Står och stampar på samma ställe

Hej alla medberoende systrar och bröder! Har varit medlem ett tag och läst, ibland svarat i någon tråd.
Min man är alkoholist. Vi har varit ett par i åtta år och gifta i sex. Problemet har väl funnits hela tiden, men eskalerat. Nu har han varit inne på Beroendeenheten två gånger på 1 1/2 år, senaste gången akut då jag inte vågade ha honom hemma , jag var rädd han skulle dö så hög promillehalt hade han. Detta var ett halvår sedan och sedan dess har det gått upp och ned , nu går det mest nedåt igen.... Han har en firma med nio anställda, inkl mig, vi arbetar hemifrån vilket gör hans drickande enkelt för honom. Hade han varit barn nu så hade han definitivt fått bokstavsdiagnos men psykiatrin utreder inte honom så länge han dricker och eftersom han dricker för att få ett lugn så är vi i en väldigt ond cirkel!
Ikväll kom grannen in, han är nykter alkoholist och har stöttat min man att försöka ta tag i sitt problem . Jag var irriterad vilket grannen märkte och han frågade sådär smidigt som en del gör: ”Varför är du så sur ” Jag svarade att du får fråga min inte helt nyktre man.... Grannen talade om att han blev besviken och inte köper undanflykterna min man kommer med och sedan gick han. Nu har jag blivit idiotförklarad i ca en timme av maken. Så kan man ju inte bete sig som jag gör, jag fördärvar allt osv..... Jag vill inte skydda och ljuga mer och framförallt inte bli anklagad för att alltid vara sur när det finns en jä.ligt bra anledning till att jag är sur.... Gjorde jag fel som drog fram elefanten i rummet ?! Maken säger att det blev fel eftersom det var jag och inte han själv som sa det, jag vet varken ut eller in snart....
Mitt nicknamn är franska och betyder Ångest , det är väl så allt känns

Profile picture for user Ullabulla

Jag ville så mycket och så gärna.
Och min vilja trodde jag skulle stå i proportion i hur min fd skulle lyckas vilja bli nykter/hålla sig nykter.
Men icket.

Och någonstans så struntade jag också i det så länge jag själv fick hoppas och tro.
Så länge jag gav all gas framåt och drog med mig mitt ex så trodde jag liksom att sanningarna skulle halka in i honom eftersom det var så solklart för mig.

Men det var det inte och så blev det inte.
Ju hårdare du kämpar desto större kan fallet bli för både dig och honom.
Om du bara mentalt kan luta dig tillbaka och låta det som sker ske så tror jag att du sparar både din och hans kraft.
Det är inte att ge upp att låta den som bär problemet själv ta tag i det.

Det är kärlek att stå bredvid och titta på och säga,jag finns här och jag önskar och vill.
Men du måste göra jobbet.
Gör du inte det så ägnar jag mig åt mig och mitt så får vi träffas runt hörnet när du är med mig och hos mig nykter och i fas med mig.

Och det är just det glappet jag inte klarade av.
Glappet som ju egentligen fanns där hela tiden.

Han ville inte det jag ville och så länge jag ville åt oss båda så trodde jag att det skulle rädda skutan från att sjunka.
Men den sjönk och det med besked.

Låt honom sjunka,påverka honom inte.
Mamma,mästra och manipulera inte.

Skitlätt...men då får du förmodligen ett bättre resultat än vad du kanske upplever idag.
Sinnesro åt dig och frivilliga val som direkt slår tillbaka på honom om han väljer "fel"
Sådärja,nu har jag lagt mig i både ditt och din mans liv.
Men jag ser hur du kämpar och jag vet precis hur det känns.

Det är därför jag vill väcka dig en liten stund och tänka kanske..det är en väg att gå.
Sen väljer du ju precis hur du vill förhålla dig till detta ändå.

Profile picture for user Anxiete

Ullabulla ( nu lägger jag mej också i :) ) Jag jobbar djävulskt med mej själv och jag märker en liiiiten positiv skillnad i mitt mående som smittar på hans mående .
Jag tror att precis som de beroende så måste vi medberoende göra vår ”resa” inse och göra våra misstag . För precis som för de beroende så kvittar det vad andra säger , vi medberoende lyssnar inte förrän vi är redo

Profile picture for user Kristina 2

Det var länge sedan jag läste dina inlägg och länge sedan jag kommenterade men känner igen mig så otroligt väl fortfarande. Under lång tid har jag kämpat på, precis samma sätt som du. Livet har tagit en konstig vändning när man är en blandning av hustru, mamma och övervakare. Alla kloka kommentarer du får stämmer självklart så väl, men i praktiken är det svårt att veta hur man ska göra. Du ska inte kolla om han tar medicin eller dricker men hur gör man för att inte kolla? Det har ju liksom blivit ens liv; att hålla koll på honom....Precis som du säger, om du är glad och mår bra så är han det också. Om du mår dåligt och är arg så mår han jättedåligt. Man blir ju helt insnärjd i förhållandet, och det enda men vill är att ha en nykter, trevlig och "normal" man. Medberoende....

