Förtvivlad

12 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nepasnea
Förtvivlad
Nepasnea
Ikväll blev jag dumpad.

Ikväll blev jag dumpad. Har hänt förr men jag tror verkligen han menade allvar denna gången.
Han har varit kylig och avståndstagande i flera månader.
Tidigare så hade han alltid dåligt samvete när han betett sig illa på fyllan, och bad om ursäkt dagen efter.
Nu bryr han sig inte längre, han kan vara elak även när han är nykter. Senaste veckan har jag tassat på tå för att inte starta något bråk, men det är som han VILL bråka. Jag försökte verkligen undvika det denna gången. Men det hjälpte inte. Han har idag sagt att det är slut, jag får honom att må sämre, osv.
Han skrev det åter igen på sms. Och att han hatar mig.
Han har varit full då, men han bryr sig inte ens nykter längre.

Är det någon som upplevt att de kan vara elaka även som nyktra? Innan var han bara elak på fyllan, och världens underbaraste nykter. Men nu bryr han sig inte ens nykter längre. Jag har kunnat ligga gråtandes , förtvivlad i soffan och han vrålar att jag ska flytta mig därifrån för han ska sätta sig där.
Jag förstår liksom om känslor tar slut, eller att man av annan orsak vill göra slut. Men jag förstår inte empatilösheten?

Jag mår så otroligt dåligt och vet inte hur jag ska ta mig levande ur den här situationen. Jag vill inte vara ensam, jag har varit ensam väldigt mycket i mitt liv, och jag hatar det , jag orkar inte det mer. Även om lyckan inte varat länge, så har jag trots allt mått som bäst i förhållanden, även om missbrukandet förstör det.
Utöver problemen med honom, så riskerar jag att stå utan inkomst. Det är hans lägenhet. så jag riskerar också att bli hemlös i längden. Jag har otroligt dåliga förutsättningar för att lösa både ekonomi och boende.
Jag har en längtan efter barn så det gör ont i mig, och jag har inte direkt åldern på min sida.
Jag har inte heller någon jag kan vända mig till.
Jag vet inte hur jag ska orka. Jag har liksom ingenting som talar för mig. Jag har kämpat så himla mycket i livet, men jag har alltid oddsen emot mig. Och det känns så otroligt orättvist. Jag är ingen elak människa, jag vill ingen illa, jag har aldrig gjort något kriminellt, aldrig tagit droger, dricker inte, röker inte. Jag är åtminstone normalbegåvad. Men något måste ju vara allvarligt fel på mig. Jag har hinder i livet som jag inte kan göra något åt, jag misslyckas med det mesta jag tar mig för, och ingen vill ha mig, förutom missbrukare (har tidigare varit i ett förhållande med en annan typ av missbrukare)
Hur tar man sig upp från botten med noll förutsättningar?

Mother
Nepasnea , lyft upp ditt huvud !

Det är inte ditt fel om någon är elak mot dej.Det är ett val den människan gör/ väljer att just vara elak, tror att om man är elak så vet man mycket väl att man gör någon illa.
Så det du beskriver den man du lever med är inte värd din sorg.
Du har ingen att vända dej till som det verkar,men detta du lever i är sämre än ett nödboende var som helst.
Ditt liv är värt lika.mycket som någon annans. Innerst inne vet du det.
Men hur du hamnat så illa i livet att du varken har någon vän någon nära att vända dej till.är svårt att förstå. Du har ju inte supit drogat varit kriminell, så varför ?
Säkert har du några svar själv.
Men att leva med en människa som inga krav har ,du, är inte heller lätt att leva med.Utan krav inget driv, utan driv.ingen spänning, ingen dymanik.
Det kan göra ett förhållande dött, tråkigt.
Men det är aldrig okey att vara elak mot mågon pga det.
Sök något akutboende, fråga kommunen du bor i, vårdcentralen vad som helst...
Lämna denna sopa till människa som du bor under samma tak som.
Socialjouren i din kommun ( ring kommunen) måste kunna hjälpa dej akut.
Sedan får du börja bygga upp dej själv ge dej själv en chans, bättre leva ensam än med någon som sårar, skadar förnedrar dej.
Ring kommunen ( någon att tala med, prästen, mm) imorgon bitti.
Lycka till du kan🙂❤

Mother
Nepasnea , lyft upp ditt huvud !

