Behöver all hjälp jag kan få

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag har det varit fullt upp. Tills nu. Kl 21.19. Inte bra alls. Två saker fick jag välja bort: Cykla och färga håret. Nåväl, det överlever jag.

Tre timmar ikväll har jag ägnat åt föreningsarbete. Det känns ofta väldigt givande, men också ibland väldigt jobbigt. En del folk är konstiga, och inte alltid så lätta att förhålla sig till. Att ändå tvingas förhålla sig till dem slukar massor av energi.

Det är ungefär som på en arbetsplats - många kollegor slukar massor av energi. Ofta är gnäll deras livsluft. Jag försöker tänka ”gnäll är ett tecken på engagemang” och sen försöker jag bjuda in vederbörande till att just engagera sig. Funkar sällan - ”det är chefens ansvar”.

På min arbetsplats finns en gammal skröna om en chefredaktör i mitten-slutet av 1900-talet som ofta brukade säga att det är otroligt roligt att göra tidning ”om man bara slapp personalen och läsarjävlarna” ?

Nåväl, åtta nyktra veckor är något att vara riktigt stolt över i alla fall. Och det är jag verkligen!

Profile picture for user Se klart

8 veckor är verkligen något att vara stolt över, bra jobbat!
Och tack för tipset tidigare om Annie Grace-boken, jag lyssnar på den igen då och då, med stor behållning, mycket klokskap och igenkänning. Ha en fin avslutning på helgen! ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är säkert så att du inte var mogen för boken när du läste den första gången. Förstår känslan.

Så gjorde jag med Alkispodden i höstas. Efter ett halvt avsnitt fick jag panik. De två som pratade identifierade sig så tydligt med att vara alkis. Men det gjorde bannemej inte jag! Då.

Jag gör det mer nu, även om jag tycker att Torbjörn Åbergs uttryck ”problemdrickare” är väldigt sympatiskt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Åtta veckor, 2 hela månader på torsdag. Helt otroligt. Jag som inte fixat en vit månad innan ens. Men jag var inte redo då. Det var jag nu.

Jag tror nästan jag kan läsa den boken tio gånger och hela tiden hitta nya aha-upplevelser.

Repetion är ju viktigt enligt boken, det blir en slags hjärntvätt, av den positiva sorten.

Profile picture for user Torn

Svinbra jobbat Andrahalvlek! Grattis till 8 veckor!? Tråkigt att cyklingen inte hans med. Vet ju att den betyder mycket för dig. Har du ingen möjlighet att ta en sväng efter jobbet i morgon? Ska ju bli kanonfint väder i morgon, med troligtvis årets hittills varmaste dag.☀️

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Jo Torn, imorgon kväll behöver jag verkligen en cykelrunda! Efter första jobbdagen på länge. Rensa skallen. Hem och laga mat till dottern och sen direkt ut.

Det bör ju vara ljusare på kvällarna nu väl? Lite ur led känner jag mig eftersom sommartiden inföll strax innan min sjukvecka.

Profile picture for user Javelin

Tack för gratulationerna i min tråd och grattis till dina 8 veckor! Du är helt inne på samma linje som jag om repetition och hjärntvätt tills argumenten sitter för gott. Jag tillämpade samma sak med rökningen och det funkade ypperligt, inte ett smygbloss på alla år. Jag kom igång bra med läsningen men har kört fast. Förmår mig inte att ta upp boken igen av nån anledning fastän jag vill och borde... en irriterande spärr som inte vill släppa. Tog däremot fasta på ett av dina andra tips och började lyssna på alkispodden igår, alltid nåt ?

Kör på bara Andrahalvlek, det här är rätt väg!

Profile picture for user Andrahalvlek

Två kapitel per dag i boken känns hanterbart. Tar 20 min vid läggdags. Bra sätt att varva ner också ?

Alkispodden är bra! Nu måste jag dock invänt varje nytt avsnitt eftersom jag lyssnat på alla 87 redan. Missbrukspodden har jag också lyssnat på.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag kunde jag ha strypt min chef om vi hade suttit på samma sida av bordet.

Hon hade mage att fråga ”vad har du gjort hela våren” när hon i själva verket har noll koll på vad jag gör. Hon hinner inte med vad hon ska göra, och det spiller över på mig.

Sen passade hon på att tillrättavisa mig över en skitsak, bara för att markera vem som är chefen.

Hon är en chef med noll koll som springer på 18 bollar samtidigt och i bästa fall får två i mål.

Andas, andas, andas. På den här känslan brukar jag dricka vin. Kvävd ilska som inte kan riktas någonstans utan att jag själv tar skada.

Men istället tänker jag: Hon är pressad uppifrån, hon måste sparka nedåt för att inte själv spricka av frustration. Det är grundläggande psykologi, folk funkar så.

Sen tänker jag också att jag inte ska spela på hennes planhalva, jag tänker inte kasta skit tillbaka.

Jag lyckades vända vår diskussion i positiv riktning till slut. Märk väl - jag lyckades. Men hon tog faktiskt den hand jag sträckte ut, klokt nog.

Ikväll ska jag inte dricka vin. Jag ska laga mat till mig och min dotter och sen ska jag cykla i det underbara vädret!

Profile picture for user Wasabi

Din chef tar ut sin frustration på dig, vilket är olyckligt. Men skit henne. När vi känner frustration, blir arga eller ledsna är det inte konstigt att vårt undermedvetna blir triggad till att ett glas skulle hjälpa. Och ja, det skulle hjälpa på så sätt att det domnar den känslan i stunden. Men istället skulle ilska och frustration byggas upp och du skulle antagligen göra det till en större grej än vad det är och hata båda chefen och dig själv imorgon. Bättre att deal with it direkt och låta dig vara arg. Låt dig känna och sen gå vidare. ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag måste tillägga att min chef och jag inte har suttit ner i lugn och ro och ”stämt av läget” sen i februari någon gång - för hon har inte ”hunnit”. Arrrg ?

Plus att jag dessutom har ett annat uppdrag, som betalar en tredjedel av min lön, och det uppdraget ska hon inte ens ha koll på. Arrrg ?

Maken till dålig chef har jag nog inte haft i hela min yrkeskarriär tror jag. Jag försöker överleva genom att göra så gott jag kan, sköta mitt.

Till 99 procent sköter jag mitt, jag har mandat. Men vissa beslut måste chefer över mig ta, och då sitter jag där och väntar på besked. Och väntar, och väntar. Oerhört frustrerande.

Att i det läget få höra ”vad har du gjort hela våren?” Jag fattar inte att jag inte fick hjärnblödning av ilska.

”Varför är du så aggressiv” frågade hon idag dessutom - så helt lyckades jag inte mörka min ilska.

Andas, andas, andas.

Jag tänker osökt på en gammal chef jag haft. Han hade verkligen också sina sidor, men han lärde mig en del också.

Bland annat minns jag ett uttryck som han ofta sa när jag beklagade mig: ”Man ska inte gyttjebrottas med grisar.”

Så försöker jag tänka just nu. Men ilskan är inte lika påtaglig nu efter att jag har cyklat. Och det hjälper att skriva av sig härinne också.

Alla sätt är bra. Utom att dricka.

Profile picture for user Andrahalvlek

Fullt ös på jobbet, hade en hel del arbetsuppgifter att slutfixa. För att nästa led efter mig ska hinna med sitt jobb nu när det är kortveckor pga påsk.

Vi blir färre och färre på jobbet. Många jobbar hemifrån pga coronaviruset. För att trygga produktionen delar vi upp oss. Än är det många veckor innan vi når toppen på kurvan i vårt län dock.

Det lär bli en tuff vår på många sätt. Hela organisationen är stressad. Att arbetsleda folk som sitter hemma är verkligen inte lätt!

Jag mår trots rabaldret med min chef bra, men tanken flög på mig där och då: ”Jag vill ha vin”. Men jag kunde granska den tanken, inse att det var en ryggmärgsreflex, och sen lämna tanken därhän.

Faktum är att det bara var ännu en känsla som jag brukar dricka vin på. Vin har varit lösningen på många av mina ”problem”.

