@zalkin ❤️

Inser att jag klankar ner på mig själv för att jag känner sug, tänker på alkohol och att det fortfarande kan kännas som lösningen. Men så glömmer jag bort att jag te x klarat vidrig ångest utan att ta till det, att jag klarat massa känslor och situationer som jag i vanliga fall hade druckit på. Bedrifter och något att vara stolt över. Idag väntar ytterligare bedrifter som jag ska fokusera på att jag faktiskt klarar av utan a, även om jag tänker på det och får sug! Varje dag är en vinst för oss alla! 🤗

@eling Vad bra att du satte ord på och lyfte upp att du ”klarat vidrig ångest utan att ta till det, att jag klarat massa känslor och situationer som jag i vanliga fall hade druckit på. Bedrifter och något att vara stolt över”. Det är självmedkänsla, din egna stöttande mentor som sade bra saker om dig😁. Och som säger att du även idag ska klara av det utan alkohol. Lyssna på den rösten!

Ha en fin lördag!🎃❤️

@vår2022 tack ❤️
Jag är så tacksam för stödet och jag kan undra hur ni orkar vara så snälla och stöttande ☺️
Jag känner igen den här perioden från tidigare, hur suget och tankarna på att dricka byggs upp. Och tillslut har jag druckit. Jag vill ju kunna leva nykter och inte dricka. En vanlig människa som bara inte dricker alkohol men som lever livet ändå, kan göra allt. Jag har tänkt på alkohol nästan hela dagen idag. Varit nedstämd och på tråkigt humör. Fick veta att systembolaget var stängt idag och det var ju himla bra. Men det här oroar mig, hur jag ska klara det om det inte slutar snart.

@eling En dag i taget, det finns inte mera att oroa sig för än att ta sig igenom just denna dag. Förhoppningsvis med ngn bra upplevelse, ibland ren och skär överlevnad. Det betalar tillbaka dig, sen. Ha en fin söndagkväll

@zalkin tack för påminnelsen, det är en dag I taget som gäller fortfarande! Kan halka in på tankar om hur jag ska klara ditten eller datten när det känns såhär nu och då kommer jag inte klara det så lika bra å strunta i allt..
Men nej det är en dag I taget som gäller! 🙏
Ha det fint! ❤️

Övar på att förstå mig själv nu.. Istället för att slå på mig själv för att jag är så dålig.
Sedan jag började dricka har jag druckit som en hanteringsstrategi för känslor. Inte bara förstås, utan även bara för att bli full helt enkelt. Men som jag skrivit så drack jag bl a en gång på morgonen inför skolan i ettan på gymnasiet för att hantera nervositet, en häxa. Gav det mig känslan att jag klarade det bra tack vare spriten? Japp det gjorde det. Även en massa andra situationer under ännu tidigare tonåren och framåt där jag trodde att saker och ting gick väl, att jag var bra nog, okej, tack vare alkoholens effekter. Började nog dricka i åk 7, hur gammal är man då?
Blev jag bara dyngfull så var det pga alkoholen, bara som det ska vara..
När jag i 20-årsåldern drack i min ensamhet på vardagar innan jobb blev det mer besvärligt. Jag tog körkort som 18-åring och inte ville jag riskera det.. Men ändå.. Kom sent till jobbet istället och fick cykla 1-2 mil. Men jag gjorde om det ändå.
På universitetet vid 24 års ålder var det fester såsom det ska vara.. Om jag inte var på nån fest drack jag hemma själv istället, någon annan drack ju nån annanstans. Har även druckit på morgnar inför skoluppgifter några fler gånger sedan gymnasiet.
Jobb och festlivet lever vidare plus ensamdrickande på vardagar. Oro för om andra på jobbet ska märka. Men jag har inga problem här, inte en tanke om det. Fick kommentar från en närstående att jag inte borde dricka så mycket, att jag dricker som en man. Blev upprörd. Började här även bli igenkänd på systemet. Förnärmad blev jag. Det ledde ju till strategin att man behöver vara vaksam på vem som står i kassan och när det går, ta en annan butik. Sedan vid drygt 30 års ålder, första och sedan en andra graviditet, ingen alkohol då. Men däremellan och efter. Stressigt och psykiskt krävande jobb och på det nu även familjeliv. Vilken strategi har jag lärt mig fixar allt?
Nu är jag dryga 40. Det är inte konstigt att jag har en del att lära mig. Jag är på väg men det kommer att ta tid.