Och nu är jag här igen

389 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Mirabelle G-S
Och nu är jag här igen
Mirabelle G-S
Ny runda med nytt användarnamn

Det var drygt ett år sedan jag hängde här. Jag var osäker på om jag verkligen hade alkoholproblem eller om jag var nojig. Avhållsamhet var inte outhärdligt, mer grådassigt och trist. 100 dagar helnykter utan problem. Följt av att bara ta ett glas vin eller två vid restaurangbesök. Strålande. Jag lämnade forumet när det pågick en del tjafs jag inte orkade ta del av. Och så kände jag mig litet larvig som hängde här och skrev som om jag visste något om alkoholproblem. Det var ju uppenbart att det gick alldeles för lätt för mig att förändra mitt drickande till något hälsosamt. Men så sakteliga smög sig gamla mönster på igen. Stresshantering med vinglaset i soffhörnet. Ensam. Att inte kunna slappna av och ”få tyst i huvudet” utan det där vinet. Nu kan jag dricka en hel flaska själv på en fredag eller lördagkväll. Bara för att få ro i själen. Så nu är jag här igen. Jag börjar i rätt ände den här gången. Har sagt upp mig från arbetsplatsen där den psykiska ohälsan härjar och den ena efter den andra sjukskrivs för utmattningssyndrom. Med följden att vi som fortfarande står upp får axla bördan de inte längre kan bära, plus vår egen. Efter semestern vänder jag blad. Och då vill jag vara nykter.

Mirabelle G-S
Vad är ”sug”?

Jag har ofta läst om ”suget efter A” här på forumet... Jag vet inte om jag någonsin känt ett sug efter A. Inte sådär som jag kan bli helt galet sugen på pizza, för att det är så förbannat gott. Efter mycket funderande har jag kommit fram till att jag egentligen inte ens tycker om alkoholhaltiga drycker. Vin är det jag dricker, men inte tycker jag det är speciellt gott egentligen. Första glaset tar ofta emot till och med... Men om man smuttar slinker det ner, och andra glaset smakar inte så tokigt. Varför i hela friden dricker man då??? Jag har kommit fram till att jag helt enkelt dricker för att bli berusad, avtrubbad. Inte redlös, bara ta udden av... livet. Och så har det nog alltid varit. Och det är därför lagom blir mer... mer blir mycket... och mycket blir ännu mer över tid. För den där sköna avtrubbningen infinner sig inte lika lätt. Är det DET som är ”sug”, längtan efter avtrubbningen? Själva alkoholen i sig är jag inte så särdeles sugen på... I ärlighetens namn.

Illaute
Undrar också

Har också tänkt mycket på det här med sug och abstinens. Har ju tidigare trott (i min enfald) att det är jag själv som VALT att dricka alkohol. Att jag VALT att gå till systemet. Nu tänker jag inte så längre. I mitt fall så har jag ett sug som måste stillas. Ett begär. Jag vet att jag inte borde och att det är skadligt att dricka den mängd jag gjort.
Och ändå gör/gjorde jag det. Man vaknar på morgonen och tänker: Idag ska jag inte dricka, jag måste dra ner, det börjar bli farligt osv osv. Framåt eftermiddagen är förnuftet som bortblåst och plötsligt är man på väg hem med en kasse.
På senare år har jag verkligen försökt att dricka måttligt. Tänkt på det varje dag. För mig är det nog ett kraftigt sug som gör att jag inte kunnat låta bli. Gillar egentligen inte att bli full, ändå blir jag ju det. Har provat att köpa alkohol med låg procent för att kunna dricka som andra och inte ”tippa över” efter ett tag och få sug efter mer och sen till slut bli packad. Efter två-tre glas får jag bara begär efter mer...Blir som fixerad. Det måste väl vara sug?

Mirabelle G-S
Låg procent

Det har jag också provat, men då dricker jag bara mer... Jag blir oerhört frustrerad av alkohol och struntar hellre i att dricka alls om jag inte når ”rätt avtrubbningsgrad”, och nu handlar det om 3/4 flaska vin för att nå dit. Men allt oftare tar jag ett glas till sen, bara för att... Jag vet inte. Hämningarna har släppt och omdömet farit genom fönstret, kanske. Skulle säkert fortsätta dricka ännu mer, om jag inte började kallsvettas och må illa. Helt otroligt att jag kan se mönstret så tydligt och ändå inbilla mig att jag vill dricka vin. Det är nog det som är ”sug”.