Fast ”problemet” är ju egentligen bara en känsla - och en känsla är bara en känsla som går över.

Det är okej att leva ut känslan. Svära, muttra eller gråta (inte på jobbet dock), eller skriva/prata av sig. Eller cykla. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

En mil på cykel på 45 min blev det ikväll. Kom iväg först kl 19, men det var ljust hela tiden. Imorgon ska jag försöka komma iväg redan kl 18.30 så jag får se lite mer av solen.

Idag är jag nykter, och imorgon och inom överskådlig framtid.

Profile picture for user Soffi

Har bara läst tillbaka ett par dagar i din tråd, men så mycket klokt det finns att läsa! Du gör ett jättebra jobb mitt i alla motgångar!
Tar just nu till mig speciellt två citat från dig:
" ”Jag vill ha vin”. Men jag kunde granska den tanken, inse att det var en ryggmärgsreflex, och sen lämna tanken därhän."
"Fast ”problemet” är ju egentligen bara en känsla - och en känsla är bara en känsla som går över."

Tack för dem!

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är verkligen bra att skriva här på forumet dagligen. Man tvingas sätta ord på vad man tycker, tänker och känner. Man sätter ord på det diffusa så att det blir mer tydligt.

Profile picture for user Andrahalvlek

Tänk att jag en dag kan berätta för barnbarn eller barnbarnsbarn att jag blev nykter samma vår som coronaviruset härjade som värst över hela världen.

Tänk att vi just nu ingår i ett stort historiskt skeende. Det kommer alltid finnas ett ”före” och ”efter” corona. Även om fler och fler säger covid-19 sen någon vecka tillbaka.

Positivt är att det har tagits fram ett snabbtest - som jag hoppas blir godkänt och använt brett snart.

På ett äldreboende i Stockholm har det tagits blodprov på all personal. Två hade aktivt virus och skickades hem direkt. Fyra hade antikroppar och hade läkt ut viruset. Ingen av dem hade haft några symtom. Och sen blir en del så himla dåliga ?

Profile picture for user Javelin

Du har så rätt Andrahalvlek, före, efter och nu mitt under rasande Corona... nyktra och närvarande. Jag undrar verkligen hur jag hade känt om jag fortfarande drack. Om jag hade blivit ännu mer stressad av alla nyheter eller bara slagit ifrån mig allt. Förmodligen både och i omgångar.. Det som är säkert är att jag hade legitimerat mitt drickande med att nu är det ok att dricka mer, eftersom det pågår en kris i världen. Dessa ursäkter... Jag hade säkert läst högt ur nån artikel i tidningen där de beskriver den ökade alkoholmängden och placerat mig bekvämt i det facket en stund. Det hade känts mer ok för just stunden men innerst inne hade jag ändå vetat att det var åt skogen redan innan.

Så himla läskigt med detta virus. Har familjemedlemmar som tillhör riskgrupper och man vill ju bara fly härifrån tills det är över. Ändå ska tillvaron fungera normalt. Det blir ännu märkligare när man som nynykter inte hittat det nya "normala" i tillvaron. Det kommer ta tid, säkert år innan man riktigt landar men med det sagt så är det också ok att känna sig vilse dessa tider. Om inte gemeneman klarar att hantera krisen utan alkohol, så gör vi ju faktiskt ett dubbelt så starkt jobb att lotsa oss genom detta nyktra. Mitt djupaste tack att du hjälper mig och många andra att hantera denna tid i kris. Vi kommer nog känna oss oövervinnerliga när lugnet väl lägger sig i framtiden..?

Profile picture for user Andrahalvlek

Är så glad att jag har kommit dithän att min nykterhet känns hyfsat stabil. Så stabil att inte ens ett virus kan rucka på den ??????

Värsta chocken och oron har dock lagt sig för min del. Största huvudbryderiet för mig nu är hur man ska hitta en bra vardag i allt detta. Och hur sjutton jag ska göra med sommarplaneringen här på jobbet känns också lite meckigt.

Men jag förstår att du som har anhöriga som tillhör riskgrupperna är otroligt orolig ? Å andra sidan vet vi ingenting om framtiden, så det bästa just nu är att utgå från att de slipper bli smittade.

Profile picture for user Andrahalvlek

En mil på cykel blev det ikväll också. Kom iväg lite tidigare, så jag fick njuta lite mer av solen ☀️

Det här blev pass 2/12 i april. Målsättningen är tolv träningspass per månad. Jag har ju varit sjuk så månaden började inte så bra, men det tar jag igen nu i påskhelgen.

Prioriterar cykling framför gymträning och squash just nu. Lättare att hålla avstånd till andra då. Plus att det är så underbart skönt ute just nu ❤️

Jag måste börja tänka mer på kost och träning nu. Under dessa två nyktra månader har jag typ inte haft några begränsningar alls vad det gäller mat, godis/snacks. Det har jag ”varit värd”. Känns det igen?

Så jag har inte som så många andra gått ner i vikt sen jag slutade dricka - tvärtom. Men nu får det vara slut på svullandet!

Mindre portioner - frukost, lunch, middag, ett-två mellanmål, inget godis/snacks, och cykla minst tre gånger per vecka. Så får det bli.

Egentligen känner jag mig helt chill med detta, men jag vill sätta stopp innan vikten skenar. Och jag vill inte ersätta ett missbruk med ett annat.

En sak i taget. Viktigast först - vara nykter!

Profile picture for user Ångestgubben

Känns igen det där med Svullo!
Jag har också " spårat ur " gällande att ha något truten hela tiden. Har väl gått upp ett par hekto kanske ?
Jag har tack och lov inte lätt för att gå upp i vikt.
Men känner att airbagen har fått lite tendens av likna en Barbapappa.

Är också ganska lugn i båten gällande att överdriva det hela med att svulla..

Ha en skön och avkopplande kväll

Profile picture for user Adde

jag ska inte tala om hur mycket jag gick upp första nyktra halvåret :-))) Men....hellre fet än full :-))

Profile picture for user Andrahalvlek

Ikväll blev det ingen cykelrunda - idag blev det körsång live på Facebook. Det är alltid lika roligt att sjunga ?

Jag saknar dock min IRL-kör massor! Tre saker kan inte live-kören bidra med:

1) Den kollektiva känslan ”där satt den” när man har sjungit igenom en låt från början till slut.

2) Den innerliga känslan inombords över att man faktiskt är delaktig i något som låter så underbart vackert ❤️❤️❤️

3) Glädjen över att varje vecka återse sina körkompisar och förenas i ett gemensamt intresse.

Men körsång live på fejjan är ändå bättre än ingenting!

Idag har jag tackat av en medarbetare. Han har vikarierat hos oss i flera år. Allra första gången som vi träffades gjorde han praktik hos oss när han gick på gymnasiet. Nu är han 27 år och drar vidare till Stockholm på vikariat.

Det allra bästa med mitt jobb är faktiskt att lära känna nya, unga talangfulla medarbetare och bidra till att de får en schysst start i yrkeslivet. Att se dem växa och utvecklas är magiskt.

Varje dag anstränger jag mig för att bygga vidare på vår relation, som startar från första kontakten och sen tar den typ aldrig slut. I resten av sitt yrkesliv ska de minnas både mig och vår arbetsplats med glädje och tacksamhet.

Pust. Det är bannemej ingen lätt målsättning att ha med sig till jobbet varje dag ? Men det är inte jobbigt alls - jag gillar att bonda. Jag gillar att både kallprata och prata på djupet. Jag samlar på relationer ❤️ Alla sorters relationer.

Inte mycket om nykterhet i det här inlägget. Det är tydligt att nykterheten blir mer och mer självklar i mitt liv och att andra saker då får ta mer plats.

Åh, vad jag längtar efter påskledigheten nu. Bara en arbetsdag kvar. Sen är jag ledig i fyra dagar. Ska få träffa båda mina döttrar i helgen ❤️❤️❤️

Vi ska vara ute mycket, grilla och mysa, promenera både med min mamma och ute i skogen. Jag ska cykla varenda dag och jag ska inte tänka på jobbet en enda minut.

