Och nu är jag här igen

Profile picture for user Mirabelle G-S

Fick brev från läkaren som envisades med att tappa mig på blod iom att jag sökte mirakelkur mot restless legs. Blodproverna indikerade ”subklinisk hypoteros”. Det låter ju fullkomligt livsfarligt! Jag visste väl att det var en dålig idé att ge bort mitt blod ? Google säger mig att det har med sköldkörtel, hormoner och ämnesomsättning att göra iaf. Nåja, jag står nog inte med ena benet i graven, för de vill ta nya prover om två månader. Inget akut alltså.

Profile picture for user Ensam1984

Mirabelle.. jag har också hypotyreos och restless legs.. Är vi samma person? ;)

Hypoterios är jättevanligt och du får bara ta en tablett varje dag resten av ditt liv. Jag känner själv ingen direkt skillnad men läs lite om det - det är inget allvarligt.

Just ja, fick medicin mot mina restless legs, "Madopark" som även parkinson-sjuka får (fast jag fick jätteliten dos) oxh det funkar verkligen.

Lycka till. Det är INGEN fara vännen :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vad lustigt, vi måste vara krämp-tvillingar du och jag :) Ja, jag ska läsa på litet om tillståndet nu i helgen. Skönt att det låter allvarligare än vad det är. Symptomen kunde visst vara torr hud, frusenhet, matthet, sömnbesvär, övervikt och depression. Allt stämmer ju på mig, utom övervikt. Men hypo-yadayada kan visst påverka alla inre organ om det inte behandlas. Det var sådana prover de skulle ta också i nästa omgång. I övrigt såg testerna rätt fina ut. Det var bara järndepåerna som var för låga. Det ska nog fixas lätt, och så blir jag som ny :)

Profile picture for user Ensam1984

Precis, fel på ämnesomsättningen och jag har framförallt märkt att det var fel då jag tappade så sjukt mycket hår, det blev jätteslitet snabbt och torrt. Vet inte om det har kommit tillbaka, kanske bara är så att man blivit gammal ;)

Men Hypotyreos är en av de vanligast folksjukdomarna läste jag. Det verkar dock som att det är svårbehandlat så att man mår bättre, men lever gör man lika länge bara man tar sina tabletter.

Bra att de kollar upp dig rejält och skönt att det andra såg fint ut.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Nu slås jag av hur mycket bättre jag har blivit på att lyssna inåt, acceptera och släppa sedan jag slutade dricka på negativa känslor. Tex gårdagen. Det enda positiva med arbetsdagen var att den så småningom tog slut. På allvar. Förr hade jag sjudande av ilska över min vanmakt plockat upp vin på vägen hem. Sedan hade jag druckit, medans jag ältade dagen over and over again, tills ”fuck-it känslan” spred sig i kropp och knopp. Jag hade hållt god min inför familjen och vägrat erkänna enns för mig själv att jag kände mig besegrad. Sedan hade jag suttit uppe trots att hela mitt inre skrek av utmattning. För att dricka mer. För att få känna ”fuck it” litet längre. För det vet man ju innerst inne, att när det välsignade ”fuck it” går ur kroppen så har de obearbetade negativa känslorna förvandlats till ångest. Och nästa dag är det den ångesten man dricker på istället. Igår när jag åkte hem ältade jag naturligtvis dagen, så som man gör när man är samvetsgrann. Och jag kom fram till att det fanns inget, absolut inget jag själv hade kunnat göra annorlunda för att avstyra allt som gick fel. Jag accepterade att tingens ordning låg utanför min kontroll. Och jag accepterade att det gjorde mig ledsen, besviken och faktiskt ganska rädd. Och det var befriande att erkänna för mig själv att den dagen var överjävlig, utanför min kontroll. Det är OK att känna att det enda positiva med den dagen var att den var över. Och det är OK att vara utmattad och inte orka med vare sig sig själv eller någon annan efter en sådan dag. Så jag kröp i säng med min spikmatta strax efter kl 20, somnade som en sten. 12 timmar senare vaknar jag pigg och positiv. Besvikelsen, ilskan och rädslan värkte bort under natten. Hoppfull, inte stupfull, som Ensam skrev i sin tråd.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag måste fortsätta mina funderingar kring det här med stress och arbete. Jag lämnade en väldigt osund arbetsplats. Och på ytan kan det nog se ut som om jag hoppat ur askan och in i elden. Min nya roll är tuff, oerhört tuff, omöjlig på många sätt. Ändå blir jag inte stressad. Utan jag tar mig an varje ny dag med lugn och tillförsikt. Jag tror skillnaden ligger i ärligheten. Situationen på förra arbetsplatsen var så förljugen. Det gick inte att andas om det tuffa i situationen. Man skulle le och kvittra positiva plattityder uppåt, nedåt och åt sidorna. Man skulle mörka allt som inte stod rätt till. Tystnadskultur. Allt medan folk sjukskriver sig för en fis på tvären i sitt tysta missnöje. Men ändå ler de och kvittrar enligt det heliga positiva tänkandet. Den som lyfter att något inte står rätt till möter replissarier. Munkavle från ledningen. Långa blickar från kollegiet som annonserar ”Du är fel”. Den här arbetsgivaren (kommun i Storstockholm) har till och med inskrivet svart på vitt i lönekriterierna att man ska göra reklam för och prata positivt om arbetsgivaren. Att peka ut brister i arbetsmiljön är ett personligt misslyckande att nå kriterierna för den årliga löneökningen.

På min nuvarande arbetsplats är det helt annorlunda. Det är skittufft, och det är ingen stor mörk hemlighet. Alla vet att det är skittufft. Det finns stödfunktioner både uppifrån och från sidorna, just för att det är erkänt skittufft. Man får regelbunden terapibetonad handledning för att hålla i en riktigt tuff miljö. Det finns ingen förljugenhet. Då mår jag bra. Oavsett hur tuff och knäckande situationen kan vara, så mår jag bra i det bara jag slipper låtsas att det är något annat. Bara jag slipper låtsas så behöver jag inte dricka för att stå ut. Jag står inte enns ut, utan har faktiskt rätt kul. Galghumor är ju enligt mig bästa sortens humor ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det är roligt när avkomman delar ens intressen. Ett par av mina ungar är intresserade och har fallenhet för musik. Sådär som ungar med diagnoser kan vara överbegåvade inom vissa intelligensformer, så är de med musiken. De spelar fler instrument än jag själv, och skickligare dessutom. Och de lägger stämmor så självsäkert att vilken körsångare som helst blir grön av avund. Så. Skrytet avklarat. Nu kommer dilemmat. I flera år har de snöat in på låten ”Cancer” av Twenty one Pilots, som de framför med hjärtskärande känsla. Det knäcker mig fullkomligt varje gång. Den där dödsångesten jag kämpat med hela livet drabbar mig med obarmhärtig kraft när mina älskade barn sjunger den döende cancerpatientens sång. Jag tappar koncepten helt, bryter ihop och gråter så det skvalar. Varje gång de kommer till ”Cause the hardest part of this is leaving you” går jag fullkomligt upp i limningen av ångest. De själva är helt obekymrade i sitt förhållande till döden. Litet nyfikna och vill gärna reflektera kring fenomenet. Jag antar att man får vara tacksam att jag inte överfört min dödsångest till dem, men gudars vad jag önskar att deras bekymmerslösa inställning kunde smitta av sig på mig... Kanske är det en ”issue” jag borde söka någon slags hjälp för?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Herregud vilken skitdag! Det verkar att måndagar mest är damage control på min nya arbetsplats. Allt och alla krisar samtidigt. Helt otroligt. Nåväl, då vet man det, och behöver inte ha några andra förväntningar. Måndag är härmed den veckodag då inget vettigt blir gjort. Skadereglering och tillbudsrapporter. That’s all. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var hemskt sugen på att hälla en flaska vin över den här dagen. Men det är ju inget option längre, så jag laddar om och åker iväg till veckans repetition med min grupp hobby entertainers. Det brukar lyfta humöret.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som förväntat, så lyfte missmodet under repetitionerna. Jag fick distans till eländet, och kan nu rycka på axlarna åt det. Så vin var inte lösningen. Lösningen var ett par timmars hyperfokus på något som är så svårt att det är omöjligt grubbla på annat under tiden man ägnar sig åt det. Och så givetvis gott sällskap, där man känner sig accepterad och omtyckt precis så som man är.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vilken tur att jag inte drack på min skitdag igår, för idag är jag tvärtom riktigt nöjd med hur dagen artade sig. Om jag hade druckit igår hade jag troligen inte lyckats så bra som jag gjorde idag ? Man måste ha alla sinnen skärpta och vara alert, på tårna, varje minut. Det rimmar illa med dagen-efter-symptom... Nu ska jag mota iväg ungar på diverse aktiviteter och sedan njuta av att göra inget vettigt alls resten av kvällen ?

