av Vinäger

Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

JennyM
sön, 2018-03-11 - 15:56

Låter som att ni har en jättefin relation. Skönt att inte känna sig pressad att svara på massa ångestladdade frågor (som jag har gjort tidvis). Mina snedsteg hade jag hellre pratat om här, i min terapigrupp osv. Men vissa saker har jag fått berätta för maken och det tas inte emot bra. Min man ska på alkoholutbildning och lära sig förstå varför och hur detta kan hända en person. Han är typen som säger ”ta dig i kragen” om de flesta åkommor som sitter i hjärnan.
Håll hårt i mannen din, underbart att höra hur fint ni har det ?

Vinäger
mån, 2018-03-12 - 13:06

Känner mig övertygad om att det är så det ska vara. Myset i helgen gick snabbt över till dålig sömn, svettningar på natten och illamående.

Vet ärligt inte vad som flög i mig och hur jag kunde romantisera som jag gjorde i helgen. Känns faktiskt lite pinsamt- och skönt är väl det - och jag får av någon outgrundlig anledning lust att be om ursäkt. Tur att det blev ett kort snedsteg.

Just nu struntar jag i att räkna, fokuserar på att hålla istället. Kommer säkert att ha koll på dagarna ändå. Är fortsatt mycket ödmjuk inför utmaningen när suget sätter in. Har också funderat på detta med att söka hjälp. Trots allt är det ganska stora mängder jag druckit genom åren . Funderar mer och mer över hur mycket stryk kroppen faktiskt har tagit.

Men nu alla, nu är jag nykter och stretar på igen. Nu håller vi! ♡ Kram

Liten stor
mån, 2018-03-12 - 13:22

Känner igen mig i så mkt du skriver. Vi verkar vara i ganska samma läge.
(Om du vill och det kan hjälpa dig kanske vi kan försöka oss på 100 vita tillsammans? Men läste att du inte ville räkna så gör vad som blir bäst för dig. För mig skulle det nog funka att tänka en extra gång innan man tar det där glaset att köra gemensamt race med ngn) :)

Heja på dig

Mirabelle
mån, 2018-03-12 - 16:23

Skönt att höra att du är på rätt spår igen :) Jag har tappat koll på dagar. Nåt hände efter 30. Det blev för bökigt med räkningen :P Nu tänker jag bara "Näpp. Jag känner att jag vill dricka vin för att slappna av, men det händer inte den här gången heller, för så gör inte jag." Ingen kamp. Inget räknande.

Kanske måste man romantisera ibland, och bli besviken. Ju mer vi vänjer oss vid att möta livet nyktert, desto mer kristallklart blir det att vinet inte levererar vad vi trodde när vi hade för vana att hälla i oss det var och varannan dag... Kram <3

Vinäger
mån, 2018-03-12 - 22:37

Självklart hänger jag på. Skrev ju ett tillägg om att jag kommer att ha koll på dagarna ändå. Passerade 100 dagar för ett par veckor sedan, med ett par snedsteg, men ändå med endast en (1) fylla. Kommer inte att räkna bort alla nyktra dagar de senaste snart fyra månaderna men lägger gärna till ytterligare 100.

Någon annan som är på?

Kom igen, nu kör vi. Heja oss!

Mirabelle
mån, 2018-03-12 - 22:36

Men du får sköta räknandet :) Min hjärna känns som ett grillat russin... Ja jag vet, jag måste alltid vara värst. Läste om hjärnor som krympte till vindruvor i en tråd o ba' "Oh lyckos er... den som ändå hade en druva... MIN hjärna..." Russinet skramlar runt där inne i vinnarskallen och luktar bränt ;)

Nu håller vi!

Vinäger
tis, 2018-03-13 - 17:29

...utan att falla tillbaka i vanedrickandet. Tre kvällar (varav fredag och lördag helgen som var) av 114 har jag druckit mig berusad, dock inte i närheten av någon karatefylla. Inser att jag räknar dagar trots att jag inte tänkt göra det på ett tag.

Måste se det som en stor bedrift - jämfört med det tidigare dagliga drickandet/supandet - annars tappar jag all motivation. Ytterligare ett par gånger har jag tagit typ ett par öl, men utan berusning.

