Knyttets sång

937 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Se klart
Öppet hus

Är det i min tråd, Kaveldun (och alla som vill skriva!) och det är så nära jag kommit en festinbjudan sedan 6 januari 🥳
Jag tycker det är intressant men också lite läskigt att det finns så mkt som är likt i våra liv och livsval, K. Nog om just det. (Så vi inte kommer på att vi jobbar i samma hus..😳)
Skriver gör jag inte om jag inte sätter mig ner och skriver. Och det har visat sig svårt att kombinera med chefsjobb samt chef för mitt eget risk/missbruk av alkohol. Eller undergiven chef till min alkoholism (svårt ord att skriva). Och så detaljen försörja familj.
Upptäckt: min jobbstress har gått ner sedan jag slutade dricka. Jag har nån good-enough känsla som kan vara helt missvisande, haha, men det lär visa sig.
Ikväll har jag umgåtts m mamma och syskon. Det var kul! Väl hemma (ensam), något rastlös. Slår i skåpet där det nu står en öppnad flaska vin kvar från igår. Skopar upp glass. Inte så glad så det stör grannarna, men nykter.
Godnatt alla kämpar. Ni som har det extra tufft, extra kram.

Se klart
Good morning sunshine

Notes to self (inget spännande direkt) men min nya kväll- alltså tidig morgon- ger mig sol, gott kaffe, croissanter och papperstidningar i drivor. Min stund av revansch mot gårdagen/kvällens rastlöshet och känsla av otillfredsställelse = ett glas vin vore gott.
Nu landet, lång promenad, laga mat. Läsa. Tänka. Har ett tanke-projekt som behöver tid, ungefär som en stickning. Börjar dra i trådar som ligger i glömda nystan i hörn dit inte solen nått.
Att hinna med- en av nyktra livets överraskningar. Ha en fin dag!

Kaveldun
Igenkänning

...vi kan ju ha en nejlika i knapphålet Se klart:-) ...så vi känner igen varandra på jobbet.
Skämt åsido ...eller ett annat skämt är Leif G W:s boxvin ( med stor bild på huvudpersonen ) som kom upp i mitt flöde nu. En man med så uppenbara alkohol och hälsoproblem....
Annars dricker jag kaffe och njuter av solen...i den lite overkliga verklighet som råder i världen nu.
Och tänker också att det finns så många sjukdomar helt utan bot. Alkoholism går nog inte heller att bota men att inte dricka är ändå en otroligt effektiv åtgärd.
Om än svår ....
Ha en fin lördag!

Se klart
Jag bär slokhatt...

Nä...
Men tänk om Je suis GW.
Svårt brukar vara en kompass för mig i jobbet, så att vara fortsatt nykter är ju i linje.
Just idag är det enkelt, man får bunkra och spara sina minnesbilder som Andra Halvlek brukar tipsa om.
Hoppas ni alla får en solig, vilsam (för sinnet) dag och en kväll som upptas av en massa annat än att hålla emot impuls att dricka.
Vi är värda det, var och en.
Jag är nykter idag!

Se klart
Idag + kapitulation

Årstiden är i takt, äntligen, har varit ledsen över den varma vintern och knoppande syrener till nyår.
Idag flera timmar ute i solen och fysiskt jobb med trädgården. Vet att jag ofta druckit mindre just under sommaren, för att jag är ute mycket, rör på mig och har mitt projekt trädgård. Mått väldigt bra av det. Funderade i somras ifall jag skulle sadla om (något sent för min del) och bli trädgårds-nånting och på SÅ vis dricka mindre.. ett snille spekulerar med sig själv, som ni hör.
Suttit med näsan mot solen och lyssnat på avsnitt 14 av Alkispodden. Som jag blivit rekommenderad och som handlade om kapitulation inför alkoholen.
Jag fattar inte riktigt detta tema, och det ställer till det för mig. Liksom alla exempel på att slå i avgrundens botten. Och om det inte händer, så fortsätter och fortsätter man dricka tills så sker,
Förbryllande för mig som sällan har rent kognitiva problem... men är det då en omöjlig (onödig?) uppgift att bli nykter, om det inte först har kostat i trasiga relationer, förlorat jobbet etc
Jag vet att ni är många här som inte slagit i den hårda botten, och några har. Men vi har samma mål, att förändra drickandet, i många fall sluta helt. Är detta med att slå i botten glasklart för alla utom för mig?
Återgick efter dessa funderingar till mitt mantra, nykter idag.
Kram på er från den vackraste skymningen från mitt köksfönster.

