Ett ärligt försök!

1293 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ullabulla
Med risk för att låta duktig..

Jag brukar inte ha skrivit i din tråd.
Men ditt inlägg om din ångest och känslan av att helt ha tappat kontrollen är så likt den medberoendes kamp för att få kontroll på sin anhörigas drickande.
Som förstås inte är möjligt.

Så någonstans har vi samma resa,samma våndor.
Samma själsliga plågor.
Vi försöker båda få kontroll på våra liv och misslyckas bitvis.
Inser fakta,reser oss och tänker nu djävlar.
Nu vet jag hur det här ska göras.
Jag ska låta bli, ej falla eller utsätta mig för frestelser eller vad man nu kommer fram till.
Och man mår lite bättre,tycks ha fått tillbaka kontrollen och börjar återigen snegla på gamla vanor eller förhållningssätt.

Men det bästa med att tappa kontrollen över sitt liv det är att man faktiskt inser att det inte fungerar längre.
Man måste göra något radikalt för att åtminstone ha en rimlig chans att få till det bättre i framtiden.

I mitt fall blev det alanon.
Det första steget var just att inse att man förlorat kontrollen.
Att faktiskt förstå att ens liv går åt pipsvängen om man inte lyckas häva begäret att kontrollera/manipulera ( i mitt fall) eller kanske som i ditt fall dricka.

Och hur häver man begäret?
Om jag hade ett piller så skulle jag nog vara väldigt rik.

Kan AA vara något för dig?
Just 12 stegs modellen har fungerat för väldigt många.
Det är en sorts personlig resa som inte alls har så mycket med alkohol eller medberoende att göra.
Mer en resa man gör med sig själv för att städa upp i sitt inre.
Men med en nykterhet som vän med sig på resan.
Dvs riktiga försök att hålla de gamla vanorna ifrån sig.

Som sagt,ta inte mitt inlägg som någon sorts försök till påverkan.
Mer en beskrivning hur det har funkat för mig och varit en viktig vän i mörkret och med många verktyg som man sakta men säkert tar till sig för att leva livet bättre än man lyckats tidigare.
Jag mår fortfarande dåligt bitvis trots Alanon.
Men det är långt mycket bättre och jag kommer snabbare tillbaka på banan efter mina utflykter ner i mörkret tack vare den hjälp och det stöd jag får därifrån.

I vilket fall,jag hoppas att du snart kan må bättre.

Emma79
Tänker på dig!

Skriver inte så mkt mer, läser inte heller- det bara tog stopp. Någon alkohol blir det inte heller så allt går som det ska.

Håller tummarna för dig! Kastar ut styrkekramar och pussar, vill ge dig kraft att kämpa vidare.

Orden räcker liksom inte till 🌸

Jasmine
Hur mår du?❤️

Tänker på dig...

MondayMorning
Undrar också Vinäger

Hur du mår.
Hoppas det är en tillfällig break från forumet, vilket kan vara bra ibland.
Man behöver "logga ut" och vara i sin egna tankar.

Jag hoppas det är där du är.

Kram

MondayMorning
Jag tror inte att det handlar om återfall utan om

att din hjärna har växlat om till en annan typ av alkoholism.

Den typen jag har, samt ett par andra här inne. Du vet säkert
vilka dessa är.

Vi är ju den sorten som är nykterister (inga tankar på A under lång tid)
och alkoholister (och vansinnighets dricker i ett par dygn) i samma små kroppar.
Och dessa kroppar tar fett med stryk när vi dricker.

Önskar såklart att jag slapp skriva det jag nyss skrev men vi, dispomaner, kan få i oss
skadliga och då menar jag rejält skadlig mängder A under våra perioder.

Återkoppla gärna - inte för att jag själv förstår min sjukdomsbild men jag förstår exakt det
du beskriver (och ett par till härinne skulle också förstå)

(OBS jag ställer ingen diagnos! Spånar bara iväg när jag läser dina inlägg)

Kram Fina Du

MM

Vinäger
Jag är ok,

kanske inte förresten, men jag är nykter.

