Jag tar tillbaka mitt liv.

236 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Dee
Dålig dag

Vissa dagar tycker jag livet är riktigt tråkigt. Som idag.
Äntligen en ledig dag och jag har krav på mig själv att greja med saker jag inte annars vill greja med, försöka underhålla mitt sociala nätverk och njuta. Egentligen helt onödiga krav. Och krav på att njuta egentligen, skärpning Dee!
Det är det här som har bränt ut mig under väldigt många år - det ska se så jävla aktivt ut på social media, så jävla roligt, snyggt och harmoniskt osv. La tillexempel ut en selfie idag som blev bra med en positiv liten bildtext om hur jävla najs livet är. Egentligen tänkte jag "go fuck your self" när jag tog bilden, men det var inget som syntes.
Det är inte ett dugg jävla najs idag. Inte en sekund najs att va Dee idag.
För jag har inte gjort de där grejerna på min kravlista, jag har kravlat mig ur sängen för en dusch, kaffe och satte på mig smink för att efter 2 timmar senare gå och lägga mig igen vid lunch och här har jag legat.
Jag orkar ingenting.
Jag fick lite slagsida i veckan när man hör av sig till sina bekanta och ingen svarar, sen planerade jag upp en lördag med en gammal kompis som bara låg och gäspade och mumlade att vi kunde höras en annan dag för att han också var trött i telefonen imorse.
Vem fan är inte trött i november?!
Jag vill ut i skogen, men orkar inte ta mig ut, ringde mamma som bad mig komma över, men jag vill inte vara där just nu eftersom min pappa är inne i en av sina perioder med för mycket alkohol. Jag orkar inte se skiten och jag orkar inte påminnas om att vi är så jävla lika när vi blir fulla att det är äckligt åt det.
Och när man tittar ut så är det som ett tjockt grått täcke med noll dagsljus.

Alltså, när jag läser denna text förstår jag varför ingen orkar leva med mig. Haha!
Over and out, nya tag imorgon, det kanske var bra att jag spenderar dagen i sängen och lyssnar på min kropp och äter kladdkaka till middag.
/Dee.

Dee
En enda önskan

Snart har jag levt som nykter alkoholist i 365 dagar.
365 dagar av otaliga påminnelser om det ett nyktert liv ger, nästan aldrig någonsin vad det tar ifrån mig.
Det har varit ett år av rannsakan, självinsikt, distans, ångest inför hur det var, sorg, smärta, glädje och en kamp för att bygga upp det trasiga, främst relationer.
Här om sistens hörde jag en bekant sitta vid bordet och berätta om hennes diabetes och hennes ohälsosamma fetma, och det slog mig ganska så snabbt att hennes berättelse är inte mer komplicerad än min egen.
Den största skillnaden är kanske att jag lever med den där tabu-känslan kanske?
Så länge jag känt henne har hon alltid varit smal och hon har tränat och ingenting har direkt synts på henne som jag reflekterat över, men hon har en typ 2 diabetes efter år av kraftig övervikt.
Hon berättade för oss där vi satt vid bordet att det för henne är en kamp mot sockret varje dag, hon har fått lägga om sin kost totalt, och måste hela tiden tänka på konsekvenserna av det hon äter och se över vad hon äter. Hon sa att hon aldrig kan vara spontan och ta den där kakan till kaffet eftersom hon gått så pass långt tid med högt blodsocker att hennes kropp tagit en permanent skada.
Jag satt där och lyssnade på henne och reflekterade över vad hon sa samtidigt som jag på något vis bara ville utbrista att jag kände igen det hon pratade om så väl, fast för mig handlar det ju om att aldrig ta första glaset.

"Att lägga om kosten var ju egentligen inga problem när man lärt sig mer om kostläran och förstod vad som var bra grejer att stoppa i sig, men det många människor inte förstår är att det inte bara räcker med att lägga om kosten i ett halvår och gå ner de där farliga kilona, många tror att man kan bli av med sitt höga blodsocker och sedan köra på som vanligt, men den här sjukdomen varar mitt liv ut och jag kommer aldrig mer kunna äta det jag egentligen vill äta, och den förståelsen över den livstilen och att den ständiga kontrollen av kosten upptar stora delar av ens liv, saknas ibland hos mina vänner och bekanta. De tror ju att jag typ är botad nu. För min sjukdom syns ju inte längre på mig."

