Ett ärligt försök!

Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Profile picture for user Rosa-vina

Fina Vinäger, var inte så hårt mot dig själv, utan tänk att de nyktra dagarna blir fler och fler iaf. En dag är du redo att släppa taget helt om alkoholen. Det var fint att få träffa dig och du ger verkligen positiv energi. Det tror jag att vi alla kände.

Vi tar en dag i taget!

Kram

Profile picture for user Fenix

att träffa dig igen vinäger, och alla andra i lödags, både gamla och nya! Vinäger, du är snart på rätt sida staketet igen, du har sådan go i dig!

Profile picture for user Ledsen själ

Som svar på av Vinäger

Jag tabbade mig oxå förra helgen men inte att klanka ner på dig själv. Vi har fler nyktra än onyktra dagar denna sida av året. Eloge till oss?? nu kör vi vidare. Kram??

Profile picture for user Wasabi

Jag beundrar dig för att du alltid är ärlig och tar dig tillbaka snabbt efter ett återfall. Själv fortsätter jag dricka för att skammen är så stor och jag tänker "vad spelar det för roll nu?".
Tänker på dig idag i alla fall!

Profile picture for user PimPim

Finns ingen här inne som dömer dig! Vi har alla varit där på ett eller annat sätt och det är bara du som är hård mot dig själv nu! Tillsammans hjälps vi åt oavsett vart vi är i vår kamp!
Du vet var jag finns ❤️

Kram PimPim?

Profile picture for user Sisyfos

I mina ögon är du inte alls ett hopplöst fall. Eller... i så fall är jag också just hopplös, trots att det går bra just nu och det känns som moder ska gå bra från nu. Du brukar också uttrycka den där säkerheten ibland när det känns bra. Så vad säger du Vinöger, bör jag också inse att jag är ett hopplöst fall eller bör jag titta på de framsteg jag faktiskt gör och har gjort?
Här är några av dina framsteg
Många och långa nyktra perioder
Ett otroligt stöd här på forumet eftersom du så frikostigt delar med dig
. Du har berättat för din man o bett om hjälp
Du har förstört ditt bästa gömställe
Det finns åtskilligt mer att skriva, men jag vägrar att tro att det är hopplöst. Försök se mönstren i fallandet. Tidpunkt, årstid? Utmattning? Har du tagit hand om dig? Se det helt enkelt som att du blir lite klokare för varje dag. Du vill inte dricka. Ambitionen finns där, förmågan likaså. Nu ska bara övertygelsen komma också. Jag tror på dig.

Profile picture for user FinaLisa

Vinäger, du är såklart inte hopplös för då hade du inte hängt dig kvar här så envist som du gör!!?
Så nu vet du det, det är hoppfullt och du likaså ??
Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Funderar på hur du mår, Vinäger:)

Känner igen mig i din känsla..att känna sig som ett hopplöst fall...men det är du ju inte...jag tänker att det finns resurser inom dig..så kändes det på träffen.. din värme smittade...Jag tänker vi har så lätt att döma oss själva...Hoppas att dagarna som kommer ska bli bättre:)

Kramar:)

Profile picture for user Vinäger

- om än inte bra...

Att läsa alla era fina inlägg gör mig så varm och glad, så bara av det känns det som att allt kommer att ordna sig. Det bara måste det. Sådetså...

Jag har inte druckit något sedan i lördags. Visst, det är bra, självklart jättebra. Men... Det är inte ett dugg tyst i hjärnan. Och rösten är bara alltför välbekant.

Supertuffa dagar på jobbet med många obekväma beslut. Fulgråt på kvällarna i M:s famn. Långa promenader.

Men vet ni, jag fortsätter kämpa och kämpa och kämpa... Ibland känns det som en evighetskamp. Så plötsligt kommer det lite medvind och man bara låter sig svepas med i nykterhetens ljuvliga sötma. Andrum. Njutningen av att slippa kriga, om än så för endast några dagar eller - när det går riktigt bra - veckor, den är oslagbar. Det gäller att ta tillvara den, insupa energin, lagra det positiva... Försöka att inte slå undan benen på sig själv för att det inte höll hela vägen - den här gången heller. Nya tag...

Sisyfos och Varafrisk (kul att träffa dig i lördags!): Det är klart att vi inte är några hopplösa fall. Hua, då vore det ju kört på riktigt. Tack för att ni påminner mig. Det behövs.

Se klart: Tack. Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst. Vackra ord som jag skrivit i min tråd mer än en gång.

Wasabi: Fint att se dig igen, du kloka modiga vän, även om jag förstås önskar att du haft det lite lättare sedan sist.

Charlie, Rosa-vina, Fenix och Finaste Lisa: Tack för fin pepp och för respons på lördagen. Så himla roligt att träffa er alla. Ni är fantastiska.

Stormenlilla, VaknaVacker, Ledsen själ och Andrahalvlek: Så mycket klokhet detta forum besitter. Tack för att ni är med och bidrar.

PimPim: Tack, jag är så glad för att vi hittade varandra även utanför forumet.

I dag är jag nykter. För att jag vill. För att jag måste. Alternativet är inget alternativ.

Kram

Profile picture for user Ensammenintestark

Jag är så imponerad av din styrka. Du verkar ha det så tufft i nykterheten, men ger dig inte. Jag är full av beundran. Tror också att du kommer uppleva betydlig lättare perioder. Du vill ju vara nykter! ???

Profile picture for user Se klart

... som du så klokt påmint mig om. Är vad som räknas iaf när det kommer till beslut om nykterhet.
Nu tar vi den här torsdagen utan några större åthävor och bara stirrar lite frågande på ev andra tankar som pockar på,
Kram Vinäger, vi fixar det här!

Profile picture for user Nurture

Hur mår du egentligen? Att dricka efter en nykterhetsträff är ju upp och ned. Å andra sidan, när jargongen på forumet kom igång och det började pratas om ’efterfester’ och ’efterpärlor’ då visste jag att jag inte skulle kunna gå. För då hade nykterhetsfirandet ’kapats’ av alkofestjargongen.

Hoppas så att du kan hitta ett lugn i nykterheten och kapa banden och bli fri. Vet ju att du kan !!!

Styrkekramar ?

