av Majmajsan

Har varit här på forumet emellanåt och läst era berättelser och känner igen mej i mycket i livet som anhörig till en drinkare.
Jag har varit tillsammans med min sambo i drygt 2 år och sambo på "riktigt" sedan maj i år. Hans ohälsosamma drickande visste jag om från
början när vi lärde känna varandra. Men jag fattade då nog aldrig hur stor del av hans liv det var och är just nu.Jag själv var väl på fel väg, drack
osunt mycket men var inte i ett beroende. Jag gjorde ett val, tog ansvar för min hälsa och medicinering som inte var en bra kombination med alkohol.
Idag dricker jag mycket lite och väldigt sällan. Men min sambo dricker varje dag efter jobbet( 3-4 st 7,2 % öl) enligt honom själv, och helgerna spårar det ofta ur med öl direkt på morronen och fortsätter nästan hela dagen.Hela hans kompiskrets har samma gemensamma intresse:alkohol.Han är inte elak men jag upplever honom som hänsynslös då hans hans jäkla behov av alkohol går före allt annat.Jag har pratat mej trött om hur alkoholen påverkar hans kropp,hjärna,min hälsa och framför allt vår relation. Han fattar säger han, men det gör han inte. Jag närmar mej sakta men säkert punkten då jag kommer att säga:du ska flytta, jag orkar inte mer, orkar inte slåss mot hans käraste:alkoholen. Är rädd att åter hamna i en svår depression som jag nyligen kämpat mej upp ur.Jag vet att han älskar mej men han älskar ölen mer och låter konsekvenserna förstöra vår relation. Jag har ingen att prata med,skäms för sitsen jag själv har försatt mej i. Säg inte bara åt mej att kasta ut karlsloken, jag älskar honom,vet hans goda sidor men alkoholen förstör så mycket. Jag är så klockrent kluven: dels har jag instinkten att skydda mej själv samtidigt vill jag inte ge upp att han vill/kan förändra sitt drickande.Vad ska jag göra?

Trollis
sön, 2015-12-13 - 13:56

Hej!
Sitter i samma sits som du å det är verkligen inte lätt. Har haft liknande diskussioner med min sambo men inget hjälper, är som du säger, alkoholen kommer först. Har inga speciella råd att ge dig. Al anon kan ju vara till stor hjälp iaf, var på mitt första möte i måndags å det kändes jättebra.
Jag står i ett vägskäl just nu, min sambo lämnar mig över jul en veckas tid, då ska jag försöka tänka å känna efter hur Jag vill ha Min framtid. Du ska absolut inte skämmas för din situation...det gjorde jag förut men sen började jag berätta för de närmaste hur jag mådde å hur mitt liv såg ut.
När jag pratade med min chef fick jag höra att hon förstod, hennes far var oxå alkoholist.
Kändes jätteskönt att börja prata om det. Du behöver nån att prata med, har du ingen att prata med så kontakta al anon, skriv av dig här på forumet. Du är långt ifrån ensam. Fruktansvärd sits att vara i ?
Tänk på dig själv först.
Kram ?

Majmajsan
mån, 2015-12-14 - 08:44

Helgen var då äntligen över. Ännu ett bottenmärke med sambon. I lördags åkte han iväg med orden "kommer snart tillbaka", timmarna gick.Jag ringer,till sist ett svar.Han är apfull,vad annars? Väl hemma, hur han lyckades ta sig hem, är han som en krälande mask.Han ångrar sig alltid när alkoholen börjar dunsta ur kroppen,ångrar sin dumhet-att han gör som han gör. Jag är arg,ledsen,uppgiven-ja alla de känslor som man kan ha.Nu sover vi i vart sitt hörn av sovrummet, en tydlig markering och avståndstagande från min sida.Under julen var det tänkt att mina vuxna barn skulle dyka upp mellan sina arbetspass men jag har fullständigt tappat lusten för allt som har med socialt umgänge att göra. Varför ska jag sitta med barnen och låtsas som allt är bra när mitt liv är pest?Ta emot julklappar av barnen men får ingen av sambon.Gräsligt sårande.En efterlängtad pryl som jag inte själv inte har råd med men han har.Han är informerad,flera gånger om, men kommer ändå inte ihåg. Saknar pengar till julmat också då min inkomst är väldig låg. Nej jag vill bara dra täcket över huvudet och sova bort de närmaste 2 veckorna.

