Ett ärligt försök!

Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Profile picture for user Fibblan

Och många av dem!!
Tänk dig den varmaste, längsta, mest lugnande och rogivande kramen..den vill jag ge dig?!
Det är tufft, men också detta kommer att gå över. Det finns ngt annat än där du är nu. Du har varit där förut och du kan hitta dit igen?!
Be om så mkt hjälp det går, både med anhöriga och annan hjälp. Du är så värd att må bättre!
Kärlek♥️!

/Fibblan ?

Profile picture for user Vinäger

- Vi ska till xxx på fredag, blir skitkul. Du bara måste hänga på.
- Nja, jag ska faktiskt ha en dejt.
- En dejt??? Du är ju gift. Lyckligt, dessutom... Alla av oss avundas er.
- Haha, ja, men den är ju med honom.

Här har vi världens mest brutala sanning och taskigaste lögn i samma dialog.

Jag väljer att säga att jag vill umgås med min man just på fredag enbart för att han ska på AW och inte är hemma förrän sent.

Så, om det finns några Einstein i närheten, här har ni chansen på miljonfrågan/-orna:

Vem ska jag egentligen på dejt med?
Vem är viktigare än en helkväll med flera vänner - som dessutom efterfrågar mitt sällskap och tycker att träffen inte blir densamma utan mig?
Vem konkurrerar med min älskade mans sällskap?
Vem har fått mig att omvärdera och bortprioritera så många roliga saker i mitt liv?

Tyvärr har alla här en spetskompetens vad gäller just denna fråga. Det är klart att det handlar om Mr eller Mrs A.

Ovanstående var hämtat från framtiden, med verklighetsbakgrund i nuet, extrakryddat med några axplock ur dåtiden.

Jag är rädd. Skiträdd, rent ut sagt. Att supersociala och glada jag i framtiden alltid kommer att välja A framför umgänget med både man och kompisar.

-----

Min egna tankar som föregick texten fick mig att tänka till både en och två gånger i dag. Mitt planerade besök på Systemet uteblev. Det lilla gömda som finns kvar hemma står orört, vilket aldrig brukar hända. Aldrig.

Jäklar så nära det är att ovanstående blir mitt val varje dag.

Jag är så in i bomben skiträdd.

I dag är jag nykter. För att jag vill. För att jag måste. Alternativet är inget alternativ.

Kram på er

-----

Tack för fin respons. Panikångest är verkligen ett helvetes j-a skit. Jag kämpar på. Inte bättre, men inte heller värre. Jag får åtminstone vara glad för det sistnämnda, positiv som jag är av naturen...

Profile picture for user Pellis

...på att välja ensamheten hemma istället för att träffa vännerna. Ta en dag i taget, det har jag lärt mig av dig bland annat. Och inte heller första glaset som FinaLisa skriver.

Jag tror din date på fredag får förhinder faktiskt! Idag är idag! Kraaam

Profile picture for user Tackohej

Har haft det själv, lider med dig. Riktigt vidrigt är det ju. Märker du någon förbättring med panikångesten efter längre vita perioder?

Profile picture for user Fibblan

Den är också bra?! Håll i det, även om jag förstår att det är hur tufft som helst för dig
Just nu..?
Och jag håller med dig! Tur att du är positiv till din natur. Samtidigt som jag tänker att det där också är aktiva val..Att, du trots ditt tuffa läge, har förmåga att styra dina tankar i en bättre riktning. Att du gör vad du kan för att förhålla dig på bästa sätt till situationen som råder. Kom ihåg vilken styrka det är bevis på??! Du har så mkt som är bra med dig och som din man och dina vänner, OCH INTE MINST du själv, vill behålla och som ska få fortsätta finnas och växa?!
Jag tror på dig?!
Gott att du fortsätter kämpa?!
Stor kram!
/Fibblan ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Du beskriver det så bra Vinäger. Hur man isolerar sig med sin flaska. Den dejten var mitt val också för inte länge sedan alls. Även fast det inte känns så alls just nu. Typ, va? Har jag någonsin varit någon som dricker alldeles för mycket och för ofta i ensamhet? Det känns som ett vagt minne av en dröm. Men det var verklighet. På riktigt. Tack för att du påminner. Kram

Profile picture for user Vinäger

Tack för återkoppling på mitt senaste inlägg. Vill förtydliga att det inte är så illa att jag ställt in en helkväll, utan att det är ett skräckscenario inför framtiden. Bara att tankarna finns där räcker för att göra mig rädd.

I dagarna är det två år sedan jag loggade in här för första gången. Två år. Så många nya bekantskaper och vänner Mycket har hänt, absolut mest positivt, men...

Just nu vet jag varken ut eller in.

Ni som följt mig vet att jag aldrig varken eftersträvat eller trott på så kallat socialt normaldrickande - vad det nu är. Helnyktert är mitt mål, men det verkar vara en utdragen process att komma dit.

Det är nu drygt fyra månader sedan jag av någon outgrundlig anledning avbröt min flera månader helvita period. Sedan dess dricker jag då och då. Vet inte varför, förutom att panikångesten tillfälligt lindras. Men det är nog inte hela sanningen.

Förutom lite för mycket A under en fest, där alla andra - utom två chaufförer - drack minst lika mycket som jag, har jag inte spårat ur en enda gång. Det gjorde jag visserligen inte under ovan nämnda fest heller, det blev vara lite mer än jag tycker är ok.

Vet inte vad jag vill säga med detta, mer än att det för tillfället funkar. Samtidigt är jag medveten om att jag utmanar A-livet alldeles på tok för mycket. Motivationen är inte på topp då A för tillfället hjälper mot ångesten. Jag är rädd för hur framtiden kommer att se ut, men förmår inte sluta helt just nu. Tankarna på att dricka eller inte dricka finns där varje dag, bara det är ju ett bevis på att det är ett problem.

Helgen har i alla varit vit då de aktiviteter vi ägnat oss åt krävt detta. Jag är glad för det. Som jag skrivit tidigare, jag kan ju inte ge upp allt bara för att det inte funkar varje dag. Då går det fort utför.

Mest ostrukturerat svammel nu, känner jag, är trött och ska sova.

Jag har i alla fall inte gett upp.
Det gör jag aldrig.
Bara så ni vet.

Kram på er

Profile picture for user Strulan65

Välj din väg och se till att du blir trygg i ditt val. Finns ju inget rätt eller fel, men tror tyvärr att du lever farligt och måste vara extra vaksam om det är värt det.
Många kramar till dig // Strulan❤️?

Profile picture for user Knaskatten

Jag har ju själv hållit på som du och låtit bli alkoholen helt för att sen komma tillbaka till att dricka lite och jobba på att hålla det lite.
Kom ihåg att Iron Will sa till mig ”lycka till, men jag har aldrig hört talas om nån härinne som har klarat att dricka normalt igen”. Jag tror att det är en slippery slope. Att man måste vara så jäääääkla på sin vakt hela hela tiden för att inte öka på bruket och så småningom hitta sig själv där man var förut. I ett liv man inte vill ha.
Jag har kommit fram till att det inte är värt det för mig. Att testa igen. Så himla fantastisk är inte alkoholen att jag måste riskera allt för att se om jag kan ha en bra relation med den igen.
Men alla gör sin egen resa, och det viktiga är hur du känner. Det kanske funkar för dig, vem vet? Stor kram!
❤️❤️❤️

Profile picture for user Pellis

...och det är därför vi finns här allihopa. Jag tycker du resonerar helt rätt och klokt Vi är inga unikum till människor utan jag försöker alltid tänka på hur bra "vi" är här inne som insett att det måste göras något åt drickandet. Jag vet ibland inte heller varken ut eller in och det är förmodligen därför man hela tiden får börja på ny kula liksom. Jag har också tänkt att jag inte kan ge upp för att det inte fungerar klockrent då är jag snart tillbaka i gamla rutiner.

