Att lämna någon man älskar...

531 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Intemera..

Ja känner också att det vore skönt att lära sig vara lite "ytlig" ibland. Behöver som du säger inte vara falskt eller dåligt. Framför allt att välja med omsorg vem man lämnar ut sig till. Kan känna att vissa människor "använder" förtroenden på fel sätt. Och då får man skydda sig själv utan att känna att man ljuger. Hoppas allt går bra för dig!

Självomhändertagande
Hoppar in här

Hej Nordäng67 och "gänget".
Har skrivit med några av er i andra trådar och blev lite bekymrad att KA raderade en bra tråd under dagen. Där läste jag så bra kommentarer från bland annat dig Nordgäng67, vilket gjorde att jag läste en del i denna tråd och ville bara säga tack för allt ni skriver. Ibland säger jag saker högt. Jag får verkligen lust att träffa fler av er i skogen med termos och fika i tystnad eller i goda samtal. När jag är ute på mina vandringar i skogen så tänker jag på hur mycket detta forum har hjälpt mig och förgyller min tillvaro idag. Ni har lärt mig massor om medberoende, som jag inte visste. Jag har inte tänkt djupdyka eller fastna, bara förstå mer och sedan ska jag göra allt för att släppa taget och gå vidare i livet, men först behöver jag förändra det mönster som inte är gynnsamt.
Hoppas att ni alla får njuta av naturens kraft i helgen och jag önskar att solen lyser på er. Ni är stjärnor i detta forum. Tack för att ni delar så mycket.

gros19
Jätteprojekt

Verkar vara ett jätteprojekt att umgås med den vännen. Hitta en strategi, ett förhållningssätt, men det var väl just ett socialt experiment och du gick inte i fällan. Jo det är så med en del människor att man behöver en strategi, fast egentligen ska man ju bara vara den man är, glad eller ledsen och bli accepterad med alla sina brister och skavanker t.o.m. bli omtyckt med sina svagheter och tillkortakommande.

Har även vänner som jag behöver ha en strategi för att umgås med. Det värsta tycker jag är vänner som får energi av att andra mår dåligt, som då får framträda i all sin fulländning. Det vill jag inte bjuda på. Jag har vänner, vi har kul, men vet att livet kan vara ett helvete. Har vi behov av att dela det så gör vi det och då brukar det lätta. Det var någon, minns inte vem, som sa att psykisk smärta kan man bara bli av med genom att dela den med någon. Det ligger något i det, men naturen har ju även en lindrande och säkert läkande inverkan. 💜

Nordäng67
Självomhändertagande...

Tycker precis som du, detta Forum är guld värt. Ger mig så himla mycket att kunna diskutera och bolla livets dilemman. Man ger och får pepp och klokheter. Är helt övertygad om att vi kan förändra mönster och beteenden. Det är en process som tar tid. Känns så mycket lättare när man har er alla härinne på Forumet. Vandring i skog och natur är livets guldkant tycker jag. Man känner sig alltid så hel på något sätt när man är omsluten av skogen. Hoppas du får en skön och rofylld helg.

Nordäng67
Gros19...

Ja bäst är att vara med människor man bara kan vara sig själv med. Inte behöva ha strategier och vara på sin vakt. Håller med dig, värsta som finns när man märker att någon får energi av att jag mår dåligt. Har så svårt att hantera den typen av människor. Det jag behöver göra är att förbättra mina gränser runt mig själv så inte alla kan krypa inpå mig och påverka mig. Och tvärtom kan jag nog också vara den där som kryper för nära eller vad man ska kalla det. Jag har tidigare varit en sån person som typ tar för givet att folk har ett gott uppsåt och jag har lyssnat mycket på vad dom säger (läs ordbajsar). Tränar på att bedöma efter handlingar nu istället. Stämmer ord med handling? Hoppas du får en riktigt fin helg!

Nordäng67
Januari är till ända...

Lite mer harmonisk nu, fortfarande ledsen ibland men inte lika ofta. Fick ett skratt-och fnissanfall över en komisk situation häromdagen. Ett sånt där naturligt, bubbligt anfall som inte riktigt ville ta slut. Insåg att det var längesen sist. Väldigt härlig känsla i kroppen. Fortfarande ingen alkohol och det är jätteskönt. Noll alkohol är lika med noll oro över A-konsumtion. Vet nu vad som bekymrade mig och gnagde i samvetet under december. Inte så mycket mängden A utan känslan. Känslan av att lugnet spred sig i kroppen när jag tog ett glas vin. Lite lättare om hjärtat, bekymren kändes lite längre bort. Otäckt! Vill känna så utan alkohol.
För övrigt en dag i taget, jag försöker ha tålamod med mig själv och se framstegen som jag faktiskt gör. Går långa promenader i skogen nästan varje dag, mår väldigt bra av det.