Läs och begrunda.
Det här är något man som alkoholist brottas med varje dag också. Många av oss tror att om man bara kan minska ner på drickandet så är man "botad", slutar man dricka under en längre period finns inte problemet.
Men det finns där. Varje sekund av ens liv. Precis som min bekantas kroppsliga oförmåga att städa undan socker i kroppen, så finns mitt beroende där. Ditt beroende. Vår gemensamma sjukdom.
Hade jag fått en enda önskan som skulle kunna underlätta mitt och ditt liv, så är det att slå sönder den här tabun och stigman som finns runtomkring att tala om alkoholbproblem.
Jag vet också mycket väl, att det bara är jag själv, du som sitter på andra sidan skärmen och läser, vi, som tillsammans kan göra en förändring.

Mod och styrka,
Dee

Adde
Jag

är ju både alkoholist och har db 2 nu på senare år. Som så många gånger med alkoholen så finns diabetesen i arvet, inte alltid, men precis som med alkoholen så är det lättare att "halka" dit om jag inte ser upp. Så länge man är ung och oförstörbar funderar man inte på framtida sjukdomar även om man vet att risken är större om det finns i släkten. Jag tragglar också med LCHF för att hålla mina värden på låga nivåer men som alkis har jag ju ett svårt sockerberoende :-(( Ibland, som nu tex när det är deppväder, så slänger jag i mig en macka istället för att laga riktig mat. Dåligt.

Det jävliga är ju att det finns så många goda recept som är enkla och snabba att fixa till men det är som när jag skulle sluta med spriten.....jag gör det i morgon. Blomkålsmos och dito ris med en riktigt gräddig sås är ju kanon !! Och krispiga grönsaker !!! Grönsakerna SKA vara färska och inte förstörda i en wokpanna med olja och kokosmjölk :-(( Jag blandar med riktigt kött och vego"kött"....same same but different ! Men jag gillar INTE att en del producenter kör med GMO soya eller rent av palmolja i sin produkter.

MEN...jag tycker helt sonika att det är lättare att vara en nykter alkoholist än att behöva se upp med min mat !! Alkoholen kan jag ge tusan i medan ett visst mått av föda är ett tvång att få i sig !

Kram på're och kolla blodsockret minst en gång per !

Adde
Saknar

dig ? Kram !

Dee
Ett helt nyktert år idag!

365 dagar
Vägs ände.
Tystnad.
Jag har förbrukat mina val. Mitt hopp. Min kropp. Deras tillit. Våra relationer.
Missbruk. Tog en sekund att skapa. En evighet att ta sig ur.
Jag hade inget val, ville jag i alla fall välja att se det som då, men faktum är att jag har massor av val att göra. Varje dag.
Jag väljer att vara nykter. Jag väljer min hälsa. Jag väljer att vinna tilltro.
Kampen har stundom varit hård det här året. Inte över att vara nykter - det som varit en kamp är det känsloliv jag nu väljer att varje dag möta. I mina sinnes fulla bruk. Utan att toppa känslor av glädje och lycka. Utan att dämpa känslor av sorg, ängslan, ångest, stress och oro.
Det är däri min kamp har funnits. Och finns.
Men jag lever. Jag vågar möta. Bemöta. Känna. Acceptera. Finnas. Och se.

Jag väljer att känna tacksamhet över att jag har överlevt. För mig var det alltid en fråga om liv och död. För mig har det varit blodigt allvar. För min sjukdom hade tagit mitt liv. Om jag inte hade druckit mig till skador som lett till en dödlig utgång. Om jag inte valt att kliva ner från mitt fönster kvällen innan.
Jag väljer att spendera min dag tacksam över att jag hittade modet. Och min inre styrka.

Dela min 1-års dag med mig genom att reflektera och skriva tre ord, bara tre ord, över vad du är tacksam över här nedan så jag kan få dela din tacksamhet idag med dig!

Mina är:
* Modet
* Styrkan
* Tiden

Ett extra tack till en väldigt speciell person som var den första jag vågade säga som det var till: Li-Lo.