Eee
För mig handlar suget om

För mig handlar suget om precis det - längtan efter avtrubbningen och lugnet och sinnesfrid. Jag gillar både vin och öl och kan bli sugen på det av den enkla anledningen att det är gott men det är inte det jag refererar till när jag använder ordet ”sug”. Då kan jag dricka vad som helst oavsett smak för att nå tillståndet av FRID.

Eee
För mig handlar suget om

För mig handlar suget om precis det - längtan efter avtrubbningen och lugnet och sinnesfrid. Jag gillar både vin och öl och kan bli sugen på det av den enkla anledningen att det är gott men det är inte det jag refererar till när jag använder ordet ”sug”. Då kan jag dricka vad som helst oavsett smak för att nå tillståndet av FRID.

Mirabelle G-S
Frid...

Japp. Det är det jag vill åt också. Frid. Normaltillståndet är att hjärtat fladdrar runt i bröstet som en orolig liten fågel, och det kryper i hela kroppen. Efter ett glas vin sitter myrorna och slappar och fågeln seglar ned för att vila på en gren. Den blickar ut över världen och livet och tänker... Meeeh Fuck it.

Mirabelle G-S
Borde kanske byta användarnamn till Mähä

Terminsslut suger så j***la hårt när man har noll social kompetens som privatperson. Ingen som känner mig professionellt skulle känna igen mig på alla evinnerliga tillställningar man ska engagera sig i med sin avkomma kring terminsslut. Mitt professionella jag är självsäker, snacksalig, driftig, handlingskraftig, öppen, inkluderande, står så gärna i centrum och har stenkoll på allt. Mitt privata jag är sluten som en mussla, vilsen, helsnurrig... Ett handlingsförlamat mähä. Ta klassfest tex. Andra föräldrar har organiserat och bjudit in. Mähät har glömt (förträngt) och får rusa från jobbet oförberedd. Andra föräldrar har förberett lekar. Mähät försöker göra sig osynlig och slippa leka. Andra föräldrar har bakat åt alla. Mähät köpte muffins på macken. Andra föräldrar packar upp nyttig ekologisk kolhydratfattig picknick med fiffigt gömda nyttigheter till sin avkomma. Mähä-avkomma får svettiga korvmackor, på VITT bröd. Andra föräldrar matar i sina ungar skopvis med grönsaker. Mähät födde människobarn, inte kaninmutanter. Andra föräldrar häller i sina telningar hemmapressad smoothie med sju miljoner viktiga vitaminer i. Mähäts telningar får halsa kemikaliespäckad coka cola direkt ur flaskan. (Kanske glömde vi muggar, kanske gillar vi att byta spott och brödsmulor med varandra...) Andra föräldrar går runt och är allmänt trevliga och pratglada. Mähät sitter på en filt med tunghäfta och undrar när man får gå hem. Andra föräldrar är ”riktiga vuxna” som konverserar, den ena fyndigare än den andra, om sånt som passar sig. Mähät svarar på tilltal enligt mottot ”Det där lät bättre i mitt huvud än när det hoppade ur munnen”. UUUURK! Det är efter sådana terminsslut-fiaskon jag verkligen vill krypa upp i soffan med ett glas vin och glida in i fuck-it-mode.

Lavie
Då är jag också ett Mäha

Skrattar gott åt din story, känner igen mig! Låt de andra vara som dom är.
Vi är också bra. Du är också bra. Du är där. Kom ihåg det. Good enough!
Förnuftet säger mig vi kanske gör klokt i att vara försiktiga med att skylla på någon/några andra ifall vi dricker för mycket ibland. I slutändan så är det vårt eget val. Alla vuxna människor bär eget ansvar för sina egna val.
(Men i hjärtat förstår jag ju såklart den där ”fuck-it känslan” du beskriver så bra. Jag tänker bara att vi inte får låta oss luras så lätt...)

Mirabelle G-S
Absolut!