Det är inte ditt fel om någon är elak mot dej.Det är ett val den människan gör/ väljer att just vara elak, tror att om man är elak så vet man mycket väl att man gör någon illa.
Så det du beskriver den man du lever med är inte värd din sorg.
Du har ingen att vända dej till som det verkar,men detta du lever i är sämre än ett nödboende var som helst.
Ditt liv är värt lika.mycket som någon annans. Innerst inne vet du det.
Men hur du hamnat så illa i livet att du varken har någon vän någon nära att vända dej till.är svårt att förstå. Du har ju inte supit drogat varit kriminell, så varför ?
Säkert har du några svar själv.
Men att leva med en människa som inga krav har ,du, är inte heller lätt att leva med.Utan krav inget driv, utan driv.ingen spänning, ingen dymanik.
Det kan göra ett förhållande dött, tråkigt.
Men det är aldrig okey att vara elak mot mågon pga det.
Sök något akutboende, fråga kommunen du bor i, vårdcentralen vad som helst...
Lämna denna sopa till människa som du bor under samma tak som.
Socialjouren i din kommun ( ring kommunen) måste kunna hjälpa dej akut.
Sedan får du börja bygga upp dej själv ge dej själv en chans, bättre leva ensam än med någon som sårar, skadar förnedrar dej.
Ring kommunen ( någon att tala med, prästen, mm) imorgon bitti.
Lycka till du kan🙂❤

Azalea
Det är inte du🧡

Det är inte ditt fel om någon aktivt väljer att vara elak och trycka ner dig.
Försök att kontakta vården imorgon och be om att få samtal med en terapeut. Det finns risk för att det kan vara väntetid nu i dessa tider.
Du kan under den tiden träffa en präst att prata med. Det är väldigt skönt att bara få prata med någon och de är duktiga på att ge stöd.

Det är inte fel på dig utan du behöver bygga upp dig själv igen och under den tiden ska du inte behöva vara utsatt för detta.
Be kommunen om hjälp och se vad de kan ordna.

Kram Azalea🧡🧡

Nepasnea
Idag har det gått en vecka.

Idag har det gått en vecka.

I fredags skrev han
''Du har till månadsskiftet att hitta nytt boende''.

Som tidigare nämnt är mina ekonomiska förutsättningar åt skogen. Jag behövde för ett tag sedan ta ett beslut för en situation jag mådde dåligt över. Han ingav mig trygghet när jag tog det beslutet i att det är ingen fara om jag står utan pengar, vi klarar oss på hans lön. Och att jag skulle ta det beslutet för att jag inte skulle behöva må dåligt. Jag var TRYGG med honom, han skulle stå vid min sida.
Men nu ska han alltså kasta ut mig istället.

Fick reda på att han hade Tinder i veckan. En profil han skapade för två månader sedan.
Gjorde en fejkprofil och blev matchad med honom. Efter några meddelanden så avslöjade jag att det var jag.
Han skrev:: ''Att du orkar. Se till att packa istället''.
Sen fick jag sms om att jag var tragisk, och att jag ska vara glad att han låter mig bor här.

Allt faller i bitar. Måste antagligen avliva min bästa vän imorgon också.

Jag orkar inte. Jag orkar inte .

Li-Lo
Hej Nepasnea

Det gör ont att höra att du har det så svårt. Utifrån det du skrivit här tidigare är du ganska ensam just nu och jag undrar om du har några kontakter utanför detta forum? Användare har tipsat dig om att ta kontakt med kommunen. Kanske har du redan gjort det och ditt inlägg här handlar mer om att få möjlighet att uppriktigt och naket faktiskt få sätta ord på hur ledsen du är?

Att bli avvisad kan vara en på gränsen till outhärdlig känsla likaså att inte bara förlora det vi har utan det vi hoppats på. Det hjälper nog inte dig att jag säger att det kommer bli bättre, för jag vet inget om det. Samtidigt vet ingen något om framtiden. Det vi vet är saker ständigt förändras och jag jag hoppas att nästa förändring för dig bidrar med hopp och något gott.

Att ha det som du har det idag gör ont och mitt i den vanmakt du känner har du styrkan att logga in här och skriva, du tar lite "makt" tillbaka. Fint.

Om du vill får du gärna berätta om du har några andra kontakter som är lite mer "hands-on" än vi kan vara.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nepasnea
Jag tror att jag hade nått

Jag tror att jag hade nått botten när jag skrev sist. Men det kan alltid bli värre. Det är som ett bottenlöst hål som man faller i.
Jag bor kvar här. Har ingen annanstans att ta vägen. Vi har haft ett par tillfällen då vi börjat prata och umgåtts igen. Men ofta bara varat i någon dag. Pga honom, han startar bråken. Jag bråkar inte ens, han VILL tjafsa. Sist vi pratade nu var ett par veckor sedan. För två veckor sen fick han spel. Då gick han LÅNGT över gränsen.
Då var han (bland mycket annat) fysisk för första gången.
Dock inget slag och inget som gjorde ont eller skadade mig.
Han har de senaste veckorna trakasserat , ofredat, sagt elaka saker. Spelar ingen roll att jag undviker kontakt helt, han j*vlas ändå.
Jag känner mig inte rädd för att bli fysiskt skadad av honom.
Men eftersom han senaste tiden gjort saker som jag inte ens skulle kunna tänka mig i min vildaste fantasi att han skulle vara kapabel till, så vet jag faktiskt inte var hans gräns går, om det ens finns någon.

