Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Sundare

...tack att du citerade mig själv, blev en bra påminnelse. Ja, det är kanske ju detta som är nyckeln till min personliga tro; att vara i gemenskap och att vara berörd av livet. Funderar vidare, det är ändå sköna funderingar!
Rosa moln tror jag inte på, skäggiga gubbar finns förvisso... ;-)
Himlen är blå utanför mitt fönster idag och känns påtagligt oändlig. Som tiden.
Kram

Sundare

Usch jag lider med dig med din ångest och psykiska illabefinnande. Men du har börjat formulera ditt val och det är första steget; du vill inte fortsätta med beteendet som får dig att må som du gör.
Jag vill inte heller det.
Har inte träffat dig tidigare här inne, tack att du lämnade ett avtryck på min tråd: Välkommen!

andlighet kommer man långt ! Jag är inte ett dugg religiös men jag har i nykterheten lärt mig att njuta av det som finns nära mig och att "bara vara".

Som för många beroende så var mitt självförtroende i topp medan självkänslan i absoluta botten i början. Att lära känna mig själv och älska mig själv var en grannlaga uppgift ! Att få uppdraget att stå framför spegeln och upprepa "Jag duger precis som jag är" känns urfånigt i början men ack så gott det gör i själen efter ett tag, jag behövde verkligen den uppmuntran.

I dag har jag lärt mig att den viktigaste personen i mitt liv är jag själv, om jag inte fungerar eller tar hand om mig så rasar allt. Att bli egoist i en alltigenom positiv synvinkel och ödmjuk inställning underlättar betydligt. Jag har i fyllan gjort knäppa grejer som jag inte kan förändra men jag kan förändra mig själv nu. Det är inte så enkelt som att bara ta bort spriten ur mitt liv jag måste även göra förändringar så jag kan njuta av det fria livet. Var det inte Buddha som sa : Den enda sak som är för evigt är förändringen ? (Eller Gandhi ??)

Tiden oändlig ? Med stigande ålder känner inte jag det så :-) Jag börjar få väldigt bråttom att göra det jag inte hunnit innan !!
I mina sorgsna stunder spelar jag Leonard Cohens sista platta och speciellt denna låt som "pratar" direkt till mig !
https://www.youtube.com/watch?v=vbjRTN3-jCg

Sundare

Vilket fint inlägg! Detta ska jag läsa många gånger!
Jo, tiden är oändlig. Den slutar inte med mig, tiden och livet fortsätter i den enda riktigt den vet, framåt, fortsatt, vidare. Även om vi jagar mot klockan så kommer ny tid hela tiden, det är inte som i timglaset där sandkornen rinner ur i stannar. Eller som i människolivet. Nej det kommer alltid nya minuter, nya timmar, dagar, år.
Jag sörjer som många all tid jag förlorat i flaskan o har som du många saker jag vill hinna. Men viktigast av allt är närvaron, nuet - och att vi tar så pass väl hand om oss själva att vi kan njuta!
Nu ska jag lyssna på Cohen o önskar dig en fin kväll!

Sundare

Träffade en kompis igår, ses sällan. - Vill du ha vin, öl eller vatten?
Jag tog vatten så klart.
Det var en trevlig kväll men denna fråga/påstående kändes fel;
- Men du har väl inte slutat dricka helt och hållet?!?!
Ehhhh...jo, det är min strävan. Hade berättat att jag druckit lite för mycket, för ofta, att det påverkade min ångest och nedstämdhet - beskrev inte den förlorade kontrollen men gav ändå så pass mycket bakgrund att vem som helst kunde tänka att jag nog inte ska dricka - alls. Varför är alkoholen normen och inte tvärtom?
Just nu tycker jag det är lite jobbigt att exponeras för alkohol hela tiden. Så hej hej vardag, grå vit helt vanlig vardag HELT utan höjda glas mot en sprakande himmel.

Det där med att säga att man slutat dricka för gott, det kan man ta undan för undan. Själv vet man hur det är men vänner vänjer sej gradvis. Det är väldigt märkligt hur viktigt det är för andra att man dricker. Jag är nu så gammal så jag är inte ute i farten och kommer inte i så många festsammanhang. Jag minns också i början att jag fick konstiga kommentarer så jag sa att jag hade ett uppehåll. Och det har förlängts:). Jag tror man är lite hotfull för såna som vet att dom själva är i ett riskbeteende.

