Jag vill inte mer.

Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Profile picture for user Norrlandsbrud

Fint att läsa allt du skriver. Även om det är en del jobbiga saker. Kan inte relatera till hur det är att ha barn/ungdomar i hemmet då jag inte har några barn själv. Men kan relatera till det du kallar "belöning".
"Idag har jag städat lägenheten, tvättat, jobbat och tränat! Förtjänar jag inte ett glas vin? Bara ett?" Grymt jobbat till dig! Helgen börjar närma sig. Hur ser planerna ut? :)

Profile picture for user Vaniljsmak

AlkoDHyperD: haha ja kanske är det så! Eller jag VET ju att det är så.

Hjärnklar: Hej, hallo där! Saknat dig här inne, hoppas ni har det bra i fjällen. Den här perioden är intensiv, det är den verkligen men det är helt klart värt det! Barnen är fina och underbara och helt otroligt krävande i perioder, precis som det ska vara.
Människan menar inget illa (det är min far), det är jag säker på. Det blir bara fel.

I_morgon: Vad fint sagt och vad kul att du hittat hit, välkommen!

Norrlandsbrud: Där är du ju! Blev lite fundersam på vart du tagit vägen ;). Innan jag fick barnen drack jag varenda helg och blev helt otroligt full. Jag gjorde pinsamma saker, fick minnesluckor och en massa sådant. Fy vad hemskt det var. Efter barnet blev det mer hemmadrickande var och varannan kväll.

Till helgen ska vi åka till en skidanläggning på andra sidan gränsen. Det blir med min mamma och låtsaspappa. Vi ska bo i husvagn tillsammans, det har vi gjort förr. I sådana här lägen blir det alltid öl och vin. Inte i stora mängder men ändå. Det blir som Hjärnklart skriver i sin tråd; kanske en öl till lunch, kanske en drink på afterskiin eller i bastun, ett glas vin till middagen och så vidare. Det ska bli intressant att se hur jag kommer hantera den situationen.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Låter som en skön weekend ligger framför dig. Avbrott från vardagen, skidåkning, (återhämtning?)
Vilken del av dig vill dricka den där ölen och drinken? Utan att ha någon åsikt om det är bra eller dåligt att testa hur det går, har du satt prislapp på dina valmöjligheter?
Vad kostar det dig att prova små mängder sällskapsdrickande? Vad är vinsten? Är den större än priset?
Vad kostar det dig att avstå helt? Vad är vinsten? Är den större än priset?
Hur som helst låter det härligt med luftombyte!

Profile picture for user Kinna

Jag känner så igen mig på att trycka ner mig i allt jag inte gjort! Se istället det du lyckats med under dagen! Är så lätt att trycka ner sig själv!
Vad det gäller ditt barn så ordnar det sig! Det är skolan som har yttersta ansvaret att eleven når målen! Du kan bara stötta och trösta! Jag vet! Har själv gått igen samma sak med mitt barn! Kan behöva bli lite förbaskad då och då!

Profile picture for user Vaniljsmak

Igår var en svår kväll, igen. Helt plötsligt är suget här igen. Det är så starkt, det är ett begär. Suget blandar sig med jobbiga känslor som jag inte kan sätta ord på såhär i efterhand. Negativa, ovälkomna, känslor och maken märker av det. Det är frustrerande då jag inte vet om dessa känslor triggar igång suget eller om det är de otillfredsställda suget som ger upphov till känslorna.

Jag är glad för att bolaget hann stänga innan suget blev för starkt. Ett tag diskuterade jag möjligheten att köpa hem 3,5:or från affären. Efter ett tag, när vi suttit knäpptysta i soffa och stirrat in i tv:n lite för länge, frågade maken om jag verkligen ville ha de för då skulle han köpa det åt mig. Men nej, nej de ville jag ju inte ha. Hade jag druckit det hade jag mått ännu sämre för någonstans där i allt de där suget bestämde jag mig ju för att jag inte skulle dricka just den där kvällen.

VI har sprit hemma. Vodka och någon ”fulwhiskey”. Ingenting jag dricker i vanliga fall men oj så jag börjat snegla mot flaskorna ... Hoppas de här suget beror på min hormoncykel och försvinner efter blödningen!

Hjärnklar: Ja, jag lovar att komma in och berätta hur jag än väljer. Det måste jag göra, för min egen skull!

AlkoDHyperD: Första gången jag läste ditt inlägg (#105) ville jag bara strunta i det. Jag vill(e) åka iväg och vara oförberedd för då kan jag skylla eventuella alkoholintag på att jag var oförberedd och inte hade någon plan. Det ska jag inte göra. Jag ska tänka igenom det men vet ärligt inte vad jag ska besluta mig för.

Kinna: Vad kul att du är här och läser! Jag vet egentligen att skolan har det yttersta ansvaret, de är ju utbildade för det här, men jag känner mig ändå ... otillräcklig. När jag var lite hade jag svårt för allt i skolan. Jag fick specialundervisning och klarade mig knappt grundskolan och gymnasiet. Nu har det ju gått bra för mig, jag får kämpa lite hårdare än alla andra men nu studerar jag på universitet, för att jag vill. Därmed inte sagt att man måste, men jag vill att barnen ska ha den möjligheten om de vill. Jag vet hur jobbigt det är när man kämpar med sådant andra verkar klara så lätt.

Profile picture for user Sisyfos

Kanske redan är för sent, men om du har beslutet ikväll tycker jag att du ska hoppa över drickat. Skidåkning en hel dag ger en skön känsla i kroppen som absolut inte blir bätte med alkohol. Tycker också att dina senaste inlägg har varit fulla av tvekan. Så även om det blir rätt lagom i helgen så gör du det lite svårare för dig om du väljer att dricka nu. Mitt råd är att du ska ta chansen att välja bort a den här helgen. Jag märker själv att det inte får vara för ofta och inte några stora mängder om det ska fungera att dricka ibland. Den första nyktra perioden är också väldigt bräcklig.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag är tillbaka. Det var trevligt att komma bort och ja ... det blev alkoholintag. Egentligen inte i för stora mängder men efteråt kändes det onödigt. Det gav inte ... det gav egentligen ingenting. Även om jag är lite besviken på mig själv för att jag drack är jag glad över att resultatet blev att det inte känns värt det.

Det blir ett kort inlägg nu. Ville mest bara kika in och säga det, att jag drack så att jag inte skulle dra ut på det. Det är lite jobbigt att erkänna en sådan sak i sådana här sammanhang men nu är det gjort.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag förstår att det känns dåligt. Jag känner en del skuld, eller kanske är det skam, över att jag drack. Jag läste ett inlägg av AlkoDHyperD (tror jag det var) i Hjärnklarts tråd där hon skrev om det där med att välja något som man vet är dåligt för en. Så var det för mig, jag valde något jag visst var dåligt för mig. Egentligen hade jag inga negativa känslor inför det när jag öppnade första burken och heller inga negativa känslor medan jag drack. Det är efteråt det kändes så himla onödigt. Det var helt enkelt inte värt det och nu har jag brutit min nyktra period och måste börja om igen.

Nåväl, nu har vi förhoppningsvis lärt oss någonting och tar nya tag. Vi åker tillbaka till samma ställe till helgen igen och den här gången har jag inga sug efter att "bara ta en öl" när jag väl kommer dit. Jag vet att den känslan kan ändras snabbt över veckan och ska försöka komma hit för att läsa när tvivlet sätter in.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Du är väl ingen brottsling?
Jag har i mitt jobb patienter med sjukdomar som kräver egenvård. Deras känsla av både sitt och omgivningens dömande om de "missköter" sin egenvård liknar kanske våra självdömanden här. Sådant som människor utan sjukdomen aldrig behöver ha dåligt samvete för, små saker i vardagen de flesta gör utan att reflektera eftersom det inte ger några större konsekvenser.
Erkänn istället ditt dagliga hårda arbete med din egenvård. Som en person med diabetes, till exempel, missar kolla blodsockret, eller äter en påse godis då och då. Omgivningen kan tycka att det är oansvarigt, eller att personen borde "sköta" sig bättre, men ser inte alla ansträngningar som görs däremellan.

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Vaniljsmak

Jag känner så totalt igen mig i det du skriver om att det faktiskt inte gav..någonting..att dricka A. Varm choklad med minttu i all ära, men jag drack varm choklad med vispgrädde utan minttu en annan dag, och det är väldigt gott!
Känslan av onödighet, att bryta nyktra dagar, känner jag som sagt igen. MEN...vi är på vägen och till den hör olika stigar och hinder, vi vet vart vi ska och kartan blir klarare och klarare. Att skriva här gör det tydligare för en själv.

Friskvårdstimme idag? :)

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag har vart rätt duktig med mina friskvårdstimmar Hjärnklar. Idag vet jag inte om det blir något nu mitt på dagen men senare ska jag och maken bege oss ut i längskidspåret. Vi lämnade barnen till fjälls med min mamma och har hela långa veckan för oss själva! Vi ska försöka passa på att göra allt det vi vill göra men inte kan i vanliga fall, utan att stressa för mycket. Någon eftermiddag kanske det blir att maratonglo en serie i soffan ;) Eller ja ... allt vi känner för förutom att dricka alkohol!

Profile picture for user Vaniljsmak

Att lägga fokus på alla de dagar jag faktiskt har arbetat hårt och klarat det låter vettigt. Konstigt nog är så många vettiga saker så otroligt svåra. Jag antar att de är som med så mycket annat; insikt är det första steget!

Profile picture for user Vaniljsmak

Ibland känns det som att jag bara skriver här när jag har dåliga dagar, men så är det kanske också. Det har varit många dåliga dagar, sett till alkoholsuget och det är nog helt i sin ordning när man försöker ändra en vana. Men igår mina vänner, igår var en bra dag! Barnen är med mamma och jag kunde fokusera på vad JAG ville göra. Efter plugget drog jag och maken ut på längdskidorna för första gången på ett par år. Vi åkte längst ett fint spår i skymningen och såg solen gå ner. Väl hemma bestämde vi att vi skulle äta varma mackor och slå igång en serie. En sådan som man inte kan se på innan barnen lagt sig i vanliga fall. Suget på alkohol var aldrig närvarande. Jag tänkte knappt på alkohol! Att vara ute och röra på sig hjälper så otroligt mycket, jag mår så bra efter en runda ute i friska luften.