Tack för fina hälsningar och kommentarer. Ni är bäst! ♡

Har haft en supertuff jobbvecka och min panikångest har eskalerat. Vet inte hur jag ska klara de närmaste dagarna, men tänker försöka. Att inte jag gått in i den berömda väggen under de senaste femton-tjugo åren är både jag och alla som känner mig förvånade över. Förmodligen har jag istället fått mina panikångestattacker och blivit alkoholberoende. Det finns många sätt att krascha på.

De senaste dagarnas turbulens har gjort att jag inte orkat läsa och skriva här som jag brukar. Har hjärtklappning nu också, men vill ändå få ihop en kommentar. Förlåt ett ostrukturerat inlägg, skriver bara på känsla nu (svensklärare har semester...)

Vet inte hur jag ska orka bemöta allas omtanke här, men jag läser, tar till mig och uppskattar den mer än ni kan ana. Jag är överväldigad. ♡

MM - det du skriver här ovan har jag redan klurat på. Läs gärna #464 här i min tråd. Bra att tänka på, då sättet att vara vaksam på måste utökas.

Jag planerar inget särskilt nu, finns ingen ork till det. Har fortfarande inget sug efter A. Är tacksam för alla nyktra dagar jag samlar på mig - och de är många! Vet fortfarande inte om mitt grundproblem är A eller om jag, som så många andra här, lindrat en själslig smärta med en stunds känsloflykt.

Har inget annat val än att bara vara, vara nykter, nykter så mycket jag bara kan. Hur mycket paniken än sköljer över mig emellanåt känner jag lite motsägelsfullt en inre styrka att ta reda på vad som krävs för att jag ska bli åtminstone lite mer hel.

Så, finaste vänner, det finns hopp! Så är det. Så måste det vara. Sådeså!

Kram ♡

Mirabelle
<3

Vi är nyktra vännen :) Vi kontrollerar det som går att kontrollera här och nu, vår egen respons på det själsliga lidandet. Bara vara. Vara nykter. En dag i taget. Good enough just i detta nu. Resan är lång... Vi har all tid i världen att lösa alla de andra knutarna utefter vägen. Kram

Vinäger
Good enough!

Mirabelle, tack, precis det jag behövde få bekräftat. Jag kan liksom inte göra mer just nu. Kram ♡

Emma79
Hej!

Du verkar ju inte alls må bra! Kan du inte sjukskriva dig ett tag? Panikångest är fanimej outhärdligt! Min man höll mig just sällskap på telefonen under en helvetesresa genom stan där paniken sträcker sina iskalla händer efter mig. Fyförijävlafan för den!

🌸

John-Erik
Håller med Emma!

Panikångest är förjävligt. Har åkt in och ut på akuten. Hittar inga fel.. men jag vill bli inlagd ändå för jag törs fan inte vara hemma och självdö typ..
Sitter i huvudet detta fenomenala elände...
Men.. kunskapen om just panikångest kan man faktiskt bli lite bättre av. Att läsa på är bra..
Hoppas att det blir bättre... Mycket bättre. vi är alla människor som är sköra ...
Håller alla mina tummar..
Kram

John

Vinäger
Forumet!

Kan inte sägas för många gånger, forumet är en otrolig plats, en livlina för så många.

Läser lite tillbaka i min tråd och ser inte bara olika mål under resan utan hela processen. Första insikten om att jag har problem gör att jag, i mitt fall av en slump, hittar hit. En himla tur!

Efter en dryg månad har mitt totala motstånd att berätta för någon stötts och blötts och jag peppats så mycket att jag faktiskt förstår att det är det bästa att våga. Jag avslöjar för min man, vilket är det mest avgörande jag gjort under min väg mot nykterhet. Att jag ännu inte velat delge någon mera är en annan sak, vem vet, det kanske kommer det med.

Pepp och hejarop från många när det går över förväntan - de första månaderna. Förståelse och stöd när bakslagen börjar komma. Från första folkölen då jag håller på att ge upp för att jag misslyckats, men räddas av kloka inlägg om att det inte är ovanligt, till en massa insikter då det blir ett riktigt återfall. Mary får mig vid ett tillfälle att lämna en avgörande destruktiv situation på ett par minuter.

