TootsieRoll

Hej alla kämpar! Jag har nu i två dagar läst så mycket jag orkat på detta forum, och det är otroligt hur ödmjuk man blir inför andras livsöden, och med det så sporrad att förändra sin egen livsstil!
Jag behöver berätta min historia, min tanke är att detta får vara en plats där jag påminner mig om mitt VARFÖR när det blir svårt. Jag är en tjej på dryga 30 som gjorde ganska sen alkoholdebut, men som jag minns det älskade jag A från start. Mina närmaste vänner dricker mer ofta än sällan, och det är mer regel än undantag att vi dricker varje gång vi ses. De senaste 10 åren har alkoholen varit ett problem för mig, eller rättare sagt: För människorna runt omkring mig. Jag har vant mig vid att inte minnas hur jag kommer hem, för hem kommer jag ju på något sätt. Min sambo har tagit det största ansvaret för vårt gemensamma barn, jag ser mig själv som en stabil och pålitlig mamma när jag är nykter, men jag "checkar ut" för att binge-dricka i perioder. Även hemma kan jag dricka när barnet sover, det är svårt att smyga med det då vi bor i en mindre lägenhet. Men jag har många gånger gömt burkar och flaskor som jag druckit om jag varit ledig då sambon har jobbat. Jag hämtar aldrig på förskolan när jag har druckit, utan avsäger mig då helt att ta något som helst ansvar för barnet. Frekvensen på mitt drickande har varierat, det har sällan blivit mer än 2 ggr/v, men det har funnits tillfällen under t.ex semestrar (utan sambo & barn) som jag druckit större mängder inkl. återställare på morgonen för att ens orka lämna hotellrummet. Min sambo har gått från att vara orolig till att nästan vara totalt blase´ angående det hela, då han inte märkt någon större förändring förutom under kortare perioder. I takt med att mitt barn blir större och förstår mer och mer, är vaken längre osv, så är det solklart för mig att jag måste sluta dricka. I min inre kärna är min totala övertygelse att jag måste hålla mig ifrån A hela livet. Jag ser ingen tjusning i att dricka ett glas vin, utan jag dricker för att bli berusad, utan undantag, varje gång. Nu räcker det, detta är en lika bra tid som någon annan. Det längsta jag varit nykter är under ca ett år då jag var gravid + ammade en kort period. Annars har jag tagit någon månad här och där utan några problem (vad jag kan minnas). Det jag skulle behöva få lite råd kring från er med mer erfarenhet, är hur jag ska lägga upp min mentala målbild? Vad har funkat för er? Jag läste något bra om att ta en dag i taget, "Idag väljer jag att vara nykter". Jag vet ju som sagt att jag behöver jobba stenhårt för att aldrig mer dricka, men jag tror det skulle funka bra också att lägga upp ett mål kanske 3 månader i taget? Jag har svårt att inte sätta målet för långt i framtiden, för jag menar, jag kan ju absolut inte börja dricka igen om kanske 3 eller 6 månader, eller ens ett år eller 5. Hur har ni sagt till era nära och kära? Jag har inga problem med att tala om för folk på t.ex en AW att jag inte dricker, för jag vill inte, eller jag KAN inte hantera alkohol, men jag tror att mina närmaste vänner skulle behöva höra något "mildare"i början, som "Jag har tre vita månader". Detta just eftersom de också har alkoholproblem (som de inte känns vid), och det kan bli svårt för mig att bli överröst med deras argument om varför jag SKA dricka när vi umgås. Blir lättare att sätta något slags bäst-före-datum som sedan flyttas fram tills det är naturligt för dem att jag inte dricker. Jag kör inte bil, så kan inte använda det argumentet. Rädd att släkten direkt kommer misstänka att jag är gravid, vilket jag också vill undvika då vi är en relativt liten, tight släkt, och jag vill inte ha fler barn. Vill inte ge någon falska förhoppningar. Min sambo vet att jag ska ta en vit månad, vi ses ju varje dag, så där är det sen lätt att bara låta det rulla på och bli till flera månader osv. Han dricker inte så mkt hemma så det blir inga problem tror jag.
Ska kanske tillägga att min mamma gick bort för några år sedan i alkoholrelaterade sjukdomar.
Tack för peppande ord från er som orkar, jag läser vidare på forumet för att få mer kött på benen. Detta är bara dag 2 för mig, senast jag hade en helt vit period var i våras, då hade jag en månad, men ingen avsikt då att sluta för alltid.