Profile picture for user Vaniljsmak

Det var ett par kära vänner till oss som vi sällan träffar då de inte bor i vår stad. Det här besöket var efterlängtat men också lite ... nervöst för min del. De är nämligen så att när de här vännerna är förbi så flödar ölen. Vi har alltid tagit oss ett par kalla, oavsett veckodag, då de kikar förbi. Jag var lite nervös för hur jag skulle hantera situationen. Inte för att jag var speciellt sugen på alkohol igår men man vet ju aldrig hur det blir när man ställs inför skiten. Vännerna sms:ade och frågade vilken tid de skulle komma och om de skulle medta dryck. Jag svarade vilken tid som passade oss och att jag för min del skulle dricka kaffe eller te och gärna bjöd på en kopp och om annan dryck önskades så fick de gärna ta med sig. Så de kom, de hade med sig öl och bjöd maken. Jag drack te och det var inga problem! Det blev någon skämtsam fråga om jag var gravid från den äldre vännen (som med jämna mellanrum verkar tycka att vi ska skaffa oss fler barn) men den yngre vännen förstod nog att det blivit för mycket på senaste och tänkte själv ta en vit månad snart.

Gårdagen var en stor vinst för mig. Det känns så bra att kunna vara i närheten av alkohol utan att känna tvånget att häva i sig skiten.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag har behövt några dagars frånvaro, från det mesta som har med nätet att göra. Ibland blir det för mycket och jag behöver stänga av. Ibland blir jag för engagerad, för närvarande, ja nästan besatt och då behöver jag backa. Tyvärr räcker det inte alltid med att backa ett steg och nu är det gjort. Nu hoppas jag på att kunna återvända med en mer hälsosam närvaro.

Förra veckan snubblade jag runt med 3,5:or. 3 st ena dagen och 6 st andra dagen. Jag ville tro att jag kunde ta några svagare öl och hålla mig där men en fördubbling över en dag är nog en rätt stark indikator på att det inte fungerar. Nåväl, jag testade, det fungerade inte och jag får utgå ifrån det.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag har inte loggat in här på länge. Överlag har jag försökt minska min närvaro på ”nätet”, jag har känt att jag behöver det. Det verkliga livet kräver så mycket, på så många plan och jag har behövt vara närvarande. Internet blir så lätt en tillflykt som jag använder allt för frekvent när jag egentligen behöver göra (jobbiga eller för många) saker irl.

Under den här tiden har det gått upp och ner. Jag har minskat på mitt drickande rätt rejält och med det sagt inser man att jag inte slutat dricka helt. Det blir några nyktra dagar följt av några dagar där jag konsumerar ett par- tre glas. Det ligger alltså på den nivån. Jag blir inte full, inte FULL-full, men påverkad och framförallt känner jag av att jag druckit dagen efter. Jag är inte bakfull med dunkande huvudvärk men kroppen är öm och jag känner av ett obehag. Det kan tyckas vara ett litet problem, vissa skulle till och med säga att det inte är ett problem över huvud taget, men jag ser mönstret. Jag ser att tanken på att ta ett glas om kvällen är självklar och att jag kan tänka ”idag ska jag inte dricka” och ändå sitta där med glaset i handen på kvällen. Dagen efter är jag besviken på mig själv. Det skulle ju inte bli såhär. Inte igen!

Jag vill ta tag i det här innan det hinner blir ett större (?) problem och jag tror att det här forumet är ett av mina viktigaste verktyg för det. Här kan jag sätta ord på alla de tankar jag tänker men sällan ger mig själv tid att reflektera över. Här finns andra i liknande situationer och här finns inspiration att hämta då det blir tungt.

Profile picture for user AlkoDHyperD

..den knäcken på självkänslan du ger dig själv snarare än de glas du tar. Besvikelsen dagen efter, tankarna på att du gick emot dina planer. Är det den känslan du behöver få tag på innan du häller upp, som en motkraft till berusningens lockelse.
Så lätt att tänka "ett par glas skadar inte, det blir jag inte bakis av". Nej, men den psykologiska baksmällan, kan du ta med den i beräkningarna också? Och om du ändå väljer att dricka, kan du redan innan fundera över nästa dag och vad du kan säga till dig själv att din anledning var. Antingen kommer du fram till "jag tog med alla konsekvenser, såväl psykiska och fysiska, och valde att dricka för att...." eller så kanske du landar i att "nu har jag vägt stundens belöning mot morgondagens betalning och funnit att priset var för högt". Oavsett hur ditt val blir kanske det kan hjälpa dig till större vänlighet och förståelse gentemot dig själv och även hjälpa dig göra valen mer medvetna.
Kram

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag är glad över att jag loggade in här idag. Att skriva, läsa och ta del av all kunskap och erfarenhet har hjälpt mig att aktivt välja nykterheten ikväll. Det är en stor seger med tanke på att det står en BiB i kylen ... Hade jag inte tittat in här och blivit påmind om fördelarna med nykterheten och tagit till mig alla verktyg och kloka tankar som finns är jag säker på att jag suttit med ett glas i handen just nu.

ADHDs inlägg är alltid hjälpsamma och jag har tagit till mig av inlägg #121. Utan att romantisera och försköna drickande för mycket kan jag helt enkelt att säga att glaset ger mig en del. Jag skulle inte dricka det om jag inte tyckte om det och om jag inte fann någon som helst mening med det. Med det sagt skulle priset vara för högt, även om det bara handlar om ett glas eller två. Nackdelarna är många:
Jag vill inte riskera ännu en natts dålig sömn.
Jag vill inte riskera att känna mig seg imorgon och försöka bortförklara det med en begynnande förkylning.
Jag vill inte tveka kring ett träningspass för att jag inte vet om segheten beror på sjukdom eller baksmälla.
Jag vill stå fast vid det beslut jag tog tidigare under dagen och känna att jag fullföljer det.
Framförallt vill jag inte låta de här enstaka glasen ”här och där” leda till ett okontrollerat vardagsdrickande som i slutändan får förödande konsekvenser. Jag väljer att sätta stopp för det här och nu genom att välja nykterheten.

Så set det ut ikväll. Imorgon är en ny dag och imorgon kväll känns som en evighet bort. Jag väljer att inte tänka på det utan gläds åt att vara nykter nu.
Jag vill tacka forumet och alla er som finns här. Ni är till så otroligt stor hjälp! Jag vill också tacka mig själv för att jag väljer att stoppa någonting som skulle kunna eskalera. Jag vill tacka mig själv för att jag sökt stöd och hjälp här inne och att jag är klok nog att stoppa det här innan det eskalerar igen.

Tack!

Profile picture for user AlkoDHyperD

Självklart är jag glad att det jag skrev tidigare var till hjälp. Och ännu gladare att du verkligen läst, omvandlat den allmänna beskrivningen till dina egna upplevelser och utvecklat resonemanget. Att tacka dig själv. Precis så.
För du ansträngde dig verkligen. Du jobbade med dina tankar, tog dig tid att reflektera, vägde för och emot, du var ärlig mot sig själv. Tacka dig själv imorgon också, när du vaknar. Tack själv, för att jag valde att vara mig själv och valde mig.
Tack, Vaniljsmak

Profile picture for user Vaniljsmak

På senaste tiden har jag varit väldigt frustrerad över att mina barn tycks glömma bort allt jag och maken försöker lära dem. Det är samma diskussioner dag efter dag. Saker som tandborstning, läxor, smutsiga kläder och valet av frukostmat. En ofta återkommande diskussion handlar om ilska. Det ena barnet har väldigt våldsamma reaktioner på alla sina känslor och agerar ut dem i tid och otid. Ibland är det fint, som när barnet bara måste krama om en och säga att ”du är den bästa mamman i hela världen och jag älskar dig mest av allt”. Ibland är det lite sorgligt när hen gråter för att ett husdjur gått bort. Men på senaste tiden har det handlat om ilska och att då utagera med slag och sparkar. Jag försöker förklara att det är ok att bli arg och att man gärna får säg att man är arg och till och med skrika men man får INTE SLÅ någon. Det här pratar vi om varje dag. Flera gånger per dag. Vi pratar om konsekvenser (mamma blir arg och sätter spelförbud) och att man alltid är ansvarig för sina handlingar, man har alltid ett val. Den här diskussionen driver mig till vansinne då den återkommer så ofta och det verkar inte gå fram!

Idag insåg jag att jag är precis likadan när det kommer till glaset. Varje dag måste jag bråka med mig själv. Varje eftermiddag pågår samma diskussion i huvudet. Ska jag? Ska jag inte? Varför? Varför inte? Jo men kom igen. Nej jag vill inte. Jo men lite. Lite förtjänar jag. Nej men jag vill vara nykter. Ett glas skadar inte. Jag mår bättre om jag inte dricker. Ett glas blir man inte full på. Jag har kontroll. Jag blir inte bakfull, inte av ett glas. Jag försöke vara rationell. Jag försöker förklara för mig själv varför det är dåligt att dricka och varför jag ska avstå, lugnt och sansat går jag igenom konsekvenserna av mitt drickande, medan alkoholistdelen lockar och drar, skriker och fäktas, gör allt för att vinna. Jag påminner mig själv om att jag är ansvarig för alla mina handlingar och att det inte går att skylla på att jag ”helt plötsligt satt där med glaset, det gick av bara farten”. Det går inte att skylla på att jag haft en stressig dag, dricker jag så är jag ansvarig för det, oavsett bakomliggande orsak! Mitt i alla de här inre diskussionen kan jag inte låta bli att le. Jag är ju som ett småbarn!

Så är det nu. Bråket har pågått sedan två timmar och ett tag trodde jag glaset skulle vinna. Nu är jag inte lika säker. Att skriva här hjälper. Att sätta ord på tankarna hjälper. Jag hämtar styrka från er alla och fortsätter min kamp mot mig själv.

Profile picture for user AlkoDHyperD

...både din och barnets. Möter känslan med förståelse och ömhet. Bakom ilskan, bakom suget ligger en annan känsla. Vilken känsla är det som skriker efter att bli sedd och förstådd. Ilskan ditt barn visar, är det sorg, är det skam, är det rädsla? Och suget, vilken känsla finns bakom det?

Profile picture for user Vaniljsmak

Det är svårt att börja på de inläggen som ska säga att jag drack kvällen före så here it goes: Jag tog beslutet att dricka igår. Tanken var att ta ett glas vin, det har ju fungerat tidigare. När glaset var slut blev det ett till och sedan ännu ett och ... Nu är BiBen tom. Tur att den inte var oöppnad när jag började. Det fungerade inte alls.

En sak jag söker i alkoholen är ”låt gå” attityden. Att sitta uppe till efter tolv för att titta på en serie eller något liknande händer sällan när jag är nykter. Att ha djupa och innerliga konversationer med maken känns så lätt efter några glas. Jag tror det var de jag strävade efter igår. Jag sökte känslan av att släppa problemen och bara ta det som de kommer. Känslan infann sig fram tills jag insåg att jag var påväg att bli full och då fick jag nästan panik. Ändå drack jag klart, jag motade bort panikkänslan och drack tills det tog slut. Sedan gick jag och la mig.

