Jag har under flera år druckit alldeles för mycket vilket påverkat familj och ibland även mitt arbete. Jag har för länge sedan tappat räkningen på hur många gånger jag sagt till mig själv att nu ska mina nyktra dagar börja men det har bara fungera i ett par dagar sedan har de varit dags igen som en belöning för att jag lyckades vara nykter i ett par dagar. Det sista halvåret har jag dagligen druckit minst en flaska vin i veckorna och ännu mer på helgerna. I veckorna har jag ofta smusslat med det inför min fru för hon tycker definitivt att det är helt åt skogen att dricka i veckorna. Hon tycker att det är ok att ta nån flaska vin till helgen men.
Jag har aldrig varit påverkad på jobbet och skött det det bra men det har varit många tunga måndagar med bakfylla.
I onsdag förra veckan hade jag druckit dagligen sedan fredagen innan. 3 flaskor vin per dag och öl till det. På onsdagen kände jag mig längs ner i skiten och tänkte mycket mörka tankar om att att detta bara skulle kunna sluta på ett sätt. Som tur var ringde jag min fru och berättade helt ärligt hur det var. Hon skjutsade in mig till Psykakuten där jag sedan fick komma vidare till Beroendecentrum. Har bara läst om att det finns men aldrig varit där tidigare. Jag gick med på att lägga in mig en natt.
Bara att vara där gav mig en kick att nu äntligen våga ta tag i min alkoholism på "riktigt". Läkaren rekommenderade att jag skulle börja med Antabus för att jag helt tydligt inte klarade av att sluta på egen hand. Först slog jag ifrån mig. Jag har aldrig tänkt att börja med antabus, mest för att bara tanken på att inte kunna döva ångesten med alkohol direkt skulle försvinna. Löftet om att sluta dricka skulle börja gälla direkt! Hemskt! Men när jag tänkt igenom hur det varit den senaste tiden med drickandet och löften till min fru att sluta eller dra ner bara svikits hela tiden och fått höra av mina barn att de funderat på att sluta hälsa på hemma för att jag alltid varit lite dragen så beslöt jag att ta steget.
Idag är det min 7:e dag utan alkohol och det har gått mycket bättre än jag nånsin tänkt mig. Jag skriver snart lite mer och berättar om mina upplevelser. Det här har redan blivit så långt att det kanske avskräcker från att läsas.

Nu har det gått 14 dagar sedan jag tog beslutet att ta tag i mitt drickande ordentligt. Känns så bra att jag äntligen vågade ta steget och verkligen erkänna för mig själv och de närmaste att jag har ett stort problem med a och inte längre kunde hantera det. Det blev bara mer och mer och längre och längre mellan de vita dagarna. Vita veckor existerade inte för mig längre. Antabus får vara min krycka tills vidare. Ha en bra dag alla ni som också kämpar på!

Suget slår till när man minst anar det. Alldeles nyss kändes allt bra och jag kände mig riktigt stolt över mina nyktra 14 dagar. Sen helt plötsligt så tänker jag att idag är det ju onsdag, lillördag, vad gott det vore med lite vin efter jobbet. Men jag tar ju antabus, det går inte. Då slog ångesten till just för att jag inte kan. Men nu har det börjat släppa och jag tänker istället att det är en jäkla tur att jag tar just antabus, annars kanske jag hade svängt förbi bolaget på vägen hem och köpt några vinare. Jag är inte på långa vägar mogen att ta steget till ett normalt drickande inser jag. Suck, men så är det. Bara att kämpa på! Ha det bra alla ni andra som slåss mot a!

