Är nere på botten just nu. Känns som det. Har enormt mycket ångest över allt skit jag ställt till med, kan inte titta på mina barn utan att fundera kring vad jag utsatt dem för. Älskar dem så oändligt mycket.

Den senaste veckan har jag börjat läsa här igen. Blev medlem för ungefär 18 månader sedan och var då så peppad och tänkte vända skutan och lyckas gå ner till något slags "normaldrickande". Så klassiskt. "Om jag lyckas hålla min under riskkonsumtion så kan jag fortsätta dricka" liksom. Tjena.

Tänk att det inte är förrän idag jag på riktigt är beredd att erkänna att jag har ett problem. Jag arbetar ju för fanken inom socialtjänsten, arbetar med familjer och stöter på alkoholproblem titt som tätt. Inte förrän idag vågade jag på riktigt erkänna för mig själv att jag håller på att kasta bort allt som betyder något för mig. Släpper nu gradvis fram varje tanke som legat och väntat på att jag ska våga tänka den fullt ut. Ångesten. Jag dricker för att slappna av, för att känna att livet har någon slags mening, för att jag förtjänat lite vin, för att glömma att jag är och varit en ganska usel mamma osv. Jag har lyckats dölja mina problem utåt. Än så länge.

Slå upp "allvarliga alkoholproblem" och du hittar en bild på mig. Jag insåg det idag. Jag har inbillat mig att suget som kommer efter ett par vita dagar inte är ett beroende utan mer en harmlös och lite fånig vana.

Druckit barnens hela liv. I olika mängd och med vita perioder emellan, men alkoholen har alltid varit närvarande. Så sjukt. Så pinsamt. Så svårt att ha ett uns självkänsla när dessa tankar nu väl fått ta plats i huvudet. Min stora pojke är nu sju år. Har jag förstört honom? Det kan jag inte leva med. Min lilla pojke är fem. Har jag förstört honom också? Det kan jag inte heller leva med. Men det finns ju inga utvägar. Jag måste ju leva med det om det är så. Jag måste stå kvar och finnas till hands. Måste orka. Måste bli vuxen på riktigt. Försöker tänka och hoppas att jag kommer att bli modig av att gå igenom det här och att mitt mod kommer att räcka till för att reparera den smärta och oro jag åsamkat dem.

Jaja. Jag är tillbaka iallafall. Känns fint att skriva här, om så bara för mig själv liksom. Tankarna och självföraktet blir som lättare att bära när de formuleras i skrift. För stunden iaf. Tänker också att det kan vara bra att skriva för att sedan kunna gå tillbaka och läsa och påminna mig själv.

Fruhoppfull

Ja, det är verkligen så. Jag har bestämt mig. Jag försöker förbereda mig på att vara stark och trygg nu. Tänker och tror att båda barnen kommer att ha frågor och problem som de behöver hjälp med, som härrör från mammas och pappas drickande. Jag vill vara beredd på att ta emot detta och avlasta dem så att de slipper bära detta mer än nödvändigt.

Rövarkulan

Mycket bra val av dig. Lycka till! Det kommer att bli bra.

Moa

Hej Fruhoppfull!
Så modigt att faktiskt ta diskussionen med din man! Själv vågade jag aldrig det utan väntade bara på att bli påkommen i mitt eskalerande drickande, vilket ju självklar hände.
Ditt samtal är ett första starkt självständigt kliv i rätt riktning. Beundransvärt!

Fruhoppfull

Tack för uppmuntrande ord Rövarkulan och Moa!

Dag 11 har snart passerat. Stressigt på jobbet & trist med snö när sommardäcken är på bilen. Men, inget sug efter eller egentliga tankar på a idag. Ibland kan en kort stund av saknad komma över mig, en diffus saknad efter vin. Jag låter saknaden vara där och då klingar den av.

Jag funderar på om jag kanske håller på och få mer integritet såhär någon vecka in i min beslutsamhet. Jag känner att jag har mindre tålamod med bullshit och larv, känner ett behov av att prioritera utifrån egen skalle snarare än att anpassa mig till kollegor bland annat. Inte så att jag tror att jag håller på att bli kompromisslös, det ligger inte för mig. Mer att jag sakta börjar återfå ett uns självrespekt. Ur nederlagen föds ödmjukhet och styrka. Nu är jag kanske lite flummig, men jag skriver ofiltrerat här där jag ligger nerbäddad mellan två sovande, underbara, fantastiska söner. Funderar på när jag ska prata med dem, hur jag ska börja, vad jag ska säga etc. Vill ju inte lägga orden i deras munnar men vill benämna det snart. Vill dock låta en tid passera först, så jag är ännu tryggare i min beslutsamhet.

