Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Peter

Du vill försöka kunna hålla dig kvar i känslan och insikten om att alkoholen blivit ett problem. Inte låta den försvinna. Att komma hit och berätta om dig själv tyder på en styrka och är ett bra steg på vägen dit. Just det du beskriver är något som många här kan relatera till, och jag är säker på att du kommer att få goda råd och stöd i ditt beslut.

Allt gott!

Peter / Alkoholhjälpen

Vaniljsmak

Tack Peter!

Det här är andra dagen efter beslutet att hålla mig nykter (på obestämd framtid). Det känns så bra nu. Jag pratade lite med mannen om det och han håller fullständigt med om att de blivit för mycket, även om han antagligen inte förstår hur mycket det blivit för min del. Det är så sjukt hur fort tankar på alkohol kan komma igen, fast man bestämt sig. Som nu när mannen for iväg på utbildning, barnen leker fint och jag är kvar ensam i köket så går tankarna direkt till ett glas vin, eller en öl. Varför? Jo men vad ska jag annars göra? Tur att vi inte har något hemma för i värsta fall hade jag stått med glaset i handen utan att tänka, det hade gått av bara farten, rent reflexmässigt! Nu loggade jag in här istället och skriver. Ska läsa runt lite och sedan får jag försöka underhålla mig med någonting annat. Kanske skulle jag ta tag i disken, eller ta en lång dusch...

Vaniljsmak

Så, andra dagen kom och gick. Jag var nykter igår och jag ska vara nykter idag. En dag i taget, att tänka på imorgon, dagen efter det, veckan, månaden och ännu längre fram skrämmer mig för tillfället. Det känns så sjukt att ett liv utan alkohol känns så främmande. Varför? Varför är det så socialt accepterat?

Jag såg en reklam på sociala medierna om alkohol. Vin var det. Jag blev sugen, direkt, PANG sa det! Senare kollade jag på en av mina favoritserier för att sysselsätta hjärnan (nej, det blev inte att ta hand om disken) och där dricker en av karaktärerna regelbundet. Ett glas vin sådär efter en lång dag. Alla karaktärer dricker, speciellt om de ska firas eller om någon har dåliga nyheter eller om ... Varför är det då? Klart som sjutton man får en skev bild av alkoholen och om att de är ok att ta ett glas på kvällen, fastän det är vardag. Försöker jag skylla ifrån mig nu? Kanske, jag vet inte.

Huvudvärken igår då... jag antar att den är normal. Var så nedstämd och grät hela förmiddagen. Jag vet inte om all den här ångesten kommer ifrån alkoholen eller om alkoholen var till för att döva ångesten men tillslut blev det en enda soppa och nu sitter jag här utan bedövningsmedel. Hur som helst är jag hemma idag också. Jag behöver det. Jag behöver en dag till för att verkligen få må så jäkla pissdåligt som jag mår. Imorgon är en ny dag.

Vaniljsmak

Livet ser ut såhär:
- Teknisk 5-årig utbildning på universitet som kräver en hel del av mig och min hjärna. Jag är på mitt sista år nu.
- Gift med en underbar man och vi har två underbara barn i lågstadieåldern tillsammans.
- Vi bor i en lite stad men har inte föräldrarna i samma stad.

Ett av mina problem är att jag inte har någon ... låt oss kalla de hobby. Förut läste jag mycket men sedan utbildningen började orkar jag inte riktigt. Skolan tar så mycket av hjärnkapaciteten och när jag kommer hem är jag så uppe i varv och behöver få den ... lugn. Att boka in träningspass på eftermiddagen/kvällen fungerar ibland, om maken inte jobbar då. Barnvakt för några timmar är svårfixat. Dessutom kan jag inte sova om jag tränar för sent. Hur som helst så känns det som att läxläsning med de små, städning, matlagning och allt annat äter upp så mycket tid och så mycket ork så när klockan väl börjar närma sig läggdags för de små så vill man bara sätta sig i soffan med ett glas vin och ingenting annat. Det har blivit något av en hobby. Att prova nya märken av både vin och öl. Det finns ju en hel värld av smaker att utforska!