Profile picture for user Se klart

Åh vilket fint inlägg, kraft och energi till både livet och arbetet, och skapandet- som i kören.
Håller med dig om att det är fantastiskt att vinka av medarbetare som man följt genom viktiga år. Det gör iaf att mitt jobb känns extra betydelsefullt. Låter som du har, och tar, en viktig roll och ansvar.
Låter också som du kommer att ha en ljuvlig helg! Snart där. ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Läser två kapitel i boken ”Tänka klart” varje kväll. Snart klar med andra läsningen, och då börjar jag om igen.

Två citat från kvällens läsning:

”Måttfullhet är ett farligt spel. Det är som att säga att man vill hoppa litegrann ur ett flygplan eller bara förlora aningen av sin oskuld.”

”Alla alkoholister inledde med en drink. Den enda skillnaden mellan alkoholkonsumenter som upplever att de har kontroll och de som erkänner att de inte har det beror på vilket stadium sjukdomen har äntrat.”

Profile picture for user Soffi

Fantastisk glädje och energi i ditt inlägg! Den låter jag mig gärna smittas av trots smittskyddstider :-).
Tar också med mig dina tänkvärda citat.

GRATTIS till dina 60 dagar!

Profile picture for user Andrahalvlek

Persbrandts biografi är verkligen jättebra! Fy fan vilket destruktivt liv han har levt ? Lyssnat på 10 timmar nu och 4 återstår.

Nu snart får Micke sin diagnos bipolär - som krävde medicinering innan han kunde bli nykter och drogfri.

Att han läser den själv gör boken ännu bättre. Språket är så lättsamt. Det är som om han bara sitter timme efter timme och berättar om sitt liv vid en lägereld typ.

Samtidigt förstår jag att författaren Carl-Johan Vallgren har lagt ner ett hästjobb för att få språket så lättsamt, rensa bort alla upprepningar och ologiska tankevurpor, samt skapa dramaturgin och kronologin.

Då och då hoppar Micke i tiden med små inpass, men för det mesta berättar han rakt upp och ner från barndom till nutid.

Profile picture for user Andrahalvlek

Min påskledighet inleds NU! Sitter på bussen hem. Vi är alla på jobbet rejält slitna efter dessa veckor med coronanyheter.

Jag hoppas innerligt att vi alla får en riktigt lugn påskledighet, som lugnet efter stormen typ. Sannolikt är det lugnet innan stormen också. Endast 39 konstaterade fall i vårt län hittills, så kurvan är på väg uppåt i blygsam fart fortfarande.

Men det är samtidigt glest utomhus, på bussar och tåg, i affärer, på uteserveringar, så vi behöver ju inte få flera hundra fall.

Profile picture for user Torn

Härligt med påskledighet!?? Endast 39 fall i hela Blekinge, då förstår jag varför du inte var orolig när du var sjuk. Här i Västra Götaland börjar det öka på ganska rejält, men är ju inget jämfört med Stockholm ännu så länge. Bara att hålla tummarna att det inte eskalerar, så sjukvården inte klarar av det.? Så typiskt att den här pandemin skulle slå till samma år som man beslutat sig för att bli nykter.

Ha det bra!

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Den 9/2 var dag 1 så idag har jag varit nykter i 2 månader. Känns helt otroligt häftigt! Eller mäktigt snarare. Som ett mirakel snudd på. Ni märker hur exalterad jag är ?

Så här länge i sträck har jag endast varit nykter vid fyra tillfällen sen jag började dricka i 14-årsåldern. Då jag var gravid (97, 99) och då jag var sjukskriven för utmattningsdepression (07, 18). Fyra gånger på drygt 35 år.

Jag har aldrig tidigare lyckats ha en vit månad tex, men jag har inte heller gjort några seriösa försök. Jag har tänkt ibland efter jul och sommar att ”jag borde ha en vit månad”.

Borde? Det är mycket man borde. Det ordet är lika meningslöst i nykterhetssammanhang som måste. Man varken borde eller måste sluta dricka. Ingenting tvingar dig.

Det håller inte i längden om du känner dig tvingad. Du måste verkligen vilja själv och bestämma dig för att sluta dricka.

Eller rättare sagt - du måste komma till den punkten då du inte vill dricka mer. Lika lite som du vill dricka bensin. (Lånat av Annie Grace ?)

Nu siktar jag mot 9/5 ⭐️⭐️⭐️

Profile picture for user Charlie70

Hurra för dig Andrahalvlek och grattis! Du har all anledning att vara exalterad och framförallt stolt!
Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Ni som är nya här på forumet undrar kanske hur jag gjorde för att bli nykter.

Ni kan förvisso läsa hela min långa tråd, men här kommer sju punkter på viktiga saker som jag har gjort för att bli nykter - och förbli nykter. Aldrig släppa garden!

Jag har gjort följande:

1) Läst och skrivit MYCKET dagligen här på forumet. Några timmar varje dag totalt fördelat över dagen - från morgon till kväll.

2) Lyssnat på Alkispodden, Missbrukspodden och ljudböcker med vittnesmål tex ”Så som jag minns det” av Mikael Persbrandt.

3) Lyssnat på boken ”Skål! Ta mig fan” av Torbjörn Åberg (Storytel). Först en gång helt och hållet. Nu lyssnar jag 30 min varje kväll innan jag ska somna och sätter då timer. Det tänker jag fortsätta med - börja om från början igen när boken är slut bara. Hjärntvätt kräver repetition!

4) Läst boken ”Tänka klart” av Annie Grace (adlibris). Två kapitel varje kväll - om och om igen. Snart läst klart den för andra gången - då börjar jag om igen. (Ska beställa några nya böcker snart för variationens skull.)

5) Tittat på yotube-inslag om ”alkohol och hjärnan”, plus alla vittnesmål hos Malou, Skavlan osv. Mata, mata, mata skallen med kunskap och aha-upplevelser.

6) Bestämt mig för att sluta dricka med HELA hjärnan. Låter inte begäret efter alkohol få plats någonstans i min hjärna.

7) Accepterat fullt ut att jag inte vill ta det första glaset. Att avstå helt är tusen gånger lättare än att dricka ”lite”.

Kan jag - så kan ni!

Hoppfull Påsk allihop!

Profile picture for user Andrahalvlek

Vi firar alla högtider och födelsedagar ihop - jag, barnen och ex-sambon. Så också påsk förstås. Så det blir påskmys ihop både idag och imorgon.

Äldsta dottern är SÅ duktig på att laga både mat och baka. Nu är jag proppmätt minst sagt.

Inte heller idag behövde jag berätta om min nykterhet. Att köra bil hem gör att man slipper det.

Det var inte heller läge direkt när fyra personer i ett sällskap av sju dricker öl och whisky i så pass stora mängder att ”sorlet” bara blir högre och högre efterhand.

Jag och äldsta dottern, som är nykterist och aldrig har druckit alkohol, drack citronvatten. Yngsta dottern drack cola, som vanligt. Hon är tyvärr solklart colaberoende ?

Innan jag åkte hem korrekturläste jag en 10-sidig uppsats som dottern har skrivit. Den handlade om en amerikansk behandlingsmetod mot drogmissbruk. (Minns inte namnet nu.)

Det var i alla fall en metod som sker individuellt mellan terapeut och klient - och som syftar till att klienten ska fokusera på andra saker i sitt liv och göra förändringar där.

Utveckla nya eller nygamla intressen, hitta ett inspirerande jobb, hitta nytt drogfritt umgänge och så vidare, med handfast hjälp av terapeuten. Behandlingen pågår under ett år på hemmaorten.

Man träffas två gånger per vecka första halvåret och sen en gång per vecka det andra halvåret. Det som är speciellt med metoden är också att den ska påbörjas inom 24 tim från klientens första kontakt. Man ska börja när motivationen hos klienten är hög.

Som komplement har man ett belöningssystem som ger poäng. Urintest tas varje vecka och klienten får poäng för varje positivt test. Fem positiva test i rad ger extra mycket poäng, ett negativt test nollställer poängen, men ytterligare fem positiva test i rad kan göra att man får alla poäng tillbaka och så vidare.

