Stollen39

Mitt första inlägg, trodde aldrig jag skulle skriva nåt om att jag dricker för mycket, men det gör jag och det håller på att spåra ur.
Har bara blivit mer och mer och oftare, så jag måste sluta, dels för mig själv men även för mina närstående, min flickvän och framförallt mina barn och ekonomin blir drabbad...
Var å hur börjar man? Problemet är inte att jag måste ha alkohol, alltså som ett sug.
problemet är att det bara känns tråkigt utan.

DetGårBättre

Du får klippa det helt. Trappa ner om nödvändigt. Antingen ta några vita månader och nytt beslut sen, eller så kapar du på obestämd framtid. Innan du började dricka så var livet ändå rätt kul ibland. Dock med alkoholen kunde man få det där lite snabbare och varje dag etc. Det är så enkelt att snöa in på just att "vad ska jag göra nu", och sen sitter man där med lite alkohol. Det är ju en genväg istället för att sticka ut och springa en runda. Det är jobbigare men det ger helt klart ett bättre välbefinnande redan samma dag! Vi gör ju oftast inte det som hjälper oss i längden utan tar quick fix alltid!

Testa en helvit period. Och om du väljer att börja dricka i tex sociala sammanhang efter det, så håll noga koll på vad som händer. Lätt hänt att det snart blir för ofta och för mycket igen. Jag har nog trott att jag är så som du skriver... Dricker för ofta och mer än jag tänkte, men ”behöver” inte alkohol, känner inget sug. Livet är bara tristare utan. Med några ”vita resor” i bagaget inser jag nu att det ligger mycket mer ”behöver” bakom drickandet än jag trodde. Kanske inte på ett fysiskt plan, men psykologiskt. Nåja, jag skulle ju inta svamla om mig nu, utan önska dig välkommen :) Hoppas du ska trivas här!

Stollen39

Tack för välkommnandet och alla svar.
Nä jag kommer att behöva klippa det helt, har min flickvän som stöd. Men jag kommer att ta hjälp av vården, ev börja med antabus eller något annat preparat.
Alkoholen har orsakat alldeles för mycket skada för dem runtomkring mig och jag själv. Ångest varje gång jag har druckit, blää hatar det här livet med alkohol.
Sen är det väl det där med att försöka hitta på nåt annat, man hade ju kul innan alkoholen som sagt, så det är väl bara å försöka hitta dit igen. På nåt sätt...

Svårt att veta vad som är vad. Jag hade inte abstinens på det sätt jag får när jag försöker sluta snusa. Men var det lätt för det, nej.
Man blir av med sin integrerade medicin, sociala smörjmedel, glädjeförstärkare, må-dåligt-quickfix, tråkighetslösare, vad än man använde alkoholen till. Det blir ett hål och en saknad. Också en känsla av att ”alla andra får ju”. Så oavsett är analys av sin situation och strategier för de stunder som är värst, ganska nödvändigt.
Däremot är jag (personligen) skeptisk till vita perioder. Det finns (enligt mig) en övertro på deras vikt. Men jag kunde lätt ha en vit period på 3 mån. Bara att stå ut. Behöver inte hitta nya sätt att hantera saker, bara stå ut. Sen kan jag dricka och jag hr visat att jag ju faktiskt kan vara utan. Så jag har ju inga problem eg?
Ta chansen att testa hur det faktiskt skulle bli att vara helt utan under den perioden. Hur skulle du hantera den här festen, awn, bröllopet etc då? Då kan man ju inte tacka nej och tänka att jag går på nästa, när jag kan dricka igen.
Jag drog ner och drog ner och drog ner, i samband med vita perioder i land. Det blev mindre dåliga fyllor på det stora hela, men de kom förr eller senare alltid. I mitt fall är en minskning av dåliga fyllor inte nog. Jag vill aldrig ha en dålig fylla igen. Men alla har olika toleransnivå.
Hoppas det är till nån hjälp, och välkommen.

