Knyttets sång

1048 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
VaknaVacker
Lika ju🌸🌸🌸

Då ligger vi ju lika i tid! Grattis till dig🌹
Känns så gott vi traskar uppåt på nykterhetens trappa tillsammans.

Ja tankar mognar när man är här och skriver o läser!
Tror vissa av oss tar till oss av det som hänt när vi var barn och vi formas till att känna oss mindre värda och kanske blir tillbakadragna vad det gäller att visa våra behov. Så är det med mig.
Kanske så med dig också?
Vi får inte glömma att vi är värdefulla, det behöver vi människor påminna varandra om.

Sov så gott! Tack för du delar dina tankar🌹

Torn
@Se Klart

Hej! Glädjekalkyl igen, det är nionde helgen 😉😀. Jag borde ju inte bry mig, men jag läser ju alla dina inlägg här i din tråd för jag tycker du skriver så bra och tänkvärt. Och så vet jag ju att vi är på samma dagar/helger, så då måste gå in och dubbelkolla i almanackan.😊

Ha en bra vecka!

Kram

Se klart
Hålla räkningen...

Ja, jag var ju aldrig något vidare bra att hålla räkning på antal glas och enheter och uppenbarligen inte på mina nyktra helger heller, @torn, skärpning utlovas- och tack för att du läser (och räknar åt mig...) 😊
I morse vaknade jag och kände mig bakis. Hemsk känsla. Trött och orkeslös. Dubbel Treo, sedan körde jag genom dagen tills jag insåg att jag hade feber.
Ingen stor sak, men jag fick en flashback kring alla dessa dagar som gått i känsla av orkeslöshet, trötthet, längtan efter att dagen ska ta slut. Hur har vi orkat?
Under två månader har jag varit pigg. Haft energi, kraft och varit glad. Varenda dag. Inte lycklig hela tiden, men grundglad för det mesta.
Så Ps- till mig själv.
Glöm inte skillnaden.

Se klart
Barndoms stigar

Ja, samma lika, Vakna vacker.
Vi traskar på.
Jag tror absolut att våra tidiga år präglar oss, men det gäller liksom att klura ut hur. Det är ju inte så enkelt- det ena leder till det andra.
Barndomens små stigar går i förunderliga mönster. Är ofta glad och tacksam över min uppväxt, som inte varit felfri på något sätt, men rik på känslor, erfarenheter, mycket människor och föräldrar som gjort mycket rätt. Men som är präglade av sina resp uppväxter, och som jag försöker pussla ihop med min egen.
Jag upplevs som stadig- men känner mig väldigt känslig, nästan genomskinlig i vissa avseenden. Långa känselspröt. Van att ”vakta” (syskon) och se till att inget farligt ska hända dem. Känt mig stor nästan från första början, tidiga minnen av att ta ansvar, inte vara barnslig. Samtidigt som jag ibland lidit av ordentligheten så pass att jag blivit gränslös i vissa avseenden. Kanske finns en nyckel tlll både trasslig ”kärlek”/relationer, samt vinets löfte om glömska.
Just nu känns inget av detta så farligt. Terapeuter brukar säga (eller iaf min) att det värsta redan har hänt. Och så känns det. På ett lugnt sätt.
Idag väljer jag att vara nykter, och idag känns det som en ynnest att få vara det, som att ha hittat en skatt.

Se klart
Det där ”mysglaset”

Note to self:
Tänker på det där ”glaset” som vi alla tycks längta efter, tråna efter, möjligheten av att dricka det där ”goda glaset” på midsommar, på altanen, framför brasan. Men det är ju inte ett glas, det är minst tre.
Jag har druckit kontrollerat, otaliga gånger, men det är endast av det skälet att jag ofta/ibland, vet hur jag ska kontrollera mig. I sällskap, med familjen, vänner- för att inte väcka misstanke.
Att gå igenom de här ganska jobbiga och skaviga, kliiga första veckorna av nykterhet, en gång till. Jag önskar att jag slipper och har sinnesnärvaro nog att inse skillnaden mellan mig och den som har - turen kanske - att ha ett annat beteende. Men jag är ödmjuk inför risken.
De flesta med erfarenhet säger att det är mycket, mycket svårt att lära sig dricka kontrollerat, om man druckit sig till ett problematiskt a-intag. Jag kan inte sluta tänka på vad som gör att vi envisas.
SÅ gott är inget ”glas vin”.
Ärligare, för mig, är att försöka förstå den ibland irrationella längtan, men inte desto mindre, önskan att känna nåd, glömska, oskärpa, enkelheten i teckning som en huvudfoting.
Oskärpan, glömskan, gläntan. Kan inte bara vara en fråga om berusning som i alkohol.
Jag letar, och har inte för avsikt att ge upp.