Poängen motsvarar pengar, och klienten får berätta för terapeuten vad hen vill göra för pengarna, allt eftersom de ökar i mängd.

Detta belöningssystem i kombination med den andra behandlingen har gett otroligt bra resultat. Förvånande bra resultat. Belöningssystemet håller klienten lojal till behandlingen tills mer livgivande vinster ger sig tillkänna.

Det kändes lite märkligt att sitta sida vid sida med dottern och diskutera drogbehandling. En typ av drogbehandling som är bevisat effektiv även för alkoholism. Alkohol är ju också en drog.

Dottern utbildar sig till psykolog och anledningen till att hon skriver en uppsats om missbruk är att hon så ofta fått höra ”om klienten både har missbruk och en psykisk diagnos så ska missbruket behandlas först”. Och sen får de inte veta mer om hur missbruket ska behandlas.

Jag förstår inte varför man inte behandlar båda delar samtidigt, samsjukligheten är ju enorm. Och missbrukare som har psykisk diagnos hamnar ofta mellan stolarna.

Missbruksvården vill inte befatta sig med den psykiska diagnosen, och psykiatrin vill inte befatta sig med missbruket. Mycket märkligt hanterande. Och väldigt ineffektivt.

Jag ser fram emot att jag i lugn och ro kan få prata med äldsta dottern om mitt problemdrickande och att jag har valt att bli nykter. Hon kommer att bli så otroligt glad.

Det känns inte ett dugg märkligt för mig att dricka citronvatten medan de andra dricker öl och whisky. Jag är van att köra hem därifrån.

Ibland sover jag över, för att kunna dricka vin, men det behöver jag inte göra mer. Jag kan alltid köra hem och sova i min egen säng.

Profile picture for user Soffi

Först GRATTIS till att ha passerat 2 månader!
Du har hittat din strategi, en bra strategi som fungerar :-).

Den där behandlingsmetoden som din dotter skriver om låter mycket intressant för att den "syftar till att klienten ska fokusera på andra saker i sitt liv och göra förändringar där."
Har finns nog en av mina nycklar...
Och det där med att psykologer inte får lära sig om behandling av missbruk var också intressant. Det förklarar mycket som jag har mött... Alkohol är verkligen en "het potatis" som de inte vill röra vid.
Men det är ju verkligen så konstigt! För samsjukligheten är ju som sagt hög.

Önskar dig en fortsatt mysig påsk!

Profile picture for user Andrahalvlek

Ja, visst är det märkligt? Tror inte att det finns någon psykisk diagnos där inte alkohol eller andra droger är inblandat på något sätt, så kallad ”självmedicinering”.

Depression till exempel kan ju nästan helt och hållet bero på just alkoholism, eftersom alkoholen fördärvar hjärnans kemi.

Som i min pappas fall till exempel, som hade depressioner som kom i skov under hela hans vuxna liv.

Jag har också återkommande depressioner. Fick senast för två år sedan diagnosen ”kronisk depression”, vilket fick mig att hicka till av skräck.

Jag har fått SSRI och samtalsterapi i flera år. Men frågor om alkohol har jag typ aldrig fått mer än enstaka gånger, och då har jag alltid ljugit. ”Så farligt är det inte.”

Först nu när jag har lärt mig om alkoholens påverkan på hjärnans kemi så har jag förstått sambandet. Först nu alltså.

För att citera Annie Grace i boken ”Tänka klart”: ”Alkohol förändrar din hjärna fysiskt för att avlägsna din förmåga att uppskatta normala saker.”

Dessutom gör alkoholen att vi skjuter upp saker, gör bort oss, skadar oss och våra närstående, och baksmällan stjäl flera år av vår livstid. Det vore nästan konstigare om man inte vore deprimerad under de förutsättningarna!

Så mycket onödig misär bara för att psykiatrin och missbruksvården inte kan samköra behandlingarna ?

Folk blir intagna på behandlingshem och tar livet av sig för att inte depressionen behandlas samtidigt. Bortkastade pengar, och bortkastade liv ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Man kanske kan tro att missbruksvård intresserar min dotter på grund av mitt problemdrickande, och hennes morfars. Och det är säkert en bidragande orsak.

Den allra största orsaken är nog att hon sommarjobbar och extrajobbar på ett boende som funkar som mellanlandning mellan inläggning på psykiatrin och det egna hemmet. Väldigt många av klienterna där medicineras med antabus. Och jag tror att hon känner att det inte är tillräckligt helt enkelt.

Profile picture for user Soffi

Jag ska verkligen kolla upp om jag kan hitta en terapeut som jobbar med CRA.

Din dotter är beundransvärd! Hon är något mycket viktigt på spåren. Var stolt! En sådan dotter måste ha en väldigt fin mamma!

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Cyklat tur och retur till havet idag, totalt tre mil. Väldigt trött nu ? Rejält urblåst i skallen av frisk luft, blossande kinder av solen. Men jag har ingen värk i benen. Än.

Fika vid havet smakar allra godast ? Där jag bor kan jag förvisso fika vid havet varje dag om jag vill, eftersom havet finns nästan överallt. Men efter 15 km på cykel smakade det extra gott.

Dit jag cyklade idag ska jag åka igen massor av gånger - och både fika och bada så småningom. Idag blev jag inte badsugen, det blåste lite kallt faktiskt.

På väg tillbaka fick jag tyvärr punka. De sista km var bakdäcket väldigt pafft. Men jag kunde cykla hela vägen hem, så jag hade tur i oturen. Det hade varit mindre kul att leda cykeln hem en mil eller mer.

Nu måste jag fixa så att cykeln kommer på verkstad nästa vecka, för nästa helg vill jag cykla igen ? Med några minuter till godo ska jag nog lyckas hinna få dit den efter jobbet på tisdag och hämta den igen på onsdag.

Cykeln behövde ändå få båda däcken bytta. Lika bra att få det gjort. Är man inte händig själv får man betala för att få det gjort.

Har varit på påskmiddag idag också. Igår var det grillat, idag var det lax av olika sorter. Och äldsta dotterns goda bakverk. Proppmätt igen.

Idag hade ex-sambon tillika barnens pappa köpt alkoholfri öl till mig. Inte för att han vet att jag är nykter utan för att jag kör bil.

Det börjar bli lite fånigt att inte berätta det faktiskt. Ska nog passa på imorgon då jag och äldsta dottern är på tu man hand några timmar.

Att inte berätta kan också kännas som att ljuga. Och jag vill inte ljuga mer, jag har gjort det tillräckligt.

Vi två ska bland annat besöka ett skogsområde och leta efter kontroller med hjälp av en app. Ungefär som orientering, men kontrollerna är alltid uppsatta och fria för vem som helst att leta efter.
Det heter ”Hitta ut” och finns i en massa kommuner runt om i landet. Supertrevligt sätt att hitta ut i naturen.

Nykter? Självklart ? Känns mer och mer som en ickefråga. Klart att jag är nykter!

Dagens stora fråga: Var är sädesärlan? På den nivån vill jag hålla mina undringar hela påskhelgen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Mikael Persbrandts bok ”Så som jag minns det” har jag lyssnat klart på nu. Totalt 14 timmar. Svinbra. Han läser boken själv, vilket berikar upplevelsen ännu mer.

Vilket destruktivt liv han har levt ? Inte förrän han fick diagnosen bipolaritet år 2016 och fick medicinen litium (som inte är en ”drogmedicin” utan ett grundämne) kunde han bli alkohol- och drogfri.

Innan dess ”sköt han ut sig” med jämna mellanrum. Efter en skötsam period kom depressionen med symtomen irritation, ilska, uppgivenhet och det slutade alltid med en period av destruktivt leverne. Och de perioderna blev värre med åren - tills han nådde botten. Kokain var hans drog, och alkohol.

I sina maniska skov satte han igång projekt - köpte bilar och hus utan att rådfråga någon, och körde bil väldigt snabbt både lagligt och olagligt.

