Nykterist och alkoholist i en kropp

892 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
miss lyckad
Bra inlägg MM🌺

Vi a-beroende, men även andra beroende blir ego..Dels för att vi måste ha substansen, och planerar för det. Men även för att substansen, beroendet gör att det är det viktigaste vi har..I fall där båda dricker brukar det finnas en som tar mer ansvar..Bra att du skriver mycket Lim..Dina tankar blir klarare..Stor varm kram både till MM och dig lim❤️

Lim
Tack snälla Monday. Du

Tack snälla Monday. Du trampar inte alls på tårna. Tvärtom håller jag med dig. Jag tänker ofta att han verkar utvecklas bakåt. Han bli omognare med åren istället för tvärtom.

Det är konstigt nu. För min man vaknade och betedde sig som om han inte väckte oss kl 4 imorse och tjafsade. Han busade med barnen och mig ville han krama. När han bad om en till kram i sängen senare sa jag faktiskt att jag inte vill kramas. Jag frågade vad han håller på med och om han glömt att jag fick kliva upp kl 4 imorse. Att jag VARJE vardag går upp 5.30 och behöver få sova ut nångång. Kanske åtminstone till kl 7. När jag sa det så viftade han ut mig ur rummet. Han kan inte ta diskussionerna nykter. Och jag kan inte ta dem när han är berusad.

Går han omkring nu och tror att hans monolog imorse ledde till att vi ska fortsätta vara gifta? Jag fattar ingenting.

Han började prata om något som hände utanför en bar inatt. Jag kände bara hur i helvete kan han tro att jag vill höra det. Vad gör han på en bar mitt i natten???? Alltså det är så sjukt allting att han tror att jag ska lyssna på det han säger om det och vara intresserad. Det enda jag tänker på när han pratar om sitt uteliv är på hur fortsättningen blev... "efter baren kom du hem och förstörde för din familj"...

Han verkar hoppas på att jag ska ge mig nångång. Men det kommer inte att hända. Jag planerar för julklappar jag ska ge barnen sedan till deras nya rum. För jag ska fixa hemma sedan när huset bara är mitt.

Jag ska försöka orka med att fixa ute nu på gårdarna så att det är höststädat. Måste rycka upp mig.

Kramar till er alla.

miss lyckad
Sjukskrivning..

Känner du dig utmattad, så är du inte frisk..Känn efter vad du orkar..Ingen tackar dig för att du kör slut på dig själv..Den viktigaste personen i ditt liv är du❤️Om du får energi och kraft genom vila, så blir livet bättre för dig och barnen..💕✨

MondayMorning
Egoistisk beteende vid beroende

är inte samma sak som att man är en egoistisk människa. Det är ju alkodrogen som tagit över hela hjärnan och allt kretsar
till hur - var - när och hur man ska kunna dricka. Naturligtvis finns det en kärleksfull och empatisk människa bakom. Man måste
bara kidnappa tillbaks hjärnan - och det är inget som släpper på ett par veckor. Erase and rewind tar tid. Sätt dig i själv i en bunker tills det har skett. Det är hans ansvar.

Precis som du skriver Lim. Bara att sitta och berätta om vad som hände utanför en bar på fyllan medans du var hemma med era barn och försöker få lugn och ro - visar ju precis på detta. Vad fan liksom? Varför skulle du bry dig?

Jag har gått igenom två stora separationer och har märkt att männen har haft samma beteende - pendlat mellan extrem kärleksfullhet (smicker och ett överdrivet sätt att uppvakta) och när det inte funkar så blir det elakheter. Stålsätt dig och spela strategiskt med i "schackspelet". Försök att se "draget" som ska komma och parera innan det sker. Var alltid ett steg före och var beredd.

Gå ut och andas - det handlar om DIG.

Knaskatten
Du har fått så många

Du har fått så många klokskaper skrivna här redan, så jag kan bara hålla med!
Du gör så rätt och klokt. Bra att du pratar med barnen, tycker jag. De förstår ju och känner av, och behöver få känna att det inte är tabu att ta upp saker. Att deras känslor är okej. Du tänker helt rätt med att inte smutskasta, men ändå vara ärlig. De behöver förstå att det inte är deras fel. Inte ett dugg.
Även om allt låter hemskt jobbigt så känns det ändå som att allt går åt rätt håll! Att ni börjat prata om hur det ska bli sen, att han förstår att du kommer att vara barnens huvudsakliga trygghet framöver. Jag hoppas bara att han kan flytta ut! Att du kan byta lås, så att du aldrig behöver höra hans nyckel i dörren mitt i natten igen. Att du kan skapa ett 100% tryggt hem för dig och dina barn, där saker görs på ditt sätt. Där barnen får sova på helgen tills de vaknar av morgonljus, fågelsång och doft av frukost istället för av bråk och oro alldeles för tidigt. Fantisera om framtiden, måla upp drömbilden - snart är ni där.
KRAM

Knaskatten
Och ja just det

Sjukskriv dig! Om du funderar på det betyder det nog att du behöver det. En skilsmässa är ingenting lättvindigt, och du behöver ju vara klippan för tre personer här, samtidigt som du behöver handskas med nummer fyra som suger energi från dig. Om du behöver återhämtning, se till att få det.