Torn
Trädgård

Det låter som du haft en bra dag, kul och rogivande med trädgårdsarbete som även ger motion.🥕Så skönt med sol också, även om jag hade minus 7 grader i morse innan solen värmde på. Nu har inte jag lyssnat på Alkispodden, men det låter märkligt det där med botten. Jag tyckte jag hade nått botten på något sätt när jag bestämde mig för att lägga av med alkoholen. Jag har ändå fru, barn, bra jobb, båt, vänner, villa mm kvar. Jag bestämde mig för att lägga av innan jag började förlora detta. Och jag tänker absolut inte riskera att förlora detta genom att börja dricka igen.

Det är den inställningen jag har nu och tänker fortsätta ha. Sedan vet man ju aldrig vad som händer i framtiden. Den som lever får se.😊

Ha en bra lördagskväll!

Kram

Se klart
Tack Torn

För inlägg!
Jag har lyssnat en hel del på Alkispodden och gillar den, det är just det här med att ”ge upp” och se sig besegrad av sjukdomen som jag har svårt att förstå.
Som du har jag (ännu) sociala funktioner mm i behåll. Men har ofta under senare år tänkt att det också går att förlora/ om jag inte ser till att få kontroll på drickandet.
Just idag har jag det! Mitt liv är därmed så stabilt som liv kan bli.
Vi får bestämma själva över våra bottnar, tänker jag.
Kram, och din dag lät också härlig! Skönt att du känns så, konsekvent.

Kaveldun
Kapitulation...

Det låter som att du har haft en väldigt fin dag i din trädgård. Härligt.
För mig är detta med botten och kapitulation viktigt i den meningen att jag - tror - att jag nått en gräns. Jag vill och orkar inte tänka mer på hur jag ska kunna dricka mindre, normalt, inte dricka ensam, inte dricka mer än två glas, inte dricka på vardagar osv osv. Alla dessa olika regler och sätt att förhålla mig till alkoholen....som jag hela tiden misslyckades med att upprätthålla. Jag har också tänkt att det är jobbets fel, eller bristen på tid att skriva eller att jag kanske ska bo på landet och ha trädgård, ha hund osv. Ja - snillen spekulerar minst sagt.
Min botten (orm den nu är nådd..jag tror det) är inte dramatisk i meningen att jag druckit på jobbet eller förstört relationer...mina barn har knappast sett mig full (nåja...en sanning med modifikation kanske ..men jag tror inte att någon av dem anar vidden av hur problematiskt detta är för mig och jag var inte full när de var små eller bodde hemma). Min botten en är slags vardag med fler och fler situationer som jag inte kan dela med någon...att dricka - inte varje dag - men flera gånger i veckan - mer än vad jag vill och vad jag mår bra av. Vakna och må illa, känna smaken av aska i munnen och vara lite osäker på om jag verkligen menade vad jag sa under middagen...ja vad sa jag egentligen och hur kom gästerna hem? Eller vakna och inse att jag brände en massa onödiga pengar - ensam - i en steril och opersonlig lounge ...där jag satt och såg ut som om jag var på resande fot. Jag har många vänner som tycker om mig men jag har inte pratat helt uppriktigt med någon av dem om detta. Jag har en rar man - som jag inte bor med - som väl är den som vet mest. Vi ses inte hela tiden eftersom vi bor i olika städer men när vi ses är vi nyktra. Ja la korten på bordet i ett tidigt skede (mkt ovanligt för att vara mig - men jag insåg med en liten del av hjärnan ändå - att det var det enda vettiga). Han drack för mkt som ung och sa ganska odramatiskt ...då tycker jag att du och jag ses utan alkohol - och så blev det. Det har varit väldigt skönt. Men jag har fortsatt dricka med vänner och framför allt i min ensamhet. Detta har pågått i många år nu och jag vill bara inte mer! Det är en botten som består av ett pärlband av dagar som innehåller ett drickande som liksom perforerar mig som människa. Och fast jag bestämmer mig för att sluta så dricker jag ändå - på lust på olust, på glädje och på sorg...det finns alltid en anledning. Ibland har jag tänkt att jag kan fortsätta såhär - jag är 60 om några år. Kanske lever 20 år till...och kommer nog att kunna hålla fasaden. Men sista året har jag känt - ofta -detta är inte ett värdigt liv....eller jag tror allt livet skulle kunna vara bättre. Inte mer storslaget eller spännande kanske - men mer ärligt och mer närvarande. Och liksom snällare (slippa överprestera och slå på mig själv). Jag har vetat detta länge men jag behövde inse att nu går det inte längre..kapitulera inför detta faktum. Botten var inte ett enstaka tillfälle....utan långdraget och sorgligt och solkigt mer.
Jag tror att jag kan sjunka ännu djupare ner i dyn...det finns säkert lite mörker kvar att ramla ner i. Men min kapitulation handlar om att det är glasklart för mig nu att jag aldrig mer kan dricka normalt. Den insikten är både svår. sorglig och befriande (kan variera under en och samma dag hur jag känner det). Men den finns där - jag är en alkoholist helt enkelt. Det finns många som dricker mer och som slagit i hårdare bottnar- som har det jäkligare ...men jag känner igen mig starkt i väldigt många berättelser - här och i alkispodden - även om den yttre rekvisitan skiljer sig åt. Men kanske behöver man inte alls uppleva känslan av botten - kapitulation - för att kunna sluta?
Vägen till ett liv där vi inte dricker något - eller mer - än vad vi vill - kan väl se olika ut. Det som varit starkt för mig är den stora igenkänning jag upplever i så många alkoholisters berättelser. "Gelikar" ...det ordet använde Andrahalvlek. Ja - jag som ofta har så svårt att se mig som del av en grupp. Jag hör hemma bland alkisarna i alla fall - det vet jag nu:-)