Konstigt nog känner jag inte speciellt mycket skam eller ångest idag, jag är knappt bakfull. Jag känner att jag kan se på det hela på ett kallt och logiskt sätt och konstatera att det inte fungerade. Hur jag än försökt få till ett måttlighetsdrickande så har det inte fungerat, förr eller senare tar alkoholen över. Det känns skönt, jag känner mig beslutsam. Jag pratade med mannen igår och vi konstaterade att vi inte ska ha alkohol hemma, speciellt inte i det format jag gillar. Jag sa att jag behöver hjälp och stöd från honom, att jag skulle önska att han var stark och sa Nej när jag föreslår nästa inköp. Han (som var nykter) tyckte det var en bra idé.

En del av mig vill se det här som, ännu ett, misslyckande. En annan del av mig fnyser åt det ordet och påminner om att vägar är krokiga och att jag behöver påminnas om varför jag vill vara nykter. Behöver den påminnelsen komma i fylleformat så får det väl göra det bara jag lär mig. Vägen mot civilingenjörsexamen var också lång, kantad av rapportreturer och omtentor och det ser jag inte som ett misslyckande utan som något normalt och acceptabelt. Så tänker jag se på min fylla igår.

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av Vaniljsmak

Jag tycker det är klokt att du ser gårdagskvällen som en del i din förändring. Nu har du åter märkt att det lätt blir för mycket. Jag tror du är något på spåren när du lagt märke till en av de känslor som styr dina beslut. Jag tänker på låt gå känslan. Igår skrev du om tröttheten du känner av bråk. Då tänkte jag att ni borde ha en boxboll hemma!

Själv kan jag inte se serier eller läsa när jag är berusad. Men långa, innerligt engagerade konversationer och briljanta idéer kommer som ett brev på posten. ☺

Profile picture for user Lärarinnan

Känner igen det så väl!
Jag har satt i mig en BiB sedan i måndags av ren tristess. När jag är nykter är jag trött och lägger mig tidigt. När jag dricker
är jag väldigt slagfärdig och vitsig och kreativ och hej och hå....enligt mig själv alltså. Har knappt ens ångest dagen efter längre, men tror det egentligen beror på att jag vägrar ta in ångesten över drickandet; den ligger ju ständigt och gnager, men skulle bli övermäktig om jag tillät den komma fram.
Deprimerad, är så ensam de veckor jag inte har min son, vinet blir flykten till att slippa känna sorg och värdelöshet.
Idag tar jag beslutet att inte dricka. Som alltid nästan en befrielse när BiB är slut och det inte finns mer.

Hoppas det går bra för er och att du får stöttning av din man!
Kram!

Profile picture for user Vaniljsmak

Hjärnklar: Förra veckan tränade jag ordentlig och mådde så bra! Det blev tre styrkepass för att gå igenom alla muskelgrupper och två motionspass ute i det underbara vårvädret. Den här veckan har jag inte tränat något alls och mår mycket sämre. En vettig människa borde ju inse att jag behöver röra på mig för att må bra och faktiskt ta tag i det och träna men ... ja ... ändå SITTER jag här. Om jag håller mig nykter ikväll och inte känner av halsen imorgon ska jag försöka få till ett riktigt svettigt pass!

Lärarinnan: Tristessen är min värsta fiende! Jag lägger mig också tidigt på kvällarna, mest för att jag inte riktigt har någonting annat att göra. Jag saknar passion i livet men vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Kanske blir det så när man har småbarn, att de helt enkelt får komma i först nu. En dag växer de upp och då har jag kanske tid att hitta något jag verkligen brinner för, istället för att bli fixerad vid olika saker titt som tätt men aldrig fullfölja någonting.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Den kan du inte leta efter. Du kan locka fram den genom att göra sådant som tidigare intresserat dig, men hur du upplever är något som man inte kan bestämma, bara underlätta genom att ge det en förutsättningslös chans. Det är precis som med känslor. Sannolikheten ökar visserligen för att man ska känna på ett visst sätt om man gör samma sak som tidigare gett en viss känsla. Men exakt hur det kommer att kännas kan du inte veta, ej heller döma.
Om du är trött eller stressad finns det mindre energi för passion. Låt det få vara så. Att bedöma sitt mående eller sina känslor innebär ofta att man blir besviken eftersom idealbilden inte alltid stämmer med verkligheten.
Lycka, passion eller vad man nu kallar det, är inte ett normaltillstånd, det kommer i små glimtar nör man minst anar det.
Vila i nuet. Försök hitta någonting du är tacksam över. Uppmärksamma de små korta stunderna av glädje, behåll dem i hjärtat som små diamanter.
Idag är jag tacksam för att min äldsta dotter och jag fick fin kontakt. Jag är tacksam över det lilla hjärtat hon skickade mig imorse, kycklingwoktuggan hon matade mig med i bilen medan jag körde (som jag nästan sölade ner mig med under fnissande) och att jag fick dela hörlurar med henne för hon ville att jag skulle lyssna på en låt hon gillade.
Jag är tacksam över att kroppen fungerar så bra att jag kan springa flera varv i motionsspåret, simma i bassängen och ligga och njuta i bastun. Jag är tacksam lver stt min äldste som bjuder sin lillebror på fotbollsmatch i helgen. Jag är framför allt tacksam över att jag inte känner minsta längtan efter alkohol

Profile picture for user Vaniljsmak

baksmälla. Det sa jag om gårdagen också men när jag skrev det var jag nog fortfarande lite påverkad då hela eftermiddagen spenderades med huvudvärk och illamående. Det är så skönt att de är över nu! Jag tycker fortfarande jag ser sliten ut i ansiktet men de kan lika gärna vara för att jag vaknat nyligt. Hur som helst så känns det bättre i kroppen och jag ska in till jobbet. Sedan kan jag ta helg med gott samvete!

Idag är det fredag och det brukar väl vara en av de svårare dagarna för mig. Helger är starkt förknippat med a men just nu känns nykterheten självklar. Jag antar att den känslan kan ändras allteftersom dagen går och kvällen närmar dig. Då litar jag på att min man inte köpt hem något och efter att bolaget stänger kan jag känna mig relativt säker. Kanske att jag går på bio med barnen, det är premiär för en film jag tror de skulle gilla. När suget sätter in får jag anamma ”en timme i taget” tänket.

AlkoDHyperD: Jag ska försöka hitta saker att vara tacksam över idag. Just nu är jag tacksam för att morgonkaffet smakar gott (till skillnad från igår då det mest kändes uttorkande) och att jag vill äta frukost för att orka med förmiddagen.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Jag är tacksam för sju timmars obruten sömn och att jag valde god samvaro med alla fyra barn var och en för sig i går kväll. Monopolspel med yngsta, läsning med nästyngsta, bra snack sent på kvällen med näst äldsta och småprat med äldsta sonen. Även oerhört tacksam för äldsta sonen bjuder lillebror på fotbollsmatch imorgon och har lovat köra sin lillasyster till ett viktigt möte i eftermiddag när jag jobbar - hur sjutton lyckades jag uppfostra denne unge man till att bli så fantastisk ?
Har börjat tänka på hur tacksam jag är över att få en känsla av glädje och förväntan innan jag kliver in på jobbet varje morgon.
Vad härligt att ditt morgonkaffe smakade gott. ❤

Profile picture for user Hjärnklar

Som svar på av AlkoDHyperD

Fåglarna kvittrar, solen skiner. Där jag bor är det nu mot slutet av den fantastiska vårvintern så ljuset reflekterar mot snön. Det är otroligt ljust. Morgonkramats med maken och hunden. Nu hör jag honom stöka i köket. Vi är åter på väg för skidresa, den vi längtat mest efter. Förväntningarna är stora! Jag är inte orolig för att jag kommer dricka för mycket eftersom vi är uttröttade på kvällarna.
Så morgonen idag är fylld av värme och förväntan! Tyvärr även med lite huvudvärk eftersom jag drack igår kväll. 6 flaskor och 3-4 glas vin! Det var med berått mod jag drack ölen. Men vinet....det "bara blev". Jag propsade på att öppna den bib vi köpt inför helgen. Onödigt!!!

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag åkte in till anläggningen där jag gör mitt exjobb idag. Det är ett par saker jag måste få gjort här som jag trodde skulle ta nästan hela dagen men det visade sig att det bara tog några timmar. Jag funderar över att åka hem tidigt och städa lite medan datorn kör simuleringar och mitt i allt dyker tanken på a upp! Tanken på känslan, platsen jag skulle dricka på, smaken och allt det där. Hur sjukt är inte det? Igår mådde jag bajs för att jag drack och idag tänker jag på att dricka igen! Igår var drickande becksvart och idag framstår det som helt normalt...

Jag tänker inte agera på den här impulsen utan loggar in här för att skriva av mig. Kanske stannar jag kvar på anläggningen tills jag vet att maken är hemma, så att jag inte springer och smygköper något. Jag är rädd för att den här impulsen ska komma fler gånger och att jag inte hinner stoppa i tid. Det är hemsk att jag inte kan lita på mig själv till 100% men så känns det just nu. Fy för det!

Profile picture for user AlkoDHyperD

Att upptäcka impulsen och välja att skriva istället för att agera på den. Du kan inte styra när suget och impulsen kommer, men du kan välja vad du ska göra med det. Sitta kvar var mycket bättre än att riskera något. Tacka dig själv för att du var så observant och kopplade på hjärnan.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag är tacksam mot mig själv för att jag upptäckte impulsen och vidtog åtgärder för eventuella återfall.
Jag är tacksam för att jag var nykter igår.
Jag är tacksam för att jag vakna upp pigg och färs idag.
Jag är också tacksam för att jag kan påbörja dagen genom att sitta här i lugn och ro, dricka mitt kaffe och surfa runt på denna underbara sajt.
Slutligen är jag tacksam för att det är morgon och att jag aldrig är sugen på a på morgnarna.

Den här dagen är fortfarande helt ny. Ingenting är planerat, allting är möjligt. Riktlinjen är att inte dricka. Kanske blir jag ensam med barnen ett tag idag, kanske ska jag träna, kanske ska jag städa, kanske går vi ut. Vi får se. Kanske sitter jag här halva dagen och bearbetar begäret, som jag misstänker kommer allteftersom morgon blir till dag och dag blir till eftermiddag.

Profile picture for user Vaniljsmak

Min cykel har varit rubbad under de senaste månaderna. Sist blödde jag i över två veckor, hade ett par veckors uppehåll och nu är det igång igen. Värken har övergått i någon som liknar smärta och humöret ska vi inte ens tala om ... jag har gråtit från och till hela dagen utan någon som helst anledning. Allt känns grått, trist och hopplöst. Jag har en klump i halsen som inte vill försvinna men än när jag blir arg, utan någon som helst anledning. Vanligtvis brukar de här humöret komma under en eller två dagar kring ägglossningen men nu verkar ingenting vara som de ska. Mitt i allt det här är suget efter a enormt. Nu pratar jag inte som ett smygande sug utan ett intensivt nästan kvävande begär. Jag kan se, känna smaken och höra ljudet... Det känns nästan övermäktigt och jag är tacksam för att bolaget är stängt!

