Hej på er alla fina där ute! Har startat en egen tråd här för att på så sätt kunna skriva av mig alla tankar jag har kring min problematik. Har läst här i många år och känner igen mycket i mig själv. Dock inte allt ( antar alla har sina olika mönster så att säga). Jag skulle kunna skriva en bok om alla mina tankar kring A. Men min berättelse får komma i etapper känner jag.
Jag var med om en mycket otäck sak för en vecka sen. Hade besök av en mycket nära vän jag inte träffat på väldigt länge. Jag går och bär på mycket oro och ångest inför en hel del i mitt liv.. och när jag träffade henne så var det som allt rann över. Till saken hör att jag hade " tröstat " mig själv ganska rejält timmarna innan hon kom... så till den milda grad att jag bröt ihop och grät hela kvällen när vännen var här. När vi sen vaknade på morgonen var min vän mycket orolig över mig. Men vännen hade helt klart inte förstått att jag varit onykter kvällen innan. Men rädslan som uppstod i mig när jag inser att jag inte minns en enda sak jag berättat för min vän under min gråt-eskapad.. var det som om hjärtat skulle hoppa ur halsgropen. Jag hade vält ur mig allt jag kände och alla mina problem.. och minns om sagt knappt inte en enda sak jag sagt..bara fragment.. men vi pratade och jag drog nån vals då jag inte var beredd att berätta att mitt utbrott helt enkelt hade med A att göra.. men jösses så rädd jag blev.. och jag insåg en gång för alla att min " ovana" till själatröst måste få ett abrupt slut. Resten av dagen spenderade vi med god mat och lugn och ro och jag var skärpt och nykter. Men min vän vet ingenting. Jag " lyckades" prata bort det. NU har det gått flera nyktra dagar.. och det går bra. Jag har en knepig relation till A. Det känns mer som en dålig vana ibland.. för det är endast vid speciella tiofällen som det tar över. Jag har inga problem att smutta på ett vinglas tillsammans med min man eller nån vän osv osv.. blir aldrig fullast.. känner inget tvång att supa mig full. Aldrig. Men A finns där och lurar när jag blir orolig över livet. Som sagt finns det mängder mer att berätta... men detta är vad jag orkar med just nu. Jag ser min tråd som en dagbok där jag kan skriva av mig mina tankar. Jag är inte beredd på att sätta en etikett på mitt problem ännu. Vill inte analysera vilken potentiell etikett jag ska sätta på mig, heller. Utan i lugn och ro ( gärna med er hjälp..) försöka komma fram till lösningen och etiketten i min egen takt. Är tacksam för att detta forum finns... det känns bra att ha vågat skriva... att ha vågat börja i alla fall.. min väg e lång nu.. men jag har börjat.. jag har för mycket fint i livet för att låta detta ta över. kram till er alla modiga själar där ute.

anonym17136

Trasig idag .. Hel imorgon ..? Vet inte hur många dikeskörningar jag gjorde innan jag hittade den rätta vägen .. Lycka till imorgon ... Kram o pepp , Lerigen

Städat tvättat fixat... räknar minuterna till imorgon.. helt ärligt så är jag livrädd för morgondagen :(... hur finner man styrka? Tips mottages tacksamt..

Städat tvättat fixat... räknar minuterna till imorgon.. helt ärligt så är jag livrädd för morgondagen :(... hur finner man styrka? Tips mottages tacksamt..

Hur jobbigt det än känns just nu så klarar du det. Du fick ju jobbet för att du är kvalificerad för det, eller hur? De ville ha just dig. Lycka till! ♡ Kram

Mirabelle

Den lider jag fortfarande av efter att jag hade en helt och hållet ohållbar arbetssituation för ett år sedan. Något i mig gick sönder då, och nu dras jag fortfarande med den där ångesten. Mitt bästa tips är varma skumbad, kantade med levande ljus. Och att inte gå igång på tanken att man måste lägga sig tidigt för att orka osv. Gör det du njuter av. Den här tiden är din. Lev som om fanns det ingen morgondag. Vi är inte livegna. Visar sig morgondagen bli överjävligt ohanterbar kan vi packa ihop och gå hem. Det kanske inte gillas, men det är ändå olagligt att skjuta desertörer nu för tiden. Kram

Nu börjar jag om en kvart på nya jobbet. Trött men bestämd att klara det. Har tagit ett beslut att vara vit nu fram till påsk. Behöver detox! Med er hjälp ska det nog gå. Ok nu kör vi!! Tack för ni finns ❤️

Lycka till på nya jobbet.
När jag bytte jobb för 2,5 år sen så kändes det som en liten nystart. Dessa människor visste ju inget om mig och de skulle aldrig ens få misstänka min hemlighet A. Festade väldigt måttligt eller inte alls i jobbsituationer. Sen snurrade jag till det hemma, men det är en annan historia. Men nu är det slut på det också ??