Lim
Tack igen miss lyckad,

Tack igen miss lyckad, knaskatten och monday för era hjälpsamma råd och tankar.

Jag känner mig helt vansinnigt låg i dag. Vill gråta och skrika samtidigt som jag känner mig apatisk. Är så själsligt trött.

Min man sökte kontakt med mig flera gånger igår. Han frågade om vi skulle se en film. Jag sa att jag inte orkar. Det brukar jag sällan säga. Men jag kände att ska vi se en film kan jag ändå inte göra det förrän vi pratat igen. Och jag orkar inte prata mer. Orkar inte upprepa allt.

Han skrev nyss ett sms och önskade mig en bra dag. Det har han inte gjort på en månad. Jag vet att det inte är en stor grej men för mig blir det som en kniv i hjärtat.

Han har inte bett om ursäkt. Inte sagt i nyktert tillstånd att han inte vill skiljas. Han bara låtsas som ingenting men med en attityd där det verkar som att han tror vi är ett steg närmare nån slags försoning??

Det sjuka i mitt beteende är att jag tänker hela tiden "dricker han EN gång till så VET jag att vi ska skiljas". Och han dricker ju hela tiden igen och igen men varje gång tänker jag samma sak: "EN gång till och jag vet att han vill skiljas". Men egentligen är det redan för sent.

Igår kom mitt ena barn till mig och sa "förlåt mamma, jag har berättat för två kompisar om dig och pappa. Förlåt". Jag hann tack och lov finna mig i situationen och sa "du behöver absolut inte säga förlåt. Ta tillbaka förlåtet vännen. Du har rätt att prata med dina vänner om saker du är med om". Jag vet att allt kan spridas nu genom dessa kompisar men det struntar jag i. Min man valde att dra in barnen och göra våra problem till barnens problem.

Det är inte officiellt att vi har ansökt om skilsmässa men vill min man ha det hemligt för andra skulle han hållt tyst.

Det räcker att jag går under av alla hemligheter vi har. Men barnen ska inte behöva leva så.

Jag är sjukskriven idag. Kanske blir det hela veckan. Jag vet inte.

Tänker på de krav jag lade fram till min man förut när vi nyss ansökt om skilsmässan. Han har inte uppfyllt ett enda av dem plus att han har dragit in våra barn. Hur kan jag ändå känna att jag inte vet om vi kommer skiljas. Hur kan man vara så i okontroll över sitt eget liv som jag är?

Hur kan jag mitt i min egen olycka tycka synd om honom? Han väljer ju det här varje dag året runt. ☹️

Knaskatten
Jag tror att du kan det för

Jag tror att du kan det för att du är en fin människa själv. Du tolkar in hur du skulle betett dig i hans situation. Därför går du på samma nit igen - för att du själv inte skulle ljuga och svika och manipulera så.
💗

Lim
Tack knaskatten för fina ord

Tack knaskatten för fina ord ♥️♥️

Idag har jag tänkt så det känns som att jag hört min egen hjärna knaka.

Min man frågade mig igår "vill du att jag flyttar imorgon? Du verkar så obekväm med mig". Jag förklarade lite senare när barnen inte var i närheten (de är så rädda för att vi ska bråka igen) att jag beter mig obekvämt för att jag är sårad!! Sårad sedan i lördagsmorse när han skrämde barnen och höll oss vakna igen.

Vi hade ett bra samtal på kvällen sedan.

Idag är det jobbigt. Jag vet nu att han på riktigt tror att vi skulle kunna lösa våra problem genom saker som inte har med drickande att göra. Jag inser att när han letar lösningar så är de fokuserade på det HAN saknar här. Att jag vill skiljas pga alkoholen går inte in i hans huvud hur ofta jag än säger det.

Han sa att han väckte mig sist full för att han tyckte det var jobbigt att vi inte pratar. Jag försökte IGEN förklara att han måste prata på dagen. Nykter.

Han jobbar borta inatt och det känns skönt. Just nu är vi vänner men jag är också rädd att skicka fel signaler. Vill inte vara för kall men inte för varm heller. Det är en ansträngande balansgång.

Igår gick jag och barnen en promenad. De öppnade sig massor. Och jag inser att för deras skull måste jag genomföra detta. Jag har gett honom många år att ändra sig men det händer aldrig. Och skulle han lyckas sluta dricka några månader så kommer han börja igen ändå. Så har det varit alla år. De gånger han slutat dricka men sedan börjat igen har det skett som från en klar himmel och utan ånger. Trots att jag varit förkrossad så har han bara ryckt på axlarna och sagt att han kan sluta sedan igen om han vill (men han har inte viljat).

Uhh. Jag har svårt att uttrycka mig i skrift ikväll. Tankarna spretar åt så många håll.

Jag tänker kring barnen. 1. Det är tufft att tänka de ska vara själva med sin pappa men han måste lova att vara nykter om de ska vara där 2. De kommer i alla fall att ha ett hem hos mig som garanterat är helt tryggt och alkoholfritt och där allt handlar om att de ska ha det bra. Aldrig bråk eller otrygga nätter.

Skulle de få det svårt hos sin pappa ska jag lösa det så att de slipper vara där.