I dag är det också dag 3 av 100 nya fräscha! Vill köra helvitt igen, som de första 60 dagarna i mitt nyktra liv. Har därför lovat att hänga på Liten stor, som även han kämpar som en furie mot A. Mirabelle är också med på resan och självklart får den som vill följa med.

Dag 3/100, nu kör vi. Häng på! ♡

Mirabelle
tis, 2018-03-13 - 18:44

Du måste inte "se det som" en jättebedrift, du måste inse att det faktiskt och absolut ÄR en jättebedrift! Det är fantastiskt bra med så många helvita dagar. Och ännu bättre är det just för att du har slirat litet, frestat ödet, och ÄNDÅ inte fallit tillbaka in i vanedrickandet. Du rockar! Vi håller! Kram

Vinäger
tis, 2018-03-13 - 21:19

Kul att du hänger på, Emma79! ?

Tack Mirabelle för fina ord. ♡ Så är det förstås, en bedrift i sig. Så lätt att bara se bakslagen. Kanske ska använda det nick Tragikomisk föreslog: Jagäger!

Nu håller vi! ♡ Kram

Vinäger
ons, 2018-03-14 - 06:38

...att få glädjen över att vakna nykter, blandad med tacksamhet, på morgonen att bli starkare än känslan av meningslöshet och stress, det vill säga sug efter A, på eftermiddagen/kvällen.

Ha en fin dag, nu håller vii! ♡ Kram

Vinäger
tors, 2018-03-15 - 06:32

Tack för fina ord. ♡

Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle kunna berätta för min man. Men nu i efterhand förstår jag att det var räddningen då. Någon som vet gör att jag håller igen. Skam antar jag, men det fungerar.

På sikt kanske jag måste söka hjälp. En stor skräck och känsla av nederlag, därför försöker och kämpar jag på egen hand.

Tror du att du skulle få stöd hos din man/partner? Jag visste att min man aldrig skulle döma, men har läst hos andra här att de inte fått samma förståelse. Vet du att han ställer upp på dig - berätta! Det är en sådan lättnad. Om du orkar, läs mina inlägg från mitten av november och en vecka framåt. Den 20:e berättade jag. Lättnaden! En milstolpe!

Lycka till! ♡ Kram

PimPim
tors, 2018-03-15 - 08:34

Jo jag vet att jag kan berätta då han själv har stora erfarenheter under sin uppväxt till alkoholens misär och lidelse, något han fått betala dyrt för i vuxen ålder.
När vi träffades drack jag väldigt sällan men när han kom in i mitt liv mådde han inte bra och det var mycket A i hans liv då och när han i höstas bad mig dricka lite mindre så kände han att det var hans fel att jag faktiskt drack vin varje helg nu, för att han tog in det i mitt hem! (Då sa jag ju inte till honom att det var varje dag.SKAM.Hur kan denna präktiga kvinna med högt anseende vara alkis?)

Så ja han är orolig för mig och jag vet att han skulle stötta mig men jag kan inte lägga mer tyngd på hans axlar just nu då han är i stor kris själv. Han har inget sunt förhållningssätt när han dricker och jag fick honom att ändra sina vanor när vi träffades. Det tog några år och jag är rädd att om han skulle dricka just idag så skulle det inte vara en bra kombo med hans mående och det är han medveten om!

Dagen då jag ska berätta kommer nog och så länge jag inte dricker alkohol gör han heller inte det! Så det blir en vinst för hans mående med nu när jag inte kommer dricka något! Win-win ❤️

Tack för dina kloka ord ❤️
Kram ?

Vinäger
fre, 2018-03-16 - 07:39

...är så olika min, precis som det brukar vara här på forumet.

Tycker att du resonerar klokt utifrån hur ditt liv ser ut. Var tvungen att kopiera ditt stycke angående detta:

"Dagen då jag ska berätta kommer nog och så länge jag inte dricker alkohol gör han heller inte det! Så det blir en vinst för hans mående med nu när jag inte kommer dricka något! Win-win ❤️"

Så fint! Det kallar jag äkta kärlek och omsorg om både sig själv andra.

Ha en fin och avkopplande helg! Och tack för fina ord till mig. ♡ Kram