Profile picture for user Vinäger

Andrahalvlek, Ensammenintestark och Se klart: Tack för pepp, det betyder så mycket. Särskilt när jag så kaxigt skriver att jag tror att det äntligen är över, men så... Den där A-djävulen är inte att leka med. Det är därför jag vill att alla ska sluta innan hen tagit över helt. För en dag blir det så om vi fortsätter. Det är oundvikligt. Tyvärr...

Nurture: Nja, tror att det för mig var tvärtom, återfallet sköts upp tack vare forumträffen. Det var nog planerat långt innan jag själv var medveten om det, men min förväntan inför träffen höll undan det. Efteråt släppte allt, men för min del hade orden ingen betydelse. Tack för att du trots allt tror på mig. ?

Kram

Profile picture for user Vinäger

Torsdagar har länge varit speciella i mitt liv. Då har jag haft flextid och kunnat bestämma själv hur jag ska lägga upp dagen. Perfekt för en "normaldrickande" människa, men katastrof för oss alkoholberoende. Typ fritt fram redan från lunch...

I dag är det torsdag. Jag planerade som vanligt. Slutade tidigt, redan strax efter lunch. Åkte och handlade, parkerade utanför köpcentrat med Systembolaget närmast entrén. Precis som vanligt alltså.

Körde hemåt med en upprymd känsla inom mig. Bar in kassarna med ett leende på läpparna. Plockade in varorna medan jag letade rätt på bästa Spotify-listan. Loggade in och höjde volymen på märkeshögtalarna (jäkla bra köp). Placerade alla tulpanbuketter jag köpt, i olika vaser och på strategiskt vackra platser i mitt hem.

Allt som vanligt, alltså.

Plockade fram finaste vinglaset, snurrade foten mellan mina fingrar. Kristall är så vackert. Hällde upp den ljusrosa drycken och njöt av färgen. Bubblorna gjorde effekter mot solljuset ute i uterummet. Jag öppnade upp en av dörrarna och njöt av den de varma strålarna.

Smuttade förväntansfullt på drycken och konstaterade än en gång:

Kombucha är gott och många gånger ett fullgott alternativ till alkohol. I alla fall i dag. Och i dag var det viktigt att det var just det. I dag...

En dag i taget.

Länge leve Kombuchan.

Kram på er, bästa vänner ?

Profile picture for user Charlie70

Underbart att läsa Vinäger! Du verkar ha kommit på banan igen efter en rekordsnabb avvikelse :-)
Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Haha, jag är med dig hela vägen. Det är så ”snyggt” upplagt och så dricker du A-fritt.
Jag måste bara också fråga - effekten? Frågar mest för att jag inte riktigt vet varför jag ibland dricker och din beskrivning ovan med planering, göra fint, sätta sig ner och verkligen njuta skulle nog räcka bra för mig eftersom jag faktiskt inte längre ens gillar att vara berusad. Du beskriver det här så otroligt målande hela vägen - kände du dig besviken på att det var afritt, eller extra nöjd för att det var just det. Tänker ibland att det är just det där lugnet jag är ute efter, när man kört på ordentligt och sätter sig ner och kopplar av. A-fritt funkar för mig då minst lika bra, men det gäller att minnas det just i det där planeringsskedet. För där tror jag att det är à jag behöver.
Kramar till dig Vinäger!

Profile picture for user VaknaVacker

Aldrig druckit det! Fick tips om någon sort men glömt titta efter det... så du får gärna tipsa mig!
Ha en mysig fredag, kram?

Profile picture for user Vinäger

VaknaVacker, de jag har provat och tycker är goda är Captain Kombucha, främst Ginger lemon. Raspberry är ok, men känns lite sötare, så det beror på vad man uppskattar. Det finns flera smaker, men inga som passar mig. Kombucha är inte billig, men jämfört med alkohol, så...

Profile picture for user Vinäger

Sisyfos, oftast saknar jag ruset. Det är för mig själv vitsen. Därför blir jag så glad de gånger det känns ok med A-fritt. För mig har det varit viktigt att försöka skapa samma stämning med alternativ till alkoholen. En del kanske tycker att det håller igång A-tankarna, medan jag alltså vill ha något som känns festligt, främst till helgen. Att inte låta nykterheten nära känslan av meningslöshet. Att slippa känna att livet inte bara går ut på att samla dagar som inte innehåller alkohol. Att inte låta tankarna på tristess ta över.

Säkert kan det kännas så i början - och det får vara helt ok. Men det gäller att orka ta sig igenom den tiden. Efter ett tag blir det annat som är viktigt. Det är det tillståndet jag längtar efter. Att få vara naturligt nykter. Bara vara nykter. Ingen big deal, liksom.

Naturligt nykter.

Så vackert.

En dag är jag där.

Kram

Profile picture for user Vinäger

Vill förankra och förmedla den underbara känslan av att vakna och förbli klar i både kropp och knopp.

Inte bara för att jag lyckades att avstå alkohol i går utan för att jag helt enkelt inte ville ha.

Helt enkelt låter enkelt och så är det ibland. Gör som alltid då det känns så - enkelt - njuter av känslan. Det gäller att passa på. I morgon är en annan dag...

Läser och njuter av så många framgångar. Grattis till er alla som har hittat hem/lösningen/nykterheten, vad ni än väljer att kalla den. Ni är fantastiska.

Ännu är jag inte där, men en dag är det min tur...

Kram på er

Profile picture for user Wasabi

Allas resa ser olika ut och varje vit dag är en seger. Låter lite klyschigt men så är det ju. Att du inte drack, och speciellt att du inte VILLE dricka ser jag som en framgång. Ta hand om dig och njut av den här dagen ?

Profile picture for user Se klart

Vill bara säga att några saker du skrivit här har naglat sig fast i min hjärna. Kanske främst detta om hur fort ett missbruk kan eskalera. Mycket fort. Det har jag inte riktigt förstått tidigare men det hjälper mig att just överväga ett a-fritt liv, då jag inser att mitt bruk helt klart är i riskzonen. Det du skriver har stor betydelse! Ha en fin och nykter söndagkväll, kram!