Profile picture for user Vaniljsmak

det hoppas jag verkligen inte att jag är! Två räcker gott och väl så jag har satt in en spiral. Tog cellprover för en månad sedan och då satt den då kvar. Jag blir så leds på mig själv för att jag är såhär, det påverkar hela familjen och maken säger att han inte vet vad han ska ta sig till. Jag förstår, det måste vara jätte jobbigt att vara med någon som kan gå iväg och gråta vilken sekund som helst. Hade jag bara vetat vad det beror på så jag hade kunnat fixa de ... Det hjälper ju inte med suget heller, det här är ett typisk tillfälle då jag hade valt att självmedicinera lite om jag inte tagit beslutet att vara nykter.

Profile picture for user Vaniljsmak

eller borde jag säga ”äntligen är helgen över”? Förhoppningsvis stabiliserar humöret sig efter två riktigt jobbiga dagar. Jag har en del att göra på exjobbet vilket kommer avleda tankarna och hålla mig sysselsatt. Det fina vädret verkar hålla i sig och kanske hinner vi vara ute en del. Det enda problemet jag ser nu är att bolaget har öppet senare än på lördagar vilket betyder att en lite del av min hjärna kommer tänka ”du hinner dit, om du skyndar dig”. Irriterande men det kan jag klara av. Jag kämpar vidare!

Profile picture for user NyaMagnus

Som svar på av Vaniljsmak

Hej Vaniljsmak!
Jag tycker mig känna igen dina funderingar och känslor kring alkoholen. Jag har under senare år haft en önskan att vara utan alkohol eller snarare att kunna dricka med måtta men min vilja att släppa alkoholen har inte varit tydlig tidigare. Min relation till alkoholen har varit stark och jag kan inse att jag har saknat en genuin vilja att släppa den relationen.

Nu senast, innan jag beslutade mig för att sluta, så söp jag intensivt onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag. Jag blev så jäkla rädd för alkoholen och jag tror att det var där och då jag nådde min ändstation. Jag kan verkligen inte dricka alkohol mer. Med den insikten kom viljan att sluta och hatet mot alkoholen. Innan saknades viljan och jag försökte mer sluta för familjens skull. Det går inte. Man måste vilja själv.

Jag känner igen dina tankar på systemets öppettider, saknaden av drickande och tristess. Jag inser att för min del berodde det till stor del av att jag inte var färdig att fatta beslut om avståndstagande.

Så till min något burdusa och utstickande fråga: Hur ser det ut med din vilja, har du nått din "ändstation" och är det helt för din egen del du önskar lägga av med alkoholen?

Profile picture for user Vaniljsmak

Ja du NyaMagnus... Jag vet inte riktigt hur jag resonerar kring alkohol i framtiden, det enda jag vet är att jag vil ha och behöver ett uppehåll nu. Min problematik är kanske inte så stor om man jämför med många andra. Det är en av anledningarna till att jag inte försöker kategorisera mitt drickande, jag har ingen aning om jag är alkoholist, missbrukare, riskbrukare eller ”bara” brukare. Det jag vet är att jag har genen i familjen och att jag har druckit för ofta och för mycket i några år. Drickande har inte fått några extrema konsekvenser men jag vill dra i nödbromsen innan jag når botten. Att tänka på framtiden och alkoholens plats i den känna nästan lite övermäktigt.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Det finns ju en massa olika sätt att tänka när det gäller hur man ska förhålla sig till nykterhet. Livslång, dag för dag, vita månader mm.
Anledningarna till att man vill sluta och hur problemet ser ut är lika många. Vad som passar en person kanske inte passar en annan.
Jag tänker på det du skrivit och utifrån din beskrivning och hur problemet ser ut och hur du önskar att det vore.
En periodsupare som jag måste kanske arbeta med insikten om livslång nykterhet eftersom återfallen blir så brutala. Blir en sådan tanke för överväldigande är ju en dag i taget ett sätt att hantera det. Hade jag t ex satt upp som mål att ha en viss period nykter skulle jag bara fortsatt leva som jag gör och dessutom planera ett återfall med råge på måldatumet. Alltså ingen bra idé.
Oavsett hur du rubricerar ditt drickande förstår jag det som att din önskan inte är att sluta helt men att du vill bromsa och gärna ha en längre vit period för att kunna starta om. Låter rimligt tycker jag. men, det blir också väldigt många besvärliga val i vardagen. ska jag, ska jag inte...och mycket energi tycks gå åt för att planera eller förhindra.
Så, kanske skulle du vara hjälpt av att sätta upp en bestämd helvit period. Inga valmöjligheter, inget förhandlande, ingen ambivalens. Du kan ju själv komma fram till hur du vill att det ska se ut.
En variant är också att schemalägga drickandet och även mängden. Typ, lördag varannan vecka (det och det datumet fram till ....) ska jag dricka en halvflaska vin.
Tror att i ditt fall, med din önskade målsättning och dryckesprofil, att ett sånt upplägg kunde vara värt att prova.
Vad tror du?

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag vet att jag måste fundera över hur min framtida alkoholkonsumtion ska se ut. För bara några månader sedan tedde sig en framtid helt utan alkohol som omöjlig, sedan kändes den mest bara svår och konstig och nu ... nu, i skrivandets stund, känner jag inte så mycket alls inför den tanken. Hur som helst måste jag låta beslutet ta tid och inte göra något förhastat. April ut har jag tänkt vara nykter, det har jag och maken pratat om och det känns bra, det är etablerat här hemma. Vad som händer därefter vet jag inte. Innan jag kan börja dricka normalt igen vill jag att den här fixeringen vid alkohol ska ha försvunnit. Tidigare har jag tänkt på alkoholen varje dag, flera gånger om dagen vilket tillslut ledde till att jag drack varje dag (även om det ”bara” var ett glas vissa dagar). Vad jag än tar mig för här hemma så är den aktiviteten förknippad med en alkoholhaltig dryck. Att hänga tvätt, att städa, att laga mat, att titta på en viss serie, att skriva rapport efter att barnen har lagt sig ... allt det är starkt förknippat med en ”belönande alkoholhaltig dryck”. Jag måste sluta förknippa de här vardagliga aktiviteterna med alkohol och innan jag gjort det vet jag inte om jag vågar dricka. I vart fall inte i de sammanhangen. Jag tror också att jag måste reda ut för mig själv varför jag skulle dricka, om jag börjar med det igen. Är det för att de är gott? Är det för berusningen? Är det någonting annat?

Profile picture for user Hjärnklar

Att blöda så länge och ofta låter verkligen jättejobbigt! Jag tycker att du omgående ska gå till en gynekolog. Ta upp ditt psykiska mående. Trots att du är ung kan du vara i förklimakterium, vilket tas reda på enkelt och snabbt genom ultraljud av äggstockarna.
Hursomhelst ska du inte ha det såhär!
Ring nu!!
Kram

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag gör mitt examensarbete för ett relativt litet företag men de finns lite här och var i Sverige och utomlands. Imorgon ska alla svenska chefer och andra ”viktiga personer” samlas för något slags stormöte på anläggningen där jag jobbar och jag har blivit ombedd att hålla en liten presentation om mitt exjobb och vad det egentligen är jag sysslar med. Nervöst! Så nu sitter jag här och försöker förbereda en powepoint och tankarna springer då och då iväg mot ett glas vin. Ett glas vin för att lugna nerverna. Ett glas vin på kvällen för att belöna mig själv för att jag blev klar med presentationen. Ett glas vin för att hjälpa mig att bli klar med presentationen. Ett glas vin såhär mitt på dagen nu när jag ändå sitter helt själv och arbetar här hemma ... Ungefär så går tankarna men jag säger NEJ! Det blir inget vin. Det kommer inte hjälpa mig bli klar med presentationen och det kommer inte hjälpa mig prestera bättre imorgon. Nej, nej och åter nej! Istället spenderar jag några minuter med att skriva ner mina tankar här och kokar en kopp kaffe. Att se tankarna såhär svart på vitt, att klä dem med ord är avväpnande. De framstår som fåniga och jag kan se hur onödigt det vore. Jag förstår ju själv att ett glas ikväll mest troligt skulle leda till tre glas som i sin tur skulle leda till dålig sömn som i sin tur skulle leda till att jag presterade dåligt imorgon. Så, då borde jag vara klar med det. Beslutet är taget, det blir inget vin eller någon annan alkoholhaltig dryck och så enkelt är det. Nu kanske jag kan fortsätta arbeta utan att tankarna på alkohol kommer smygandes.

Hjärnklar: vanligtvis blöder jag inte så länge, det var nog (förhoppningsvis) bara den här gången. Fastän jag alltid fått bra bemötanden tycker jag att det är jobbigt att vända mig till sjukvården och kommer avvakta. Stabiliserar sig inte allting tills nästa månad så ska jag ringa. Jag tänker att det inte är så mycket man kan göra åt humöret egentligen. Det är väl bara att bita ihop och försöka hålla de inne till man kan släppa ut det på ett bra sätt, så resten av familjen inte påverkas.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Jag springer eller gymmar varje lunch för att kunna fokusera på eftermiddagen. När jag ska koncentrera mig en längre stund eller studera är frisk luft ett måste. Klarnar hjärnan och lugnar nerverna mycket bättre än alkohol. Om du är nercös inför presentationen, tänk så här. Vad är det värsta som skulle kunna hända. Om jag stakar mig eller pratar osammanhängande eller blir nervös när jag pratar? Att kommentera sig själv med humor fungerar avväpnande och skärper uppmärksamheten hos åhörarna. Jag brukar utbrista "oj, där tappade jag visst tråden" låtsas leta efter den och sedan fortsätta. Eller ta hjälp av åhörarna "är det någon som kan tala om för mig vad det var jag pratade o nyss"
Självsäkerhet och autencitet kommer inifrån och handlar om avsaknad av rädsla. För vad kan egentligen hända. Vi är människor allihop, även de som lyssnar.
Under ett politiskt sammanträde fullt av "högdjur" bet jag i ett hårt äpple och tuggandet ekade. Då sa jag högt för mig själv så alla hörde "hmmm, nu fattar jag varför äpplena alltid blir lämnade kvar i fruktskålen och bananerna går åt fortast..." därefter kunde jag obekymrat fortsätta knapra på det högljudda äpplet, så var det med den pinsamheten.
Alltså, kontentan i svamlet är, du kan bara förbereda dig så gott det går och försöka se till att du vet någorlunda vad du ska prata om. Oavsett vilka som ska lyssna är det bara människor, kostymklädda eller i badbyxor, samma molekylära sammansättning inuti.
Lycka till!

Profile picture for user Vaniljsmak

efter att jag skrivit här. Jag förväntade mig att suget skulle smyga på mot eftermiddagen/kvällen igen men det gjorde det inte. Trodde min hjärna försökte lura mig med ursäkter om nervositet men se den gick jag inte på! Haha!

