Nykterist och alkoholist i en kropp

854 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Lim
Nu har jag haft semester i

Nu har jag haft semester i två veckor. Jag har två kvar. Jag har haft det helt underbart. Är utvilad och lugn men gör roliga saker varje dag.

Det är som att när jag gör allt för tredje gången helt nykter som det blir bäst. Jag trodde jag var lika nöjd förra sommaren men jag märker en skillnad. Det är som att minnet av att man kan dricka på semestern har suddats bort nu för det var så länge sedan jag gjorde det. Ingenting jag gör associeras till alkohol över huvud taget. Eller kanske nån gång men inte på ett sätt som handlar om att jag skulle dricka. Snarare som en tanke kring alkohol bara för att jag ska få möjligheten att jämföra livet nu med livet då och känna tacksamheten.

Jag hittade ett badlinne som förut satt väldigt tight på mig men nu sitter det perfekt. Har inte tagit fram det på några år för jag har sett så alkoholplufsig ut (det är inte samma pluffsighet som när man går upp i vikt av andra orsaker tycker jag). Det kändes lite kul att sätta på mig det och direkt se kopplingen till att jag inte dricker under bikibisäsongen längre. (OBS. jag bryr mig INTE om vikt men jag ser en skillnad i min kropp på många sätt där alkohol ger en otrevlig uppblåsthet som alltså inte är samma sak som vanlig viktuppgång. Det syns även i ansiktet när jag tittar på gamla bilder).

Vill inte låta fåfäng men både mitt inre och yttre är ju ljusår från förut.

Kram kram

FinaLisa
Lim🤗

Man får vara fåfäng och njuta av sig själv i spegeln. 🤩
Ditt nya fräscha yttre är ju bevis och belöning på att du har valt rätt väg i livet!!
Så sträck på dig Lim, och var stolt!!🥰

Kramar
💗💚💛

Knaskatten
Lim!

Jag har varit härinne till och från i ett par år nu och du har länge varit en sådan inspiration och hjälte. Jag längtar tills jag är där i min nykterhet där du är, men jag är fortfarande på minus - börjar (för sista gången, har jag bestämt mig för) på lördag.
Vill bara skicka kärlek och styrka och beundran - och framförallt tacksamhet för att du finns på andra sidan och visar att det går att komma dit.
💗

Lim
Som anhörig skriver jag nu...

Finalisa och knaskatten- tack fina ni ♥️♥️♥️

Jag har lite ångest ikväll. Pga min relation. Jag känner att jag sitter fast i ett äktenskap där ENBART min mans behov blir uppfyllda. Det finns ingen omtanke för mig eller knappt barnen längre. Men han har det bekvämt. Han är omhändertagen och lever dessutom lika fri som en ungkarl.

Han är ute och dricker. Jag har en klump i magen av ovissheten kring när och hur han ska komma hem. Jag är så trött på att inte kunna slappna av inombords här hemma. Längtar tills nåt händer som gör att vi bryter upp från varandra. Jag har ibland stark tilltro till att det ska hända. Men ikväll känner jag mig rädd för att det aldrig kommer ske. Jag har blivit expert på att hålla husfriden i shack. Jag ger honom inga anledningar att vilja lämna mig...

Jag vet att jag kommer lämna en dag men just ikväll känns det som att jag är i ett fängelse. Det är bara när barnen är tillräckligt stora som jag kommer våga röra upp husfriden. Just nu klarar jag inte ens av att vara osams med min man för jag orkar inte med påfrestningen. Och dessutom leder det ändå aldrig till att jag blir fri. Inte än i alla fall.

Jag är så sjukt glad över att jag bygger upp mig själv däremot hela tiden. Vad tragiskt det vore om jag drack under den här tiden för att försöka må bättre. Vilken misär det hade varit. Jag kan åtminstone rent logiskt se mitt värde och veta att jag förtjänar bättre. Om jag drack nu skulle jag förlora det. Då skulle jag förlora mig själv. Barnen skulle förlora allt vad trygghet innebär. Och jag med. Fast när jag tänker efter är det trygghet jag saknar. Lugn. Förutsägbarhet och rutiner som fungerar i en familj. Jag är så ensam. Ensam om att försöka skapa en normal ö i ett hav av öl och bakfylla.

Jag älskar min man allt mindre för varje dag som går. När vi är nära varandra och jag ligger i hans famn känner jag att jag behöver det men samtidigt tänker jag för mig själv att jag hatar honom och att han förstör mitt liv. Samtidigt som han pussar mig så tänker jag att han skiter i mig. När han kramar mig gör han det för sin egen skull och inte min. Så är det med allt. Allt är för hans egen skull.