Andrahalvlek
Håller med Kaveldun!

Jag har skrivit just om Alkispodden och deras resonemang om ”bottnar” i min egen tråd. Jag tror tex att min pappa slog i botten för oss båda, många gånger om.

Min botten var väldigt odramatisk. Efter höstens seriösa försök att dricka kontrollerat fick jag nog. Jag orkade inte mer. Jag orkade inte förneka mer. Jag kapitulerade. Jag är alkoholist.

Och sen valde jag att bli nykter, med hjälp av det här forumet ❤️

Kaveldun
En sak till...

...jag tror det är viktigt att inte göra nykterheten - eller vägen dit - till ngn sorts argumentation. Rätt eller fel väg - avstå helt , slå i botten osv. Att det måste följa en viss dramaturgi.
Vi har mkt gemensamt men det finns ju ingen regelbok. När jag har fått regler eller ’stränga order’ ( ofta från mig själv) så har det resulterar i att jag sprakat bakut och druckit på det.
Det jag upplever just nu är mer ’kontakt’ med ngt inne i mig själv. Och att jag ser på mig själv med mer förlåtande, kärleksfulla ögon. Och tar en dag i taget. Vet att jag inte kan dricka normalt men vet inte om jag klarar att avstå.....
Hoppas det. Finns ett litet frö som gror och växter och som jag ju hoppas ska spira.
Kram