Morgonsvammel från mig! Ha en fin dag! Kraaam

Profile picture for user IronWill

Så tror jag fortfarande inte på att man kan återgå utan att konstant ”jobba med sitt intag”. Dvs man kan inte vad jag sett eller hört återgå till en spontanreglering av intaget (minns knappt att jag nånsin kunnat det). Men jag tänker samtidigt (nu när jag inte ser så svart-vitt) att om man fortsätter försöka och i och med detta i alla fall får mindre fulfyllor och ångest, så kan det ju säkert finnas de som kan leva med en delvis förbättrad situation. Men det blir ju ändå en sorts kamp utan slut att konstant försöka hålla intaget lågt. Inget jag själv kan leva med (längre). Men i ditt fall vinäger så vill du ju helst lägga av och jag hoppas paniken lättar så du kan ta nya tag!

Profile picture for user Mrx

Flatenloppet tar en timme om du går. Vet det för jag har bott i i närheten. Men hela grejen är att vi med olika missbruk och psykiska problem springer eller går detta lopp. Flera av oss på Irl träffen kommer. Jag kommer och tar med mig frun.

Profile picture for user Mrx

Jag ska alltid ge glädje och lösa problem. Levereras ska ske, jag fixar det. Men för allt ska hända behöver jag ett par bärs. Sen blir det flera. Nykter typ många dagar. Har atros i höger knä och tummarna. Atrosen vill ha sol och värme. Frun har atros i hela kroppen. Hon har jobbat på långvården i ,40 år. Nu ska vi jobba till 75. Ska jag orka behöver jag bränsle?

Profile picture for user Vinäger

Funderingen beroende eller inte verka vara ständigt aktuell. Här kommer ett gammalt inlägg från min tråd:

"Beroende

Läser runt lite på forumet och några tankar dyker upp - i sedvanlig ordning. Om jag lät min hjärna vila emellanåt kanske mitt liv skulle vara lite enklare.

Nåja...

Speciellt en sak har fångat mitt intresse den senaste veckan: beroendet. Många skriver att de inte är beroende, andra är osäkra på om de är det.

Vad är då ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Vinäger

Det här inlägget kommer jag ihåg ? Det är fortfarande lika bra som det var då. Jag tänker ofta på just det här inlägget i din tråd när ”det första glaset” hägrar med falska löften och A-djävulen viskar att så farligt stora problem med alkohol har jag nog inte ändå... Så en har du definitivt påverkat och motat i rätt riktning ❤️

Profile picture for user santorini

Som svar på av Vinäger

Jag tänker också att alla som hittat hit har ett beroende. Att jämföra med andra som är ”värre” säger ingenting. Man vet nog att man har problem. Det svåra är att alkoholhjärnan försöker intala en att det nog inte är så farligt ändå. Och så håller man på år efter år och det blir bara värre. Till slut når man förhoppningsvis botten. I bästa fall kunde man kanske lära sej av andras misstag? Verkar inte så då man läser forum. Men hoppas på det kan man alltid. Att någon skulle ta till sej det vi lärt oss den hårda vägen.
Kram på dej!

Profile picture for user Miss Hyde

Åh, det ryser i hela mig när jag läser din text, Vinäger - det var precis så för mig! Från att ha druckit alkohol enbart på helgerna i 20 års tid (förutom universitetsåren, då var det ju "helg"och utgång ons-tors-fre-lör ibland!) förändrades mitt intag stegvis - men farligt fort! Det tog bara några månader från det att jag började pimpla vin/öl på vardagskvällar efter jobbet till att jag drogs som en magnet till vinboxen redan framåt lunch. Vips kunde jag inte stå emot en skvätt vin - eller snarare fyra, fem - i kaffemuggen en blank förmiddag för att "komma i form".
Det är bra att bli påmind om hur det faktiskt var.
Tusen och åter tusen tack för tankeställaren!

Profile picture for user Fibblan

Vin i kaffemuggen, bara för att "komma i form".. Har man en gång varit där, är väl risken i princip 100% att hamna där igen..?! Verkligen värt att påminna sig om, när man efter ett par månaders nykterhet börjar tänka, nämen det var ju inte så illa..och jag kan nog hantera alkoholen nu. Ska bara dricka ngn gång ibland till helgen, i sociala sammanhang..etc..etc..
Tackar också ödmjukast för påminnelsen ??!
Kramar
/Fibblan ?

Profile picture for user Vinäger

Känslan av att jag är misslyckad, velig, har dålig karaktär osv sköljer över mig.

Läser om andra som har det tufft, rent överj-vligt tufft till och med. Och här sitter jag och kan inte lyckas bli helvit...

Panikångesten är förstås en viktig pusselbit i tillfrisknandet, men i övrigt har jag alla förutsättningar på min sida och borde (vilket avskyvärt ord!) klara att bli nykter.

Ett lyckligt äktenskap sedan massor av år med en man som ställer upp till hundra vad det än handlar om. Ett bra jobb, som jag trivs med och numera får ha lite lagom ledarskap i (sa ifrån mig en högre chefstjänst innan den knappt hann börja). En numera god ekonomi som resulterat i ett stort fint hus och otaliga resor. Många vuxna barn och flera barnbarn som älskar mig villkorslöst och som gärna umgås med oss.

Jag vet inte om den splittrade och trasiga barndomen spelar in. Kanske, kanske inte.

Vet bara att jag just nu känner mig helt värdelös.

Förlåt för ett deppigt inlägg. Mitt oftast positiva jag har tagit semester och jag vältrar mig i självömkan. Det lär ju knappast hjälpa, men just nu är allt bara skit. Orkar inte kommentera så mycket, utan hoppas på växeldragningen.

Tack för all respons på inlägget om beroende. Glad om det kan få någon att tänka till.

Kram på er

Profile picture for user Fibblan

Vad bra du skriver av dig här. Får det ur systemet! Ingen kan vara positiv hela tiden, även om det är en stor tillgång hos dig?!
Jag tror verkligen på att göra det du gör just nu. Ut med tankarna, ner med dem på pränt. Och även om allt känns skit just nu, så ser du också allt bra du har, annars hade du inte kunnat räkna upp det här?! Och precis som du säger, har du många goda förutsättningar runt dig. Men oavsett det, är ju inte heller du mer än människa och ångest kommer inifrån..
Önskar så jag kunde göra ngt för dig. Och det jag kan göra är att påminna dig om att du är en fantastiskt VÄRDEFULL person?!
Hejar på dig!
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Vinäger

Det gör ont i mig att du är så nere och känner dig misslyckad och värdelös. Du är en fantastisk person. Hela ditt liv vittnar om det. Ledarskapsroll, vuxna barn som ännu bryr sig, en trofast och älskande man, god ekonomi, djup kontakt med barnbarnen... Inget av allt det kommer gratis. Du har slitit och investerat dig själv för att få allt detta. Tro inget annat. Du lyckas inte hålla dig nykter just nu. So what? Vem skadar du? Jag tror faktiskt att om ditt drickande skadade någon annan så skulle du klara av att sluta. För sådan är du. Det känner jag. Men du klarar inte av att göra det för din egen skull. Just nu. Kanske vore det läge att gå till någon som kan hjälpa dig att reda ut varför du själv inte är tillräckligt viktig för dig? Stora kramen till dig vännen ❤️

Profile picture for user Pellis

...skrivet av er, Fibblan och Mirabelle Vinäger, jag skriver under på all deras skrift men har inte alls samma känsla för att uttrycka mig så fint och bra i skrift. Tror vi alla känner igen din känsla för stunden. Jag gör det iaf! Stor Kram till dig!