Men jag förstår inte. Han dricker ju dagligen, men jag är relativt säker på att han inte dricker under dagarna när han jobbar. Så då måste han vara relativt nykter under dagarna? Och han lär ju minnas vad han gjort mot mig (kanske inte allt, men delar)
Hans nyktra sida måste ju inse vad han gjort och sagt? Och ändå fortgår det , dag för dag. Och inga ursäkter när han är nykter eller något.

Så hur kan han bete sig sjukligt (och brottsligt) en kväll, för att sedan dagen efter gå till jobbet och nyktra till, inte ett ord av ånger eller något, och sen komma hem och göra en repris av gårdagen?
Hur är det möjligt?

Förut var det ju hans onyktra sida som var hemsk, nu verkar det som det inte spelar någon roll. Och han verkar vara lika elak när han vaknar som när han somnar.

Och jag förstår inte. Jag gör ju INGENTING mot honom. Jag pratar inte med honom, j*vlas inte tillbaka , skickar inga arga sms. Och det är inte ens jag som gjorde slut, och inte jag som startat tjafs när vi umgåtts. Jag har försökt bara vara lugn och hållt mig för mig själv.
Ändå ska han ofreda, sabotera, och hota mig?

Oslo
Kom deg ut

Har du kontaktat kommunen för nån typ av hjälp, akuttboende eller liknande. Situationen är ju helt uppenbart inte bra och du måste ju bara komma dig därifrån.

Varför blir du kvar? Vill du inte gå?
Jag förstår självklart att det är krävande rent ekonomiskt, men emosjonellt så kan det väl inte vara nån vinst alls att stanna? Eller vad tänker du? Det är ju svårt att førstå utifrån denna informationen.
Hoppas du på att han skal förändra sig? Hur går dina tankar?

Nepasnea
Shit.

Shit.
Varit i kontakt med hans ex idag. Han drar sig tydligen inte för att misshandla fysiskt.
Tur att jag fick höra vad hon hade att säga annars hade jag nog klamrat mig fast så länge det gick.
Nu måste jag härifrån. Ringt kvinnojouren ikväll. Ska ringa dem åter imorgon.

Li-Lo
Hej Nepasnea

Det värmer att läsa att du tar kontakter som hjälper dig att ta de steg du behöver för att förändra din situation. Det är naturligtvis smärtsamt att se någon falla till synes utan slut. Det låter som att du nu bestämt dig för att du inte behöver följa med i fallet. Du har stannat upp!

Det är ett stort och ofta avgörande val att kontakta en kvinnojour eller att ta det där första samtalet med kvinnofrid. Så klokt av dig att du gjort det nu.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nepasnea
Igår hade jag flera böter på

Igår hade jag flera böter på bilen. Han hade avregistrerat min bil från parkeringsplatsen trots att jag betalat honom för den. Kan inte ens flytta den eftersom den inte startar. Fylld med mina saker också och eftersom jag jobbar så kan jag inte lösa det. Så lär få nya böter idag.

Han bytte igår kväll lås på dörren och även om polisen informerade honom att han begick ett brott och att det skulle anmälas så struntade han i det. Straffet är böter om han blir dömd och de kommer han bara låta gå till kronofogden (han är redan skuldsatt) . Så han får inga konsekvenser alls.

Han brydde sig inte ett dugg om att jag hamnade på gatan.
Stod och ljög för polisen och sa att HAN var rädd för mig, att JAG ljuger om allt osv. När det är precis tvärtom.

Och polis ringde kvinnojour osv men de kunde inte ordna ett boende. Så jag blev dumpad ute på gatan.

Lyckades tack och lov få sovplats hos en bekant. Annars hade jag fått sova i ett trapphus.

Han har utsatt mig för så mycket sjuka saker de senaste två månaderna att jag inte kan fatta hur det händer. Väntar bara på att jag ska vakna upp och inse att allt är en dröm. För det kan inte vara sant.

Vet inte om man kan skylla på alkoholen längre, tror det här är hans rätta jag.
Förstår inte hur han kunnat lura mig så, han var ju min drömprins..