Det är aldrig någon annans fel att vi väljer att dricka! Det vore ju rätt hemskt att lägga skulden på alla dessa hårt arbetande föräldrar som inte begår något annat brott än att försöka vara perfekta... Däremot beskriver texten en av de aspekter jag måste jobba med hos mig själv om jag ska bli bekväm i mitt eget skinn. Det har jag nog aldrig varit. På något vis har jag fastnat på utvecklingsnivå högstadiet vad gäller den biten. Och surprise, det var dä jag blev förälskad i alkoholen. Min slutsats är att alla påtvingade sociala tillställningar förpassar mig själsligen tillbaka till mitt 15-åriga igelkotts-jag. Men igelkottens coping strategier är dessvärre dysfunktionella hos en vuxen människa med faktiska valmöjligheter. 15-åringen var tvungen, enligt lag att vistas i skolan, bland mobbare, deras hejarklack och annat löst folk varje dag. Vuxna mähät kan ärligt skippa klassfester och annat som stör. ”Nä tack, jag har för litet tid kvar på jorden för att slösa på sånt jag inte vill göra. Men ha kul ni.” Eller så kan hon gå dit och ärligt försöka närma sig andra, istället för att cyniskt observera och ilskna till i all tysthet. Vaffan, vuxna mähät har pengar. Hon kan släpa med köpemuffins till hela klassen med påhäng, så behöver ingen någonsin baka igen.

FinaLisa
Godmorgon Glasögon-Smurfen...

...alias Mirabell om jag förstod saken rätt i Vinägers tråd..😉

Jag följde dig och några andra när jag började läsa här under hösten 2017.
Förutom du så var det ytterligare två M; Miss lyckad och Mary Poppins, samt Vinäger och Amanda som gjorde störst intryck på mig och jag läste och läste så ögonen blödde för ni alla skrev så bra och inspirerande.
Så i februari 2018 blev jag själv medlem och startade min egna tråd.
Människor har kommit och gått, kommit tillbaka som du nu och det är ju både på gott och ont som vi alla vet.

Upp och ner har det gått för min del och jag kämpar fortfarande med förhoppning om att en dag bli helvit.
Håller tummarna för dig och alla oss härinne att vi ska få kraft och styrka och stå emot som det bara går!!!

Kramar
💚💚💚

Mirabelle G-S
Nämen heeej FinaLisa!

Kärt återseende :) Det är ju ändå positivt med att vara tvungen att återvända med svansen mellan benen :) Nu ringde just min väckarklocka, så nu ska även denna dag kickstartas, men vi hörs senare. Kram så länge!

Mirabelle G-S
Jahapp

Ledigt imorrn då... Det är ju smutt. Men hej och hå vad trött jag är på att vara nykter. Redan. Precis just nu skulle jag vilja hälla i mig rödtjut och låta de senaste dagarna rinna av mig. Fast jag vet ju att det där lugnet i vinet är en illusion. I vinglaset finns endast besvikelse nu för tiden, inget lugn, ingen tillfredsställelse. Om man dessutom har fattat beslutet att hålla sig nykter så är det inte bara en besvikelse längre, utan även ett misslyckande. Sådana behöver jag definitivt inte komplicera min något hysteriska tillvaro med. Det är mycket nu... Men snart semester. Och sedan nytt jobb... Då blir det mycket igen, antar jag. Men annat mycket. Hoppfullare mycket.

Denlillamänniskan
Man kan vara trött på att

Man kan vara trött på att vara nykter, men man blir ju ännu mer trött av att dricka. Så jag hoppas att du finner lugn i nykterheten och slipper besvikelser idag och imorgon!! Det kommer att kännas bättre snart.