Profile picture for user Fibblan

Den där känslan av att man fixat en tuff dag utan..den är så jäkla skön. Och precis som du säger så blir man bara mer stärkt av det och är ju i långt bättre skick att klara av det som behöver redas i, även dagen därpå.
Heja dig?!
Du är en sann inspirationskälla ?!
Kram
Fibblan ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Man känner sig verkligen grym när man klarat av att möta de där känslorna man brukat dricka på. I mitt fall är den farligaste känslan maktlöshet. Och igår var jag verkligen maktlös mot oddsen som tornade upp sig från alla håll samtidigt. Det är en känsla jag aldrig har klarat av att acceptera förut. Men den här gången gick det ? Jag accepterade maktlösheten (om än med tandagnisslan och vita knogar) och gick vidare. Kram på dig vännen ❤️

Profile picture for user Ensam1984

Du är så grym... hoppas resten av veckan har varit bra för dig. Min har varit jättebra - men uttröttande.

Vet inte vad jag mer kan skriva - men du är så inspirerande och stark!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag känner mig inte grym alls, utan fylld till bredden med harm (återigen, tack Adde för ett användbart ord). Resten av veckan har varit bättre. Harmen kommer sig av kvällens handledning, då handledaren (psykolog) påstod sig ha observerat att jag gjorde något som jag inte gjorde. Ett väldigt vanligt misstag i de sammanhang som jag arbetar i, men ett misstag jag lärde mig av med för många år sedan. Handledaren satt runt ett hörn och lyssnade på verksamheten. Då när jag enligt hen skulle ha begått det här misstaget befann jag mig i ett helt annat rum. Nåväl. Jag sa givetvis ifrån. 1) Just det misstaget begår jag inte längre (däremot en massa andra...) 2) Jag var inte i det aktuella rummet under observationstillfället. Ok, då hörde jag fel, sa handledaren. Fint så. Jag var nöjd med det. Men, så lägger hen till ”Du behöver inte ta åt dig så.” Som om jag vore obefogat stingslig på något vis. Inte ta åt mig??? När hen säger mitt namn och inför arbetslaget påstår att jag gjort något jag inte har gjort? Hur i helvete tar man INTE åt sig? Ska jag inte tala om att hen har fel? Nu fanns det massa annat att diskutera och kort om tid, så jag valde att inte orda desto mer om det. Men vaffan? Så jag är fortfarande skitsur. På den nivån att jag känner ilskan ila runt i kroppen i form av arga rysningar och pirrningar i ansiktet. Undrar vilken känslan hade varit om hen tagit upp något misstag jag verkligen hade begått... Då hade jag också varit upprörd, fast på ett annat sätt. Sur på mig själv förmodligen. Jag vill iaf tro att jag inte hade känt för att bita av huvudet på handledaren. Men vem vet. Det lär visa sig, för det ska navelskådas väldans mycket i min nya roll, och misstag lär jag göra så det räcker och blir över... Hade jag haft vin så hade jag hällt i mig det. Vilken tur att jag inte har något.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Näe... Jag är fortfarande så förbannad att jag inte kan sova. Inte särskilt balanserat, jag vet. Inser även att jag blev manipulerad av en kollega under dagen. I kombination med handledarspektaklet bränner jag topplocket. Ska passa mig för den kollegan i fortsättningen. Alltid ska det finnas nån sån. Urk. Jag har gristidig start imorrn. Fan.

Profile picture for user Ensam1984

Men vilken jävla idiot, självklart ska en chef (för jag har för mig att du sa att du hade en psykolog som chef någon gång, kanske var en annan, spelar ingen roll, jag antar) inte påtala "fel" med specifika personer i grupp. Det är totalt oprofessionellt. Jag förstår din ilska. Precis sådant hände mig under min första karriär, då jag senare gick in i väggen. Min chef då ställde sig och skrek på mig inför kunder och personal. De FÅR inte behandla än sådär. Man tar personen till sidan, för en diskusion och faen också, är man psykolog borde man ha empati nog att förstå att man inte säger ”Du behöver inte ta åt dig så." Jobbar också med psykolog och andra professioner som verkligen ska ha en empatisk förmåga, de jag jobbar har just det.

Alltså en del folk borde få gå i vuxenskola, hur man för sig och talar med andra.

Måste dra till jobbet nu, men Mirabelle - din chef är ett pucko, var glad att du har överhanden där, du är nämligen inte det.

ha en fin fredag! Kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vanligtvis är den här chefen en empatisk människa. Och själva handledningen skedde liksom i humoristisk anda. Litet hur dråpligt det blir när arbetslaget består av individer som alla tänker olika. Hen blev nog rätt ställd när jag protesterade, och ville liksom fortsätta i samma humoristiska anda utan sura miner. Nu har jag sovit några timmar och är inte arg längre. Men jag funderar ändå på att ta upp saken med chefen idag, i enrum. Kram till dig vännen. Ha en fin fredag!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Chefen var inte på plats igår, så jag lade harmen på hyllan och moved on. Närmsta kollegan tyckte jag gjorde rätt som ilsknade till och visade det med all önskvärd tydlighet. Hen blev också störd av handledningen. Hela sessionen handlade egentligen om att på ett litet fint sätt tala om för en (vikarierande) kollega att hen inte lever upp till sitt uppdrag och behöver ”se och lära” av oss andra. Men det blev så subtilt att budskapet gick människan helt förbi. Jag och den närmsta kollegan började tala klarspråk flera gånger under sessionen, men blev genast dämpade av handledaren. Hen satsade sin empati på fel jävla häst ?

Profile picture for user Fibblan

Känn dig såå stolt över hur du fixar detta utan alkohol ?!
Det är i sådana här lägen som vi verkligen blir testade i vår förmåga att klara av att stå emot..!
Klart man hade velat gjuta lite olja på de här vågorna..och förr hade vi gjort.. MEN INTE NU och INTE DU!
Jag tycker du har gjort ett fantastiskt jobb dessa dygn..??! Och nu är harmen på hyllan till sist, där den hör hemma??!
Och du kan ha go lördag! Jag tycker du är värd ngt extra som belöning för hur väl du hanterat allt detta✨!
Stor kram
/Fibblan ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det var en riktigt besvärlig vecka... Jag ska verkligen unna mig all tröst och belöning jag kan komma på, utom den med promille. För så gör inte vi längre ? kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Om ni spelade golf idag, och såg en liten ettrig kvinna få totalt frispel efter ett par hål i lyteskomikens tecken... Ja då var det mig ni såg. Kära nån. Jag har inte betett mig på det viset på år och dag. Jag visste inte ens att jag kan så hårresande fraser ? Jag måste ha lärt mig dem på jobbet. Den stilla lidande maken såg allt sitt tålamodsprövande arbete med barnens fostran i gentlemannasportens förfining raseras när 12-åringen skrattade så hen gurglade åt mammas pubertala psykbryt. Den chockerade svågern höll sig på behörigt avstånd, tills risken för flygande klubbor avtagit. Jaaa... så kan det alltså också gå till. Men jag är nykter.