Se klart
Hej och tack

Ibland när jag har (för) mycket på jobbet känns det som jag får börja varje mail med ”hej och förlåt” men här känns varje dag och kommentar som ”hej och tacksamhet”.
Jag är så glad för respons, kaveldun, andra halvlek, torn.
Att ni tar er tid, blir alldeles rörd. Tror- apropå snäll- och stränghet att detta nog är en plats att inte bara vara snäll, utan ännu viktigare, kanske- att ta emot vänlighet och omsorg. Något som jag antingen druckit bort, eller stressat förbi. Att stanna upp och inse att någon annan människa vill väl, är sannerligen något stort.
Kaveldun, som du vet har vi väldigt mkt gemensamt. Ibland ”försvarar” jag mitt drickande med att barnen ”aldrig sett mig berusad”, men det stämmer inte- senare år. Jag har ju absolut varit full (även om det är kontrollerat) även med dem.
Har nog också haft behov av att vara duktig mamma. Mitt mantra i mamma-livet, att härbärgera oro, att lösa problem, att de alltid ska känna att det finns en trygg plats- hos mig/oss.
Att inte dricka nu, väcker lite förvåning hos dem. Men det passerar mest utan så mycket uppmärksamhet.
Bottnarna.
Idag känns det hanterbart att agera på min egen känsla av botten, och att det inte kan vara lika för alla. Igår rörde det upp oro som skräp i just botten av ett akvarium.
Kaveldun, din beskrivning av ditt perforerade liv och dagar som var din kapitulation.
Det finns mörkare mörker, men dit måste vi inte trava på med öppna ögon. Och som du och Andra halvlek och Torn skriver, det finns inget regelverk för nykterheten,
Även jag känner stor igenkänning med många, många här. Trots att jag ser mig som en individualist eller kanske snarare ”udda”, så är det en stark känsla av gemenskap/ att ha en gemensam motståndare. Alkispodden har jag lyssnat på minst ett år. Har läst här, tre år, blev tagen när jag började läsa en vit januari.
Nu är alla ni här, ett avgörande incitament för att välja att vara nykter. Paralletllt går den egna stigen av utforskande som nog måste göras på egen hand.
Önskar er en fin dag trots gråväder och virus-oro, jag känner mig helt lugn och redo att ta mig an varje utmaning så länge jag är nykter,
Det är jag idag.

Se klart
Oro

Jag tycker oron kring viruset stundtals är jobbigt och jag känner av stress kring nykterheten.
Kanske för att det är ett typiskt tillfälle för mig att dricka. Oro, och att mina rutiner blir annorlunda. Jobba hemma avstår jag helst då jag behöver mina rutiner.
Och så inser jag att jag kommit till en fas- efter exakt 70 dagar idag- då jag måste jobba lite annorlunda med tankarna för att detta ska bli långsiktigt, vet inte riktigt hur, det får ge sig,
Tacksam att jag får växa, utvecklas.
Nykter (idag med viss möda) men utan tvekan. Glad för mina 70 dagar som var och en inneburit ett beslut av omsorg om mig själv och mitt liv. Snällt om något. 💝

Torn
Håller med

Allt kretsar kring den här pandemin nu. Det är minst sagt väldigt oroligt. Värsta krisen sedan andra världskriget säger en del. Och just nu jobbar man med att hålla sin nykterhet. Fast vi är väl värda att fira dag 70 Se klart !🎉💪 Och året det skedde på kommer vi aldrig att glömma.

Nu kör vi vidare och känner oss stolta för vad vi har åstadkommit hittills! ❤️

Kram

Kaveldun
Vi kör vidare på många plan

❤️....mkt jobb nu.
Kramar till alla

Se klart
Allt vi delar

Jobb- ja superbra att nästan alla kan jobba hemifrån, men en del kraft och energi för att samla resurserna. Och få all teknik att fungera.
Gillar inte hemma/toffla-runt-livet,
Men det gäller väl att kapitulera här med. Se tiden an. Vara i nuet.
Vi får öva.
Torn, var rädd att jag räknat fel (igen) på mina dagar, men iom godkännandet av dig här så är det på riktigt 👍🏻
Jag är stolt och glad över vad jag åstadkommit!
Är nykter idag. Lägger denna nyktra dag i den lite oroligare lådan. Men det går bra det med, lite oro betyder inte att jag dricker. Skönt att veta.
Tänker på er alla! ❤️

Se klart
Känner mig urstark

Även om det är minst sagt jobbigt med karantäner, virus och oro. Så känner jag mig trygg i förvissningen om att jag fortsätter att vara nykter.
Vågar inte ens tänka på vad detta hemarbete hade kunnat leda till i mitt tidigare liv.
Nu försöker jag vara här, nu, stötta medarbetare på distans, samt inte irritera mig i onödan på min tillika hemmajobbande man. (Tråkigt för honom dock att mina östrogen-plåster just tog slut.., tänker främst på humöret.)
Önskar er en fin, frisk dag, alla kämpar. Kram.

Kaveldun
Nu

...är det en väldigt oroliga tider.
Jag jobbar mycket och försöker lugna medarbetare och skapa strukturer som håller över lite sikt,
Det jag försöker att tänka på - även nu - är att vara snäll mot mig själv ( och andra ) - samtidigt som vi just nu faktiskt behöver följa vissa linjer ( alla kan inte utgå för det man ’känner’)
Försöker också att bevara humorn...att kunna skratta.
Kram till er alla - och jag jobbar hårt på att hålla mig nykter nu.