Tack på förhand, och all lycka önskar jag er!

Lala89

Välkommen hit och vad jag känner igen mig i din berättelse! Vi har ungefär samma livssituation, ålder och barn.
Jag har så länge jag kan minnas haft problem med a. Alltid blivit fullast, ångest, minnesluckor och allt vad de innebär. Har sen 5år tillbaka börjat dricka hemma ensam ofta framför tvn även då ibland blivit alldeles för full.
Jag har inte heller haft problem med vita månader och ibland haft uppehåll på 3 månader. Men nu börjar jag bli orolig på riktigt. När jag väl dricker då kan jag inte sluta tänka på alkohol, vill bara ha mer. När jag väl festa har jag blivit såå full och gjort dumma saker och har minnesluckor och sån otrolig ångest. Kvällar jag sitter och dricker ensam har blivit fler och fler, och kvällarna har börjat tidigare på dygner. Ibland redan innan mitt barn gått och lagt sig. Jag är så rädd att jag tappat kontrollen och att jag inte kan återta den. Men detta foromut har hjälpt så mycket!
Efter ett återfall i helgen är även jag i början, dag 3 idag.
Det var lite kort om min resa ska bli spännande att följa din. Du är inte ensam. Kram till dig!

TootsieRoll

Tack snälla för ditt svar! Det är något med ens allra första svar, det tändes nån liten gnista i mig, så tusen tack för dina goda råd! Jag har egentligen ganska dåliga erfarenheter av att lägga ut olika delar av mitt liv på olika forum, då tonen och klimatet brukar vara oförlåtligt och hårt i svaren. Men inte alls den känslan jag har fått av detta forum, här tar man hand om varandra. Önskar dig en fin dag, så hoppas jag att våra vägar korsas igen på denna härliga plats!
Stort lycka till även till dig!

TootsieRoll

Tack för ditt svar, det är någonting nästintill magiskt i att känna igen sig i andra då man går igenom någonting svårt. I mitt fall är detta nästan obegripligt, hur i hela världen hamnade jag här?! Jag förstår ju ändå att det inte hänt över en natt, utan säkert startat någonstans redan i barndomen. Det är detta som är min absolut största drivkraft, mitt barn ska inte ha en full mamma som måste dras hem på en pulka på julaftonsnatten (refererar till ett av de starkaste minnena av min egen mamma från min barndom.) Det är alltså HELT uteslutet. Känner igen mig i allting du skriver, så glad att du hörde av dig!
Får jag fråga hur du gör, tänker du just nu "en dag i taget"? Det låter som vi båda har tappat kontrollen, men det är min övertygelse att vi kan återfå den! Det kommer inte bli lätt, men som du säger, du är inte heller ensam!
Stor kram till dig!

Lala89

Mitt barn är också min största drivkraft. Jag brukar föreställa mig hur mitt liv kommer att bli om jag inte slutar dricka nu. Det är ju ingen som vill bli en alkoholiserad mamma, det förstår man när man själv är mamma nu, men ändå blir vissa de. Då förstår man att det inte är ett aktivt val. Alkoholism är en sjukdom! Är man väl i alkoholismens grepp då går spiralen nedför vare sig man vill de eller inte. Jag försöker intala mig själv att jag är alkoholist. Men jag lever ändå med hoppet att jag kommer att kunna dricka normalt, då tänker jag ett par glas vin i gott sällskap ett par gånger om året. Men ändå vet mitt sunda förnuft att en alkoholist inte klarar det. En alkoholist måste sluta helt. Det är de ända botemedlet som finns mot sjukdomen. Så jag är sakta på väg mot nått slags uppvaknande av att jag måste sluta helt och hållet. Men nu tar jag en dag i taget. Jag tänker att idag är jag nykter. Jag vill va nykter denna månaden och jag önskar att jag är nykter detta året ut. Men ett steg i tagen tror jag på. Så idag är jag nykter. Det jag gjort konkret är att jag inte har någon alkohol hemma! Jag ska undvika och avstå vissa sällskap och sammanhang. Även om det innebär att mitt sociala umgänge kommer försvinna. Jag tänker att nu ska jag ta en tid för mig själv, ta hand om mig själv och umgås med min familj. Vem vet vad det nya nyktra livet har ge? Ett helt annat liv förmodligen med många nya aktiviteter, vänner och sysselsättningar. Nu blev der ett långt och säkert lite rörigt inlägg.
Hur tänker du? Har du nån plan?

