösheten gör sig påmind. Vill städa och julpynta men energin är låg. Än så länge inga överraskningar, avståendet från daglig alkohol följer de givna mönstren av tomhet och olustkänsla. Bara att hålla ut. 3-åringen trotsar i huvudet, jag hör vad den säger men jag bestämmer. Behöver uppfostra den... och mig själv :)
Hoppas ni får en fin lördag.
Kram ?

Ja, det är ett bra sätt att tänka. Oftast har jag blivit rädd och stressad av tankarna. Och framförallt, tvivlar på mig själv. Är det något som triggat mitt drickande tidigare så är det rädsla, stress och dåligt självförtroende. Men den där meningen ger ett lugn och känsla av kontroll. Tack!
Kram ?

”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt.”

Chill helgkram ?

Ovan vid att vara utan alkohol en fredag. Tankarna kommer på autopilot men jag korrigerar mig själv. Nej, jag kommer inte dricka idag. Vet att det inte är någon större grej med att tankarna kommer. Det är bara en vana. Det blir kinamat och Loka. Kanske kolla på Idol med barnen om de vill.
Trevlig fredagkväll alla!
Kram ?

Har varit nykter på vardagarna (för det mesta) och fallit dit på helgerna. Förra helgen fortsatte in på vardagarna. Behöver bryta det här mönstret. 3 månader till att börja med och sedan nytt beslut. En dag i taget. Dag 1 idag, en fredag. Det är bra. Det är dags nu. Verkligen dags. Jag ser fram emot att finnas tillgänglig för mig själv och min familj. Hur tråkigt det än kommer bli i början är det ingenting mot hur tråkigt det är att sitta här bakis. Inte ens att dricka är roligt längre. Den här gången ska jag skriva oftare här.
Kram ?

Jag vände mig till Riddargatan 1. Funkade utmärkt för min del! Finns många kliniker runt om i stan så det är bara att ta någon som finns i närheten skulle jag råda dig till. Det är specialisthjälp du behöver. Inte allmänläkare. Nu när du faktiskt bor så att du kan välja tänker jag.

Kram!

Du har redan fått en massa kloka tips härinne. Och ja, det är kanske onödigt att oroa sig i förväg. Å andra sidan kan du använda oron i din planering. Jag tänker också som andra halvlek att du kan skriva ner det och konkretisera ditt budskap. Om du inte gör det i brevform gör det för dig själv. Vad är det du måste få sagt och hur ska du få det att landa?
Jag jobbar med att kritisera andra och gör det med utgångspunkten att budskapet jag har ska fram och det ska landa så att det finns grogrund för förändring. Att enbart ge kritik gör sällan (eller aldrig) att det spirar något skott. Att frossa i brister och det som inte fungerar gör det inte heller.
Så utifrån budskapet du har kan du visa på det som fungerar bra, och vara tydlig med vad som ska förändras. Visa på hur det kan förändras med utgångspunkt i det som finns.
Gör en plan, använd kvinnlig list. Lite smicker brukar funka bra. Du känner din man, så du måste veta massor med saker som du kan ha som goda exempel på något som fungerar.
Det här kräver fullt fokus, så det finns inget utrymme för att vara lite lullig när du börjar. Lycka till idag!

Varför vill du inte få hjälp via en beroendemottagning? Det är kanske det du behöver, så att du även får den samtalshjälp som du uppskattade tidigare. Du är värd ett bättre liv, du måste göra allt du kan för att nå dit. Kosta vad det kosta vill.

Jag vet inte hur det kom sig att min ex-sambo kunde gå till vårdcentralen och få antabus på recept och sen gå hem och självmedicinera. Jo, jag tror att han sa att han inte kunde gå på beroendemottagningen då den är kommunal och han jobbade inom kommunen, som är väldigt liten, så det var inget alternativ för honom. Det godtog tydligen läkaren. Och jag vet ju att han har rätt, fy fan vad det snackas skit av personalen inom kommunen. Sekretess, pyttsan.

Via Företagshälsan kanske man kan få hjälp? Ta prover, få samtal och antabus. Campral och Naltrexon ska tydligen påverka suget, blockera receptorerna i hjärnan så att man inte får en sådan kick av alkoholen och då är det lättare att avstå. Har också hört att det dock inte funkar på alla.

Kram ?