Att rör på sig hjälper mot så mycket! Jag har inte hårdtränat den här veckan då jag lämnat blod nyligt men jag har sett till att röra på mig och få ihop en massa steg (kul med stegräknare på mobilen). Nu börjar jag känna mig i form efter donationen och ska förhoppningsvis kunna riva av ett pass i eftermiddag, efter mötet. Angående mötet så känner jag mig egentligen inte orolig. Jag vet vad det är jag håller på med och jag vet att de inte är där för att lyssna på mig, egentligen. Jag är inte ”huvudattraktionen”, hade jag varit det hade jag behövt mer tid på mig för förberedelse och i slutändan är de bara människor som ska lyssna, precis som du säger AlkoDHyperD!

Profile picture for user AlkoDHyperD

Presentationen är ju en baggis jämfört med gårdagseftermiddagens prestation. Så klart a-jäveln använder sig av nervositetskortet. Men du synade och spelade upp hela filmen. Tänk vilken skillnad i självkänsla idag, att ställa sig där framför alla utan bakfylle-looken och med viljestyrkan i ryggen från igår. Sitter själv med avbetalning på gårdagens snedsteg i träningsberoendet i form av känning av skada i baksida lår. Surt, men man kan ju inte vara ståndaktig på alla plan ?

Profile picture for user NyaMagnus

....är något jag avskytt under nästan alla år. Jag har tvingat mig stegvis utanför min egen komfortzon för att kunna utföra dessa övningar. (Måste i mitt jobb). Idag har jag inga problem att genomföra en sån dragning som du beskriver men det är fortfarande inget jag jublar över. Tips: Förutom det självklara att alkoholen inte har någon plats varken före, under eller efter dragningen, är att läsa in sig i ämnet så att man är helt införstådd ger en säkerhet i presentationen. Viktigt att ha bilder att visa då det känns bra att åhörarna vilar blicken på bilderna snarare än på presentatören.

Viktigast är att släppa synen på att det är "höjdare" som ska lyssna. Du kan mycket mer om din uppgift än åhörarna oavsett deras titlar. Och som andra har nämnt, lägg in lite humor om/när avvikelser dyker upp.

Det kommer att gå bra för det viktigaste är redan klart. Du är vaken bakis eller påverkad :-)

Kör hårt och låt oss veta hur det gick!

Profile picture for user Vaniljsmak

Gårdagen kom och gick. Presentationen gick bra, det var jag och ett gäng gubbar, det är väl lite så inom mitt yrke. Före var jag knappt nervös och efteråt kändes det bra. Jag pratade bara i några minuter tillskillnad från de flesta andra och jag tror det var uppskattat.
När jag väl kom hem hade jag en lätt huvudvärk. Jag satte mig framför dator, slog igång en serie jag sett förr och tänkte att jag skulle vila innan jag skulle ut på middag. PANG sa det och så var alkoholsuget där. Triggat av lusten att fira att jag klarade av presentationen och för att jag druckit till den serien så många gånger förr. Går det här suger någonsin över? Jag har varit rökare, det var många år sedan, men känner aldrig ett sug efter cigaretter idag.

Senare, ute på middagen, insåg jag styrkan i att ha bestämt mig för en vit månad. Det finns inga alternativ och är inte förhandlingsbart. Jag anlände till restauranger efter några andra bekanta och satt och drack öl. Fick en lätt klump i magen tills jag insåg att de drack alkoholfritt! Då var det lätt att beställa in en likadan. Senare beställdes det in vin men vid det laget hade jag samlat ihop mig själv, påmint mig om att det hela inte är förhandlingsbart och kunde tacka nej. Ingen frågade varför och det är jag tacksam för.

Fastän jag inte drack igår så känner jag mig nästan lite bakis idag! Det blev rätt sent och den obehagskänsla jag har idag talar om för mig att jag gjorde helt rätt i att avstå alkoholen. Den hade inte gjort någonting för mig. Kanske att vinet hade passat fint till maten men bortsett från det hade jag väl mest blivit lite högljudd, sagt dumma saker och mått riktigt dåligt idag.

NyaMagnus: Under mitt fjärde år på universitetet tog jag på mig alla presentationer som skulle göras i alla kurser jag läste. Jag avskydde att stå inför folk men insåg också att det var någonting som krävdes av mig. Så jag gjorde det, det var tufft men jag överlevde. Idag är jag fortfarande nervös men det går helt klart bättre och bättre för varje gång.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, jag tror verkligen på det där med icke förhandlingsbart. Gör allt så mycket enklare. Men sen behövs en ny plan snabbt. Jag höll upp 3 mån tidigare med en klar deadline. Efter tre mån var alkoholfixeringen total och det blev värre än tidigare. Så bestämd är bra, men också med en uppgift om att känna efter o analysera.
Och du, tror att det du hann säga på 5 min var avsevärt mycket bättre än de som malde på 20.

Profile picture for user Vaniljsmak

Tack Sisyfos för att du lyfter upp risken med fixering och vikten av att ha en fortsatt plan. Jag har så lätt vid att fixera vid olika saker. Dieter och annat tjafs går inte, förbud är omöjliga för då fixerar jag bara vid det jag inte får och försöker hitta anledningar till att det visst går bra. Det är likadant med alkoholen, detta ständiga förhandlade med mig själv om varför och varför inte driver mig nästan till vansinne. Jag började skriva här i februari och har försökt hålla mig ifrån alkoholen med ... blandat resultat. Vi är en vecka in i april som SKA vara min vita månad och jag kan inte säga att jag har haft en enda dag utan sug. Det är frustrerande! Varför? Varför är det så här?!

Halvvägs in måste jag börja planera för hur jag ska fortsätta, annars kommer glaset åka fram i samma stund klockan visar ny månad.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Ta sikte på en livsstil eller hur du vill vara som person utifrån dina grundläggande värderingar. Istället för ett mål utifrån ett datum kan du då istället använda dina värderingar och din bild av dig som den du vill vara och sätta upp små "milstolpar" eller färdriktningsvisare längs vägen. En riktning har inget bestämt slut, medan de små milstolparna finns för att du ska hitta rätt.
Låt oss säga att du värderar "att leva hälsosamt", "vara en trygg och förutsägbar mamma", "ärlighet mot mig själv och andra"
(här är det ju dina egna värderingar som gäller, jag skrev bara några exempel)
Milstolparna som ska tala om för dig att du går i din valda riktning skulle isåfall kunna vara "en vit april - för att....." eller "aldrig mer än två glas per tillfälle eller fyra glas i veckan - för att....."
I vardagsvalen behöver du då bara ställa dig själv frågan, Tar det här mig ett litet steg i min värderade riktning eller tar det mig ett steg ifrån?
Ibland kan valet vara svårt eller resultera i att två viktiga värden konkurrerar med varandra, då behöver man väga för och emot och kanske sätta "prislapp" på alternativen. Ibland är ett steg i rätt riktning för svårt att motivera sig till och då kan det bästa vara att bara stå still.

Profile picture for user Vaniljsmak

Det var ett tag sedan sista ... Varför, vart försvann du, kanske ni undrar? Jo såhär var det: dels behövde jag tid att faktiskt bearbeta allt jag skrivit om här. Att skriva är en sak men att faktiskt bearbeta det känslomässigt är en annan. Del, eller kanske framförallt, behövde jag all min tid till att slutföra mitt examensarbete och den tid som då var kvar efter en avslutad pluggdag gick uteslutande åt familjen. Det var tufft, det var tungt och kämpigt men jag gjorde det, jag är klar, jag har min examen!

Så hur har det gått med a då? Jo, tack det gick rätt bra måste jag säga. Jag hade kontroll, allt kändes bra, det kändes som att jag hade en bra vardag där a inte fick ta plats. Men så började det igen ... sommar, firande, skålande ... det smög sig på med någon 3,5:a. Det är ju inte så farligt. Jag tyckte fortfarande att jag hade kontroll. Blandade in lite starkare drycker och det gick väl ok. Sedan rullade det på som man säger. Nu har jag nått till en punkt där jag känner att suget efter a börjar bli okontrollerbart igen. Jag vill dricka (och dricker) varje helg och gärna flera gånger i veckan. Det är inte hållbart. Jag har insett att jag behöver ta tag i det här nu på en gång, innan det går för långt så nu är jag här, igen. Det fungerade bra sist och förhoppningsvis kommer det fungera igen!

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag vet att jag borde försöka analysera och förstå varför jag hamnat här igen. Gång på gång har jag bevisat för mig själv att jag mår bättre när jag inte dricker, ändå hamnar jag här. Det sjuka är att jag inte ens tycker om att bli full! Jag avskyr det, till och med medan jag är full, när allting snurrar och jag inte har kontroll. Det är hemsk! Likförbenat öppnar jag den första ölen och dricker. Jag känner begäret. Smaken och känslan av att befinna sig just på gränsen. Känslan av när avslappningen infinner sig men innan allt går överstyr. Det är den känslan jag vill åt. Eller är det de? Jag vet inte, men jag tror det. Det enda jag med säkerhet vet är att jag bli fixerad, om jag varit vit ett tag. Jag blir fixerad av tanken på en öl eller ett glas vin och sedan kan jag inte släppa det. Det går så långt att jag MÅSTE dricka det där glaset och då spelar det ingen roll om jag egentligen inte är sugen när jag väl får tillfälle att dricka, jag ”måste” liksom göra det.

I de allra flesta fall hinner jag inte komma till den där fixeringen för jag brukar ge efter för frestelsen. Och frestad är jag, så gott som varenda dag. Jag försöker hitta anledningen till att jag vill ha det där glaset, för att kunna förhindra det i framtiden. Jag tror att jag har varit inne på det tidigare, att det handlar om stress och tristess. Om att jag inte är helt nöjd med hur livet är just nu. Det har varit mycket med småbarn och krävande studier. När jag väl var påväg att avsluta studierna kunde jag ge upp alkoholen ett tag för allt kändes så bra. Det kändes som att stora delar av det jobbiga var påväg att ta slut och att allt det där jag tänkt göra ”sen” snart skulle få ta plats i mitt liv. Jag började sommarjobba, inte med det jag är utbildad som, samtidigt som jag avslutade mitt examensarbete. Allt rullade på, det kändes ok. Jag förstod att jag behövde ge mig själv tid och att det skulle ta ett tag att landa i den nya verkligheten, den som innebar två heltidsarbetande föräldrar och en vardag utan universitetsstudier. Så nu har det gått några månader och vardagen har hunnit ikapp. Allt det där som fått stå tillbaka på grund av studier och små barn (ja, barnen är fortfarande små men de blir mer och mer självgående för varje dag), allt det där jag skulle göra sen väntar fortfarande. Det har väntat så länge så jag inte ens kan komma ihåg vad det var någon mer. Istället tar jag en öl, ett glas vin, och övertygar mig själv om att hela min vardag inte är totalt meningslös. Jag känner mig fastlåst här och det beror enbart på mig själv. Kanske har jag blivit för bekväm där jag befinner mig nu? Kanske orkar jag inte ta tag i det jag borde göra? Jag vet inte. Det är många ostrukturerade tankar just nu.

