Alkoholismen vilken jäkla sjukdom !

5 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Jill
Alkoholismen vilken jäkla sjukdom !

Detta suget efter alkohol som står över allt annat. Kom hem från jobbet klockan 14.00 då var maken redan full. Han startade kl.11.00 på förmiddagen när han kom hem tidigt efter jobbet. Det är så jäkla tragiskt att se hur en människa man har älskat sakta men säkert väljer att supa bort sitt liv, sin familj, sina barn, sina vänner, barnbarn. Det är galet att han inte inser att han behöver hjälp för att ta sig ur beroendet.

Nu blir jag inte ens arg längre utan ser bara uppgivet på hur alkoholen tar över hans liv- NU har han supit 2 dagar den här veckan både Måndag och Lördag vad jag vet. Nu längtar jag bara till min lägenhet och få lämna detta livet som medberoende.

Han kommer antagligen hamna i bottenträsket innan han inser att han behöver professionell hjälp, jag har försökt men kan inte hjälpa honom mer utan att gå under själv. Så nu har jag fokus på mig själv och min egen hälsa. Heja mig själv och till alla er som tror att ni kommer kunna få era livskamrater att sluta dricka - DET GÅR INTE om de inte vill själva, bara acceptera faktum. Deras drickande är inte vårt ansvar.

Vi som lever med dessa destruktiva människor söker alla en trygghet men det finns absolut ingen trygghet hos en alkoholist - så nu har jag valt den väg där jag kommer att få mest energi och glädje, nu kan det liksom inte bli värre bara bättre.

InteMera
Starka insikter!

Heja Jill! Du har äntligen nått dit många av oss andra ännu velar för att ta oss, till att bryta och gå vidare. Att inte dras längre ner i fallet, låta dem ta sin egen strid. Du gör rätt som räddar dig själv, efter tillräckligt många chanser finns ingen mer väg att gå än att lämna. För att rädda sig själv. Det är inte själviskt eller kallt, det är nödvändigt för överlevnad! Stor styrkekram till dig!

Kaeljo
Så sant

Ja, det är så sant, att vi inte kan få alkoholisten att sluta dricka. Jag lämnade min alkoholist för snart två år sedan. Forfarande grubblar jag över detta och har ofta skuldkänslor. Men jag kommer alltid fram till att jag gjorde rätt!

Beppo55
Nykter alkoholist.

Hej! Jag har varit nykter i över tjugo år! Jag valde under mina första nyktra 12 år att vara singel, ville känna att jag stod på en någorlunda stadig plattform! Innan jag klev in i något nytt förhållande.
Jag träffade efter en tid en underbar kvinna och kärlekens rosa moln dansade runt oss, vi hade en underbar tid tillsammans och livet lekte. Men någonting var fel! Allt stod inte rätt till, min kära sambo förvandlades då och då till någon jag inte kände igen, jag frågade henne ofta hur hon mådde, men fick inga ärliga svar. En dag hittade jag en tablett gömma och det var inte alvedon! Utan opiater av olika sorter, jag konfronterade henne om det hela, men hon nekade till allt och sa att det var inte hennes. Även med min bakgrund så trodde jag henne, jag kanske hade fel. Jag hade nu blivit medberoende till en tablettmissbrukare. Tiden gick och jag gick sönder mer och mer, men behöll min egen nykterhet och det är jag tacksam för! Under den här tiden hade vi hunnit att gifta oss, men det var ett trasigt äktenskap med mycket sorg och smärta! För jag älskade min hustru, men inte hennes tabletter. Efter en tid insåg jag att vårt äktenskap inte gick att rädda, jag tog efter mycket tårar och en inre kris ut skilsmässa. Vi provade efter en tid att leva som särbo! Men jag insåg snart att det funkade inte, hon levde fortfarande i förnekelse om att hon skulle vara sjuk! Det var andras fel inte hennes. Det är mycket tragiskt det hela, hon är en underbar människa när hon är drogfri, men något helt annat när drogen har gjort sitt. Jag hoppas bara att hon hittar tillbaka till livet igen! Som jag har gjort, för det går att leva nykter och drogfri en dag i taget.

Beppo55
Alkoholismen.

Jag känner igen mig själv där, när min arbetsdag var över blev det nästan alltid en tur till systemet och första bästa parksoffa, för att försöka räta upp min gnagande ångest i mitt inre. Att sedan vingla hem och bli konfronterad av min dåvarande sambo, men jag skylde på att det var så stressigt på jobbet och att jag behövde varva ner. Jag visste innerst inne att jag hade problem, men jag hade inte kraften att göra något åt det. En dag när jag kom hem från jobbet, med två kassar öl och skulle låsa upp dörren! Så passade inte min nyckel! Låset var utbytt, jag var nu hemlös. Jag bodde en tid i en källarskrubb och sa även upp mig från mitt jobb orkade inte längre jobba, mitt liv var över trodde jag. Men sökte efter en tid hjälp och fick tillbaka mitt liv. Jag har nu varit nykter i 25 år och var dag utan droger är som högsta vinsten på lotto.