Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

Hönapöna

Håller helt med er ovanstående talare. Tragiskt att höra när det är beroendet som talar. Hur accepterat skulle det vara att höra från exempelvis en heroinist att "nu har jag varit ren en månad så nu ska jag bara måttlighetsskjuta."
Visst, alkohol är en laglig drog men som absolut inte skulle varit laglig om den kom idag.

Det handlar väl om ett litet hopp om att kunna dricka normalt. Visst är det väldigt gott med en iskall öl en varm sommardag eller ett glas vin till en god måltid men alla vi som har gått över gränsen har väl ändå druckit av andra orsaker än att det bara är gott.
Har man en gång väckt alkoholdjävulen så finns den där och bara väntar på rätt tillfälle.

övergå i en stabil, hållbar och trygg fas. Det medför att jag går runt i tillvaron med ett milt och behagligt lyckorus och en härlig frihetskänsla.
Detta är ytterligare en positiv sak som kan föras in på vinstkontot för nykterheten.

Delar med mig av styrka till alla som kämpar. Ha en bra och nykter dag!

Under påsken hälsade jag på en släkting. Övernattade och sov då i ett rum med ett välfyllt barskåp. Detta berörde mig inte det minsta.
Jag tänkte (småskrattande inombords) att jag nog rent av skulle kunna sova en natt i en tältsäng inne på ett systembolag utan att jag skulle bli påverkad. I dubbel bemärkelse!

/Pi31415

Rosa Pantern

Grattis till det!

Sambon min har varit vit i ett år nu i början av april. I påskhelgen skjutsade han en vän till krogen och det följde med en skvätt vin hem.

Han var påverkad, men förnekade det när jag lite senare berättade att jag hade märkt det.

Så kan det ju tydligen också bli...

Han borde vara rädd om de framgångar han gjort under året, sa jag, för han har tagit stora kliv, dock ej bearbetat något med samtal.

Fint att det går bra för dig!

han borde verkligen vara mer rädd om nykterheten.
Kan det möjligen vara så att han varit nykter med "vita knogar", att det varit ett uppehåll, och att han inte arbetat beslutsamt och övertygande för en hållbar nykterhet. Ja, det kan ju varken du eller jag veta, utan bara han själv, innerst inne.

Tack för din hälsning, och hoppas att det ändå går bra till slut för din sambo.

Gunda

Du har gett mig mycket under dessa månader jag varit med, trotts att jag tog det så kallade återfallet.
Jag vet att du var en av de första som skrev i min tråd och du var bland de första som skrev i min nya tråd.
Dina ord har vägt tungt hos mig och varit en stor hjälp i mitt arbete. Jag blir stärkt av det du skriver och av din resa.
Tack för att du delat med dig och att du har så många kloka tankar.

Nu en fråga som jag fått i huvudet, undrar om du har något svar på det? Jag är ju den som druckit varje dag, smugit och ljugit.
Tror du att när man har druckit så, kan man utveckla ett periodiskt drickande istället, genom att ha uppehåll, sen återfall.
Jag menar om man tar återfall och då blir återfallen värre och värre, sen uppehåll och så åter igen en fylla?
Vet inte om du förstår hur jag menar, men kort kan ett varje dags drickande övergå i perioddrickande?
vänligen Gunda!

att det kan vara så. Vi är ju i.o.f. olika funtade vi människor, även när det gäller alkohol och beroende, så det finns inget som är generellt.