Profile picture for user Femina

Är du ett vuxet barn? Vuxet barn till missbrukande/dysfunktionella föräldrar? Då kan det vara så att du ska fokusera på det så kommer nog det här med A förbättras automatiskt. Sök på ACA eller vuxet barn på internet och du kommer snabbt se om det passar in på dig.
Kram, ?

Profile picture for user Miss Hyde

”Det är synd om människorna”... Strindberg var inte så tokig trots allt.
Spelar ingen roll hur gott man har det i livet när ens inre barn gråter.
Jag tror att du har en högkänslig, följsam personlighet. Den ska du vara rädd om. Du är värdefull och älskad för den du är. Vila i det. Sänk kraven på dig själv, du duger fint!
Alkoholen är vår gemensamma akilleshäl. Gråten är min när du gråter, bästa Vinäger.
Du är stark, klok och vet vad du vill.
En dag kommer du att känna dig fri från det smutsiga beroendet, som trycker ner dig.
Vägen dit är gropig men du har ett helt knippe medresenärer som vill hjälpa dig.
Kram Miss Hyde

Profile picture for user Piazza Duomo

Som svar på av Miss Hyde

och vackert skrivet. Det finns många gropar längs den här vägen. Vissa dagar är värre än andra. De absolut bästa är de nyktra. Men varför är det då så himla svårt? Jag känner mig så himla liten i förhållande till mitt stora beroende. Jag har varit nykter nu, mer än på mkt, mkt länge. Men, just idag känns det deppigt. Är nedstämd fast jag borde vara glad eftersom jag klarat en dag till. Jag vill inte gråta mer. Kram Miss Hyde och Tusen tack Bästa Vinäger.

Profile picture for user FinaLisa

Tänker lite extra på dig idag ?
Hoppas du kommit upp ur "skithålet"
och kan andas lite frisk luft igen!
Dessa svarta hål är såå tunga att ta sig upp ur. Jag vet hur det känns?

Sänder många styrke kramar till dig❣️
?????????

Profile picture for user Lennis

Hoppas du reder ut tankarna som gör att du känner dig nere ??
Du är bra herregud tänk på hur långt du kommit o vad du lyckats med egentligen familj barn barnbarn jobb!! Men sen har vi den där lilla stresstaggen som sitter där (känner väl igen den...som man måste reda ut varför den sitter där o varför man dricker för att döva den..?)
Känner väl igen det men letar själv förklaringar o tror man kommer bit för bit genom alla jobbiga tankar som mal!
Styrkekramar till dig mig o alla andra som behöver ??
Du nu rycker vi ut den där stresstaggen tycker jag ?? heja oss!!

Profile picture for user IronWill

Men det låter som du (liksom jag) behöver din egen mest av allt?
Funderade idag under min ”självhjälpsljudbokspromenad” på ”att tro på sig själv” som slängs hit och dit i självhjälpsammanhang. Jag undrar om den inte missar att ta med att det beror ju på vad man säger till sig själv? Jag förstår att den egentligen syftar till att man ska tro på sig själv i positiv bemärkelse. Att man klarar det ena och det andra. Men om en själv envisas med att säga dåliga saker och man tror på det?
Jag skulle säga att jag ”tror lite för mycket på mig själv” och det är titt som tätt rätt usla saker jag meddelar mig själv.
Då verkar externa lyckoförutsättningar spela rätt liten roll. De är inte bevis nog för att övertala min inte röst.

Inte världens mest begripliga inlägg kanske, men hur som helst så försök att säga snälla saker till dig själv att tro på. Tänker att du kanske ser de positiva saker (borde:n) du har i din omgivning som som anledningar till att du är sämre som har problem. Ungefär som att har man inget eller förlorat allt så är det inte konstigt att man dricker, men har man allt så är det extra konstigt, och så blir du än hårdare mot dig själv.
Jag borde (ja usch för det ordet) gå och lägga mig i stället för att dela med mig av mitt inte kaos. Men ta hand om dig!

Profile picture for user Jasmine

Jag tror som IW, att du inte ska vara så hård mot dig själv. Du skriver "misslyckad" och sen räknar du upp allt du lyckats med. Du är ju fantastiskt bra! Att du sen inte kan sluta dricka borde inte överskugga allt det andra... Nu vet jag inte i vilket stadium ditt drickande befinner sig just nu, om det är några öl på helgen eller på handspritnivån, men om det inte är värre än att din vardag fungerar så kanske du ska sluta slå på dig själv just nu. Jag tror att såren från barndomen gör att man inte riktigt kan "vila" och könna sig trygg, att allt ordnar sig. Då blir drickandet en flykt... in i dimman där man slipper tänka, där hjärnan kan sluta gå på högvarv, där man bara kan få "finnas till".. utan krav.

Hoppas du får en fin söndag och ge gärna ifrån dig ett livstecken!

Kramar

Profile picture for user Vinäger

Äntligen!

Orkar inte skriva så mycket nu, förklarar mera senare. Vill bara att ni ska veta att jag mår mycket bättre och försöker göra förändringar i mitt liv.

Alltså, att läsa era kommentarer gör mig så oerhört glad. Finner nästan inga ord - och det är inte likt mig... Snacka om att få pepp när man bäst behöver det. Vilken förmån att få tillhöra er och vara en del av detta fantastiska forum.

Ni är så himla bäst - med gemensam kraft lyckades ni rädda mig ännu en gång. Love you all. ?

PS. Jasmine, lite extra fint att få höra ifrån dig just nu. Välkommen tillbaka. ?

Kram på er

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag vill hjärtgilla minst tio gånger, men det går inte! Underbart att höra att du är på rätt väg. Vägen som blir rätt för DIG. Det gör gott i själen att du låter hoppfull igen ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Profile picture for user Pellis

...att du mår bättre. Då orkar man med små förändringar till att börja med och sen kanske man dessutom orkar öka! Kram

Profile picture for user Vinäger

Livet är bättre utan alkohol. Punkt slut. Den korta stund som ruset är lagom mysigt innan det övergår till fylla är inte värd ett dugg dagen efter.

Profile picture for user Vinäger

Japp. För den här gången är det över.

Tvångsdrickandet.

I dag blev det tydligt. Komp på em, ensam hemma, men inga tankar alls på att dricka. Så j-a skönt. Tårarna trillar av lättnad. Jag slipper låta mitt liv styras av A - åtminstone just nu. Kampen, smygandet, planeringen, ångesten...

Förhoppningsvis var det sista gången. Är dock ödmjuk inför alkoholens kraft. Har tvingats bli det.

Ingen visste den här gången, inte ens M. Vet inte varför jag aldrig berättade. För att skydda, kanske. Vem i så fall, honom eller mig? Skam? Ja, knappast av stolthet.