Nu har de ett hem där jag visserligen alltid finns till hands men jag kan tyvärr inte lova trygghet som det är nu när deras pappa dricker. Jag själv känner mig inte ens trygg. Barnen pratar mkt med mig och skulle de sova hos pappa och han dricker så kommer de berätta för mig. Och skulle han störa deras sömn kommer de att berätta det. Jag måste våga tro det. För just nu lever de med stor oro och de uttrycker faktiskt starkt till mig att de vill att vi ska flytta isär. Jag har lovat att inte säga detta till min man dock. Men jag vet och det ger mig kraft att orka vidare.

Barnen kan säga till mig "lova att ni inte ska bråka ikväll" och det smärtar mig så mkt att jag inte kan lova sånt. Vill min man bråka när han druckit så gör han det oavsett. Så jag kan inte lova.

Om några dagar ska min man vara ledig ett tag. Känner mig nervös. Kommer han dricka hela den tiden eller inte? Eller kommer han anstränga sig att inte göra det? Ska vi uppleva fler bråk?? En del av mig tänker att det är inte möjligt att han gör så igen. En annan sjuk del vill nästan att det ska hända. Som om jag hela tiden behöver bevis på att jag gör rätt som skiljer mig. Fastän jag inte behöver mer anledningar!! Och jag orkar inte mer bråk. Vad gör jag om det händer igen
?? Mina barn tar sån skada.

Att jag ens tänker dessa tankar är anledning nog. Denna ständiga osäkerhet. Som finns här året runt.

Det jobbiga nu är att jag blandar dessa hemska känslor men en känsla av att jag saknar honom. Hans goda sidor alltså. Det är en krock i själ och hjärta...

miss lyckad
Tankar fram och tillbaka..

Kommer ihåg när du stöttade mig när jag skulle separera..Man blir väldigt virrig och kluven tankemässigt vid en separation..Men när det handlar om att få ett gott liv för sig och barnen så gör man oftast det man måste..Ta fram styrkan som du hade när du själv slutade dricka, när du gjort andra svåra saker..Sov och vila när du kan..Försök se saken från olika håll..Mina barn blev betydligt mer påverkade av vårt supande, än jag någonsin förstod när jag var i förhållandet..Stor varm kram till dig💕💕💕

MondayMorning
Lim Du är inte i okontroll

Du ska inte behöva ha denna oron som du har.
Hur skulle det kännas om han verkligen flyttade ut direkt?
Skulle han kunna flytta ut direkt?

På så sätt skulle du få distans och tänka klart. Kunna få känna
efter - barnen får känna efter. Han får en chans att tänka till över
sitt beteende. Är det en så dum ide, egentligen?

Dessa 6 månader som man får som betänketid kanske borde förlöpa
när man faktiskt inte bor ihop. Hur ska man annars kunna göra en
bedömning av vad man vill och känner? Man behöver få distans
och få ha sin egna tankar i lugn och ro.

Det ÄR svårt att leva ihop när det är en separation på gång.
Det är extremt infekterat.

Du är absolut inte i okontroll - dina reaktioner är ju helt normala.

MondayMorning
Kramar till

Lim och Miss Lyckad.
Massa varma kärlekskramar

Knaskatten
Så bra att du pratar med

Så bra att du pratar med barnen och att de känner sig så trygga med dig att de vågar vara ärliga. Det är aldrig lätt att kritisera en förälder när man är liten, hur illa det än är. Att de ändå ser och uttrycker det de känner och att de tycker att ni ska flytta isär, det är ju ett kvitto på att du har rätt i din egen känsla.
Det är kanske inte så konstigt att allt känns fram och tillbaka ändå. En skilsmässa är ju en av de mest uppslitande sakerna man kan gå igenom. Plötsligt är ens egen verklighet och vardag på spel och allt ska förändras. Det "enkla" är ju på sätt och vis att stanna kvar och hoppas att allt blir bättre. Att inte ta ett beslut som är svårt att ta tillbaka. Och har man barn ihop och en historia tillsammans är det klart att det kan finnas varma känslor någonstans därinne. Och sorg över att allt det man hade trott, planerat och hoppats på nu inte blev så. Det är väl en process, tänker jag? Men bra att du försöker att se nyktert (höhö, pun intended) på situationen och är mån om att göra på rätt sätt och sända tydliga signaler och inte ge falska förhoppningar - trots att det svajar ordentligt inombords.
Kloka Lim! Allt kommer att bli bra.
💕

Jasmine
Kärlek❤️

Och styrkekramar... skickar jag denna morgon. Jag håller med MM- låt honom flytta ut och tänk i lugn och ro. Utifrån är valet självklart (och då brukar du säga att du inge skriver om allt som har hänt), men skilsmässa är en uppslitande process. Det blir bättre på andra sidan.

Kram💕

Lim
Monday, miss lyckad,

Monday, miss lyckad, knaskatten och jasmine... Mina tårar rinner. Känner mig så tacksam över att ni och andra skriver till mig. Vet inte vad jag gjort utan att skriva här. Känner att forumet hjälper mig ännu mer i att vara anhörig till någon som dricker än när jag själv drack. Men det är kanske för att då var jag stark och inte rädd. Nu däremot är allt mkt mkt svårare. Det är SÅ fantastiskt med ert stöd. Varenda litet ord värmer mig och håller mig ovanför ytan. Tack snälla fina ni. Ni gör skillnad för mig ska ni veta ♥️

Jag var nyss ute med min lilla hund. Promenerar så mkt med honom och det hjälper till med stressen och oron. Men nyss ville jag gråta när jag gick och det hjälpte så mycket att veta att jag kan skriva av mig här när jag kommer in.