Fredde

Till dina 2 vita veckor det är starkt jobbat och det glädjer mig att se att det går bra för dig? ?? Ibland måste man ramla ner i botten av ångesthålet och slå sig hårt för att man ska vakna till så man får insikt om sina problem så man kan börja göra något åt dom och du är på god väg nu? Det är i brunnen av all ångest och rädsla som lösningen ligger nyckeln till sin egen frihet finns och man måste lära sig att finna mod och styrka att våga möta allt det destruktiva för att kunna hantera det och bli av med det till slut för att bli fri och må bra igen och det gör man bäst som nykter även om det känns skrämmande. För när vi dricker så flyr vi bara från problemen och ångesten växer sig bara starkare och blir mer skrämmande och den finns ju kvar så länge vi flyr från den. Ja visst är det märkligt att det kan gå flera veckor och man känner sig stark i sitt beslut att inte dricka och man känner inget sug alls och helt plötsligt får man en tanke på att dricka från ingenstans och man börjar tvivla på sig själv och sitt beslut. Det är då man måste ta fram styrkan och viljan i sig och försöka stå imot när suget viskar sina lögner i ens öra tills det går över. Det svåra är inte att sluta dricka utan det svåra är att inte börja dricka igen. Jag tycker själv att jag är mest sårbar när jag börjar må bra för då är det lätt att lura sig själv och tro att det går bra att ta några öl och då är det lätt att man faller tillbaka till ruta ett igen. För det är lätt att lova guld och gröna skogar och aldrig mer dricka dagen efter när man mår skit utan den riktiga kampen börjar när man börjar må bättre. Ha en bra dag och glöm aldrig bort att vi alltid är starkare än vad vi själva tror att vi är??

även om det var oundvikligt till slut. Att börja med Antabus, alltså. Har funderat på det alternativet ibland, men har så svårt att ta mig för att söka hjälp. Rullar på bra i perioder för mig, så hoppet finns där. Är i alla fall grymt imponerad av dig. Ser fram emot att läsa mera här. ♡

Vinäger, tack för de fina raderna. Ja det var ett stort steg att börja med antabus. Har aldrig tänkt mig att jag skulle börja med det men till slut insåg jag att jag bara höll på att lura mig själv hela tiden om att "från nästa vecka börjar mitt nya vita liv". Men så blev det aldrig. För att inte tala om smusslandet inför min fru.
Efter ett par nyktra dagar kändes det alltid så rätt att fira dem med en flaska vin på kvällen och så var man inne i det igen. Såg nu antabus som ett sätt att verkligen börja med en längre vit period för att sedan se om jag nånsin klarar av att bli en "normalt drickande person" igen. Du kämpar på så bra, fortsätt med det! Ha en bra dag!

Fredag och snart dags att packa ihop på jobbet och åka hemåt. Tills för ett par veckor sedan hade bilen per automatik tagit en sväng förbi bolaget inför helgen, eller snarare fredagen. Det brukade alltid vara slut på lördag morgon så det blev en sväng till då också. 16 dagar och 3:e nyktra helgen kommer det att bli. Men just nu kom en känsla av tomhet över mig. Vad är det för kul med fredag och helg när jag inte får dricka a och försvinna in i dimman lite? Tänk vad fast jag blivit i mina vanor. Skrämmande. Som jag skrivit tidigare så kör jag med antabus nu och det känns bra, annars kanske jag inte skulle klarat av suget nu. Tankarna på a hade tagit överhanden och sagt till mig att det inte gör så mycket om jag bara dricker den här fredagen och kanske lördagen. Det går ju alltid att börja det nya sunda livet på måndag. Men nu blir det inte så. Jag ska man fram tankarna på hur skönt det varit att vakna utan bakfylla och ågren de här senaste veckorna. Vilken energi jag känner att jag börjar få och hur skönt det måste kännas för min fru att inte veta hur sluddrig man ska bli den här fredagen och hur trött jag skulle vara resten av helgen. Nej det är bara att tränga bort de "gamla" tankarna och kämpa på! Trevlig helg på er alla och kämpa på ni som kämpar mot samma gift som jag!

nydag2018

Känner igen de där tankarna så väl.. "Att dricka en gång gör inget!" "En sista gång kan jag dricka" osv osv. Skönt med antabus så du slipper att ens fundera. Bra val att börja med antabus också, inte alla som vågar det. Bra jobbat!

Tack nydag2018 för raderna. Idag är det 17:e dagen utan en droppe. Igår kväll längtade jag tidvis över att dricka några glas vin och öl. Idag gör jag det inte. Känns jäkligt bra att sitta här klockan 7 på morgonen utan bakfylla och ångest över att det återigen blev för mycket att dricka kvällen före. Så skönt! Skriver delvis detta för att senare, när suget oundvikligen kommer, kunna läsa dessa rader och styra över tankarna på hur positivt det är att inte dricka sig full. Hur skönt det är att känna sig pigg och nykter på morgonen. Ha en bra dag och kämpa på alla ni andra också som känner igen sig!