Mirabelles ord om att helvitt inte måste vara ett mål i sig utan en strategi för att klara av att bli nykter har gett mig nya infallsvinklar. Orden om att återfall är vanligt, men inte avgörande, det viktigaste är att de går att bryta så att man inte faller tillbaka i vanedrickande, har hjälp mig mycket.

När jag tappade sansen fullständigt för några veckor sedan och drack kopiösa mängder på kort fick jag så mycket omtanke och stöd under perioden att jag inte trodde det var möjligt. Detta utan ett enda fördömande.

När situationen upprepas efter ytterligare ett par veckor hjälpte Monday Morning mig att förstå att jag kanske växlat om till periodisk drickande, vilket jag själv funderat lite över.

Här finns så mycket klokskap och erfarenhet, men också hjärta och smärta. Anonymiteten är nog en grund för att vi ska våga lämna ut oss. Ibland skulle vi vilja kunna hjälpa någon rent fysiskt, men det skulle förstås hämma oss i förlängningen.

När jag nu mått otroligt psykiskt dåligt under en period har jag fått stöd och insikter från andra även kring detta. Har jag inte skrivit på några dagar finns det alltid någon som hojtar och undrar hur jag mår.

Här samsas alla och även om vi inte alltid förstår varandras problem, respekterar vi dem. Här finns människor med olika dryckesmönster, i olika åldrar, med olika bakgrund, med olika ekonomiska förutsättningar och inom olika yrken (även om en majoritet verkar ha någon slags ledningsfunktion på sina arbeten!).

Sammanfattningsvis, så mycket omtanke och kärlek, förståelse och respekt är nog svårt att finna någon annanstans. Att ett anonymt forum har kommit att bli en livlina för så många, räddningen i olika situationer, när som helst under dygnet, är nog unikt. För oss som skriver här är det i alla fall en grund - ofta en förutsättning - i och för vår kamp, kampen mot vår gemensamma fiende Alkoholen.

Tack alla för en otrolig gemenskap och för allt ni gjort för mig under mer än ett halvår! Jag mår bättre - om än inte riktigt bra. Det finns helt klart hopp. Utan er hade jag varit kvar i mitt första svarta hål, i A-träsket. Jämfört med det är jag, om än inte i himmelriket, ändå på väg mot en mer stabil tillvaro.

Hoppas på att kunna skriva och kommentera mera så småningom, saknar det både det och orken. Säger väl som jag brukar: I"ll be back!

I dag är jag nykter, så mycket vet jag! ♡

John-Erik
Vinäger

Kommentarer är överflödiga... Välskrivet och stärkande...

Tycker : I"ll be back är tydliggörande för hur du tänker..
Mycket fint berättat...

Tack!

John

Emma79
Yes!

Det är en fröjd att läsa dina ord! Både formuleringarna och innehållet.

Det stämmer så väl det du skriver om forumet, om att komma och gå, om stöd och pepp och ibland stränga tillsägelser om det behövs.

Stor kram!

Mirabelle
Oh <3

Vilken kärleks-dusch man får sig här inne hos dig idag <3 Badad i förtröstan kryper jag till kojs denna kväll :) Kram på dig min kära

miss lyckad
Fint skrivet💕

Ja vinäger, du kommer tillbaka..Med samlad styrka och kraft. Med fler smarta insikter om dig själv och alkohol. Med vetskap om hur just du vill leva och ha ett gott liv..Varm kram

Vinäger
🎵Just i dag är jag stark...🎶

Är på långhelgs-mys-semester med mannen i mitt liv.

Solen är stark, temperaturen hög, utsikten fantastisk, hänförande.
Uteserveringen har just öppnat och vi sätter oss. Jag beställer en A-fri öl. M ska precis göra detsamma när jag hör mig själv säga:
- Ta vad du vill ha.
- Men, är det ok för dig?
- Mmm, nickar jag.
- Är det säkert? frågar M för att förvissa sig om att det verkligen är det.
- Ja, svarar jag, i dag går det bra. Just i dag är jag stark.