Läste häromdagen här på forumet, någon klok människa skrev ngt i stil med "att vara nykter är ett naturligt tillstånd, det gör inget väsen av sig". Så fantastiskt bra och så självklart. Det är ju meningen att vi ska vara nyktra, att vi ska finna glädje, styrka och ro i ett naturligt tillstånd.

Håller för övrigt på och söker med ljus och lykta efter en hobby. Tänker försöka mig på att skaffa gröna fingrar och har investerat i en uppsjö pelargoner. Shopaholic också, ja kanske :).

Fruhoppfull

VAB idag. Missar en tjänsteresa, men det är som det är. Pigg och nykter när sonen drabbades av magsjuka klockan 03:30 på natten. Härligt att vara det i allt elände.

Funderar på att damma av all den kurslitteratur jag har om missbruk och läsa på. Tänker på det alkoDhyperD skrev i ngn annan tråd, gällande suget som kan slå till 2-3 veckor in i nykterheten. Kunskap är makt, kommer ihåg att jag höll mig ifrån a en längre tid när vi läste om missbruk under utbildningen, skräckslagen över hur hjärnan anpassar sig till a och hur det påverkar hela systemet.

Jag klurar fortfarande på om jag någon gång kommer att dricka igen eller om jag når ännu en nivå i mitt nya sätt att tänka. Inte så att jag planerar ett framtida drickande, mer så att jag klurar på hur jag kommer att hantera ex weekendresa med maken i framtiden, osv. Hur visualisera en resa till ex Paris eller Köpenhamn utan att se framför mig hur vi sitter på ngn uteservering eller restaurang och dricker vin eller öl i solen, långt bort från vardag och ansvar? Det kommer säkert att gå galant, men just detta är något som gnager lite. Nu låter det som om jag och maken åker på fancy schmancy resor titt som tätt, så är det inte :). Vi var iväg senaste gången för dryga tre år sen. Dock planerar vi en resa nu i maj.

Det jag vet är att jag vill vara nykter åtminstone minst fyra månader. Jag hade för ett par år sedan lätt förstorade blodkroppar, vilket innebär att jag förgiftat min benmärg. Kan inte tänka mig att detta blivit bättre sedan dess med tanke på mitt pimplande. Det tar åtminstone minst tre-fyra månader innan detta normaliseras. Så weekendresan blir vit för min del iaf om den blir av nu i maj.

Haha, snacka om skrivande som dagboksform. Skönt med så mycket energi iallafall. Har rensat ur min garderob idag och plockar och fixar i hemmet. Har svårt att sitta still.

FlyMedSprit

Jag vill börja med att gratulera till dina snart två veckor!
Så vill jag säga en sak som jag tror är väldigt viktigt: Om det skulle vara så att du dricker något här framöver så sluta inte skriva här för det. Det gäller naturligtvis oss alla. För jag tror att många håller med mig om att den som fördömer någon för ett återfall kanske inte hör hemma här på forumet. Det som det handlar om är att så fort som möjligt återgå på "den rätta" banan.
Självklart tror och hoppas jag att du klarar det.

Jag märker att vi tänker väldigt lika! Även jag tycker det är lätt och inte alls svårt samtidigt som tankarna fladdrar förbi. Det adhd skrev i rövarkulans tråd om att det tar två-tre veckor biokemiskt att bli ren och att det just i den brytpunkten blir en extra risk för återfall tycker jag var intressant och tankeväckande. Du, liksom jag, funderar på kommande resor. Jag tror det är för att vi försöker hitta öppningar för att dricka där och då. Men, egentligen-det är inget bekymmer här och nu. Sen är sen! Och jag närmar mig två veckor nu, idag sa jag till maken på skoj ( ja haha på skoj, pyttsan så skoj om han hade nappat) att jag tror det vore bra mot min förkylning med en flaska vin. Dags dra öronen åt mig tror jag!
Så skönt att du har energi. Med undantag för en timme vid frukost har jag sovit till kl 14 idag. Blev rätt sent på sjukhuset inatt.
Jag kopierar mitt inlägg här till min egen tråd, vill ha kvar tankarna efter dessa dagar...

Fruhoppfull

Jag vet att för mig har återfallen (eller vad de nu ska kallas, det har ju varit långa perioder av bekymrat vindrickande mellan vita perioder under en längre tid) varit en del av min process mot förändring som för mig varit lärorika.

Tack för grattis, känns himla bra! Nu gäller det att hålla i.

Hur går det för dig?