Profile picture for user Vinäger

Väljer att kopiera in ett inlägg som kan behövas för att påminna mig om när det var som värst. Och ännu värre skulle det bli... Än i dag är det jobbigt att läsa tillbaka i min tråd, men ibland ett nödvändigt ont...

"19 november, 2018 - 21:51 #887

I dag

Har varit på tjänsteresa till en närliggande stad. Valde självklart att ta en av tjänstebilarna då det skulle bli perfekt att stanna vid köpcentrat på hemvägen. Av en enda orsak, gissa vilken...

Jag hade planerat sedan drygt en vecka hur många terror jag skulle handla. Ingen skulle känna igen mig. Skulle dessutom hinna hem före M och gömma allt. Rena julafton.

I morse gnagde gårdagen lite inom mig, det erkänner jag, men jag slog bort det. En sådan här chans skulle inte få gå rill spillo...

Jag parkerade utanför, gick in på Systemet och plockade på mig sex tetror, 14-procentiga. Hade sett till att ha kontanter, förstås, missar inga detaljer. Ställde mig i kö och...

... började svettas och blev gråtfärdig. Det kändes så fruktansvärt fel. Alla era ord efter att jag slog i min absoluta botten i går ringde i mina öron.

Jag ställde ner korgen, rusade ut till bilen, tog upp telefonen och letade mig in hit. Läste allt det fina - och mitt eget fula - medan tårarna rann. Så fort jag kunde se klart, startade jag bilen och körde därifrån.

Tack som f-n för att ni finns! ♡♡♡

Vet inte hur det blir i morgon, på onsdag eller nästa vecka/månad/år, men i dag är jag nykter!

♡ (12)"

Profile picture for user FinaLisa

Bra att påminna sig ibland!
Du är en fantastisk förebild härinne för många och det är så fint att du delar med dig.
Jag är så glad att få ha träffat dig IRL och om du har vägarna förbi Göteborg så hör av dig så tar vi en kaffe! ?☕
Kram ?

Profile picture for user Vinäger

Ja, vad är ett lyckat liv?

Läste något om att om du ser upp till någon annan, tänk på att du kan vara den som någon annan ser upp till.

Detta satte som så ofta i gång en massa tankar i mig, några vill jag gärna dela med mig av.

Hoppas verkligen att ingen tar detta som skryt, tvärtom, det jag vill belysa är det motsatta.

Jag är en som andra sett upp till, i viss mån avundats. Det är inget jag inbillat mig, utan de har sagt det direkt till mig.

Varför, kan man då undra...

Jo, jag antar att det handlar om många saker som utåt sett ser väldigt "lyckat" ut. Mycket av det här är också sådant som är bra, men jag tror att ni förstår vart jag vill komma...

Själv är jag en hyfsat trevlig och social person med nära till skratt. Lyckligt gift (på riktigt) sedan ca trettio år med en man som inte är alltför pjåkig i andras ögon, i mina den absolut bäste. ? Flera fina vuxna barn (ett par av dem med modellerbjudanden genom åren) som det går bra för på olika sätt. Ett bra jobb där jag är uppskattad för både den jag är och för det jag gör, främst för att jag bryr mig lite extra. Vi har båda jämförelsevis bra löner, vilket genom åren gett oss en god ekonomi. Ett stort hus, numera utan lån, och inrett efter min egen smak (ja, jag säger min, M bryr sig inte riktigt lika mycket. Tack och lov... ?)

Så lyckligt lottad... Eller hur?

Som sagt, jag tror att ni förstår vad det kommer att handla om nu...

Alkohol, det är givet, men också psykisk ohälsa.

Det sistnämnda skäms jag inte alls för, tvärtom. Jag talar helt öppet om min panikångest och har endast mötts av respekt. I egenskap av en till viss del offentlig person i min lilla stad har jag till och med kommit att bli en förebild vad gäller detta område. "Om hon som är så social som person och framåt i sitt arbete, har så svåra problem med panikångest med tillhörande attacker, kan ju vem som helst råka ut för det."

Då återstår "bara" ämnet Alkohol...

Fy f-n vilket starkt och beroendeframkallande gift det är.

Anledningen till att jag trillade dit så hårt började med - som för så många andra - en otrygg barndom. I mitt fall ovanligt nog inte på grund av alkohol, utan psykisk ohälsa hos båda mina föräldrar. Många omständigheter gjorde att jag i övre tonåren - efter både självmordsförsök, dygnet runtfestande och avhopp från skolan - hade en otroligt låg självkänsla. Då jag var hyfsat smart och hade lätt för mig, både i skolan och bland kompisar och killar var mitt självförtroende ändå helt ok.

Från första gången jag smakade alkohol älskade jag ruset. Det blev snabbt för mycket under några år, men när jag som ung blev gravid höll jag uppe under flera år. Sedan blev det flera barn och "normaldrickande" mellan graviditeterna. Efter den sista för mer än tjugo år sedan blev det mys med vin och öl varje helg.

Det höll i många år, många många år. Visst, det blev lite för mycket någon kväll, men ingen fara. Att dricka någon annan gång än på fredags- och lördagskväll eller på semestern fanns inte på kartan under minst trettio år.

Så helt plötsligt fanns det lite kvar en söndag. Lite busigt fick jag för mig att prova - och det gick ju riktigt bra. Samma sköna känsla infann sig, trots fel tillfälle.

Sedan gick det snabbt utför...

På bara några månader drack jag i princip varje dag. Dessutom normaliserade jag det snabbt. Livsfarligt.

Alltså, från att endast dricka under helgkvällar till att göra det varje dag. På bara några månader. Snacka om beroendeframkallande. Jag blir matt bara jag tänker på det. Vilket gift alkoholen är.

Ja, nu blev detta som vanligt så mycket längre än vad jag tänkt mig. Skulle skriva några rader om den "lyckade" kvinnan med hemliga alkoholproblem, men hamnade återigen i Varningstext. Alltså inlägg där jag inte kan låta bli att påminna om att det kan gå så himla fort på slutet. Förlåt att jag tjatar om det, men det är det absolut läskigaste med den här sjukdomen/det här beroendet.

Något som är otänkbart i dag kan vara normaliserat om ett par veckor...