Musik hörs i högtalarna och i samma sekund som ordväxlingen ovan spelas en jag låt jag inte hört på säkert trettio år. Underbara Noice:

"Du lever bara en gång och den gången e nu. Det finns bara en som vet hur du ska leva och det e du."

Är en person som tror mer på slumpen än ödet, men blev ändå alldeles varm i hela kroppen och kände att orden var riktade till mig.

Life is rätt så good ändå!

Elise64
Åh så trevligt vinäger!

Tack för att du delade med dig av din stund😀🌞

Emma79
Så fint!

Oj vad du är värd ett sådant moment!

Blir varm av att läsa det du skriver. Vilken tur att man får sådana hoppingivande livsglimtar emellanåt.

Jag gick en kvällspromenad vid havet och fick också lite lugn. Grundad. Äntligen kom den, våren, fast det känns nästan som sommar. Vi får försöka komma ihåg det nästa vinter ☺️

Mirabelle
Slumpen ödet

Eller skänker från ovan... Vad vet väl vi... Men underbart att få uppleva de där stunderna av frid, då sammanträffanden (som vi uppfattar det) skapar den där magiska atmosfären då vi är tillfreds med att bara vara i stunden. Här och nu. Fler sådana glimtar av själsfrid önskar jag oss alla :) Kram

Vinäger
Tillgängligheten...

Det är verkligen något konstigt med mig när chansen/risken finns. Hjärnan kopplar om på en sekund. I går utspelade sig följande:

M ska hämta bilen en bit bort i semesterparadiset. Jag noterar i samma sekund att jag står utanför Systembolaget och väntar. Utan att ens förhandla går jag in och köper två 25 cl-tetror. Japp, bara sådär.

Det blir dock än mer tragiskt. Jag går in på en illaluktande offentlig toalett, öppnar och sveper båda. Fy f-n så billig och misslyckad jag känner mig; ljummet vitt tetravin i den snuskiga miljön. Det är sådana tillfällen som påminner en om att man har problem - om man nu i ett svagt ögonblick skulle få för sig att så inte är fallet.

Kommer ut till bilen och känner mig så smutsig. Berättar dock inte för M, men tar inget ner under dagen. Vill inte ens ha, tvärtom...

Det korta ruset var förstås inte värt känslan av total maktlöshet inför A. Tror inte att detta förstörde min nykterhet inför framtiden, snarare min tro på mig själv, min förmåga att fixa detta. När jag är "under kontroll" funkar det hur bra som helst, men när jag blir enam och tillfälle ges känns det hopplöst.

Har det annars fantastiskt bra här, solen skiner fortfarande och jag njuter av varje nykter stund. Och alldeles nyss bestämde jag att jag inte tänker låta 50 cl äckelvin förstöra min semester. Då får ju A ännu mera makt över mig. Så jag skriver ned detta och sedan släpper jag gårdagens händelse för tillfället och njuter av det vackra vädret. Vem vet, kanske jag rentav tar ett dopp.

Trevlig fortsättning på helgen! ☀️

Mirabelle
Helt rätt

Låt inte den lilla vinskvätten förstöra semestern. Du bara testade om det var värt det. Det var det inte. Fint så. Carry on :)

Emma79
Ja, att släppa, let i go bara

Ja, att släppa, let i go bara -är nog viktigt när det gäller mycket.

Tiden går inget är skrivet i sten för att man mådde dåligt igår behöver man inte må dåligt idag.

Jobbar på det!

Önskar dig en fortsatt trevlig semester, blev det ngt dopp?? Är själv dålig på sådant, väntar till i mitten av juli 😂

Jasmine
Hoppas du har det bra...

... och mår bättre! Bad får alltid mig på bra humör, speciellt om vattnet är kallt😉. Kram till dig!

AlkoDHyperD
Har du läst om mr Hyde i min tråd, Vinäger?