Mycket går att stå ut med. Så länge alkohol inte är i bilden. När min man var nykter för länge sedan nu så var jag lycklig och lugn. Jag älskade honom varje dag och blev glad av att se honom. Nu ser jag en stor mansbebis som behöver mig till allt men samtidigt aldrig vill umgås med mig eller lyssna på mig när jag pratar om något. Jag är ointressant för honom. Jag är nykter, sansad och ansvarsfull. Tråkigt va? (önskar jag hade en så tråkig man isåfall).

Sorgligt inlägg ikväll. Men det är så jag känner just nu. Såhär känner jag varje gång han är ute och dricker. En stor klump av ångest och svärta inombords. Jag hoppas han aldrig kommer hem igen. Så känner jag just nu.

Den eventuella dag han blir nykter är det nog redan försent. Det har gått för långt när man börjar hoppas på att ens egen man inte ska ta sig hem efter en natt ute. Sånt går inte att reparera. Just nu är allt en väntan för mig på rätt tid. En evig väntan känns det som just nu.

Hoppas ni andra mår bättre än vad jag gör ♥️ Ett ljus i allt är att jag aldrig nånsin skulle få för mig att dricka bort det här. Jag har lärt mig till 100 procent att det är okej att känna alla känslor. Man överlever alla känslor och tack vare att jag inte dricker så kommer jag att må bra imorgon igen och ha en fin dag trots att jag är ledsen just nu. Det går snart över. Med alkohol går inget över. Med alkohol tillåter man all skit i livet gro fast och inget blir löst och bearbetat. Min man till exempel ältar mkt gammalt. För han känner aldrig färdigt något. Jag är i nuet och tänker framåt. Och imorgon är en ny dag ♥️

Lim
Nu har det gått någon timme

Nu har det gått någon timme sedan jag skrev.

Jag gick ut med vår hund på en promenad och kastade soporna samtidigt. Kände mig plötsligt så himla bra och stolt. Här går jag med 902 nyktra dagar i ryggen. Jag!! Som medicinerade ångest med öl var och varannan dag för några år sedan. Som inte kunde se en nykter framtid hur mycket jag än desperat önskade mig en.

Jag kan möta folks blickar till och med en sommarkväll under semestern kl 22.30 utan att behöva dölja något. För här går jag och lever varje dag och natt fri från gift.

Lite längre bort hörde jag hysteriska gapskratt från någons baksida. Vuxna människor som har sovande barn där inne. Jag är så stolt över att jag inte gör så längre. Så lättad att slippa all skam och allt självhat.

Jag tycker det är så häftigt att tänka tillbaka och liksom inse vilket jobb jag gjort. För jag menar, jag FÅR ju dricka. Jag har en inkomst, jag är över 30. Alkohol säljs. Jag hade ett beroende jag kunde fortsätta med för evigt. Men trots det gör jag det inte. Ingen har ställt ultimantum till mig. Ingen i hela världen vet om att jag hade ett beroende utom ni. Min egen vilja och insikt räckte för att jag skulle klara det här. Därför tror jag att alla på det här forumet som kommer till den punkten där de VÅGAR se sanningen i vitögat kan sluta om de vill. Men som många andra som varit nyktra länge så tror jag att man absolut måste ge upp alkoholen helt. Det går inte att göra den här resan halvhjärtat med en önskan om att dricka igen. Så fort den tanken får fäste och ni inte bestämmer er för att glömma den snabbt så kommer det att skita sig igen. Förr eller senare. Det är så alkoholen jobbar.

Det är så jag klarat mig hittills. Jag har sagt hejdå för alltid till alkohol. Förr i tiden sa jag hejdå men i mitt undermedvetna lade jag till "vi ses senare" och det gjorde vi också. Sågs och led tillsammans tills jag sa hejdå och dra åt helvete.

You can't keep dancing with The devil and wondering why you're still in hell.

FinaLisa
Godmorgon Lim🌅

Vilket bra citat! En mening som faktiskt säger allt👍

Du kämpar så och jag hoppas verkligen att du får en förändring i ditt liv snart.
Fantastisk och bra att du valt bort alkoholen.
Du är värd att få vara lycklig varje dag🤗

Kramar
💚💚💚

FinaLisa
Godmorgon Lim🌅

Vilket bra citat! En mening som faktiskt säger allt👍

Du kämpar så och jag hoppas verkligen att du får en förändring i ditt liv snart.
Fantastisk och bra att du valt bort alkoholen.
Du är värd att få vara lycklig varje dag🤗

Kramar
💚💚💚

sweatpea
Vad du är stark du är. Fick

Vad du är stark du är. Fick en tanke när jag läste ditt inlägg om att du känner dig som i ett fängelse. Har du funderat på att bygga upp ett fuck off kapital? Även om det kanske är en liten summa du kan lägga undan regelbundet så är den till hjälp den dagen det är dags. Planera för ett liv i frihet för dig och barnen. Fortsätt kämpa

Lim
Sweatpea och FinaLisa, tack

Sweatpea och FinaLisa, tack båda för era ord ♥️ ja visst stämmer citatet väldigt bra FinaLisa!

