Ännu en gång kom jag hem till ett mörklagt hus och jag trodde jag var skulle få va ensam hemma.. men ack så fel jag hade.
Ytterdörren var upplåst och jag vet att jag låste, men ingen bil var hemma. Utöver det såg jag ingenting ovanligt med det hela men när jag kom in hörde jag min sambos telefon plinga till. Jag ropade, men fick inget svar.. jag letade igenom hela huset och överallt fanns det kläder slängda, ölburkar, snus och allt var ett enda kaos! Han själv, ja han låg tvärdäckad över sängen.. inlindad i sitt täcke och halvt avklädd. Han skulle ha varit på jobbet idag va det tänkt..

Mitt humör gick från att va lugn till rasande på en millisekund! Jag slet tag i mitt täcke och tänkte lägga mig på soffan men jag väckte honom å han blev riktigt arg... visade sig sen att han kräkts på flera ställen i huset å sen lagt kläder över, istället för att städa upp efter sig! Enligt honom kunde han ta det "nån annan dag"... Ja ni kan ju gissa vem som fick lägga sig på golvet och skura! Och jag som precis hade kommit hem från ett långt dubbelpass på jobbet.. Nu sitter han i rummet intill och spelar hårdrock på högsta volymen samtidigt som han dricker allt mer och mer! Och jag ska försöka sova...
Känner inte igenom honom längre. Han har börjat snusa igen (bakom ryggen på mig), han dricker på konstigare tider och han visar ingen ömhet eller kärlek till mig längre. För hans del är det snart inryck och då kommer han nästan inte va hemma alls så för den delen är det lugnt.. Han har liksom dödat mig helt genom våra 4 år tillsammans, men jag vill inte lämna.. eller jag kan snarare inte det.. jag har försökt men han ändrar sig varje gång och jag är så svag för honom.. är inte stark nog. Har försvarat honom så länge.. även om jag avskytt och hatat honom minst lika mycket däremellan.. livet är kaos just nu....

Bedrövadsambo

Börja med att läsa andras berättelser. Fortsätt sen skriva om allt du tänker och känner om det här kaoset. Vi ska stötta dig så mkt vi kan!

Jill

Jag har levt samma liv som du gör nu och jag stannade för länge - alldeles för länge. Tack och lov har jag tagit mig ur det efter många lögner och brutna löften. Man vill gärna tro på den man älskar och man försöker intala sig själv att han kommer förändra sig och man tror på deras ord, - att det inte ska hända igen eller att de älskar en så mycket. Men jag måste göra dig besviken. Han kommer INTE sluta att svika, han kommer fortsätta,tyvärr!! - Det finns ingen och jag menar ingen som ska behöva leva det livet du gör. - Du måste börja med små steg att bygga upp ditt självförtroende - att du skriver här är ett första steg men gå och prata med någon om hur du känner om hur han sårar dig med sitt beteende och att du inte känner igen honom mer. Han kommer inte se sina problem och erkänna det utan han kommer bara bli duktigare på att dölja och ljuga för dig och omgivningen.. jag vet ! .

Tess45

Har du någon samtalskontakt?
Att leva under dina omständigheter med fylla, kaos och en relation utan kärlek bryter ner den som är du.
Du behöver hjälp att bryta ditt beroende till honom.