Han kan inte flytta ut direkt. Det kommer ta ett tag innan det går. Annars håller jag med om att det hade varit bra antagligen. Nu är allt bara konstigt. Idag känner jag mig faktiskt ovanligt låg. Riktigt deppig på flera plan. Men så börjar mörkret också komma ute och det ger mig ångest. Känns som att lungorna krymper när utrymmet runt mig krymper med mörkret. Fy alltså.

Min man är ute. Han lovade att inte väcka oss inatt om han är sen. Han gav mig en kram innan han gick. Jag vet ju att han ska dricka. Han fortsätter sitt liv men nu gör han det med vetskapen om att det är detta som jag bett honom sluta med. Kanske därför han gav mig en kram. Han har accepterat det här nu. Han är inte sur (nu iaf). Jag däremot kan fortfarande inte förstå hur han kan välja bort mig till förmån för alkoholen. Fast iof verkar han inte förstå att det är det han gör. Han tror ju inte på att det är orsaken till varför jag vill skiljas.

En fördel med att han har många kompisar är att det kanske kan hjälpa mig att släppa tankarna på att han ska vara ensam.

Jag tycker det är väldigt jobbigt att gå igenom det här tunga när hösten och vintern kommer. Den tiden är svår ändå för mig alla år. Men å andra sidan kommer förhoppningsvis våren och sommaren bli bättre. Istället för att sommaren förstörs av detta. Men nu alltså. Hjälp. Känns som jag går sönder.

Min man drar ju ut. Skrattar med vänner (även fast han såklart också tycker allt är väldigt jobbigt). Han får chans att ha kul och glömma en stund. Men jag är ju kvar hemma med barnen. Såhär har det alltid varit. Han har ett socialt liv men jag har svårt att hinna med det.

En del av mig skulle vilja flytta också. Byta miljö helt. Men jag ska inte förhasta mig. Vi bor jättebra här och dessutom är det nog bättre att barnen har kvar sin trygga punkt. Får jag bara ordna här på mitt sätt och rensa ur massa saker sedan så blir det ännu bättre.

Om några år kan vi flytta om vi vill. Målar jag om här hemma och köper lite nya möbler så blir det ändå som en fräsch start kanske. Dessutom vore det kanske dumt att byta bort ett radhus nära skogen mot en lägenhet i stan nu när vi har hund också. Men just nu i min ångest får jag lust att fly bara. Men ska hejda mig lite. Kommer nog att sakna min trädgård och sånt om jag flyttar.

Kanske min ångest gör att jag skulle vilja bo i lägenhet mitt i stan där det är liv och rörelse. Och färre barnfamiljer att jämföra sig med...

Lim
Har lagt mig i sängen nu. Har

Har lagt mig i sängen nu. Har gjort läxor med barnen. Avstyrt syskonbråk. Sånt där som är mindre roligt med att vara förälder. Samtidigt är min man ute och "leker"!!

Blir plötsligt så jäkla förbannad. Varför är pappan så sällan här och tar alla strider? Nej han gör istället allt värre. Bekymmer som redan finns i barnens liv späs på av oro för gräl osv.

De gånger han avstyr bråk gör han det utan att lösa problemet som gjorde att barnen bråkade från början. Men barnens respekt för honom gör att de "skärper sig". Senare måste jag ändå ta den verkliga striden. För när han drar ut så blossar konflikten upp igen. Detta kanske inte verkar ha med hans drickande att göra men till viss del har det ju det. Eftersom hans frånvaro ofta har med drickandet att göra. Antingen är han ute och dricker eller så är han bakis.

Tänker ibland att det kommer vara tomt att vara ensamstående men jag lever ju som det nästan nu också. För helt seriöst... Det är onsdagskväll. Och jag är ensam med barnen. Inte för att han jobbar eller gör något för familjens skull. Han är ute och roar sig och jag vet inte ens med vilka. Ja nu ska vi separera så jag kanske inte ska säga så mkt längre (men vi bor ändå ff ihop) men såhär levde jag förut också. Såhär ÄR mitt liv med honom. Inte alla dagar och kvällar men majoriteten av dem om han inte jobbar.

Han har lovat att inte väcka oss. Men det är ändå en spänning i mig nu. För jag vaknar ju oavsett om han kommer in i rummet eller inte. Han stör ju min sömn ändå liksom. Detta är jag såååå trött på. Det gör att jag måste ha dörren stängd och öronproppar i. Sover sämre. Fan vad trött jag är på det här. Och han undrar varför han är ensam hemma sedan? När han väl är hemma en kväll vill jag gärna sova tidigt för att passa på att få sova en natt ostört. När han är nykter hemma kan jag sova gott för då stör han mig inte.