Kaveldun
...och

om jag låter lite skakig.
Så är jag det.
Men jag är nykter - och självklart klar över att just det är lika svårt för oss alla!

Kaveldun
...blev lite fel

Herregud vad det lät dumt!
Själva livet är lika svårt för oss alla.
Kram ❤️🍀

Se klart
Skakigt

Det är skakigt, och extra mycket så blir det när vi också måste härbärgera medarbetares oro, barnens oro. Som nån sorts stormens öga. Så tror jag att det är för många av oss här. I ett läge- det vill säga nyktert- när vi på ren reflex och intuition hade behövt dricka minst några glas efter hemkomst för att bara landa. Börja ANDAS.
Nu måste vi fixa allt det, utan mjuk hängmatta.
Jag försöker tänka vad som kan vara en annan sorts mjukhet.
Köper godis. Läser. Tvingar mig inte upp ur soffan. Lyssnar på en rätt bra bok. Snällt som sagt.
Vi får hjälpa varandra, jag hjälper gärna till bara jag vet hur!
Och om det går att behålla nån lite knasig utanför-blick på sig själv och detta nya liv i dubbel bemärkelse,
Då går det nog bra.
Jag tror det, idag nykter. Helt säkert. Kram allihop, ni som har era värsta dagar, extra mycket. Ni som vaknat upp till en enkel dag. Vad bra ni är. 💓

Andrahalvlek
Precis så

När man stänger dörren hemma efter en lång arbetsdag - och tinnitustonen tjuter så högt att grannen borde höra den - och man andas ut...

Tar av sig kläderna - gud vad skönt att bli av med bh:n - glider i något mysplagg. Häller upp ett glas vin och sjunker ner i tv-soffan och slappnar av. Den känslan.

Nu kommer jag inte ens hemifrån, eftersom jag är förkyld och måste jobba hemifrån 😫 Och något vin dricker jag inte heller! Punkt. Istället måste jag hitta andra sätt att bli avslappnad. Punkt.

Fy sjutton vad svajigt det känns nu. Men vi klarar det! Tillsammans ❤️

Se klart
En dag kommer jag var tvungen att sluta dricka

(Varning för lång text)

Så, som rubriken, har jag tänkt, tror några år.
Jag har haft det tydligt formulerat i mig, och de senaste åren är det som om vetskapen etablerat sig som sann.
Varvat med bra perioder, och måttlighet, och känslan av att det där är inbillning, något jag ”fått för mig” och ”inte så allvarligt”. Ja, ni känner säkert igen tankarna.
Jag har inte/ i samma utsträckning som jag läser om här, satt upp regler gång på gång.
Jag har druckit ”lagom” men det har lika ofta inneburit för mycket.
Men inte alltid.
Perioder har jag varit högst måttlig.
Peroidef har jag varit måttlig på middag,och istället druckit vidare när jag kommit hem. Vin. Sprit, somnat i soffan eller lagt mig i gryningen.
Vissa perioder har jag tränat och liksom ”lagt mig först”, både hemma och med familjen. Det har känts både ansträngt (lite spänt) och skönt, som att bli räddad från något, att hålla sig nykter.
Men tanken ”nån gång kommer jag att få sluta” har funnits med under senare år.
Eftersom jag tänkte mig en första nykter period på 3 månader, så närmar jag mig inom ett par veckor, det målet.
Jag behöver strategi framåt, och för det behöver jag gå igenom tankar, scenarier.
Så jag gör det lite under kommande dagar. Har en erfarenhet från en nära släkting som hade en hög vardagskonsumtion under många år, mellan en halv och en flaska varje kväll.
Sen hände något. Jag har varit med om att plocka upp henne ur ett dike, påväg till lokala puben, mitt i vintern. Jag har skrivit in henne på rehab.
Det gick så småningom ganska bra, men den där upplevelsen av ovärdigt liv och hjälplöshet, den har liksom etsat sig fast,
Sen- om det och mina andra funderingar räcker till för att sluta dricka, det kan ju bara jag, eller snarare min vilja, bestämma,
Eller kapitulation, kanske det handlar om ändå.
Ha en fin dag, grått här, lite dyster efter att ha vaknat i gryningen. Nu ska jag ta tag i dagen. Är nykter idag. Inget annat alternativ.
Kram.