Jag har börjat spara pengar ett antal gånger men det kommer alltid saker som behöver betalas i vägen och min mans beteende gör inte ekonomin lättare. Jag har tack och lov ett mkt bra skyddsnät av andra anhöriga som jag vet kommer att hjälpa mig om jag behöver det. Inte för att jag själv inte tänker göra mig beredd på olika sätt men jag vet att de kan hjälpa mig på många sätt och de är måna om mig och mina barn ♥️ tack och lov.

Jag vaknade runt 5. 30 imorse av att solen sken i mina ögon genom persiennen. Pustade ut när jag insåg att det betydde att det var morgon och han inte väckt mig full. Faran över liksom. Gick ut med hunden. Lättad. Tittade runt lite hemma och insåg att han inte var hemma. Ingen big deal. Så gör han ofta också.

Nyss ringde han. Han har blivit tagen till en annan stad för att sova natten i fyllecell. Det var fullt här tydligen (tragiskt va). Han verkade vilja att jag skulle bli upprörd å hans vägnar över att polisen varit idioter som kört honom till en annan ort. Men jag tycker att det är han som är en idiot. Håll dig nykter, håll dig hemma. Ser han någon köra mig till fyllecell genom landet? Behöver han vakna av att jag fylleäter eller bråkar på nätterna? Vaknar han och inser att jag inte kommit hem på hela natten? Alltså herregud. Vore rollerna omvända hade han lämnat mig DIREKT. Tanken är absurd att han skulle ha en fru som är som han är.

Innan han hinner hem idag tänker jag sticka ut med barnen och hunden. Vill inte höra honom anklaga polisen för det ena och det andra. För min del får polisen gärna behålla honom. Jag är glad att de tog honom så att jag fick sova ostört. Hoppas de vet det... Att trots fylleristernas gap och skrik och ouppskattning så finns det anhöriga hemma som de räddar genom att inte låta fullisen åka hem. Anhöriga som är tacksamma för jobbet de gör.

Kram till er alla. Drick inte!!!

Amanda
Lim,

Vilken resa du har gjort! Du slutade dricka alkohol för flera år sedan och är glad och stolt över det beslutet. Fantastiskt! Nu prioriterar du dig själv och barnen och jobbar för att skapa hållbara rutiner som kan ge lugn. Samtidigt blir du påverkad av din mans förhållande till alkoholen. Du drar ett stort lass för att få allt att fungera och känner oro för var han befinner sig när han är berusad. Inte konstigt att det dyker upp mörka stunder och att det finns tillfällen då du känner dig instängd. Imponerande att du trots allt som händer omkring dig håller fast vid dina värderingar och fortsätter att känna in vad du behöver och önskar! Du är ansvarsfull. En fin egenskap som bidrar med trygghet och stabilitet för dig och dina barn. Vad skulle du vilja ha mer av i ditt liv? Vad ger dig kraft och energi? Dela gärna med dig om du vill.

Varma hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

miss lyckad
99% Igenkänning..

På mannen. Mitt ex, gjorde också en massa idiotgrejor på fyllan..Du känns superstark nu lim💕..Jättefint att läsa om dina tankar och göromål..Det låter som din inre styrka har vuxit i takt med tiden..Jag tänkte häromdagen också på plufsigheten som blir av alkohol..Jag känner som du att kläder sitter snyggt, och att man ser en fräsch kvinna i spegeln😍..Det känns som om dina steg framåt blir mer och mer bestämda..Om du minns så vacklade jag också många gånger i mitt förhållande till exet..Hade han varit full hela tiden hade separationen gått snabbare..Men ju mer semestrar och helger som söps sönder, desto närmre kom föraktet från mig till honom..Jag tror stenhårt på dig lim, det har jag alltid gjort..Stor varm kram💕🙏🏻✨💫

Adde
Välkommen

till det nyktra livet Lim ! Underbar läsning !!

Knaskatten
Oj

Så imponerad av dig och av hur du orkar. Det låter verkligen som att du får dra hela lasset och stå för all trygghet. Att det ibland kommer ett mörkare inlägg - allt annat vore vansinne. Skönt att läsa att du har ett bra stöd i dina anhöriga. Vet inte hur gamla dina barn är, men hoppas att du snart kan komma ur din situation!
❤️❤️❤️

Lim
Tack Amanda, miss lyckad,

Tack Amanda, miss lyckad, Adde och knaskatten ♥️

Amanda, jag funderade på din fråga om vad jag behöver mer av i mitt liv och vad som ger mig energi. Det jag direkt tänkte var att jag snarare behöver mindre av något och det är mindre av min man och hans laster. Jag har önskat MER av honom så länge men fått inse att det inte kommer att bli så som jag vill ha det. Det är sorgligare att vilja ha mer av något än mindre. Kanske mer frustrerande såhär men mindre ledsamt.