FlyMedSprit

Jag är nynykter nu. Jag har haft perioder av nykterhet tidigare, så det är en lång process för mig med. Jag har bara tre sammanhängande dagar av nykterhet just nu.
Jag använde klassikern efter påsk skall jag bli nykter. Jag skall minsann visa alla att det fungerar utmärkt att göra så.

Fruhoppfull

För två veckor sedan startade jag tråden, full med självförakt och alkoholrelaterad ångest. Vad snabbt tiden har gått.

Mår så bra. Hälsporren borta, kan känna en matthet i den drabbade foten, men smärtan är borta.
Fotsvampen är borta. Klar hy- klara ögon. Hade något slags svampangrepp under brösten, det är borta. Hela min kropp skrek att den mådde risigt, jag valde att döva de tankarna med vin. Ignorera signalerna.

Full av energi. Sover som ett barn. Är närvarande med mina barn. Tänk att vakna på morgonen och våga möta blicken i spegeln, inte undvika den pga rädsla för att ha fått gula ögonvitor!

Pratade med en kollega igår som ska börja ny tjänst. Hon och jag romantiserar vin och har haft våra sena kvällar i samband med aw. Hon utlovade en vindrickarkväll innan nya tjänsten påbörjas. Jag sa att jag ska vara nykter i åtminstone fyra månader varpå hon utbrast: "hela sommaren??". Ja, sa jag. Inte mer med det. Stolt över mig själv. Tidigare hade jag känt mer saknad och tristess över detta men nu kände jag mig lugn. Hoppas det håller i sig!

Fruhoppfull

Ja, kanske att jag söker tillfällen att få dricka. Jag vill inte, och pratade med maken om detta. Han är på min linje och vi beslöt oss för att vår weekendresa (om den blir av) blir nykter. Nu gäller det att hålla i denna beslutsamhet. Vara uppmärksam på fällor och tankefel. Inga vita knogar ännu, men det kommer väl :).

Flymedsprit, hur går det för dig?

Klokt av er att prata innan. Förra året hade jag två tillfällen som jag absolut inte ville riskera att förstöra för någon. Det ena var barnets student och det andra silverbröllopsdag. Meddelade bara familjen och hela bröllopsfirandet var nyktert, mannen tyckte det kändes fel att vara minsta berusad den dagen om jag inte var det. Studenten var också lugn, jag kunde skjutsa människor. Sent på kvällen var vi andra på restaurang när studenten roade sig på annat håll..En hjärnklar afton ?

anonym11208

Härligt att läsa att du mår så mycket bättre utan A, kan riktigt känna av din glädje!! Fortsätt så!! I morgon är det måndag, jippipipipipippi!

Fruhoppfull

Vad fina ni är, Hjärnklar och vinärgott!

Jag känner faktiskt samma sak; måndag! Yay! "Tyvärr" är jag hemma och vabbar idag med, nu är det äldsta pojkens tur att vara magsjuk. Men det känns helt okej. Himla fantastiskt att inte vara bakis när sängkläder ska bytas mitt i natten :).

Nu kör vi ännu en vecka!

Vi är många "duktiga" som gömmer oss i omhändertagande yrken. Jag jobbar också inom socialtjänsten. Träffar ofta människor i svåra livssituationer. Jag gör ett mycket bra jobb. Cheferna är supernöjda. Som dotter till alkoholister (pappa numera nykter) är man expert på att rädda andra?
Men när glömde man bort sig själv?

Absolut! För att orka ta hand om andra måste vi först ta hand om oss själva!
Deal! Hälsan först! ????

Fruhoppfull

Vi låg och tog igen oss i min och makens säng igår. Han har fått lillebrorsans magsjuka och hade feber, men var ändå ganska pigg. Jag sa att jag hade bestämt mig för att sluta dricka vin.
-"Vin? Varför det?" sa han.
-"Jag tyckte att mina föräldrar var ganska larviga när de hade druckit vin när jag var liten" svarade jag. "Dessutom är det inte nyttigt att dricka för mycket vin och jag har druckit för mycket".
-"Jaha" sa han.
-"Har du funderat något kring vin och att mamma och pappa dricker det?" frågade jag.
-"Nä".
-"Om du har några funderingar eller frågor så är det helt okej att prata om det" sa jag.

Vi får se om det kommer några frågor. Antingen nu eller senare.

Nu ska jag sticka iväg till jobbet, maken vabbar idag. Härligt att köra bil utan minsta fundering kring ev promille och rädsla för poliskontroll :). Tyvärr har det ju snöat, men jag får la köra försiktigt.