Just nu vill jag inte analysera för mycket, utan bara njuta. Äntligen, äntligen, äntligen...

En sak vill jag i alla fall få fram, kan inte släppa det annars. Ni som känner att ni dricker för mycket på något sätt, men ännu inte är fysiskt beroende, snälla, försök stoppa innan ni blir det. Det är ett rent helvete, det är vi många som kan skriva under på. För bara ett par år sedan kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att jag någonsin skulle dricka för att jag är tvungen. Men det kan gå fort att komma dit. Ruggigt fort. Detta sagt enbart av omtanke och utan något som helst mästrande. Ni kämpar så bra och är värda något mycket bättre. ?

Men, som sagt, nu njuter jag av att det är över.

En textrad ur Freestyles "Vill ha dig" dök upp från ingenstans:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram
Låt det aldrig ta slut...

Kram på er

Profile picture for user Mirabelle G-S

Underbart att du är ute i ljuset igen vännen ❤️❤️❤️ Jag tar ditt råd till hjärtat. Aldrig i livet vill jag behöva ha den kampen mot fysiskt beroende. Kram

Profile picture for user Tackohej

Instämmer helt med dig vinäger. Sånt sjukt helvete man trillar ner i när man blir fysiskt beroende. Om det nu är så det går till. Vill aldrig tillbaka till smygandet, smusslandet. Även för mig gick det ohyggligt fort sista ”delen”.

Profile picture for user Femina

Tack för ditt inlägg #1441. Verkligen. Tack. Jag låter dina varningsord gå rakt in i mitt hjärta. Jag själv är inte fysiskt beroende ännu. Men jag kan lätt bli och jag vet inte hur lång/kort tid det skulle ta. Tack för att du delar med dig. ?

Profile picture for user Lennis

TACK!! Vinäger för att du försöker varna ❤️
Det är såna ord man behöver höra för att ”skrämmas” själv tror jag. Har inte heller något fysiskt beroende heller så dina ord är verkligen något som man tar till sig i hjärtat o måste ta med sig o backa medans man kan backa. Jag har än inga problem med att inte dricka i veckorna kan ta x antal dagar vita osv så tror man måste ändra i tid ?
Du gör det så fantastiskt bra o verkligen glad att höra att du börjar komma tillbaka ❤️
Du är en så varm o omtänksam person o månar o försöker varna andra! Ett stort vackert hjärta! Glad att du finns här! Ta hand om dig!! Kram kram ??

Profile picture for user Rosa-vina

av ditt senaste inlägg. Jag känner i hela min kropp vad du menar och jag är så tacksam att jag satt stopp i tid innan det blir ett fysiskt beroeende. I början av min nykterhet sökte jag på hjälp och fann My Skarsgårds hemsida. Jag har den kvar i tanken, om jag behöver hjälp. Det är min backup plan om jag skulle behöva. Vill med det bara säga att det finns hjälp att få, utanför det kommunala. Jag gillar att ha en reservplan. Det har antagligen med min otrygga barndom att göra, att alltid ha en nödutgång..
Jag håller med de ovanstående inläggen. Du är värd att må bra och ger så mycket fint till oss andra här på forumet. Jag är glad att du mår bättre och att du är här på forumet. Var rädd om dig hjärtat, och om du behöver ta hjälp. Det är en sjukdom

Profile picture for user Vinäger

Vaknar. Sträcker på mig. Njuter av att ha somnat nykter. Ännu en kväll. Många i rad nu.

Sover hyfsat, sover dåligt, sover riktigt bra. Det varierar. Men det är ju så det är.

Mår ganska bra, ibland riktigt ok, någon dag ångest. Men det är ju så det är.

Ja, det är ju så det är. Livet. Och det är så det måste få vara. Både upp-och nedgångar hör till. De är svåra att komma ifrån. Men en sak är säker:

Med alkohol blir nedgångarna både flera och kommer oftare. Så skönt att få känna skillnaden.

Life is ganska good just nu!

-----

Tack alla för fin respons på mitt förra inlägg. Som jag skrivit tidigare, kan jag bara få en enda att tänka till lite extra är det värt allt.

Snart är jag tillbaka och orkar kommentera hos er andra. Måste bara hitta energin först. Ännu så länge får jag nöja mig med att hjärtgilla.

Kram på er

Profile picture for user Vinäger

Ja, vi brukar skoja om att när jag mår bra kommenterar jag hos snart sagt allt och alla. Så är det nu, tror till och med att det är halva andra också. ?

Men hörni, jag har tänkt på en sak. Alla ni som läser, men av olika anledningar sällan ger er tillkänna. Jag tänker på er ibland och undrar hur ni har det.

Kan vi köra ett test?

Jag räknar upp en hel drös som jag träffat i min tråd genom de två år jag varit här. Om ni läser detta, tryck gärna på hjärtknappen, så jag vet om ni finns kvar. Självklart vet jag ju inte vem som trycker, det fina med att vara anonym.

Om du vill ge dig tillkänna genom att skriva en kommentar blir jag extra glad.

Nu kör vi: (har redan uppdaterat och kommer säkert att behöva göra det igen, så många jag inte hört av på länge länge...)

Liten stor, Ler, Vinärgott, AlkoDHyperD, MondayMorning, Tofslan, Älgen, Mod, Granit, Miss_blondy, Skillnaden, Snart50, Dionysa, JenniferZ, John-Erik, Odette, Tragikomisk, Miss Mary Poppins, Rövarkulan, AL, Biggie, Lifeisgood, Vaniljsmak, Gamlahäst, Sisyfos, Nurture, Studenten, Benguela, Manda, JennyM, Tess45, Berra58, Mellanmjölk, Radar77, Elise64, Btt, Tanten75, Jullan65, Ansa, Maran, Sannah, Flyktsoda...

Har säkert glömt någon, tycker att jag kommit ihåg många ändå. Ber om ursäkt i så fall.

Profile picture for user Pianisten

Alltid betydelsefullt med en varm kommentar från dig. Du ger alltid när du har kraften och kanske lite som jag, hörs mindre när det är sämre? Jag kan känna att jag inte riktigt är värd att hänga här när jag ger upp ibland för då kan jag inte hjälpa och motivera någon annan. Lite dumt för det är ju då man behöver alla fina människor här.

Läser mig till att du har många dagar i rad men inte hunnit mer än så. Berätta gärna hur livet ligger :)

Kram

Profile picture for user Pellis

...då och då men kör nu en nyttighetsperiod med mat/dryck och träning i massor så jag hinner inte med att hänga är inne så mycket

Profile picture for user Vinäger

Tack för att ni tar er tid att svara. Pianisten, jag har ett par vita veckor i bagaget, men räknar inte längre, då jag har lätt att falla. Kan ibland se ett mönster vad gäller mitt drickande och undrar om jag till viss del är periodare, även om inte heller det stämmer till hundra. Har skrivit förr om att jag passar in i så många olika A-beteenden. Ska nog leta upp det inlägget och kopiera in det.

Trots elände i veckan bland nära och kära mår jag riktigt bra. Det är som att jag blir stark när andra behöver mig. Har kommit först till olycksplatser/varit ensam med någon som satt i halsen eller gjort sig illa och likt en robot gjort det jag ska - tills någon annan kommit och tagit över. Vet ju inte hur det blir nästa gång, men det verkar som att jag fungerar när det gäller.