Mod och styrka,
Dee

Strulan65
Många grattis ❤️

Du symboliserar styrka, mod och klokhet en hjälte mitt ibland oss ❤️🙏💪👏👏👏👏kram Strulan

Adde
Massor

av grattishälsningar !!!!! Känslan av att ha gått runt ett år är stor !! Så glad att du gjort det !!

Tiden
Ärligheten
Nyfikenheten

siggestardust69
Grattis till 1 åringen 💪!

Hipp hipp hurra fan vad du e bra !!
Mina 3 ord:
Hälsan
Kontroll
Självkänsla
Kram fr Sigge

Magnum
Mina ord är

Grattis ❤️🙏🎂

Mina 3 ord är: Nykter, lever och kan gå 👍

Crna macka
Bra och stark jobbar! Stort

Bra och stark jobbar! Stort grattis!

Mvh

FinaLisa
Grattis på 1-årsdagen Dee🎉🎈🎂💐

Mina tre ord:
Hälsan
Kärleken
Livet
Kram💖

Dee
Behov, mål och belöningar

Jag har spenderat min dag lite gråtig, det är stort och det är starkt utav mig.
Jag har reflekterat över alla dom sakerna som jag fått tack vare nykterheten, alla dom saker jag tagit tillbaka och börjat kalla mina igen och hur bra jag idag mår.
Och jag känner mig hur peppad och taggad som helst på att se vart nykterheten bär mig 2020, det grundläggande slitet (att vänja sig vid alternativa beteenden, tankemönster och hantera känslorna) är gjort och stommen är på plats, förhoppningsvis så pass bra cementerad att jag kan fortsätta bygga mitt nya hus på det.
Under året har jag lagt undan alla dom pengarna som jag skulle ha druckit bort, ensam hemma, på mitt sparkonto och för ett tag sedan köpte jag mig en resa för dom, där jag ska spendera mycket av tiden under ytan, förhoppningsvis bland både val, haj och en och annan sköldpadda.
Det känns helt otroligt att kunna blicka framåt mot den resa och faktiskt praktisera mitt stora fritidsintresse igen, något jag inte kunnat gjort under min aktiva period som alkoholist!
Jag var inne och rotade lite i mina gamla anteckningar från programmet här på alkoholhjälpen och slogs av hur stort det var att jag skrivit att jag just ville återuppta mitt fritidsintresse igen, att kunna dyka, om jag blev nykter igen - nu händer det!! Wow!

Nu är det dags att sätta upp nya spelregler för att fortsätta bygga mitt hus.
För att må bra kommer jag behöva fortsätta sköta sömnen, kosten och träningen, det är grundläggande faktorer och helt självklara.
För att vila mentalt behöver jag få komma ut i skogen fortsatt, samt klappa ett och annat djur. Det bästa vore att få en ny fyrfota livskamrat, men min sorg tar riktigt långt tid har jag upptäckt och så länge jag saknar min jycke som individ och inte bara saknar livet med hund, så väljer jag att leva ensam ett tag till. Den dagen en ny vän kommer in i mitt liv vill jag se den och inget annat.
Belöningar är minst lika viktiga, därför kommer jag fortsätta med mitt sparande som jag glatt mig åt under mitt första år som nykter. Varje lördag lägger jag undan det jag hade druckit upp från systembolaget annars. Vad mitt sparkonto ska ge mig i slutändan är ännu lite oklart, jag skulle behöva ta ett körkort, men jag vill helst åka på en dykresa. Jag skulle också vilja ta lite ridlektioner och bli en bra ryttare, livet i och omkring ett stall är ju verkligen gudagott för själen! (Bara lukten liksom! Jösses!)

Det känns som att jag är så himla pigg och så himla hungrig på livet - det är helt fantastiskt! Jag var lite orolig innan att min årsdag skulle kännas lite som när det gått 3 månader in i nykterheten - pyspunka och lite what´s in it for me egentligen, men icket!
Känslan är att det nu är möjligt att genomföra saker jag aldrig kunnat drömma om där jag stod en måndagsmorgon klockan 06.00 och klippte hål i BiB:ens plastpåse för att krama ur de sista dropparna till en återställare för att döva den ångest jag vaknade upp med minuten innan.
Så jäkla peppad!

Tack livet,
Dee.

Dee
Ibland är det som är svårt så himla lätt.

