Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Norrlandsbrud

Håller tummarna för att det går bra för dig ikväll! Själv ligger jag i badkaret nu! Alltid denna tiden ;) haha! Testade du badet? Isf; Hjälpte det något? Åh okej.. men han vet om ditt "problem" ? Stöttande i det? Är han med på att också ta en nykter period eller gäller det bara dig?
Ja alltså min sambo är ju anledningen till att jag lagt av ett tag. Visst gör jag det för min skull också, är ju inte sunt att dricka såna mängder varje kväll. Men slutar jag inte så tar det slut mellan oss, så jag var rätt tydlig med att säga att isf måste du också vara ifrån alkohol!
Det är inga problem för henne, hon tycker inte ens om det (om det inte handlar om att man ska festa och ex ut på krogen)... var det som hände förra fredagen, hon var sugen på att gå ut och då är hon ju lite medberoende. För då är det helt plötsligt inte lika viktigt att jag ska vara nykter just då. Men då hon inte vill dricka ska jag vara nykter. På hennes vilkor alltså, vilket kan göra mig extremt förbannad. Men det är ju jag själv som satt mig i denna situation tänker jag! Tror på dig ikväll! ??

Vaniljsmak

Det slog mig på kvällen, när jag skulle lägga mig, att jag var nykter. Alla mina tankar var så klara. Det fanns en skärpa i allt som vanligtvis inte finns där. Jag sov hela natten och vaknade utan ångest. Vilken känsla!

Norrlansbrud: Han verkar vara med på att det blivit för mycket och på att jag vill ta några vita veckor men förstår nog inte vidden av problematiken och jag har inte kommit till den punkt då jag vill diskutera det heller. Jag behöver tid på mig att nöta och stöta det själv och med stöd från alla här inne.
Det blev inget bad. Det blev tv och ett totalt meningslöst spel på mobilen, extra mys med maken och sedan tidig läggning. Jätte skönt, jag har några timmars sömn att ta igen!

Norrlandsbrud

Det låter ju jättebra! Vad skönt att du fick en sån positiv feeling av att somna nykter!

Okej jag förstår, nej men som sagt, man får ta det i den takt man själv känner passar. Skönt med en tidig kväll, skulle jag också behöva! Ha det fint!

Vaniljsmak

Ibland behöver jag tid då jag bara stänger in mig och existerar utanför allting annat. Jag behöver tid helt på egen hand, helt själv och utan krav på saker som ska presteras under den här tiden. Ensamtid är nog viktigt för alla men redan under min tonårstid kunde jag reflektera över att jag värdesatte den där ensamheten mer än gemene man. På den tiden hade jag aldrig kunnat sätt ord på det, dels för att jag inte förstod känslan fullt och dels för att det var ”konstigt”. Alla andra verkade ju söka sällskap och fylla alla tomma luckor så gott det gick. Hur som helst så var det inte så svårt att få de där ensamma stunderna, jag flyttade hemifrån redan som 16-åring och hade en hel etta för mig själv. På den tiden fanns heller inte internet i var mans ficka så som idag. Jag var nog 19 år innan jag och min pojkvän (nuvarande man) skaffade en dator och det tog ännu längre tid innan jag fick min första smartphone.

När väl internet gjort sin entré i mitt vardagsliv och vi i samma veva fick barn blev det mycket. Mycket internet. Mycket tid med barnet, sedan med barnen. Mycket intryck över att ensamheten är någonting konstigt som ska undvikas till varje pris. Speciellt nu när man kunde ring, sms:a, chatta online och jag vet inte vad. Att jag dessutom levde med tre personer, varav två var helt beroende av mig, gjorde att jag aldrig hade möjligheten till den där totala ensamheten. Kontaktbar 24 timmar om dygnet och skulle lite tid för stilla reflektion dyka upp dödas den lätt med facebook, instagram eller något liknande. Samtidigt har jag nog aldrig känt mig så ensam. Vårt första barn föddes strax efter att jag gick ut gymnasiet och alla min vänner flyttade. Jag blev kvar, livrädd för att släppa in någon i rädsla för att jag skulle bli dömd som en dålig mor. Det fanns så mycket osäkerhet där i början av moderskapet.