Nu när jag bestämt mig för att vin/öl/alkohol inte är ett alternativ behöver jag något annat att göra de där sista timmarna innan jag lägger mig. Maken föreslog spel. Tv- eller datorspel. Jag tackade nej. Jag har försökt men det är INTE kul. Det är bara frustrerande, jag är dålig på det och blir bara irriterad. Filmer fungerar ibland men jag vill inte bygga upp ett liv runt "dumburken". Vad gör man då? Ett tag funderade jag på att lära mig något, typ ett språk eller att programmera men de blir för mycket, jag behöver koppla bort hjärnan, låta den vila så den orkar med nästa dags studier. Just nu vill jag bara sova. Sova bort de här dagarna så de går lite fortare men de är inte hållbart i längden.

Vaniljsmak

Jag läser skönlitterärt ibland, men då måste de vara riktigt lättlästa böcker. Alla tunga klassiker som jag egentligen längtar efter att få sätta tänderna i får vänta till sommarloven. Då sträckläser jag bok efter bok ute på balkongen eller på stranden. Har upptäckt ljudböcker för ett tag sedan och de kan fungera när jag är ute och går eller fixar med hushållssysslor. Lyssnar jag på kvällen somnar jag oftast. Kan den här konstanta tröttheten jag känt de senaste året bero på alkoholen? Antagligen. Jag har trott att de beror på näringsbrist ... Tänk vad man kan bortförklara alkoholens betydelse.

Handarbeten kanske är något. Jag tycker faktiskt om att färglägga bilder med barnen. Repetitionen i pennans drag fram och tillbaka över pappret. Det synliga och direkta resultatet. Det okomplicerade i att stanna innanför linjerna. Det tycker jag om. Det är något jag behöver just nu.

Vad gör ni på kvällarna? Vad gör alla andra? Alla kan väl inte sitta och pimpla vin framför tv:n?

steglitsan

Jag började sticka, halsdukar. Jag vet inte hur många meter halsdukar jag stickade. Älskade att se ett konkret resultat. Det var repitivt och fick mig helt och hållet koppla av. Kunde då inte titta på tv eller läsa, eftersom tankarna flög iväg åt alla håll men stickandet fick mig att längta till att fortsätta. Lärde mig på youtube.

Sen så finns det ju basic men välutvecklade programmeringskurser codecademy.com är väl en av de mest kända. Där kör du i egen takt och det är roligt.

Har också testat målarbok för vuxna, jag fastnade inte riktigt för det men det har ju blivit en stor grej så om du giller att färglägga så skulle jag definitivt kolla upp sådana. De finns som appar också men vette sjutton hur stimulerande det är. Grejen för mig är att även hitta något som får mig att inte kolla i mobilen stup i kvarten.

Vad grym du varit, det kommer gå bra!

Kram

Jag brukar se nyheterna vid 22. Eller kolla på någon serie och dricka te. Oftast tjötar jag med vänner i telefonen. Kollar på snusk ibland. Lyssnar på musik ibland. Läser här ibland.
Tar ut vovven på sista kissen. Försöker komma till ro och bara i sängen till 12.

Jag gör nog inte så mycket på kvällarna när jag tänker efter. Chillar mest. Kan inte heller träna sent, blir så pigg av det.
Men te och nyheterna är mer eller mindre kvällsrutin :)

Det finns ju sådanadära mindfullness målarböcker för vuxna nu, både i telefonen som i fysisk bok. Det kanske hade varit något? :)

Vaniljsmak

Stickning kunde vara något kanske. Eller målarböcker. Det måste jag kolla upp!