Ja det kan verkligen hjälpa med antabus, var lite påstridig till din läkare, han får väl göra några provtagningar på levern på dig. Jag bor söder om Stockholm och har fått hos husläkaren. Men oxå som nu senast på beroendemottagning. Naltrexon äter jag fortfarande, kan inte säga vad de gör, ärligt talat. Men jag har märkt att jag äter mindre, vill liksom inte äta mer än lagom. Misstänker att det är lika om man dricker a, man tar ett glas men vill inte ha mer sen för hjärnan får ingen kick och det tilltalar en inte. Har inte provat o har inte för avsikt att göra det heller, men jag fortsätter ändå med dom, vågar inte annat i nuläget. Kör hårt Onkelf, det kommer fungera för dig oxå.

Det är några här inne som fått Antabus och Naltrexon utskrivet på recept. Vet inte hur det är med Campral.
Är det någon av er som tillhör Stockholms Läns Landsting?
Vart har ni i så fall vänt er för att få förskrivningarna? Min livmedikus sedan nästan 30 år får något skitnödigt i blicken och förmår bara väsa fram "Beroendemottagningen" när jag för mina problem på tal, så landstingets primärvård verkar vara en återvändsgränd för min del.
Jag vore tacksam för tips om alternativa mottagningar (om det inte strider mot forumets policy).
Jag har tagit Antabus i ett par 6-månaders omgångar ("återfallsförbrytare") och det har fungerat utmärkt.
Naltrexon och Campral har jag ingen erfarenhet av, någon som använt dessa preparat?
I så fall, fungerar de och måste man ta dem under "kontrollerade former"?

Tacksam för alla tips och svar då jag känner att jag är på väg ner i samma surhål som innan mitt sommaruppehåll.

Om du är nykter och han påverkad är det till din fördel.
Fyll upp sinnet med självkänsla och självförtroende.
Och fokusera på att vara lugn och vänlig, men tydlig.
Jag tror på dig??
Kram⚘

Det är då du behöver oss som allra mest! Jag tror också att du behöver antabus kanske. Då KAN du inte dricka. Du behöver känna av fördelarna med nykterheten, verkligen uppleva det. Igen. Du minns ju fördelarna, men det bleknar ändå snabbt.

Visst hade du fått hjälp via din arbetsgivare tidigare? Kan du be om detsamma igen? Få hjälp via Företagshälsan att få antabus tex. Annars kan man få det via primärvården väl? Min ex-sambo fick antabus utskriven av en läkare på vårdcentral, men han fick en burk i handen så han kunde bara låta bli att ta om han ville. Han visade mig glatt burken. Efter några månader klarade han sig utan antabus sa han, och efter ett halvår tog han ett återfall.

Men om man tar tabletten varje morgon, för att man vet att man måste för att låta bli att dricka, så har man ju det ”skyddet” senare när man känner sig svagare, eller? Var det Jullan som tog antabus inför en helg som hon kände lite oro inför då hennes man skulle resa bort? Som extra livrem liksom.

Kram ?

Det går inte sådär lysande. Någon skrev att Varafrisk drabbas av strömavbrott, jag har väl hamnat i ett läge med rolling blackouts. Är nykter några dagar sen trillar jag dit igen. Jag har inte gett upp, men det går tungt just nu. Skulle kanske må bra av Antabus eller Naltrex-någonting om man kunde få det utskrivet. Inte roligt att skriva när man bara står och stampar på samma ställe hela tiden. Det känns lite misslyckat.

Tänk på hur nöjd och stolt du kommer att vara efter samtalet med mannen. När du har klarat det, utan ”dutch courage”. Det är faktiskt så att soldater historiskt har druckit alkohol för att våga strida - och för att göra dumdristiga och livsfarliga saker. Riktigt sorgligt faktiskt.

Inför samtalet råder jag dig att skriva ett brev till honom, med det du verkligen vill säga till honom så konkret formulerat som möjligt. Säg till honom att han kan börja med att läsa brevet, och först därefter kan ni prata. Säg också till honom att det är viktigt att ni inte börjar gå till angrepp på varandra - utan att ni måste utgå från er själva. ”Jag känner/tycker/vill....” osv. Säg åt honom att du kommer att avvika om han bryter mot den regeln. Och gör det också, avvik alltså.

Ibland är det viktigaste att vara överens om HUR man ska prata med varandra, för att man ska ta sig vidare och inte stampa på samma ställe.

Och sen håller jag med Torn. Bygg inte upp varken positiva eller negativa förväntningar/farhågor innan samtalet. Oroa dig inte i förskott. I värsta fall oroar du dig helt i onödan. I näst värsta fall blir det svinjobbigt två gånger - både när du oroar dig och när det sker. Tänk inte så mycket - gör det bara!