Profile picture for user Adde

är förutom långtråkigt, även ett farligt tidsfördriv..... Verkar det som :-)))

Profile picture for user sanningen

Som svar på av Mirabelle G-S

och jag läser och blir så berörd och glad för din skull, inte av innehållet utan av att du faktiskt biktar dig, som du säger. Att våga känna efter, reflektera, sortera är ofta så svårt.
Att våga öppna sig själv, vara ärlig och kunna tänka handling-konsekvenstänk och sen agera på det, det är just vad du gjorde när du valde att dela din hemlighet, starkt gjort.
TACK, din styrka stärker även mig...... jag blir också så glad för din skull att du fick härliga kommentarer som stärker dig ännu mer. Du är klok, peppa dig själv och kom ihåg att du är klok när det kommer svårare stunder, det finns ett liv utan destruktiv självmedicinering, att skriva, läsa, älta här är ett bra sätt att släppa på diverse tryck. OCH framför allt ett bra sätt att känna att vi INTE är ensamma !!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tack Sanningen, för dina varma uppmuntrande ord i min tråd. Det är väldigt terapeutiskt att öppna sig här på forumet och skriva ut de där sanningarna man knappt vågar erkänna för sig själv. Att få varmt, respektfullt bemötande i gengäld stärker otroligt. Man vågar tänka ännu fler tankar till slut, och älta bort några demoner till.

Adde, yes sedan de släppte ut kreti och pleti på banorna är golf definitivt en riskfylld äventyrssport ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Halva veckan avklarad. Märkligt nog tänker jag oerhört mycket på alkohol sedan jag tog beslutet att flytta min tråd till ”Det vidare livet”. Tankar som ifrågasätter meningen med nykterheten smyger sig på, och tankar som trivialiserar min fula ovana att självmedicinera livets kurvbollar med vin nästlar sig in i mitt medvetande titt som tätt. Jag försvarar mig med att jag har bestämt mig för att vara ”en sån som inte dricker” och då är det det som gäller. Jag tänker att det just därför är viktigt att hänga kvar här på forumet och skriva några rader då och då. Jag dricker inte. Jag är nykter. Men motivationen måste återuppväckas med jämna mellanrum, och hållas vid liv. Varför motivationen är så låg just nu vet jag inte. Visst, livet är en jäkla cirkus, med alla kontakter som ska hållas runt ungarna, och kraven från skolans håll. Som diagnosförälder blir man ju självlärd och obetald speciallärare. Iaf om man vill att ungarna ska ta sig igenom skolsystemet utan att ha bränt alla sina broar och tappat både självförtroende och självkänsla helt. Och så nytt krävande jobb på det. Men jag känner mig inte så speciellt stressad, eller deppig, eller ångestfull. Känslan är mer Yup this is my circus and those are my monkeys. Lets just do our best and fuck the rest. Det är en inställning jag inte är van vid att anamma.Good enough.

Profile picture for user IronWill

Kommer perioder med mer ifrågasättande. ”Vad spelar det för roll om 100 år att jag dricker lite i helgen?”. Känns lite ”tomt” ibland bara. Och jag kan ju klara det en eller några gånger innan det går fel, så det är ju bara att sluta i tid (?). Men så går det över och känns bra igen att vara nykter. Men i mitt fall är det rätt sällan nu för tiden. Börjar bli mer att jag undrar vad det är som gör att det känns ”tomt” och om jag borde ta en kompiskväll eller köpa skräpmat istället. Det är inte lika självklart att det ”tomma” är alkoholsaknad.
Kanske tar olika tid för alla.
Hur som helst känner jag igen det där med cirkusen även om mina barn inte har diagnoser. De är bara vilda, stöddiga och gillar att trycka på mina knappar tills det blir ”error”. Ibland kan de driva mig till att fundera på vad som kan tänkas spela roll om 100 år. Men sen går det över.
Hoppas det går över för dig. Vi förlorar väldigt lite, men vinner väldigt mycket, på att vara nyktra.

Profile picture for user Mirabelle G-S

IronWill! Jag börjar nästan undra om det är en ”pappa-barn-grej” det där med att stödda och medvetet trycka på alla knappar och dra i alla spakar för att driva herr Sr till vansinnets rand. Samma här i huset. Gubben är vanligtvis lugn, godmodig och from som en fetlagd ko, men ungarna kan driva in honom i ass hat mode. Helt medvetet. Som om vore det en VM-värdig sport. Mig ifrågasätter de däremot aldrig. Någonsin. De är helt medgörliga och samarbetsvilliga. De har nog fattat visdomsorden ”If mum is happy - everyone is happy” ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Herre Gud i himmelen vad trött jag är. Så trött att jag inte orkar släpa mig i säng. Kände det är läge att skriva några rader här. Jag ska ut och resa med mitt gäng hobby-entertainers över helgen. Det brukar drickas rätt friskt på samkväm med detta gäng och likar. Till och med just innan vi ska inta scenen kan det slinka ner ett glas vin eller så... Stön! Nu känner jag inte alls för att vara ”en sån som inte dricker” ☹️ Men det ÄR jag ju. Baske mig. Jag ÄR en sån som inte dricker.

Profile picture for user IronWill

Våra är rätt bra på att driva oss båda över kanten. Men visst mig lite extra. Jag brukar tro att mina är extra ”vilda” men jag har eg ingen bas för jämförelse. Men ja barnen är nog det som snabbast kan driva mig längst över kanten. Sura situationer kan accelerera snabbare än en Ferrari ibland. Och det händer då att jag känner att jobbet är emot mig, barnen är emot mig och hela jävla universum är inställt på att utplåna mig. Och då kan ju alkoholen kännas rätt nära till hands. Men några djupa andetag senare och en liten paus från dem så inser jag att det enda som KAN utplåna mig i den ekvationen är just alkoholen. (Okej, universum också)
Ha en trevlig kväll! (Det lilla som är kvar).

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jävlar i min låda vad förbannad jag är! En uslare än uslast vikarie på helt fel plats klampar runt på mina nerver dagarna i ända. Hen har noll intresse eller fallenhet för de arbetsuppgifter hen förväntas kunna sköta. Tror hen är litet dement eller nåt (förbi pensionsålder men vägrade sluta jobba tills arbetsgivaren lagligt kunde sparka ut hen, och tog då tjänst som vikarie hos oss). Man förklarar vad som förväntas, eller hur hen ska göra något. Fem minuter senare virrar människan runt utan mål eller mening iallafall. Medans man pratar med människan och förklarar saker går hen iväg och muttrar om det ena och det andra, helt ovidkommande saker, tex hur innehållet i skåpen är dåligt organiserat. Hen är då helt omedveten om att runt omkring hen pågår riktigt kritiska situationer. Situationer som innebär verklig fara för någons hälsa, väl och ve, utan ögonblickligt ingripande. Ingripande denna männska ska ansvara för. Hela jävla dagarna är hen såhär bortkopplad från verkligheten som pågår runt hen. Och så förbannat långsam så till och med sniglar får magsår av att vänta in hen. Försöker man väcka hen ur den självinducerade koman och peka med hela armen känner hen sig påhoppad och tänker gå hem. Nu till det som fick mig att bränna propparna. Idag har hen suttit i möte med chefen och en annan (duglig) kollega pga samarbetssvårigheter och att hen inte sköter sitt uppdrag (pga inkompetens, ointresse eller demens eller what ever). Då skyller människan på MIG. Det är uppenbarligen mitt fel att hen såsar omkring som en dement snigel på valium. Jag är inte tillräckligt tydlig. Hur kan man bli tydligare än att förklara samma saker femtioelva gånger??? Chefen har inte sagt ett pip till mig om saken, utan det var den dugliga kollegan som berättade (hen hade protesterat å det bestämdaste under mötet mot senildementa snigelns bortförklaringar). Jag fick inte enns tillfredsställelsen att konfrontera fanskapet. Dugliga kollegan hann före och det blev en jätte-explosion mellan de två, som slutade med att snigeln packade ihop och satte en jävla fart hem. Jag har aldrig sett hen röra sig så fort i något annat sammanhang. Hen kan gärna stanna hemma för min del.

Det är rätt praktiskt att sjuda av oförlöst ilska (Förutom att det var sjukt nära att jag pep in på systemet på vägen hem då). Väl hemma städade jag hela huset i rasande fart. Det var visst den ilskna inre glöden som behövdes för att orka ta tag i sånt tråkgöra. Glad och harmonisk ids jag inte bry mig om sådana värdsliga ting som att tvötthögarna växer, dammråttorna förökar sig och nya livsformer odlas i så väl badrum som kök... Men jävlar anåda vilken fart det blev med raseri som bränsle.