Det jag egentligen ville säga var att vi är många här som är vad vi kallar lyckade på många sätt, men har en lika stor motståndare som A-lagarna på bänken att brottas mot.

Ta hand om er och kom i håg att ni är bra. Hur det än går för tillfället är ni här och kämpar. Bara det...

Kram

-----

FinaLisa, tack för ett fantastiskt möte. Äntligen blev det av. Ser dig som en betydligt större förebild, du har ju gått om mig med hästlängder. Jag ser fram emot en fika i Götet. ?

Profile picture for user santorini

Det är ganska typiskt, det har jag sett och förstått under åren här, att många lyckade välfungerande personer i hemlighet kämpar med alkoholproblem. Det blir extra skamligt på nåt vis.
Intressant det du beskriver, hur snabbt det går från bruk till missbruk. Håller med. Plötsligt blev det mer och mer för att snart bli varje dag. Ofattbart egentligen! Det blev normaliserat på samma gång som man mer än väl visste att det var sjukt. Mitt drickande kunde pågå ganska ostört eftersom maken jobbade borta i veckorna. När han hade ledigt fick jag smyga och på helgerna var det ju ”normalt”. Du och många andra beskriver så målande detta smygköpande, gömmande och planerande. Inte klokt alls.

Bra att du är på gång igen. Det är verkligen hemskt så beroendeframkallande detta är. Många fastnar.
Bara det senaste dagarna har jag läst att Brad Pitt, Bradley Cooper och Ben Affleck varit alkoholister. Man är i fint sällskap;)

Ha det så bra!

Profile picture for user Sisyfos

Det är så viktigt det du skriver, Vinäger. När jag började läsa härinne för läääänge sen så blev det också som någon bekräftelse på att det nog inte var så farligt med mitt drickande... andra drack ju betydligt mer och betydligt mer destruktivt. Att jag då drack lite nästan varje dag, och även ibland drack i smyg eller på natten, det var ju ändå inte som att hälla i sig en flaska vin per dag.... eller dricka dig sjukt full flera dagar i rad, eller... Just i det här sammanhanget ska man nog ta sin oro på allvar - hänger man härinne så bör man dra ner på sitt drickande och absolut inte flytta fler gränser. Det finns en anledning till att man hittade det här forumet.
Jag har lite samma erfarenheter som Vinäger över hur snabbt gränser kan flyttas och normaliseras i ”huvudet” och det är så oerhört läskigt. Det sista man vill är att den här skamliga sanningen ska bli upptäckt och att nära och kära ska bli lidande. Och trots det så balanserar man där på en lina. Just nu går det bra och jag kan t.o.m göra piruetter, men för säkerhets skull så har jag både skyddsnät och säkerhetslina på den här gången. (Läs tagit hjälp och slutat dricka).
Vinägers tråd är alldeles fantastisk eftersom hon ger den osminkade sanningen om hur jobbigt det är med allt detta beräknande och kalkylerande och smusslande och pusslande och sen när det går åt fel håll. Det är så oerhört starkt av dig att berätta, Vinäger. För det är vem som helst därute som bär på den här tunga bördan. Vi är så otroligt många härinne som har bra jobb och välordnade liv. ”Lyckade” Men det kan ändras snabbt. Så sluta i tid, ni som nu jämför er och tänker att det kanske ändå inte är så farligt.

Profile picture for user Vinäger

Alltså, att läsa era rader, santorini (underbar ö!) och Sisyfos (underbar liknelse, även om jag hoppas att det slutar annorlunda), gör mig så glad. Tack!

Det är sådana här fina ord som sporrar mig att skriva vidare, trots att det inte alltid går så bra (dagens understatement). Att kunna hjälpa andra håller mig uppe, även om det självklart är bra för mig också.

Just nu är det svajigt, mycket mycket svajigt...

Men jag kämpar på...

Trevlig helg på er alla fantastiska människor som håller detta fina forum levande. Ni är så himla bra. Glöm aldrig det.

Kram på er

Profile picture for user Mirabelle G-S

Hej fining! Jag bara kikar in här och kollar hur det är med er alla. I min ände är det rätt ok i allmänhet faktiskt. Inte speciellt mycket krishantering, inser jag litet förvånad. Månne livet har vänt? Nykter, yes. Nöjdare över det vissa dagar än andra, men för det mesta är det inget som upptar mina tankar alls. Förutom när jag får en plötslig knäpp och tror att jag ska dricka vin på restaurangen eller liknande. Men det ska jag ju inte alls. Det är inte speciellt kämpigt att avstå i de knäppstunderna heller längre. Slut på svammel från mig för denna gång. Ha en fin helg ❤️

Profile picture for user Vinäger

De finns där, oavsett...

Åh, en öl vore fint
I dag ska jag inte dricka
En whiskey till kaffet
Så skönt att vara nykter
Ett par IPA i solen
Det vita livet hägrar
Ett glas Rosé är aldrig fel
I morgon är jag pigg
En flaska vitt skadar inte
Tänk att få vakna utan bakfylla

Förbannade A-tankar som aldrig lämnar mig i fred.

Just i dag är jag nykter.

Morgondagen vet jag inget om.

Sa jag att det är svajigt?

Alla A-känslor på en och samma gång...

Jag ska, jag ska inte...

Jag kan, jag kan inte...

Jag vill, jag vill inte...

Åh, jag blir tokig. Erfarenheten säger att detta sällan bådar gott. Men jag kämpar på i min lilla vrå.

I dag är jag nykter. Gott så.

Tack för omtanke, mina bästa A-kompisar, kanske de viktigaste vänner jag har.

Kram

Profile picture for user Vinäger

Såg att du, Charlie, undrade något om Facebook. Vi som har godkänt vänförfrågningar har ofta gjort det då någon har tagit sitt nick med tillägget AH. Prova det och skicka till mig, Vinäger AH, så får vi se hur många som hänger på. Kanske får vi fart igen även där. Det viktigaste är dock att vi kan chatta via messenger om vi vill.

Profile picture for user Varafrisk

Känner igen dina tankar Vinäger och jag längtar SÅ att de ska lämna mig. De gör mig SÅ trött!! Å på fredagar och lördagar är dem ännu mer påfrestande?
Du är fantastisk duktig på att sätta ord precis på hur det är?