Profile picture for user Anxiete

Vad roligt att du tittar in ?
Ja, nog är det ett märkligt förhållande man har, om man nu kan definiera det som ett förhållande.... jag vet snart inte vad jag är : hustru, bästa vän, vårdare, älskarinna, övervakare, mamma , psykolog, surkärring ? Fan, man blir ju schizofren på kuppen !
Jag försöker stryka de negativa rollerna men återkommer till att när tilliten har fått alltför många törnar så är det svårt ...

Profile picture for user Kristina 2

Jag tar så många pauser jag kan och är ensam så mycket det går. Vi har två boenden. Allt känns så mycket bättre när jag är själv... Jag tycker till och med att jag har ett jättebra äktenskap när jag är ensam och ser på det på avstånd... just nu är jag själv och har en sur och sviken man som säger att han förstår mig men känner sig ensam och dricker för att trösta sig. Visst är det trist att man känner sig som en surkärring? Du försöker stryka de negativa rollerna, vad tänker du är de negativa rollerna? Surkärring så klart, men vad mer? Jag ser mig själv som väldigt duktig. Jag fixar allt och är så in i norden duktig. Kan se att det förstärker min mans känsla av att vara värdelös. Så duktigheten har plötsligt blivit en negativ roll. Det som alltid varit min fördel är nu min nackdel.

Profile picture for user Anxiete

Till min man alltså : Vårdare, psykolog,övervakare , mamma , att vara duktig som du säger ... De roller som inte hör hemma i ett förhållande . Jag har en man som , i nyktert tillstånd, klarar allt . I de dåliga perioderna klarar han inte något eller vill inte klara något. Då kommer mina suckar, jag drar på mej offerkoftan, rättar till glorian och fixar allt . Jag är väldigt noga med att tala om allt jag gjort för min man också så han ska känna hur duktig jag är ! Men.... är det duktigt eller bara dumt ? Inte hjälper det mej och inte hjälper det honom, tvärtom. Kanske ska jag nästa gång han går ner sej slänga både offerkoftan och gloria och åka iväg på något roligt istället ,något jag vill !! Vi provar Kristina !

Profile picture for user Kristina 2

Hej. Precis likadant för mig. Min man är egentligen mycket duktig, drivande och fantastiskt. När han dricker (vilket är mest jämt numera) blir han passiv, depressiv och passiv. Såvida han inte druckit precis lagom och är otroligt glad och social. Det är sällan någon annan märker att han druckit.

Jag önskar så att jag kunde strunta i de negativa stunderna, slänga offerglorian som du säger och bara sticka iväg. Vi har ju som sagt två boenden, ett hus några mil utanför stan och en övernattningslägenhet vid kontoret. Jag tänker att jag bara ska sticka så fort jag tycker det är för negativt och för mycket alkohol. Det är så svårt rent praktiskt bara. Då kanske vi ska få gäster så jag måste stanna, eller så har vi bara en bil, eller så vet jag hur otroligt förnärmad han blir och jag orkar inte. Stannar kvar sur och grinig och flänger omkring och städar och fixar som en surkärring.

Önskar att jag bara kunde "stänga av" allt när han druckit för mycket. Gå in i mig själv och strunta i honom. Bara bry mig om honom när han är nykter. Fast hur jobbigt liv låter inte det som?

Profile picture for user Tofslan

Tyvärr så kan ingen annan få någon att sluta dricka. Din man måste själv inse att han mår bättre utan alkohol, vilket vi alla faktiskt gör. Om han kan hålla uppe ett tag så kanske han inser det men inte om han ljuger med antabus, skyller på dig osv. Jag tycker du ska ta hand om dig själv och låta han vara. Förstår att det är jättesvårt såklart, men du kan inte hjälpa honom. Han tror fortfarande att han får någonting ut av att dricka och då kommer inget få honom att sluta. Jag lovar att han hatar sig själv för det han gör, ingen alkoholist vill dricka som de gör men pga av att alkohol är beroendeframkallande och att han tror att han får glädje och lugn utav det så kommer han fortsätta. Om han inte kan sluta dricka själv så borde han ta in på något beroendecenter eller hem och hålla uppe ett tag så att han kan få klarhet över situationen, men det är inte heller ditt val. Bara hans.
Hoppas att han inser snart att alkohol inte ger honom några fördelar längre <3

Profile picture for user Anxiete

Ja , jag vet ju att det är så som du säger. Han har varit på beroendeenhet två ggr, de ”avgiftar” 3 dagar sedan är det kommunens ansvar, kommunikation mellan kommun och landsting funkar sådär ?... Nåväl, fortfarande hans ansvar !
Nu har han testat antabus 5 dagar och mår sååååå dåligt så det vill han inte mer... Nä, då får han väl låta bli ... Min magknip och ångest kommer tillbaka iom att karusellen drar igång igen. Han säger Nej, det är lugnt... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta !!
Jag är ju inte redo att lämna honom, han är mitt livs stora kärlek men det går åt det hållet mer och mer ....