Nordäng67
Detta funkade bra...

Mamma fyllde jämna förra veckan. Först skulle hon INTE fira, sen bjöd hon in på kalas, avbokade, bjöd in igen, avbokade, skickade konstiga meddelanden typ önskade glad påsk mm mm Mellan dessa sms ringde hon och frågade om jag tyckte hon verkade förvirrad. Underförstått "har du märkt att jag behöver uppmärksamhet och vill att du ska oroa dig och göööra något". Så ringde pappa (dom är skilda sen 25 år men geggar mycket i varandras liv) och han frågade MIG hur det blir med mammas kalas. Han påpekade också att jag får ha koll på hennes matvanor. Han hade varit förbi henne och sett att hon åt korv och makaroner men inte en enda grönsak.
Hanterade det så här:
Svarade "ja tack" till mammas första kalas inbjudan och svarade "ok jag förstår" första gången hon avbokade, svarade inte på något av det andra. Bara struntade i det. När hon ringde och frågade om hon verkar förvirrad kopplade jag på en uns av humor och svarade (snällt) "nej inte mer än vanligt". På pappas fråga om mammas kalas hänvisade jag till henne. När han försökte lasta över ansvaret för hennes matvanor på mig sa jag bara "jaså". Konstigt svar på konstig/orimlig uppmaning typ. Försökte inte hålla igång något samtal utan lät honom prata. Han lät förvirrad, ej tillfredsställd och sa surt hej då. Sedan ringde bägge flera gånger men då drog jag ner mobilen på ljudlöst och gjorde annat. Ringde inte tillbaka heller.
Brukar få typ ångest, gå igång, flaxa som en propeller, tycka synd om mig själv och sen bli helt utmattad av såna här situationer (som är vanligt förekommande). Detta sätt att hantera funkade bra. Visst inte kul men det gled bara av och vidare på nåt sätt. Jag kontaktade inte heller mina bröder för att "rapportera". Ingen nytta med det typ. Blev minsta möjliga av det hela.

Ullabulla
Bra Nordäng!

Burra upp gåsfjädrarna och låt det rinna av.
Känner igen mig i så mycket.
Om jag propellrade runt så gjorde jag ju faktiskt nåt (eller inte)
Agerade ut min oro,ringde gärna och rapporterade till de som inte var så värst brydda osv.
Men då hade jag åtminstone TAGIT ANSVAR och vidarebefodrat min oro till tredje part.
Så bra med påminnelser,tack :-)

gros19
Sån skulle man alltid vara.

Sån skulle man alltid vara. Ansvaret hamnade där det hör hemma, trots att alla som jag ser det, försökte dumpa över det på dig. Det gjorde du bra, men det är så trist att det ska vara så här. Verkar som du ses som mamma av övriga i familjen. Fortsätt som du gjort och kanske kan det t.o.m. trigga igång en förändring hos övriga. Helt rätt! ❤

Blade Runner
Så skönt...

...förhållningssätt som är helt korrekt. Jag slås själv av att man ( jag) inte ens tänker på att det är så man ska göra utan går istället in i ”hjälpa till mode”. Ska öva mer på samma sak. Kram Blade Runner

Skrållan
Så starkt

Så starkt gjort Nordäng67. Det är något man måste tänka på, att inte stå beredd och lösa allting så fort någon har problem.
Bra jobbat👍

Azalea
Så bra gjort

Det är strongt att bara låta bollen studsa tillbaka och inte ta emot den.
Verkligen bra gjort 👍
Du inspirerar mig att jobba på att bli bättre på det också.
Kram Azalea

Nordäng67
Tack allihopa...

för era fina kommentarer och pepp ♥️ Blir så glad och stärkt! Kram

InteMera
Hoppas du Nordäng67 förstår

Hoppas du Nordäng67 förstår hur långt du kommit när du kan låta en sån händelsekedja rinna av dig, att du lugnt fortsatt med ditt och kunnat liksom betrakta det hela med lugn och utan att ta på dig varken skuld eller ansvar. Härligt att läsa! Önskar dig ett härligt veckoslut!