Svårt att tro när jag sedan är överkänslig de luxe och panikångesten håller mig i ett järngrepp. Då kan jag knappt ringa ett samtal utan hjärtklappning. Hur många gånger jag tvingat mig till saker andra gör utan att blinka kan jag inte räkna till.

Men ännu så länge är jag upprätt. Presterar. Måste. Törs inte sluta kämpa. Är rädd att jag ger upp. På riktigt. Och det går ju inte.

Ha en fin söndag.

Kram på er

Profile picture for user Mirabelle G-S

Där sa du nåt. Det är ju precis så det är Vinäger! När det finns en kris att hantera, då håller man ihop. Iskallt. Man blir stark, redig, handlingskraftig. Den som resten lutar sig mot. Sen när stormen är över och det är lugnt... Då förvandlas man till en vilsen, apatisk, darrande själ. En ynklig en som inte enns fixar att ringa ett telefonsamtal utan intensivt obehag. Varför är det så??? Det är oerhört tröttsamt att vara en sån som endast tycks kunna fungera optimalt vid tillfällen då ”normala människor” bryter ihop...

Profile picture for user FinaLisa

Känner också igen mig i det där att alltid rycka ut när något händer. Då finns det kraft att hämta från en själv konstigt nog.

När man sedan behöver kraft för egen del så är det skåpet tomt av någon anledning?
Men skönt att läsa om ditt mående just nu iallafall ?. Bra att det rullar på och att du inte ger upp.
Önskar dig allt gott Vinäger❣️

Kramar
???

Profile picture for user Vinäger

Fortsätter skriva, även om nykterheten långt ifrån går min väg och jag känner mig som en svikare, främst inför mig själv. Jäkla berg-och-dalbaneliv man lever.

Ibland tänker jag att jag ska hoppa av forumet, men det vore på ett sätt att ge upp. Och det vill jag absolut inte.

Den här vita perioden blev endast drygt ett par veckor lång. Dricker en del, tål alldeles för mycket, så ingen annan märker. Mår inte skit, ställer inte till med några skandaler, sköter jobb och relationer.

Men...

Det är ju inte det här livet jag vill leva. Punkt slut.

Med det sagt avslutar jag min bekännelse för kvällen.

För tusende gången, minst: Tack för att ni finns, både för mig, för er själva och för varandra. ? Ett extra tack till Mirabelle och Lisa för de igenkännande svaren.

I'll be back!

Profile picture for user Sofia

Hej Vinäger! Jag ryser vid tanken på att du skulle hoppa av forumet. Du bidrar med så mycket pepp, klokskap och värme. Du är verkligen en av dem som ser till att forumet är den välkomnande, icke-dömande oas som det är. Hoppas att du inte känner att du blir dömd eller att någon uppfattar dig som en svikare för att du har svårt att hålla den nykterhet som du känner att du mår bäst av, utan att du förstår att det är främst inför dig själv som sveket känns. Skillnaden mellan vad du vet att du vill och hur det faktiskt blir kan vara tuff att beskåda. Hoppas att du finner kraften att ta ett litet steg i riktning mot det som får dig att må bättre! Vad skulle ett sånt litet steg kunna vara den här helgen?
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Fibblan

Skrev till dig hos mig..?
Håller med Sofia och många, många andra skulle jag gissa..??!
Stanna kvar hos oss - men såklart i den omfattning du känner du orkar med. Sålla så mkt det går, skala av måsten och försök fokusera på det som kan ge dig lite mer energi! För både dig och mig själv tror jag vi skulle ha mkt att vinna på att känna in acceptansen - att vi gör så gott vi kan, och vara lite mer nöjda med det vi faktiskt lyckas hålla vid och hålla i, trots episoder med väldigt mörka tankar och ångest. Jag vet ju hur du kämpar med det monstret också..?. Som jag skrev till dig i min tråd. Det viktigaste är att inte ge upp, och det gör du inte???!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?

Profile picture for user Strulan65

Ingen blir besviken eller dömmer dig, detta är din resa. Vi gör det alla på olika sätt, vårat mål är att få ro och klara livet.
Så stanna hos oss// kramar Strulan ??❤️

Profile picture for user Vinäger

Tårarna trillar mer än någonsin. Tack Sofia, dina ord betyder mycket.

Precis som ni har listat ut är jag en person som vill vara snäll och önska alla välkommen till forumet. När jag inte hinner med får jag dåligt samvete och är rädd att andra uppfattar mig som nonchalant trots flera uppdateringar.

Äh, strunt i svamlet ovan, välkommen hit alla nya.

Kram på er

Profile picture for user Garageper

Som svar på av Vinäger

Kära du!
Häromdagen när du skrev hos mig blev jag så glad och det motiverar mig att fortsätta min krokiga väg. Just nu nykter mot min 11:e dag och det var verkligen länge sedan jag hade det i bagaget. Tillsammans klarar vi det och vi behöver varandra även när det går bra men framförallt när allt känns piss! Tänker på dig!
♥️
GaragePer

Profile picture for user Vinäger

De orden hjälper när man tvivlar. Vet att du varit här tidigare, en under annat nick, kommer dock inte ihåg vilket.

Självklart stöttar vi varandra, både i medgång, men kanske främst i motgång. Precis som du skriver.

Ha en fin lördag, alla forumvänner.

Kram

Profile picture for user Soffi

du ska vara här mer än någonsin! Nu när du har det motigt.
Om det var lätt och smärtfritt att slå sig fri från A så vore ju forumet meningslöst.
Sänder värme och omtanke. Du KAN klara det här!

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det är klart du ska vara här på forumet. Du behöver inte prestera något, vare sig det gäller nykterhet eller inlägg i trådar. Det räcker så bra att du är du och att du är med oss ❤️ Du saknas mig något ofantligt när du pausar. Det värmer och motiverar mig bara att veta att du figurerar runt här ?

Profile picture for user Wasabi

Fortsätt gärna skriva Vinäger. Du väljer såklart själv och gör det bara för din egen skull inte för att du känner att du måste. Jag tror att det är viktigt att fortsätta skriva även om man dricker, vilket jag är så dålig med. Jag skäms och slutar skriva fast det är då man behöver stöd från forumet.

Känn inte att du behöver kommentera eller hälsa alla välkomna. Fokusera nu på dig själv och din resa ❤️

Profile picture for user Mrx

Vinäger, jag utmanar dig i att haka på min sober oktober resa. Jag vet att du förtjänar att må bättre än vad du gör nu. Du har skrivit så många kloka och bra inlägg här på forumet. Jag vill verkligen försöka peppa dig till att stanna kvar här. Snart kanske det är dag för en Irl träff igen. En dag i taget. Kämpa på???

Profile picture for user Vinäger

Får nog nöja mig med att - som vanligt - tacka för alla svar. Era ord betyder mer än ni kanske anar

Mrx, tack för utmaningen, får se hur det blir. Ibland är det naturligt vitt under lång period, men om det inte infaller just nu, hänger jag gärna på.

Är en person med mycket humor och anses rolig och charmig bland vänner, men får sällan chansen att visa det här. Antingen är jag tyngd av det allvar som A ger eller så törs jag inte skämta då andra mår dåligt. Ändå är jag helt klart den typen som tror att humor räddar mycket av vardagsproblemen.