Profile picture for user Anthraxia

Det där låter jobbigt...som utomstående känns det lite som att...Det är inte abstinens då?

Synd att karln din inte var så inne på Naltrexone. Jag tror fortfarande på dem - nu mer än innan, efter att jag läst boken...Men ja...hans beslut.

Profile picture for user Anxiete

att det är en kombo mellan abstinens och biverkningar men nu fanns det ju något att skylla på.... Vill man inte så vill man inte! Nu pratar vi en person som spelat fotboll till han var 46, han har spelat med hjärnskakning, brutna revben , You name it.... För han har velat göra det! Han har jobbat med brutna ben i handen , för han har velat göra det ... osv.
Men magknip o en fis på tvären Nä det går inte !!!! Arrrgh ??
Sen är det ju så också att han talar om för mej ” Det hjälper inte att du blir arg och bitter ” Nähä ?!?! När jag svarar ditt beslut, ditt ansvar då är jag aggressiv ??? Fan ta honom !!!

Profile picture for user Anthraxia

Nå. Det är ju också upp till honom. Jag bara inbillar mig att vilken alkoholist som helst borde gilla en medicin som de Bör dricka på...

Pojkvännen tar sin iaf - han packade extra helt självmant när han åkte iväg på jobb nu. Det är jag glad för.

Men kanske din klarar av att vara nykter ändå. Hoppas går ju!

Profile picture for user saris

detta med antabus är så bra, önskar bara effekten vara längre än vad de gör, min har gått på dem 12 dagar nu och skulle ta en idag MEN så klart gjorde han inte detta och säger att han inte ska dricka utan bara sitta med vänner och prata han kanske inte dricker (av rädsla) men då gör han annat istället..... effekten går ju liksom ut efter några dagar om jag inte har fel ? en gång drack han på dem och blev livrädd dock..fick massa utslag hjärtklappning osv...önskar man kunde operera in antabus på dem .. sen något mot droger med så att de inte kan göra det.

Profile picture for user Anthraxia

Jag vet inte vad jag ska säga utan att det här låter helt dumt men - din man har alltså FLERA gånger sökt vård, provat både Campral och Antabus, just bara att "du får inte dricka"-biten inte fungerar för honom.

Han kommer alltså troligen dricka oavsett. Har han sett den här?

Claudia Christian's TedTalk:

https://youtu.be/6EghiY_s2ts

Han ÄR ju villig att söka vård. En grej till skadar inte. Men det måste ju vara upp till honom - dock har jag ingen kontakt med honom, utan jag har kontakt med dig. Och ok, jag KÄNNER bara en person som tar Naltrexone, och han säger att han inte känner någon skillnad - men JAG gör det. Paniken är mindre när han är full, och han ÄR mindre spattig när han måste vara nykter.

Skicka länken till din karl, eller se videon med honom. Sen är det ju upp till honom. Det finns fler läkare, om HAN orkar uppsöka en annan.

Profile picture for user Granit

Jag blev så glad för er skull.
Jag önskar att jag kunde tala med honom, en alkis till en annan. Berätta för honom att det han känner är abstinensen. Få honom att ge Antabusen en ärlig chans tills dess att han känner att vardagen nykter är något bättre än att fly bortom flaskan..

Profile picture for user ledsen medberoende

Hej!
Känner igen mig i din anhörigsituation.
Hur går det för dig och din man?
Min partner är också väldigt verbalt begåvad och akademiskt skolad, så han pratar ju ned alla, inklusive läkare och annan vårdpersonal.
Jag försöker lämna ett destruktivt förhållande nu och jag mår jättedåligt.

Profile picture for user Anxiete

Skrev något i en annan tråd något som verkligen stämmer , jag citerar ” Som jag ser det är förståelsen mellan alkoholist och anhörig icke-alkoholist i det närmaste obefintlig och ouppnåelig” slut citat
Efter en tung helg är jag helt överens med henne. Vi kunde fan varit från olika planeter !!

Profile picture for user Anxiete

aldrig hjälpa min man , jag kan bara finnas till hand så länge jag själv vill.
Varför står det alltid någon liten filur och sätter krokben för en när man tror att man inte ska snubbla, när man vågat lyfta blicken framåt och tar ett förhoppningsfullt steg framåt ? Då kan man ge sej fan på att innan man hinner sätta ned foten så ligger man där med skrapsår på knäna och undrar vad som hände ....

Profile picture for user Kristina 2

Så fruktansvärt frustrerande det är, att se så klart att förståelsen mellan alkoholisten och den medberoende är obefintlig och ouppnåelig...att man inte kan få den man älskar så mycket och delar allt med, att förstå... Den där filuren som sätter krokben för en, man undrar om den filuren alltid finns i livet eller om det bara är i livet tillsammans med en alkoholist som den visar sig hela tiden. I den långa loppen glömmer man ju hur livet ter sig när det inte är marinerat i alkohol.

Hur känns det idag efter en tung helg? Någon känsla av ljusning och hopp, eller bara elände. Min egen helg har varit likadan och känslan av frustration och närmast panik är stark. Att bara finnas till hands så länge man själv vill, som du skriver, är ju inte det sätt man egentligen vill leva sitt liv. Man vill ju leva i närhet och ömsesidig förståelse.