Jag drack mer kontinuerligt när jag var riktigt ung. Det var mest helgfyllor och i stort sett varje helg. När sedan de negativa sidorna av alkohol fick mig att börja utveckla alkoholrelaterad ångest, började jag ta vita perioder, för att vila och återhämta mig. Under några år i 25-årsåldern hade jag alltid en vit period på några månader på hösten, efter semesterblötan.
Men det var först efter mitt första längre uppehåll, det på 3 år, och efter att jag upptäckte att jag inte klarade att dricka måttligt, samt att ångesten p.g.a. alkohol utvecklades mycket kraftigt, som jag blev en typisk periodare.
Nu när jag tänker tillbaka, så ter det sig som en ganska naturlig utveckling. Om man t.ex. inte klarar att stå emot ett sug, när man egentligen inte vill dricka, får man ett ångestpåslag innan man börjar dricka. Då krävs mer alkohol för att dämpa ångesten, en högre promillehalt. Och dricker man våldsammare så orkar man rent fysiskt inte dricka lika länge, som när man dricker mindre mängder alkohol. Dessutom får man en betydligt kraftigare ångest efter fylleperioden. Härifrån detta stadie har utvecklingen för mig sedan varit en kraftigt nedåtgående spiral, där jag blivit mer och mer mentalt söndertrasad.

Jag skriver "man" men menar främst hur jag och min alkoholism utvecklats. Men igenkänningsfaktorn finns i flera trådar och berättelser här inne.

Låt mig tillägga att jag tror att det behövs en parameter till, för att kunna bli en mer utpräglad periodare. Och det är ett slags behov, eller nyfikenhet efter, att bli kraftigt berusad. Ganska tidigt i mitt liv hände det någon enstaka gång att jag experimenterade med riktigt kraftiga berusningar. Men det var bara någon gång, och de första gångerna var det mest obehagliga erfarenheter av dessa episoder.
Men, redan där kanske min beroendehjärna "programmerades" för höga promillehalter. När det senare i min alkoholistkarriär krävdes stora alkoholmängder för att dämpa ångest och skam, var dessa kraftiga fyllor "välkomnade" av min beroendehjärna.

Men som jag inledde, vi är ju olika som människor, inget är generellt. Det som däremot är generellt, det är att alkoholismen är progressiv. När vi väl nått ett visst stadie, kan vi aldrig "backa bandet". Jakten på den sköna berusningen med välmående, ja den kan vi lägga ner. Enda sättet att hejda sjukdomsförloppet är genom att sluta. Helt.

Ja, jag läser och ser att du kämpar Gunda. Det är kämpigt att "ta sig loss", det kommer ofta en del bakslag och återfall. Men det går att sluta. Och du är i startgroparna nu med flera nyktra dagar. De som är jobbigast. Sen går det lättare. Du både kan, och kommer, att lyckas Gunda.

Gunda

för dit svar. Det är just det där jag är skraj för, att jag ställer till ännu med mer skada med återfallen och att jag ser till att det blir perioder istället för varjedagsdrickande.
Jag har egentligen aldrig betraktat mig som alkoholist, jag har varit en helg drickare, sällan har det blivit så att jag
fått minnesluckor inte heller har jag burit mig illa åt.
Men de senaste två åren, har varit knepiga. Jag började smyga, först med ett glas sen blev det ju mer och mer. Jag har burit mig hemskt åt, mot mig och indirekt min man.Nu har jag hållit uppe de där tre-fyra veckorna men sen började jag ju igen, nu håller jag upp.
Jag är skraj för att min hjärna är skadad, att jag kommer att utveckla ett annat beteende mot vad jag haft hittills.
Jag är rädd för att jag inte ska orka stå emot (trotts att jag tycker att de här dagarna har gått relativt bra) det är därför jag känner att jag måste få lite mer på fötterna. Mycket tankar finns i mitt huvud och hjärnan går på högvarv.
Tack för hjälpen, kram!

för att vara rädd och orolig för de kommande sugen Gunda, tänker så här:
"När nästa sug eller förrädiska tanke på alkohol kommer, då ska jag stanna upp och känna efter vad som egentligen händer inom mig."
Tänk dig att du är en observatör till dina egna känslor och tankar. Du kommer att upptäcka att suget/tanken inte är så märkvärdigt, och det varar inte så länge. När du upptäcker att du både kan känna efter vad som händer, och ännu bättre, bemästra sugen, ja då har du ställt dig i vinnarposition. Ett första steg där ditt sunda förnuft börjar besegra beroendehjärnan. Sedan blir du starkare. För varje sug du besegrar. De klingar dessutom av och blir svagare med tiden, för att till sist upphöra helt.