DetGårBättre

Det med en vit period är enligt mig till för att se hur kropp och psyke förändras. Hur mår man. Vad gör man istället etc. Efter den perioden kan man ta ett nytt beslut i hur man vill dricka - eller inte. Kan vara bra att stanna upp och reflektera. Ska man bara vara nykter i x antal dagar för att sen dricka igen (alltså beslutet tagit innan du påbörjat din vita period), ja då brakar man oftast in i vöggen. Belöna sig i att ha varit duktig...

Stollen39

Det svåra när det gäller fester är väl att jag känner att jag blir den där tråkiga typen som varken gör eller säger nåt. Känner mest att jag vill därifrån då.
Det är väl där problemet ligger när det gäller fester, har nog aldrig varit på fest och bara tagit en eller två öl utan det ska hävas i tills man är så full att man skiter i hur man beteer sig (Dock inte alltid men 9/10 gånger). Sen kommer ångesten dagen efter.
Har faktiskt länge bara tagit nån folköl mitt i veckan och blivit värre vartefter.
Nej jag tror jag behöver bromsa upp mitt drickande helt och ändra på mig, så det är därför jag har kontaktat vården och skriver här.
Och precis som du skriver så är alkoholen med i bilden på flera plan, dels för å dölja jobbiga stunder men även för att få den där sociala biten och ha det kul.
Men så har det senare blivit att man dricker både fredag och lördag och även söndagar. Var helt emot att göra det förr i tiden, det blev en fredag eller lördag sen var det inget mer.
Nä jag kommer att ändra min livssituation men jag har insett att jag behöver hjälp på vägen, dessutom har jag en underbar och stöttande flickvän som hjälper mig.
Det ironiska och sorgliga i det är att jag en gång tyckte att folk som var tvungna att ha vita perioder verkligen hade problem, nu är man där själv.
Återställare hörde jag ju att en del tog för å slippa bakfyllan, vilket jag heller aldrig gjorde. Nu är man där med...eller var, vill inte tillbaka. Sista droppen blev i lördags.
Dock så tar jag aldrig mer en nån öl max när jag har mina barn. De får inte se och ska det heller inte.

Stollen39

Nu är man på G! Samtalsterapi till en början och ev. medicinering om jag behöver (vilket jag helst vill slippa). Nu är det slut på skiten å jag ska må bra utan alkohol.

Stollen39

Jo, har insett på senare år att det är bättre att ta tag i vissa problem direkt och ta hjälp, innan de blir för stora. Jag tror i mitt fall att jag behöver reda ut hur och varför jag gör som jag gör och få lite hjälp på traven att bearbeta vissa saker. I grund och botten så tror jag att det handlar om två saker, det ena är en osäkerhet hos mig själv vilket gör att det lätt blir för mycket på fester. Det andra handlar om att dämpa ångest och komma ner i varv och alkoholen har inte hjälpt mig ett dugg där. Snarare gjort problem större än vad de är.
Men jag har inga fysiska besvär dagen eller dagarna efter och har nog aldrig haft det.
Sen är jag bara så trött på att vara den där personen som man vet man kan skratta åt (håna) efter en fest för att man har gjort något idiotiskt, för att man blev för full.
Nä dags att steppa upp och må bra istället , få lite kraft och energi som jag en gång hade.
Som jag tidigare sa så har jag nog aldrig skrivit av mig så här , men det känns rätt skönt ändå. :)

Stollen39

6e dagen utan nåt! Iofs inga konstigheter. Det har jag gjort förut, men inte med den här inställningen om att ta tag i mitt liv å drickandet.
Var på samtal idag igen och jag hade bra planer i tankesätt för å komma vidare. Trevlig helg! :)

Jag är också precis i starten, men har också gett mig fan på att det ska gå. Min första gång att seriöst sluta av anledningen/insikten att detta har påverkat mitt liv negativt och begränsat min vardag.

Jag har hitintills inte haft några jätteproblem att inte dricka, har hittat på annat. Men nu när jag är medveten blir jag lite skrämd över hur ofta alkohol kommer upp i mitt huvud, hur mycket jag funderar på det, hur mycket jag förut planerade kring det, hur mycket annat jag avstod och så mycket energi det tog bara att införskaffa det så att ingen annan skulle "se det".