Kaveldun
just det

.....är så intressant och svårt att sätta fingret på.
Nej, det är inte det där glaset rött till den goda maten jag längtar efter . Det är en biljett till en stunds vila, avkoppling, nåd, absolution - att få släppa huvud och förnuft och diplomati och olika typer av reservationer och balansakter - och vara i en känsla som inte kräver förklaring, inte kräver någon redovisning eller rymmer alla dessa hundra nyanser...som präglar det verkliga/nyktra livet. Jag har alltid haft lätt för att få vänner men har ändå haft en känsla av att stå bredvid (inte ett dugg originellt såklart men ngt som väldigt många alkoholister vittnar om ..så verkar det). Alkoholen tror jag har gjort att min känsla av att stå bredvid ....minskat (krävs några glas ..och gäller att fortsätta dricka så man får vara kvar där..). Jag har i någon timme...några timmar upplevt att huvud och känsla är ett och att den ganska stränga betraktaren (jag själv) luckrats upp och blivit lite mildare och mer överseende.
Tänker att jag varit så sträng! Och att nykterheten - om den ska bestå - måste handla om att vara ganska snäll mot sig själv. Få vara en vanlig, dödlig människa:-) För det är ju det man är! Ofullkomlig på en massa sätt ..men helt ok ändå.

VaknaVacker
Godmorgon!

Godmorgon!
Hoppas du kryar på dig snart🌷
Jupp vi är nog rätt lika du och jag. Tagit mycket ansvar tidigt i livet jag med med känselspröt för andra hela tiden.
Bra att gå igenom sina skäl till att dricka. .. bra prevention mot återfall när man jobbar med sig själv.
Allt blir konstigt när man dricker. Så skönt du har en terapeut och reder ut!
Ha en bra dag o kram🌼

FinaLisa
Godmorgon Se klart🌅..

..och Kaveldun🤗
Tack för intressanta funderingar och reflektioner 🙏
Ni hjälper mig att hålla fokus på varför återfall är helt meningslösa att ta!
Kramar 💚💙💛

Se klart
Vanlig och dödlig ja

Jag tror, Kaveldun att du är något avgörande på spåret när du beskriver det så, och inte minst känner jag igen denna stränghet. Hjälp. Att man är sin egen Malmsjö-präst från Den Goda Viljan, typ.,,
Men jag börjar tro, eller vill åtminstone hoppas på- att det finns platser för både vila, och där huvud och känsla är ett, utan den hemliga ensamheten med kant av skam,
Mina upplevelser av det ny-nyktra livet är inte det jag föreställde mig. Tankarna lever, små mysterier uppdagas, kärlek känns- mycket. Ibland har det nyktra livet skrämt mig, för dess tråk- och präktighet. Men inifrån är blicken faktiskt en annan. Inte: den ”njutningsfulla” totala avkopplingen när allt blir och får vara lite luddigt. Den kanske vi får lämna bakom oss. Och det får väl sörjas, men med viss måtta.
Jag vet som du, att jag inte kan dricka och att det för mig är meningslöst att experimentera med enheter, tillfällen, etc. Det betyder ju inte att jag är säker. Nykterheten är ju förnyade löften, varje dag.
Varje morgon går jag förbi ett härbärge. Där är kö, trasselsuddar i olika åldrar och tillstånd. Jag tänker varje dag att det kunde vara jag, eller något av mina barn. Nån oemotståndlig längtan efter att få försvinna. Och att den där längtan aldrig tog slut. Men att vi här, fortfarande har makten över våra liv, so be it att det händer att det är tråkigt. Det räcker dock inte med rationella argument för att hålla sig nykter, så letandet fortsätter, och det är mkt märkvärdigt att få leta ihop 🥰
Vakna vacker och Fina, fina Lisa!
Tack för fina kommentarer. 🌸
Har ingen terapeut längre, var många år sedan, men återanvänder hennes råd, ekonomiskt! 😍
Ha en fin kväll, kram på er alla.