Kram?

Profile picture for user Rosa-vina

är så tröttande och tjuvar så mycket av energin. Tänk om det gick att bara spotta ut eländet, svära och be den fara åt fanders. Typ ge ångest och tankar på alkohol sparken ur våra liv.

Sinnesrobönen ska nu bli mitt eviga mantra...

Kram!

Profile picture for user Vinäger

Den här gången heller... Tyvärr...

Är egentligen inte förvånad (kände att det var på gång), men självklart besviken. Det sistnämnda slutar jag aldrig upp med att vara, för det är detsamma som att jag har accepterat nederlaget - och det kommer jag aldrig att göra.

Ny dag, nya tag...

Jag ger aldrig aldrig aldrig upp.

En dag är det min tur att vinna över den falska, lismande låtsasvännen. Den som tröstar och kramar om en stund, men som sedan lämnar en i sticket i betydligt värre skick än tidigare.

Kan ändå trösta er med att jag är högst medveten om det som sker, analyserar och fortsätter leta förebyggande åtgärder.

Så mitt i allt elände är det ändå tänkt att vara ett hoppfullt inlägg.

Tack för att ni finns och responsen är alltid ovärderlig. Orkar inte bemöta alla just nu, men ni som hängt med ett tag vet att plötsligt är det "Vinäger över hela första sidan", dvs då har jag så att säga spammat vart och vartannat inlägg...

Om ni bara visste hur stolt och glad jag är över hur ni kämpar och tar nya steg varje dag. Wow, ni är fantastiska.

Massor med kramar till er alla

Profile picture for user Tjalle

Tänker på dig och vet vad du går igenom. Men var inte alltför hård mot dig själv. Tänk istället på hur mycket du har klarat av och hur länge du har varit nykter. Den tiden kan ingen ta ifrån dig bara för att du fallerar någon gång. Dessutom har du varit, och är, ett föredömligt stöd för så många av oss här på forumet.
Kram/Tjalle

Profile picture for user Jasmine

Man upphör aldrig att förvånas över att man kan bli ”lurad” gång på gång?. Jag tror på dig! Kramar❤️

Profile picture for user Vinäger

Så många fina kommentarer. Och bland dem en från fina Jasmine. ? Så längesedan och kul att höra av dig.

Att ni dessutom tror på mig, det är fint.

Det går dock inte alls så bra som jag hoppats på.

Har läst en del av er och ni är ju bara fantastiska. Är så stolt över er, mina bästa forumvänner.

Kram kram

Profile picture for user Varafrisk

Vet inte men har för mig att du är lite som jag att när det inte går så bra blir du tystare här på forumet. Stämmer det? Jag tror på dig...å tillsammans tar vi en dag i taget??Säger jag som inte klarar mer än en ynka dag då och då?..fast idag blir det den andra dagen??
Önskar dig allt gott..stor varm kram?❤️

Profile picture for user Vinäger

Utdrag från ett av mina inlägg från den 4 oktober, 2018:

"Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget...

... så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kan kanske få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡"

-----

Tack, Varafrisk, för din kommentar. Visst är jag mindre aktiv på forumet - speciellt i andras trådar - när det inte går så bra. Men brukar gå in och trycka små uppmuntrande hjärtan här och där. Som sagt, ni är så himlans bra.

Kände att detta med att kategorisera ibland är viktigt. Lite periodare emellanåt, även om det inte heller stämmer till hundra. Från i onsdags kväll har jag hinkat i mig extrema mängder. Det var längesedan det var så mycket. Hoppas att jag som vanligt snart vaknar upp och bara vet att det är över - åtminstone för den här gången.

Kram på er

Profile picture for user Andrahalvlek

Att du läser och skriver här är ett väldigt viktigt steg för att korka igen flaskan, eller ännu hellre hälla ut resten i vasken.

Kram ❤️

Profile picture for user Se klart

Jag läser och tänker på dig. Vi är många som hejar. Just nu kanske det inte hjälper pga detta tvång att dricka inte är det minsta rationellt. Är säker på att du snart fixar ett återvändande. Vi är här. Kram.

Profile picture for user Varafrisk

Du är så himla klok?
Å du förfinar inte det där jäkla beror det...den där j-a alkoholen...du är så ärlig!!
Ja, idag kommer andra dagen och imorgon den tredje...å vi är tillsammans??

Bamsekram ?

Profile picture for user Vinäger

Skrivet den 7 november 2018:

"Starka och sårbara
Lite så sammanfattar jag oss här på forumet. De flesta av oss har ett hyfsat jobb, inte sällan med en ledarfunktion. Vi har förhållandevis lätt att uttrycka oss i skrift. (Det är en ren fröjd för en gammal svensklärare att läsa inläggen här jämfört med till exempel Expressens kommentarsfält.) Vill poängtera att jag aldrig skulle drömma om att se ner på någon som inte uttrycker sig korrekt. Forumet är till för att skriva ner sina känslor och jag själv njuter av att kunna slappna av och inte behöva leverera grammatiskt perfekta inlägg.

Men, som sagt, vi är ofta högpresterande och har mycket att leva upp till. När vi inte riktigt orkar döljer vi det på olika sätt. Kroppen kan säga ifrån genom att vi upplever ångest på olika sätt och i varierande grad. Och sedan kommer vi till den där alkoholen... Vår gemensamma nämnare. Vår vän och fiende, vår tröstare och ångestskapare, vår räddare och förgörare.

Till slut går det inte längre, det är då vi förhoppningsvis hittar hit och kan diskutera, stöta och blöta våra tankar och problem.

Vet inte om jag har sagt det mer än tusen gånger förr: Tack för att ni finns och på olika sätt håller forumet vid liv. ♡"

-----

När det inte går så där himla bra håller jag en låg profil. Läser en del gamla inlägg och konstaterar än en gång att jag skrivit en del kloka saker genom åren. Tvärtemot vad man kan tro, med tanke på hur oklokt jag agerar just nu.

-----

Tack igen för alla inlägg.

Längtar så till den dag jag är fri.