Renée
Va bra

Instämmer med InteMera och övriga här. Ett nytt sätt att hantera situationer.
Härligt att läsa - bl a det du skrev; "det gled bara av och vidare på nåt sätt".
Kram ♥️

Nordäng67
TACK...

InteMera och Renée ♥️ Haft en skitdag men gick in här och läste era kommentarer och blev GLAD ☺️
Ja man har nog kommit en liten bit i alla fall. Även om det inte alltid känns så. Hoppas ni har det bra och får en fin helg! Kram till er

Nordäng67
Deppigt värre..

Hemska dagar, ledsen och känner mig så ensam. Det går verkligen upp och ner. Överlastad med jobb men får typ inget ur händerna. Panik över det! Försökte att prata lite med en kompis men hon hade det nog likadant. Kändes inte som hon lyssnade utan bara berättade om sina egna bekymmer. Eller så behöver jag det omöjliga, att någon "räddar mig" typ! Någon som säger dom förlösande orden som gör att allt känns bättre. Tänkt mycket på mitt ex...igen. Kan inte släppa allt han sa och gjorde. Vill ha svar på alla frågor jag har inom mig och ett uppriktigt förlåt. Vet att det troligtvis aldrig kommer att hända så fattar inte varför jag ältar. Usch vill dra ett täcke över mig och sova i flera månader och vakna pigg och glad en solig dag i maj! 😱

Ullabulla
Vad tråkigt nordäng

Att du är låg.
I flera år hade jag dippar.
Trots att jag inlett en ny relation och det hände en massa saker där,så var min alternativa process igång.
Att tillfriskna är väldigt jobbigt och tar på krafterna.
Jag hade ju turen att kunna bolla med mitt ex när han blev frisk.
Vi redde ut vårt krokiga slut och kunde släppa på ett friskare sätt.

Kanske om du kan tillåta dig att sörja.
Fullt ut, att det inte blev som det var tänkt.
Att han inte blir frisk och närmar sig dig.
Att du kanske har börjat längta igen?
För mig var det alltid så att efter de riktigt tunga dagarna så vände det och nlev bättre än innan.dvs som en sorts omvänt skov.
Stor kram från mig.

Nordäng67
Åh tack Ullabulla ♥️

För tröstande ord! Jag tror jag sörjer en hel massa saker och använder mitt ex som lite papperskorg kanske. Han var ju den berömda droppen! Och saknar honom gör jag i många stunder! Tycker inte om att jag gör det men innerst inne gör jag det! Ja att tillfriskna tar då sannerligen på krafterna! Tar fasta på dina sista ord: efter riktigt tunga dagar blir det bättre än innan! Känns trösterikt och hoppfullt! Miljoners tack för dina ord och stor kram tillbaka ♥️

Ullabulla
Och som tillägg

I boken kvinnor som älskar för mycket.
Där beskrivs just denna depression som delvis kan bli rätt djup.
Just för att man inte drogar längre.
På en känsla,en kärlek osv.
Att man just genom att hålla sig uppe med tandagnisslan håller depressionen ifrån sig.
Ju tuffare relation/trauma/upplevelse man utsätter sig för.
Ju starkare lugnande tablett har man knaprat i sig.
Stämde i alla fall ypperligt på mig.
Hon beskriver också det ilande ekande tysta tomrum som kommer istället för alla dessa "piller"
Skitkul! Belöningen för att man försöker trampa på den friska vägen😙

Nordäng67
Jaha du klockrent...

det stämmer på mig också! Har ju handlat om långvarigt "drogande" för min del så... Frågan är då vad som är rätt och hälsosamt att göra med detta tomrum. Märker att jag tar till allt möjligt. Slutade med alkohol på nyårsafton. Nu har min surf-tid på mobilen ökat markant istället. Har vart en sån som haft mobilen nedslängd i handväskan tidigare men nu surfas det för glatta livet. Promenerar jättemycket, känns som något bra både för kropp och knopp. Skaffat mig lite nya vänner, också bra. Flera av mina "gamla" relationer känns så otroligt konstiga. Dom pratar nog på samma sätt och om samma saker som vi alltid har gjort. Men jag känner mig annorlunda, vi passar inte ihop längre. Relationer gnisslar och skaver, jag känner mig instabil och ofta låg. Är jag på vägen mot tillfrisknande eller är jag ute på djupt vatten och bara trampar? Kanske tänker för mycket? Och fast det är ett tomrum som uppstår så tar ju det så förbaskat mycket plats och kraft. Ska äntligen ta mig för att läsa den boken du nämner. Vet att det har pratas förut om den här inne. Som du säger skitkul att försöka bli frisk😳