Stormenlilla
Väldigt intressant läsning

Håller så mycket med dig i det där ”mysiga glaset tänket”. Mitt problem ligger i att jag ”vill vara som alla andra” och kunna dricka öl och gå ut en stund. Men precis som du sa att ett glas blir tre så blir nog mina ännu fler. Men det ligger mycket i det där förskönandet man gör för sig själv.

Som du också skrev om så är det där att känna sig bakis (dock var du ju sjuk), får en att ifrågasätta varför man fortsätter. Även fast jag har en sjukt lång lista men fortfarande romantiserar.

Tack för bra tankeställare!

Stor kram

Se klart
Vara som andra

Stormen, även om många säger att vi är i samma farkost här med vårt drickande av överdrivna mått, så tror jag att tex jag, som har stora barn (och barnbarn) som har rest och fått dricka så många både mysiga- och mindre mysiga glas. Att det är enklare för mig att känna att jag druckit klart. Livets enheter är liksom förbrukade.
Med det sagt vill jag givetvis inte dra ner någon moral- men jag har extrem förståelse för tex känslan av att vilja vara som alla andra. Det spelar större roll, när man är yngre.
Men vissa dagar har jag ändå en helt ålderslös inställning... både när det kommer till sug och avhållsamhet. Vill bara säga att jag har väldig respekt för dig och er som är unga, samtidigt finns så mycket hopp att kunna dra i bromsen innan eventuellt stup. Ja, du vet ju allt det där. Stor kram tillbaka!

Andrahalvlek
Håller med Se klart

Jag kan också tänka att jag nog festat klart helt enkelt. Blir väldigt sällan fester och utekvällar för min del längre, och det är inget jag saknar. En frestelse jag slipper med andra ord.

Men om det blir av så tänker jag att jag ändå ska dricka - men alkoholfritt. Alkoholfri öl är gott, kan tänka mig alkoholfri drink också. Men det går inte att dricka lika många så man får dra ner på tempot rejält 😊

Den största fördelen med att sluta när man är lite yngre är att kroppen inte hinner ta lika stor skada, och sannolikt läker sig snabbare.

Oavsett så har vi alla vårt bagage med oss och utmaningar att klara av. Och det gör vi - med hjälp av varandra!

FinaLisa
Godmorgon🌅

"Druckit klart" dessa ord är också mina i den bemärkelsen att jag inte längre har någon längtan efter att "festdricka"
Jag förmodar att det även i mitt fall är åldern som gör att det inte är så intressant längre.
Jag har gjort det och vet hur det kändes. Behöver inte uppleva det igen utan kan minnas jätteroliga fester, och mindre roliga samt förfärliga fester...😬

Däremot är den där vinflaskan i ensamhet svårare att låta bli att längta efter ibland...att få vädra ut hjärnkontoret och släppa kontrollen.
Den längtan och det suget är ju den tuffa utmaningen för min del.
Att hålla sig nykter på en fest med alkohol är inget problem längre.
Det funkar bra med a-fria alternativ i glaset.

Så jag håller med Se klart och Andrahalvlek, att vara ung och festdricka ibland behöver inte vara någon fara.
Men det gäller att vara på sin vakt, bara tanken på att man själv tycker det går över styr ibland, är en stark varningssignal!

Kramar 💚💛💙

Se klart
Fest och skoj

Tyvärr (eller vad man ska säga) känner jag inte att jag har slut på fest-intresse, även om jag har slut på enheter. men vet inte riktigt hur det ska hanteras utan alkohol.
Eller sånt som är bara rakt-ut-roligt, och jag upplever det lättare att vara lekfull, barnslig, flamsig. Med alkohol.
Men eftersom jag inte har för avsikt att börja dricka, måste jag lösa det roliga på nya sätt. Det måste ge sig.

Men. På jobbet har jag ofta väldigt kul och skrattar mycket pga så roliga och bra ibland knäppa kollegor, och vi är ju för det mesta nyktra, kanske finns en nyckel där. Ett litet och viktigt och nytt forskningsområde...
ps. Det finns väl nyktra komiker också.