För du Gunda, vad är det egentligen som händer. Jo något inom oss. Och, vi ska inte vara rädda och oroliga för oss själva, och det som finns inom oss. Världens starkaste sug kan inte i sig ge promillehalt, däremot det första glaset. Men det finns utanför oss. Och där ska det få finnas orört.

Styrka och kram till dig Gunda!

Gunda

... jag tar till mig dina kloka ord. Självklart är det ju så att jag måste jobba med mig själv, i tankar och känslor.
kram och tack, nu fick jag en hel del att tänka på :-)

Jag märkte igår att suget faktiskt klingar efter ca. 20 minuter. Men när det kommer så tror man att det kommer sitta i för evigt men det drar över som små gråa/svarta moln. Så knepet är att ge sig själv dessa 20 minutrar. Lirka. Sitta på händerna. Min Terapeut säger att jag ska vara kvar i suget, känna efter hur det känns o.s.v. Tydligen det senaste inom KBT men det där tycker jag är svårt när hjärnan galopperar på en .....
Jag försöker nog mer dra mig bort från suget mentalt.

Gunda

...tror jag är det rätta. Känna efter, vad är det som gör att jag får ett sug just nu, sen bara vara. Jag tolkar det så även det som Pi skriver. Jag har än inte känt av det där hemska suget men jag tror att det kommer.
Jag känner att jag måste vara beredd på problem som kan dyka upp och orka stå emot då och ha ett handlingsprogram just när det händer.
kram tack MM.

har jag nu nått in i nykterheten. Jag trodde inte att jag så snabbt skulle nå en hållbar och trygg nykterhet. Men redan efter 9-10 månader upphörde alla sug och frestande tankar.
Självklart kan det fortfarande dyka upp konstigheter orsakade av beroendehjärnan, men det är jag beredd på, och inte det minsta orolig för.

Som alkoholist går jag nu runt och mår nästan oförskämt bra, och orsaken till det är just att jag nu är en nykter alkoholist. Och nykterheten är hållbar. Mitt liv som tedde sig så mörkt och tröstlöst ut för
1-2 år sedan p.g.a. ständigt återkommande perioder med för hårt och ångesttriggande drickande, har tack vare min kamp att besegra alkoholen vänt till ett välmående liv.

Jag läser i några trådar att en del går runt och oroar sig för kommande sug och lockrop från beroendehjärnan. För mig skulle inte det fungera att tänka så, att ha den inställningen. Då skulle jag inte kunna känna det som att jag har slutat med alkoholen nu, utan mentalt ha uppfattat det som att jag befann mig i en transportsträcka mellan två destruktiva dryckesperioder. En mycket stor skillnad för mig.
Nej, när jag bestämde mig för att sluta, så intog jag mentalt hållningen att inte oroa eller ängsla mig i förväg för kommande sug. Jag vet ju att de kommer, eftersom jag är alkoholist, och måste acceptera dem. Så jag var tvungen att bygga upp en säkerhet och trygghet, genom att göra mig mentalt övertygad om att klara av beroendehjärnans alla försök att påverka mitt sunda förnuft.
Alltså, om jag oroar mig för kommande sug, så har jag bara ett uppehåll. Nu när jag slutat med alkoholen så kan jag inte dricka, därmed kan inte sugen orsaka att jag börjar dricka. Alltså är sugen ofarliga, de är bara ett obehag som ska klaras av.
Det är också därför som sugen klingar av och upphör. Hade jag bara haft ett uppehåll, så skulle sugen fortsätta, och dessutom vara förrädiska och farliga.
Det sunda förnuftet, med kloka tankar och mentala krafter, måste ta tillbaka herraväldet över beroendehjärnan.

Tvivel, oro och att bara hoppas försvagar och ger ett underläge, medan säkerhet och att vara övertygad stärker och ger övertag gentemot sug och förrädiska tankar.
Sedan har jag det allra viktigaste skyddet eller verktyget, detta att oavsett vad som händer så ska jag aldrig sträcka ut handen efter det första glaset.