Profile picture for user Morgondag

Hej igen, när jag läser ditt sista inlägg tänker jag om du funderat på att söka stöd, kanske i form av en KBT-terapeut? Verkar ha 'fastnat' i vissa tanke och beteendemönster.
'Spela hela filmen'-verktyget är ett av de viktigare verktygen jag lärt mig i min nykterhet. D v s visst är det härligt med känslan som infinner sig efter 1-2 öl...., men sen då..., efter ett par timmar? Hur mår du när du vaknar på natten? Hur känns det på morgonen? Hur ser ditt liv ut om ett år med fortsatt alkohol? Eller tvärtom, i frihet, utan nervgiftet?
På återhörande!

Profile picture for user Vaniljsmak

Terapi kunde kanske vara bra men det är inte något jag överväger just nu. Nu behöver jag reda ut en hel del tankar på egen hand, och här med er. Lite beroende på hur det känns senare kanske jag ska överväga det igen. ”Att spela hela filmen” har jag hört talas om och jag är jätte glad att du tog upp det för det hade jag helt glömt bort, tack! Det ska jag försöka komma ihåg ikväll när suget kommer.

Igår drack jag en del. Inte jätte mycket men så pass att jag blev full och känner mig sliten idag. Det dumma är att jag också tränade ben och rygg för första gången på länge (under förmiddagen, innan jag drack) och nu vet jag inte vad som är bakfylla och vad som är träningsvärk. Det enda jag vet är att jag har ont i kroppen och känner ångest. Det är så dumt att dricka när man har tränat, varför gör jag så? Nåväl. Dag ett idag då. Idag ska jag vara nykter!

Profile picture for user Vaniljsmak

Terapi kunde kanske vara bra men det är inte något jag överväger just nu. Nu behöver jag reda ut en hel del tankar på egen hand, och här med er. Lite beroende på hur det känns senare kanske jag ska överväga det igen. ”Att spela hela filmen” har jag hört talas om och jag är jätte glad att du tog upp det för det hade jag helt glömt bort, tack! Det ska jag försöka komma ihåg ikväll när suget kommer.

Igår drack jag en del. Inte jätte mycket men så pass att jag blev full och känner mig sliten idag. Det dumma är att jag också tränade ben och rygg för första gången på länge (under förmiddagen, innan jag drack) och nu vet jag inte vad som är bakfylla och vad som är träningsvärk. Det enda jag vet är att jag har ont i kroppen och känner ångest. Det är så dumt att dricka när man har tränat, varför gör jag så? Nåväl. Dag ett idag då. Idag ska jag vara nykter!

Profile picture for user Morgondag

.... nu har jag läst lite mera i början av din tråd. Känner igen mig en hel del i det du skriver kopplat till trötthet och träning. Jag har också barn och sen de kom (den första) för ca 10 år sedan har jag varit konstant undersövd tror jag. Gjorde den insikten nu för ett par månader sen. Vi har gjort så att min sambo som inte har några problem att somna om, får ta barnen om de vaknar. Och jag får ligga i eget rum, där jag sover mera ostört. Detta har hjälpt mig väldigt mycket. Dålig sömn och trötthet är en av mina största triggers.
Du och din kropp verkar också vara van att motionera. Träning och motion är också för mig en av de viktigare pusselbitarna. Finns ju så mkt positivt med träning. Minskar stress, oro, övervikt o s v. Ökar koncentrationsförmåga. Får en härlig endorfinkick (nästa i stil med dopaminkicken från 1-2 glas vin/öl, men utan biverkningar då...) Man löser problem, nya hjärnceller skapas o s v. Försök komma igång med motionen och träningen.

Ja, "spela hela filmen" är verkligen ett bra verktyg. Vi fortsätter att stötta varandra, idag slipper vi skicka i oss nervgiftet!

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag älskar motion! För två år sedan drabbade jag av sjukdom som höll i sig väldigt länge. Jag var tvungen att ställa in ett lopp, mitt första någonsin, som jag tränat för väldigt länge och tappade all motivation. Det i kombination med dåliga matvanor och ett eskalerande alkoholintag har lett till att jag sitter här, över 15 kg tyngre än jag önskar. Det finns så många bitar av livet jag skulle vilja ”ta tag i” men det har känts övermäktigt och så har jag inte gjort någonting alls.

Nu har jag min utbildning. Nästa steg är att hitta ett jobb. Det arbetar jag på. Det löser sig, än så länge är jag inte oroad. Jag har börjat jogga igen, sakta men säkert och har tänkt ta tag i styrketräningen också. Långsamt börjar jag ta tag i allt det där jag vill fixa, men så blir jag otålig för det händer ju ingenting! Jag vet att det kommer kännas likadant med alkoholen. Det kommer ta tid, suget kommer finnas där. Den enda lösningen är att ta en dag i taget. Att välja nykterheten dag för dag.

Profile picture for user Morgondag

.... ja, ta det lugnt med motionen i början så att du successivt ökar. Promenera, jogga, promenera..., o s v. Du blir starkare och starkare för varje dag, samma gäller ditt val av att välja frihet och livet. Små små steg, njut av rörelsen framåt och nuet!

Profile picture for user Vaniljsmak

Gårdagen gick fint. I förrgår tränade jag ben och rygg för första gången på länge. Igår drog jag ut på en lättare joggingrunda och körde biceps och axlar när jag kom hem. Träning är verkligen underbart men oj så trött jag var efteråt! Jag la mig tidigt och trodde jag skulle somna på en gång men det visade sig vara helt fel. Jag låg vaken halva natten och kunde verkligen inte somna. Inga tankar på alkohol alls.

Idag är jag rädd för att suget ska komma rejält nu när eftermiddagen och kvällen närmar sig. PMSen gör sig påmind, jag är trött och maken vill att vi ska städa (vilket verkligen behövs) men det har jag inte lust till alls. Jag vill hitta på något roligt, göra något utanför hemmet kanske men inser samtidigt att jag är trött, både fysiskt och psykiskt och mannen har rätt, vi behöver städa. Jag inser att de här skulle kunna leda raka vägen mot en ”jag förtjänar det faktiskt” flaska och att jag borde förebygga det reda nu. Kanske räcker det med att vara medveten om risken? Kanske räcker det med att intala sig själv att jag förtjänar en god natts sömn och en pigg morgon imorgon? Jag får påminna mig om att det är dag två och att jag själv valt att vara nykter!

Profile picture for user Vaniljsmak

Gårdagen gick galant, helt utan sug på alkohol! Den här gången är det lättare, kanske för att jag denna gång vet att det är möjligt. Jag sysselsatte mig med att handla, laga mat och lägga pussel. Och jag har sovit i natt! Åh vad skönt det är att sova ordentligt!

Idag är det fredag och det oroar mig. Helgerna är farliga, det är då vinglaset åker fram utan att jag ens har reflekterat över det. Nu tänker jag att jag måste vara medveten om vad jag gör och sysselsätta mig för att förebygga denna dåliga vana. Efter jobbet tror jag att jag ska jogga och sedan köra ett kort tricep- & bröstpass. Sedan kanske jag försöker göra en trevlig middag, kanske mixar ihop lite alkoholfria drinkar som hela familjen kan njuta av. Eller så kanske vi försöker ta oss iväg hemifrån. Jag vet inte. Det viktigaste är nog att jag försöker hålla mig sysselsatt så att tankarna och suget inte kommer. Att klara en alkoholfri helg kommer ge mig kraft att klara av fler men denna första helg känns kämpig.

Profile picture for user Morgondag

Härligt att du kommit gång med motionen och att du har bra plan. Det kommer att gå jättebra detta. Kommer suget är det ju bara en känsla som går över, drick ngt annat gott. Lycka till!

Profile picture for user Vaniljsmak

Idag talades det mycket om fredagsmys och helgaktiviteter på jobbet. Det var mycket snack om rödvin till köttet, om bubbel, om öl och jag vet inte vad. Det är svårt att inte bli sugen, att inte se sig själv utföra alla de här aktiviteterna med de där glasen i handen, men samtidigt känner jag att jag klarade det bra. Jag erkänner för mig själv att jag känner suget men känner mig trygg i min beslutsamhet om att inte dricka. Jag accepterar suget men tänker Nej Tack.

Nu sitter jag hemma och laddar inför en joggingtur. Senare ska jag försöka mig på någonting som liknar strawberry daiquiri fast utan alkohol så att hela familjen ska kunna njuta av det!

Profile picture for user Vaniljsmak

och det gick ju hur fint som helst. fastän det var en helg! Jag måste säga att denna gång går lättare än den första gången. Kanske för att jag denna gången VET att det är möjligt.

Igår joggade jag, jag styrketränade och sedan blev det tacos till middag. Det blev alkoholfria drinkar och sedan byggde vi lego med hela familjen i över två timmar. Hela kvällen var precis som jag vill ha den; vi umgicks tillsammans som en familj utan både alkohol och skärmar!
Med det sagt är jag glad att mannan inte "trollade fram" en flaska vin eller ett par öl, som en överraskning. Jag har inte hunnit prata med honom om det här ännu, han vet ju om att jag vill dricka mindre men ändå har alla senaste gånger varit på mitt initiativ och nu vill jag visa att jag kan genom att helt enkelt inte dricka på ett tag innan jag tar upp det för diskussion igen.

Idag då? Det är fortfarande helg vilket innebär en lite större risk för min del. Jag ska försöka fortsätta med det som har fungerat; En lång promenad, trevlig middag och fortsatt legobygge. Allt för att hålla mig sysselsatt.

Morgondag: Hur har din helg varit hittills?

Profile picture for user Morgondag

Allt väl här, har också varit ute och rört på mig i form av golf på morgonen. Nu väntar aktivitet med barnen. Låter som du kommit igång bra med rörelse. Ja, tror det kan vara bra såhär i början på ett nyktert liv att se till att identifiera risksituationer och också ha en tydlig plan för hur svara/hantera dessa. Du klarar säkert av det om mannen kommer hem med ett par vinare och häller upp ett glas även till dig, eller är det bra om du berättar för honom? Om du tror att helger är lite tuffare, vad kan du göra för att underlätta det för dig själv? Själv är nästan vardagen som är svårare än helgen. Ha det gott så länge och på återhörande!

Profile picture for user Camilla1

Som svar på av Morgondag

Hej Vaniljasmak med flera. Jag är imponerad av vad ni åstadkommit. Nu är det min tur. Jag vill leva ett liv utan fylla. Där jag har fullt med kraft att vara närvarande med mina barn. Jag börjar nu.