Tills jag är fri

Fri

Kram på er alla kämpar

Profile picture for user Skillnaden

...och tittar till dig! Vill stryka dig över kinden, med varm och kärleksfull hand. Andas in styrka och andas ut allt ont. Andas in lugn och andas ut oro. Andas in nytt och andas ut det gamla. Andas in lätt och släppa taget om det som är svårt, lika lätt som kroppen andas ut. Andas i takt med dig en stund. Det vill jag!

Kram

Profile picture for user FinaLisa

Vi båda vill ju samma sak och det är det viktigaste; att aldrig ge upp!

Såklart att det bästa är att aldrig ta första glaset men händer det så är det viktigaste att ta sig upp igen och inte tro att man förstört allt.

Visst har man gjort det svårare för sig själv men ändå är det alla de andra nyktra dagarna man får glädja sig åt??
Och visst har vi förändrat vårt drickande med råge sedan vi startade här på forumet Vinäger!!

Heja oss!???
Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Tänkte på en sak. När du tar ett återfall, beror det på att ”skräckbilden” bleknat eller att ”målbilden” gjort det?

Eller beror det på att dina svaga triggers driver dig att gå bananas, att du liksom i ett svagt ögonblick av stress, oro, trötthet, ilska liksom skiter i vilket?

Mest nyfiken på hur du har funderat över detta. Återfall är ju så otroligt vanligt - och jag är beredd på att jag hamnar där också förr eller senare. Men jag vill förstås undvika det så länge jag kan.

Och du - vi ger aldrig upp! Varje motgång gör oss lite klokare.

Kram ❤️

Profile picture for user Vinäger

Som jag berättat tidigare är torsdag min flexdag, jag lägger upp mitt arbete som jag vill. En förmån för de flesta, men katastrof då A har mig i sitt grepp.

Under eftermiddagen började mitt förråd sina. Jag visste att det inte skulle gå att handla senare. Svårt även i morgon och omöjligt i helgen.

Jag våndades, gjorde mig klar för att gå och köpa mera, klädde av mig igen, förberedde mig ännu en gång, hade till och med skorna på, avbröt projektet... Satte mig bokstavligen på händerna tills tiden för att möjliggöra inköp rann ut.

Nu har jag inget. Så j-a skönt. Jag kan inte dricka, även om ångesten panikrider mig.

Det är över för den här gången. Slut. Finito. The end.

Det är i alla fall vad jag hoppas/vill/tror/önskar...

-----

Tack alla för respons. Skillnaden, jag grät när jag läste ditt fina inlägg. FinaLisa, tack för att du finns. Andrahalvlek, intressant, ska fundera lite. Återkommer med kommentarer både hos mig och er andra när jag orkar. Just nu har jag fullt upp med att bara vara. Vara nykter.

Profile picture for user Andrahalvlek

Där gav du verkligen den listiga och kraftfulla alkoholdjävulen en rejäl snyting! Du var starkare ? Sträck på dig och var stolt över det!

Kram ❤️

Profile picture for user Javelin

Vilken styrka! Jag kommer aldrig glömma din beskrivning av att du t o m satte dig på händerna... Det behövs inga ord för att inse vilka krafter det handlar om. Du vann, det räcker så. Jag önskar dig all medvind i världen! ❤ Tack att du delar med dig!

Profile picture for user Pianisten

Jag har förstått på dina senaste inlägg att alkoholdjävulen kidnappat dig igen. Jag har aldrig sagt det till dig men när jag läser av dig tänker jag ofta på min moster och tillika gudmor. Jag tror ni är i ungefär samma ålder. Samma varma hjärta men som sagt, kidnappade av en ond makt. Också en fin människa som fastnade i alkoholens våld i unga år. Hon bor i ett hus långt inne i Västergötlands skogar med en sambo som har samma problem och tyvärr har nog de båda gett upp. Men det har inte du!
Vill bara skicka dig en stöttning för jag vet att du aldrig kommer ge upp.

Den som fortsätter söka kommer att finna, kanske inte exakt vad den letade efter från början men tillslut något som man inte visste var lösningen. Kram <3

Profile picture for user Torn

Jag har läst hela din tråd Vinäger, jag tror du fixar det den här gången ??

Profile picture for user Miss Hyde

Finaste Vinäger, beundrar dig otroligt mycket. Du är så klok, så stark. Det är underbart att läsa dina rader igen.
Största kramen miss Hyde

Profile picture for user Sisyfos

Styrka till dig, Vinöger. Jag är fortfarande så nyfiken på vad och när det här startar igen hos dig. Och det här med panikångesten... när kom den? Jag har ju ett lite likartat förhållande till alkohol och är så trött på det. När jag började skriva härinne kunde jag inte alls identifiera mig med periodarna, men nu ligger det kanske närmast till hands ändå. Känns väldigt konstigt och du är den som bäst beskriver det här som jag också drabbas av. Och så den här känslan när det ”slår av”. ”Nu är det slut och jag vet det” - hoppas du får återvända till den snart.
Jag vet att jag dricker för att medicinera - och jag tror till viss del att det är kemiska processer i kroppen som jag vill behandla, som orsakas av nåt helt annat än beroende, därför blir jag så nyfiken på din panikångest - som du heller inte får hjälp med. Ångestpåslag, hormoner, blod etc och så alkohol som medicin på det. Om ångesten mer är kroppslig än själslig, vad får vi då?
På Skavlan igår pratade en man som andades i extremt kalla situationer och menade att vi inte hanterar våra kroppar rätt med det sätt som vi andas nu.
Jag tycker ju att du verkar vara så klok, reflekterande och trevlig på alla sätt Vinäger och du har kommit långt...Å så startar det igen. Jag har ju skrivit många gånger att jag inte riktigt får nån kick av att dricka - och jag vet att jag medicinerar annat. Du beskriver mer en positiv känsla av ruset, men tänk om grundmedicineringen orsakas av något annat? Och det egentligen är orsaken till detta tillstånd som är mest intressant att behandla. Min teori är helt enkelt att våra hormoner och kemiska system i kroppen har stor betydelse och att de kanske i vissa fall (eller i alla fall) orsakar beroendet. Alkohol ger ju så många andra effekter även på de kroppsliga signalsystemen, därför är det kanske svårare att se hönan och ägget. Finns det kemiska (hormonella) orsaker till din panikångest är det jag egentligen undrar? Och medicinerar du detta med alkohol för att återvinna balansen? Får en kick och så är det igång... Hur som helst hoppas att du snart blir fri igen, Vinäger.