När jag var aktiv alkoholist och redan långt innan, nästan från den gången jag debuterade med alkohol, hade jag aldrig i min vildaste fantasi trott att det gick att gå ut och käka middag och catcha up med en gammal kär vän utan att ta ett glas vin eller två.
Men det går. Det jag trott var så svårt var ju världens enklaste sak att göra.
Jag är långt ifrån nattens drottning och hon som man går ut med för att ta ett glas efter jobbet en helt vanlig vardag och kommer hem halv två på natten helt aprak längre, men jag försöker att komma ur min skyddade bubbla så sakteliga, ungefär som en fjäril tar sig ur sin puppa och måste torka vingarna, lite i det stadiet är jag efter mitt första nyktra år.
Varje gång jag försätter mig i riskfyllda miljöer, som det faktiskt innebär för mig att gå ut och äta en middag med en gammal vän efter jobbet, så behöver jag göra min stategi och plan vattentät. Jag tänker att jag säkrar upp oavsett hur jag mår och jag ser också att med tiden kommer de där säkerhetskontrollerna bli mindre och mindre. Det får bara lov att ta tid helt enkelt. Och jag ska göra säkerhetskontrollen noggrant och ta tid när jag utför den för att hitta eventuella läckage i mitt skrov innan jag ger mig ut.
Idag märkte jag, eftersom min arbetssituation som jag tidigare nämnt är ohållbar med min manliga kollega, att jag gick runt och och irriterade mig nått så vansinnigt. Hade jag inte varit uppmärksam nog hade jag inte hört den där tysta, späda tanken i mitt huvud som viskade tyst, knappt hörbart att jag skulle kunna prova med ett glas ikväll. Det skadar ju inte.
Som tur var hade jag som vanligt klivit upp med mitt dagliga löfte om "aldrig första glaset" så jag var snabb nog att reagera och agera när jag hörde tanken. Och resonera med mig själv. Genast plockar jag fram min mentala för och nackdelslista med att vara nykter och tänkte på det löftet jag givit mig själv och på att jag dagen innan hade gjort upp en plan att berätta som det var om hon frågade varför jag inte skulle ta ett glas till middagen istället för den läsken jag planerat att beställa in.
Jag stämde också noga av med mig själv - min sinnesstämning är avgörande för hur jag kommer att klara det som innebär riskfyllda miljöer för mig, mår jag det minsta dåligt eller inte har pejl på mina känslor, kan detta innebära att jag faktiskt tar första glaset.
I alla fall vill jag tro det.
Men det kändes bra, jag fick kontroll på den lilla späda rösten omedelbart och jag kände mig i balans ändå, om än irriterad på min situation.
Jag var rustad och visste precis hur jag skulle berätta för min vän att jag är nykter alkoholist, så planen var vattentät.
Men, döm av min förvåning när vi sätter oss ner på restaurangen och tar in varsin dricka till att börja med, då jag beställer 7up först och hon tar en Ramlösa!
Jag trodde fan inte det var möjligt och det slutade med att jag nästintill kläckte ur mig "haha, men ska du inte ha dig ett glas vin?!" men hejdade mig i sista sekund.
Frågan om varför jag inte drack alkohol kom inte, och vi hade så jävla trevligt ikväll - det var så behagligt bara!
Och jag är så himla tacksam!

Att få känna att man för första gångerna i sitt liv går ut för att möta upp en gammal vän som man tidigare alltid umgåtts med i alkoholsammanhang och vara genuint fokuserad på att det är själva mötet mellan oss som är det viktiga, det tar fan livet till en ny nivå!
Helt plötsligt lyssnar jag, och jag njuter av att få dela med mig och ta emot - nyktert, klart och helt utan monolog med mitt glas som på den gamla aktiva tiden.
Wow!

/Dee

FinaLisa
Härligt läsning🌟⭐✨

Godmorgon Dee🌅

Tack för ett fint inlägg!
Blev jätteglad och hoppfull av det🤗😊
Önskar dig en mysig lussemorgon och en fin fredag.
Kram🧡

Frissan
Så inspirerande!! Tack Dee

Så inspirerande!! Tack Dee för detta! Ger framtidstro till oss andra!🥰

Adde
När

jag var liten (tänka sig det :-)) ) och vi var utomlands så ville jag alltid ha 7up för det fanns inte i Sverige <3

Massor av kramar för att jag får följa dina tankar !!!