Har ni någonsin gått i terapi tillsammans? Jag undrar om man skulle nå fram till en ökad förståelse för varandras problem på så sätt?

Stor kram till dig, mina tankar finns hos dig.

Profile picture for user Anxiete

tycker jag. Då känner jag mej inte så ensam och gör mej inga visioner om hur mysigt ”alla andra ” har det ,även om jag vet att det inte är så.
Filuren..... jo han finns nog alltid hos alla men kanske han får lite för stor roll i ett ”sjukt” hem.
Jag tyckte ”Amanda igen”s kommentar var rätt skön. Då är det inte mej det är fel på som inte kan förstå , det är inte jag som är oresonlig !
Paniken har jag känt många gånger. Det enda rådet jag har är att gå undan, stäng in dej, gå ut och gå eller något så du kommer undan och kan andas och tänka utan att bli störd .
Nu struntar jag både i alkohol och inte alkohol för nu ska jag titta på fotboll
Heja Sverige ??????

Profile picture for user Anxiete

medberoendekampen igen !
Så länge jag gör valet att stanna så kan jag inte gå och gnälla och tycka synd om mej själv ! Jag har inget som binder mej kvar mer än min egen vilja ... ja, lite annat som jobb , djur osv ... men det är saker som går att lösa !
Jag måste lära mej att göra mina egna val och inte min mans val !!!!

Profile picture for user saris

Starkare än vad du tror, du klarar av mer än vad du tror med, så mycket man har klarat av att stå ut MED dem tänk vad man kan blomstra utan dem, eller om man bara väljer att sätta sig själv först. Massa kramar till dig ???

Profile picture for user Anxiete

Anthraxia ! Håller tummar och tår för er ?
Nordäng, du bor på fel ort ? här på gränsen mellan Skåne o Blekinge lyser solen.... än så länge.... ☀️☀️

Profile picture for user Anxiete

Efter att min man gjort valet att sluta med antabus efter knappt en vecka pga biverkningar (heter det) så trodde jag det skulle bli som vanligt här hemma men faktiskt inte ! Han har jobbat ute varje dag och kört bil , han har mått bra och varit glad, troligtvis tagit någon öl på kvällen men jag har inte frågat. Jag har varit passiv och jobbat på mitt medberoende ..
Nästa vecka ska han iväg på jobb hela veckan och över helgen. Han är tvungen att köra mellan hotell och arbetet så då kan han inte heller dricka!
Nu kommer mitt bekymmer.... Jag har redan börjat oroa mej för hur det blir när han kommer hem, när han ”skött sej” i två veckor och det är dags att koppla av och belöna sej ...... Och hur kan jobbet vara en större morot att hålla sej nykter än den han säger sej vilja leva resten av livet med ???
Nåja, lite tankar så här på midsommarafton... Idag är jag inte orolig. Dricker han så får han väl göra det.... En dag i taget även för mej !

Profile picture for user Anthraxia

Jag inleder rätt ofta med "Jag tror" ;)
Nå! Jag TROR; när man jobbar är man upptagen - hela tiden. Man hinner inte känna myrorna i skallen, eventuell ångest, och så vidare.

Jag läste för ett tag sedan om en kvinna som bestämt sig för att sluta dricka, och plötsligt upptäckte hur mycket TOM TID det finns på ett dygn. Innan hade hon ju druckit bort tiden, men som nykter upptäckte hon att hon inte hade en aning om hur hon skulle få tiden att gå.

Min pojkvän har börjat laga mat, städa, och lösa korsord hela dagarna - men det han gör absolut mest är att spela tv-spel. Det är ju heller inte nyttigt, och kan vara beroendeframkallande, så jag försöker släpa ut honom på Pokemon Go-promenader, så att han iallafall får frisk luft och får röra lite på sig.

Dessutom producerar fysisk aktivitet endorfiner. Och, har jag läst mig till, missbrukare tenderar att ha problem med signalsubstanser; hjärnan har byggt upp sig så att de har Hemskt svårt att känna sig glada av något annat än sin drug of choice.

Så jag tror inte att han/de inte värderar dig/oss - jag tror bara att "vardag" inte stimulerar deras avtrubbade receptorer tillräckligt.

...ska jag vara lite personlig - även om jag VET att det inte är samma sak - så har jag själv aldrig varesig hetsätit eller spytt på jobbet - ätit "lite för mycket" har jag gjort på jobbet, men aldrig sådär så att jag tappat kontrollen över det.

Nu är det inte samma sak, men det är ju också ett sorts kompulsivt missbruk...

Nå. Jag tror ändå det är lite så; med "tom" tid börjar hjärnan skrika åt dem. Typ.

Profile picture for user Troll65

Som svar på av Granit

Det du skriver känns så igen...min sambo känner nog precis som du är jag rädd...därför vill jag bara tacka för det du skriver och önskar dej verkligen en ljus framtid och fortsätt vara motiverad...kram till dej!