När jag läste ditt senaste inlägg tänkte jag på hur man kan ge den inre känslan av skam ett ansikte - eller göra känslan begriplig - genom handlingar som väcker avsmak/avsky.
Det är inte alltid situationsbundet eller direkt kopplat till en tydlig tanke eller händelse och det krävs en hel del inre utforskande för att spåra triggern.
Så här skrev jag i min anteckningsbok för några månader sedan:

” Är mr Hyde inte bara ett behov av att döva?
Jag fick en tanke som inte var ett sug utan mer en impuls att iklä mig identiteten som de senaste periderna av brutalt supande varit förknippad med.
Formulerade den för mig själv och en vän.
Jag kände för att bli mr Hyde alldeles nyss. Hinka i mig ren sprit och bete mig fullkomligt oansvarigt. Men det är inte effekten av alkoholen jag vill åt, den kan jag få bara genom att vara i nuet och i mina känslor. Det är bilden av mig själv, identiteten som mr Hyde, så som jag ser mig utifrån när jag går in i den.
Och senare samma kväll kom tanken igen. Jag gick igenom situationen och mina känslor. Sorg och uppgivenhet i samband med att jag inte blivit förstådd och lyssnad på av ett av barnen. Jag fick ta emot missnöje och protester för att jag bryr mig om den långsiktiga hälsan och trots att jag gjort allt ”rätt” genom kärleksfulla gränser och kontakt. För att jag är den enda som vågar vara förälder. Jag förstår att det är jag som är trygg och stark nog för att ta emot deras frustration från andra områden i livet, men ändå kändes det orättvist.
Där och då kom jag på att mr Hyde kanske är syndabocksrollen extrapolerad. ”Om jag ändå uppfattas som den dåliga kan jag lika gärna se till att det finns konkret anledning att uppfatta mig så. ”
Kontroll genom att göra skulden/skammen begriplig.
Jag behövde inte spela ut den rollen. Såg mönstret, kände in mig själv och lät sorgen komma ut i tårar när jag var ensam senare. ”

Kram

Tess45
Jag räcker upp en hand!

Jag räcker upp en hand!
Jag har smygsupit över halva Sverige. Sunkiga toaletter som luktar piss, långt bak i bussar, överallt.
Varför förnedra sig så?
För att jag är en fullblodsalkis.

När suget kommer försöker jag klä suget i allt det sunkiga.
Det finns nämligen inget att romantisera över i äckliga toaletter med billigt vitt vin.

MondayMorning
Hands up här med

Jajamen. I kiss och spya hissen i centrumet där jag bodde tidigare, kl 10.05 en vardagsmorgon. Den där hissen där dom där alkisarna dricker sin billiga sprit. Och där dom kissar. För när min hjärna hade bestämt sig för att dricka så hann jag inte hem. Vansinnet var ett tvång att börja redan i hissen ner. 4 meter från SB. Där har jag stått med min alkohol och spytt av lukten i hissen och klunkat rent sprit. Som en parbänks-alkis.
För att jag är fullblodsalkoholist.

Vinäger
Multialkoholist?

Först och främst, stort tack för all respons! Ni är guld värda. ♡

AlkoDHyperD, förstår vad du menar, men inget jag reflekterat över hittills. Får ta mig en funderare till över dina ord.

Känner mig vilsen i A-träsket. Hör liksom inte hemma någonstans. Förstår självklart att allas alkoholproblem är individuella, men tycker ändå att det går att kategorisera några till viss del. Vinlullare, festprissar, periodare, ensamdrickare... Jag upprepar och betonar att allas problem är individuella, men lite grovt går det att hitta en del gemensamma dryckesmönster hos ganska många. Inte sällan läser jag hur folk känner igen sig exakt i olika inlägg.

Dock är jag nog lite multi, då jag inte känner igen mig riktigt någonstans, eller - rättare sagt - nästan överallt. Vet snart inte vad jag ska göra. Famlar och försöker hitta samband och sammanhang, men förgäves...

Tycker och tror absolut inte att det är mer synd om mig än någon annan, men känner mig så förtvivlat fel i allt jag företagit mig för att få ordning på detta. Under ett halvår har jag hittat så många olika lösningar på mitt A-problem och lika många gånger har det dykt upp ett annat.