Satt och läste tillbaka i min tråd och hittade litel matnyttigt där. Fasen, jag har ju skrivit en hel del klokt, svårt att ta in med tanke på hur oklokt jag beter mig. Hm... Kanske ska summera mina inlägg och ge ut i bokform. De som misslyckas gång på gång lär ju få igenkänning i alla fall

Tycker att jag aldrig kommer framåt, bara harvar på månad efter månad. Men så kanske det får vara. Har iaf betydligt fler vita veckor emellanåt än när jag började skriva här för drygt två år sedan.

Just i dag blev det både vinfrukost och en avslutad BiB på mindre än två dygn. Knappast något att vara stolt över. Köper i vanliga fall tetror (ja, det blev terror igen av autocorrecten, IW), då de både är lättare att kontrollera intaget genom och framför allt har mindre volym att knyckla ihop när man ska göra sig av med skiten.

Avslutar väl ännu en gång med min dåliga ordvits:

Vad blir man om man super i smyg?
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull ?

Kram på er

Profile picture for user Studenten

Snabbt in och hejar på dig vinäger! Du ger tamefan aldrig upp, det är värt mycket.
Utan humor hade vi dött, keep the göteborgsvitsar alive?

Profile picture for user Fibblan

? skrattar både åt vitsen och autocorecct..?.
För visst är tetror bättre än BiB, men om sanningen ska fram är det terror i dem båda.. På den tiden jag drack alkohol (..9dagar sedan nu..?) var det BiB och tetror för hela slanten och tetror, inte minst för att de var lättare att gömma undan..skäms över den sanningen. Och så kunde de med fördel knycklas undan snabbt och lätt när man tömt den..
Oavsett om du inte är där du vill vara i förhållande till alkoholen än Vinäger, så är det ändå precis som du säger många fler vita veckor emellan än vad det annars skulle varit. Du släpper aldrig garden helt! Och det är så himla bra gjort?! Och jag vet ju inte heller än vad dessa vita dagar ska ta vägen med mig.. kanske måste jag på nytt bli besviken och börja om..kanske är det verkligen sista gången jag drack för 9 dagar sedan. Men jag tänker att vi trots motgångar och bakslag måste våga fortsätta tro på att vi kan bemästra denna illvilliga demon.
Och det vet jag du också gör??!
Stor varm kram den kyliga tisdag!
/Fibblan ?

Profile picture for user Vinäger

Läste fyra bra råd som jag tror att de allra flesta kämpar här på forumet skulle må bra av att följa, inklusive jag själv i allra högsta grad.

Vi prestationsprinsessor och - prinsar är helt klart överrepresenterade här. Eftersom ingen kan orka allt för jämnan känner vi oss misslyckade och dövar då ofta med alkohol. Självklart finns det flera andra anledningar till att vi dricker, men efter att under ett par år ha läst människors berättelser, är höga krav på oss själva många gånger en gemensam nämnare.

Så här kommer de egentligen självklara råden, men som vi verkar ha så svårt att leva efter:

1. Släpp tron på att du måste finnas där för allt och alla.

2. Allting måste inte göras perfekt in i minsta detalj.

3. Be om och acceptera hjälp innan du knäcker dig.

4. Sortera ut vad som är viktigt, om resten inte löser sig är det ingen katastrof.

Ha en fin dag och en trevlig helg!

Kram på er

_____

Tack för titten, Studenten, kul att höra av dig igen.

Fibblan, uppmuntrande ord, som alltid. Tack!

Profile picture for user Soffi

Jag studsar på stolen!

1. Allt rasar om jag inte är med och fixar.
2. Saker ska göras ordentligt, annars får man bara gör om.
3. Keep away, jag fixar det här. Blir bara rörigt och fel med för många kockar.
4. ALLT ska lösas idag. Jag vill inte ha några hotande katastrofer.

Prestationsprinsessa - vad är det???
;-) ;-) ;-)

Profile picture for user Mirabelle G-S

Tänk att det ska vara så svårt... Men det hjälper att ha en chef som rent ut säger ”Ni har bara ett liv. Det här är bara ett jobb. Det är inte värt att stressa sig sjuk över.” ?

Profile picture for user Studenten

Kommenterar inte så ofta,alls. står typ i busken och tittar på på avstånd istället??

Men läser fortfarande din tråd vinäger ?

Profile picture for user Vinäger

Alltså, ni är ju för underbara. ? Vi prestationsmänniskor förstår verkligen varandra. På gott och ont.

Skrev tidigare att jag faktiskt sagt en del kloka saker här genom de två år jag varit aktiv. Hittade ett inlägg från i våras som jag själv känner starkt för. Har raderat sista stycket då det handlade om att jag varit nykter ett par månader, vilket jag tyvärr inte kan skryta med nu. Vill ändå dela med mig, då det kanske kanske kan inge lite hopp för någon annan:

"Val

Svagstark, kan man vara det? Så känner jag mig just nu i alla fall. Svag i tankarna, men ännu så länge stark i övertygelsen.

Häromdagen var det lite gråmulet både ute och inne. Jag gick och tyckte synd om mig själv som inte får dricka. Muttrade över att jag misslyckats så kapitalt med A. Det fanns ingen hejd på eländet: Blä blä blä, bla bla bla, usch usch usch... Fastnade rejält.

Dagen efter gick jag en långpromenad i solskenet. Tankarna började viska om att det är då för synd att jag inte får dricka.

Men så mitt i ett steg slog det mig:

Vadå inte får dricka. Det får jag väl - hur mycket jag vill. Jag har dock gjort ett val att inte dricka. Det är en stor skillnad tankemässigt. Jag får dricka, men väljer att inte göra det. Det är mitt liv, jag bestämmer över mig själv.

Jag har alltid ett val. Hur kidnappad hjärnan än känns ibland är det ändå jag som tar beslutet att dricka eller inte. Så måste det förstås vara, annars är det ju helt kört. Även om autopiloten varit påkopplad och jag rätt som det är har ett glas framför mig är det jag som tar det yttersta beslutet om jag ska föra det till munnen eller inte.

Det är inte lätt, det ska gudarna veta. Tvärtom, det är fruktansvärt jobbigt emellanåt. Men ansvaret vilar ändå till syvende och sist på mig. Jag kan självklart välja att ta hjälp. Tror jag mig inte reda ut det på egen hand finns det massor av stöd, som mediciner, terapi, AA, olika forum. Det är inte ett nederlag, tvärtom.

Ibland måste jag vända och vrida på de här tankarna för att komma vidare. För att underlätta lite lite."

-----

Kom ihåg, hur tufft det än känns så har vi alltid ett val. Om vi inte hade det, kunde vi ge upp direkt. Då skulle ju kampen inte ha någon som helst betydelse. Svagstark eller inte, valet är vårt. Därmed inte sagt att det är lätt.

Kram på er

Profile picture for user Vinäger

Ja, då var det över för den här gången.

Det är lite läskigt, jag vaknar och bara vet det. Tyvärr vet jag aldrig hur lång den vita perioden blir, men känner mig förstås säker på att den blir för alltid.

Det måste den ju bli. Den vita perioden. För alltid. Den här gången. Undrar hur många gånger jag ärligt har trott det. Det är nästan värre nu, när jag väntar med magont på att anfallet ska komma nästa gång.

Känner att jag måste ta tag i grundproblemet - vilket det nu är. Orkar inte leva så här.