De här beskrivna verktygen använde jag i inledningen av min 16 år långa nykterhet för över 20 år sedan. Då fungerade det utmärkt. Jag körde med samma verktyg nu, och det fungerade igen. Mina verktyg har fungerat bra båda gångerna. Skillnaden är att jag använt det här forumet den här gången i stället för AA, som jag tog hjälp av en kortare tid förra gången.

Jag kommer aldrig, så länge jag har kvar mitt sunda förnuft, att börja laborera med några tankar på att försöka dricka i någon form. Jag har gjort två experiment med att börja försöka måttlighetsdricka, efter 3 respektive 16 års långa nykterheter. Det har inte fungerat. Har man en gång utvecklat ett beroende och är alkoholist, så är man chanslös mot alkoholen. Det enda som fungerar är total avhållsamhet. Alkoholen är är därför ett avslutat kapitel för mig.

Jag har lyckats med att bygga en solid och trygg grund att stå säker på i min nykterhet. Jag känner mig därmed trygg. Jag lever, är fri och nykter.

AlkoDHyperD

Jag tror fanimej jag håller på att acceptera faktum. Knogarna är inte så vita längre. Mitt nördande bland forskning och läsande här har övertygat mig. Tidigare pratade jag inte på samma sätt med mina vänner som jag gör nu. Jag kunde prata om mitt problematiska förhållande till alkohol i termer som stt jag inte kan hantera sprit och att jag i min ungdom hade ett gravt missbruk, men var inte lika tydlig med att jag fortfarande är alkoholist och aldrig kan dricka en droppe utan att dras in i ytterligare en period.
Jag har tagit detta på så stort allvar att jag faktiskt spottade ut en chokladbit som jsg trodde var ren choklad men visade sig innehålla likör. Jag har till och med slutat använda handsprit. Faktum är att lukten av handsprit kan trigga min beroendehjärna och är potentiellt lika farligt för mig som att dricka ett glas vin. Jag kan - om jag känner lukten när jag spritar händerna - fysiskt känna smaken av sprit och få ett enormt sug. Inte för att jag för den saken går och köper mig en flaska vodka, men jag märker att tankarna blir intensivare när jag blivit påmind genom lukt eller smak.
Tidigare har jag inte sagt till alla jag känner att jag inte kan dricka en droppe. Det har jag nu. Har även skrivit lite om detta på min blogg. Om alla vet säkrar jag upp nätverket om jag senare får ett hjärnsläpp. Kanske kan det rädda mig genom att jag blir stoppad eller påmind i tid om min hjärna far iväg på egen hand.
Trodde faktiskt jsg skulle få leva med hotet om återkommande perioder, men nu känns det mer som det är ett avslutat kapitel.
Dina inlägg har hjälpt mig. Att du är ett levande vittne till att beroendet inte släcks ut även om det gått 16 år var avgörande.
Mina egna erfarenheter av progressiviteten i de senaste återfallen bekräftar även detta.
Tack

för dina texter där du delar med dig.

Detta är en av flera fördelar med detta forum. Detta utbyte av tankar och erfarenheter. Det ger så mycket. Och det visar på ett grundmönster hos alla oss som utvecklat beroende och alkoholism; att utvecklingen är progressiv, att man aldrig kan bli en småkonsument av alkohol och att enda sättet att stoppa sjukdomsförloppet är total avhållsamhet. Men också detta att såpass många påbörjar en positiv process när de aktivt börjar använda forumet, varav en hel del lyckas bli nyktra efter något/några försök.

Hoppas att det går bra för dig ADHD nu när du håller på med separation och bostadssökande.
Och framförallt att du fortsätter att få ökad trygghet och säkerhet i din nykterhet.

En lugn och fin morgon med en vacker soluppgång.
Framför oss nu har vi nu maj, juni, juli och augusti. Försommar och sommar.
Härligt! Vilken fin tid vi har framför oss.

Nu när jag lever nykter, och nykterheten dessutom är stabil och trygg, har jag möjligheten att uppskatta och njuta både av livet, friheten och årstiden.

Ha en bra dag alla!