FinaLisa
Vi får träna på 🤪

Jag tror vi måste komma tillbaka och minnas hur roligt man kunde ha som barn och ung innan alkoholdjävulen 👿 dök upp.
Och som du säger så har man ju faktiskt stunder av skratt och flams och trams utan alkohol...😆
Men det är ju det där inlärda beteendet med alkoholen som gör att man vågar släppa loss (haha, autokorren ville släppa kiss😂)
Ja, det har ju faktiskt också hänt att man skrattat så man nästan kissat ner sig...😆 Utan alkohol!

Så jag tror vi får träna på det helt enkelt! Mera lek och skratt utan alkohol 👍😊
Kram🧡

Se klart
Mitt och min mans vinsug

Idag var ju en lite avslagen kväll och lite skön vardag varvat med nyhetsuppdateringar, vi fixade enkel middag och delade på en alkoholfri öl.
Frågade; känner du dig inte öht sugen på att ta ett glas vin en sån här kväll?
Min man: nej, kommer inte ens på tanken.
Och så pratade vi om att jag hade tagit 1) glas när han kom hem från jobbet, glas 2-3) till middagen och glas 4) i soffan. (Glas 5 när han gått och lagt sig.)
Nu flaxar suget högt över mitt huvud.
Ibland känner jag mig stressad och måste tänka efter vad jag är stressad över och inser att det är som fantomsmärta.
Ont i något som inte finns.
Idag är jag nykter, counting my blessings.

Kaveldun
FinaLisa

...och alla andra.
Tänker att ni har så rätt. Hur roligt kunde man inte ha som barn.
Jag har alltid älskat ’roligt’...och humor har varit ren överlevnad.
Att orka bli - förbli - nykter måste ju också vara roligt.

Se klart
Roligt

... är livet.
Humor är att stå ut med livet och dess knöligheter och allt som är ont och leda. Att stå på en plats där det går att skratta åt sig själv, allra helst ihop m andra.
Än så länge känns det nyktra livet inte som något jag skrattar ihjäl mig av...
Men jag skrattade inte ihjäl mig av att snubbla i säng, somna i soffan, smyga med mitt vinglas bakom en patetisk- och faktiskt humoristisk krukväxt, skrattade inte när jag promenerade till jobbet och försökte räkna och minnas vilken dag jag sist var nykter. Skrattade inte så jag grät när jag budat hem ett ”auktionsfynd” som var dubbelt så dyrt som min översta gräns.
Så note to self, viktigt att hålla isär ”roligheterna”.
Kaveldun, Fina Lisa, Andrahalvlek och alla ni andra. Tack för att vi kämpar ihop.

Andrahalvlek
Skratta och flamsa

Jag kan utan problem skratta och flamsa utan att dricka 😊

Att skratta ihop med andra är superviktigt för mig. Då tankar jag energi. På fika- och lunchraster, när jag lunchtränar med kollegor, på lunch- och fikadejter med kära vänner. Noll alkohol - massor av skratt och flams 🤗

Kom faktiskt på häromdagen att jag var nykter på en fest i höstas. (Föredrar lite mindre hemmafester numer.) Minns inte varför, sannolikt körde jag bil.

Det jag däremot minns är att jag mitt under en högljudd och oerhört rolig diskussion (vi spelade sällskapsspel) tänkte just tanken ”Jag har ju precis lika roligt som jag hade haft om jag hade druckit.”

Så jag har gott hopp 🤗

FinaLisa
Andrahalvlek!

Precis så som du skriver i sista stycket har jag också känt!
...lika roligt som jag hade haft om jag hade druckit!
Spännande insikt🤗
Kram 🧡

Javelin
Så sant, man har precis lika

Så sant, man har precis lika kul utan alkohol. Det finns så många situationer som förtjänar att ifrågasättas. Har t o m kommit på mig själv i ett läge då jag var ordentligt törstig, med att välja en pissljummen öl istället för en iskall cola som jag var tusen gånger mer sugen på, enbart pga att vi skulle grilla... Även under själva tiden jag drack ölen tänkte jag att colan skulle varit godare...🙈 Då inser man ju att något inte står rätt till.

JoYo
Roligare nykter..