Min absoluta svaghet är, som jag nämnt många gånger, tillgänglighet i ensamhet. Jag KAN F-N INTE låta bli, det går inte. Känner mig usel som har så dålig karaktär. Det gick ju så lätt de första månaderna... Jag blir tokig snart. Har inte druckit sedan toa-tetrorna och innan dess tio dagar, men A-hjärnan "går med på det" bara för att den vet att den får vad den vill ha en annan gång, nästa gång tillfälle ges.

Det handlar inte om tristess, tycker inte att det är tråkigt utan alkohol. Det handlar inte om stress, får tvärtom ofta hjärtklappning när jag dricker numera. Det handlar inte om återställare, har ingen abstinens. Det handlar inte om att det är gott, dricker precis vad som helst som innehåller alkohol, ju högre, desto bättre.

Så vad handlar det om då? Jag vet snart ingenting längre. Det sjuka är att jag egentligen inte mår dåligt just nu. Har haft en helt underbar helg, förutom ovan nämnda tetror.

Fokuserar jag för mycket på A? Från morgon till kväll tänker jag på att jag inte ska dricka. Analyserar allt jag gör utifrån A. Hur det än är har jag ju varit nykter den allra största delen av de här sex månaderna, vilket jag ofta helt glömmer bort. All fokus ligger på återfallen. Den berömda inre hårda domaren, ni vet...

Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Kanske bara vara och sluta att konstant tänka på A ett tag kan hjälpa. Törs jag det? Har en stress-så-in-i-helvete-vecka framför mig. Och nej, det mesta av det kan jag inte undvika. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, det skrevs nästan av sig självt...

Hälsningar Fröken Rådvill

Lim
Vill bara skicka en kram och

Vill bara skicka en kram och säga ge inte upp ❤ (inte för att jag tror att du kommer det men bara ändå)

miss lyckad
Splittrad?

Vad härligt att helgen varit fin för dig vinäger..Jag kände inte heller igen mig i mångas beskrivningar i drickandet..Tills jag förstod att jag var fysiskt alkoholberoende..Dvs min hjärna hade fått så mycket alkohol så många gånger regelbundet så den var beroende..Gräns efter gräns överskreds.Jag har aldrig gillat alkoholsmaken utan ville ju bli avslappnad och lullig.Har aldrig haft svårt att prata eller dansa nykter..Förstod inte varför jag drack. Tills jag läste på forumet om att man kan vara psykiskt beroende, dvs blir en annan person som är mer social och vågar mer. Eller fysiskt beroende..Det finns en kombination av båda också..Äntligen förstod jag sammanhanget..Minns inte vilken tråd detta stod i. Men kände igen mig..Det kanske stämmer på dig med vinäger? Kram

Vinäger
Heja mig, trots allt!

Tack Lim, Emma, Mirabelle och Jasmine för er omtanke och tack miss lyckad för dina tankeväckande ord. Har också varit inne på det kemiska, fysiska beroendet, kanske det är så ändå. Letar vidare efter sammanhang så länge. Skönt att du hittade något i alla fall. ♡

Bara måste få berätta vad som hände i dag. Nyss blev jag både glad, förvånad, men framför allt välbehövligt stolt över mig själv.

Är på väg hem från jobbet, vet att jag är ensam hemma senare i veckan då M ska opereras (sjukt, jag vet, men inte f-n bryr sig A-tankarna ett skit om hur min man mår!). Den avgörande rondellen närmar sig och jag svänger av - mot Systemet. N-hjärnan utropar: "Skit också, vad hände?". A-hjärnan: "Nu ska det handlas hem, ensam hemma betyder fritt fram." N-hjärnan iskallt: " Det ska så f-n heller, vänd om!"

Nu till det mest fantastiska på mycket mycket länge: Vid första bästa tillfälle lägger jag om ratten mot rätt håll - det vill säga hemåt!

Vet inte om det funkar i morgon, nästa vecka eller nästa månad, men i dag fixade jag det. Stolt som en tupp, med all rätt. I dag är jag verkligen värd en nykter kväll!

Sidor