Nordäng67
Och en sak till...

hur bär man sig åt för att sörja på "rätt" sätt? Tycker jag har gråtit floder, tänkt, känt ja hela registret. Men känns mer som jag har gjort det på en ältande och geggande nivå. Vill ta mig framåt, förlika mig med saker, acceptera. Men fattar inte hur man bär sig åt🤔

Ullabulla
Nej har inga

Regelrätta tips.
Jag vet mest att jag svajat betänkligt.
Känt eufori och glädje som en nyförälskad tonåring.
Sen glidit ner i ett svart hål.
Så att hålla sig kvar däruppe är inte så lätt.
Man är så van att fylla tomrummet.
Men när man inte gör det utan låter det förbli tomt så börjar det sakta tändas en och annan stjärna.
Som man får titta lite extra på.
Och ev gå vidare och se var den leder.
Men visst är det lätt att istället låta sig falla in i gamla mönster.
Betydligt svårare att hålla sig frisk.
Min botten gick ur mig och jag famlade omkring rätt länge innan jag började få grepp om tillvaron igen.
Vill du ha kontakt så kan jag ge mitt nummer till admi?

Nordäng67
Ullabulla..

Ja vill gärna ha kontakt! Kram

Ullabulla
Nuså

Har jag lämnat uppgifter till admi.

Li-Lo
Till dem de eventuellt berör

Admi här. Vill mest förtydliga att vi IBLAND förmedlar kontakt och att det isåfall föregås av ett noggrant övervägande av oss då vi har ansvar för eventuella kontakter. Om och när det sker så sker det utanför forumet.

Om någon undrar :-)

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Självomhändertagande
Mindfulness kan hjälpa dig

Hej, jag har inte varit här och läst på ett tag.

Låter som du har en tuff tid, men också en bra tid med nya relationer och promenader i skogen. Jag läser "Vill ta mig framåt, förlika mig med saker, acceptera. Men fattar inte hur man bär sig åt🤔" Jag tänker gå en kurs i mindfulness. Ta reda på en som passar dig och avsett dig tid för det, under 8 veckor. Det är jobbigt och det kan vara roligt! Du får möta dig själv, men du lär dig att acceptera, landa, se och upptäcka hur det känns och jag tror att det kan hjälpa dig mycket. Däremot så skulle jag gärna se att du gick i en fysisk grupp, inte på nätet, utan att du träffade andra som också öppnar upp. Om du undersöker det och provar så skulle jag säga att där har du verktygen. Det handlar om att börja öva och öva varje dag. Det är ett fint förhållningssätt att hantera livet. För mig innebär det att jag har kunnat leva utan mediciner i många år trots bipolaritet. Men då lever jag också ett mycket enklare liv, mindre prestation, sänkt ribba och helt enkelt hållbart. Jag stannar upp hela tiden och jag sätter min hälsa främst, eftersom det är bara jag som kan göra det.

Om du bor i Stockholm så kan jag guida dig och andra som vill prova på skogsbad. Om det är något jag ska göra i framtiden så är det att erbjuda skogsbad till alla medberoende. Det här forumet har gett mig ett nytt liv, på 6 veckor. Jag har brutit all kontakt med mitt ex nu. Det tog allt som allt 6 år att bli fri från mitt medberoende och vad jag har lärt mig, så mycket om att sätta gränser och så mycket om att möta mig själv och ta hand om mig själv. Det är ingen annan som gör det åt mig. Jag vill leva mitt liv nu, bara mitt liv.

Däremot så önskar jag träffa andra som varit eller är medberoende och som önskar ses i naturen, där fokuset är på sitt eget välmående. Det är så mycket roligare att skogsbada med sällskap! Blev inspirerad av att du och Ullabulla byter kontaktinfo och har tänkt länge på att erbjuda skogsbad till de som bor i Stockholm här. Vet inte hur det skulle gå till, men om det finns ett intresse så tror jag att det går att hitta en form för det. För tydlighetens skull så skulle det vara en aktivitet där det inte förekommer någon form av betalning.

Nordäng67
Självomhändertagande...

