Nykterist och alkoholist i en kropp

1189 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
miss lyckad
❤️

Hoppas allt är fint med dig..❤️

Lim
Andrahalvlek, miss lyckad,

Andrahalvlek, miss lyckad, Jullan och jasmine, tack för era svar ♥️♥️

Jaa Jasmine, det är faktiskt sorgligt känner jag också. Men när jag tänker tillbaka så har det varit så även när vi levde ihop. Jag har gjort det mesta ensam med barnen. Spenderat både helgkvällar och utflykter som ensam vuxen. Bara fått sällskap när han inte hade andra planer. Alltid åkt bort till min övriga familj utan honom. Alla andra i par och så jag ensam med mina barn trots att jag var gift.

Tack Jullan. De bästa 3,5 åren har det varit. Mkt har hänt men allt som hänt har varit rätt ♥️

Jaa justja miss lyckad ni gjorde ju ett till försök. Vet du, det tröstar mig faktiskt att veta att även du hade lite hopp kvar. Då känner jag mig mindre onormal som har så svårt att komma vidare. Tack ♥️ ska lyssna på podden du rekommenderar också.

Haha ja andrahalvlek, mångubbe vore väl ett intressant extraknäck 😂

Jag har jobbat denna vecka igen. Semestern är slut, men jag har rest iväg över helgen med barnen. Barnens pappa var välkommen men han stannade hemma. Jag tror jag måste bestämma mig för att försöka sluta bjuda med honom. Nästa gång säger jag bara att vi ska åka bort. Jag har bjudit med honom för barnens skull och för deras relation till sin pappa. De hade varit glada om han kom med. Men det är ju så tydligt att han inte bryr sig. Och jag känner mig både arg och sårad om jag tänker på det. Han tackade nämligen ja först. Men ett ja betyder ingenting. Dagen innan ångrade han sig.

Igårkväll gick vi från badplatsen här upp mot huset och mötte en familj. Flera vuxna och två barn. De vuxna hade druckit. Mamman till barnen var ordentligt berusad och ville hälsa på vår hund. Det ville inte han... Han morrade och backade. Jag gissar att de vuxna är skapligt bakis idag och jag tänker på barnen. Här finns dessutom vatten överallt vilket är läskigt att tänka på. Fulla föräldrar med små barn...

Jag är så glad att jag inte är där. Att jag inte dricker. Att mina barn inte ser en grumlig blick när de vill be mig om råd eller tröst. Att jag inte säger skumma saker som jag glömt dagen efter.

Jag hoppas mamman jag mötte igår hittar rätt väg snart.

Kram ♥️

Andrahalvlek
Sluta bjuda med honom

Barnen, och du, invaggas bara i en falsk förhoppning om han först säger ja/kanske och sen nej.

Din barn mår bättre av att veta att deras pappa inte vill delta, och därför inte ens får frågan. Att det är hans val från början.

Om du kämpar med att sluta hoppas att han ska förändra sig, så gör barnen detsamma. Du måste föregå med gott exempel.

Typ: ”Det är inte mig det är fel på, det är han som är en idiot och som medvetet valt bort sin familj för alkoholen.”

Din barn behöver stärkas i den uppfattningen. De behöver sluta skämmas för det gentemot kompisar, och faktiskt våga uttrycka ovan. Då stärks deras självkänsla.

Kramar i massor till dig, jag förstår att det här är skitsvårt för dig. Jag hoppas verkligen att du inte upplever min ton som hård, mitt syfte är bara att vara tydlig.

Kram 🐘

FinaLisa
Lim🧡

Jag instämmer i allt vad Andra halvlek skriver i sitt inlägg ovan.

Det enda att göra är att bryta ditt medberoende till mannen annars riskerar du att föra över det till dina barn också. Och då blir det ännu svårare för dem att hantera sina känslor...🙄
Det är inte lätt, jag vet, men försök
att inte låta dig styras av mannens önskningar och viljor
Kram 🧡

miss lyckad
Medberoende..💕

Jag förstår att det är svårt att vara sådär Skör-Stark..Att man vet hur/vad man ska göra med x-partnern och pappan till sina barn..Men efter att ha varit tillsammans länge så finns band kvar och som ibland känns svagare eller starkare..Det är inte alltid lätt att vara logisk..Men nu lim har du ju gjort en så stor förändring, och fixat och donat för dig och barnen..Så grymt bra jobbat!!❤️..Det finns mängder av folk som aldrig orkar skilja sig trots ett eländigt förhållande..Ett tips kan vara att se framåt ett par år..Hur vill du ha det? Är det möjligt? Hur ska du göra för att få det? Delmål..Mål..Lite som ett projekt..😊..Glöm aldrig att du gjort 2 enorma bedrifter..1: slutat dricka själv..2: Skiljt dig från en man som oftast prioriterat sig själv först, sällan dig eller barnen..Varm Kram🍃❤️🍃

Lim
Ja andrahalvlek och finalisa.