Profile picture for user Vinäger

Ännu en repris. Så här beskrev jag nykterheten för "längesedan":

"... Sjukt egentligen, det som de flesta andra inte ens reflekterar över, välkomnar vi som någonting bra, fint, ja, otroligt stort till och med.

Och det är det ju. För mig. För oss. Som av plågsam erfarenhet vet alternativet. Gång på gång.

Det som ingen annan kan förstå. Kanske respektera att det är så. Men ändå inte förstå. På djupet.

Att man åtrår något man hatar. Att man längtar efter något som förstör så mycket. Att man tar till något som i förlängningen ger en obeskrivlig ångest...

Inte konstigt att andra har svårt att förstå. Det hade jag också. Då. I mitt förra liv.

Nu vet jag.
Nu är valet mitt.
Nu är det upp till mig.

Så lätt - och ändå så svårt."

-----

Tack för ovärderliga kommentarer. Återkommer när jag orkar. Ett undantag:

Torn, tack, imponerad över att du tog dig igenom hela min tråd. Ibland tänker jag att jag ska ge ut den i bokform. Kanske hjälper den någon som gång på gång tar återfall. Men först vill jag ju ha ett lyckligt slut...

Kram till er alla fina kämpar. Fy f-n vad ni är bra.

Profile picture for user Se klart

Du är bra.
Vi kämpar olika strider här, och det lyckliga slutet är kanske det som pågår, precis just nu. Det får vi se.
Jag skickar tankar, många.
Kram.

Profile picture for user Andrahalvlek

Som en elak sambo som bara vill att man ska bete sig som ett svin, bli ovän med folk, och dra på sig en massa sjukdomar. Och som dessutom lockar och pockar och hetsar en att dricka mer och mer.

Alkoholen är verkligen en narcissist!

Kram ❤️

Profile picture for user Stormenlilla

Jag hejar på dig, så väldigt mycket ❤️. Kom ihåg att inget återfall tar bort alla nyktra dagar. Du har visat sig själv att det är möjligt och att det kommer att bli så igen.

Skickar styrkekramar till dig ❤️❤️❤️❤️

Profile picture for user Torn

Jag är övertygad om att din bok kommer få ett lyckligt slut. Och den kommer bli en bästsäljare ❤️

Styrkekram?

Profile picture for user Vinäger

Nu i Coronatider:

Letade efter handsprit - för att använda i dess rätta syfte - men kom sedan på att den DRACK jag ju upp för ca 15 månader sedan. ? Lite typiskt, nu när det verkar vara en bristvara. ?

-----

Tack för att ni finns och fortfarande orkar ge respons. ?

Säger som vanligt:

I'll be back!

Profile picture for user FinaLisa

Du kanske kan snutta på en våtservett...?
Förlåt!!!! Kunde inte låta bli... ? (men vet ju att du tål det?)
Hoppas du får en mysig helg!
Kramar ???

Profile picture for user Vinäger

FinaLisa, du har rätt, jag TÅL ju rätt mycket... ??

Om vi nu ändå är inne på humor, ni som tycker att det är ok får gärna lägga upp era bästa/värsta vitsar.

Jag börjar:

Vad blir den som smygsuper?
-
-
-
-
-
-
-
-
Hemlighetsfull

-----

Passar på att delge IronWills tidigare bidrag:

På Systembolaget:
- Behöver du hjälp?
- Ja, men jag är här och köper alkohol istället.

Trevlig helg på er!

Profile picture for user Stormenlilla

Får man skratta? Det var ju jävligt kul skrivet! Sen förstår jag att det inte är så kul kul. Hoppas du tar mig rätt här.

Men det verkar ju vara toalettpappret som är den största bristvaran snart... :)

Hoppas att du mår bra och att suget håller sig borta i helgen! ❤️

Kram

Profile picture for user Vinäger

I går kväll hände/vände det.

Den där psykiska och oroliga känslan av hopplöshet utan alkohol kulminerade.

Hela magen bubblade av ångest och hjärtslagen var de dubbla. Tårarna rann sakta utmed kinderna. Det värkte i hela kroppen efter att få dricka. Jag mådde fysiskt illa efter längtan.

På något sätt lyckades jag avstå.

När jag till slut kom i säng kände jag att det var över. För den här gången är det absolut det. Jag känner när det blir en säker längre period. Övertygelsen är total.

Så nu är det dags. Dags att ännu en gång samla strategier, bygga upp motståndet och vara beredd när A-hjärnan anfaller.

Jag ska läsa böcker i ämnet, har flera hemma. Bland annat Tänka klart, som så många tipsar om. Började för några veckor sedan men var inte mottaglig då. Nu har jag ett öppet nyktert sinne och hoppas på att den drabbar mig på bästa sätt.

Åh, vad jag önskar att få lite medvind nu. Varje gång den här ljuvliga känslan av bestående nykterhet kommer över mig blir jag så glad. Lättad. Rent av lycklig.

Måste även ta itu med min panikångest. Min arbetssituation. Min hälsa. Min inre duktiga flicka behöver vila.

Men jag vet ju att alla de sakerna automatiskt blir bättre om jag håller mig nykter. Så bara det är en bra början. Det finns liksom inga nackdelar överhuvudtaget med ett vitt liv.

Nu kommer Freestyles gamla låttext över mig igen:

Åh, jag lättar, jag flyger, jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.

Även om jag inte orkat kommentera så mycket vill jag att ni ska veta hur inspirerad jag blir av era kloka ord och rätta val.

Tack för att ni finns här. För mig, för oss alla.

Trevlig söndag på er och kom ihåg:

Man ångrar aldrig dagen efter att man inte drack kvällen före.

Kram kram

PS, FinaLisa, är du möjligen göteborgare... ? Tack för härligt dåliga ordvitsar. Älskar't.

Profile picture for user Varafrisk

Åh goa Vinäger:)

Läser ditt inlägg och blir så berörd...tårarna rinner...å jag kan känna din känsla i hela min kropp och mitt sinne. Den som aldrig har haft ett A-beroende vet inte hur tacksam man är över känslan när man klarar att vara alkoholfri...att vara klar i hjärnan, att inte ha ångest..det är underbart!!