Boken är fylld av ”skvaller” om andra kändisar, så som Micke minns det. Han beskriver kvällstidningarnas ”jakt” på honom, som verkligen var vidrig.

Kärleken till Maria Bonnevie, Sanna Lundell, sönerna Igor och Lo, och till sin mamma (som sannolikt har samma diagnos) beskriver han med enorm värme. Hans vanmakt när han ”skjuter ut sig” och skadar dem går nästan att ta på.

Han beskriver massor med teateruppsättningar och filmer som han har gjort. Precis som August Strindberg, som man i efterhand beskriver som en missbrukare med samma diagnos, har Micke varit oerhört produktiv.

Arbetet, med medföljande bekräftelse, är också en drog för honom. Men det är skönt att Micke med åren lärt sig vad som får honom att brinna lite lagom. Han hittade också tillbaka till måleriet.

Jag har ändrat uppfattning om Persbrandt. Det är modigt och viktigt med alla vittnesmål. Är det kändisar är det ännu viktigare eftersom det når fler.

Vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan. I många år, ända sedan min första utmattningsdepression våren 2007, har jag pratat öppet om min egen psykiska ohälsa.

Jag tar alla chanser att diskutera och förklara. Jag pratar gärna med folk som själva är sjuka - både i det akuta skedet och efteråt.

På mitt jobb vet alla att de kan komma till mig och prata om ångest och sömnstörningar när som helst. Och många gör det.

Jag är inte obekväm i de samtalen, tvärtom. Jag är på min hemmaplan, och jag är ödmjuk inför att motparten är ute på sankmark och rör sig.

Jag hoppas innerligt att jag en dag kan prata om min alkoholism lika öppet. Eller rättare sagt - jag vet att jag kommer att göra det, men det måste gå lite tid först. Jag känner själv när jag är mogen för det.

Märk väl att jag skriver bipolaritet, alkoholism, utmattningsdepression - och inte bipolär, alkoholist och utmattningsdeprimerad. Ord är viktiga för mig - och ingen ÄR sin sjukdom, den är bara en liten del av personen.

Min yngsta dotter är absolut inte utvecklingsstörd - hon har en utvecklingsstörning. Och det ordet är jag helt bekväm med, för det har jag själv ”laddat” med det jag tycker att det står för för.

Det ordet ger henne den förståelse och den hjälp som hon behöver i vardagen - och hon har också laglig rätt enligt LSS till vissa insatser.

En diagnos ska bara hjälpa människor som behöver samhällets stöd - aldrig begränsa dem.

Att hitta på nya ord, som till exempel ”funktionsvarierad” blir jag bara trött på. Vad betyder det? Funktionsvarierade är vi väl allihop?

Däremot måste man ta bort ord som är så negativt laddade att de bara försämrar individens liv. Yngsta dottern är också född med läpp-, käk-, gomspalt, som förkortas LKG. Harmynt har vi aldrig sagt, för det ordet är så förknippat med folks fördomar - och dåtidens behandling av personer med LKG ska vi aldrig behöva uppleva igen.

Lika lite ska vi använda ord som ”efterbliven” och ”mongo” (downs syndrom) eftersom de orden är kränkande för individen, och säger en hel del om avsändarens fördomar.

Profile picture for user VaknaVacker

Det jag blir less på är att man envist håller fast vid det man alltid gjort. Typ att man använder uttryck som inte känns bra för den det skall handla om och sitter med urdumma argument för att göra det. Även n-ordet.
I min familj har vi både diabetes och downs, håller fullständigt med dig i ditt resonemang.
Men jag är nykter alkoholist. Där sprack det!?
Härligt med cyklandet. Letat begagnad cykel men får nog köpa en ny för att ta vara på tiden?
Känner som du... knepigt att prata öppet om alkoholen. Men tror vi kommer dit både du o jag. Kram?

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror också att vi kommer dithän att vi kan prata om vår alkoholism öppet, och om hur vi tillfrisknade och håller oss fortsatt nyktra.

Till skillnad från andra diagnoser är det ingen medicin med svåra biverkningar vi behöver ta - vi behöver bara avstå från att dricka alkohol, och bieffekterna av det är bara positiva.

Jag är en väldigt transparent person, och jag vet att jag kommer att prata om min alkoholism så småningom. När rätt tid kommer.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag berätta för min äldsta dotter att jag har slutat dricka. Jag har förberett mig på var och när det ska ske och den första meningen. Resten tar vi på studs.

Profile picture for user Adde

så bra skrivet om benämningarna på olika sjukdomar och hur de används !!!

Du verkar röra dig i mer öppna sällskap än vad jag lyckas göra. Efter min process med att välja självmordet som utväg men sen svängt åt ett annat håll så har jag, efter att fått fast mark under fötterna igen, propagerat för att folk ska Våga Fråga men det är tydligen väldigt väldigt känsligt. Där finns en hel del att göra. Också.

Efter att ha varit aktiv alkoholist i många år så har det blivit så att jag idag faktiskt identifierar mig som en "alkoholist" och det kan nog beror på att jag under låååång tid blivit så stämplad av den benämningen att jag blivit "en sån". Skillnaden idag, och den är viktig för mig, är att jag idag är en Stolt Nykter Alkoholist !

Ta hand om dig !

Profile picture for user Andrahalvlek

Det vill jag kanske också kalla mig så småningom ? Det blir kanske mitt enda undantag också, VaknaVacker.

Än så länge använder jag Torbjörn Åbergs uttryck ”problemdrickare” om och för mig själv. Men det är en mognadsfas att ta sig igenom.

Minns när misstanken om yngsta dotterns diagnos kom på tal då hon var 4-5 år. Jag kunde inte ens tänka tanken i början att hon hade en utvecklingsstörning. Än mindre säga det till någon. Det tog lång tid att landa i den insikten.

Till Adde: Beklagar verkligen din omgivnings okunskap. Jag är väldigt transparent och pratar öppet om min psykiska ohälsa - men min omgivning är oftast inte så mottaglig. En del verkar nästan tro att det smittar.

Just därför, för att bryta stigmat, måste vi som tillfrisknat föra de sjukas talan i alla sammanhang vi kan.

Och allt man övar på blir man bättre på - varje samtal blir lite lättare att ta. Vad är det värsta som kan hända? Att folk börjar gråta? Låt dem göra det då.

Just då mitt i depressionen, då tanken att ta sitt liv till och med finns närvarande, så är man ensammast i världen. Ingen kan förstå hur dåligt man mår.

Om någon då ser att något är fel och säger: ”Nu känns det överjävligt jobbigt, men ha tillit för att det blir bättre” så betyder det oerhört mycket. Om vederbörande dessutom kan säga att hen också mått enormt dåligt i perioder, men att det blir bättre med tiden så betyder det ännu mer.

Men viktigast är ändå att prata och berätta om psykisk ohälsa för att minska folks okunskap.

Profile picture for user Andrahalvlek

No big deal. Hon frågade varför. Jag svarade att jag har insett att alkohol försämrar mitt psykiska mående - och att när jag insåg det fullt ut så bestämde jag mig för att sluta dricka.

För så var det. Den svåra ångesten och vakennätterna i början av februari gjorde att jag fick nog.

Sen behöver jag inte berätta för henne alla trista detaljer som ledde fram till ångesten, förutom den fysiska negativa effekten som alkoholen faktiskt har på hjärnan.

Sen pratade vi lite om min pappa, min uppväxt, det genetiska missbruksarvet och om hur min personlighet kommer att påverkas av att jag inte dricker alkohol mer.

Själv tror jag inte att min personlighet påverkas ett dugg negativt. Alkoholen har mest inneburit att det har blivit ”för mycket” av mig.

Jag ”tar plats” i vanliga fall, men onykter tar jag enorm plats. Min lyhördhet för omgivningen blir minimal, och den är normalt väldigt hög när jag är nykter.

Dottern sa att hon lagt märke till att jag dricker vin som vatten och att det bekymrat henne.

Hon sa också: ”Som din dotter måste jag säga att jag föredrar dig som du är när du är nykter.” Så klart hon gör ❤️ Och det gör jag också.