Risken inatt är också att barnen kan vakna och oroa sig även om han inte öppnar dörren in till oss. Nu har de också fått den oro jag lever med. Men det kändes som att han verkligen menade vad han sa när han gick iväg om att inte väcka oss. Han kändes medveten och på nåt sätt visade han nån slags omtanke. Så jag hoppas han inte druckit för mycket och glömmer bort det....

Han pratar om att vi inte sover ihop som att det är orsaken till våra problem. Men det är ju hans drickande som gör att jag har slutat sova med honom. Hur ska jag kunna sova med någon som ramlar in kl 3 eller 4 på natten regelbundet?? Aldrig i livet. Det funkar ju inte helt enkelt.

Alkoholen är verkligen grunden till så mycket ont. Det är fröet till alla problem och alla symptom på vårt dåliga äktenskap kommer från alkoholen.

Sörjer att han inte kan välja den nyktra vägen. Sörjer det väldigt mycket för när han är nykter kan jag vara lugn. Men det är egentligen ingen idé att fokusera på det och "tänk om"... För verkligheten är såhär. Jag tror att till och med ickealkoholister skulle ha svårt att ge upp alkohol för någon annan. Sjukt nog.

Jag ska försöka avsluta med något positivt. Något jag skrivit förut men som tål att skrivas igen för det peppar mig.

Snart ska jag:

1. Sova med öppen dörr
2. Sova utan öronproppar
3. Sluta oroa mig på nätter eller ledigheter
4. Slippa känna lukten av alkohol
5. Slippa se en berusad människas blick
6. Bestämma helt över mitt hem
7. Sluta ligga spänd på natten och lyssna efter ljud

Mitt mål är även att barnen ska kunna ha det såhär. Att slippa känna lukten av alkohol... Jag hoppas och tror att det ska gå. För ska han ut och dricka kommer barnen vara med mig och han kommer inte att bo här.

Det är frustrerande att vilja att ens barn ALDRIG ska uppleva alkohol och den otryggheten. Att själv vara nykterist och ge barnen det men då ha en man som gör tvärtom. Det är så upprörande att inte kunna ge barnen det man själv tycker är så viktigt. Men jag är så tacksam över att jag slutade dricka helt innan barnen hann uppfatta att deras mamma drack. Är glad att de var så små och glad att jag hade så många och långa perioder då jag inte drack alls. Ångrar dock varje glas jag druckit och önskar de kunde göras odruckna.

Gud vilket svammel... Medan jag skriver tänker jag 25 olika tankar samtidigt 😂

Skriver så hatiskt känner jag men faktiskt är jag och min man mer sams än på länge nu. Men jag har bestämt mig för att hålla fast vid nån slags bestämdhet och för att våga gräva fram dåliga minnen....

Godnatt allihop

MondayMorning
Lim

Känn barnens kärlek. Tiden går fort och din tid kommer den med. Du har barnens tillit och kärlek och din man - Ja han kan sitta kvar i sin desillusionerade alkoholvärld på krogen. Locked out. Du missar inget. Tiden kommer när du kan lämna barnen hos någon och få ditt sociala liv. Just nu så behöver ni varandra. Håll ihop din lilla fina flock och ös kärlek över varandra. Du klarar detta och det kommer något MYCKET bättre ur det.

Visualisera en kopp kaffe i din varma fina trädgård i vår, du och kärleken till barnen, blommor och fåglar. Visualisera ljuset och värmen, tryggheten och lugnet. Det droppar från taken och snödropparna spricker upp. Du och barnen utan alkoholpåverkan.

Du har det bakom hörnet.
Om vintern kommer så finns våren strax bakom.

Godnattkram och hoppas att du får sova i lugn o ro.
Det önskar jag dig och dina barn.

MM

miss lyckad
💕✨✨✨✨💫💫💫

❤️

miss lyckad
Till vackra Mm💕

Stor varm bamsekram❤️

Knaskatten
Mörker

Jag känner mig också mycket mer låg och deppig nu när det blir mörkare, kallare och det är långt till sommaren. Usch. Men jag har fått antidepressiva utskrivna, och tar en liten tablett om dagen och det hjälper SÅ mycket. Var orolig att jag skulle bli helt förändrad eller känslokall eller så, men det enda som har hänt är att jag bara inte blir lika låg. Otroligt skönt. Bara en tanke nu när du inte bara har höst och vinter att tas med, utan även en uppslitande skilsmässa och en massa oro som kommer med den.
Kram!

Lim
Tack igen mina fina vänner ♥️

Tack igen mina fina vänner ♥️♥️

Jag håller med monday om att jag inte missar nåt. Tvärtom egentligen. Det är bara det att när jag står ensam i syskonbråk som förvandlas till slagsmål och slås av att min man är ute och dricker så känns det så fel (och kanske slåss han med för den delen där ute i kroglivet).

Han kom hem runt midnatt inatt... Skapligt tyst men jag vaknade. Vid 1 började han prata i telefon SUPERHÖGT i kanske en timme. Min ena son vaknade. Jag frågade om jag skulle gå ner och be honom dämpa sig. Men både jag och mitt barn kände att det var bäst att låta bli. Och tillsist kunde vi somna om.

Idag har vi fått en bra nyhet i hela denna cirkus. Angående ekonomi. En nyhet som gör att det inte känns så avlägset att han flyttar. Och han berättade nyheten och sa själv att snart kan han börja leta lägenhet. Att han sa det med glad röst kändes bra.