Det nyktra skrattet är i alla fall genuint. Det onyktra är ytligt och ganska korkat. Som att andas lustgas och flina åt allt. Patetiskt. När jag skrattar nykter kommer det från djupet. På riktigt! Hoppas du får skratta hjärtligt snart!
😄😍

Se klart
Andra halvlek, Javelin, Fina Lisa och Joyo

Jag tänker inte direkt gå i polemik med era upplevelser av att ha roligt, på genuint sätt, utan alkohol! 😊Och så är det såklart även så för mig. Men kan med visst vemod tänka tillbaka på positivt gränslösa fester, middagar, som inkluderade alkohol (och som ev var en förutsättning). Inte överstyr, eller ovärdigt, utan kul. Fest, dans.
Jag är ok med att sörja det lite lagom. Allt i mitt liv har inte blivit bättre- men framförallt slipper jag ett mått av skitliv ångest, skam och rädsla att dö. Det är värt allt. Jag tror också att jag kommer hitta nytt, roligt, som nykter. Men att försaka/välja bort är en del av att återvinna något annat, större. Kring det tvekar jag inte. För mig måste det få vara både ock, vill stå ut med både sorg, lite nostalgi, och framtid som nykter.
Ikväll har jag haft en ensidigt härlig kväll. Barn kom över och lagade middag och debriefade det allmänna läget, vi bjöd på några öl och vin. Sammantagen konsumtion 1 flaska + 2 öl, det är alltså ingen som dricker som jag.. men det var så befriande att vara helt närvarande. Här. Och jag fick också känna hur mysigt barnen tyckte att det var, att hänga med oss. Jag tror inte det är något nytt, men nu, nu tillät jag mig att känna det. Nytt. Kanske närmar jag mig min mellan-stora gråt, storgråten är jag inte mogen för än. Igår fick jag tårar i ögonen av Sveriges mästerkock. Annars torrt som Sahara i mina tårkanaler...
Nu ska jag hälla ut en halv öl som står på diskbänken och glor. Kram och godnatt alla hjältar. Idag är jag nykter utan att tveka och det fyller mig med framtidstro.

Kaveldun
Åh...förstår precis hur fin

Åh...förstår precis hur fin din kväll var...att hänga med vuxna barn ...prata, ha det gott, diskutera, skratta.
Under julen försökte jag ibland att inte dricka alls och lyckades också (ibland). Observerade då hur ungar och vänner tog ett eller två glas och sedan var det bra. Lämnade kvar vin...satte sig för att läsa eller spela spel, se film. Och det var så tydligt att - för mig - finns det en annan laddning. Både när jag dricker och när jag avstår.
Men visst - det goda ruset....med vänner. De där första glaset / glasen ...när vi tillsammans liksom lyfter och seglar iväg och skrattar. Visst har alkoholen en förhöjande och förlösande effekt.
Men resten - ja resten är just skit.
Mörk skit.
Tänker att det måste få vara ok att sörja ...det goda ruset. Tror att realism - i alla lägen - är en vän just nu. Se saker för vad de är...
Och igen ...försöka hitta det goda livet i vardagen - humorn, kaffe och liten semla, musik, ungar och vänner...
Själv funderar jag över att kanske ta ledigt under en period och skriva...
Det kommer inte att ske om jag inte är i en stabil nykterhet ( för då är det bortkastad tid och jag kommer inte att få ur mig något vettigt alls...).
Men det hägrar som något som kanske kanske blir möjligt.
Ett annat sorts rus...
Kram och fin fredag!

JoYo
Förstår dig..

Ibland får jag sug och roliga sköna minnen om alkohol. Och visst har jag haft roligt när jag druckit. Jag tillåter mig att erkänna det. Men vågar inte stanna länge i tanken. Rädd för alkohol.

Gråten. Den är alltid nära nu. Som nykter är känslorna nära. Och känns stora. Jag gråter ofta. Rensar själen.

Fint att ni hade det så mysigt med barnen.🙏🏼
🌸🙋🏼‍♀️

Se klart
Kaveldun och Joyo

Joyo, först av allt var det inte min mening att ”romantisera” kring rus, och vill verkligen be om ursäkt om ngn uppfattat det så. Viktigt att vi inte gör det här, och det är lite slarvigt av mig att inte tänka på det.
Sen, ska jag ”kämpa men min gråt”, åt andra hållet alltså, har haft lätt att gråta förr men det är som brunnslocket fastnat över den här cisternen. Du är förebild när det kommer till detta, och de stora känslorna, jag är säker på att de vilar och väntar tills jag orkar.