Profile picture for user Soffi

Det måste kännas jättebra att ha pratat med din dotter. Låter som det var ett fint samtal.

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

För dottern var det no big deal - men för mig kändes det stort och jätteviktigt!

Inte ett dugg nervös alls. Det var första gången sen jag blev nykter som vi två var på tu man hand. Nu skulle det ske. Det hade jag bestämt innan.

Utifrån vad vi skulle göra idag så hade jag bestämt plats: Bilen. Ungefärlig plats på vägsträckan som vi skulle åka hade jag bestämt också (först lite småprat, och sen berätta på en lugnare del av motorleden). Jag hade även bestämt de första två meningarna: ”Jag har något att berätta för dig. Jag har slutat dricka alkohol.”

Att sluta ljuga - ens om att vara nykter - känns allra mest lättande just nu faktiskt. Jag är så fruktansvärt trött på lögner.

Enormt lättande var det också att det enda negativa som hon spontant sa om mitt drickande, var att hon har märkt att jag har druckit vin som vatten och att det har bekymrat henne.

Mycket värre saker kunde hon ha sagt - inbillar jag mig i alla fall - men det kanske kommer senare när hon har smält detta och fått fundera.

Nu bryr jag mig inte ett dugg mer. Resten av världen får veta när tillfälle ges helt enkelt. Jag vet att dottern berättar för sin pappa, sin farmor och farfar, och sin kille. Det kan hon inte hålla tyst om, och det är bara bra om hon berättar så att de vet om det.

Yngsta dottern har ju inte riktigt förstått förstås, mer än att hon vet att jag gillar vin. Ett tag frågade hon varje helg ”ska du köpa vin?” Sen när jag började köpa alkoholfri öl så började hon fråga om det istället.

Hennes enda baktanke är att hon får dricka cola då ? Dricker jag så får hon också dricka liksom.

Profile picture for user Adde

är det så att folk tror att psykisk ohälsa smittar. Och min omgivning är inte alls mottaglig, inte ett dugg.

Nu är det ju inte så att jag går omkring och tjatar om mina tankar jag en gång hade men jag försöker använda dem i konstruktiva sammanhang. Tex i en frivilligorganisation som ska hjälpa till i olika sammanhang och där röster höjts för att få utbildning/kunskap om just psykisk ohälsa så att personer som är hemma hos andra kan vara till hjälp även på den fronten. Just det här är en kommunal organisation och döm om min häpnad när ansvariga inte hade en susning om att det finns specialutbildad personal inom brandförsvaret för just självmordskandidater.

Och att sen försöka få in kunskap om beroende i den organisationen......glöm det :-(

Ibland får jag tankar om att spärren beror på att många själva sitter fast i ett beroende och då kommer det alltför nära !

Profile picture for user Charlie70

Steget du tog med att berätta för din dotter (och de som får veta av henne) är ju jättestort och viktigt för att du ska få en hållbar nykterhet. Du tog steget när du var mogen för det och hade planerat ordentligt. Jättebra och grattis!

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Ja, det var ett viktigt steg. Mycket därför att det innebär att jag har stängt dörren bakåt. Hade ingen mer än ni vetat om det hade återfallet varit enklare.

Jag tror att man i början är tveksam över att berätta eftersom man känner sig osäker på om man klarar av det. Ju färre personer man sviker vid ett ev återfall, desto bättre liksom.

Men det strider mot hela grundtanken med detta beslut. Jag har slutat dricka för min egen skull. Jag är så värd att inte bli sviken igen, inte ens av mig själv.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det märks att du håller fanan högt för psykisk ohälsa. Svinbra - fortsätt så!

Din känsla av att det finns många som inte vill lära sig mer om beroende pga sitt eget beroende är nog huvudet på spiken. Inte så mycket att göra åt det, alla måste göra sin egen resa.

Det man kan göra är att göra som vi har gjort här på forumet - hitta likasinnade och finna kraft i det.

Profile picture for user Andrahalvlek

Försöker hitta quitlit på svenska på Storytel. Går sådär. En hittade jag, men den var inte speciellt bra så den vill jag inte rekommendera.

Det finns massor på engelska dock, både e-böcker och ljudböcker. Jag sökte på ”drink” och fick upp ett helt gäng.

Valde att börja lyssna på ”I Can Stop You Drink” av Craig Beck som står bakom ”Happy Sober Solution”. Jag förstår nästan allt ?

Craigs tänk går hand i hand med Annie Graces tänk, så det är ett annat sätt att lära sig samma sak. Repetition är viktigt!

Kan ni rekommendera bra quitlit på svenska? Så kan jag söka på Storytel och se om de finns som ljudböcker.

Säger man quitlit på svenska förresten eller finns det något annat begrepp? Chiclit säger man ju på svenska i alla fall som genre.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är verkligen synd att man inte kan dela med sig av bilder här. Då hade ni fått se mina bilder på imponerande stora ekar, bokens löv som spricker ut, fina blåsippor, hav av vitsippor och otroligt vackra backsippor ?

Sen några år tillbaka har jag ett projekt där jag ska besöka alla naturreservat i vårt län. Det finns 115 stycken, och idag fick nummer 24 och 25 besök av mig. Jag har att göra några år till ?

Jag älskar verkligen naturen! I fredags cyklade jag tre mil tur och retur till havet, igår letade jag efter Hitta-ut-kontroller tillsammans med äldsta dottern runt en sjö, och idag blev det två naturreservat.

Mycket frisk luft! Lite snö kom det en kort stund idag, och det blåste rejält. Men solen sken också och värmde gott i bokskogen.

Profile picture for user Torn

Vad härligt det låter! Kul att du gillar naturen så mycket. Det är samma med mig. Det var i skogen jag hämtade kraft dagarna innan jag blev nykter. Kom ett par snöbyar här uppe i Göteborgstrakten också.

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Mycket naturupplevelser, god mat och trevligt umgänge med dem som jag älskar allra mest. Bättre påsk kunde jag inte få - jag är så nöjd!

Tidigt i säng ikväll och sen är jag redo att jobba imorgon och kötta järnet! Nu ska sommarrekryteringen bli klar ??????

Profile picture for user Andrahalvlek

Annie Grace skriver i sin bok ”Tänka klart” att alkoholens påverkan på hjärnans kemi tar ifrån oss förmågan att känna glädje över helt normala saker. Så otroligt tragiskt ?

Bara det är anledning nog att sluta dricka faktiskt - och att fortsätta vara nykter! Hjärnans kemi stabiliserar sig på normala nivåer igen efter att man har slutat dricka, även om det kan ta lite tid.

Passerat 9 nyktra veckor nu, tjoho!

Profile picture for user Soffi

Jag har också läst det där om att man tappar förmågan att känna glädje när man dricker för mycket.
Jag har stundtals också undrat om jag är drabbad för när jag berättar för folk runt omkring vad jag håller på med just nu och hur det går så möts jag av "Vad roligt" och "Vilken lycka!". Men, jag känner mig inte glad. Jag slår ifrån mig (tyst inombords naturligtvis, jag är ju väluppfostrad) "De fattar inte hur jobbigt det är, de fattar inte vilken oro och stress det innebär att satsa stort och försöka ha koll på allt, de fattar inte hur trött jag blir". Detta samtidigt som en undran gnager - Varför är jag inte glad?

Men, när jag läste om dina utflykter i skogen, alla vårblommor och hur nöjd du är med påsken så kände jag mig glad!
Tänk, det fanns bokskogar i närheten där jag växte upp och vi gjorde alltid vårutflykter till dem. Jag minns att det var så vackert, blir tårögd av bara minnet.
Här finns det inte bokskogar, men, tiden med alla vårblommor och skir grönska ligger fortfarande framför mig. Det är en lycka! Jag kommer snart att få sitta i vårsolen med en kopp kaffe och njuta av allt :-).

Tack Andrahalvlek för din smittsamma glädje!
Nu vet jag att jag kan känna lycka, jag har verkligen bara varit för trött...

Kram!