Profile picture for user Strulan65

Saknar dina texter, glömmer att gå in här och läsa.
Mördarsniglar har jag hört om men terrosniglar har jag missat??Hoppas nu du får en riktigt fin helg utan sniglar// kram Strulan ??❤️

Profile picture for user Ensam1984

Vännen, hoppas du har hämtat andan från den idiotiska snigeln. Släng salt på na om hon kommer tillbaka hasande till kontoret, det ska tydligen få sniglar att krympa ihop och försvinna ;) Ett annat sätt är väl bara och ta en spade och dela henne i 2 bitar, men det kanske inte är särskilt lämpligt i detta sammanhang ;)

Hoppas resan går bra och du tar med något annat att skåla i. Ha så himla kul och "break a leg" eller vad man nu brukar säga.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Ensam1984

Hahaha dela na med spaden ? I wish, men det får bli saltet ? Jag påbörjar just resan denna arla morgon. Endast en övernattning. Det måste ju gå att klara av. Jag ska dela rum med den törstigaste i gänget ? Härlig människa. Men hen vill gärna dricka ikapp... och att alla andra ska hänga med i tempot... Jag är pytteliten och hen är jättestor. Bara den skillnaden är vansklig i sådana sammanhang. Och nu är jag en sån som inte dricker. Alls. Bävar en hel del...

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det har varit nära ögat att jag lyft det första glaset vid flera tillfällen. Men jag klarade det. Lägger mig nykter ikväll. För första gången på resa med entertainers. Well done me!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Man ångrar aldrig en nykter kväll, sägs det. Efter att ha vaknat pigg och utsövd medan resesällskapet led av bakfylla i varierande grader, är jag böjd att hålla med :) En sista föreställning gjorde vi under förmiddagen, innan vi packade oss iväg hemåt igen. Det svåraste igår var att tacka nej till de där busiga ”smygsuparna” vårt gäng ägnar sig åt. Någon fiskar upp en vinare ur handväskan mellan nummer, som vi fnissande inhalerar. Alla strålar samman i någons hotellrum för att dela några flaskor vin innan restaurangmiddagen. Sånt. Det var faktiskt riktigt jobbigt att tacka nej. Men jag hade inte gett mig själv något val. Berättade redan innan vi åkte för några i gänget att jag tar Saroten nu, och det får man ju faktiskt inte dricka på. De hade reagerat om jag drack ändå sedan. Hade jag inte grundat på det viset tror jag faktiskt inte att jag hade klarat av att tacka nej till de där busiga smygsuparna. Ute på samkväm med andra entertainers var det inte särskilt svårt att tacka nej faktiskt. Det dracks mycket vin. Jag tyckte det luktade illa och kändes sunkigt när berusningsgraden i sällskapet steg stadigt. Då ville jag faktiskt inte ha något vin. Nu mår jag toppen. Har släppt alla jobbrelaterade irritationsmoment. Allt det där jag tillåter mig att uppröras av är faktiskt chefens ansvar och huvudvärk. Min tid att axla andras bördor är över.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Nu är jag skapligt nöjd med att jag inte drack på min ilska i fredags. Chefen ringde. Hen berättade om vilka steg och mått hen tar för att lösa problemet med 1) senila snigeln 2) säkerhetsaspekter. ”Så här kan ni bara inte ha det” sa hen. Precis. Tack. Om hen är på bollen och en ljusning finns i sikte förtvivlar jag inte. Dessutom var arbetsdagen relativt lyckad, även fast det är måndag. Nog var det körigt, men inte i närheten av så katastrofal som tidigare veckor. Kanske lossnar eländet litet i taget :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Bästa sortens humor ? tätt följt av när folk ramlar och slår sig ? Kan vi enas om att jag slipper känna mig eländig när jag slutar ta mitt jobb på så blodigt allvar ?

Profile picture for user Adde

blir klart bäst när det är blandad seriositet och humor ! Tyvärr är många arbetsplatser så trista så det smittar av sig på alla, hög som låg.
Och en trist arbetsplats skapar utrymme för olika typer av beroende för att "lätta upp" livet. För mig synes en del arbetsplatser mer utsatta för beroende än andra och då ofta en förmåga hos arbetsledningen att blunda för eländet. Det krävs mod att Våga Fråga och att följa upp och inte minst hjälpa så gott det nu går. Tyvärr är det så att många är chefer men väldigt få är ledare.

Jag gillar humor men inte när folk ramlar och slår sig. Idag finns inga komiker som kan få mig att dra på munnen. Tyvärr. En riktig torris på fler sätt :-))

Profile picture for user Mirabelle G-S

Min minsting har just nu sex och samlevnad i biologin. Min mamma messade just att minstingen hade ringt till min mormor i undersökningssyfte. Min 85+ åriga mormor hade tex fått svara på frågor gällande sin inställning till homosexualitet, om hon känner någon som är homosexuell och vad hon anser om att samlag mellan personer av samma kön är olagligt i vissa länder... Hon höll på att smälla av, men svarade snällt på barnets frågor. Sen ringde hon min mamma och undrade bestört vad det är för en märklig skola som diskuterar ”sånt” med barnen ?????? Minstingen tar sina skoluppgifter på blodigt allvar. Hela släkten är nu intervjuad. Alla svar är prydligt dokumenterade i kolumner, som ska förvandlas till statistik. Hen fick just en föreläsning ang HBTQ-rättigheter och det könsnormativa samhällets ondska av ett storasyskon. Jag och gubben har förhört hen på könsorganens beståndsdelar på både längden och tvären. Hen var fast besluten att få alla rätt på provet. Fuskföräldrar som vi är informerade vi ungen om att man inte måste veta allt det där för att nuppa. Kvidande av skratt. Barnet i fråga meddelade att vi nog är litet dumma i huvet.

Profile picture for user Ensam1984

Skrattade så det nästan gjorde ont i magen Mirabelle G-S, du är för härligt och vilka underbara ungar. Såna behövs det mer av. Raka rör, inga krusiduller!

Skönt att höra att livet rullar på även här inne på det vidare livet. jobbar på för att komma hit om ca 20 dagar, fast jag är lite osäker just nu.

Ha en superfin och trevlig helg vännen.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Inte tveka nu! Kom in och häng här ?

Ännu en lördag vaknar jag och inser att man ångrar verkligen aldrig en nykter kväll. Igår var jag tveksam. Det är stor skillnad på fredagskvällarna så här post-vinlullande. Med min vinflaska kunde jag sitta uppe till småtimmarna. Nykter känner jag hur utmattad jag är efter arbetsveckan. Runt 21 är det omöjligt att sitta upprätt. Så jag lägger mig på min spikmatta och bara sluter ögonen en stund. Somnar och sover som en klubbad säl i tolv timmar. Litet tristare, men säkert mycket hälsosammare ur ett återhämtningsperspektiv.

Profile picture for user Vinäger

Du är ju helt underbar, som alltid. ?

Älskar dina beskrivningar av vardagen/livet. Du utstrålar så mycket kärlek och omtänksamhet. Dina ungar har nog blivit smittade av det.

Skulle gärna vara en fluga på väggen i ert hem under någon dag, förutsatt att ni då inte dragit på semester allihopa. Det vore ju rätt misslycket, minst sagt. Så hör av er innan ni lämnar hemmet tomt nästa gång så jag inte just den dagen får för mig att utsätta mig för en metamorfos. ?

Tack för att du finns. ? Kram

Ja, det blev ett undantag i Det vidare livet i dag igen, var vara tvungen.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Men Vinäger... Det är precis som i grammatiken, att undantagen blir en regel ? Till slut hänger du du också här permanent ? Flugan är så välkommen! All fotografering strängt förbjuden. Så vitt världen vet är vi en helt normal familj ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Fysik är så förbannat aptrist. Åttans fysik är bajs. Jag HATAR fysik. Vem fasen bryr sig om tryck, kraft, friktion bla bla bla. Och bara för att jag har många barn måste jag genomlida grundskolans fysikundervisning igen och igen och igen... I all evighet. Man kan ju undra varför jag inte kan skiten utantill än ? Japp. Vi studerar inför prov här. Ungen i fråga vill bara prata om hur man ritar lockiga frisyrer på ett naturtroget sätt. Gissa om anteckningsblocket är fyllt av användbara anteckningar ang fysik eller anatomiskt riktiga teckningar av lärare, klasskompisar och annat löst folk. Inte. Ett. Ord. Fysik. Äldsta syskonet avlöste mig i studiestugan. Tack och lov. De tog sig igenom ett helt kapitel. ”Bara” två kapitel kvar...