Berättade inte för M den här gången heller. Vet inte om det är skammen som gör att jag håller tyst. Känns mest som att jag vill skydda honom. Eller mig själv. Eller oss båda.

Ingen vet alltså hur mycket jag kämpar. Känns lite orättvist om jag tänker barnsligt egoistiskt.

Ett exempel: Vi har det supertufft på jobbet just nu. Min uppgift är bland annat att hålla upp alla andra. (Känns det igen?) Jag är ganska trött och alla är så förstående och undrar hur jag orkar. Då känner jag: "Om ni bara visste".

Att hålla ihop utan A är svårt, att hålla ihop med alkoholproblem är nästan omänskligt. Jag får ju kämpa mycket mycket mera. Och ingen vet!

Känslan av orättvisa är förstås orättvis. Med det menar jag att ingen som inte vet kan förstå eller hjälpa mig. Det är bara jag som kan fixa att bli nykter. Det är upp till mig nu. Igen.

Om någon orkar läsa orden jag upprepat så många gånger blir jag tacksam. Skivan som hakat upp sig, låten på repeat, ekot som aldrig klingar av...

Men jag vill inte ge upp. Aldrig! Jag måste tro på att jag fixar detta.

En dag i taget!

? Just i dag är jag stark... ?

Kram på er och tack för att ni finns.

Profile picture for user Miss Hyde

Du skriver så bra om hur det är att sitta fast i alkoholberoendet. Luttrad är du. De där vita perioderna, som man gärna gör upp som ett kontrakt på livstid, är så lätta att bryta...
Jag tycker att du är värd all världens guldstjärnor & kramar som jobbar så hårt för andras väl och ve, samtidigt som du slåss mot alkoholbegäret. Det är verkligen en dubbel börda att bära - i all hemlighet! Ta till dig av all sorts uppskattning du får, ge dig själv en klapp på axeln.
En dag i taget, som du skriver. Ett aktivt val att göra, varje morgon. Det är nog enda vägen att överleva detta bedrövliga vi lider av.
Ta hand om dig, bästa Vinäger.

Profile picture for user Strulan65

Pratade med min terapeut om just den rädslan att jobbet kommer att få mig att falla.Pratade,pratade och berättade om hur kaos och att alltid vara glad och dra med sig de andra.
Han tittade på mig och sa bara du sjukskriver dig innan, ring mig så hjälper jag dig.
Jobbar fortfarande och är nykter, men just vetskapen om att jag kan ringa honom räcker för mig.
Många kramar och styrka till dig//Strulan??❤️

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Vinäger

Ja, din roll på arbetsplatsen känns igen... Det är samma roll jag vandrar rakt in i igen och igen och igen... alldeles oavsett hur många gånger jag lovat mig själv att styra bort från det. Jag ser mönstret så tydligt, men kan fasen inte lura ut hur jag undviker att hamna där.

Så gott att veta att din dans med a-jäveln är över för den här gången. Det är klart vi ska hoppas och tro på för alltid. Du skriver att du måste ta tag i det verkliga problemet... Famlar du helt i blindo där, eller har du olika uppslag att gräva i? Jag kan inte tro att det är av själviskhet som du inte berättat för M. Du är inte sån. Jag är rätt säker på att du skulle slänga dig framför en buss hellre än att låta någon du bryr dig om komma till skada. Du skyddar honom, hans sinnesro och framtidstro. Frågan är om han vill bli skyddad, eller om han vill få chansen att vara din klippa och trygga hamn... Vad tror du? Största varmaste kramen till dig ❤️

Profile picture for user Pianisten

har gått Vinäger. Antingen går allt bra och du fokuserar för fullt på ditt mål och lägger energin på annat. Eller så gick det inte som du hoppats och du kanske inte vill skriva här för att du tycker det är skämmigt att det inte höll längre. Eller så är båda alternativen bara dåliga kill-gissningar.. Oavsett, VI VET. JAG vet precis hur den motivationen känns, när man vaknar, eller går och lägger sig och känner att nu är det nog igen, det här håller inte. Men precis som du säger så finns det någon grund i problemet som kommer fram. Vi vet efter alla vändor att sluta dricka är bara början på en ny kamp och allt blir långt ifrån bra direkt.
Oavsett så kom ihåg att här accepteras du alltid för vilket som! Kram

Profile picture for user Sisyfos

Såg din ”uppmaning” från september om att höra av sig, men det var några veckor och en hel del inlägg efter så det blev inte av. Har återigen läst stora delar av din tråd. Den fascinerar mig för att vi har så lika dryckesmönster. Och min fråga är: vad händer dig i oktober/november? Och runt april? Är du frisk i övrigt? Hormoner etc? Försöker hitta mönstren hos dig eftersom det kanske kan ge mig mina nycklar.

Läste i nån tråd när du karaktäriserade dig själv och vi är bra lika. Högkänsliga, också nära Mensa etc, etc. Själv la jag av att skriva här när jag tappade motivationen. Har inte återgått till dagligt drickande, men flyttat en del gränser. Det där med att alkoholism är en progressiv sjukdom som går snabbt utför är så sant. Fullkomlig obegripligt och jag antar att du våndas med samma frågor. Nykterheten och övertygelsen om ”aldrig mer” är så galet stark övertygad om att det aldrig ska hända igen, å sen vänder det - och då är det ruta minus fem på nolltid. Och så står man där och undrar vad som hände. Jag som inte ens egentligen gillar ruset är så förvånad. Varför fungerar inte stoppknappen?
Jaja, hoppas du återkommer snart Vinöger och att allt är bra. Att dricka ger mig numera mycket fysiska besvär förövrigt. Hjärtklappning, svettningar etc etc. Väldigt väldigt nära panikångest (som jag förövrigt aldrig har haft så jag vet ju inte). Vill bara skriva det eftersom du jobbar på din panikångest och jag tror att mitt sporadiska drickande (och då i stora mängder) ger mig just ångestpåslag som jag inte alls har haft tidigare. A är en lömsk drog.
Hur som helst, hoppas du återvänder snart. Det är ingen bra lösning att sluta skriva här... jag har nog mörkat hur stora problemen är genom den taktiken.
Cyberkramar

Profile picture for user Fibblan

Ville bara säga att jag tänker på dig och undrar hur du mår ??
Var längesedan vi hördes.
Jag har också haft fullt upp med mitt..?. Vi har ju tyvärr den där j-la ångesten gemensamt. Som vi ju också vet i förlängningen blir än värre av a..
Nu är iaf jag lite ur den, för denna gång och har tagit tag i att samla nyktra dagar med bestämdhet nu igen! Alltid svårt att bryta ett återfall..men är nu på dag 3. Och nu när jag mår lite bättre så vill jag gärna göra vad jag kan för att peppa dig också till att göra det?!
Styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Profile picture for user Vinäger

Liten, svag, misslyckad, värdelös, eländig, skamfylld, blä blä blä... Så har jag känt mig ett tag. Går in ibland och läser om allas fantastiska framsteg - gläds av hela mitt hjärta med er och känner mig ofta stolt å era vägnar. Ni är så bra och så himla värda den framgång ni skapat.

Själv har jag haft fullt upp med råge och då fokuserar jag på att "överleva". Hur trevliga saker det än handlar om tar det på krafterna och då behöver jag hushålla med dessa. Klarar inget annat än absoluta måsten just då. Förlåt!