Kram ?

Hej Onkelf, tittar in för att höra från dej. Är allt ok? Jullan

Tänker på mina egna sug, som var värst i början. Man kan resonera lite med det som... jag noterar att du ( suget) är här, och det beror på blabla ( om man vet varför ex stressad), jag gör ingen affär av det, accepterar att det finns, vet att det går bort snabbare om jag inte förstorar det. Jag hjälper min hjärna till nya atomatiska tankar genom att minnas den hemska upplevelsen som a resulterade i sist. Jag tänker ( fast jag kanske inte riktigt känner) Att jag slipper dricka, att jag är tacksam och stolt över mig. Jag är värd det bästa. Det funkar 9/10 ggr, annars får man bara härda ut, det går över och det blir lättare. Kram Jullan

Innan jag åker ut och fiskar. Är det något som jag har lärt mig under min resa så är det att man
ska inte oroa sig för saker och ting i förväg/onödan. Det blir som det blir, och allt fixar sig.
Tro på dig själv, du är nykter nu och alla dina sinnen är skärpta. Alltså är du starkare
och bättre än din man. Det är lugnt, eller ingen ko på isen som jag brukar säga.

Kram ?

...ska ha ett svårt samtal med mannen imorgon. Är djupt oroad för hur det ska landa.
Eller kanske ännu värre, att jag inte vågar, eller inte kan, formulera mig så tydligt som jag måste för att få till en nödvändig väg framåt.
Jag får inte falla för frestelsen att ladda modet med alkohol. Jag SKA inte.
Så alla kloka människor i detta forum – ge mig era bästa argument för att jag ska kunna klara detta eldprov spiknykter. (Han lär inte vara det...)

Suget lyfter inte glaset till munnen. Du behöver inte agera på suget. Tänk dig att dörren är stängd, igenspikad. Köphinder.

Suget blir värre om du börjar ”leka med tanken”, så gör inte det. Som någon skrev ”ett nej är ett nej”.

Kram ?

7 veckor idag,
Igår hade jag riktigt sug, för första gången tror jag, åtminstone var det det starkaste hittills.
En stark önskan att dricka följde mig nästan hela dagen, men jag var ändå inte i närheten att agera på suget, trots att jag var tvungen att parkera på torget vid Systembolaget för att hämta paket i en butik där intill. Lite märkligt, men bra (tror jag).
Nu finns det nog en risk att suget blir värre, enligt vad jag har läst mig till. Förstärker min gard. Det som hjälper är tanken på att inget ska utvärderas förrän efter tidigast 90 dagar nollad. Innan dess är dörren tillbommad. Finns bara ett rungande nej, ingen förhandling.

Hur mår du idag? Vi kämpar på...vet ju att inget m alkoholen ger vad man tror/önskar likväl så trillar vi dit!

Allt gott t dig!

Kramar❣️❣️

Jag bara dricker och blir avtrubbad och trött. Ruset och lyckokänslan infinner sig inte längre. Varför fortsätter jag? Bra fråga. Ibland känns det bara som ett jobb som skall utföras. Har inte skrivit några listor, kanske skall prova, men jag tror jag vet svaret redan.

"Stress och annat är bara ett alibi för att få dricka"

Visst är det så. Jag har varit precis där du är. Försökt att få kontroll och hantera drickandet. Många andra här på forumet har också varit i precis samma sits. Haft alla intentioner att lyckas bättre. Varit medvetna om att vi mår bättre av att inte dricka. Det logiska och medvetna har helt varit med på vad vi vill åstadkomma. Men beroendet vill annat och allt vad sunt förnuft och goda intentioner heter är som bortblåst.

Jag förstår att du börjar känna självförakt. Det gjorde alla vi andra också. Men låt det inte hindra dig från att hoppa upp på sadeln igen. Det här är svårt! Många har provat innan och misslyckats. Det är inte bara du! Men det gäller bara att försöka igen. Stålsätt dig och börja fundera i förväg om du kan identifiera den känslan du får innan det spårar ur. Om du kan upptäcka den tidigt och sen överrumpla den med en undanmanöver nästa gång.

Idag skulle jag hämta mat på en thaikrog. Vrålhungrig. Jag såg en öppnad flaska rödvin bakom disken och tänkte tanken ”fan, det hade varit gott”. Som en mygga kom den tanken flygande väldigt närgånget och irriterande. Och egentligen var jag bara hungrig.

Kram ?