Ja andrahalvlek och finalisa... Låter kanske helt knäppt men jag har aldrig sett på mitt beteende på det sättet! Att jag lär barnen samma sak. För de vet ju att jag bjuder deras pappa och att han väljer bort oss. Kanske det indirekt blir jag som får dem bortvalda nästan eftersom det är mina inviter han tackar nej till liksom. Hmmm.. Bra vinkel ni ger mig. En vinkel jag verkligen missat. Jag har varit så fokuserad på att hjälpa oss att leka familj eller nåt. Att ge barnen två föräldrar ihop. Att försöka låtsas lite till.

Kanske det gör mer skada än nytta. Eller det gör det garanterat. Jag själv känner ju hur sårad jag blir. Så det är klart att det är samma för barnen. Och det är jag som skapar det! Men jag har tänkt att barnen ska veta att deras pappa är välkommen. Ja.. Alltså det är ju medberoendet som talar. Jag vill att de ska veta att deras pappa alltid har möjlighet och ett val att vara med oss. Att han ska må bra och att jag ordnar det. Och de kommer såklart bete sig likadant tillslut. Tro att deras pappa alltid måste vara nöjd innan man själv får vara nöjd.

Tack för er hjälp att komma till en viktig insikt. Jag ska försöka jobba på att ändra det här, vilket är lättare sagt än gjort.

Tack miss lyckad också för ett jättebra råd. Att se framåt. Om några år, då vill jag (oavsett vad jag känner nu.. Vilket är mkt hela tiden och det är inte alls särskilt enkelt just nu):

1. Inte ha någon slags "romantisk" relation med honom alls
2. Våga återknyta kontakter med människor min relation förstört
3. Träffa en ny man (kanske haha. Känner att jag behöver det men samtidigt är jag väldigt rädd om den frihet jag vunnit).
4. Inte känna mig tvungen att göra saker för att hålla honom glad

Just nu är jag inte där på långa vägar men tillslut kanske. Just nu är det så illa faktiskt att jag skulle springa dit om han bad mig. Exakt nu. På med skorna och ut direkt om han ber mig.

Jag minns när min högsta dröm var att kunna sova med öppen sovrumsdörr. Och att kunna sova överhuvudtaget. Och det målet kändes ouppnåeligt men jag är där nu 👍

Inatt vaknade jag med ett ryck. Fick en overklighetskänsla över hur livet blev. Kände mig ledsen. Kände att allt var så fel. Men så lugnade jag mig och tänkte att det brukade hända mig ännu oftare när vi bodde ihop. Så det är inte något nytt som kommit av skilsmässan. Det är bara nån slags nattlig ångest. Som ändå minskat faktiskt.

Det blir bra tillslut...

Kram ❤️

Andrahalvlek
Så tufft

Men jag håller med Miss Lyckad - du har kommit SÅ långt - och tagit dig och barnen till ett helt annat och mycket bättre liv ❤️

En av de viktigaste saker vi kan lära våra barn är att de ska stå upp för sig själva och sina behov. Inte ta någon skit. Och det kan vi bara lära dem genom att föregå med gott exempel, det vill säga ta våra egna behov och känslor på största allvar.

Det är klart att du inte ska neka honom att komma hem till er, men initiativet kan komma från honom. Och han får rätta sig efter era planer.

Kram 🐘

Lim
God morgon allihopa ♥️

God morgon allihopa ♥️

Ja andrahalvlek... Jag har gjort så som du skrev ett tag nu. Låtit honom ta initiativen. Det enda jag bjudit till är möten relaterat till vårt ena barn och lite annat relaterat till barnen. En dag bjöd jag över honom på lunch... Sådär rent vänskapligt för barnens skull. Och sånt tycker jag funkar väldigt bra. Men nu var det rätt längesedan. Om man jämför med hur ofta jag höll på förut och till o med bjöd hem oss till honom för att det skulle bli av.