Andrahalvlek
Spännande

Det ska bli spännande att ta del av dina tankar och strategier. Igenkänningen är enorm. Jag har tänkt samma tankar i många år, kanske ända sen jag började dricka då jag var 14 år.

Idag är jag också nykter, och det känns självklart 😊

Kaveldun
Stark igenkänning

Även jag kan dricka tämligen normalt i perioder och klarar av att dricka ’lagom’ när jag är i olika sociala sammanhang.
Men har också kommit hem ibland och fortsatt att dricka i ensamhet.
Och har- som jag berättat - börjat dricka på caféer och hotel osv på ett sätt som jag känner skam över.
Det är en progressiv och dödlig sjukdom....
Samtidigt har jag dagar när jag tänker att jag hittat på att jag har problem ...att jag dramatiserar hela situationen.
Men det gör jag inte.
Jag vet inte heller om jag klarar av det här...och just nu känns livet så skört.
Ta hand om er.

Se klart
Paus-vila

Tack Andra halvlek och Kaveldun för kommentarer och läsning.
Jag har just en kort paus i en hektisk dag, väldigt mycket är det på hemmakontoret just nu, och förstås för er alla. Ställer höga krav på oss, spänning i kroppen, oro som släpper lite framåt kvällen, ja ni hör ju själva.
Men, för att något ska vara som vanligt håller jag fast vid min plan att tänka på framtiden, men just nu genom att blicka tillbaka.
Det är alldeles sant att jag ibland undrar om jag överdriver, etc.
Jag skulle kalla det ett alkis-drag rätt och slätt.
Hur många som ingår i denna grupp är inte lätt att veta, men det är långt fler än de som står utanför härbärget på min gata.
Jag tänker ofta på Vinägers ord om hur SNABBT det kan gå utför.
Och det jag inledde med idag-
Nån dag måste jag sluta.
Det är inget mindre än en riktig insikt, för att kunna leva mitt liv tryggt och säkert.

”Hur skulle jag klara en kris” var också ett incitament för mig att testa en längre tid nykter. Ja, det får jag ju verkligen chansen att se nu.
Inte för att någon närstående är akut sjuk, men jag är behövd. Jag måste vara att lita på.
Min man har inga av dessa funderingar för han har ett oproblematiskt drickande.
Jag är inte som han.
Jag är känsligare, lite skörare kanske, lite mer hårdhudad, drastisk och ibland hård, Men insidan tänker jag ibland; inte riktigt utforskad, jag tänker på soldater som gör, gör,
Ett fortsatt uppehåll, kan kanske ge mig chansen att vila från soldatlivet. Det som vi så ofta längtar efter, vara snälla mot oss själva, sänka kraven lite.
Slut från tankar för dagen...
Tips! Med hemma-jobbandet tenderar allt att bli jobb. Jag ställer undan datorn inte alltför sent. Tar en cola och lite jordnötter, lyssnar på något som inte har någon nyhetsanknytning.
En hel timme gör jag så.
Var rädda om er alla krishanterare i stora och små sammanhang,

Se klart
Paus-vila (igen)

Kaveldun
...tack för rådet

Du formulerar dig - som vanligt - spot on. Och jag känner igen det där med - udda, hård, mjuk, skör.
Att känna sig annorlunda och möjligen därför ibland inte ha koll på ’lagom’. Inte det tråkiga lagom utan det goda lagom.
Det räcker bra så här. Eller - nu behöver du inte göra mer.
Vi soldater går ju upp i stabsläge på två sekunder när det är kris...men hur hållbart är det.
Alkoholism är ju i någon mening en kamp mot sig själv - jag gör hela tiden - eller för ofta - något som jag vet inte är bra för mig.
Begåvning eller kunskap eller andra ’talanger’ verkar inte spela någon roll ....inte heller kön eller ekonomi. I den meningen är det en demokratiskt sjukdom.
Det som verkar hjälpa - det visar väl AA - är att dela med sig av sina erfarenheter och känslor. Och även ta ansvar för ett eget inre ’forskningsarbete’ ....vi är ju individer. För egen del är detta med att vara snäll mot mig själv - i alla fall tänka att jag behöver vara det - nytt. Jag har haft svårt att se var gränsen går, vad lagom insats är.
Allt detta triggas nu av den situationen som råder och där det ex går att jobba hur mkt som helst och jag känner också förväntningar på mig. Det som är skillnaden nu - efter att ha påbörjat resan mot ett nyktrare liv - är att jag ser att jag själv antagligen är den som har högst - och ’strängast’ krav.
Då är risken stor att man ( jag) sedan måste dricka ...för att få en stunds avkoppling/nåd.
Så - som du säger - andas, gör ngt annat.
Drick inte!
Ta hand om er!