Men som sagt, sjukt bra jobbat!

Stollen39

Har själv inte direkt smugit med det när jag har handlat, däremot så har jag väl inte varit helt öppen med hur mycket å ofta det här blivit.
Men visst tar det på krafterna att behöva ständigt smyga med saker :/
Men nu är det stopp, det sjuka är bara att ryktet om "att nu är det helg, så nu ligger han (jag) bakis eller är full", gärna med ett hånande leende.
Så det dröjer väl ett tag innan den stämpeln har tvättats bort...
Du är inte ensam om att känna suget och hur tankegångarna om att dricka en öl eller ett par, men det går att tänka bort det som sagt, det kommer ett tag sen så går det bort. Försöker att tänka på hur bra morgondagen blir, vakna nykter, inte gjort bort sig, pigg och utvilad.
Bra jobbat själv och kämpa på, det är faktiskt mycket skönare att vakna nykter och vara medveten om vad man gör å säger, och ingen fylleångest.

Insikten om att det inte funkar längre är uppblandad med både sorg och lättnad.

Stort grattis till en hel veckas nykterhet.

Stollen39

Jo, konstigt nog så är det lite blandade känslor, men jag avundas lite de som aldrig har druckit eller som bara tar ett glas champagne för att skåla in det nya året.
Men men, jag ska bli en av dem jag med, som nån i ett tidigare skrev i ett inlägg. " man hade ju kul innan alkoholen med"
Ett steg i taget, när jag känner mig redo kommer nästa steg, bort med nikotinet.
Men det steget får som sagt vänta.. en sak i taget

Tänk när vi naturligt kan identifiera oss som en som inte dricker. Någonsin. Vad som än händer.

Åh, vad jag längtar efter det tillståndet.

Men nu, en dag i taget, ett steg i taget. Det har du så rätt i.

Ha en fin kväll. Själv hänger jag här medan min sporttokige man hejar fram damerna. Hjälper som vanligt till genom att kommentera hur de bör och inte bör göra, ifrågasätta varför de gör si eller så. Ibland undrar jag om han tror att de hör honom... ?

DetGårBättre

Att avundas någon som kan ta ett glas champagne? Vi vill ju inte det. Det ger oss inget. Det är som att säga till någon att man avundas den som inte bryr sig ifall man kommer sist i en tävling och så är man själv tävlingsmänniska. Det känns som tråkiga liv. Vi vill ju ha effekt i det vi gör. Alkoholen är mest en genväg som grusar de naturliga vägarna. De flesta av oss iaf, vi använder ju drogen lite olika...

Jag tror du fixar detta, det känns som att du har samma inställning som jag - och jag tror på mig själv :)

Jag slutade röka för nästan exakt ett år sedan, visst var det tufft i början - men lättare än vad jag hade trott, nu har jag ingen längtan efter det. Hade ju dock plåster i början vilket jag inte har nu - varför finns inte alko-plåster? *hihi*. Med detta menar jag inte att du ska sluta röka, ta det sen om du vill - en sak i taget. Men vill mer säga att om det nu gick förhållandevis ok för mig och att jag ett år senare känner att det är uteslutet, så hoppas jag att det känns detsamma med A. Men jag vet inte, har inte varit nykter längre än någon månad sen jag var typ 17 år.

Jag hejjar på oss och alla andra där ute.

Stollen39

Detgårbättre
Jag tror att du missförstod mig helt och hållet.
Jag avundas de som kan ta ett glas å sen är det inget mer, de som inte behöver bli kalasfulla eller dricka flera gånger i veckan. De som inte är ute efter effekten.
En bättre liknelse med en tävling är väl i sådana fall.
- "De som tränar på gym och är nöjda med sin kropp utan preparat. Till skillnad för dem som inte är nöjda utan måste ta preparat för att få den kroppen som de vill ha"
Alltså,kroppen är i liknelsen alkoholen.