Och att jag backat lite har såklart resulterat i mindre umgänge rent allmänt. Barnen var en hel del hos honom en vecka (dagtid) och jag trodde det skulle fortsätta så men det rann ut i sanden. Jag gissar att det var trevligt den veckan men att det sedan inte är lika kul längre... När det blir vardag av det liksom. Det är då han tappar intresset.

Det är mycket i livet nu kring barnen. Jag kämpar med en hel del saker och känner mig då och då rätt slutkörd. Tyvärr hamnar jag i en del bittra känslor ibland över hur otroligt oengagerad barnens pappa är. Jag har alltid bortförklarat det förut med massvis av olika saker men nu när jag bor ensam med barnen inser jag att det var just bortförklaringar. Han är inte helt intresserad av sina barn helt enkelt. Bara i teorin och bara när det passar.

Förut när vi bodde ihop kunde jag ju berätta om saker som hänt för honom kring barnen och lura mig själv att han deltog eftersom att han lyssnade en stund. Men nu finns ju inte ens det. Jag uppdaterar honom med sms och han svarar vänligt.

Jag sörjer att mina barn inte får en bättre fadersgestalt. Ibland tänker jag till o med att jag kanske hade kunnat göra mer för att få det bra mellan oss och allt men jag måste stoppa de tankarna snabbt för jag har verkligen försökt!

Jag misstänker att jag snart kommer få ett telefonsamtal från socialtjänsten igen. Det är bara en gissning men den här helgen har varit som en repris av andra helger och dagar då han blivit LOB:ad. Då svarar han inte på simpla sms och är som försvunnen i ett dygn. Jag har ju varit med om det många gånger. Och det brukar följas av ett samtal från soc eller förr när vi bodde ihop kom han hemsläntrandes på eftermiddagen.

Det irriterande är att socialtjänsten verkar tycka att jag ska säga vad han behöver. De säger till mig att det är ju inte normalt att dricka så ofta osv. Men det är ju inte jag som dricker? Så varför ska jag svara på det? De undrar om jag tycker att han behöver hjälp. Men det är väl ändå inte upp till mig? Särskilt inte nu när vi är skilda. Och barnen bor hos mig så vad han sysslar med märker vi inte av. Förutom jag då som märker det pga erfarenheter från förr. Men jag tycker nog att skulden och ansvaret ska läggas på rätt plats och det är på honom. Jag kan tycka och tänka vad som helst men det har noll betydelse. Och dessutom är det inte precis en lockande känsla att öppna upp mig till en främmande socialsekreterare över telefonen när jag är på jobbet. Om jag skulle säga att han behöver hjälp så är jag bara rädd att dra igång nåt som missgynnar mig och barnen. För det är så jag ser det... Ska folk lägga sig i så kommer han bara sparka bakut.

Ibland önskar jag att jag hade egen vårdnad om barnen. Bara för att slippa sånt här. Och för att slippa behöva hans underskrifter osv för saker relaterat till barnen. För ni anar inte vad dömd man blir. När pappan till ens barn inte dyker upp på grejer så blir man som mamma ifrågasatt. "Du måste få med deras pappa också. Han måste engagera sig". Det är inte så kul att höra för då blir det mitt ansvar att han ska ta sitt ansvar. Och jag klarar inte mer av det. Jag har hållt på i 10 år.

Hoppas ni andra får en fin söndag ♥️ kramar!

Andrahalvlek
Usch

Hur skulle det någonsin kunna vara ditt ansvar att han inte tar sitt ansvar? En del jobbar verkligen på fel ställe.

Bra jobbat med att ”backa” ut ur ert umgänge. Tänk att för varje gång du och barnen slipper hoppas och tro att han ska delta, och han inte gör det, så går ni sönder lite. Nu när ni slipper tro och hoppas, och bli besvikna, så läker ni istället. Såret rivs inte upp hela tiden.

Sen förstår jag verkligen att det är en stor sorg 😔

Kram 🐘

Lim
Tack snälla andrahalvlek ❤️

Tack snälla andrahalvlek ❤️

Det blev inget samtal från soc. Skönt. Men när jag frågade varför han inte gått att nå sa han att han sovit. Och så såg han väldigt obekväm ut. Nåväl.

Jag har en otroligt jobbig tid just nu. Min ena son har det väldigt svårt. Och det finns ju inget värre än när ens barn mår dåligt. Jag tappade livslusten ett tag men försöker hitta ljusa stunder.

Det är så "tur" att jag inte dricker. Jag vet inte om jag hade överlevt då ärligt talat.