Profile picture for user Knaskatten

Förlåt! Men du skriver så roligt! Och ja, fysik var mitt VÄRSTA ämne i skolan. Fy bubblan.
?

Profile picture for user Fibblan

Blir alltid på så gott humör av dina humoristiska betraktelser av livet så som det kan vara och är, inte minst med barn i krokarna..??!
Nu är jag på dag 3, fortsätter i förändra-forumet men tänker som du ensam1984, att jag vill hit när jag nått en gräns som gör att jag kan våga tro på det mer. Konstigt egentligen kanske att man lägger så mkt i det här..? det är ju bara att skaffa sig en tråd här istället (!) Men jag tror att vi är flera som tänker att man vill känna det hållbart, som om det är värre att ta ett återfall i det vidare livet, än när man förändrar sitt drickande. Logiskt ju om man bara lyssnar till titlarna i de olika forumen..?.
Hursomhelst, var vi än befinner oss i "cyberspacet" är det viktiga ju hur vi mår och att vi fortsätter att ta hand om oss
vilket vi bl.a. gör bäst genom att välja bort alkoholen☑️!
Det blev nattsudd för mig idag/inatt. Vaknade med ett ryck av en mardröm..nu ska jag försöka somna om igen.
Tack för dina härliga inlägg återigen
Mirabelle G-S?! Och för inspiration i hur det vidare livet kan te sig..???!
Kram
/Fibblan ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Maken min fick en intressant diagnos av psykologen han går hos (depression sedan drygt 6 år tillbaka). Dystopi. Dystopin är visst en bov i att han aldrig klättrar ur den där depressionen. Jahapp. Jag frågar mig vad man ska göra med den infon. Förhoppningsvis vet psykologen det. Men jag känner mig plägad att rösta för starkare medicinering. Quick fix på långvarigt problem - Yes! Thank you very much!

Profile picture for user Ensam1984

Dystopi, hmm... men va menas med det? Hur kan psykologen veta? Jag förstår inte? Nu låste sig min hjärna. Hoppas det löser sig för maken Mirabelle.

Jag är inne i en orolig fas, jag är trött på att va nykter och är inte hög på nykterheten längre. Allt går upp och ner hela tiden. Känslan av att inget är ultimat kul som det faktiskt kan va med A en stund är så djupt rotad nu. Varför ska man försöka sabba för sig själv? Tror ibland man håller på så för att man innerst inne inte tror att man förtjänar att må bra o va lycklig.

Oj sorry att jag kidnappade din tråd vännen. Ha en fin helg i vilket fall ❤️

Profile picture for user Ensam1984

Dystopi, hmm... men va menas med det? Hur kan psykologen veta? Jag förstår inte? Nu låste sig min hjärna. Hoppas det löser sig för maken Mirabelle.

Jag är inne i en orolig fas, jag är trött på att va nykter och är inte hög på nykterheten längre. Allt går upp och ner hela tiden. Känslan av att inget är ultimat kul som det faktiskt kan va med A en stund är så djupt rotad nu. Varför ska man försöka sabba för sig själv? Tror ibland man håller på så för att man innerst inne inte tror att man förtjänar att må bra o va lycklig.

Oj sorry att jag kidnappade din tråd vännen. Ha en fin helg i vilket fall ❤️

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Ensam1984

Ensam, du får kidnappa min tråd hur mycket du vill ? Jag gillar dina tankesnurror ? Med dystopi menade psykologen att min man är för intelligent för sitt eget bästa. Det leder till tungsinne att kunna se igenom allt från det sociala spelet till ideologier och samhällsordningen. Litet som du faktiskt... (hoppas du inte tar illa upp). Jag är tämligen säker på att maken är högfungerande autistisk, men så intelligent att han kan kompensera för sina svårigheter. Det ska bli spännande att se vad den utredningen säger...

Med nykterheten är jag inne i samma oroliga fas som du. Det var så nära att jag köpte vin på vägen hem. Valde att stanna på jobbet på övertid och förbereda inför nästa vecka. Åkte inte hem förrän jag övertalat mig själv om att åka förbi systemet. Så jag förblir nykter ytterligare en fredag kväll ? Kram på dig!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Åh herre gud så skönt att krypa in i pyjamasen och äta fredagspizza framför TVn. Arbetsdagen var rent ut sagt överjävlig. Mycket kopplat till dementa snigeln, men fler faktorer spelade in. Hen försökte faktiskt så bra hen kunde idag. Synd att hen inte kan bättre bara. Jag och en annan kollega har iaf fått löfte att snigeln ska ersättas så fort det bara går. Det tackar vi för. Mitt gamla jag hade druckit och ältat. Mitt nya jag behöver inte dricka på aviga känslor och stress. Det har jag sakta men säkert lärt mig av med under de snart fyra månader jag varit ”en sån som inte dricker”. Det är en skön känsla att möta eländet utan att känna ett akut behov av vinmarinerad bedövning. Bara rycka på axlarna och konstatera att jaha idag var en sån dag. Och sen är det ju faktiskt ingen idé att älta mer, när man nu ändå inte får dricka på självömkan och harmen (genialisk tanke stulen från en klok forumväns tråd).

Aningen misströstande måste jag ändå erkänna att jag vill dricka vin, bara inte av den anledningen att jag vill skölja bort en kass dag. Ja jag vill verkligen dricka vin. Jag vill det så mycket att jag stannade kvar på jobbet efter arbetstid och förberedde inför nästa vecka, istället för att riskera att svänga in via systemet på väg hem. Varför jag plötsligt balanserar så farligt nära kanten vet jag faktiskt inte. Jag vet bara att det inte handlar om negativa känslor jag inte vill möta. Den här gången. Men lyfter jag det första glaset så är det förmodligen ändå det beteendet jag landar i så småningom. Så det blir inget vin.

Profile picture for user Ensam1984

Mirabelle, jag tar definitivt inte illa upp, i min värld är det även om vissa kanske skulle se det som någon negativt - men för mig ses det positivt då det bara visar att man är smartare än gemene man och har genomskådat det mesta. Fast det har ju såklart baksidor. Det låter ju lite som mig, men ska också bli spännande att se hur det går för mig.

Vi är precis på samma plats annars, jag vill dricka - och inte från stress eller ångest (mig veterligen) men man får ju inte ta det första glaset. Vi är ju bara korkade om vi får för oss det, tyvärr undrar jag om inte min korkade del av hjärnan kommer vinna snart ändå. Men kanske ändå inte? Man har ju liksom inte agerat på infallet att dricka.

Nu skiter vi i det och myser i pyjamasen (jag har en sån där superful onepiece i fleece som ingen någonsin kommer få se (den är himmelskt skön (och ful).

Profile picture for user Mirabelle G-S

Varför är det plötsligt så svårt att hålla fast vid att vara en sån som inte dricker? Jag flirtar farligt med draken i tankarna och ligger hela tiden en hårsmån ifrån handling. Idag har jag varit taxiservice. Ungar, aktiviteter, you know the drill... Åkte sen till ett köpcenter. Valde just det köpcentret för att det finns ett systembolag. Och tanken att köpa en sån där halvflaska rödvin hade planterat sig stadigt i hjärnan. ”Om jag fortfarande vill ha vin när jag har parkerat så köper jag” var första dealen med mig själv. Jag ville ha. ? ”Om jag fortfarande vill ha vin när jag har glufsat i mig en kexchoklad så köper jag” var nästa deal. Jag ville ha ? ”Om jag fortfarande vill ha vin när jag uträttat mina andra inköp så köper jag” var nästa deal. Jag ville ha ? ”Om systemet fortfarande är öppet när jag strosat runt och fönstershoppat extra kuriosa, så köper jag” var nästa deal. Jag ville ha, men systemet var stängt ? Nu dricker jag tomatjuice (Kan inte bestämma mig för om det smakar äckligt eller intressant) och försöker komma till ro med en bok.