Profile picture for user Vaniljsmak

Dag tre då ... Dagtiden har gått bra, det har varit kvalitetstid med familjen för hela slanten. Vi har varit ute i skog och mark, gått på stigar, på stranden, över myrmark. Gjort mat utomhus och vandrat 15 km. Helt fantastiskt underbart att bara vara ute på de sättet! Fram mot eftermiddagen blev det lego och Men In Black, det gillade barnen.

Mot eftermiddagen/kvällen kom suget igen. Kanske för att jag kände att jag inte hade någonting att göra och för att jag druckit och ätit för dåligt idag. Nu smuttar jag på Loka ur ett champagneglas (för den rätta helgkänslan) och maken är på affären för att handla chips. Resten av kvällen lär spenderas i soffan med fötterna på bordet.

Morgondag: Just nu känner jag att jag skulle kunna tacka nej, men jag tror han förstår att jag försöker vara nykter. Ska hur som helst nämna det för honom ikväll, utan att göra en för stor sak av det. Jag vet att han stöttar mig i det hela.

Camilla1: Kul att du hittat hit! Nu är en alldeles utmärkt tid att börja.

Profile picture for user Vaniljsmak

Söndag morgon. Jag vaknar upp pigg och fräsch. Eller nästan i alla fall. Visst värker kroppen men det beror på gårdagens långa utomhusaktivitet och tricepsen känns av lite extra från fredagens styrkepass. Underbart! Det är fantastiskt att vakna upp på morgonen och veta om att segheten beror på antingen dålig sömn eller hård aktivitet och INTE på de där ölen man drack dagen innan.

Idag hoppas jag att dagen ska gå lätt, jag ska ju trots allt jobba imorgon och har planer på att cykla till jobbet (det tar strax över halvtimmen). Jag tror att jag hittat receptet för att lyckas sluta nu; aktivitet, med och utan familj.

Profile picture for user Vaniljsmak

Hela söndagen spenderades med en envis huvudvärk. Jag kände mig allmänt trött och sliten, nästan som att vara bakfull fastän jag inte druckit dagen innan. Jag hoppas det inte är något återkommande problem.

Att gå in i en ny vecka med en nykter helg bakom sig känns fantastiskt! Att vågen dessutom visade -1kg imorse var ännu en uppmaning till att fortsätta såhär.

Profile picture for user Vaniljsmak

men idag känns det lite tungt. Jag begav mig ut på ett joggpass direkt efter att jag cyklat hem från jobbet (30 min cykling) och det var ... inte bra. Hälsenorna kändes för korta och gjorde ont, orken och kraften saknades och så la appen jag använder för att ha koll på intervallerna av efter 5:e intervallen (skulle köra 8). Efter de körade jag lite på känn ett tag innan jag gick hem.

Tanken på alkohol har dykt upp från och till men jag känner mig lugn. Jag accepterar att tanken kommer, att suget finns där och tänker Nej tack, inte idag. Idag är jag stark. Idag är jag nykter.

Profile picture for user Vaniljsmak

Idag identifierade jag en möjlig trigger. Jag kom hem efter jobbet, hade cyklat och var (är) rätt trött i kroppen, och upptäcker att det är ett bombnedslag här hemma. Jag visste att karln skulle vara upptagen hela dagen så jag borde varit förberedd på det men både frukost och lunch stod fortfarande framme. Det ligger kläder överallt. Träningsutrustning från igår ligger kvar (som JAG lämnat framme) och jag känner bara ... nej. Jag orkar inte men kan inte ha det såhär. Jag måste städa ihop det här. Och då, just då känner jag hur varm jag blir av tanken på en öl. Bara en eller två att smutta på medan jag städar ihop. Det förtjänar jag väl ändå? Det är ju så synd om mig som måste städa upp efter andra (som om hälften av grejerna inte är mina).

Istället för att ge efter för frestelsen satte jag mig här med en kopp kaffe (och är tacksam för att vi inte har öl hemma). Kroppen behöver fyllas på med energi innan jag tar tag i någonting. Jag behöver få ord på att oordning och en kropp utan vätska och näring är en trigger innan jag kan gå vidare. Så. Nu är det gjort.

Profile picture for user AlkoDHyperD

Såg först nu att du är åter i din tråd, tror du tog upp den igen när jag var sjuk o inte orkade läsa alls...
En månad sedan du skrev här - fast jag tror du svarat i min efter det, tack!
Hur mår du nu?

Profile picture for user Vaniljsmak

Hej tråden! Här är jag igen. Denna gången är jag inte tillbaka för att jag druckit för mkt igen och har ångest. Denna gången är jag tillbaka för att kika in och säga Hej. Jag har inte varit helt nykter sedan sist, tyvärr, men jag dricker väldigt lite. Det kom en perioder då jag enda dagen drack en öl, efter det går det några dagar och så blir det två öl och två glas vin och så eskalerar det tills jag en kväll dricker mig full och sedan vaknar upp med bakfylleångest. Det var mellan jul och nyår och sedan dess har jag inte den minsta lust att dricka.

Det underlättar att jag har fått jobb i en helt ny stad och veckopendlar. I den nya staden finns inga förutbestämda rutiner att falla tillbaka på (=en öl på kvällen för att jag varit duktig). Här är jag utmattad när jag väl är klar på jobbet och har gått den långa promenaden. Här dricker jag kaffe och vatten och mår bra av det.

AlkoDHyperD Hej där! Jag mår rätt bra faktiskt. Jag är klar med skolan och har börjat jobba, som jag skrev här ovan. Ska kika in i din tråd nu för att se hur du mår!

Profile picture for user Vaniljsmak

När jag loggade in här igen hade jag inga tankar på att dricka, jag hade varit nykter ett par veckor och allt kändes toppen. Nu kommer suget igen. Som det brukar när jag varit nykter ett tag och tycker att det går bra. Jag tycker mig ha kontroll över situationen men så ser någon dricka ett glas vin på tv (sådär efter en lång dag, som en belöning och för att varva ner) och suget smyger sig på. Kanske visste mitt undermedvetna att det skulle bli såhär och det kanske var därför jag hamnade här. Kanske, kanske inte. Jag vet inte. Det enda jag kan konstatera är att suget finns där nu. Tanken har slagit rot och jag vet inte hur jag ska bli av med den här fixeringen när den väl finns där.

Profile picture for user anonym11208

kände så tidigare idag, jag tog några djupa andetag och tog ett aktivit val, tänkte på hur gott kaffet kommer att smaka i morgon om jag inte dricker, hur fräsch jag såg i morse (har inte druckit på en vecka), och så blev det vinfritt. Nu känns det jätteskönt! Tänk på morgondagen! Och din kropp och knopp :-)

Profile picture for user Vaniljsmak

Visst är det så, morgondagen blir så mycket bättre när man sover nykter!

Jag vet att jag inte kommer dricka ikväll. Jag befinner mig i min arbetsstad (veckopendlar) och här finns inga rutiner för att dricka under veckodagarna. Här har jag heller ingen alkohol i lägenheten och närmaste systembolag är minst en halvtimmes promenad borta och vid det laget lär de ha stängt. Till helgen åker jag hem och då ... där finns alkohol i olika format och en vana av att "mysa till med några glas framför tvn på kvällen".

Jag får helt enkelt försöka visualisera den där kaffekoppen på morgonen även under helgen. Kanske planera in någon fysisk aktivitet tidigt på morgonen. På något sätt ska jag ta mig igenom det här.

Profile picture for user Vaniljsmak

Det är svårt när det gäller alkohol och närmaste familjen. Maken förstår att jag vill dra ner på drickandet, kanske till och med sluta helt. Han har inga problem med att ha några öl hemma och låta dem ligga där. Han har heller inga problem att avstå om jag ber honom, men det känns inte rätt för mig att göra det. Precis som jag nu försöker få till sundare matvanor genom att bland annat låta bli fika, läsk och godis (socker överlag) och då inte förväntar mig att alla runtikring ska avstå sitt fika eller lördagsgodis så förväntar jag mig inte att de ska avstå alkoholen. Det här är mitt problem, det är jag som har svårt att sätta gränser när det gäller (socker- och) alkoholkonsumtion och nu får jag försöka hitta ett sätt att hantera det. Visst är det svårt, kanske gör jag det onödig svårt för mig själv? Jag vet inte, jag tänker att jag måste lära mig hantera det och de flesta dagar vistas jag i en miljö utan alkohol.

Med det sagt vet jag att han där hemma skulle tömma ut hela lägenheten på både socker och alkohol om jag bad honom göra det.

Profile picture for user Vaniljsmak

Idag åker jag hem. Jag ska passa på att skriva några snabba rader här innan jag ska packa ihop det sista och gå till jobbet.

Igår hade jag en väldigt dålig eftermiddag och kväll. Det hände en hel del och kvällen avslutades med det jag kommer skriva om nu.

När jag flyttade in i lägenheten i arbetsstaden slängde jag ett öga på proppskåpet. Där fanns massvis med proppar uppstaplade. Toppen tänkte jag, då behöver jag inte köpa det. Så igår kväll gick en propp (kylen och en del av köksbelysningen) efter att jag duschat och just skulle börja laga en sen middag. Jaha ... ja och så visade det sig att den som bott här innan valt att stapla sina GAMLA proppar på skåpet, de som är sönder! Ja då var det bara att bege sig ut i minusgraderna med blött hår för att gå till affären. Irriterad nå djävulskt efter en lång och besvärlig dag. Här kan man tänka sig att jag mitt i irritationen valde att köpa med mig halva affärens 3,5:or, det hade jag garanterat gjort för ett år sedan, men tanken slog mig inte ens! Däremot köpte jag chips och åt det till middag ... Jag ser det lite som en seger, att tankarna inte gick mot alkoholen där och då, även om det bara hade varit 3,5:or. Chipsen kanske inte heller var så smart men heller det än alkohol.

Samtidigt som jag njuter av den segern så är jag som sagt på väg hem idag. Där vet jag att det finns starkare grejer och allt jag behöver göra är att säga åt mannen att jag inte vill att vi ska dricka den här helgen och så är det inget mer med det. Har jag gjort det? Nej. varför? Jag försöker intala mig själv om att det handlar om att det är JAG som ska ta ansvar för MITT drickande. Att jag inte ska föra över ansvaret på honom. Men samtidigt tror jag att jag håller dörren öppen, ifall att ...

Nu har jag inte tid att skriva mer, nu måste jag göra mig redo för jobbet.

Profile picture for user Amanda igen...