Panikångesten kommer och går. Den senaste veckan har den varit lite snällare mot mig. Det gör att jag tror att det blir lugnare vad gäller alkoholen. Som vanligt dricker jag inte så att någon annan märker, dock alldeles för ofta - och med tanke på toleransen, på tok för mycket.

När jag nu beskrev mina inledande känslor tänkte jag faktiskt: Varför ska jag skämmas och känna mig värdelös för att jag inte på egen hand lyckas bota en svår sjukdom? Ja, alkoholism är faktiskt ett sjukdomstillstånd. Har börjat förstå det på allvar. Äntligen. Bättre sent än aldrig...

Har också blivit rädd för de fysiska men mitt drickande kan få/har fått. Det vore ju så j-a onödigt att dra på sig obotliga skador på grund av alkohol. Det finns så många runt mig som faktiskt älskar och behöver mig. Då kan jag väl åtminstone låta bli att påskynda min bortgång.

Så många tankar just nu. Ostrukturerat svammel, vilket jag som vanligt bjuder på.

Försöker intala mig att jag är bra, trots allt. Har fortfarande många fler nyktra dagar än motsatsen sedan jag började skriva här för två år sedan. Är insiktsfull och analyserande vad gäller mitt A-missbruk. Och framför allt...

Jag ger inte upp. Aldrig. Någonsin.

Tack som f-n för att ni finns, stöttar och inte ger upp hoppet om en sådan som jag. Skulle vilja svara er en och en, men just nu förmår jag inte. Hoppas ni har överseende med detta. Växeldragningen, ni vet...

Har sagt det förr, så mycket klokskap som finns här på forumet är svårt att hitta någon annanstans.

Massor med kramar till er alla, oavsett var i kampen, läkningen och helandet ni befinner er.

Profile picture for user Fibblan

Tack för svar och ditt svammel, som ju inte är svammel ?, men fattar känslan när man skriver av sig från hjärtat ☺️!
Jag är så glad att du hör av dig! Full förståelse för att det inte finns kraft till att kika in hos var och en! Vi växeldrar - det har vi kommit överens om?!
Vad bra att du efterhand som du skrev landade i precis det jag tänker;
Du är bra!
Du är insiktsfullt!
Analyserande!
Har många, många vita dagar bakom dig totalt!
För du ger aldrig upp!
Du är en fighter!
Och du har så många att kämpa för, som älskar dig!
Jag ger heller aldrig upp min tro på dig❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Profile picture for user FinaLisa

Skönt att få en lägesrapport då och då? vill ju så gärna att du ska må bra.
Men du får kämpa förstår jag och det är ju en process som vi så många gånger konstaterat.
Du hade ju en lång period av nykterhet så det är självklart att du kan fixa det igen.
Fina, gulliga, kloka, starka, roliga Vinäger, du som är så stöttande och inspirerande för andra, måste ju också ta en paus ibland.
Ta hand om dig❣️?

Kramar
???

Profile picture for user Manda

Du beskriver så bra, hur det kan kännas ibland, med känslor av misslyckande, skam och elände. Visst är alkoholism en sjukdom. Men om man t ex hade drabbats av diabetes, så hade det inte alls varit lika förknippat med känslor av skam och värdelöshet. Det är iallafall fall min erfarenhet (fast jag har inte själv diabetes och är tacksam för det) ?
Jag har också börjat tänka allt mer på min fysiska hälsa och att försöka vara rädd om den. Men det är lätt att tänka, när man har en ”bra period”, som jag är inne i just nu.
Tänk på alla dina vita dagar, ge inte upp! Vi kan mer än vi tror ?
Stor stryrkekram ❤️

Profile picture for user Pellis

Du beskriver dina känslor så himla bra att jag gärna skulle kunna skriva exakt samma sak. Jag vet att det inte är någon tröst för dig att jag känner mig lika värdelös, eländig och skamfylld. Vi kämpar alla tillsammans! Kram Vinäger ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av Vinäger

Härligt att få höra från dig ❤️ Men ohärligt att du känt dig så tyngd... Det känns hoppfullt att du är på god väg att erövra sjukdomsinsikten, och därmed empatin inför dig själv. Få skulle väl skuldbelägga sig själva om de inte lyckades bota sig när de drabbas av hjärtsjukdom, cancer, allergier eller för all del ett brutet ben.

Perioder där bara absoluta måsten får ta plats på agendan känner jag väl igen. I vissa perioder gallrar jag även bland sagda absoluta måsten. Det är förunderligt hur mycket man faktiskt kan skita högaktningsfullt i bara viljan finns ? Kram på dig goa vän ❤️

Profile picture for user Vinäger

Först av allt, tack alla fina för att ni fortfarande orkar bry er. Det betyder så mycket, speciellt med tanke på att mitt A-liv inte är en framgångssaga just nu. Heller.

Är på väg att normalisera mitt drickande. Det är farligt. Mycket farligt till och med. Inbillar mig att det inte är så sjukt som det faktiskt är.

Dricker fortfarande helt och hållet i smyg. Alldeles för mycket. Alldeles, alldeles på tok för mycket.

Men så farligt är det väl inte...

Eller hur? Varje dag jag snittar mindre än en liter vin tycker jag att det är helt ok. En helnykter dag - vilket inte inträffar så ofta numera - inbillar jag mig att jag är precis som alla andra. Ja, ni hör ju själva hur illa det låter. Många av er känner säkert igen resonemanget.

Ingen annan vet. Inte ens min älskade M. Vi dricker lite tillsammans en av helgdagarna, då jag propsar på det och intygar att det är ok (usch, min tunga borde vara svart). Jag fyller på från min gömma, men spårar aldrig ur. Det är nog det jag tycker är allra värst. Det som ligger till grund för normaliserandet. Kan ta några klunkar ur tetran redan på helgmorgonen (tack gode gud för att jag måste ta bilen till jobbet, annars kanske det hade blivit en vardagsmorgonrutin också). Är tämligen säker på att det hade blivit så.

Ekonomin är inget bekymmer. Skulle vilja skriva tyvärr, men det vore förstås ett hån mot dem som inte har det riktigt lika gott ställt. Det enda som får mig att tänka till är, förutom risken för fysiska men, min övervikt. Har alltid varit smal, trots många graviditeter, men har nu närmare tjugo extrakilon att kånka omkring på. Och fort har det gått att lägga på sig dessa.

Alkoholist - Javisst!

Men hur i h-lvete ska jag ta mig ur situationen? Tycker ju att mitt liv funkar riktigt bra just nu. Så illa är det alltså...

Finaste forumvänner, tack för att ni finns. Skäms som f-n, men vad hjälper det. Inte ett dugg.

Kram på er och ha en fin fortsättning på helgen oavsett var i A-kampen ni befinner er.

Och snälla bästa ni, ha fortsatt överseende med att jag inte orkar skriva hos er alla. Fibblan, FinaLisa och flera andra, följer er och är mycket imponerad av hur bra det går för er.

Förresten, läste i någons tråd att ni saknar PimPim. Hon och jag har kontakt IRL, men hur hon vill beskriva sitt liv just nu, överlåter jag till henne. En himla go' tjej är det i alla fall.

-----

Marie58, antar att du inte var riktigt nykter när du skrev dina inlägg ovan. Skulle aldrig falla mig in att döma dig för det - tvärtom. Även om vi helst för vår egen skull inte bör skriva på fyllan. Snälla du, skriv igen och berätta mera.

En extra kram till dig.