Profile picture for user Strulan65

En kamp men också en seger? Så vad var det för fantastiskt som skulle hända om du fick vin. Antar att du inte skulle dränka snigeln i det, kanske skylla på snigeln ?
I vilket fall starkt jobbat???// kram Strulan

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Mirabelle G-S

Min hjärna var inställd på disaster ikväll. Det blev vin på lokala pizzerian. Ingen drängfylla, utan en lätt salongsberusning. Jag hann tänka idag att jag har matdemonerna under kontroll. Det var länge sedan jag brydde mig. Nå, allt som behövdes var litet vin. Fingrarna i halsen. Skickade desperat meddelande till maken (långt bort på tjänsteresa). Han blev förstås orolig och ringde upp. Känner mig litet lugnare nu, men fortf gråtfärdig och helt jåvla misslyckad.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Vaknar tidigt denna söndag. Försöker peppa mig själv, men det känns ändå tungt att jag trillade dit igår. Eller trillade och trillade. Det var ingen olycka. Jag styrde själv. Jag hade kunnat rycka upp mig och laga mat, istället för att gå till pizzerian när jag hade så starka vin-tankar. Tyngst är ändå att upptäcka att matdemonen finns kvar. Han ligger och lurpassar och väntar på ett svagt tillfälle att drabba mig. Nu vet jag det.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det fantastiska som skulle hända om jag drack vin... Hmmm... Guldkant på tillvaron kanske? Men nä. Det blev ingen guldkant. Vinet jag drack fick mig bara att sukta efter mer. Och den förbannade matdemonen slog klorna i mig. Idag vaknar jag alldeles för tidigt, med ångest och huvudvärk. Värdelöst. Min app säger att det har gått 119 dagar sedan jag blev en sån som inte dricker. Jag börjar inte om, utan räknar 118-1.

Profile picture for user Fibblan

Inte en men två drakar som ligger på lurpass..det är INTE lätt. Men visst, som du säger så klokt och ser när du blickar tillbaka på senaste dygnet, att stannat hemma till varje pris, hade förmodligen gjort susen för då, men precis som du beskriver så var hjärnan inställd på disaster. Jag känner igen detta så väl! Tyvärr. Man hamnar in i ett state of mind som är så jäkla svårt att bryta på egen hand.
Du paralyserad , barn som måste ha mat och maken iväg, begynnande och tilltagande vinsug under dagen. Det var många små bäckar av omständigheter och så blir de till en flod och så brister fördämningen..?.
Klart att det känns tungt som bara den i dag.
Känner så med dig?❤️!
De där demonerna..och att matdemonen också fanns kvar, är det som känns tyngst idag om jag förstått rätt?..
Men dessa två imbiciller livnär varandra
Så nu tar vi varandra i handen och hjälps åt få dem båda ur vägen igen ?!
Du fixar det!
Tror på dig!
Stor Kram
/Fibblan ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag blir alldeles tårögd av ditt kärleksfulla svar. Ångesten lättar litet. Jag tror att min styrning mot disaster började redan när maken kungjorde att han skulle resa bort igen. Jag blir überstressad av att ”bli lämnad själv med allt”. Det är rent nonsens. Nu är ungarna rätt stora och rediga, diagnoser till trots. Den här stressreaktionen är nog en kvarleva från den hemska tiden några år tillbaks. Då reste maken väldigt mycket i jobbet. Han var aldrig hemma en hel vecka i sträck. Kvar fanns jag och försökte rodda jobb och flera ungar som krisade rejält. En av dem som krävde passning dygnet runt pga självskadande och suicidbenägen. En annan med stora sömnsvårigheter. En utåtagerande. Och så de olika skolorna som ringde och ringde och ringde om allt som inte funkade. Jag blir helt matt när jag tänker tillbaka. Och så blir jag trött på min hjärna som vägrar fatta att det är onödigt att gå upp på stressvarv deluxe. Den tror att något hemskt ska hända för att jag inte räcker till, fast jag pratar förstånd med den. Jag räcker ju till nu faktiskt. Det är kanske det jag ska ägna denna ångestridna söndag åt. Övertala hjärnan om att släppa det som har varit.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Nu har jag identifierat ett problem som måste lösas. Jag har blivit av med min främsta strategi för att mota bort vin-suget på helgerna. Pga regn, rusk och tilltagande kyla kan jag inte spela golf. Det är golfen och andra utomhusaktiviteter som håller både matdemonen och alkojäveln stången. Klart det blir problematiskt när vädret sätter stopp. Bekymmersamt att jag inte känner inspiration vad gäller de inomhusaktiviteter som brukar leda till ett flow där tid och rum slutar existera. Jag upplever en blockering vad gäller skapandet inom musik och bildkonst. Kanske går det att häva den.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag glömde att dricka kaffe igår eftermiddag. Brukar hälla i mig minst två koppar under eftermiddagen, och ofta en kopp även på kvällen. Inte igår. Nu har jag fått i mig en redig kvantitet koffein. Den bultande huvudvärken gav med sig :) Tyckte väl det var konstigt att få huvudvärk från helvetet av vinet. Det var ju inte särskilt stor volym jag hällde i mig. Jag antog att jag har blivit überkänslig efter lång avhållsamhet. Men det var nog kaffebrist. Känner igen att vakna med bultande huvud efter stressdagar då jag glömt dricka kaffe. Det är en speciell sorts huvudvärk som bultar i takt med hjärtslagen, som om hjärtat hoppat upp i frontalloben och försöker hamra hål på kraniet ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Sådärja, då var vi på banan igen ? Vädret klarnade upp och jag hann gå nio hål i den friska höstluften. Vår hemmabana är verkligen underbar. Samtidigt som man får ordentligt med motion (låååånga hål i kuperad terräng) så får man en riktigt härlig naturupplevelse. Det luktade höströk från gårdar där löv brändes. Jag såg två majestätiska svanar flyga så lågt att man nästan kunde ta på dem. Nu känns själen lättare. Jag är i balans med mig själv igen.

Profile picture for user Fibblan

Så gott att höra!
Och vilket kanonjobb du gjort idag med att både hantera och analysera snedsteget från banan!
Det låter som att du fått syn på en hel del viktiga saker som kan vara till hjälp framöver! Gamla rester av stress, och tidigare triggers gjorde sig påminda, (snacka om tuffa år du har bakom dig..?) och så är kaffe viktigt för hälsan?☕!
(Obs inte ironisk?)
Frisk luft ☑️
Motion☑️
Och det låter klokt att hitta andra inspirerande grejer att ta sig för nu när vädret skiftar..☑️
Och du har ju din kreativitet, som förmodligen längtar efter mer tid och plats..?.
Oavsett - själen känns redan lättare och du i balans igen!
Glädjer mig!
Kram och godnatt
/Fibblan ?

Profile picture for user Ensam1984

Finaste Mirabelle. Jag vet att du fixar detta, trots "snedsteg", för egentligen så spelar det ju ingen roll om man skulle ha ett "snedsteg" någon gång var 100:e dag, så länge man lär sig något av det, och inte fortsätter som förr. Det får man ju inte säga till någon såklart ;) men tror man ska tänka så när det väl kommer. För det gör det nog för oss flesta. Att räkna med att sedan du startade för över 100 dagar sedan så drack du lite en dag. Det är en jävla vinst. Du kan fortfarande va en sån som inte dricker :)

Inomhusgolf? Kan du inte köra det, finns ju simulatorer :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

DetGårBättre och Ensam ❤️ Det värmer längst in i hjärtat att få så barmhärtigt stöd när man fördömer sig själv så hårt. Jag har hämtat mig nu från vurpan. Självförtroendet har nog fått sig en liten buckla, som jag hoppas hamras ut med tiden. Men ångesten är borta. Får ångestrysningar bara när jag tänker på vin. Litet orolig för att den där märkliga sinnesstämningen ska komma tillbaks. Den då man är helt bombsäker på att man ska bli galen på riktigt om man inte får det där vinet. Jag har nog aldrig känt så förut och var inte beredd på det... Kram på er fina ❤️

Profile picture for user Vinäger

Vet du, jag kommer ihåg en gång i början av förra året då jag helt plötsligt drack lite efter en lång vit period. Du pratade då om en reality-check och jag insåg att det till stor del nog handlade om det. Kan det ha varit så för dig den här gången?

