Vad gör man istället?

37 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Hejsan123
Hur kom du till insikt?

Hej rosa elefant,
Jag vet inte om detta är ok (är ny på forumet) men ditt inlägg påminde mig så mycket om min sambo att jag gärna vill fråga hur du lyckades sluta? Jag förstår att beslutet måste komma från personen själv, men kan inte låta bli att söka hopp och inspiration (som ditt inlägg gav mig) medan jag väntar på den insikten- väl medveten om att den kanske aldrig kommer.
Trots att jag dagligen följer ett beroende på nära håll kan jag inte förställa mig vilket helvete det måste va att leva med. Grattis (om man kan säga så) till dina 3 månader och hoppas det känns lite lättare för varje dag som går.

Ostrukturerad
Mauritz:

Mauritz:
Men om man aldrig har levt då, innan heller? Det förutsätts alltid att man haft ett liv innan.. Men om man inte hade det då?? Om man måste komma på hur man ska uppfinna hjulet på nytt?

Honungsblomman
Kittenkotten

Har läst hela tråden...snacka om årslånga cliffhangers! ;-)
Jag har väl i grund och botten samma fråga som du, vad "gör" man istället, men läser många klokheter i din tråd, bland annat din egen reflektion om att drickandet skulle kunna ses som tidsfördriv och beroendet att man inte VILL göra annat - att det är själva beroendet. Att träning och bio är vardagsthrills som också kan ge ett antal lustpromille vardera i en rastlös kropp.

Kanske blir det inte så att alkoholberoendet byts ut mot fiske och tyllgardiner, utan att bygga drakar av Postnordskartonger eller samla på buteljer från Andra världskriget. Kanske att barfotaspringa, trimma vattenpudlar eller hoppa fallskärmar från olika höjder? Men vad vet man om det - så länge hjärna och kropp uppehåller sig i kassan till Systembolaget?

Fortsätt gärna att skriva här.
Jag är både läs- och skrivsugen och skulle tycka det var ökentorrt med tystnad på forumet.
:-)

Ostrukturerad
Men om man aldrig har "levt"

Men om man aldrig har "levt" då? Om man aldrig tyckt att man haft nåt liv? Jag försöker hitta nåt att leva för, har provat de flesta fritidssysselsättningar och inställningar till livet, men inte hittat min grej. Tänk om man aldrig hittar nåt att leva för!? Vad är poängen då med att leva nyktert och sunt? Bara funderingar, hoppas nån vill bolla med mig lite...

Ostrukturerad
Förlåt för petandet, men jag

Förlåt för petandet, men jag har bott i Norrland och de super inte mer än övriga Sverige, det är en myt! Snarare mindre. De jobbar typ jämt, bor oftast lantligt och kör jätteofta bil. Eller skoter. Och nej, långt ifrån alla kör med alkohol i blodet! Känner mig lite kränkt å mina bröder & systrar i Norrland. Stockholmare på papperet, men mitt ❤ och själ tillhör Norrland.

Ostrukturerad
Tänkvärt det du skriver, jag

Tänkvärt det du skriver, jag håller med dig om att så länge man är upptagen med att köa i kassan på Bolaget, och fritidsforska i olika ölsorter-och styrkor, så finns inget utrymme för själen att växa och skapa något nytt... Men jag står liksom inte ut med tristessen och rastlösheten, att ha blivit förtidspensionär vid 22 och nu vid 40 fortfarande gå hemma och trampa... "Sjukersättning" kallas det för; jag är inte det minsta sjuk på något sätt, jag har bara Aspergers och ADHD och myndigheterna vill inte att jag ska jobba! Allting vore SÅ mycket enklare om jag hade ett jobb att gå till! Jag förgås av detta, min tillvaro känns skit- meningslös! Jag dricker för att jag saknar ett liv! Det är hela sanningen! Fan ta dem som påstår nåt annat! De känner inte mig, jag är less på påståenden om mig från dem som inte vet ett skit! Hade jag känt meningsfullhet i min tillvaro hade jag slutat dricka, jag hade inte behövt det då!

Sidor