Så fint skrivet! Det där med att stå framför spegeln och säga jag duger som jag är, det ska jag börja med. Även om jag inte kämpar mot spriten längre så har jag andra skavanker att acceptera. Och att man måste ta hand om sej själv för att kunna finnas för andra. Bra påminnelse.

Frihet

Underbart framförallt att läsa att det går bra Skamsen. Det glädjer mig! Och många kloka tankar och funderingar från många i tråden. Gilar oxå MMs 'KAN' inte dricka. Den tar jag oxå till mig.

Jag har fått börja om tyvärr. Jul och Nyår och massa middagar däremellan innebar tillgång till vin och det var jag inte redo för. Och när jag väl var igång drack jag sen även på kvällarna när jag var själv.
Men nu är jag på dag två och vet att jag kan verkligen inte dricka.

LenaNyman

Jag tyckte mycket om hela din kommentar. Och Cohens låt! "The wretched beast is tame". Så talande.

Skamsen. Dig vill jag bara varsamt linda en varm filt kring och sakta viska "värna om dig". Jättekram.

Sundare

Tack!
Jag har faktiskt virat filtar runt andra idag, både bildligt och bokstavligt. Hållit händer, hållit om och suttit nära och lyssnat till gråten som fallit. Och nu fick jag en av dig, skönt det, att också bli lite värnad om. Ska försöka lyda ditt råd och värna om mig. Tack för filt och kram.

Sundare

Godmorgon till en vit onsdag. Snön som fallit under natten ramar in min vita strävan.
Sovit så fantastiskt gott denna natt, länge sedan jag sovit så här.
Tänker på min vän som jag träffade under helgerna på en middag - med alkoholfritt för mig.
Jag såg ju direkt att min vän var bra berusad även om han dolde det väl. Han smygdrack även på en imponerande skickligt sätt när vi inte såg men som märktes i hans beteende då han blev alltmer full. Han förvandlades inför mina ögon och blev en person jag inte längre känner. Jag kände initialt igen mig (i förnekelsen: nej, jag har inte druckit!) men sedan inte alls då jag aldrig blivit gapig, oförskämd, anklagande och så rent av elak som vännen blev. Men vi satt kvar och upprepade vad vi alla förstod tills han slutligen medgav att han kommit in i ett långt skridet alkoholberoende. Sambon suckade av lättnad när "familjehemligheten" blev blottad. Dock är mannen inte villig till förändring trots en redan konstaterad fettlever och medicinsk hjälp. Har druckit på Antabus och drack nu trots Campral. Jag intog under denna kväll en mer avvaktande roll under middagskvällen men kommer träffa vännerna oftare nu. Berättade att mitt eget alkoholstopp beror på att jag inte kan dricka. Jag som är mest nära sambon egentligen for dock så illa över ensamheten det innebär att vara tillsammans med en person som smygdricker. Jag har ju lätt att känna skam, skuld och självklander när det kommer till detta med alkoholen och det har jag känt väldigt starkt nu efter denna kväll då jag nyktert fick se mig själv utifrån. Jag har sett vem jag varit, kunnat bli - och det skrämmer mig. Tänk vad jag utsatt min man för!
Så med dessa tankar startar jag min dag och är så tacksam över min nyktra gårdag och min sköna nattsömn. Nu tar vi denna dag!

Hej Skamsen
Ja, jag också problemet med att ta på mig skuld och skam alltför lätt. MEN det var inte DU som drack. Du satt där nykter och kunde till och med vara med i att kanske hjälpa honom ett steg framåt. OM du inte hade haft den erfarenhet som du har hade du förmodligen inte förstått vad du nu förstår.
Din man såg nog dig med nya ögon också.?!!
Kämpa på och kom i håg att du inte har skulden, alkoholism är faktiskt en sjukdom.

Ikaros

Sundare

idag är det torsdag o dags för samtal med alkoholterapeuten. Vi ska ses varje vecka ett tag framöver vilket känns bra då jag verkligen vill gå till botten med detta mitt alkoholproblem.
Igår em fick jag så starkt sug, kände mig överrumplad. Satte mig efter jobbet med block o penna för att skissa lite men det gick trögt. Hade velat ta en promenad men det var snorhalt. Klunkade iskallt bubbelvatten, fick inte ner andningen i magen trots flera försök, sorterade tvätt, sorterade papper, rastlösheten brann i kroppen. Så det blev sista strategin: gå o lägga mig o somna bort från suget.
Så här på morgonen är det förstås bättre, sugets vargtimmar är mellan ca 17-20 när det är som värst.
Nu önskar jag mig en fin dag och önskar er detsamma. Klä er varmt, det är en vacker men bitande kall vinterdag kan jag som tidig morgonpendlare meddela!