Nu gick han ut för att fika med en kompis (fika kan betyda vad som helst men jag tror det är just fika idag men vem vet). Detta är inget nytt på grund av vår separation utan såhär gör han. Han är ledig idag. Har varit hemma hela dagen och när jag och barnen kommer hem sticker han rätt snabbt ut. Det är lite sjukt egentligen... Men visar väl på att han kanske egentligen kommer klara sig utan mig superbra. Han dyrkar inte precis marken jag går på (förutom då han drabbas av vemod eller ett behov av närhet eller en mamma... Då är jag bäst).

I alla fall. Ska inte börja gräva i det negativa igen för just nu känns det lite mer hoppfullt för en stund. Och på nåt galet sätt var det bra att han störde mig inatt en stund igen. Det gör att jag håller mig på banan och inte tror att jag gör ett misstag.

Jag frågade min ena son lite försiktigt igår hur han skulle vilja göra hemma sedan med rummen och möblering osv och han hade några önskemål som jag är så glad åt att jag kommer att kunna uppfylla åt honom. Inga stordåd men för mig känns det nästan så. För nu äntligen kommer vi få ta den plats i huset som vi förtjänar. Jag ska göra ett helt nytt sovrum till exempel. Billigt gjort alltså. Jag ska vara ekonomisk.

Jag fylls hela tiden av skuld när jag skriver glada saker om detta. Men jag måste nog öva på att se det som att jag bara ser till mina egna bortglömda behov. Det behöver inte vara elakt menat mot min man utan bara helt enkelt BRA menat mot mig själv.

I flera år har jag i princip delat rum med mina barn. Det har varit mysigt och fint på massa sätt men när barnen har fullt med kompisar hemma har jag liksom ingen plats längre. Det ska bli skönt att faktiskt ha egen plats. Där mina saker kan vara och där jag alltid kan ha det fint. Nu finns det rum här som ser ut som skit och som jag städar trots att jag aldrig är där. Och några dagar senare ser det hemskt ut igen. Inte pga barnen utan pga en vuxen man!

Jag hopppas att min man kommer att uppskatta ett eget boende. Han kan ha färre saker (han tycker vi har för mkt saker och jag håller med men jag hinner inte rensa eftersom den vanliga städningen ligger på mig och alltid tar den tiden jag har). Han kan gå in med skorna utan att jag suckar. Han kan dricka öl där (när barnen ej är där), han kan spela musik och bjuda dit vänner. Han kan leva så som han gjorde hemma hos oss för några år sedan innan jag började säga ifrån. Och om och när tiden är mogen kan nån annan kvinna vara där och ge honom den kärlek han tycker att jag inte längre ger. Han säger att han kommer att älska mig för evigt och det tror jag på. Men den kärleken kan ju förändras till en annan kärlek än romantisk.

Och han har kvar mig som vän och som mamma till hans barn.

Hoppas det kan bli bra det här för alla. Just nu känns det så och det är lite skönt att leka för en stund att livet kan bli bra.

Ska njuta av känslan jag har nu och försöka att inte låta oro överskugga den.

Kram till er alla

miss lyckad
Ett steg framåt i positiv anda..

Nu hör jag en framtidsvision hos dig..Superbra..Planera i huvudet och med barnen, så är dom helt med i förändringen som sker..Det är inte lätt att hålla iordning, när man inte ens har ett eget sovrum..Jag hade det ungefär likadant för 2 år sedan..Jag läste att du hade dåligt samvete för att du drack tidigare..Det behöver du inte ha fina lim💕Du har gjort något jättestarkt och jättebra, som dina barn för alltid kommer att beundra dig för..Du slutade dricka och bodde ett tag med deras pappa som började dricka igen..Så hos dig finns mycket kraft och inre styrka..Bra att flytt för pappan börjar diskuteras..Varm kram🌺✨✨

MondayMorning
Lim

Du FÅR vara glad. Tillåt dig att känna dig fri och glad. Du smittar av dig glädjen på barnen och det hjälper dem otroligt mycket att se att du är glad i situationen (naturligtvis så får man vara ledsen över förändringen med - det är mödosamt) Men när du känner lycka - var inte rädd att visa det. Det signalerar trygghet för barnen att se att "mamma är okej" - trots allt.

Planera och visualisera ditt fina liv som ska komma tillsammans med barnen. Det gör dig gott. Det gör barnen gott.

Och renovera bort alkohol-energin i hemmet....
Ut med den

Kram

MM

Lim
Tack miss lyckad och monday.

Tack miss lyckad och monday. 🌺 Jag önskar bara att jag hade lite mer kraft. Att orka rensa ut saker osv. Men det är nog så att jag inte vågar än för jag vill inte förolämpa min man genom att börja flyttstäda ungefär.

Han frågade nyligen om några mattor vi har och lampor och pratade om möbler så han själv tänker ju också på sånt men att börja rensa framför hans ögon känns lite magstarkt. Så nu får det pågå renovering och rensande mest i mina tankar.

Det jag har svårt att vänta på är mina barns önskemål. Längtar till jag kan ta tag i det. Men det behövs mer plats då och den platsen finns inte förrän han flyttat.