Profile picture for user Djävulsdansen

Nu har jag läst din tråd och känner igen mig i mycket..
Fastnade för din mening där du skriver att så länge du väljer att stanna kan du inte gå och gnälla och tycka synd om dig själv.. Tack! Precis så är det ju även för mig. Jag är fri att gå om jag vill men precis som du älskar jag ju min man och hoppas. Kram

Profile picture for user Djävulsdansen

Måste bara berätta.. Min man ville nyss ha en sömntablett ( mina )
Inte så lämpligt med så mycket alkohol i kroppen men han gav sig icke
Gav honom en Dimor ( mot diarré) ?
Och nu har han lagt sig

Profile picture for user Anxiete

Så jäkla bra !! Han kanske tycker de funkar kanon ??
Ingen kan säga att vi inte är uppfinningsrika .....
Satt och tänkte på det här med semestrar . Vi reste väldigt ofta till för 3 år sedan, då tröttnade jag. Det var ju inte ens kul de flesta gångerna. Jo, att se och uppleva såklart men oron för flygresan( ska han traggla ihjäl alla på planet) första 3 dagarnas standard-brakfylla ( vad ska de andra gästerna tänka) och sedan resan hem( alla vilar och är trötta, min man kör hela programmet) Skaffade valp och har två hundar nu så det är svårt att lämna iväg dem, men jag trivs hemma , här behöver jag inte oroa mej! Fan va sjukt, vi har alla möjligheter att ha ett fantastiskt liv och här sitter vi.. eller rättare sagt jag sitter , han har lagt sej....

Profile picture for user Anxiete

Står still just nu. Jag har upptäckt senaste månaden att maken ”kan om han vill” (något förenklat) innan kunde han inte låta bli att dricka men nu kan han periodvis. Jag är fortfarande övertygad om att det finns en psykisk sjukdomsbild bakom drickandet men naturligtvis har han byggt upp ett alkoholberoende också. Jag försöker se positivt på att han minskat på intaget men vet ju att det är en tidsfråga innan det ökar igen.
Och jag då, vad gör jag? Inte mycket. Velar mellan att lämna, kollar husannonser, räknar på budget, får jag ett nytt jobb 55 år ung? Jag jobbar ju hemifrån i hans firma, alltså innebär det att jag måste ha ett nytt jobb för att kunna flytta. Hur ska mina hundar kunna bo i lägenhet, tror vi hade blivit vräkta ?
Tankarna snurrar och livet går vidare....
Om jag stannar och han fortsätter dricka, hur länge dröjer det innan han blir allvarligt sjuk? Ska jag ta hand om honom då eller går det fort?
Äsch, nu skiter jag i detta , jag löser inget idag heller. Jag tar en långpromenad i stället !!
Glad fredag på er alla ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Är också övertygad om att det ligger något psykiskt bakom hos min man.. Startade i en utmattningsdepression med svår ångest och då hittade han sin medicin ☹️Inte så manligt att gå till psykolog eller dyl tydligen ?Ja semestrar är ett gissel.. det kan bli underbart eller alldeles fruktansvärt
Min man är ingen partydrickare som utmärker sig på något sätt
När han dricker i perioder är det väldigt destruktivt direkt.. ösa i sig en massa, sova, vakna med ångest och så rullar det... Och inte ett skit kan man göra för att stoppa karusellen
Jag önskar dig en fin dag ?

Profile picture for user Rymmaren

Som svar på av Djävulsdansen

Sjukskriven, min fd sambo for in den berömda väggen...... Följt av själmedicinering, total vägran att söka hjälp och kommer aldrig på frågan att prata med nån hjärnskrynklare eller beteendevetare! Och sen rullar karusellen på. Hoppas allt löser sig på bästa sätt och under tiden ser du till att ta hand om DIG!

Profile picture for user Anxiete

När jag läser i trådarna och ser hur mitt eget liv ser ut, när jag är ärlig mot mej själv och vågar se på mitt beroende då ser jag en röd tråd. Jag vill ju så innerligt gärna lösa andras problem , stora som små, det har jag alltid velat. Jag har lagt så mycket tid och energi på saker som egentligen inte angått mej mer än att någon nämnt det för mej. Jag kan sitta i timmar och leta lösningar åt mina söner på något de i förbifarten sagt....
När man då träffar och blir förälskad i någon som är beroende ja då är det som att ge socker till en diabetiker..... Man blir sämre och sämre i sin sjukdom och kan ibland inte själv komma ur det. Därför borde det klassas som sjukdom!
Jag har först nu efter 7 år insett att jag är sjuk, jag har väl förmodligen varit det alltid men det bröt ut när jag träffade kärleken i mitt liv. Och hur ska jag kunna hjälpa honom? Det är som när den blinde leder den döve, eller som det sägs när man ska flyga: Sätt på din egen syrgasmask innan du hjälper någon annan annars kanske ni båda förlorar medvetandet...
Typiskt medberoende är väl också att inläggen på anhörigsidorna handlar väldigt mycket om den beroende och betydligt mindre om oss själva
Jag har sagt innan att jag ska sluta gnälla för det är mitt eget val att stanna. Det är inte så enkelt har jag kommit fram till men jag ska försöka att låta min tråd handla om MEJ och inte honom.
Kram på er ifrån ett regnigt ???? blekinge ?