Profile picture for user anonym28352

av dig att berätta för dottern! Det är så viktigt att höra sig själv säga orden "Jag har slutat". Får tårar i ögonen när jag läser. Hon känns på ett sätt som en förebild, klok och trygg, känns äldre än sina 22 år (om jag minns rätt). Hon måste ha en fin mamma. ?

Naturen är verkligen mitt rätta element. Älskar vandringsleder och naturreservat. Kan gå hur långt som helst. Måste se till att få in det som rutin snart igen. Det ger mig så mycket tillbaka.

Profile picture for user Andrahalvlek

Du är så värd att känna glädje och lycka både i det stora och lilla, och du är på väg. Det viktigaste steget har du tagit, du har startat din nyktra resa ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Min äldsta dotter är verkligen klok som en bok och otroligt vacker, både på utsidan och insidan ❤️

Jag brukar säga att hon föddes vuxen och mogen, och hade jag inte burit henne i min mage så hade jag undrat om hon verkligen var min dotter. Hon har många fler ”vuxenpoäng” än jag har.

Skämt åsido, hon har mycket gott att brås på både från min och sin pappas sida. Att vara storasyster till en handikappad lillasyster har förstås också präglat henne massor - på gott och ont, men mest gott faktiskt.

Men det är precis som det ska vara. Våra barn ska vara en version av oss själva fast 2.0 ❤️

Profile picture for user Torn

Tack för input i min tråd Andrahalvlek! Du har ju verkligen erfarenhet av döttrars uppväxt. Så goa dom verkar vara!❤️ Det har inte varit några större bekymmer med min dotter förrän nu, och jag är ingen expert på området, så jag är väldigt tacksam för dina tips och råd. Med min son ( ca 15 år) är det väldigt lugnt med ännu så länge, det har dock börjat snackas om alkohol mm, men tror inte han har testat ännu. Jag kommer var på min vakt där som du förstår ? Frågan är hur man hanterar det bäst.

Härligt att du pressade cykeln så den fick punka!? Fantastiskt lyckad helg du haft, och så skönt att du fick berättat för dottern, och därmed för flera om ditt beslut. jag vet att när jag berättade för min syster och morsa så var det som en tung sten föll från min kropp. Att aldrig mer behöva hymla och komma med bortförklaringar varför man inte ens kan ta ett glas är guld värt.

Ha en bra vecka nu! Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Mina döttrar är verkligen underbara - på helt olika sätt. Den äldsta är typ A-barn på alla sätt, men hon är empatisk och lyhörd som få.

Hon sa i tonåren spontant saker som ”Vet du om att rättvisa är att få utifrån sina förutsättningar, inte att alla ska få lika”. Då blir man som mamma gråtfärdig av lycka ❤️

Den yngsta tror att hon är universums medelpunkt - och agerar därefter, på gott och ont. Hon är en livsnjutare till max, och precis som sin mamma älskar hon relationer. Alla som kommer i hennes närhet smälter ❤️

För varje år som går är det bara roligare och roligare att ha barn, och det verkar inte finnas någon övre gräns.

Att etablera en vuxenrelation med den äldsta dottern är så fint att jag blir tårögd bara av att tänka på det. Våra samtal och vår kontakt kan inte mäta sig med något annat.

Den yngsta, som jag är god man till, kommer alltid att behöva sina föräldrar på ett helt annat sätt. Men vi jobbar på att hon ska bli så självständig som möjligt.

I april 2021 blir ett LSS-boende byggklart och där hoppas vi att hon ska flytta in, men det vet hon inte om själv än. Då skulle hon tjata ihjäl oss ?

Vårt ”föräldraskap” går lite på övertid minst sagt. Hon fyller 21 år men är mentalt som en 6-åring. Lite utmattande har det varit under årens lopp men den kärlek hon ger väger upp med råge ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

I den ljudbok jag lyssnar på nu handlar ett kapitel om rädslor. Till exempel rädsla att sluta dricka för att ...

Ja, vad är det värsta som kan hända? Att man misslyckas? Att man ska bli annorlunda? Att livet ska bli tråkigt?

Jag har inga svar. Möjligen att jag var rädd för att aldrig få dricka alkohol igen. Aldrig mer. Som om det vore en mänsklig rättighet. Som om jag skulle bli utstött och dö ensam av tristess annars.

Jag vet egentligen inte varför jag var rädd för det. Jag får dricka om jag vill, men det är jag som bestämmer. Inte vinet eller alkoholdjävulen. Och jag vill inte dricka. Inte just nu, och inte inom överskådlig framtid.

Vad är jag mer rädd för? Jag har inga fobier, förutom att jag är lite höjdrädd. Det ska jag kanske utmana på allvar ?

Jag har ärligt talat funderat på att lära mig klättra. Kombinationen höjdrädsla och klättring funkar ju inte. Det tål att tänkas på lite till.

Man skulle vara lite mer som Pippi: ”Det där har jag aldrig provat, så det klarar jag säkert alldeles utmärkt.”

Jag har i pytteliten skala börjat ta mig utanför komfortzonen genom att lyssna på min första ljudbok på engelska ?

Den boken jag lyssnar på heter ”I Can Stop You Drinking” av Craig Beck. Den är bra hittills, men kräver full koncentration minst sagt.

Jag tänker att om jag vänjer mig vid engelska ljudböcker så finns det ju plötsligt en massa quitlit på Storytel att välja på.

Vi får se hur länge jag orkar proppa min skalle full med nyktra argument. Snart återgår jag nog till mina deckare och feelgood-böcker igen ?

Profile picture for user Soffi

Jag hittar så mycket kloka tankar i det du skriver, i senaste inlägget och även alla tidigare.
Jag vill tacka dig för det!

Ja, vad är man rädd för egentligen, den där rädslan över att sluta dricka som i princip alla här vittnar om?
Jag känner den också, men jag kan inte svara...

Idag tar jag med mig ditt citat från Pippi :-)

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

I boken jag lyssnar på, ”I Can Stop You Drinking” påstår författaren Craig Beck att man med framgång kan andas sig igenom suget efter alkohol. Spännande.

Jag tror att det kan funka, precis som vid ångest och panikattacker - då man andas ytligt - och ungefär samma känsla av panik kan nog uppstå vid kraftigt sug.

Författaren säger/skriver att om man inte andas på ”rätt” sätt så blir hjärnan stressad pga syrebrist - och då tar man puckade beslut. Som att dricka alkohol.

Craig utmanar lyssnaren/läsaren att dagligen under 21 dagar (3 veckor krävs för att etablera en vana) praktisera ”pausandning” några gånger per dag. Efter det kommer man enligt honom att märka stor skillnad på humöret. Man blir lugnare och nöjdare ?

1) Stanna upp och stå/sitt helt stilla, andas in långsamt genom näsan djupt ner i magen.
2) Håll andan en kort stund och andas sen ut sakta genom munnen. Töm magen på luft!
3) Repetera tills du har hittat en bra och lugn rytm, kanske 5-6 gånger.

Samtidigt ska man ”ta in omgivningen” - helt utan värdering. ”Där står en man, himlen är blå, där kommer en röd buss” osv. Inga värderingar alls - inte ens ”det är fint väder”.

Jag tänker att det kan vara en perfekt övning för mig på busshållplatsen, eller varför inte sittande på toaletten ?

Jag hade en chef en gång som var en riktig hejare på att meditera. Det visste jag inte just då, utan långt senare.

Jag minns att han alltid var så genuint närvarande och hans empati var helt enorm. Han var också otroligt lösningsorienterad, diplomatisk och mycket behaglig att ha med att göra på förhandlingar tex. Han tappade aldrig humöret.

Långt senare, då han inte var min chef längre, så fick jag veta att han mediterade varje dag. Som pensionär började han lära ut meditation, och jag gick en sådan endagsutbildning med några HR-kollegor.

Han berättade då att när det var som allra tuffast på jobbet - med stora sparbeting, varsel och uppsägningar - så var det hans räddning att han gick in på toaletten och djupandades då och då under arbetsdagen.

Fascinerande. Och verkligen värt att prova! Det kan ju knappast skada.