Idag är det söndag och ytterligare en fredag och lördag utan a. Dag 18 idag och det känns bra, så skönt att sitta här och skriva det här utan bakfylla och ångest över för mycket alkohol. Men det var ju i och för sig en helg utan alltför stora frestelser, får se framöver hur jobbigt det blir att bjuda eller gå på middag utan att dricka. I de situationerna ligger det sen åratal lagrat i hjärnan att då ska man dricka. Men jag ska försöka leva mer i nuet och inte grubbla för mycket om det som har varit och vad som eventuellt händer framöver. Det får jag ta tag i då. Trevlig söndag!

Har läst din tråd och inser att våra hjärnor tänker väldigt lika. Jag kämpar på utan antabus och det går lite Si så där. Egentligen har det gått väldigt bra. Har "bara" haft fyra fyllor i oktober. En tidigare normal månad har det blivit fest onsdag, fredag och lördag. Hjärnan har gått på autopilot och alltid lyckas få mig att besöka ett system bolag. Nu är jag inne på att försöka göra nov och dec till i princip helt vita månader. Helst skulle jag nog vilja avstå A resten av livet. Det e ju så skönt att slippa fylleångesten. Jag får energi av att läsa inlägg här och inser att jag inte är ensam om att kämpa..

Halihalo

Jag tog antabus men slutade.
Varför?
Jag är så besviken på mig själv. Hade 34 nyktra dagar. Nu är jag på dag 2

Igenkänningen är stor även när jag läser din tråd, och många andras här inne. Som sagt känns det skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa för ett nyktrare och bättre liv. För bättre blir det ju helt klart om man klarar av att slippa vara i klorna på a-djävulen. Det destruktiva drickandet som jag har ägnat mig åt i flera år, sista året tyckte jag takten ökade dessutom, är ju helt åt helsike. Varför ens komma på tanken när jag har fru, vuxna barn och hus etc. och livet är bra fattar jag inte. Ändå fortsatte jag att dricka för mycket varje helg och det sista året även nån vinare varje kväll i veckorna. Det skämdes jag extra för och det var jämt ett smusslande för frun. Flera gånger så förstod hon ju vad jag höll på med. Att alltid smygdricka lite extra på fester och middagar tenderade också att öka. Så lätt att smita in i förrådet och ta några rejäla klunkar när man skulle hämta nåt och sedan alltid bli lite slirigare än alla andra blev normalt. I min enfald trodde jag inte det märktes men de vet jag ju nu att både barn och fru såg eller i alla fall starkt misstänkte vad jag höll på med. För ca tre veckor sedan drack jag från fredag till onsdag. Skyllde på förkylning och stannade hemma från jobbet. Började med en återställare redan på morgonen och sedan blev det ca 3 flaskor vin och ett antal öl varje dag. Bara sådär spårade jag ur! Inte blev det bättre av skammen att dels stanna hemma från jobbet men även erkänna för min fru att jag druckit upp nästan hela vinförrådet på ett para dagar. Till slut hade jag nått botten tyckte jag. Känd bara för att skita i allt. Som tur var tog min alkoholdimmiga hjärna mod till sig att ringa min fru på jobbet och be henne köra mig in till Psykakuten. Därifrån blev jag sedan inlagd på nåt som heter Beroendecentrum över natten. Första och sista gången för mig hoppas jag innerligt. Läkaren lyssnade på min historia, för en gångs skull vara jag fullkomligt ärlig och berättade precis hur det låg till. Han föreslog antabus. Som jag skrivit tidigare ryggade jag direkt för detta. Tänk att helt plötsligt tvingas vara vit! Hjälp! Men det var ju det jag ville. Idag är det som sagt 18:e dagen och jag ångrar absolut inte att jag gick med på att ta antabus. Bara att veta att jag inte kan dricka nåt har hjälpt mig denna första period mot allt för jävligt sug. Jag kan rekommendera att testa det. Fungerar det inte så är det ju bara att sluta. Kämpa på alla ni andra också så klarar vi det!