Mirabelle G-S
En riktigt ruggig hemlighet

Nu ska jag bikta mig. Skriva ut min patetiska hemlighet svart på vitt... När jag var i åldrarna 14-21 led jag av ätstörningar. Anorexi i perioder. Bulimi i andra perioder. Eller led och led... kommer bara inte på något bättre ord. Jag led inte ett dugg. Jag ville hålla på så. Det var inte ens någon väl bevarad hemlighet. Jag sket fullkomligt i om folk runtomkring visste. Jag njöt av förskräckelsen omgivningen visade när jag bara vägrade vilja bli fri från min ”sjukdom”. För mig var det ingen sjukdom. Det var ett medvetet val. Provokationen var en bonus. Sedan blev jag gravid med mitt första barn och slutade vara ätstörd. Bara sådär gick det väl inte. Det var kämpigt, men jag blev frisk. Och har hållt mig frisk. Snabbspola fram 20 år... Under det senaste året har jag dock börjat leka med elden igen. När jag dricker mig in i fuck-it-mode och omdömet är klent... Eller det kanske inte är helt sant, det heller. Jag vet ju mycket väl vilken kurs jag slår in på under de kvällarna. Det är inte kul att erkänna, men det är helt klart planerat. Jag dricker drygt ett glas vin, innan jag unnar mig att äta något ”förbjudet”, oftast pizza. Sedan dricker jag tillräckligt mycket vin till för att må litet lagom illa. Det går så lätt då att stoppa fingrarna i halsen och göra mig av med alltihop. Och det känns så sjukt trotsigt tillfredsställande. Det handlar inte om viktångest. Sånt bryr jag mig inte om. Jag är liten och slank. Har samma jeansstorlek som bär jag var 15. Jag kan absolut kosta på mig att äta pizza när jag har lust. Kräkningarna gör att jag känner mig renad och lugn. Helt jävla sinnesbefriat! Det är iaf den stora hemligheten bakom varför jag väljer att sluta dricka igen, för att det triggar igång andra demoner. Nu har jag botaniserat med fyllebulimi tillräckligt för att de ätstörda tankarna ska tränga sig på även i nyktert tillstånd. Men utan alkohol agerar jag inte på tankarna. Utan alkohol är jag 40+ och besitter ett någorlunda intakt konsekvenstänk. En utsvulten hjärna i en utsvulten kropp klarar definitivt inte av mitt liv och ansvarsbörda. Allt skulle gå åt helvete snabbt. Och fy fasen för att behöva söka vård för tonårsgriller i min ansenliga ålder...Otänkbart pinsamt. Den vägen tänker jag inte vandra.

Strulan65
Skickar en kram

Klok du är som bromsar och har insikt om dig själv.
Önskar dig all styrka och lycka, kram Strulan

Mirabelle G-S
Tack

Kramen värmer! Jag känner mig inte ett dugg klok... Patetisk... Äcklig... Men det känns bra att ha skrivit ner bekännelse svart på vitt. Nu har jag inget annat val än att göra helomvändning. Kram tillbaka!

Denhärgången
Hej

Tack för din bekännelse.
För mig har alkoholen funkat mest tvärtom. Jag hade massor av dumma ångestbeteenden i tonåren och unga 20, sen är det ett decennium av alkoholmissbruk där det andra låg i dvala. Sen jag blev nykter i augusti har min problematik kommit tillbaka. Jag känner som du, att det är så fruktansvärt pinsamt att hålla på med sånt när man är vuxen. Som att jag är handikappad, korkad, jag vet ju att det är skitdumt. Det var skönt att höra att det finns fler.
Kram!

Sofia
Tack för att du skriver om detta!

Hejsan Glasögon-Smurfen! Du skriver öppet och ärligt om din historia med ätstörningar och hur det har känts som ett medvetet val och inte en sjukdom. Nu har dessa tankar och beteenden återigen börjat ta alltmer plats i ditt liv i samband med att du dricker alkohol. Det blir en viktig drivkraft i din önskan om att förändra ditt drickande, eftersom drickandet också för med sig att du agerar på ätstörningstankarna och de börjar dyka upp allt mer även när du är nykter.

Vad insiktsfullt, viktigt och starkt av dig att "bekänna" det här. Dels tänker jag att det är viktigt för att du skriver ner det svart på vitt och att det i sig blir ett erkännande inför dig själv - du har inget val än att göra en helomvändning skriver du. Dels så tycker jag att det är viktigt för att normalisera att dessa tankar, känslor och beteenden är en del av många människors liv (i olika grad) och absolut även i åldergruppen 40+! Precis som du har upplevt så är det många som hittar lugnet och reningen som man kan känna i stunden efter en kräkning eller annan form av kompensationsbeteende, vilket ju är ganska likt det som gör att många dricker alkohol på ett problematiskt sätt. Sinnesbefriat är det långt ifrån, snarare helt och hållet mänskligt... Man upplever en obehaglig känsla och hittar ett sätt att lindra den som funkar jättebra i stunden, men på lång sikt kan konsekvenserna bli negativa med skam, sämre självkänsla, hälsoproblem eller så. Det låter verkligen klokt att du i nyktert tillstånd ser vilka förödande konsekvenser det skulle kunna få om du låter ätstörningen bre ut sig igen och agerar utifrån det. Du uttalar en beslutsamhet och motivation att förändra som berör och inspirerar. Du har verkligen tagit ett helhetsgrepp om det som orsakar dig lidande, sagt upp dig från en dysfunktionell arbetsplats bl.a. Starkt!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Mirabelle G-S
Denhärgången

Tack för din öppenhet <3 Jag trodde jag var ensam om de här dumheterna... Det är ju rätt patetiskt hur lättad man blir över att det finns fler :/ Kanske är det så att vi på något plan kämpar emot vuxenlivet, tyngden av ansvar. Ansvar över så mycket man egentligen står helt maktlös inför. Jag har kommit såpass långt i min navelskådning att jag ser ett tydligt mönster. Maktlöshet gör mig helt galen av raseri inombords. Det är den känslan som oftast ligger bakom självdestruktiviteten. Alkohol, mat, arbetsnarkomani... Allt är bara verktyg för att hantera den där maktlösheten. Riktigt usla verktyg. Måste hitta bättre.