Crna macka
Lite intressant det där och

Lite intressant det där och jag har själv varit med om det. Att människor faktiskt kan välja att dricka något annat än alkohol. Inte för att jag gjorde det när jag drack. Men jag har i nykterheten projicerat hur jag drack på andra. I själva verket har jag inte haft en aning om hur "vanligt" folk hanterar alkohol.

Mvh

Vitutanvin
Du är en av dem...

...som jag använder som mentalt ankare för att hålla mig nykter!

Din tråd med dina välbeskrivna tankar, din öppenhet och din ärlighet är en av de viktigaste inspirationkällorna jag har i min nykterhet.

Snart firar jag 1 år och jag vill Tacka dig för att du delat med dig av din resa. Tack!

Hoppas du fortsätter skriva även nästa år, 2020!

Dee
Hej Vitutanvin!

Wow! Oj, jag vet inte hur jag ska tacka för de fina orden!
Tack!!

1 år i nykterheten, det borde egentligen alla människor ta, med eller utan problem.
Personlig utveckling delux.
Mitt år har förändrat mig på så många plan.
Det är denna inre styrkan och tryggheten jag så länge undrat varför jag missat, men också inte fattat att jag inte haft.

Stor kram och glad vit jul,
Dee

Dee
Att spräcka egoismens bubbla

Någonting har börjat brinna i mig igen.
Hon, den jag var innan, verkar ha vaknat. Den där som vill göra något meningsfullt med sitt liv, kämpa för någon form av rättvisa och sprida ordet i någon form.
Såhär inför jul sitter jag tyst som en mussla och iaktar alla andras maniska julklappshandel.
I min familj har vi för länge sedan slutat med denna hemska överkonsumtion som bara förstör vår planet genom hemska utsläpp från fabriker, avverkning av skog och direkt nedskräpning av våra världshav.
Jag är så jävla tacksam att jag fått växa upp med en medveten mamma. Och jag är så tacksam att jag slipper handla pinaler till höger och vänster som kanske ändå inte alls uppskattas. Som bara handlas för att handlas. Som förstör våran planet.
Jag såg en dokumentär här om dagen som jag varmt kan rekomendera, Chasing coral på Netflix, som handlar om den globala uppvärmningen och vad det gör med jordens korallrev.
Sen dess har jag vandrat runt i någon form av panikkänsla.
Det finns så mycket platser jag vill åka till för att dyka på, det finns djur som jag ännu drömmer om att få se i sitt vilda tillstånd någonstans djupt under ytan. Det finns utsatta djurarter som är hotade och behöver hjälp av oss pga av vår värld just nu bokstavligt talat brinner upp (jag tänker då främst på koalorna ) och vad gör jag egentligen här?! I Sverige?!
Det är som ett inneboende monster som håller på att ta sig ut.
Jag har haft en grubblar-vecka. Jag har umgåtts en del med min barndomskamrat i helgen som precis har fått en bebis. Jättegulligt absolut, men jag förfasas över hur litet och detaljerat livet blir, nästintill inskränkt, när man får en bebis. Det kretsar kring vem som ska byta bajsblöjan, vilken barnmatsburk som ska provsmakas idag, vem som tar nattningen etc.
Jag vet inte om jag är så himla sugen på ett sånt liv.
Sen har jag tänkt att tänk om man skulle träffa en tråkmört till respektive. Som typ är livrädd för hajar. Då blir det till att foga sig. Göra ett avkall på det jag älskar mest i hela universum.
Jag vill inte stå tillbaka mer. När jag äntligen slagit mig fri från alkoholens boja ska jag fanimej inte fortsätta stå tillbaka för att jag skulle bli bunden till någonting igen. Aldrig i livet! Det kan inte vara det mitt liv ska gå ut på!

Adde
Jösses.....

hade du varit en halvmeter längre hade jag friat till dig !!!! Precis så är mitt liv idag ! Eller jag försöker leva så iaf !!
Friheten att få göra saker som bara jag bestämmer över...dä'du !!

Kram !!

Dee
Tid.