Jag får energi och kraft av att vara aktiv och att vara ute så det anammar jag MYCKET i mitt liv. Jag har svårt för att "lata mig" för då blir jag rastlös. Promenader njuter jag av och det är en hel del orsaken till att jag så gärna vill ha en hund.

Jag tror jag behöver mer "egentid" egentligen men som livet ser ut nu är det svårt att få till det så ofta. Jag gillar inte att lämna barnen. Så jag har löst det genom att inkludera dem mkt i det jag gillar. Vi har gemensamma intressen och det är väldigt roligt. Jag kan inte få nog av mina barns sällskap ♥️ samtidigt vet jag att jag måste nära mina egna kompisrelationer också. Men jag pressar inte mig själv i det för det gör INGEN nytta för mig. Allt har sin tid. Det sista jag behöver är att få tiden att räcka till ännu mer.

Min man sa igår att han ska ta en paus med drickandet. Jag tar det med en stor nypa salt. Alla hans vänner dricker som hobby och vill mer än gärna ha med honom på eländeståget. Nåväl. Tänker inte ens lägga tankekraft på det för det gör varken till eller från. Är trött på att bli besviken.

Knaskatten, båda mina barn går i lågstadiet ♥️ de har vuxit mkt och framtiden skrämmer mig lite mindre nu hur det än kommer att bli med mig och min man.

Tack snälla Adde. Det känns bra här i det vidare livet. Rätt på alla sätt och extra bra nu när jag börjat skriva lite mer igen. Pausen var bra för mig men det har varit skönt att skriva här under ledigheten.

Å miss lyckad, du är en sådan tröst för mig ♥️ jag ser framför mig hur jag en dag kan ta samma steg som dig om det behövs. Just ikväll känns tanken sorglig (där ser man, jag hoppas tydligen på att min man kommer sluta med alkoholen och en del av mig verkar tro det?! Häromdagen var tanken inte alls sorglig).

Nu ska jag ta en dusch. Skölja av mig sjövattnet från dagens kalla bad och sedan ska jag ta en promenad.

Hoppas ni har en lugn kväll där ute ♥️ kramar!

Lim
God kväll (natt 🤪) allihop.

God kväll (natt 🤪) allihop.

Idag har jag haft en underbar dag. Sol och bad som vanligt plus lite annat. Höll på att bli pannkaka vid ett tillfälle när min telefon ringde. Det var socialtjänsten som hade fått in en orosanmälan på barnen pga min mans senaste LOB. Samtalet var helt okej. Vid ett tillfälle sa handläggaren ungefär "men vad tycker du om hans drickande, det är ju inte bra att dricka sådär Ofta? Han har fått x antal LOB, det är ju inte normalt" med en ton som lade en del av ansvaret på mig (menar inte att det var så hen menade men efter år av skam och av försök att hjälpa honom har jag ju ingen ork ens att stötta längre) jag svarade helt ärligt att jag sköter mig själv och barnen och allt jag har att göra. Min man får sköta sitt drickande själv så jag vet faktiskt inte om han behöver eller vill ha hjälp eller vad som krävs nu. Barnen har det bra och ser honom inte dricka och han inte dricker inte hemma (vilket är sant).

Syftet med samtalet var ju att stämma av hur barnen har det och jag vet ju att mina barn har det bra. Så tack vare det var det ju lätt att prata. Jag sa även att jag inte dricker överhuvudtaget så barnen har mig när/om min man är ute.

Min man har inte bett om ursäkt eller så för att jag behövde ha ett sånt här samtal. Det enda han sa om det var att han blir arg över att de ringde. Arg över att polisen tog honom. Han tyckte allt var onödigt.

Hur som helst. Ärendet avskrivs.

Jag är glad för det givetvis. Men samtidigt har jag svårt att förstå systemet. Många ljuger nog för socialtjänsten. Av rädsla antingen för den drickande partnern eller rädsla för att barnen ska dras in i något.

Jag tycker ju att min man behöver hjälp men inte törs jag säga det till en främling på telefonen.

Men jag hoppas att jag hade vågat säga om barnen for illa. Än så länge gör de inte det. Och det är ju det viktiga och det är det som orosanmälan handlade om.

Han har inte druckit sedan den LOB:en trots lediga dagar. Det betyder inte att han inte kommer att dricka snart men jag gissar att han ändå längst inne känner att något gick snett sist och att alkoholen spelade roll. Även om han inte erkänner det.