Massa kramar till er alla ❤️

Andrahalvlek
Usch vad kämpigt

Nä, det finns inget värre än när ens barn mår dåligt 😢 Men du kan hjälpa honom mycket bättre nu när du är nykter, och slipper suputen.

Ställ krav på att elevhälsan ska hjälpa er. Ni behöver båda stöd!

Kram 🐘

miss lyckad
Fina Lim❤️

Det är jättetufft när barn mår dåligt..Försök ta en stund i taget..Stanna hemma från jobbet någon dag om det krävs..Psykiskt dåligt mående är lika ”sjukt” som fysiskt..Dvs att man absolut har rätt att vabba..Det bästa är att barn kan läka och må bättre igen..Båda mina yngsta hade symtom som nattångest och kontrollbehov..Orsak: Föräldrars drickande, oförutsägbar miljö..Detta uppmärksammade jag först efter separation..Nu mår bägge barnen bra..Det dåliga måendet gav med sig när tryggheten fanns och livet blev stabilt..Varm Kram❤️Är ganska säker på att dina pojkar snart mår bra igen..🍃🌺🍃

Ler
Lim ❤️

Finaste Lim.. ❤️Jag är med dig på din resa , loggar in då o då o läser ikapp .. Tänker ofta på dig o dina pojkarna.. du är såå stark .. men glöm inte att du kan be dina närmaste som du litar på om hjälp med allt det praktiska .. du kan bara inte orka hur mycket som helst själv .. Skickar en extra Stor Stor kram till dig ❤️ Och hoppas att din pojke mår bättre snart .. ❤️ Lerigen

Jullan65
💕💕💕sänder styrka

💕💕💕sänder styrka

Lim
Tack andrahalvlek, miss

Tack andrahalvlek, miss lyckad, Jullan och ler ❤️❤️ för ert stöd och tröst.

Min son har flera npf-diagnoser och det är tufft när skolan börjar igen. Så hans mående är relaterat till det ❤️ och mitt mående följer hans i upp och nedgång. Och självklart är det ännu lite jobbigare när man gör allt själv. Jag har sjukskrivit mig en period för att kunna fokusera på min familj och det vi behöver.

Jag är tacksam över att vi har en så lugn hemmiljö och att jag kan anpassa den helt och fullt efter oss tre som bor här.

Jag sörjer en del över hur det blivit och att jag är ensam ansvarig för så mycket men jag försöker väl påminna mig själv om att jag aldrig har haft "det där" i ett förhållande. Vi var förstås en familj och han var min man men det var så oerhört mycket som var dysfunktionellt. Ibland glömmer jag det när jag saknar "kärnfamiljen". Glömmer bort att det var väldigt illa i slutet här hemma.

Vi har möblerat om på ett sätt som aldrig nånsin hade funkat när vi bodde ihop. Aldrig nånsin verkligen. Men för oss, nu, är det helt perfekt. Vi har det så mysigt. Och så anpassat efter vårt sätt att vilja leva och bo. Det är en sak jag är glad för även om mycket annat stormar just nu.

Det känns just nu som att jag måste lära mig acceptans igen. Acceptans för att livet nog alltid kommer innehålla en viss oro, olycka och motgångar. Jag har liksom alltid väntat på att det ska sluta komma prövningar nån gång men jag kanske får inse att livet är så. Alltid. Och att man då och då kan uppleva lycka och glädje trots det. Men livet kanske inte är menat att vara alltjämt bra. Det kanske är detta som är att vara människa och det är okej. Det kanske är dags att sluta vänta på den dagen när ALLT plötsligt ska vara bra samtidigt. Den dagen kommer nog aldrig. Inte menat att verka negativ utan tvärtom. Jag vill sluta lura mig själv till att vänta på nåt som kanske inte ens är en del av ett liv som människa...

Kram till er alla ❤️

miss lyckad
Barnens mående..

Jag förstår att ha barn med diagnoser är jobbigt för er alla..Det kanske finns någon förening eller FB grupp du kan kika på..Alltid bra att veta så mycket som möjligt, då kan man hjälpa barnen på bästa sätt..Jag har flera nära vänner med barn med olika autism diagnoser, har även jobbat med den typen av hinder..Mina vänners barn har det gått bra för med tiden, och med olika anpassningar i skolan..Styrkekram lim..Och vila dig när du kan..❤️🍃

miss lyckad
❤️

❤️

Ler
Lim..❣️

Lim .. Hoppas allt är bra med dig o barnen ❣️❣️❣️

Sidor