Det är en lång väg jag gått för att komma hit. När jag tog avsked och vände mig om så valde jag medvetet att inte kasta en blick över axeln, utan jag fäste blicken på vägen framför mig och började gå.
Benen kändes något darriga men jag stegade på. Tron gav mig kursen dit jag skulle, och det jag visste var att tvivel inte fick ta kommandot.
De första dagarna, den första veckan gick jag non stop. Som för att få ett försprång, ett lagom avstånd.
Min väg låg öde. Svart asfalt bredde ut sig som ett hav, de vita strecken som kom med jämna mellanrum längs med vägens körbana var som skummet på vågens topp. Det var varmt, gassande sol och jag var på väg genom ett ökenlandskap.
Efter någon veckas vandrande, mot ett ännu okänt mål, stannade jag till för att dricka lite vatten. Känslan jag hade var att packningen fortfarande kändes lätt och att tiden gick både långsammare men blev mer abstrakt.
När jag var mitt uppe i mitt beroende var tiden något jag ofta reflekterade över, och något jag ska reflektera många gånger om på min nyktra resa. Det var som att tiden bara försvann i takt med att jag drack. Tid, rum och person blev till en geggig sörja som var svår att urskilja. Det var så förargligt, för här var den tidigare så punktliga jag helt opunktligt plötsligt. Jag minns att varje avtalad tid visste jag exakt hur långt tid jag behövde avsätta för att hinna ta mig dit men det var som att jag inte kunde släppa glaset. Det gick bara inte. Varje gång jag skulle gå hemifrån på slutet så kunde jag inte förmå mig att sluta dricka, halsa i mig vinet, för jag var livrädd för att det skulle dröja så länge att jag hann nyktra till innan jag fick dricka mer. Jag ville inte ur ruset, för då var jag tvungen att känna efter.
Så jävla fruktansvärt rädd för att känna.
Tid nuförtiden är enkel att relatera och planera ihop. Min frihet är återvunnen och jag reflekterar ofta över att tid i nykterheten känns så mycket längre än tid tidigare. Jag har funderat över varför 1 timme känns så mycket längre nu än tidigare - kanske det har att göra med att jag nu är närvarande med alla mina sinnen och inte i monolog med mitt vinglas, trugande sippande på det trots att magen vill få ut innehållet jag tvingar i den?
Min frihet är enkel att bryta ner i nykterheten. Friheten för mig kan vara så enkelt som jag beskriver ovan - jag är inte längre fjättrad kring ruset.

Nu har jag vandrat 384 dagar. Landskapet skiftar, jag har för länge sedan lämnat den där asfalterade vägen med de vita strecken mitt i vägbanan. Vägens karaktär har förändrats otaliga gånger, ömsom stigande, ömsom sluttande. Till en början misstänkte jag att jag var på väg uppför ett stort berg, men jag har med tiden insett att ett berg vore orealistiskt att bestiga när man är kroniskt sjuk - det är ju inte så att jag klättrar upp för något för att möta Jesus och bli helad, så jag gjorde medvetet om mitt manus lite så att det skulle passa bättre in på en livshistoria.
Ett skiftande landskap, längs med trollska stigar och karga ökenlandskap, upp och ner i berget och fantastiska grönskande vidder.
Där jag äger tiden. Och mina känslor.

-

Gjorde en utvärdering på alkoholhjälpens självhjälpsprogram idag och det var nog första gången sedan jag blev nykter som jag verkligen såg hur jävla illa det var med mig - jag låg den 7/12 2018 på självskattningstestet 6 pinnhål ifrån botten på testet. Min färg var mörkröd. Hade jag inte ljugit i det där testet (som jag pinsamt nog gjorde för att jag tänkte att resultatet skulle bli lite bättre och då hade jag ju lite mindre problem) så hade min markör hamnat på bottenplattan för hur illa det kan va.
Det berörde mig innerligt.
Hur tid, tålamod och målmedvetenhet kan skapa ett fullgott och värdigt liv åt mig.
/Dee.

santorini
Grattis Dee!

Läste lite av dina inlägg ikväll. Så fint beskrivet och så bra gjort. Vilken resa du gjort. Underbart

santorini
Grattis Dee!

Läste lite av dina inlägg ikväll. Så fint beskrivet och så bra gjort. Vilken resa du gjort. Underbart

Adde
Jag

lyfter din tråd och hoppas på ett inlägg igen <3
Kram !!

Sidor