Men egentligen spelar det ingen roll. Du har analyserat händelsen och framför allt gått vidare. Kanske klokare rentav - även om jag tycker du alltid varit klok nog. Om vi gör ett dåligt köp kan det i backspegeln kallas lärpengar. Inom det här området kanske vi kan kalla det lärdricka.

I vilket fall som, jag hejar på dig och tackar för allt du bidrar med.

Angående avsaknad av aktivitet, du kanske kan börja odla grönkål, det kommer att gå åt en hel del sådant nu under den mörkare årstiden. ?Grönkålschips och Cola Zero, vårt nya beroende, hoppas att Mary också hänger på. Gamla trion igen. ?

Kramar i massor

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det var ett bra begrepp du just myntade Vinäger - Lärdricka ? Ja just, när du nämner det så minns jag din realitycheck... Kanske var det så att jag bara var tvungen att kolla om det fortfarande stämmer att jag mår skrutt av alkohol. Det stämde ? Jooo vi skulle nog behöva bli självförsörjande på livets essens i trion... Om jag odlar grönkål, så fixar du cola zero. Är det bara korkarna man stoppar i jorden, eller måste man gräva ner hela flaskan? ?Puss och kram finaste du ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Dagen började i stressens tecken pga att min mobil fick tuppjuck och inte larmade. Zzzzznark... Vaknade med ett ryck kl 07:19. Låste ytterdörren bakom mig kl 07:20. Körde som en biltjuv och nådde fram till jobbet just på sekunden. Sedan har jag sprungit på i samma takt hela dagen. Man sätter liksom ett tempo i början av dagen och sen är det det tempot man håller. Men nu varvar jag ner och njuter av en välsignat tråkig tisdagskväll. Ungarna sköter aktivitets-logistiken själva just denna veckodag. Jag slängde just in den ultimata latmask-middagen i ugnen - ihophöftad ugnspannkaka. Jag växlar mellan att feppla med larviga inredningsspel på mobilen och att fånstirra rakt fram på ingenting. Ansiktet börjar stelna i en peel off ansiktsmask som ska vara renande. Strax går jag och fyller bubbelbadkaret med aromaterapeutiska oljor. Det blir kalas det här :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Peel off mask minsann. De hade ju kunnat tala om på förpackningen att det var yttersta skinnlagret som skulle skalas av... Seriöst. Aoch oj oj aj aj. Var tvungen att kolla i spegeln att jag inte blitt hudlös. Tro fan den proceduren var renande. Men nu gick min kreativa själ igång. Ni vet såna dära hemma-vaxnings-kit, som bara är kladdigt obehagligt och inte funkar... Den här ansiktsmasken vore säkert en effektiv ersättare...

Profile picture for user Ensam1984

hehe Mirabelle, jag menar inte att skratta, man din berättarförmåga är så underbar och komiken får en ju att känna att man sitter precis bredvid och rent ut sagt garvar ikapp när de där icke önskvärda sakerna sker såsom borttagning av ansiktsmask/vaxningskit. Vilken pärs - jag vet PRECIS hur det kan vara. Rosa barnrumpa brukar vara det jag associerar mitt face med när det sker (hemskt att man aldrig lär sig, det har hänt fler gånger än jag skulle erkänna för någon annan än dig) ;)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Ja... Nu igen. Men alltså, människan promenerar, nej KLAMPAR dödsföraktande runt på min sista nerv. Vid ett möte idag fräste jag ifrån åt hen inför chefer och allt ? Jag tål inte att höra männskans röst längre, för allt som kommer ur munnen är helt verklighetsfrämmande, ovidkommande slöseri med andras tid. Jag har nu fått veta att chefernas plan är att bli av med fanskapet så fort som det bara är möjligt inom lagens råmärken. Jag antar det betyder att ingen kommer klyva’na med en spade... Är det olagligt att hälla salt på folk? Jag vet att det inte är olagligt att vara dummare än tåget, men det borde det fan vara. Nu ska jag iaf försöka finna ro i att hen är på god väg ut. Måste bara sluta spotta småspik. Adios, låt inte dörrn slå dig i arslet på vägen ut. Eller jo, gör det, och kliv in och ut tio gånger gärna, innan du försvinner ur min åsyn för all framtid. Wow, det är vad jag kallar ”a Hollywood ending” ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Alkohol handlade ju det här forumet om... Min app säger mig att jag har passerat fyra månader nykter (minus min lördagsvurpa). Är inte ett dugg sugen på vin. Min reality check botade snabbt alla romantiserande tankar om guldkant på tillvaron. Efter så lång avhållsamhet blev ångeststegringen och ätstörningskopplingen så otroligt tydligt. Nej tack. Det klarar jag mig definitivt utan.

Profile picture for user Vinäger

Hinner inte skriva då mycket just nu, men vill ändå önska dig en trevlig helg. Helvit, förstår jag. Härligt!

Får fundera över hur jag bäst bygger upp min Cola Zero-ranch. ??

Kram kram

Profile picture for user Mirabelle G-S

Och dessutom ätstörningsfritt ? Har varit ute på lunch med kollegiet och demonen lämnade mig ifred. Inte ett dugg sugen på vin. Ryser av obehag bara av tanken. Och jag bara myser åt senaste nyheten - Dementa snigeln har sagt upp sig. Högst ofrivilligt. Cheferna tvingade fram det med gedigen dokumentation på diverse tjänstefel och löfte om replissarier, avsked på grått papper. Så det är visst straffbart att vara dum i huvet, trots allt ? Om jag har hållt mig ifrån att fläta till hen i två månader så ska jag nog lyckas sitta på händerna ett par veckor till...

Profile picture for user Ensam1984

Vilken jädra vinst - bra saker sker bra människor(och tvärt om då såklart) ;)

Grattis till den megavinsten, låt oss hoppas att det inte kommer en gräshoppa eller skvallerbytta nu bara :)

Ha en fin helg bästa Mirabelle, jag ska (som du vet) försöka med detsamma, vare sig det blir med eller utan A.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Något har hänt i mitt inre under de senaste månaderna. Jag vet inte om det är social fobi i samband med utmattningsdepressionen jag har lidit av under ett antal år tillbaka, kanske alltid... Men vad det än var, så tynger det inte mig längre. Idag ska jag tjänstgöra som klassförälder och ordna jippo för en av ungarnas klasser med medföljande föräldrar. Sådant gav ångestpåslag deluxe förut. Nu känns de lugnt. Visst, jag skulle hellre ligga hemma i pyjamas hela dagen och pilla mig i naveln... Jag har trots allt mina preferenser. Jag kommer aldrig tycka att sånt här lattjo är kul. Men jag är inte näst intill paralyserad av ångest. Det är inte plågsamt. Jag är oerhört tacksam för denna utveckling. Ha en fin lördag forumvänner!