etanoldrift
mån, 2015-12-14 - 23:34

Hej !
Du kan inte göra någonting, för att få honom att sluta dricka! (om han inte själv är medveten om sitt beroende och VILL sluta) Jag har "slagits" mot flaskan i många år och gått igenom alla faser en medberoende kan.. Från att gömma alkoholen, dricka själv, räkna flaskor & burkar, böna och be och skälla.. ALLT förgäves.. Alkoholen har honom i ett sånt grepp, att han inte kan tänka sig att sluta och han ser inte sig själv som alkoholist..
Hans "ranson" var också 2 - 4st 7,2:or.. Tills jag insåg att det ibland kunde bli det dubbla då han smusslade undan öl och vin i källaren, i trädgården (under sommarhalvåret) och garaget.. Tippar på att ransonen idag ligger på motsvarande 1½ - 2 flaskor vin + en och annan öl.. (sprit rör han inte, för köper han en kvarter så har han hällt i sig den på mindre än 2 timmar och är klapp kanon efter det)
Räkna inte med att han kommer att hålla något av det han lovar om han är onykter (inte ens om han är nykter) Jag gjorde så på slutet att jag la undan pengar till mig själv! (som han inte visste om, för då hade han "druckit upp" det)
Det tog ett tag, för man flyttar inte i brådrasket och om du läser mina inlägg så ser du att jag kämpade flera månader innan jag fick lägenhet och kom iväg. Innan dess hade jag nog processat tanken i mer än ett halvår!
Se till att du får någon att prata med! Det har hjälpt mig oerhört mycket! För det är svårt att börja titta och tänka på bara sig själv.. Vi är ju så vana att tänka på alkoholisten och hens mående först..
kram!

Alkoholhjälpen…
tis, 2015-12-15 - 13:02

Tack för dina inlägg här forumet, det är ett stöd för andra. För även om det kanske är få som pratar om det så är det många som lever i liknande situation som den du beskriver. Och precis som du beskriver så är de flesta ambivalenta inför alla tankar och känslor, det är sällan enkelt att veta vad en ska göra när hjärta och hjärna vill olika sak.

Jag tänker att du är stark som öppnar upp och skriver om det, vänder och vrider på dina funderingar. För vad som är bäst för dig och hur du vill leva ditt liv framöver vet bara du, ingen annan. Vad du än väljer att göra den närmsta tiden så fortsätt gärna skriv här.

Varma hälsningar Ylva
Alkoholhjälpen

aeromagnus
tis, 2015-12-15 - 17:51

Skriver från andra sidan, då jag själv haft alkoholproblem. När alkoholen går ur kroppen kommer den ångest tillbaka x10 som alkoholen håller i schack när man är onykter. Om du läser ditt inlägg nr3 och verkligen funderar på det du skriver. Att du blir sårad, att ni inte kan dela sovrum som vanliga par. Att inte kunna ha ett normalt socialt umgänge. Tyvärr kan man inte få någon att sluta dricka om personen själv inte har vilja.
Vill du leva som du gör nu?
Kan och hur länge orkar du leva så här?

Hade jag varit i dina kläder hade jag kontaktat hans arbetsgivare och berättat situationen så kan de hjälpa till. Man får inte sparken för man har alkoholproblem för det räknas som en sjukdom och då har arbetsgivaren ett rehabliteringsansvar.

Fundera lite på hur du vill ha din framtid. Där har du också svaret på hur du själv måste agera.