TootsieRoll

Det låter så klokt det du skriver, jag har också varit där du är, och tänkt att jag måste kunna hitta ett sätt att kunna dricka lagom i sociala sammanhand. Jag har dock insett efter senaste tiden, svårt att sätta fingret på exakt när, att det inte någonsin finns i stjärnorna för mig. Jag kan ha god karaktär och faktiskt bara dricka två glas vin, men det sätter igång min hjärna på ett sånt otroligt obehagligt vis. Jag är så långt ifrån nöjd man kan komma, eftersom jag inte får mer, och går och lägger mig irriterad och stingslig, trots att det är jag själv som satt gränsen på två glas den kvällen. Jag måste, för min egen och min familjs skull, bli den där personen som alltid tackar nej till alkohol. Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre för mig att inte trigga igång det där elaka monstret som vaknar till liv i hjärnan efter första klunken. Min sambo och jag har helt olika smak när det kommer till alkohol, så jag kommer inte snegla på hans dricka de få gångerna han köper hem något.
Förstår helt vad du menar med att undvika vissa sällskap, men efter att ha funderat ordentligt, så tror jag inte att jag kommer sakna det så mycket. Jag kan komma på 2 st av mina ganska många vänner, som jag säkert vet att jag får mycket i utbyte av utan alkohol, och vet att de kommer vara stolta och glada för min skull. Sen, som du säger, vad har det nyktra livet att ge? Hur mycket som helst tror jag! Fint att ha hittat någon så snabbt på detta forum som det känns tryggt att bolla med. Jag hoppas du skriver mer när du har tid! :)

Hej å välkommen!

Var nykter 1 dag, bestäm sedan för att dubbla antalet till 2 dagar, dubbla till 4 osv, små steg i början men det ger en ränta på ränta effekt så att säga.
Har för mig att jag läste det i Berras tråd.

Mitt råd är bestäm dig för att sluta, drick inte mer oavsett. Punkt.

Mvh

Känner igen förälskelsen i ruset vid första mötet med alkoholen, men jag hade en rätt tidig alkoholdebut. Vi som är förälskade i ruset behöver inte ens försöka det här med lagom-drickande. Man blir som du skriver bara frustrerad av ett eller två glas vin. Bättre låta vara helt. Önskar dig välkommen till forumet och lycka till!

TootsieRoll

Hej, tack för din kommentar! Det här gillar jag, mycket bra tips! En dag i taget men med sig i bakhuvudet att nu startar en helt ny livsstil där jag gör ett aktivt val att inte dricka i början, jag hoppas det kommer mer och mer naturligt med tiden så man inte tänker lika mycket på det.
Stort lycka till och tack igen!

TootsieRoll

Tack snälla för din kommentar, du verkar förstå mig precis och vara i liknande situation. Ja precis, den frustrationen är jag redo att slippa nu. Berätta gärna lite om din resa om du har lust? Då jag är ny här vet jag inte riktigt hur jag hittar folks trådar osv.
Tack igen och lycka till!

TootsieRoll

Detta är egentligen inget att fira, då jag varit nykter i mycket längre perioder tidigare. Men eftersom det är semester så ger jag mig själv ändå en försiktig klapp på axeln. Inatt kom de hemska svettningarna, vaknade tidigt i fullständigt genomblöta lakan, kall och varm samtidigt typ. Sval luft strömmade in genom sovrumsfönstret, så finns ingen sommarhetta att skylla på. Lyckades somna om efter att ha gjort nån provisorisk ombäddning (mer typ lager-på-lager med handduk och rent lakan överst...) Vaknade upp senare efter en okej sömn, men med jordens nackspärr. =( Ska få ut dottern nu på någon slags kvalitetstid, tur hon är ganska lättroad fortfarande och är nöjd om hon får trampa runt på sin cykel på gården.
Handlade mat idag, som vanligt på nätet, och klickade hem massa Ramlösa, Pepsi Max, A-fri bubbel samt A-fri öl och lite nya tesorter samt lyxkaffe. Blev inte billigt direkt, men det är inte en vända på Boan heller. Hoppas jag slipper svettas inatt. Väljer en nykter dag idag, det känns fint. Önskar er alla en härlig lill-lördag!