Åren gick och jag lärde mig leva med det. Barnen blev större (och oj vilka fina barn vi har lyckats uppfostra!), maken började jobba regelbundet och jag som studerar har möjlighet att vara hemma medan alla andra är borta. Perfekt. Dags för ensamtid. Dags att bara existera, bara vara, reflektera och finnas till. Idag tänkte jag ta mig en sådan dag. Jag bestämde mig för att jag förtjänar det. Jag längtar efter de där dagarna i min lilla etta då jag kunde sitta vid köksbordet och skriva dagbok, plocka ihop det som såg rörigt ut, diska, måla naglarna och dagdrömma. Allt det där enkla. Så, efter att ha lämnat av barnen på skolan gick en timme åt att brottas med mitt dåliga samvete, ”du missar så mkt plugg och bla bla bla”. Sen var det något idiotiskt mobilspel som plingade till och jag hamnade där. Sen hittade jag en intressant tråd här på forumet. Vips så var klockan närmare två och barnen kom hem igen.

Visst har jag haft tid för mig själv. Men den har på intet sätt spenderats på det sätt jag hade velat. Inga stilla reflektioner, inget dagdrömmande, ingen möjlighet till att slå av hjärnan och bara flyta runt i stilla ro. Har jag tappat den förmågan helt? I perioder tror jag att alla de förväntningar och krav jag har på mig själv gör att jag inte ens kan tillåta mig 5 minuters eftertanke för om jag gör det går jag sönder. Det är då jag kommer inse att det här inte fungerar och jag vill inte det, jag vill inte det. Då är det bättre att vara i ständig rörelse, att ständigt utsätta sinnet för något, från morgon till kväll. På kvällen kan man ta sig ett glas eller tre för att varva ner och somna. Eller slockna.

Eller är det så enkelt att jag som är ensam mest hela tiden (undantaget min man och mina barn) inte kan uppskatta ensamheten idag? Är det för att jag nästan aldrig umgås med vänner (på riktigt) som jag inte värdesätter eller vågar utforska ensamheten i stillhet utan känner ett behov av att fylla ut den med digital stimulans?

Kanske blev den här tiden framför tangenterna en del av de där jag saknade. Istället för att skriva med papper och penna så blev det på en skärm. Kanske är det okej. Kanske blev det rörigt och kanske orkar ingen läsa men nu har jag fått skriva av mig lite. Jag har fått börja bena i allt det där jobbiga och jag känner inte ens något behov av att dricka för att döva det. Inte just nu. Ikväll får vi se.

Vaniljsmak

Jag är en människa som älskar listor. Det snurrar så många tankar i mitt huvud och alla måsten byggs upp så till den grad att jag inte kan tänka en enda ren tanke. När jag skriver ner alla de tankarna, alla ”måsten”, på ett papper blir det lättare och varje gång jag får stryka en punkt blir jag lättad, glad och nästan lite stolt över mig själv.

Igår var en dag då jag försökte existera utanför det där. Det resulterade i att inget skolarbete blev gjort och hemmet ser ut som ett bombnedslag. Därför tänkte jag att jag skulle lägga i en högre växel nu. Listan för idag blev lång. Väldigt lång. Skriven i olika färger för att representera skolsaker, hushållssysslor och övriga saker som behöver göras. När den var klar fick jag en lite klump i magen. Hur ska jag hinna? Det slutade med att jag highlightade två punkter på skollistan och tre på den övriga listan. Resten gör jag i mån av tid och lust. Stressen är en stor trigger och jag misstänker att jag undermedvetet håller på att planera ett återfall.