Tänker på dig. ❤

Fridalie

Den 17 november, efter en månad inom försvaret kom han hem och gjorde slut. Jag hade varit så dum att jag hade kunnat kämpa längre, men när han ändå hade bestämt sig och jag kände att "nu har jag min chans", ja då stängde jag av och svalde gråten framför honom och visade mig stark. Jag grät bara så fort han inte fanns i närheten.. bröt ihop totalt.. Det kändes svårt den första veckan, men nu när det här gått en månad känner jag mig lättad. Särskilt eftersom jag var dum nog att kolla hans telefon när han var däckad efter att vi gjort slut - Och det visade sig att han erkänt för sin bror att han legat med en annan brud, när vi fortfarande var tillsammans - och att det dessutom hade varit jävligt skönt.. vilket gör det hela mycket lättare för mig. Att han sen skrivit med en fd kollega och vän till mig precis när det där skulle ja skett, ja det gör ju att jag misstänkt henne, men hon förnekar.. och han spelar dum. Och dagen efter vi gjort slut så gick han direkt till en kompis till mig (som hade träffat honom på tinder och inte visste att det va han som jag varit tsm med), så han berättade först efteråt att det var mig han hade hus med och att vi precis gjort slut. Hon blev lurad hon med, så när han förra helgen var hem hit, ja då hade han skrivit till henne för han ville ses.. men då tyckte hon att han kunde kladda på sig själv istället! Haha! Han har nu i princip flyttat ut sina kläder/skor och viktigaste grejer han behöver, men vi äger fortfarande huset tillsammans så jag kan inte neka honom att vara här. Det har fungerat bra att vi ses ändå, vi pratar som vänner och när han haft det tufft ute i fält, då har jag pratat med honom när han kommit hem - för han säger att han inte har någon han litar på så mycket som mig. Och han har nu i efterhand bett uppriktigt om ursäkt för hur han betett sig mot mig genom åren, hans hemska humör, hans svineri mm. Dock hamnade vi i säng två gånger efter att vi gjort slut, men jag var för svag när han visade den "snälla" sidan till. Den del av honom som jag saknat och längtat efter att få se i alla dessa år.. men nu är jag helt säker på att det inte kommer hända igen. Vi kommer bara ses när det är dags att skriva över huset på mig och sköta alla praktiska saker.. för ja, han ville ge mig huset utan att jag behöver köpa ut honom, bara för att han vet hur mycket jag älskar det och vill ha det kvar. Han sa sist han va hem att han skulle göra allt han kunde för att jag skulle gå vinnande ur det här eftersom han betett sig som ett svin och för att jag skulle känna att jag fick allt jag ville, mot att han får sin "frihet" tillbaka. Det känns konstigt.. att man kan vända så fort? Och att vi ändå kan sköta det så snyggt och städat, trots att vi flera gånger bråkat så illa att jag varit rädd för mitt liv eller känt att jag velat ta mitt eget.. att han är stolt över mig för hur stark jag är och hur mycket han uppskattar att jag tagit hand om vårt hus känns så himla stort! Och jag mår så väldigt mycket bättre nu.. Alla i min omgivning ser att jag lyser, det strålar om mig. Dessutom har det också kommit fram väldigt många nya män som har uppmärksammat mig den senaste tiden, som stått på utsidan och sett vilket svin han varit. Som ser mig och som säger att de velat lära känna mig i alla år som jag varit tillsammans med mitt nuvarande ex. Det känns skönt att veta, även om jag inte tänker kasta mig in i någonting nytt nu direkt. Känner att det är hög tid för mig att stå i centrum nu! Även om jag och mitt ex nu inte kan börja dela upp grejerna förrän till sommaren, så har han uttryckt högt för mig att han vill att jag ska hitta nån som behandlar mig så mycket bättre än vad han någonsin gjort, för det tycker han jag är värd.. dock önskar jag att han fortsätter va samma skit som han jämt har varit, för jag skulle klandra mig så hårt om han helt plötsligt blev den man jag drömt om att se honom vara.. jag skulle undra då vad det vore för fel på mig och det vill jag inte. Men jag vill nånstans ändå att han ska få må bra, vilket liv han än nu väljer att leva. Det viktigaste är ändå det jag känner inom mig nu.. lycka, glädje och lättnad. Jag känner mig stark, känner möjligheter till så mycket! Jag känner mig redo för att en gång för alla leva! Och jag tänker inte för en sekund vika mig! Jag tänker leva.. för mig!

Btt

Fridalie jag känner att larmet går när jag läser din berättelse.
Det är bra att du vill leva ditt liv nu att du är glad och ser framåt.
Tycker att du ska göra upp med ditt ex nu inte till somaren låt dej inte stå i tacksamhetsskuld till honom heller. Utan dela lika.
Ditt ex är inte att lita på alls,varför ska han ha svängdörr hem till dej , ni har ju separerat.
Du berättar hur han uppfört sej och det är skrämmande omoget och svinaktigt på gränsen till farligt. Han slår blå dunster i dina ögon och jag tror att du fortfarande är kär i honom vilket gör dej svag. Bli stark och fri du också.
Så byt lås och dela huset nu så att du blir tryggare.
Jag blir så chockad över vad kvinnor står ut med det är inte värt det och självaktningen sjunker.
Gör dej stark och fri (från honom) Ta tillbala din självaktning. Ha inte mer med honom att göra han kommer aldrig bli den snälla mjuka killen du behöver han har ju visat sitt rätta jag.
Var rädd om dej nu tänk framåt och minns att det har aldrig han gjort vad det gäller dej.
Förlåta kan man det mår man bra av med jag skulle aldrig efter detta ha honom som vän.
Lycka till Fridelie

Fridalie

Anledningen till varför vi inte kan dela upp bohaget nu är för att han tjänstgör i det militära. Han har permisson ibland men inte alltid han kan komma hem då det är så få timmar. Han reser mer tid än han är hemma.
Han har inte längre tillgång till någon nyckel till huset, men eftersom vi inte fått något datum för att skriva på kontraktet där han överlåter huset till mig, ja då kommer jag inte kunna neka honom att vara här. Antingen får han va här själv då han är hem eller så samsas vi. Fast han kommer troligen bo hos nån av sina föräldrar framöver. Men just för att inga papper är påskrivna är väl anledningen till att jag är så snäll, tillmötesgående och hjälpsam mot honom. Jag ser ingenting gott i den människan och jag är verkligen inte kär och jag vet inte heller om jag skulle kunna säga att jag älskar honom. Han är bara nån som jag levt med, men som jag aldrig kommer se mig om efter igen. Jag har sett (efter vårt break-up) att det finns andra som är så mycket mer än vad han nånsin varit, så nej. Han är ute ur mitt liv.. och förhoppningsvis slipper jag vänta till sommaren med att dela upp våra saker, men hans styvpappa har maskiner på gården för håller på och gräver/lägger ny gräsmatta mm och det står husvagnar å annat här som även dem äger, som inte går att flytta förrän till sommaren.. så det är också en anledning till varför jag vill hålla mig väl med mitt ex och alla runt omkring. Men ska vi se till vad som finns i huset, möbler mm så är 90% av bohaget mitt, som jag bidragit med mm. Så han kommer bara behöva ta sina privata ägodelar och så får vi lösa resten längre fram. Har aldrig känt mig så stark och fri som jag gör nu! Låter klyschigt att säga, men 2018 kommer verkligen bli mitt år!