Mindfulness, yoga och meditation har ju andningen som gemensam bas och det funkar bra på mig. Men det kräver träning, det är verkligen ingen quick-fix. Man måste träna regelbundet när man mår bra för att ha nytta av det när man mår dåligt.

Pausandning känns däremot som en hyfsat snabb quick-fix om författaren kan utlova resultat redan efter 21 dagar.

Profile picture for user Femina

Andas, be om hjälp. Firar inte du och jag lika lång nykter tid? Jag firar 2 månader imorgon. Heja oss! ???

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är nog dags att köpa en lott - igen. Turen fortsätter ticka in, eller så har jag bara en gräsligt positiv syn på det mesta och tolkar typ alla ”tecken” positivt.

Igår skulle jag lämna in min cykel på cykelverkstaden. Två nya ytterdäck och innerslang ville jag ha. Däck som tål grusvägar. Fick veta att verkstaden var knökfull.

Jag kunde inte räkna med att få cykeln förrän tidigast nästa vecka. Okej, med punka har jag ingen nytta av cykeln ändå.

Med 1,5 min tillgodo lämnade jag in cykeln på cykelverkstaden. De stängde kl 18. Kl 17.40 kom min buss till stationen och på 20 min skulle jag köra hem, hänga på cykeln på ställningen på bilen, och köra till affären. Och jag hann!

Cykelverkstaden var verkligen knökfull. Den innehöll lätt 30 cyklar, och mannen i affären sa lite uppgivet ”snart får vi säga nej.”

1 tim och 5 min efter att jag hade lämnat in cykeln fick jag ett sms: ”Din cykel är klar nu”. What ? Får man ha sådan tur? Att killen i affären tänker ”äh, jag fixar hennes hojj nu innan jag går hem så är det gjort”.

Sannolikt var det ett lätt jobb för honom förstås. Som snabbt ger honom lite mer space i verkstaden. Och det är lätt värt varenda krona för mig. Tid är också pengar, och jag är dessutom otroligt ohändig.

Så idag efter jobbet hämtar jag hem hojjen igen, och imorgon kväll blir det premiärtur med de nya däcken ?

Profile picture for user Charlie70

Det kanske t.o.m. är dags att köpa en lott Andrahalvlek? Grattis! Cykeln är ju inte bara en cykel för dig utan ett viktigt redskap i ditt nykterhetsarbete. Vad skönt att du slipper vara utan i en hel vecka!

Kram!

Profile picture for user Torn

Eller så tyckte han att du var så fräsch och charmig och ville impa.? Gött att det löste sig så smidigt, det är bara att köpa en lott!

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Hittade en sajt om just medveten andning. Utlovar en hel del!

”Nyckeln till bättre utseende, bättre sömn, bättre sex, mer energi osv bär vi redan med oss 24 timmar om dygnet. Det är något som vi ofta tar alldeles för givet och troligtvis har vi knappt ägnat en tanke åt den – nämligen vår andning.”

*Länk bortttagen av admi p.g.a. koppling till försäljning på sidan*

Profile picture for user Soffi

"Ju mer man övar desto mer tur får man" heter det ju. Kanske inte helt tillämpbart på att få snabb hjälp med cykeln, men jag tänker att ju mer positiv du är desto roligare att få hjälpa dig.

Jag tror att du kom in med en positiv aura. Inget knot och gnäll över att det kunde ta tid att få cykeln tillbaka utan mer ett "jaha, men jag är glad att jag kan få hjälp så då gör det inget att vänta lite".
Jag tror att du lämnade din cykel med ett leende, och då var det extra roligt att få hjälpa dig först.

Du lägger verkligen ett otroligt jobb på att hitta lösningar, att finna "trix" för att må bättre och bli gladare och tryggare o olika situationer. Med fantastiskt resultat! Det är så härligt att läsa dina inlägg.

Stort tack för att du dessutom delar alla verktyg med oss!

Känner att jag börjar tänka på att andas redan nu när jag skriver :-).

Profile picture for user Hel

Den glädje och energi du sprider omkring dig kan väl inte lämna någon oberörd. Inte ens en cykelreparatör! Tack för pepp i min tråd ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Efter snart tio nyktra veckor kände jag mig lite ”mätt”.

Att den senaste ljudboken är på brittisk engelska och att det sista kapitlet handlade om kvantfysik (tror jag ?) bidrog nog också. Vad har kvantfysik med nykterhet att göra liksom? Ja, det fick jag aldrig lära mig eftersom jag förstod typ nada.

Idag började jag lyssna på en typisk feelgood-bok igen på Storytel. Femte delen i Marianne Cedervalls serie om Anki och Tryggve på Gotland. Att återigen få höra Anna Maria Källs väna röst var ren njutning ?

Jag tänker fortsätta läsa två kapitel ur boken ”Tänka klart” varje kväll och somna till 30 min av ”Skål! Ta mig fan”, men i övrigt behöver jag släppa in röster om annat än nykterhet i mitt inre.

Jag hämtade cykeln idag, tjoho vilka rejäla däck den har fått!

Köpte lott också ? När sista rutan skulle skrapas hade jag chans på 100.000 kr, men det sket sig förstås.

Trodde inget annat heller. Tur i spel har jag aldrig haft. Jag tror däremot på tur i bemärkelsen att jag tror på ödet. Flera val jag har gjort i livet har ändrat min ”väg” så pass radikalt att endast ödet har kunnat vara inblandat.

Jag tror på skyddsänglar också. Även där har jag några gånger haft marginalerna så tydligt på min sida att allt annat vore omöjligt än att jag hade en skyddsängel vid min sida.

Eller så beror det på att jag är en gräsligt positiv person, som alltid ser glaset halvfullt istället för halvtomt. Som alltid ser lösningar när andra ser problem. Som alltid tänker ”jag hade tur i oturen” hur illa det än har gått liksom.

Det fanns alltid något positivt att välja att lyfta fram, någon liten möjlighet att göra det bästa av situationen.

Det är min personlighet, så har livet format mig. Att jag då i perioder kan bli så deprimerad att allt är nattsvart, att jag knappt tar mig ur sängen, och helst bara vill dö - hur kan det ens gå ihop?

Jag vill aldrig bli deprimerad igen och är det alkoholen som orsakar depressionen så ska jag slippa det.

Jag väljer att tro att jag inte kommer att bli deprimerad igen. Blir jag det så får jag hantera det då, precis som jag har hanterat det alla tidigare gånger ända sen tonåren.

Profile picture for user Andrahalvlek

Tydligen har han en kanal på Yotube också. Måste jag kolla in. Det är kanske lättare för mig att förstå honom med lite bilder som hjälp ?

Bland annat har han publicerat ett inlägg som handlar om hur coronakarantänen eventuellt påverkar drickandet.

Profile picture for user Mimolino

Nu har jag hittat din tråd, lär mig orientera här på forumet så smått som sagt! :-P
Läste om att du är en väldigt positiv person men också kan bli väldigt deprimerad. Precis sån är jag med, men jag får oerhörd ångest också. I alla fall för mig tror jag det har bidragit mycket till mitt drickande, dricker när jag är superglad och vill fira mer, dricker när jag har ångest för att lindra. Men jag har insett att drickandet ger mig mer ångest, och sänker min tolerans mot ångest. Dubbelt negativt alltså. Tror absolut du kommer känna dig mindre deprimerad och ha mindre svängningar som alkoholfri, tycker all forskning jag läser uppger det. Och jag vill verkligen tro det är sant :-)

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har också haft stora problem med ångest, och ångestskoven kommer typ alltid när jag har druckit mycket under en period.

Jag är övertygad om att alkoholen har orsakat både ångest och depression - i kombination med att jag är en ”duktig flicka” med överhettad empati som vill att alla ska vara nöjda.

Vid det senaste ångestskovet slutade jag dricka och det är snart tio veckor sedan. Efter 1,5 vecka var ångesten borta och jag började sova bättre.

OBS: Jag tror att daglig mindfulness-träning de första två veckorna hjälpte till också.

Nu mår jag bättre och bättre för varje dag - och känner inget sug alls. Tanken att dricka flyger på mig ibland, men den är lätt bortskakad.