Vi är bjudna på fest idag, jag och min man. Till folk som inte spottar i glaset om man säger som så. Till och från har jag velat ut i den här festen men nu lutar det åt att jag vill gå. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg att jag inte har så många vänner och att jag knappt umgås med någon (bortsett familjen) och det här vore ju ett bra tillfälle att komma ut och vara social. Men så var det ju det där med alkoholen. Igår eftermiddag/kväll funderade jag väldigt mycket över det. Jag tänkte att jag kunde köpa en eller två riktigt mörka IPA som jag vet att jag tycker om men inte kan dricka fort, de är alldeles för mäktiga för de, och sedan gå hem tidigt. Vi har ändå ingen barnvakt så det skulle bara vara jag som går dit och då kanske maken kan hämta mig med bil på en förutbestämd tid. Lite så tänkte jag igår. Idag vet jag inte alls hur jag ska tänka. Finns det risk för att jag tar ett ordentligt återfall efter det? Antagligen. Kommer jag ångra om jag står över den här festen? Det tror jag, det var så länge sedan jag var iväg... Kan jag gå nykter, utan medtagen dryck? Ja, kanske men då vet jag att jag kommer bli bjuden på än det ena och än det andra. Hmm...

AlkoDHyperD

Jag som är motvalls i alla lägen tycker det är lätt att vara den enda som inte dricker i ett sällskap som inte spottar i glaset. Jag slipper dricka själv men kan ryckas med i de andras stämning. Blir lika berusad som sällskapet fast utan baksmälla dagen efter ?
Fast jag vet ju att det är lite ovanligt, hur jag själv funkar, många skriver ju att det är lätt att blir sugen, eller har svårt att säga nej om någon bjuder. Du känner dig själv bäst och kan förmodligen räkna ut hur det kommer att bli för dig.
Klarsynt reflektion, det du beskriver om omedvetet planerat återfall. Först "se till" att få en anledning, stress (genom att samla uppgifter på hög) sedan tillfälle (bjudningen). Snyggt inramat...kan det vara så att dina farhågor är besannade? Vad skulle de där två mörka IPA ge dig egentligen? Mer än risken att trigga återfall, antingen direkt genom att du blir bjuden på plats, eller indirekt om allt går bra genom att det ger signaler om att du kan dricka socialt och gör om det vid nästa tillfälle. Vem vet vilket kommande tillfälle som i så fall urartar.
Visst är det bra att börja umgås med vänner om du upplever att det varit lite för lite sådant, men, är det verkligen den här typen av sociala sammanhang du behöver? Om det är personer som "inte spottar i glaset", hur är de att umgås med till vardags? För om det alltid är alkohol inblandat - det vet jag ju ingenting alls om utan spekulerar bara - behöver du dem då?
Det låter annars jättebra att få andra intryck och komma ut bland folk. Klarar du att säga nej om man bjuder, hjälper det om du ser det som en utmaning och säkrar upp genom att ta bilen dit? Tar du bilen behöver du ju heller inte förklara närmare om någon undrar varför du inte dricker.
Ha en go fredag, hur du än beslutar!

Vaniljsmak

Tack för att du kommer in och ställer alla de rätta frågorna!
Vad skulle jag få ut av de där två ölen? Jag skulle känna att jag passar in utifrån normer jag skapat helt på egen hand. Känslan av att passa in och vara som alla andra har varit så viktig för mig under min uppväxt. Det låg mycket problematik i det då jag gång på gång blev bortvald av en förälder som hade grova alkoholproblem. Det gjorde ont i den lilla flickans hjärta att känna att den där människan valde alkoholen före dennes egen dotter och det är ett problem jag vet att jag har och som jag arbetat med en hel del. Tidvis tycker jag att jag ”löst” det men tydligen kommer den där impulsen att passa in tillbaka lite då och då. Jag får vara på min vakt och hitta sätt att bekräfta att jag duger precis som jag är, att jag inte behöver passa in i någon mall!