Profile picture for user Stjärnfall

Som svar på av Anxiete

Äntligen fattade jag att jag är sjuk när jag läst här. Sjuk att vara medberoende! Jag och min älskling träffades för 4 år sedan. Man var kär och nyskild och allt spännande! Det blev mkt alkohol och glädje. Han är företagare så pengar och bubbel inget problem. Han hade precis skilt sej! Det var kaos i hans familj runt omkring honom och jag stod bredvid med öppna armar och mkt goda råd. Jag fick ju lyx o uppskattning. Så uppdagades det mer o mer att när han lyft första glaset så kunde han inte sluta. En kul typ som alla lyssnar på medans jag nu blivit gråare, argare och större förväntningar varje gång på partyn att han ska inte bli så full! Nu har det hänt igen! Jag blir ju så förbannad varje gång så jag flippar ur! Har nu börjat äta atarax för att få tbx självkontrollen. Så glad att jag hittat detta forum och nu fattat! Måste bara fokusera! Jag når ju inte fram till han genom att prata. Han vill ju ha kul och jag är bara tråkig! Ledsen trött och uppgiven

Profile picture for user Anxiete

Vad bra att du har hittat hit! Det var här jag fick insikten om att jag är i princip lika sjuk som min man och att jag måste jobba med mej själv, inte enbart hans problem! Din historia kunde varit min, jag var visserligen inte nyskild men han var och han tog mej med storm ! När de rosafärgade glasögonen åkte av var jag redan fast.... och jag vill inte vara utan honom men jag börjar inse att ska jag må bra då måste jag fundera på hur jag vill att MITT liv ska se ut, inte vårt för det kan jag bara påverka till hälften, utan MITT!
Om du läser trådarna här så ser du att majoriteten av medberoende känner sej precis som du, de blir mindre, tystare, argare och mer kontrollerande. Det man måste jobba mot är att släppa kontrollen. Är ni på party så låt han skämmas för sej! Försök ha så roligt du kan och i värsta fall åk hem utan honom! Om du startar en egen tråd så är det lättare att hitta dej +att du får mer gehör. Längst upp i högra hörnet på startsidan står” starta ny forumtråd” där börjar du!
Igen, välkommen ! Vackert nick förresten, jag hoppas en stjärna faller för dej och att det du önskar slår in! Kram ?

Profile picture for user Anxiete

Vi har haft en skön vecka , maken helt nykter sen i onsdags och jag njuter!! Vi har roligt, skrattar och gör saker tillsammans och vet ni, det är kul att göra saker när man vågar slappna av, när man inte letar tecken hela tiden. T.om så att han igår sa att det var kul att köra bil något han hatar annars ! Nu är jag tyvärr luttrad så jag vet att detta varar inte men jag tänker glädjas så länge det varar!
Jag har varit väldigt öppen om makens problem till mina närmaste och när jag igår berättade för min syster att allt är bra just nu så förväntade jag mej lite glädje tillbaka, för min skull, det enda jag fick var:att du orkar......
Jag förstår på ett vis men inte på ett annat. Det är inte så att jag rapporterar 7 dagar i veckan hur läget är eller gnäller för min tillvaro, det är mitt val. Och hade jag gnällt då hade hon varit väldigt förstående. Varför är det svårare att glädjas med någon än att lyssna på problem? Känns världen lättare om jag vet att någon annan har det jobbigt? Näe, vill inte tro det! Så dagens tips: Är någon glad, gläds med och dissekera inte anledningen!
Ha en skön söndag ?

Profile picture for user Anthraxia

Nu ska jag inte regna på dig egentligen, men jag Tror att ens närstående blir lite medberoende till den medberoende, typ.
Misstänker att jag är ungefär lika sjuk som min partner, på ett annat sätt. Min lillebror finns där i vått och torrt - fan, när det var som värst ställde han upp och distraherade min pojkvän från att hinna på Systemet de dagar jag helt enkelt inte orkade. Helt sjukt, om jag tänker efter...

Nu går det ju, som bekant, bra för oss också - och då är lillebror mer benägen att påpeka att jag kanske borde göra mig av med min pojkvän.

Ungefär som att alla råd säger att man bara ska prata allvar med "sin" missbrukare när denne är nykter; lillebror stöttar och lyssnar och hjälper när jag är "full" (eller djuuupt inne i negativ period i mitt medberoende) men när jag är "nykter" påminner han mig om det negativa...

Nå. Jag är glad att det går bra - jag hoppas att det håller i sig länge, länge, länge :)
Jag ville bara förklara varför jag tror att ens vänner och familj gör som de gör.

Ha en toppendag!

Profile picture for user Anxiete

sannolikhet rätt, som vanligt, Anthraxia ?. Jag hade kanske gjort samma sak i omvänd sits.... Som medberoende kretsar ju det mesta kring alkohol och det är väl inte konstigt vänner tröttnar! Det svåra är att säger jag ingenting om det själv då får jag oftast frågan-Hur är det? Svarar jag bra då ljuger jag .....