Mirabelle

Arbetsdagen var inte så överjävlig att du packade ihop och åkte hem? :) De blir sällan det... Kram

Hej mina fina vänner <3.. Phu .. rätt påfrestande vecka.. en del bra.. väldigt fint ställe jag hamnat på .. en en gång utbränd.. alltid utbränd.. känner elefantungen på bröstet.. men min man stöttar och jag gör mina andningsövningar.. en dag i taget.... tanken på att flyta ut på landet gör sig påmind.. men jag har det som mål... en vacker dag.. hur som.. nu till min fråga.... ordspråket: " jag dricker för jag mår dåligt... och jag mår dåligt för jag dricker" ... jag tycker det säger väldigt mycket.. jag undrar ibland om mitt drickande är orsaken till att jag mår dåligt på så många sätt... alltså att drickandet skapar en kedjereaktion ... typ såhär : dricka.... bakis... svullen kropp... övervikt... känner sig ful... ofräsch.... blir nedstämd.. ledsen.... väldigt trött... ofokuserad...... stressad... lösningen.... dricka för att må bra.... må bättre och glömma hur man mår... och så är cirkeln igång igen... är det så att om man slutar upp med A.... så kommer allt det andra att falla på plats? .... hur tänker ni ? skulle bli tacksam för er input.. för jag har svårt att skilja på vad som är ett resultat av A.. eller inte... antagligen ALLT eller? tacksam för er hjälp... Jag hoppas ni mår ok mina vänner... <3 idag önskar jag att jag kunde sitta på ett fik med er.. och. bara prata och omge mig med er värme och omtanke <3

Ellan

Hej Odette,
Spännande med nytt jobb. Och påfrestande oxå naturligtvis. Fungerar med en dag i taget vid alla förändringar i livet... för mig i alla fall. Jag har en tendens att måla f-n på väggen och göra det mesta till katastroftankar, vilket leder till stress, sömnbrist... och så är hjulet igång. Numera dricker jag inte men oj vad jag har använt alkohol (vin var favoriten) som lugnande. Jag hamnade vid en punkt där jag inte visste vad som var vad, precis som du skriver. Utbränd till max, beroende av alkohol, ångest... vart börja nysta? Jag valde att arbeta med alkoholberoendet först. Livet blev inte en dans på rosor från dag ett men den värsta ångesten släppte. Sömnen kom tillbaka och kroppen började läka fysiskt. Då kom nästa bit, den psykiska. För mig handlade det mycket om att lära om. Förstå vad det var hos mig, i mina känslor, tankar och beteenden som jag behövde förändra. Visst hade jag gamla trauman att ta itu med men framförallt behövde jag förstå att min ”allt eller inget” personlighet, mitt kontrollbehov, mina höga krav på mig själv och min brist på kärlek och respekt för mig inte skulle fungera. Jag gav fingret åt dieter, träning med prestationskrav och fokuserade inåt.
Två år senare så är inte livet enkelt men det är så mycket enklare. Det gör ont, jag går in i gamla beteenden, jag maxar för ofta men jag blir bättre på att ta hand om mig själv. Det är min väg och jag tror att våra vägar kan se väldigt olika ut. Att börja med att bli kvitt alkoholen tror jag dock på och att fundera på vad det är som vi flyr ifrån. Samhället är i mina ögon så stressat men vi behöver kanske inte vara med i det tempot hela tiden.
Min kropp har läkt på en bra sätt och när jag började må bra gick jag ned i vikt. Det är ett konstaterande och har inte varit ett mål då vikthets, träningshets och prestationer i allmänhet kan vara en trigger till dåligt mående för min del. Men det är jag det...?
Kram
Ellan

Emma79

...här ovan och kan själv skriva under på nästan allt.

Det är så lätt att ändra förhållningssätt till arbetet, jag höll på att bränna ut mig innan jul, gasade på med en massa vin vilket gjorde att allt blev dimmigare. Jag hade inte så mycket att göra egentligen, nu med ett vitt sinne så sköter jag det galant, att organisera mig förbereda mig, lägga rätt energi på rätt saker osv.

Så jag tror verkligen att A är superbov numero uno i det här. Kedjereaktionen är en nedåtgående spiral. Misstänker också att om man försöker sluta, om man iaf är inne och nosar på det som de flesta här är, så kanske det kan skapa EXTRA ångest om man dricker, får ett återfall osv. Eventuellt en känsla av misslyckande. ( min hypotes vet ej...än )

Vi är ju människor, våra kroppar tål inte gift och reagerar på det. Om vi ska funka maximalt ska vi väl leva giftfria i harmoni med naturen.

Man löser definitivt inte allt, inte på långa vägar genom att sluta med A, men jag är helt övertygad om att det blir lättare att lösa allt annat, att ta tag i det om man är nykter. Det är det jag lever just nu. Men jag har tagit det jävligt lugnt på sista tiden. Sista månaden, tja min vita månad, nästan varit sängliggande hela tiden tyvärr pga diverse sjukdomar. Någonstans tror jag att det var kroppen som sa ifrån, tvingade mig in i lugnet och eftertanken.

Men nu är jag tillbaka och att leva såhär i nuet är faktiskt fantastiskt.

Lycka till. Inhale. Exhale.