Sundare

idag är det torsdag o dags för samtal med alkoholterapeuten. Vi ska ses varje vecka ett tag framöver vilket känns bra då jag verkligen vill gå till botten med detta mitt alkoholproblem.
Igår em fick jag så starkt sug, kände mig överrumplad. Satte mig efter jobbet med block o penna för att skissa lite men det gick trögt. Hade velat ta en promenad men det var snorhalt. Klunkade iskallt bubbelvatten, fick inte ner andningen i magen trots flera försök, sorterade tvätt, sorterade papper, rastlösheten brann i kroppen. Så det blev sista strategin: gå o lägga mig o somna bort från suget.
Så här på morgonen är det förstås bättre, sugets vargtimmar är mellan ca 17-20 när det är som värst.
Nu önskar jag mig en fin dag och önskar er detsamma. Klä er varmt, det är en vacker men bitande kall vinterdag kan jag som tidig morgonpendlare meddela!
PS Tack för ditt svar Ikaros! Tyvärr var inte min make med på middagen och han är ännu inte helt hundra att han kan lita på mig trots att min vän intygade att jag ståndaktigt druckit alkfritt! Jag får ha tålamod som han med mig...

Följer dig och är imponerad.
Ta en dag i taget
Och försök befria dig från skuld. Det är i dag som gäller
Ikaros

Följer dig och är imponerad.
Ta en dag i taget
Och försök befria dig från skuld. Det är i dag som gäller
Ikaros

Sundare

Jag ska erkänna att jag övervägt att ljuga för er - och därmed bedra också mig själv - men när jag läser Ikaros fråga finns inga alternativ: nej, jag har inte klarat denna helg särskilt bra.
En halv flaska sprit blev kvar hemma hos oss efter en fest, denna hittade jag och den blev mitt fall. Igen igen igen. Jag kan inte ha tillgång till alkohol, jag har ingen spärr efter första klunken. Ånger, skam, rädsla, svettningar, själväckel, självförakt, ångest...
Nej Ikaros, jag har inte klarat detta särskilt bra...ledsen kanske mest av allt. Så ledsen.
Det känns som att börja om på ruta ett, igen. Igen igen igen. Fan, fan, fan! Eller kanske hjälp mig Gud!! Hjälp mig!

En varm kram hinner jag skicka till dig, är på väg till jobbet.
Tänker på dig med värme! Hoppas din T kan hjälpa dig rätt igen.
Hon verkar otroligt bra. Fråga henne om strategier.

Jag hade heller aldrig klarat det om det stod en halv flaska sprit framför mig.
No way.

Jag har också gått på knogarna av sug denna helg, min första riktiga dipp sen mitt senaste galna upptåg med A.
Normalt brukar jag hoppa ut för stupet när detta kommer men denna gång bromsade jag.
Det har inte vart lätt. Glad att det imorgon kommer vardag igen med sunt tänkande och nya bra beslut.

Ikaros har hjälpt mig med sina kloka ord i helgen.
Stort tack Ikaros!

Och varma kramar till er båda.

Skamsen, tack för hälsningen i min tråd. Det betyder mycket när någon tar sig tid att fråga. Och det har ju gått väldigt knackigt för mig. Du har dock inte varit i närheten av det! Det går ju bra för dig. Vi har samma problem med tillgänglig a. I alla fall till en början. Det är inte konstigt att du föll, det är gjort. Börja om, det är inte ruta 1. Nu är det a-fritt här hemma igen. Känns skönt!
Den bästa strategin för mig är att inte ha a hemma. Det är bara så. Efter ett tag saknar man det inte längre och du är på väg dit. Sen får man ju vara på sin vakt, vilket jag inte var. Men man kan heller inte försjunka i skuld och skam. Det är sjukt svårt när man dricker fast man inte borde, och då kommer de tankarna på vad man gjort och man skäms. Men inget blir ju bättre av det. Det var bättre att ta tag i de tankarna när det går bra. Du klarar det här, Skamsen! Borsta av dig och gå vidare, vi går tillsammans!