Jag tyckte nog att jag var smart som kom på att jag kunde välja just den där ölen för att förhindra ett för stort alkoholintag. Jag tyckte jag löst ett problem på ett rätt elegant sätt. Hur tänkte jag där egentligen? Jag har ingenting att göra med alkohol så länge jag inte kan dricka med måtta oavsett vilken dryck det än må vara. Kanske kommer jag aldrig till den punkter och då får det vara så (fast så långt in i framtiden vill jag inte tänka just nu). Nej, blir det fest ikväll så blir det nykter. Kvinnan jag ska träffa har jag träffat både nykter och full och hon verkar helt ok i båda tillstånden. Visst dricker hon en del när hon väl dricker men hon kan också gå på fest nykter. Resten av gänget är jag osäker på men så länge jag håller mig på min kant och går hem tidigt ska det nog inte vara några problem. Jag kan alltid skylla på huvudvärk och fly fältet om det blir för jobbigt.

Tack igen AlkoDHyperD. Den här reflektionen gav mycket!

Vaniljsmak

I alla fall när man försöker bryta vanan att fira in helgen med alkohol. Länge har jag haft som rutin att ta ett ordentligt tag om hushållet på fredagar. Städar, tvättar och renbädda sängarna. Fixar och donar så allt ska kännas fint och fräscht inför helgen. Problemet är att jag inte tycker det är kul att städa, inte alls! Lösningen har alltid varit öl (eller vin). Alkoholen har alltid gjort det lite roligare, det har varit min belöning för att jag är så duktig och tar hand om hemmet. Nu, när jag pluggat färdig för idag och det är dags att börja dammsuga och skura, hade jag lugnt kunnat hämta mig ett sexpack folköl och börjat med det. Senare, kanske kring 17 när jag börjar med middagen, hade jag korkat upp vinflaskan.

Suget kommer i vågor och idag har det kommit väldigt ofta. Alldeles för ofta och jag vet inte hur jag ska hantera det! Eller ja, det är klart jag vet; Drick inte! Köp inte hem! Men vad sjutton ska jag göra av den här fredagen? Hur ”firar man in helgen” utan alkohol på ett naturligt sätt? Jag vill inte köpa hem något sött då det är kalas både lördag och söndag. Jag vill hitta ett vettigt sätt att förhålla mig till helgen utan att involvera ohälsosam mat och dryck.
Det är tur att forumet finns. Så fort tankarna glider in på alkohol försöker jag styra om dem hit. När tankarna envisas kvar sätter jag mig och skriver. Kanske blir det överdrivet många inlägg idag.

AlkoDHyperD: Jag ska uppdatera er om hur det gick. Bara jag kommer iväg.

fira helgen med rena, väldoftande sängkläder :) Förut hade jag rean sängkläder också, men jag stupade vid 21-tiden och hade ingen aning hur sängkläderna doftade.
Jag är snäll mot mig själv och säger: idag är det fredag kväll du ska villa, du får absolut inte jobba.
Jag köper blommor och tänder doftljus, köper ofta frukt som är färgglada, lyxfrukt ibland, definitiv för dyra för att köpa på vintern.
På lördag morgon måste jag ha färsk bakad bröd (förut orkade jag inte ta mig upp och till affären, illamående) löskokta ägg och färskpressad juice.
Dessutom tränar jag och på söndag morgon är det min favoritdans pass, efteråt badar jag bastu.
Jag har tid med att läsa och brodera.
Egentligen har jag det hemskt lyxigt ;)

Vaniljsmak

Det låter helt fantastiskt! Rena sängkläder på fredag är ett måste, och de njuter man nog av lite bättre som nykter, precis som du säger. Det får bli en ordentlig skrubbning i duschen också, med ansiktsmask, fotfil och hårinpackning. Om jag hinner. Beror på om jag ska iväg på den där festen ikväll.