Mirabelle G-S
Tack Sofia!

Jag blev så glad av ditt svar. Känner mig plötsligt stark och klok, istället för ynklig och sinnesbefriad. Beslutsamheten blir ännu starkare :) Trevlig helg!

Mirabelle G-S
Nu känns det

Japp. Nu känns det att jag slutar med alla dumheter. Det är fredag kväll. Jag har landat i soffan. Utan vinglaset. Jobbtankarna tumlar runt i huvudet, krockar och slåss om utrymme. Och inga av de tankarna är lönt att ens tänka till slut, för obehaget gäller omständigheter jag inte kan göra ett skit åt, bara hantera konsekvenserna av... Tills det inte är mitt ansvar att hantera dem längre. Snart. Ungefär var femte minut smyger sig tanken om några glas vin objuden in. Och att det skulle vara skönt att kräkas. Skönt??? Vilken människa vid sina sinnens fulla bruk sitter och längtar efter att kräkas??? Näe... nån måtta får det baske mig vara. Nu är det slut på idiotin. Här ska varken vinas eller svinas. Happy nykter Friday everyone!

Vinäger
Kram till dig

Har just nu liten eller ingen ork till att kommentera i andras trådar, men känner att jag vill skicka en kram till dig. Tror att du behöver den. Annars nöjer jag mig numera oftast med att trycka ett litet hjärta. Du får både ock.

Mirabelle G-S
Kram vännen

Tack för kram och hjärta <3 Ta vara på din ork <3

Mirabelle G-S
Gonatt

Yes! Nu har jag första nyktra fredagkvällen på länge under bältet! Det var jobbigare än förväntat, men görbart. Imorgon ska jag vakna fräsch :)

DetGårBättre
Haha, som du vet har jag

Haha, som du vet har jag första onyktra fredagskvällen på typ 80 veckor iaf 😀. Öl efter öl beställs där tanken är att, så full är jag inte. Men jag vet att kroppen kommer vara uttorkad imorgon. Törst efter vatren etc. Men det är ju priset jag får betala. Lite somcatt om jag vill gå naken genom alska i februari är priset att jag blir frusen som fan.

Gah, men ypp om sex timmar är mot planen!

Så osocial. Orkade inte ens hälsa på de övriga som bor i rummet.

Kram

DetGårBättre
Trust me! Andra föräldrar

Trust me! Andra föräldrar kolhydratbombar sina barn och andras stup i kvarten. Det kan du inte ens i vild, dålig fantasi fö ihop.

VissenRos
Du är inte ensam

God morgon glasögon smurfen!
Är själv tillbaks i detta forumet efter 2 års uppehåll och känner igen mig själv i din berättelse.
Tyvärr har jag det senaste året uppgraderat vinet till sprit för att få ”tyst” i huvudet efter en lång arbetsdag.
Är så imponerad av dig att du tog steget från den arbetsgivare som fick dig må dåligt, starkt av dig!

Förra gången jag var aktiv på dessa sidor så hade jag 14 månader utan en enda droppe A. Jag mådde så bra, både i kropp och själ.
Skall försöka komma till detta läge igen med hjälp från er alla och en stor portion envishet.

// vissen ros

Mirabelle G-S
Hej VissenRos

Tack för att du tittar in och kommenterar. Jag har varit mycket nära att göra som du, och uppgradera till sprit. Jag har börjat lusläsa procenten på vinflaskan, och letar rätt på en med 14 eller mer. Det var bara ett par veckor sedan jag tänkte om vinet att ”Fan det funkar ju inte längre. Nästa gång får jag köpa något starkare också, att ha som backup utifall att...” Vi gör så rätt, du och jag, som kommer tillbaka hit och samlar kraft och mod att röra oss mot en friskare framtid! Kram

Mirabelle G-S
DetGårBättre

Hur går det på resan? Lyckades du sova? Kom du upp? Var försiktig där ute i världen... Kram

Sidor