Tackar min lyckliga stjärna för att jag är nykter. Förstår ni vilken lättnad att kunna ta ett samtal med socialtjänsten sådär utan att bli orolig ens?! Jag har ju ingenting att dölja eller skämmas över. Inga lik i garderoben. Och jag vet att mina barn mår bra, helt ärligt.

Ja ni, man lär så länge man lever och jag får väl försöka se allt som en erfarenhet. Som ett kapitel i mina memoarer. Så kan jag skriva nu för att jag försöker ha lite distans till allt. Försöker lägga kraften på det positiva.

906 nyktra dagar idag.

Tack gud för det.

Kramar till er alla ♥️

Knaskatten
Jobbigt

Kan inte ens föreställa mig, men det måste vara så jobbigt att behöva ta emot ett sånt samtal.
Positivt förstås att din man inte har druckit på några dagar nu. Förmodligen känner han väl innerst inne att det skulle behövas en förändring? Ibland är det lättare att vända sitt eget dåliga samvete/ångest till ilska utåt.

Förstår din man hur du känner tror du? Går det att prata med honom? Du verkar vara en så genomtänkt, intelligent och reflekterande människa och jag tänker att din man borde ha några av de egenskaperna också (bakom alkoholen) eftersom ni ju har valt varandra en gång i tiden.

Stor kram till dig!

Lim
Tack knaskatten för ditt svar

Tack knaskatten för ditt svar. Och tack för kramen ♥️

Ärligt talat tror jag han förstår till en viss punkt. Men hans själviskhet är för stor. Jag har ju talat om förut att ett tag fick hans drickande mig att inte tycka om att leva ens. Jag sa det till honom när han frågade mig hur det kändes att han varit nykter tre månader. Jag öppnade mig då om hur lättad jag var och hur dåligt jag mått tidigare. En vecka efter det samtalet började han dricka igen!! Så det bevisade för mig hur lite mina känslor betyder.

Vi är väldigt olika som personer han och jag. Och med tiden har jag ju varit med om så mkt dåligt att jag har svårt att se det bra. Om han gör bra saker ser jag det som oäkta eller tillfälligt för jag väntar bara på nästa svek. Som jag skrivit förut... Det har gått för långt så det är svårt att reparera.

Igår kom jag hem med barnen på kvällen och hörde direkt på min mans skratt att han druckit. Han var inte direkt full men jag hör direkt när han försöker skratta på ett artigt sätt som för att dölja att han druckit. Han somnade innan oss (det brukar inte hända när han dricker trots att jag brukar önska det). Han gick upp i natt och drack massa vatten. Också ett tecken på att han druckit. Alltså jag letar inte tecken för jag vet direkt ändå. Jag är galet känslig för lukten av alkohol. Känner direkt.

Men när jag hörde honom i köket så kände jag bara "hur ORKAR någon dricka?". Det är ju ett elände. Elände från stunden man ska köpa drickan till stunden när kroppen skriker efter vätska och ro.

En sak som jag varit bestämd med sedan jag slutade dricka är att jag aldrig köper alkohol. Jag köper inte ens en folköl till någon. Det är skönt att min man respekterar det. Att han inte tjatar. För hade jag inte bestämt det hade jag nog lätt fått köpa ut åt honom. En del i lättnaden av att aldrig dricka är också att aldrig köpa. Jag hatade att köpa alkohol när jag drack. Ibland drack jag inte av enda orsaken att jag inte ville köpa.

Så mkt ångest och vånda man slipper när man ger upp alkoholen alltså.

Hoppas ni alla får en bra dag där ute i landet ♥️

miss lyckad
Hej Lim💕

Jag minns när jag läste om någon tjej som slutat dricka och bodde ändå delvis med sin supande partner att jag tyckte synd om henne. Tänkte också att vad skulle hon med honom till? Sen efter något år så satt jag i samma situation..Saker blev värre, utan att jag tänkte på det. Jag är van att hantera speciella situationer sen många år tillbaka..Vilket ju många av oss är bra på..Det som gjorde mig redo att flytta, var när jag förstod att exmannen aldrig tänker sluta dricka..Hans kunskaper och insikter om sitt och andras beroende var typ noll..Då tänkte jag att jag vill inte slösa bort mitt och barnens liv på någon som slösar och super bort sitt..Steg för steg..Satte den första stenen i rullning och det blev lite positiv dominoeffekt..Allt har sin tid..Numera ger jag bort min tid till folk som vill varandra väl..Där ingår inga missbrukare..Du har hjälpt mig flera gånger lim, med dina svar och tankar..Hoppas jag kan vara ditt stöd också..Stor varm Styrkekram..❤️

Knaskatten
Knepigt

Du sitter i en sits som måste vara otroligt jobbig och svår, Lim. 💞
Och miss lyckad, så bra att du finns som stöd! Som har varit i en liknande situation. Har du ensam vårdnad om barnen, eller bor de även med pappan?

miss lyckad
Barnen..