En seger mot alkohol är alltid en seger tycker jag, oavsett vad den följs av.. visst, kanske du håller dörren öppen ELLER så är det faktiskt så att du är stabil nog i din nykterhet att du inte behöver be mannen låsa in skiten? Jag tror det senare???
Det är ju vi och bara vi som är sist i beslutskedjan eller hur?
Och innanför den där dörren finns ingenting positivt, det vet både du, jag och många andra... Lycka till nu!!!
??????‍♀️

Profile picture for user Morgondag

.. över att kanske dricka ett glas eller två. Det låter lite så på dina rader där på slutet att din "a-röst" håller på att prata lite med dig, stämmer det? Ibland kan man behöva göra klart för sig själv och andra i ett tidigt skede, d v s utesluta möjligheter att dricka. Nu verkar du ju förvisso kunnat dricka rätt kontrollerat under hösten om jag förstår dig rätt.
Hur som helst är det ju lätt och lätt också av gammal vana att en fredagskväll efter en lång vecka att "unna" sig ett glas. Eller så tänker man lite längre. Varför vill jag ha det där glaset? Vad riskerar jag då? Kan det lätt bli ett eller ett par glas till som gör att jag känner mig seg imorgon och kanske också dricker imorgon av den anledningen?
Hur går det förresten med motionen och träningen? Du verkade ju också ha behov av och må bra av träning minns jag. För mig är det kanske den viktigaste nyckeln för att fräscht och friskt liv, d v s att röra på mig minst 1 timme om dagen, löptur, eller en promenad , eller en golfrunda (inte nu på vintern såklart.)
Se till att ha en fräsch och skön helg! Kram!

Profile picture for user Vinäger

... vad som passar dem bäst. En del vill tidigt utsätta sig för risksituationer i syfte att klara dem med en gång. Andra behöver lite "skyddad verkstad" i början och vågar inte utsätta sig för några risker alls. Själv tillhör jag den senare kategorin. All alkohol är inlåst och min man har fortfarande nyckeln på sig. Jag litar inte på mig själv ännu, trots 54 dagars nykterhet. Som sagt, vi är olika. I det här fallet är ju resultatet det viktiga, inte hur vi kommer fram till det.

Önskar dig en fin helg! ♡

Profile picture for user Vaniljsmak

Långsamt, så långsamt, smyger sig alkoholkonsumtionen tillbaka, blir en del av mitt liv, av mig. När livet stabiliserats, när jag börjat bli bekväm med de nya jobbet, den nya lägenheten och allt resande tvärs över landet då fanns det helt plötsligt utrymme för ... Det är som att hjärnan inte behöver gå på högvarv hela tiden och helt plötsligt fanns det plats för "vardag" och med den kom de gamla vanorna. Saker händer, jag går på autopilot och helt plötsligt står jag vid dryckeshyllorna. På ren rutin. Utan att ifrågasätta. Utan att tänka.

Efter att ha insett att alkoholen funnit med varenda helg flera månader tillbaka (om än som "bara" ett glas vin till middagen) tänkte jag att jag skulle ha en nykter månad. Juni var tanken. Det har gått ... Åt skogen. Jag har intagit alkohol två av tre dagar nu. Den första var det middag med goda vänner och den andra var det studentfirande. Det borde inte vara ursäkter, men det är förklaringar. Jag behöver sätta ord på varför det blev såhär, varför min vita månad började med två dagars drickande.

Idag sitter jag här och känner mig sliten. Kinderna hettar, munnen känns ofräsch trots att jag borstat tänderna två gånger, det känns som att kroppen skakar lite och jag känner ångest. Inte för att jag gjorde något dumt, det är den där ångesten som alltid kommer när jag druckit och faktiskt blivit full, så pass att jag är bakis dagen efter. Bakisångest.

Nu är det för sent för en helnykter junimånad. Men det är ett alldeles utmärkt tillfälle att vända på något som riskerar att bli så mycket värre. Så, dag ett idag!

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag känner ingen större oro inför denna dag. Att avstå alkoholen under en måndag är inga större problem. Det kanske sticker i ögonen på någon, men det är här jag befinner mig just nu i min resa. Problemen kommer nog att börja kring mitten av vecka, då kommer jag vilja köpa hem folköl. Till helgen har det blivit självklart med något från bolaget, det är ju helg! Turligt nog har jag ett par dagar på mig att utarbeta en strategi för dessa tillfällen, suget och känslorna. Jag tänker att jag ska försöka skriva en del, att de får bli en påminnelse så att autopiloten inte får chansen. Vanans makt är stor. Att ta medvetna beslut om allt dygnet runt är inte möjligt, inte för mig men jag kan ge mig själv chansen att ta medvetna beslut om alkoholkonsumtionen. Det är möjligt att andra delar får stå tillbaka medan jag arbetar med det här, och då får det bli så.

Även om jag inte är tillbaka på botten känns det lite tragiskt att behöva börja om, att vara tillbaka på entalen. Nåväl, dag två. Jag är redo!

Profile picture for user Vaniljsmak

Nej sådana dagar är förkastliga. Men nog är det fantastiskt hur fort man glömmer allt det jobbiga... Ska försöka vara här inne lite mer en tid nu, för att bli påmind.

Profile picture for user Vaniljsmak

I börja, när jag insett att min relation till alkoholen inte var normal och att jag behövde bryta det beteendet, ville jag tillskriva alla mina problem till just drickandet. På något sätt tänkte jag att livet skulle bli så mycket bättre om jag bara fick ordning på alkoholkonsumtionen. Jag är inte säker på om det var en medveten tanke eller inte men jag inser att det var så nu.

Problemen försvann inte. Inte alla. Jag dras fortfarande med ångest som kommer varje gång pms:en drar igång. Jag dras fortfarande med vissa personlighetsdrag jag inte gillar. Många beteenden är kvar. Många känslor. Det hade ingenting med alkoholen att göra. Jag skulle nästan vilja säga att vissa av problemen märks och hörs mer under min nyktra period då alkoholen inte finns där för att döva.

Varför skriver jag det här då? Jo jag tror att jag någonstans längst vägen, när jag i princip inte drack något, avskrev alkoholen som ett problem. Alla de där jobbiga sakerna var ju kvar trots att jag tagit bort alkoholen, alltså kunde inte alkoholen vara problemet! Och så är det ju, alkoholen är inte roten toll allt ont i mitt liv, men oj så jag hade glömt hur jobbigt det är när man blir bakfull! Ja när man fortfarande tre dagar efteråt inte känner sig helt återställd.

Måhända att jag har problem, men just därför ska jag inte lägga ännu mera sten på bördan. Jag vill inte att alkoholen ska vara ännu ett till problem!

Idag blir det dag tre. Sakta men säkert(!) återgår jag till en nykter vardag

Profile picture for user IronWill

Men bokade ändå regelbunden terapi för att komma i ordning med själva grunden till att jag drack.
Har märkt vissa förbättringar i nedstämdhet och ork när alkoholen är ute ut ekvationen. Men jag tror (tyvärr) att det krävs en hel del arbete för att bli av med resterande problem. Jobbigt att man måste jobba på det. Men det är ju samtidigt en klar försämring att dölja problemen med alkohol precis som du resonerar.
Alkholen är roten till mycket ont men inte allt, lite står man för själv.

Profile picture for user Vaniljsmak

Hur gör man för att börja med terapi (eller något liknande)? Vart ringer man? Och hur vet man att det är de man behöver.

Mitt mående är extremt bundet till min kvinnliga cykel. I en och en halv vecka mår jag rätt bra. Kan till och med vara lycklig. Sen börjar måendet dala, samtidigt som jag börjar gå upp i vikt (vätska). Efter ett par veckor kan jag ha gått upp två kilo och gråter för ingenting. Livet är mörkt och meningslöst. Stubinen är kort, om den alls existerar. I samband med blödningen får jag ont och allt går över och så börjar det om. Det ör något otroligt frustrerande, inte bara för mig utan också för min familj! Jag är inte säker på att samtal är rätt väg att gå här... Jag tror de här är hormonellt men jag vill inte börja mixtra med tabletter så istället låter jag allting vara. Istället Har jag tagit till alkoholen för att döva de svåraste stunderna. Det är definitivt inte rätt väg att gå(!) men just nu vet jag inte hur jag ska lösa det här, eller vart jag ska vända mig.

Profile picture for user IronWill

PMS vet jag inget om eftersom jag är man (men undrar ändå om jag inte har det en gång i månaden iaf).

Det är väldigt svårt att få terapi genom vårdcentralen. Kanske genom behandling för alkoholproblem (har inte provat) men ibland kan arbetsgivaren stå för ett antal gånger om man kan vrida till att jobbet är en del av det (stress). Jag har redan förbrukat det genom jobbet så nu betalar jag själv tyvärr. Men det är inte dyrare än en utekväll per gång hur som helst. Viktigt att man hittar någon att gå till som man ”klickar” med. Fel person hjälper inte alls.
Jag har gått av olika skäl i olika omgångar och kan säga att det tar tid, men man förstår mycket om sig själv och att prata med någon som inte dömmer eller är part i målet, ger en bonuskick av lättnad som varar ett tag efter varje samtal.
Jag tycker min hjärna är värd en PT.

Om du betalar själv så är det bara att googla och kontakta någon som du tycker verkar vettig.

Profile picture for user Vaniljsmak

Jag uppskattar att ni tar er tid att svara Inteengångtill och IronWill! Tills vidare avvaktar jag med att söka den typen av hjälp, men det är skönt att veta att alternativet finns.

Imorse kom några enstaka tankar på alkohol. Det var egentligen inte suget, eller alkoholrösten som lät, det var nog mer en rädsla för att de ska komma, för imorgon är jag ledig och ... Ja, ni förstår. Jag är vaksam på att solen och ledigheten kan trigga suget, men just nu känns det inte som ett problem. Just nu är jag väl införstådd i att jag inte vill eller ska dricka.

Jag tror dessutom att jag börjar komma fram till att jag inte ska dricka alls. Aldrig någonsin med. Jag är inte där än, men det beslutet känns inte lika långt borta som det var förut. Tanken på ett nyktert liv känns inte skrämmande eller långtråkigt, den känns skön och befriande. En dag, snart, kanske jag tar det beslutet. Jag vill låta beslutet mogna ett tag till. Tills dess fortsätter jag räkna dagar.

Profile picture for user Vaniljsmak

Dag fyra kom och gick utan allt för stora problem. Jag hade tänkt spendera denna lediga dag med att läsa igen alla trådar jag följde medan jag var aktiv, se vilka som är kvar här och inte. Tyvärr gick det inte då forumet låg nere hela dagen. Tråkigt att det fortfarande är ett problem, vill minnas att det blev såhär med jämna mellanrum förut också. Istället blev det en lång promenad och alldeles för många filmer på Netflix. Det är fantastiskt vad mkt tid man har en ledig dag när man inte är tillsammans med sin familj! Fy vad jag saknar dem...

Idag inleds dag fem. Jag vet inte riktigt hur dagen kommer att se ut. Just nu sitter jag på jobbet i alla fall. Jag har sovit som kratta de senaste nätterna så jag antar att jag lägger mig tidigt ikväll, i hopp om att få sova ordentligt.

Profile picture for user Vinäger

Den usla sömnen brukar bli bättre efter ett tag. Bra att ta dagarna som de kommer. Du är på gång på allvar nu. ♡