Ja det är en tuff tid nu och samtidigt så känner jag, eller inbillar mig att jag gör, att jag lite har tagit mig till nästa nivå när det gäller mitt medberoende. Jag ramlar inte ner i träsket med samma lätthet. Känns som det hände något sist jag gjorde det under december när dramadrottningen i mig kom tillbaka. Hon gjorde säkert inte ett sista besök men hon "välkomnas" inte på samma sätt. Tidigare hade jag en hatkärlek för det tillståndet. Nu tycker jag verkligen inte om det. Jag har haft så otroligt mycket hjälp av att människor här har peppat men också vågat vara ärliga. På så sätt har jag lärt mig att se klarare på mig själv på något sätt.
Låter helt fantastiskt att du har hittat ett sätt att leva ditt liv utan mediciner. Blir ju på något sätt ett mer helt liv. Du tar hänsyn till dig själv istället för att "preparera" dig själv. Underbart att hitta den vägen. Känner också att jag vill klara detta utan t ex. anti-depressiva medel. Vill tänka, känna, prata mig genom det. Älskar också att vara i natur och skog, helande och stärkande. Känns som naturen har en ande och själ, inte på samma sätt som vi människor har det men på sitt sätt. Jag bor långt ifrån Stockholm men tror säkert att du kan finna en grupp för dina skogsbad. Facebook är ju en populär plattform för att skapa gemenskap utifrån intressen. Kanske det kan vara något. Kram och tack för dina ord, väldigt värdefulla!

Ullabulla
För den det berör

Att vara inne i medberoendet är för mig som en svart eller grå sörja. Ett tillstånd som jag inte kan hitta ut ifrån fast jag ser öppningen. Jag förmår inte ta de steg som krävs,eller har tappat benen någonstans på vägen. Att våga gå utanför bekvämlighetszonen och trampa på ny mark är väldigt tufft.

Också detta att hitta nya kontakter,som ofta de nyktra alkoholisterna är tvungen att göra,
Där man kan nosa på nya vägar att umgås,tala och bemöta varandra.
Hoppas att det lättar för alla som idag kanske känner sig extra ensamma.

Självomhändertagande
Semester från medberoendet

Det här forumet är verkligen bra. Jag hade ett behov att träffa andra som vet vad en själv går igenom, men lyckades inte finna det förrän jag hittade detta forum. Idag har jag mer en önskan om att träffa andra med samma erfarenheter som kämpar med medberoende då jag önskar ge något tillbaka. Det får ske organiskt. Jag ville chansa om just du bodde i närheten. Dessutom använder jag inte sociala medier längre.
När det gäller medicinfriheten så har det tagit en massa år att komma dit och det är inte tack vare vården att jag fann den vägen. Däremot så har jag ett mycket bra samarbete med min psykiater och jag tar alltid medicin vid behov.
Om du en dag vill sätta ut dina antidepressiva, så behöver du ha en plan för det med uppföljning med din behandlare. Ville bara vara tydlig med det. Det vet du säkert.
Jag har fått tillbaka mitt liv. Skillnaden idag och när jag behövde medicin är att jag har lärt mig att säga nej, nej till det som inte är hälsosamt för mig och det är oerhört mycket, men idag är det ingen uppoffring. Jag behöver inte träffa människor som får mig att må dåligt. Det handlar om hur jag vill leva. På det sättet har jag blivit min bästa vän. Jag ser det tydligt när jag möter en gammal bekant som pratar på ett sätt där livet bara handlar om karriär och det materiella, att synas och vara delaktig genom att göra som alla andra i den umgängeskretsen. Tänker på min tonårstid. Jämförandet. Det är inte att leva för mig. Jag är så tacksam för att jag blev sjuk, så att jag fick lära känna mig själv.
Jag tänker att på detta forum så lärde jag mig att jag behövde ta en paus från medberoendet och det gick bra. Jag fick tips om att testa och känna efter. Just de orden som jag kan säga till andra om mindfulness, men som jag själv inte visste hur jag skulle göra. Så jag provade att inte ha kontakt och jag landade så tydligt i att jag behövde bryta kontakten och även mejla pappan och informera om det. Det blev ett tydligt avslut.
Då förändrades allt igen. Det är nu jag fick mitt liv tillbaka på riktigt. Det är nu jag kan leva i nuet. Det är nu jag vill laga mat till mig själv. ordna det fint hemma, köpa hem blommor igen, meditera varje morgon och landa i beslut, förändringar och riktningar i livet.
Jag behövde det tydliga avslutet. Kanske du kan prova ta semesterdagar eller veckor och se vad som händer då. Göra något du tycker om som du inte gjort på länge.
Kram till dig!

Sidor