Profile picture for user Anxiete

Jag måste ju skriva bra saker också !
Känns annorlunda denna gången, verkar som om han kommit på att livet funkar även utan 18 folköl innanför västen.
Han sa igår att han kände sej ”både glad och ledsen inombords” . Vi gjorde en deal han och jag, 3 veckors nykterhet sen utvärdering ..... Vi får väl se....
Jag mår som en prinsessa ! Fick sällskap på morgonpromenaden idag, vet inte när det hände sist om det någonsin har hänt. Så nice, långpromenad till hundbadet kl 7.30 ☀️? I vanliga fall kommer han upp vid 9-tiden , sätter sej på cykeln och köper öl till frukost....
Jag tror inte detta håller men jag ska inte oroa mej förrän den dagen kommer när han trillar igen , risken är att fallet blir brutalt hårt för min del men nu ska jag bara njuta . Känner mej lite nyförälskad faktiskt ??
Ha en bra dag och var rädda om er ??

Profile picture for user Tösabiten

Som svar på av Anxiete

Detta låter ju underbart! Du gör helt rätt som njuter. Jag menar kan man få några bra semesterdsgar/veckor utan alkoholen måste det ju bli några härliga stunder. Nä det kanske inte håller i sig, men det dka du inte bekymra dig om nu. Ta det när det kommer, om det kommer. Vilken känsla att få känna sig lite nykär och att få sällskap på hundpromenaderna. Det skulle jag också vilja ha. Min gubbe följer med på em ibland. Då är han nykter, men vi har inget att prata om så jag kan lika gärna gå själv.
Njut nu. Så glad för din skull,

Profile picture for user Ullabulla

till dig själv och kanske till någon annan.
Är mitt missbruk medberoendet?
Det kan bara du svara på.
Men i mitt fall så är det så.

Jag har också alla förutsättningar i min barndom och har stolt deklarerat att jag minsann inte är beroende av substanser.

Men mitt medberoende och också mitt arbetsberoende och delvis relationsberoende är lika tunga stenar som själva drogerna.
De botar på samma sätt.
Ger utdelning och belöning på samma sätt,om än inte med lika destruktiv utgång.

Och när det i mitt fall blev uppenbart att jag lika mycket som alkoholisten har en beroendementalitet så föll min pollett ned.
Och jag började jobba med mig själv.
I början utan någon riktning eller styrfart eftersom mitt jag hade försvunnit helt på vägen.
Ett mödosamt arbete började med att släppa taget om alla mina beroenden och jag trillar ofta dit.
Men jag har börjat känna igen det i min kropp och min själ.
När mitt jag förmörkas och jag liksom förblindas av det som händer med mina medmänniskor och som jag låter påverka mig så vet jag.

Att nu har jag gått in i medberoendedansen,trots att ingen bjudit upp mig.
Jag har bjudit upp mig själv och kan inte alltid trassla mig ur.

Där har alanon gett mig en massa värdefulla verktyg som inte alls är svåra,men väldigt knepiga att hålla fast vid.
Jag har några "slagord"
Mammar,mästrar eller manipulerar jag?
Försöker jag få min vilja fram?
Försöker jag påverka en annan människa att tycka som jag osv.

Oftast har jag blivit tvungen att svara ja och det är inte roligt..
Men när man orkar och kan så är det bra frågor att ställa till sig själv.
Och sen nästa steg.
okej..hur gör jag istället.
Och det är också en lång väg att gå.
Men sakta har jag hittat mitt sätt att agera och tänka som gjort mig friskare och friskare.

Och du gör precis som du vill i ditt liv.

Det är en spännande och jobbig resa..

Profile picture for user Anxiete

har precis börjat, min vilja till insikt i ” varför har jag gjort alla dessa destruktiva val” är också i sin linda.
Jag kan också svara ja... mammar , definitivt.... Tar på mej att lösa andras problem utan att ha blivit ombedd.. absolut.... lever med och igenom en missbrukare... japp...
Att gå tillbaka och söka svar på min ” smärta” är inte ett alternativ. Jag vill inte straffa hens familj , vilket blir resultatet.
Det kostar för många människor för mycket sorg.
Men för att se något positivt : jag börjar, vid 55 års ålder, förstå hur allt har påverkat mej och jag ser inte längre mej själv som ” mindre värd” !!
Tack, du kloka kvinna ?

Profile picture for user Anxiete

Vi har svar på allt, precis allt om hur man ska och bör göra. Det är ” oss” man ringer när det kärvar med jobb, kärlek, vänner... Och vi har alltid de rätta svaren, vi vet hur man tröstar någon, lyfter någon och får någon att skratta mitt i eländet. Vi är så fruktansvärt bra !! Men.... vem är jag ???

Profile picture for user Ullabulla

Som svar på av Anxiete

Du är den som hjälper stöttar löser problem och finns där så fort någon annan behöver,kanske.
Men vem är du utan de rollerna?