Igår hade jag sån huvudvärk. Kände mig helt trasig på kvällen. Min man undrade hur det var och verkade bekymrad för min skull. Det var ju fint men sedan kände jag bara... Disk i hela köket som han dragit fram...kläder överallt. Middagen jag lagade passade inte så han lagade ny mat som han inte plockade undan efteråt. Han fikade och hade det lugnt hela dagen och kom väl hem från fikan runt 19 tror jag. Jag roddade barn och deras kompisar. Kanske hade jag inte haft huvudvärk om han hjälpte till?? Det är ju detta också utöver alkoholen. Jag sliter ut mig dagligen och han hjälper mig inte att få chans till vila.

Nu har jag varit sjukskriven men knappt orkat nåt då heller för jag lider brist på just vila och återhämtning. Och disken från igår stod FORTFARANDE i köket tills jag nyss orkade diska undan. Alltså disk jag inte ens dragit fram ska jag ta reda på när jag är sjukskriven.

Min man kan lätt säga "men vila dig. Sätt dig i soffan" men det är inte så att han då tar tag i disk och städning utan det är ju kvar till mig efter att jag suttit i soffan då... Vilan jag får blir ändå inte bra för jag vet ju hur mkt jag har att fixa efteråt.

Även utan alkohol är alltså vår relation inte så bra för mig. Absolut bättre men inte så bra att jag trivs ändå.

Nu är han på jobbet tills imorgon. Det känns bra.

Han var glad och snäll innan han åkte. Men med en slags respektfull distans som ändå får mig att känna att han vet att det är slut. Mina rädslor är att han ska bli elak men också att han ska bli för kärleksfull och tro att vi ska fortsätta vara ihop. Två helt skilda saker men lika svåra att hantera. Så som det kändes imorse är bra.

Kram kram

Knaskatten
Bra!

Så himla härligt att höra att du känner någon sorts framtidstro. Jag tänker precis som MM att du ska låta dig själv drömma och vara glad och känna hopp när du gör det. Det är inte fel! Planera upp saker i huvudet och bestäm vad du ska göra och hur, och när din man sedan (äntligen) kan flytta så vet du exakt vad du ska ta tag i och i vilken ordning. Underbart med ett eget rum som bara är ditt! Där du kan ha föremål du tycker om, som du blir glad av. Där du kan få vila. Där du får vara dig själv. Snart är du där.
Tror absolut på att göra om lite - det går ju att göra så enkelt! Rensa ut lite, möblera om, byta rum och kanske måla i någon ny färg. Vips blir det en nystart och ett nytt hem med en massa positiv och trygg energi.

Lim
Tack knaskatten för pepp 😀😀

Tack knaskatten för pepp 😀😀 Ja, jag känner att en liten makeover hemma kommer göra att jag känner att det är mitt och barnens hem. Annars kommer jag känna gamla minnen i väggarna. Och det kan bli ganska sorgligt kan jag tänka mig.

Det är så knäppt allting hur jag på nåt sätt fortfarande inte kan föreställa mig livet isär. Kommer det verkligen att ske? För bara mindre än 2 månader sedan var jag fortfarande i läget där jag hade ett årtal besämt för mig när jag skulle lämna honom. Jag hade bestämt mig för att härda ut i 4 år till. Det kändes som otroligt långa år men som ett måste att vänta för barnens skull. Men saker kan hända och accelerera fort...

Lim
Fy satan. Vilken ångest jag

Fy satan. Vilken ångest jag plötsligt fick. Kvävs nästan.

Har haft en så mysig eftermiddag med barnen. Vi beställde hem pizza och cola och åt och tittade på olika Youtubekanaler som de och jag gillar. Så mysigt.

Men så gick vi ut i mörkret med hunden. En enorm ångest slog mig. Jävla helvete. Ursäkta alla svordomar men jag vet inte vad annat jag kan säga.

Mörkret äter mig! Känslor äter mig.

Men en viktig sak jag måste förstå är att jag känner inte såhär pga min separation. Såhär har jag känt i många år nu. En ensamhet. Jag skulle haft denna ensamhetskänsla även om vi inte skulle skiljas. Jag har tusentals gånger gjort saker med barnen och känt en klump i magen av önskan om att vara två vuxna.

Jag har sett in i grannars vardagsrumsfönster och sett hela familjen där. Medan min man och far till mina barn har varit i en gemenskap med sina kompisar. Så ofta lämnat mig ensam. Och de gånger vi varit tillsammans en helgkväll har hela mitt väsen känt att det är på låtsas på nåt sätt. Att jag har tur att han är hemma. Att det är tillfälligt. Förr om åren kunde han till och med dumpa mig mitt i en filmkväll. Nån kompis ringde och han drog ut. Det har satt sina spår och gjort att jag ofta väntar på att bli dumpad.

I somras fick jag efter flera års tjat från både mig och barnen med honom till en nöjespark. Efter några timmar sa han att han skulle åka till en kompis men att vi kunde stanna kvar. Så det gjorde han. Åkte därifrån. Och jag blev ensam med barnen. Dumpad. Men så ser inte han det. Han ser bara att han var med oss först. Men både jag och barnen var så snopna. Jaha. Åk då.