Vaniljsmak

Det är så sjukt ... jag var på affären nyss. Skulle handla lunch. Gick förbi hyllorna med öl... ojoj. Jag vill åt smaken och det "förbjudna". Att dricka en öl på en onsdag förmiddag känns lite spännande, det bryter det vardagliga och det känns som att man unnar sig. Det blev ingen lunch. Eller ja ... det blev chips. Och dipp. Och choklad. Nyttigt värre. Fast det viktigaste av allt är väl att inte inte blev några öl. Allt de här onyttiga får vara nog så "busigt" och "lyxigt" en onsdag förmiddag.

Jag tror att tröttheten iallafall inte försvinner av alkoholen. .
På kvällarna ser jag på olika serier, tar det lugnt. Mycket vindrickande har skett av tristess, då har det ju "hänt" något. Klokt av dig att fundera på hobbies. Jag kan vara så avundsjuk på de som verkar kunna ösa energi över dygnet!

Vaniljsmak

Tröttheten är så jobbig Hjärnklart. Jag orkar inte vara så här trött! Jag vill ju vara den där superkvinnan som klarar allt, karriären (utbildningen), barnen, kärlekslivet med maken, hemmet, sporten, fritiden och allt de där andra! Varför ska man (jag) har så många krav på sig (mig) själv?! Jag vet ju att de är väldigt då som klarar allt de där utan att gå sönder. Jag vill inte gå sönder, igen. Eller ännu mer. Ett steg åt gången. Jag känner att den här depp-perioden börjar lätta lite nu. Kanske får jag lite energi så jag orkar komma igång med träningen innan nästa period tar över. Jag mådde bra när jag tränade regelbundet för några år sedan. Då drack jag inte så mycket heller.

Att dricka av tristess känns igen! Står/sitter man där med vinglaset så göra man något, precis som du säger.

Du är i en intensiv livsperiod nu med barnen i den åldern och studier på sista året. Bara det räcker egentligen som hobbies haha! När jag studerade orkade jag, utöver studielitteraturen, inte läsa så mycket och då bara väldigt lättsmälta deckare. Känner du någon du skulle kunna gå ut och gå med på kvällarna? Ett tips kan vara att prata i telefon med en kompis, och att kompisen (om möjligt ) också är ute och går. Blir rätt fnissigt och bra sätt att kunna ta en promenad med någon som bor en bit ifrån ☺

Vaniljsmak

Ja, intensivt är det, det är så sant så! Det är väl där alkoholen har hjälpt att dämpa allt, hjälpt mig att varva ner på kvällarna.

Jag tycker om att promenera men har av någon konstig anledning blivit lite mörkrädd på senaste och tycker inte om att gå ut när det är mörkt. Jätte konstigt, jag vet att det inte finns något farligt i mörkret men ändå ... det har varit en del oroligheter i den här staden på senaste så kanske är det de. Försöker komma ut på dagarna om jag kan och på kvällarna med maken om det går att få barnvakt, tyvärr är det lite svårt då våra föräldrar inte bor här. Förra sommaren joggade vi mycket tillsammans, det var skönt. Lite som att dejta, att få tid tillsammans. Dumt nog började jag fira att jag vart så duktig med öl... Jag kanske skulle se om några av mina vänner eller bekanta härikring är intresserade av att ta upp kvällspromenader (då maken inte jobbat kväll vill säga).

steglitsan

Det är många som vittnar trötthet i början. Jag tyckte också att jag var väldigt trött precis när jag slutat dricka. vilket egentligen känns ganska realistiskt, kroppen bearbetar, återhämtar sig och det tar längre tid än den sekunden man ställer säger nej tack. Även om alla fall jag förväntar mig att bli pigg nästan dagen efter så har jag behövt lite mer tålamod än så. Men det kommer! Ha tålamod, jag tror det är suveränt att fundera på alternativa aktiviteter att sysselsätta sig med under de stunder som man vet är riskstunder för alkoholen.

Sen den här superkvinnan - du är hon redan. Glöm inte det!

SL