Kaveldun
Great minds, etc.
För precis så såg min plan ut, ta ledigt för att skriva och hitta tillbaka till den lusten, som guldgrävare leta ådror, flöden.
Så fick jag ett nytt jobb.
Nästan- ja inte parodiskt, men märkligt, för det var så oväntat. Trodde det var slut med nya jobb.
Funderade mycket över om det var nån högre makt som ville att jag skulle:
1) Låta mig testa min kapacitet, ge mig chansen att utvecklas, mer ansvar.
2) Eller om det var samma högre makt som ville testa ifall min fåfänga/ utveckling, var viktigare än det eventuellt konstnärliga flödet.
Men som med mig då; kanske både och.
Jag tackade ja till nya jobbet, men med denna tidsbesparande hobby som det är att inte dricka. Så kan det nog finnas tid till kreativa flöden också, det har vi ju bestämt nu!
Ha en fin fredag, allihop. Idag är jag nykter. Det känns självklart och just det, självklarheten i mitt beslut idag, fyller mig med tacksamhet.

Kaveldun
Vägar i livet

....det jag tänker är att vare sig man vill jobba, eller skriva eller göra något helt annat - så kan man inte lita på sig själv - när man dricker.
Känslan av att jobbet kräver för mkt - är det jobbet eller alkoholen?
Lusten att skriva - sann...eller en flyktväg?
Svårt att veta när man inte riktigt äger sina känslor.
Skrev mkt som ung och det gick bra...gav ut en del. Och sedan fick jag jobb och jag behövde jobba - försörja familjen. Och jag tror att yrkeslivet på många plan varit bra för mig. Och jag tror också att om man verkligen ’måste skriva’ så gör man det...( kanske?) .
Mitt jobb innebär mkt ansvar ...och ibland tror jag att det har bidragit till att drickandet tog fart ( efter 50). Jag är chef och då är man ju - i ngn mening - alltid ansvarig.
Men man kan väl dricka på det mesta...och det handlar säkert om djupare saker än jobb. Och kanske även om ngt så slumpartat som genetik.
Oavsett vad jag gör/väljer att göra - så tänker jag att jag just nu bara ska sitta still i båten. Inte fatta några beslut innan jag kan lita på mig - min nykterhet.
I detta fora finns mkt klokskap - det är så skönt att få läsa, lyssna .
Tänker att jag kanske borde skriva mer i min egen tråd. Hoppas att det är ok att skriva här?

Kaveldun
Vägar i livet

....det jag tänker är att vare sig man vill jobba, eller skriva eller göra något helt annat - så kan man inte lita på sig själv - när man dricker.
Känslan av att jobbet kräver för mkt - är det jobbet eller alkoholen?
Lusten att skriva - sann...eller en flyktväg?
Svårt att veta när man inte riktigt äger sina känslor.
Skrev mkt som ung och det gick bra...gav ut en del. Och sedan fick jag jobb och jag behövde jobba - försörja familjen. Och jag tror att yrkeslivet på många plan varit bra för mig. Och jag tror också att om man verkligen ’måste skriva’ så gör man det...( kanske?) .
Mitt jobb innebär mkt ansvar ...och ibland tror jag att det har bidragit till att drickandet tog fart ( efter 50). Jag är chef och då är man ju - i ngn mening - alltid ansvarig.
Men man kan väl dricka på det mesta...och det handlar säkert om djupare saker än jobb. Och kanske även om ngt så slumpartat som genetik.
Oavsett vad jag gör/väljer att göra - så tänker jag att jag just nu bara ska sitta still i båten. Inte fatta några beslut innan jag kan lita på mig - min nykterhet.
I detta fora finns mkt klokskap - det är så skönt att få läsa, lyssna .
Tänker att jag kanske borde skriva mer i min egen tråd. Hoppas att det är ok att skriva här?

Kaveldun
ha ha

...och där bredde jag verkligen ut mig - med en dubbelpublicering.
Lyckas inte redigera bort det?
Skriver på mobilen på tåget hem....och mörkret faller över Sverige. Fin fredag!

Andrahalvlek
Det går inte

Man kan inte ta bort en publicering. Sånt händer ibland pga svajigt nätverk. Jag brukar välja att redigera och ersätta med en punkt i fältet för rubrik och text.

Sidor