AlkoDHyperD

Färdig vid 19.40, sedan en lång stund i bastun, bara låta kroppen bli ett med bänken, smälta ner och andas. Sedan är man gott trött när man kommer hem o kan lägga sig i soffan, läsa för barnen eller sitta med en egen bok.

inte med bastu för att sonen ringde: jag kommer hem till helgen om du hämtar mig, 15 mil enkel väg... Jag är glad att han kommer, och ännu mer glad att jag kan köra. Om det hade hänt för 4 månader sedan, vad skulle jag ha svarat? Stanna där du är för att jag har redan druckit halv flaska vin?
Det är fredagskänsla, träna och sedan få honom hem :) Bastun blir på söndag ;)
Bastu ger mig en lyxkänsla och hjälper otroligt mycket.

Vaniljsmak

Åkte iväg kring åtta, kom hem alldeles nyss. Det blev bara ett par timmar och jag är spiknykter. Festen hann aldrig riktigt bli en fest då resten av folket kom när jag gick och det kändes ok. Tjejerna jag umgicks med var trevliga men lite högljudda vilket inte fungerade med min huvudvärk. Jag var nog inte riktigt på humör för att vara social idag men det känns bra att jag kom iväg hemifrån.

Att hålla sig ifrån alkoholen var inga problem. Tjejen som bjöd in mig frågade om jag inte drack idag när jag tog ett glas vatten och ja sa nej och sedan var det ingenting mer med det. Inga följdfrågor och inga påträngande erbjudande om vinglas eller öl. Det kändes toppen!

Nu ska jag mysa ner mig i soffan med mannen och se tv.

Vaniljsmak

I natt har jag vaknat flera gånger med torr mun, huvudvärk och ångest. Det har tagit några sekunder att inse att jag inte kan vara bakis för jag drack inte igår! Likväl vaknade jag upp med lätt huvudvärk och känner mig allmän seg nu på morgonen. Har jag druckit så många fredagskvällar så min kropp per automatik är bakfull en lördagsmorgon? Hemska tanke!

Från och med att jag anlände på festen igår kändes det inte svårt att vara nykter. Varken där eller hemma. Det kändes riktigt bra att sitta i soffan och glo på tv:n och att komma i sängs i tid. Berättade om det här forumet för maken också, eller jag sa aldrig vad det hette utan vi pratade om vilken funktion den här platsen fyller för mig. Han har ju märkt att jag sitter och skriver en del och börjat undra över vad det är jag håller på med. Han tog det hela med ro (vilket jag visste att han skulle göra) och visade ingen ror över mina dryckesvanor utan tyckte det var bra att jag gör det som känns bra för mig. Han sa också uttryckligen att han skulle låta bli alkoholen själv så länge jag vill vara nykter, för att inte fresta mig. Det känns bra, jag behöver det stödet. En del av min problematik ligger i att jag, helt plötsligt och från ingenstans, står där med glaset i hand och har börjat dricka utan att förstår hur det egentligen gick till. Det har blivit en så stark rutin att det skrämmer mig.

Det känns fint att sätta sig här en stund på morgonen, med mitt morgonkaffe och reflektera. Egentligen har jag väldigt mycket att göra nu på morgonen och förmiddagen då vi ska ha kalas men vet ni vad? En halvtimme här behöver jag. Jag både behöver och förtjänar det. Jag tror helt ärligt att kalasbarnet skulle välja en nykter och välmående mamma framför en kliniskt ren och kalaspyntad lägenhet fylld med fika.

Tror att vi är många härinne som måste bli bättre på att ta hand om oss själva. Välja den där halvtimmen av ro och reflektion. Och "kliniskt ren" varar så kort stund ändå. Ha en trevlig födelsedag.

AlkoDHyperD

Jag kommer också ha en helt nykter helg och vecka. Återkommer inför nästa helg som är en jätterisk. Tänkte börja jobba med den redan nu i min egen tråd.