John-Erik

Har läst din tråd. Suveränt att du jobbar på. Enda sättet är ju att avstå men klart att det är upp och ner
i känsloregistret när man bryter invant beteende med gift som nästan blivit kroppseget.
Både kroppen och hjärnan har ju vanan att få skiten. Håll ut så blir det bättre. Väldigt mycket bättre
kan jag intyga. Du är snart vid 3 veckor som många vittnar om är en nivå som brukar vara bra att nå för
att sedan få förbättrad känsla i kroppen. Stämmer ju inte för alla men för mig var det nog så.
Sen hade jag bra feeling vid 4 veckor, kändes bra att nå dit..
Man tänker som alkoholisten som tänker " i morgon ska jag sluta" fast tvärtom man skjuter upp drickandet
dag för dag och snart fylls de nyktra dagarna på och blir fler och fler. Man känner sig lite stolt när man klarar av det..
Du är på "g" luddrigt,,, Fortsätt så. Bra kämpat :-)

//John

John-Erik, tack för dina ord. De betyder mycket. Att veta att vi är så många som kämpar mot samma mål känns bra. Jag går ofta in och läser alla trådar när det känns tungt. Ha en bra dag!

Aldrig mer, så sa jag alltid på måndagar speciellt efter ännu en helg inklusive söndag med för mycket a. Trots alla löften jag gett mig innan helgen att just den här helgen skulle mitt "normala" drickande börja. Men det blev ju aldrig så förrän nu. Idag är det dag 19 och en 3:e nykter helg avklarad. Idag behövde jag inte skrika "Aldrig mer" till mig själv, vaknade utan måndagsångesten. Så jäkla skönt. Detta är en av de saker som jag ska lagra överst i minnet när suget efter a ofrånkomligen att dyka upp när jag minst anar det. Har läst mycket här inne under helgen och det är till mycket hjälp att se att vi är så många som kämpar åt samma håll. Ha en bra dag alla och nu kämpar vi på!

Dag 20 och det rullar på. Sover bättre nu och ångesten på jobbet har minskat eller snarare blivit lite annorlunda. Mindre panikångest, mer "vanlig" ångest. Riktigt skitväder idag och mörkt och djävligt, för ett par veckor sedan hade det varit en perfekt ursäkt för att köpa hem några flaskor vin efter jobbet. Vet att det hade känts bra på kvällen men sedan hade jag vaknat med ångest på natten för att jag druckit och varit bakfull på jobbet.
Men så blir det inte idag. Jag är stolt att det gått så bra så här långt. Trevlig dag till er alla!

Femina

Ja, idag är det grått, regn och blåsigt ute men det känns ändå som att du har sol i ditt hjärta! Självklart ska du vara stolt!
Allt gott!

Dag 22 snart över och det känns bra. Har läst många andras trådar och känner att detta forum är så värdefullt. Dels för att inte känna sig ensam med att kämpa mot alkoholen och sedan för att jag känner igen mig i så många andras berättelser. Väldigt lärorikt och oftast hoppfullt om att det går att komma ur beroendet. Som sagt känner jag mig mycket piggare, har mindre ångest och mår överhuvud taget mycket bättre. Drömmer inte så mycket om alkohol på nätterna längre och tycker att suget som tidigare kommit rätt starkt helt plötsligt när jag minst anat det har börjat minska lite. Imorgon är det återigen fredag och då kommer tankarna på hur gott det skulle vara med lite vin(som oftast blev mycket) och sedan några öl i bastun. Det har ju varit standard i så många år. Bastu blir det säkert och öl också men med 0.0 % i alkoholhalt. Finns förresten riktigt god alkoholfri öl, det visste jag inte för ett par veckor sedan.
På lördag ska vi ha middag med några kompisar. Det innebär ytterligare utmaningar. Har inte gått bort eller bjudit in på middag utan en rejäl grund av alkohol på många år. Nu blir det inte så. Hur kommer det att gå? Kommer jag vara tråkig? Kommer jag få ångest? Många tankar som kommer upp men jag ska kämpa. Min fru är väldigt glad åt mitt beslut att ta en längre vit period och stöttar till 100%. Det är värt så mycket, utan henne hade jag inte klarat det och inte heller bestämt mig för att ta detta steg nu tror jag. Ha det så bra ni som råkar titta förbi och läser dessa rader!