Se klart
Prövningens tid!

Ja hörni, nu prövas vi.
Och som du beskriver, Kaveldun, så är prövningen extra stor för duktiga människor som inte ser/har nån tydlig gräns för good enough.
Jag övar på att göra lagom. Det går bra, men känns inte så bra.
Tycker jag borde göra/orka mer.
(Borde, livets mest trofasta följeslagare...)
Vet inte riktigt hur göra med detta.
Men tror att forumets livsviktiga; dela med sig, hur gör andra, tips, råd, små och livsavgörande erfarenheter. Att få känna igen sig, få lägga skammen åt sidan - ihop.
Det måste vara en väg fram.
För mig känns det åtminstone mycket viktigt att få ta del av era berättelser, rentav avgörande för min nykterhet.
Igår kväll; jag längtar inte efter att bli full. Nej, jag längtar efter lugn.
Det lite kantiga nyktra livet, det är ok. Men lugnet- trubbigt och mjukt och, varmt. Det är min längtan bort.
Idag är jag nykter.
Jag väntar på lite lättare dagar.
De kommer.
Hade en stark känsla av lugn, ro, vila igår ändå. Åt lite mango och glass. Eldade en brasa.
Ok för nu, bra nog.
Var rädda om er!

Andrahalvlek
Tålamod

Tålamod är en prövning för mig. Jag kan knappt stava till det 😉 Jag är spontan, handlingskraftig, lösningsorienterad, en doer.

Får jag inte utlopp för det mår jag dåligt. Men jag är inte det jag presterar. Jag dömer inte andra efter det. Min inställning är att alla bidrar efter förmåga, och att det är okej att ha mindre produktiva perioder i livet.

Så jag behöver verkligen träna på mitt tålamod, låta en del saker mogna fram, inte ha så bråttom. Sova på saken, många nätter. Och då är det skönt att sömnen blivit bättre 😊

Se klart
Äntligen!

Vaknade med pigg hjärna. Det var flera dagar sen, och äntligen känns det som kroppen är något i fas med övriga livet.
Idag tänker jag på hur jag INTE vill börja om från början med nykterheten. Sova dåligt, drömma jobbiga drömmar, kämpa på annat sätt mot impuls att ge upp, förhålla mig på nytt sätt till intilliggande barer/restauranger, dvs inte kliva in.
Jag tänker på osäkerheten jag ändå kände över att klara en längre tid, jämfört med tryggheten jag känner nu. Allt jag klarat. Middagar, fester och firanden. Och så denna surrealistiska senaste vecka med väldigt hårt jobb och lätt huvudvärk från morgon till kväll.
Allt jag erövrat.
Nej, jag vill inte börja om. Att se tillbaka hjälper mig att blicka framåt.
Nya beslut- vet inte hur de ska se ut? Ett halvår, ett vitt år, hela livet?
Kan jag aldrig mer dricka/ vet jag det med den säkerhet som några av er har?
Vill jag dricka? Nej, det vill jag inte.
Fördelarna; att räkna med. Hela tiden. Alltid. Lättare (på vågen), ja fåfängt men nog så viktigt. Bättre hy! Billigare (ingen shopping sena kvällar, och inga besök på systemet) Kan istället köpa sånt jag verkligen vill ha (och behöver). Som ett par byxor som för en gångs skull bara är lite för små.🙄
Oavsett framtida beslut (tar hemskt gärna emot era kloka råd här!) så är jag nykter idag. Tack för att ni finns här! 💓🙏🏻

Sidor