När jag flyttade, bodde dottern helt hos mig, sonen ville bo med pappan v/v..Sedan började pappan dricka mer på kvällar och helger när sonen var där, så sonen ledsnade..Vi har gjort så att sonen som är 15 styr själv hur mycket han vill vara hos pappan..Alkoholismen är progressiv, det innebär för sonen att det blir svårare att bo hos pappan..Nu flyttar sonen till eget pga studier..Det jag har försökt tala om för barnen är att alla har val..Det finns hjälp att få om man vill..Barnen kan inte göra så pappan dricker mindre eller slutar..Det är bara han själv som kan det..

Lim
Ja knaskatten det är svårt

Ja knaskatten det är svårt ibland. Och sorgligt. Tack för din omtanke ♥️

Saknar enormt att ha en partner att känna sig som ett team med. Det gör jag ibland men inte ofta. Jag känner att jag bär ett enormt ansvar och det kan ge mig dödsångest rentav. Vad händer om jag försvinner?! Kommer barnen ens få tänderna borstade? Kläderna tvättade? Ja... Allt sånt skrämmer mig ibland.

Jag har i alla år jag minns haft ganska mkt existentiell ångest i augusti. Har nog skrivit om det här förut också tror jag. Och den börjar komma nu och jag har varit på väg att få panikångest några gånger. Men tack vare nykterheten (som vanligt) har jag ju lärt mig hantera känslor så just nu rider jag igenom det så gott jag kan. Jag vet att jag är sådan här och att jag kommer att komma över det. Men för stunden är det lite jobbigt och jag känner mig ganska liten. Just dödsångesten jag får är så tung. Den är inte alls bara kopplad till min mans drickande utan såhär har jag nog ändå. Men det blir ju värre av att jag känner mig som ensam ansvarig för livet typ. Men som med mycket annat försöker jag se det som positivt att jag upplever komplexitet eller hur jag ska uttrycka det. Ju mer man upplever och känner och är med om desto ödmjukare blir man och desto mer kan man ju relatera till olika människor. Det är inte bara av ondo att vara med om svåra saker eller känna svåra känslor.

Nu ska jag ta en kortis med vovven och krypa ner i sängen.

Fick dock plötsligt ett behov av att släta över lite av det jag skriver om min man fastän jag inte borde. Det är ju min ventil att skriva anonymt om det jag inte pratar om högt i verkliga livet. Men vill ändå säga att han har goda sidor. Det är ju bara det att alkoholen tenderar att överskugga det. Och det är därför alkohol är ett jävla helvete.

Så. Nu fick jag svära lite också. Skönt.

Puss och godnatt!

PS. Miss lyckad du är som min klippa i stormen så du vet ♥️

Sofia
Stöd?

Hej Lim! Du skriver om en ökad ångest, som du har haft ett mönster av att känna under augusti i många år. Starkt att du klarar av att rida igenom känslorna nu så gott du kan, utan att döva med alkohol. Det låter ändå tungt att gå runt med dödsångest och att känna sig så ensam ansvarig för livet, även om du har den fantastiska förmågan att se fördelarna med det eftersom det gör dig mer ödmjuk. Känner du något behov av mer stöd för att orka ta dig igenom den här ångestperioden? Jag tänker t.ex. på om du skulle kunna känna dig stärkt av att träffa någon som arbetar med anhörigstöd, t.ex. via kommunens beroendeenhet, eller psykolog/terapeut via vårdcentralen. Men det är bara en tanke från min sida, du känner dig själv och vad du behöver bäst!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen & anhörigstödet

miss lyckad
Du är stark...

Jag blev tårögd när jag läste ditt inlägg lim..Du har det tungt emellanåt, men har hittat strategier att klara dig..Kanske som Sofia skrev, att du skulle prata med någon. Just för att få se din egen situation utifrån..Du har stöd från ditt nätverk..Men ibland kan det vara bra att lätta sitt hjärta för någon annan. Måste inte vara proffs heller..Kanske någon på jobbet..Hursomhelst. så vet jag att du klarar dig, och barnen.. Varm Styrkekram till dig fina, starka, underbara lim❤️

Lim
Tack Sofia för rådet. Jag

Tack Sofia för rådet. Jag känner mig inte redo att prata med någon tyvärr. Jag vet inte... Men egentligen borde jag kanske. Någon dag kanske jag kommer till en punkt när jag gör det. Har det i åtanke i alla fall ♥️

Miss lyckad. Ja jag klarar mig. ♥️♥️ Igår hörde jag min man prata i telefonen. Han pratade om öl med sin kompis. Jag trodde att han skulle sticka iväg och dricka. Kände att jag skulle be om skilsmässa idag. Att jag inte har något att vänta på.