Om jag lyckats överlista min teknikilliterata del av hjärnan så kommer du till min nuvarande tråd här
https://alkoholhjalpen.se/node/116508

Nu blev jag sugen på att leta fram min gamla tråd också, som jag hade min första sväng på forumet. Det var stress, förtvivlan och galghumor för hela slanten...

Ha en fin, nykter lillördag. Jag ska precis åka och spela golf med halva familjen. Vi är ju anonyma här, så jag vågar erkänna att jag sysslar med fjollsport numer ?

Lala89

Man får verkligen ta en dag i taget :) Det känns onödigt att planera framtide, utan bättre att tänka idag är jag nykter och det känns så bra. Hur har veckan varit?

TootsieRoll

Visst är det så! Veckan har varit bra, lite dålig sömn bara, men det har berott mer på andra omständigheter än avhållsamheten från alkohol. Var på systemet idag med min pappa som skulle handla, och jag kände inte ett dugg sug för att köpa något (vilket jag inte hade tillåtit mig själv att göra oavsett, men ändå). Har druckit nån alkoholfri öl här och där. Nästa vecka är jag ledig utan sambo och barn, det hade tidigare inneburit att jag drack i min härliga ensamhet, lyssnat på musik på svinhög volym och flummat runt i lägenheten. När jag tänker på det så är det faktiskt det jag kommer sakna allra mest, haha =) Bara få vara. Göra tokigheter utan att någon ser eller vet. Men nu ser jag fram emot att ligga raklång och kolla på serier istället. Sova nån stund mitt på dagen. Lycka!
Tänkt på dig, hur har din vecka varit? Bra hoppas jag! Berätta gärna! Kram till dig

TootsieRoll

Igår kväll låg jag i sängen med öppet fönster och lyssnade till Stina Wolters sommarprat i hörlurarna (rekommenderas till alla som förlorat en närstående, eller har funderingar över döden i allmänhet, jag fick ett enormt hopp av programmet!). När det var slut tog jag av mig hörlurarna och jag förstod genast varför dottern som ligger bredvid i sängen har snurrat runt orolig i över en timme i sömnen, inte kommit till ro. Grannen har fest på balkongen. Klockan är efter midnatt, det hörs ingen musik, däremot ett virrvarr av vuxna, söliga röster som på maxvolym försöker överrösta varandra. Glas som faller i golvet, spridda skratt men också en underliggande ton av irritation i samtalen. De måste stafett-röka, för jag känner att mitt sovrum luktar som en sån där rök-ruta på en Finlandsbåt. Jag vill gärna fortsätta lyssna, men jag måste stänga fönstret för att hålla ute röken. Jag sätter på en film då jag fortfarande inte är trött, 45 minuter senare bankar det på min ytterdörr. Min sambo är inte hemma, men jag vet att det inte är han som bankar, han ska inte komma förrän imorgon. Dottern har kommit till ro och hon hör inte bankningarna. Nu ringer det på dörren. Jag tar snabbt på mig en T-shirt och smyger till ytterdörren för att titta ut. Poliser. Jag har sett tillräckligt många filmer i mitt liv för att förstå. "Shit, det här är inte bra!". Jag öppnar dörren och poliserna tittar förvånat på mig. "Förlåt att vi stör så sent, vi försöker hitta till en fest som spårat ur." Min balkongdörr står fortfarande på glänt, och nu hör jag fortfarande de höga rösterna från grannen, nu hörs inga skratt längre. Jag pekar ut mot balkongen och säger att det måste vara grannen i porten bredvid ni söker. De tackar och går vidare. Jag går och lägger mig, konstigt nog somnar jag snabbt trots adrenalinpåslaget som nyss härjat i kroppen. Imorse när jag kliver upp går jag ut på balkongen för att plocka några tomater ur krukan, då står en kvinna på samma balkong festen var på igår. Hon röker med darrande hand, håret på ända, och en mobiltelefon i andra handen. Hon skakar så mycket att jag är rädd att mobilen ska flyga ur handen på henne. Jag hör henne berätta för någon i telefonen om festen som spårade ur. Om någon tjej som blev medvetslös, om ett bråk mellan bästa kompisar som resulterade i blodfläckar på kvinnans nya vita ryamatta. Jag smyger tillbaka in, hon har inte lagt märke till mig, men det enda jag kan tänka är: Hon hade kunnat vara jag. Vem som helst på den där balkongen igår kunde varit jag. HAR varit jag, många många gånger. Hon som vaknar upp på akuten med dropp idag, hon som höll i festen och vaknar med kaos i lägenheten och blodfläckar på mattan. Usch. Jag är så glad och tacksam över att jag var nykter igår! Jag gör en repris idag. Idag är jag nykter, och det känns SÅ bra. Ta hand om er vänner!