Stressar plötsligt upp mig lite över pengar också nu. Börjar tänka på julklappar som om det alls är relevant nu. Men så gör ångest med mig. Sätter igång en stress över allt och ingenting. Det är sånt här folk dricker bort antar jag. För stunden. Och det gör ju inte att man plötsligt har mer pengar till julklappar. Tvärtom ju.

Kanske min ensamhet kommer kännas mindre sedan. För den kommer i praktiken inte bli så mycket större egentligen. Men däremot kanske jag får nån slags makt över min tillvaro som stärker mig. Jag hoppas det.

Jag känner nu när ångesten klingar av (jag började skriva detta för en timme sedan men har gjort saker samtidigt) att det är skönt när min man är borta på jobb. Då behöver jag inte känna mig dumpad, eller att vi låtsas leka familj eller vara orolig för att han dricker. OM jag skulle känna mig ensam i framtiden så är det ju inte hela tiden och dessutom väger andra saker upp det.

Ja bla bla bla. Det tar aldrig slut på tankar här. Men ångesten höll i sig en timme cirka. Ångest och oro över en man som är ute och dricker kan hålla på i 12 timmar oavbrutet så vad är en liten timme? Eller ja det har ju hänt att han druckit ute 24 h också. Det är värre än en liten timme.

miss lyckad
Skönt att slippa..

Ångest över någon annans drickande..Skrev du till mig en gång..Och du hade rätt..Det klingade av..T.o.m fast jag bodde i förra huset med exet..Att känna sig fri i dubbel bemärkelse är skönt..Fri från eget och någon annans supande...Skönt att du vet hur du bemästrar din ångest..Varm kram💕

Knaskatten
Bästa julklappen

Det bästa du kan ge dina barn är det du redan ger: trygghet och kärlek.
Och kanske kan en del av julklapparna vara saker de ändå behöver och vill ha till sina nya rum i ert nya liv. Det där de och du drömmer om.
Det kommer att ordna sig. ❤️

Lim
Ja miss lyckad. Att sedan få

Ja miss lyckad. Att sedan få slippa ångest över hans drickande kommer att bli helt otroligt. Så overkligt. Kan man ens få leva så? Att slippa vara rädd på natten för vad som ska komma. Våga kliva upp kl 2 på natten och dricka vatten utan att göra det så snabbt som möjligt pga risken att han kommer in full genom ytterdörren. Att ens våga dricka vatten... Ibland låter jag bli för att jag inte ska behöva gå upp på toaletten och möta honom. För möter jag honom full är risken stor att han vill hålla mig uppe. Och säger jag nej kan han följa efter mig till sovrummet och väcka barnen. Så varje liten grej måste planeras för att risken för bråk ska minimeras. Sedan kan planeringen spela noll roll. Han kan slita upp dörren ändå oavsett tid på dygnet.

Slippa vara stressad över att hunden ska vakna av honom så att jag behöver smyga ut när mannen somnat för att låta hunden kissa.

Usch alltså vad är det jag lever i... För det gör jag fortfarande. Jag har svårt att tro att det inte blir fler fyllebråk innan han flyttar härifrån. Men jag hoppas. Det är misshandel det han gör. Att ens behöva leva i oron att det kan hända är misshandel.

Du har rätt knaskatten. Saker är inte det viktiga. Och dessutom kan det vara bra att jag är ärlig med hur det kommer att se ut framöver. Jag ska ensam sköta ett hushåll och då måste vi tillsammans tänka smart och vara sparsamma för att kunna ha råd med roliga saker ibland.

Om min man flyttat ut till jul kan deras rums makeovers absolut vara en varsin julklapp. Bra idé 👍👍

Det här inlägget satte verkligen fingret på det värsta jag vet med att leva med en man som dricker såhär. Och det är detta jag försökt förklara så ofta för honom. Men han förstår det inte. Har aldrig förstått och kommer aldrig förstå vilken terror det varit för mig i alla år.

Ibland har jag tittat på lägenheter på nätet och kollat planlösningarna. Då har jag alltid tänkt hur det skulle kunna funka i vår familj med planlösningen. Hur nära skulle min fulla man vara sovrummet? Kan barnen ha egna rum eller måste ett rum bli mannens rum. För det värsta jag vet från förr är när han bakissov i nåt av barnens rum. Så pass respektlöst tycker jag det var att jag ordnade ett eget rum till honom. Pga det delar jag alltså rum med mina barn nu. För att han inte ska lägga beslag på deras rum. För jag sover ju bara där på natten medan min man kunde blockera rummet en hel dag. Och barnen vågade inte störa för att hämta nån leksak eller så. Hemskt.

Alltså när han flyttar kommer jag ha så mkt plats trots att det bara är en av fyra som flyttar ut. Men han tar verkligen upp så mkt plats. Även när han är borta för jag vet att han snart kommer och låter och stökar och bråkar. Och hans rum är kaos. Hade det varit mitt rum nu hade det varit fint därinne så att det blir brukligt om dagarna. Nu är det bara pinsamt om nån ens tittar in där.

Hoppas ni får en fin helg därute allihop. Kram!!

PS. Tack för tips om antidepressiva knaskatten. Jag har det i bakhuvudet om jag skulle fortsätta må dåligt även när allt lagt sig här hemma ♥️

Sidor