Sedan blev det inget drickande och vi såg en film istället. Då kände jag att jag skulle kunna leva med honom för alltid.

Det blev så tydligt hur alkoholen är det som faktiskt kommer att rasera allt. Mycket är dåligt i övrigt tycker jag men det är alkoholen som är den enda grejen som gör att jag vill skiljas.

Men jag undrar vad jag väntar på. Eller jag vet. Att barnen ska bli större. Att de kan välja vart de vill bo. Att de kan lämna pappans hus om de inte vill vara där. Att de ska slippa bli dem som väcks av honom på natten när han dricker. Några år till och sedan kommer jag bli så pass ensam i mitt hem att jag tror att steget kommer bli lätt att ta. Jag menar, vänner kan man ju vara men jag måste inte vara ihop med honom om jag inte ens vill?

Det är väldigt skönt att känna den här känslan av att jag får faktiskt lämna honom om jag vill. När tiden är inne och barnen större kan jag dessutom börja bete mig mer som jag vill och det i sig självt kommer nog leda till att min man kanske tar steget till att skiljas. Jag spelar ju ett spel just nu ärligt talat. Stunder jag egentligen vill skrika på honom så gör jag tvärtom. Man kan inte spela ett spel för evigt.

Ibland läser jag i anhörigtrådar där folk råder skribenten att lämna maken (det är typ bara flickvänner och fruar som skriver) för barnens skull. Men jag tänker tvärtom. Så länge det inte är våldsamt hemma förstås. Men än så länge anser jag helt att mina barn har det bäst såhär. Jag kan skydda dem och ha dem 24/7. Och det pågår ingen öppen konflikt mellan mig och min man. Skulle hans drickande däremot börja drabba dem så skulle jag vilja lämna honom och se till att barnen får vara med mig och att ex. Socialen får veta exakt hur han beter sig. Men jag hoppas och tror att det inte kommer att bli så.

Alltså om min man skulle få läsa det jag skriver 😂 Han skulle tro att jag skriver om någon annan. Han tycker ju att han dricker helt normalt. När han blev LOBAD var han ju bara ute och festade (som ALLA andra gör tydligen) och hade oturen att träffa en polis som var en idiot.

Ofta tänker jag att jag vill vara singel sedan. Men ibland föreställer jag mig ett liv med en nykter kille. Men ganska snabbt avfärdar jag den tanken för jag tror det är så svårt att hitta en sådan man. Som dessutom är nykter med planen att vara det för alltid. Nej hellre är jag ensam än att oroa mig för alkohol i olika former. Jag hatar alkohol för mycket alltså.

Dagen jag är singel:
Jag ska ha ett rent hem där både alkohol och cigaretter är förbjudet.
Jag ska sova med öppen sovrumsdörr utan att vara rädd för att någon berusad man ska få för sig att komma in och störa mig.
Jag ska bjuda hem folk oavsett tid på dagen, kanske kl 8 på morgonen!
Jag ska ge barnen mer utrymme. De kan få en hel våning i huset för sig själva om de vill. Inget rum kommer att vara vigt åt en bakfull man.
Jag ska spela musik och dammsuga på förmiddagarna när det är helg.

Jag ger det här äktenskapet x antal år (har en siffra men vill inte skriva ut den). Sedan är det tack och hej. Och detta skriver jag nu trots att det varit lugnt här hemma. Jag har rätt att ha det som jag skrev ovan.

Kram från en tjej som varit nykter 2 år och 6 månader idag 💪💪♥️♥️

Knaskatten
Grattis Lim!

Två och ett halvt år! Det är ju fantastiskt!

Tycker att du resonerar så himla fint och klokt. Att stanna tills barnen är stora nog att välja själva. Om du orkar det låter det som en bra plan. Men viktigt att du känner efter vad du står ut med och klarar av! Att du också tänker på dig själv i allt. ❤️

Det du vill ha i livet är ingenting konstigt. Det låter som ett vanligt, tryggt, bra liv. Och det är du så värd.

miss lyckad
Grattis tjejen❤️

Mycket bra och målmedvetet jobbat..Vi fortsätter så....🍀🍀🍀

Knaskatten
Hur har du det?

Hur är läget, Lim? Hur går det med mannen? ❤️

Lim
Tack finaste knaskatten och

Tack finaste knaskatten och miss lyckad ♥️ jag har gått in här några gånger men inte orkat logga in. Skjutit upp det hela tiden.