Jag fick också en sådan här upplevelse för 4 dagar sedan. Jag känner igen mig och jag tror det är bra att man ser vad som händer runt omkring sig för att kunna föreställa sig vad som hade kunnat hänt eller vad som har hänt förut när man druckit och inte brytt sig riktigt. Och även kunna uppskatta det man har, att man inte tagit den där drinken, sagt något dumt eller gjort något dumt.

Det kan inte ha varit kul att ha blivit väckt av poliser så i natten!

Detta är inte alls lika jobbigt eller hemskt som slagsmål och blod m.m, men ändå ett jobbigt gräl som jag hörde från min balkong och inne i lägenheten. Min granne lyckades ge sin syster skamkänslor och sa att hon var dum, och visste ingenting om världen.
Jag hörde min granne ha jättekul hela kvällen i början av sitt alkoholdrickande, men så slutade det med att hon satt på balkongen och pratade med sin syster, hon skällde ut henne för att hon var dum, att hon kan inte ta hand om sig och att livet inte gick ut på att hitta killar på internet. Hon ska göra det live! Kvinnan sitter och nästan hån skrattar åt sin syster och får henne att gråta.

Det här påminde mig om att man säger dumma saker, har ingen kontroll och man kan göra väldigt dumma saker när alkohol är involverat. Därför har jag valt att sluta och nu är jag också inne på 7:e dagen! G

Du är stark och smart! Grattis till dag nummer 7. Vi alla rockar fett som kommit såhär långt, det är jättestort och det visar att vi har stor viljestyrka.

“It is in your moments of decision that your destiny is shaped.” – Av: Tony Robbins

Ditt inlägg var nyttigt att läsa ?
Bra att bli påmind om hur negativt alkoholen påverkar människors hjärnor...

Tycker också att Stina Wollters sommarprat om döden var så fantastiskt livsbejakande!

Ha en skön söndag ?
Kramar
???

Lala89

Veckan har gått över förväntat, inte haft några direkt sug efter a och det har ju underlättat. Haft lite problem med sömnen och även eftersmaken från förra helgens fylla har hängt i långt in på veckan. Men nu känner jag att jag är på banan igen, starkare än någonsin och är så lycklig att jag är här. Det känns som att jag är precis där jag ska vara, om du förstår. Ett nyktert liv, så som livet ska levas. Men jag tar en dag i taget, försöker fokusera på nuet.

Förstår dina funderingar kring nästa vecka och att få vara ensam och dricka vin. Det var min svaghet/glädje för a också. Det är bra att du har planerat vad du ska göra istället, finns ju så mycket annat man kan hitta på än att dricka sig full och tänk lyckan att slippa den där elendiga bakfylla dagen efter...
Skönt att sommaren går mot sitt slut känner jag. Hösten är en tid för förändring och nya utmaningar väntar och tack vare en nykter vecka är jag så redo för vad som kommer. Man har energi och glädje på ett helt annant sätt.
Fortsätt kämpa. Vi är så grymma?
Ha en fin söndag!