Mirabelle

Men nykterheten gav mig klarsyn, ork och mod att börja göra förändringar i livet, och mitt förhållningssätt till olika aspekter av livet. Det blev även solklart att jag har stressat mig sjuk. Alkoholstoppet löste inte det, tyvärr. Men i nyktert tillstånd har jag orkat se sanningen i vitögat och söka hjälpen som behövs. Så, inget blev egentligen bättre av att sluta dricka, men det var ett första livsviktigt steg på vägen mot att må bättre. Men jag tror mycket på den nedåtgående spiralen du beskriver. Dricka för att må bättre, må ännu sämre, dricka för att må bättre... Jag är väldigt lättad att jag lyckades bryta den. Stor kram till dig såhär i slutet av en riktigt ansträngande vecka. Hang in there. Snart hittar du fötterna. Autopiloten tar över detaljer som kräver massor av mental energi i början. Det blir bara bättre!

Önskar jag kunde säga att imorgon är det fredag och kan pusta ut... men jag ska iväg utomlands me jobbet i 5 dygn och jobba... kommer bli mycket tunga dagar men samtidigt är det ju kul att komma iväg.. just nu är jag mest rädd för ja känner mig okunnig och underkvalificerade för jobbet jag fått.. jag kan inte deras processer och naturligtvis som på alla arbetsplatser.. så finns det en näsvis person med attityd 17 år yngre än jag... som jag liksom inte är bekväm runt.. usch jag vet inte vart jag ska ta vägen... kanske måste ja inse att jag behöver ett lugnare jobb.. med mindre ansvar.. yes mindre lön.. men det känns inte så viktigt.. jag vill må bra och känna inre lugn... det enda jag vill är att känna lugn... livet behöver inte vara så galet hysteriskt. och spännande.. mer harmoni.. mindre prestige... ska lägga mig efter jag packat och be till Gud att jag håller ihop... vet ni... jag är så trött på det här... när ska man landa... en vacker dag kanske jag bor på landet.. med hundar och en snäll tillvaro... jag tror det är det livet som kommer göra mig lugn i själen.. att acceptera att saker inte blev som man trodde när man var 25 ur pigg och gjorde karriär... annat e viktigare nu... tack för ni finns <3

Mirabelle

Du funderar och vrider och vänder på pusselbitarna. Snart ser du tydligt vilka som passar ihop och kan fogas samman till en vacker bild. Och vilka bitar som hör till ett gammalt, ofullständigt pussel som ska kasseras. En vän till mig sa något klokt för många år sedan när jag ojade mig något gräsligt över att få ihop vardagspusslet. "Ibland är det vad vi tror att vi borde vilja som får oss att må dåligt". Så sa hon. Jag begrundade och fattade sedan ett stort livsbeslut, helt baserat på tanken att jag måste inte vilja det som verkar vettigt. Kram

Vill gärna ge dig råd, men vet inte riktigt hur. Tänker att det som Mirabelle skriver om pusselbitar är sant, bara du kan prova vilka som passar ihop och bildar ditt liv.

Å ena sidan vill jag bara peppa dig och säga att du snart kommer in i jobbet och att du naturligtvis är tillräckligt kvalificerad, vilket jag också tror. Å andra sidan läser jag in så mycket stress i dina texter, efter mindre än en vecka, så jag känner en del oro.

Frågan blir: Känner du alltid så här vid förändringar? Isf, brukar det gå över relativt snabbt?

Själv är jag så glad att jag nyligen drog ner på karriärtänket. Jag mår så mycket bättre efter det, även om andra saker känns jobbiga. Har man hyfsad ekonomi, är de extra tusenlapparna sällan värda ansvaret som följer med dem. Har man råd kan man istället unna sig förmånen att kunna "köpa sig" ett lite lugnare arbetstempo.

Bara några reflektioner från mig. Hoppas att jobbresan ger en fingervisning om hur du ska göra. Lycka till! ♡ Kram

Minst i världen just nu.. måste ta mig samman.. jag vet ju hur jag måste verka utifrån sett.. vill nästan be om ursäkt men vet att ni inte kräver det.. innerst inne vet jag nog vad jag behöver för att må bra.. karriär intresserar mig inte längre.. LUGN balans och livskvalitet passar mig bättre.i all sin enkelhet... reagerade på det ni skrev.. ❤️ Mitt liv har varit allt annat än ett vanligt Svenson liv.. pappa utomlands.. sjuk mor.. ett evigt flackande mellan länder städer och tillvaro.. jag är totalt orädd när det kommer till att byta miljö.. men vettskrämd för stress och att inte känna kontroll.. varit med om mycket skit.. som säkert satt djupa spår.. men vem har inte det.. nä jag går och lägger mig flyger tidigt imorgon mitti. Nu gäller det att stänga AV känslorna och genomföra dessa 5 dygn! Jag vet att ni finns med mig.. det värmer mer än tio öppna eldar ska ni veta ❤️❤️❤️.. TACK❤️

Är det så att ni ska jobba från morgon till kväll eller finns det tid för dig själv mellan varven?
Vi får helt enkelt hoppas att du möter våren dit du åker och får öppna dina andra sinnen och insupa lite värme mellan mötena!

Ta hand om dig ❤️