Det var rätt lugnt här ett tag. Men nu har min man åter igen gjort massa dumma saker berusad. Jag satte ner foten idag. Förväntade mig en ursäkt och ånger men han sa att det var mitt fel att han betett sig som han gjort?! Att han får komma hem när han vill och att det inte är min ensak. (han väckte mig alltså med gräl kl 3 på natten ett par timmar innan jag ska till jobbet).

Jag sa att det är bättre att vi ansöker om skilsmässa. Jag sa att jag inte kan leva med en person som är ute och dricker på nätterna och väcker mig och barnen när vi behöver sova. Att han ens kan påstå att det är mitt fel och tycka att han får göra exakt som han vill gör ju bara att jag måste ut ur detta äktenskap. Det ÄR inget äktenskap.

Jag VILL inte behöva skiljas. Jag vill absolut inte det och jag dör av tanken att det skulle kunna bli värre för barnen?? Men hur ska jag orka flera år till såhär när han visar NOLL intresse av att ändra sitt beteende!?

Jag vill lämna honom. Jag vill bo ensam med mina barn. Jag vill ha en kontakt hos socialen om barnen ska vara hos honom (hur han nu ska vilja ha dem... Han vill ju bara ut hela tiden). Jag kan inte fortsätta det här spelet. Han bidrar inte med NÅGOT bra i mitt liv förutom att jag får ha barnen heltid om jag lever med honom (vilket inte är så bara...).

Vill inte skriva vad mina barn säger och tänker men de har alltså börjat påverkas av hur han beter sig. De är för stora för att missa allt nu.

Önskar jag kunde se in i framtiden. Vilket val är det rätta!?

Hur mycket ska man stå ut med och till vilket pris?

Jag skriver av mig nu. Vet inte vad som kommer att hända men jag känner att jag vet att jag kan inte fortsätta leva med honom när han dricker. Men jag kan inte heller låta barnen behöva göra det utan mig sedan heller. Nu finns jag ju alltid med.

Vad är bäst för barnen?!

Usch. Livet är så orättvist tycker jag.
Jag ska inte behöva känna ångest över att barnen ska behöva vara med sin egen pappa. Finns det hopp att han kanske blir en bättre pappa om vi skiljs?

Fuck alkohol. Jag kan inte fatta att folk sitter hemma och MYSER med sånt skit. Samma skit som river sönder min familj. Helvete!!!!!!!

Jag har snart ingen självrespekt kvar. Jag är hans slav. Han gör vad han vill och jag bara ler. Men jag klarar inte mer. Inte när han rakt ut nykter säger att han får komma hem när han vill och att det är mitt fel att han bråkar med mig. När han inte ens ångrar sig dagen efter. Då har någon slags gräns passerats.

Käre gode Gud, hjälp mig att bli fri och hjälp mina barn ♥️ hjälp oss komma ur den här situationen hela tillsammans ♥️

Knaskatten
Åh Lim!

Vilken fruktansvärt jobbig situation du befinner dig i. Det måste vara förfärligt. Och så mycket du har stått ut med och hållit ihop under så lång tid..! Jag förstår verkligen att du reagerade som du gjorde, och jag tycker att du gjorde rätt i att sätta ned foten. Det har ju pågått så länge nu att det inte kommer att bli någon ändring av sig självt. Jag förstår att det känns urjobbigt med tanke på barnen, men samtidigt: de märker ju vad som pågår. Och även om du finns där som deras trygghet 24/7 så påverkas de så klart av att ha en pappa som gör tvärtom, finns där med sin otrygghet. Det påverkar ju dem också.
Kom ihåg: det är också en gåva till barn att stå upp för sig själv som förälder. Allt kommer att ordna sig.
♥️ ♥️ ♥️

Ler
Du är tillbaka ..

Finaste finaste Lim ❤️ Loggade in i dag o ser att du är tillbaka ... och har varit det ett tag .. så jag hade en del att läsa ikapp .. och såå sorgligt det är att läsa ditt senaste inlägg .. vad A gör mot oss o våra familjer o barn .. Har hela tiden vetat att du har en plan och att det är dags nu .. du har själv kommit till den punkten att nu får det vara nog .. Barnen o du behöver komma ifrån homom och som du säger så förstår o känner de mer än vi tror .. Förstår också hur jobbigt det är att hela tiden fundera om vad som är rätt och ovissheten om hur det ska bli .. Jag har ju själv gjort den resan .. Tänker på dig på dig o hoppas att du har krafter kvar att ta dig igenom den här jobbiga tiden .. kom också ihåg att det är helt ok att be om hjälp , från vänner o familj .. skulle så gärna vilja komma upp o hjälpa dig och barnen ❤️ du är värd så mycket mer ❤️ Massor med Kramar .. Lerigen

Sidor