Profile picture for user Strulan65

Märkte att mina socialfobier minskade med nykterhet, i mitt fall tror jag att det har med att hjärnan har fullt upp med att upptäcka livet igen.
Den hann inte med socialafobier också vilket är enormt skönt, kommer en släng av det ibland men är hanterbart.
Så njut av dagen// kram Strulan

Profile picture for user Mirabelle G-S

Ytterligare en nykter helg går till historien :) Klasstjofräset gick strålande. Till min stora överraskning hade jag till och med trevligt. Kors i taket. Tänker att det kanske inte vore helt avskyvärt att lära känna en del av de andra föräldrarna litet närmre. Wow, curb your enthusiasm miss Positive ;) En mamma berättade att hennes ungar har börjat dammsuga huset självmant, och har en aversion mot oordning på sina rum. Henne tänker jag inte lära känna. Avund klär mig inte. Söndagen vigdes åt golf. Det kan ha varit säsongens sista runda. Svingen går ”sådär” iförd lager på lager... på lager... på lager... och ylle på det. Jo, jag är ju en frysfjärt. Min expertis på området ”extremt varma kläder oavsett väder” skulle få vilken polarexpedition som helst att gråta av avund. Hoppas alla forumvänner har haft en fin helg och är laddade inför veckan som nalkas :*

Profile picture for user Mirabelle G-S

Åh herregud vilken dag... Krishantering och eländes elände, och den jävla dementa snigeln. Kronan på verket - vagnskada på nya bilen. En idiot som stod och blockerade parkeringen när jag skulle åka hem. En unge som ringer hysteriskt och vill ha mamma nuuuu. Jag trängde mig förbi idioten, men var för kort i rocken för att se stenen någon annan idiot hade placerat i vägen. Skrrrraaaaaap. Hela högersidan ? Där tog problemlösningsförmågan stopp. Jag ringde min man och ylade tårdrypande ”Jag har sumpat den jävla helvetes biljäveln!!!” och så någon slags svårbegriplig redogörelse för min olycka, men mest svordomar... Makens respons ”Öh vänta litet, är DU skadad? Mår du bra?” Jag, fortfarande i yl-mode ”NÄÄÄEEE jag mår inte ett dugg bra. Jag är helt jävla KNÄCKT!” Makens respons ”Andas och lyssna. Allt är bra. Strunta i bilen. Det är bara litet plåt som verkstan får fixa. Ingen fara. Det viktiga är att du inte är skadad. Skit i bilen nu. Jag löser det.”

❤️ Ibland minns man varför man gifte sig med karln ❤️ Kanske är det därför det ska gå åt helvete ibland... Universums sätt att påminna om att man inte måste klara allt själv. Det finns en livskamrat att luta sig mot.

Profile picture for user Ensam1984

Vilken underbar make du har Mirabelle, wow.. precis en sån jag ska hitta nån gång framöver :) Jag kan också bli så där hysterisk, bägaren är fylld och rinner över - ledsen, arg, frustrerad och man bara släpper ut allt. Tror det är bra! Det får oss att släppa ut känslorna istället för att dricka på dem :)

Just ja, nu hänger jag även här i "Det vidare livet", nådde ju mitt mål för att komma hit, så nu fortsätter vi bara och kör - nyktra :)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Ensam1984

Jag visste väl att du skulle bestämma dig för att hänga här ? Du är alldeles för envis för att komma fram till något annat ? Du behövde bara fundera färdigt ? Ja, min man är ett helgon vad gäller att bemöta känslosvall och känslosvaj ❤️ Haha, för ett par år sedan hände något riktigt dråpligt. Jag skulle hem och det hade blivit bäcksvart ute. Upptäckte att bilens annars automatiska lyktor inte gick igång. Blev nära nog utprejad från vägen av mötande trafik. Helt hysterisk ringde jag upp gubben (enastående problemlösningsförmåga, jag vet...) Jag ylade i falsett en lång stund innan jag stannade upp för att dra andan. Då hörs en förskrämd karl i andra änden ”Ursäka damen... Jag vet inte vem du tror att du har ringt... Men jag är rätt säker på att jag inte känner dig... Jag skulle gärna hjälpa dig, men jag är ledsen, men jag känner inte till din bil heller...” ??? Jag hade i min hysteri ringt ett av gubbens gamla nummer, som nu tillhörde någon annan stackars intet ont anande karl. Guuuuuud så pinsamt ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag är så jävla förbannad så det sprakar om mig. Ikväll fick jag telefonsamtal från en (nu myndig) unge. ”Mamma kan du hämta mig efter jobbet?” Det visar sig att hen behöver eskort hem eftersom hen har blivit dödshotad av ett orten-gäng killar i yngre 20-årsåldern, då hen förhindrade snatteri för många tusentals kronor. De har lovat att de ska ”cutta” MITT BARN, leta upp hens familj och ”cutta” oss också. De behöver inte leta. Imorgon är det jag som går och kräver butikschefen på foton från övervakningskameran. Sen beväpnar jag mig med ett vedträ och letar upp dem. Så ska vi se hur tuffa de är utan tänder och ädlare delar. Jävla as. Min man insisterar på att så kan man inte göra. Nähe. Nästa gång ungen jobbar tänker jag hålla vakt iaf. Och av en ren händelse kommer jag ha en tegelsten i handväskan. Och jävlar nåde dem om de visar sig.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Imorse fick jag ett sådant där eureka moment... Jag har kommit till vägs ände med mina bälten. Det går inte att göra fler hål. Inte utan att paja nitar, dekorativa mönster etc. Vad göra nu? Svaret är - ät mer choklad. Och jag slås av hur många av livets vedermödor som kan lösas, eller i var fall lindras, med denna mening. Trött och hängig - Ät mer choklad. Äcklig lunch - Ät mer choklad. Orkar inte tänka middag - Ät mer choklad. Synd om mig - Ät mer choklad. Saknar guldkanten - Ät mer choklad. Stökigt hem - Skit i det och ät mer choklad.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Plötsligt slog det över. Jag har umgåtts med min svåger hela dagen. Vi mötte upp gubben i gamla stan för att äta middag innan de skulle dra vidare till en konsert. När vi fått in maten drabbade ångesten mig som ett ångvält. Hjärtat hamrar. Det gör ont att andas. Det tjuter i huvudet. Yrsel. Klump i halsen. Magen vänder sig ut och in. Tvingade mig själv att svälja ner några tuggor, för syns skull. Ville inte sabba grabbarnas kväll. Om min man hade sett hur det stod till skulle han säkerligen ha struntat i konserten och följt med mig hem. Kämpade mot tårarna hela vägen hem. Är hemma nu. Fortfarande gråtfärdig i största hemlighet. Nu är det istället barnen jag inte vill oroa. Hittade en bortglömd atarax, som jag tog. Väntar på att den ska ta udden av ångesten. Känner mig uppgiven. När ska det här ta slut? Jag är rätt säker på att ångesten utlöstes av det upplevda hotet mot ett av barnen igår, i kombination med att jag idag blev påmind om de stora ekonomiska konsekvenser familjens trauma förde med sig. Konsekvenser vi fortfarande inte ser någon ände på. Vi kommer att få leva med det, på samma sätt som vi lever med minnen av trauma. Jag trodde att jag hade accepterat, bearbetat och gått vidare. Men nej, jag lever fortfarande i skuggan av domedagen. Nykter är jag emellertid. Alltid nåt.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Håhåjaja, det blev till att rycka upp sig i rödaste rappet. Det är helt enkelt inte min lott i livet att få bryta ihop i lugn och ro. Just när jag postade mitt ångestladdade inlägg ringde minstingen. Hen hade åkt med kompisen till dens pappa. Väldigt mysko omständigheter runt den där kompisen, som minstingen lärde känna under en period då de gick i samma skola. Allt är liksom hemlighetsstämplat. De har flyttat runt hela tiden, och man får aldrig veta var de bor. Därför har ungarna alltid umgåtts hemma hos oss, då vi inte känt oss bekväma med att vårt barn befinner sig på hemlig adress och får skjuts hem av en hemlig människa vi aldrig fått träffa. Men nu hade de alltså fått ett ryck och åkt till pappan, på eget bevåg. Det visar sig när jag knappar in adressen på färddatorn att mitt barn befinner sig i ett av Stockholms ruffigaste områden. Långt hemifrån. Gissa om jag fick bråttom... Jag tror tyvärr jag klippte en fartkamera på vägen dit. Kände mig lagom tuff när jag satt i bilen och väntade nedanför det enorma lägenhetskomplexet. Flera orten-gäng strök förbi i mörkret och blängde in på mig. När det förlorade barnet äntligen dök upp hade hen inte vett att slänga sig in i bilen action style, så vi kunde rivstarta och fly. Nej hen gjorde sig ingen brådska, bara vinkade glatt och viftade med en enorm godispåse. Draw attention, why don’t you. Jag var nog tyvärr rätt kort i tonen ”Snabba på, hoppa in, stäng, lås”. Tror jag klippte samma jävla fartkamera på vägen hem. Det blir dyrt det här. Väl hemma visade minstingen en bild han hade tagit på kompisens urgulliga, jättesnälla hund. Pitbullterrier. I shit you not. Jag tänker inte enns försöka vara fördomsfri.