Heja heja dig! Du är bäst!!

Kramar:)

Profile picture for user Vinäger

Bättre sent än aldrig...

Varafrisk:
Jag förstår att du känner igen känslan. I just det fallet reagerar vi nog väldigt lika när A-djävulen anfaller. När beroendet blivit fysiskt blir det så mycket svårare. Det kan både vi och många andra intyga. Självklart är det en av anledningarna till att mina inlägg ofta innehåller en "Varningstext".

Kan man sluta innan det fysiska beroendet tagit över och dessutom innan den berömda botten inträffar, är det ju så mycket elände som besparas både missbrukaren och eventuella anhöriga.

Sisyfos:
Ja, du är ju också en av dem jag känt extra samhörighet med här vad gäller just dryckesmönster. Funderar precis som du ibland om jag är så kallad periodare, men uppfyller inte kriterierna för det heller. Mitt drickande passar in i så många andra kategorier också. Ordet blandmissbrukare får här en ny innebörd...

Så många intressanta tankar du skrev här ovan. Just problem med hormoner har jag klarat mig undan. Tror jag i alla fall. Har alltid trott. Nu blir jag osäker. Vad gäller panikångesten startade den långt innan mina A-problem eskalerade. Men varje gång jag drack kändes det bra, paniken lugnade sig tillfälligt. Så vad är hönan...?

När jag börjar att dricka igen är det olika från gång till gång. Det är sällan eller aldrig planerat, utan kommer över mig. Antingen hör jag mig själv beställa en öl eller så är jag på väg förbi Systemet men helt plötsligt är jag inne och handlar. Det kan vara att jag av någon anledning råkar bli ensam med alkohol. Tillgängligheten är livsfarlig för mig, som för många andra. Det är därför M fortfarande har nyckeln till vårt lilla förråd. Jag kommer inte åt den och har inte gjort på drygt två år. Min räddning många gånger.

Mycket givande att diskutera och det sätter i gång många tankar hos mig. Även jag var ett trasigt barn på många sätt. Fick kärlek och omvårdnad, men så mycket saknades, då mina föräldrar var skadade och präglade av sina respektive fruktansvärda uppväxter. Psykisk ohälsa har följt vår släkt och en del hanterade det med alkohol, men många inte.

Som jag skrivit tidigare älskade jag ruset från första debuten i mycket ung ålder. Den dåliga självkänslan försvann tillfälligt. Under alla ungdomsår drack jag alltid mycket, mer än de flesta. Sedan skötte jag mig som de flesta när de får familj och det dröjde många många år innan det blev stora problem.

Pianisten:
Blev rörd av din liknelse med din moster. Speciellt över att du tror på mig och mitt tillfrisknande. Ett av mina mantra är ju att jag aldrig ger upp. Och som du avslutar med, lösningen kanske finns någon annanstans än där man trodde. Att söka är bästa sättet att finna.

Miss Hyde:
Tack för dina rader. Så glad att du hittat hit igen nu när du har haft det jobbigt ett tag. Önskar så att du fortsätter kämpa. Kom tillbaka och häng på.

Just nu tror jag att vi är några som behöver varandra lite extra. Älskar när några hittar varandra och stöttar lite extra under den första perioden. Forumkärlek i dess djupaste form.

Återkommer med flera tankar så småningom. Så lätt blir ni inte av med mig och mina maratoninlägg...

Profile picture for user Andrahalvlek

Vi vill läsa massor om din nyktra resa ?

Otroligt konstigt att du så tydligt känner när ”perioden” är över ? Hoppas verkligen att du nu hittar strategier för att sätta stopp innan de kommer också! Det måste ju finnas tidiga symtom, eller?

Själv är jag säker på att min strategi bör vara ”Ta inte första glaset.”

Profile picture for user FinaLisa

Jag tror jag vet precis vad du menar med att " nu är det över"
Den känslan har jag haft också och då är det inget som rubbar den. Det är väl det som menas med att "hela hjärnan är med"

Så från att hålla sig nykter i flera veckor och månader utan problem till att inte ta det där första glaset när hjärnan plötsligt börjar vobbla... ???
Där någonstans ligger lösningen tror jag.
Vinäger, du har ju också haft långa perioder av nykterhet. Vad tror du är den bästa strategin i detta sköra läge?
Jag vet för egen del att har jag bestämt mig för att dricka, alltså verkligen! bestämt mig, då är det kört... Men denna gången har jag åtminstone inte tappat kraften utan fortsätter på min nyktra stig.
Idag är det 5 månader minus de återfall jag hade förra veckan.
Hade varit roligare utan dessa men nu är det som det är..?

Nu kör vi vidare Vinäger, det är ingen vits med att hänga läpp??
Kram?

Profile picture for user Vinäger

Har inte möjlighet att skriva så mycket nu, men FinaLisa, Varafrisk, Hillary och alla andra, häng på nu.

Just för tillfället är jag så peppad av min egen överrygelse, men ska försöka hänga här och uppmuntra och ge respons. Och förhoppningsvis få ta emot detsamma, förstås... Brukar komma att behövas.

Kom igen, nu håller vi. ?

Kram kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Tillsammans är man SÅ mycket starkare! En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver du gruppen, ibland behöver gruppen dig.”

Kram ❤️

Profile picture for user Vinäger

Absolut, i dag är jag en vinnare. Hoppas att det känns lika för er, FinaLisa, Varafrisk, Hillary och alla andra.

Hinner inte skriva så mycket, men vill ändå säga att jag är glad att ni vill hänga på. Det känns så bra att kunna stötta varandra. I ren och fin forumanda.

Själv nästan skäms jag för att det är så enkelt för mig i början efter en "period" (vet inte vad jag ska kalla det, egentligen...) Som jag tidigare berättat, en dag vaknar jag upp och vet att det är över - för den här gången. Skumt och svårförklarat, men likväl är det så. Så ödmjuk inför nedanstående faktum:

Mitt problem är inte att sluta dricka. Det är att inte börja igen.

Kramar i massor