Om de skulle sluta ringa,behöva vilja ha dig som bollplank eller mentor.
Vad händer om du avstår råd eller tips om hur de kan göra.
Låter deras problem stanna hos de istället för att flytta över till dig och bli dina att lösa.

Då ska du få se tomheten bre ut sig i ditt inre då du inte får fylla den med andra människor och deras behov och problem.
Och där i den tomheten som uppstår som i början är förödande och mäktigt kall och tom så kommer ditt jag att uppstå.

Självklart är det omöjligt i början.
Man haltar och knixar sig fram.
Och framför allt är det oändligt svårt att vara i tomheten.
Den gör så ont,så ont.

Och i den måste man våga vara för att så småningom börja fyllas av friden och efter det,jaha,man kanske skulle gå och se den där bion.
Jag kanske tom går själv då jag vet att ingen annan vill se just den.
Osv.

Så det är liksom en process som i början är väldigt smärtsam.
Men om man är medveten om vad man gör och varför så läggs liksom steg till steg.
Valen känns mer och mer naturliga.
Idag ska jag faktiskt ta den där cykelturen helt för mig själv.
I helgen ska jag unna mig en minisemester till den där väninnan jag inte träffat på åratal.
Och man gör det med glädje och kan lämna och släppa taget om de människor som man inbillar sig faller död ner om man inte är där och styr upp det.

Detta har varit min väg och du kanske kan ta babysteg om du vill och se vad som händer.
Sitta tyst när någon lägger fram sitt problem.
Lyssna uppmärksamt och noga så att den som hör av sig känner att du tar emot vilket oftast är det enda som behövs.
Sen avslutas samtalet utan att du kommit med en enda pekpinne eller ett enda råd.

Då blir inte markeringen så stor och du "misslyckas" inte om du gör annorlunda vid nästa samtal.
Det är bara du som vet att äsch nu öppnade jag min trut igen där jag borde ha hållit tillbaka mina råd och förmaningar.

Och här sitter jag och ger råd och tips...
Men min trut är stängd..det är bara tangentbordet som smattrar :-)

Profile picture for user Nordäng67

Den där tomheten du skriver om, man blir nästan som förlamad av den! Sen är det ju också så att man har lagt sig till med människor som verkligen behöver en på ett osunt vis! Inte behöver en sådär normalt och skönt! Så precis som alkoholisten som vill sluta dricka behöver ta avstånd från sina suparvänner behöver vi medberoende hålla avstånd till våran drog, de ”hjälpbehövande”! Det blir tomt både på insidan och utsidan så att säga! De där människorna har tagit enorm plats och energi! Och dom som man borde ha ägnat sig åt har fått hålla sig i periferin! Nu är det tid att släppa in dom i livet :-)

Profile picture for user Adde

om att stärka sin självkänsla ! När jag gick ut i nykterheten var min självkänsla obefintlig och jag var tvungen att träna upp och fylla på den. Budskapet jag måste lära mig var att älska mig själv och att jag är den viktigaste personen i mitt liv.

Övningen jag fick var att minst en gång om dagen, kanske på morgonen, stå naken framför spegeln och titta på min kropp och säga högt till mig själv : " DU är fin, du duger precis som du är!"

Och JA...kändes urfånigt i början men övning ger färdighet !

Profile picture for user Ullabulla

gick ännu ett steg längre.
Du ska inte vara "klämkäck" och boosta upp dig själv.
Du ska bara stå där och titta.
Utan någon särskilt budskap.
Mer som en sorts jaha,där är du hej på dej.

Jag testade och det kändes också fånigt.
Just för att jag tyckte att hon där i spegeln inte var någon vacker syn.

Men efter ett tag kunde jag börja le åt mig själv.
Se de fina sakerna som jag faktiskt (rent ytligt) har.
Fina ögon,snygga ben eller vad det nu är man råkar besitta.

Så småningom också en känsla av att jag nästan tycker om personen.
Det får liksom växa fram ur den minuspool man är i när man börjar.

Men jag var riktigt illa däran.
Kanske om man är mer normal och bara har tillfälliga svackor så kan man gå direkt på det riktiga budskapet.
Du är ok,du duger som du är.

Profile picture for user Nordäng67

känns nog alltid lite fåniga i början! Men precis som dåliga saker blir en vana så kan ju bra saker bli det! Rodnade första gången jag skulle göra min KBT själv utanför terapin! Kände mig så himla fånig! Men inte nu längre! Mitt bästa verktyg, brädar både dator och hårborste :-) Ett verktyg som funkar både på heavy stuff och det mest enkla!

Profile picture for user Granit

Hej vännen,

Ville bara checka in och säga hej.
Hoppas allt är bra med dig och att du känner dig hemma med ditt liv.
Trevlig helg!

Profile picture for user Anxiete

tårarna..... Att du tänker på mej , herrejävlar vad du prickade rätt tillfälle ?❤️
Jag önskar jag kunde svara att allt går framåt och att jag befinner mej där jag vill var , men tyvärr , tvärtom....
Jag är inte på en bra plats i livet just nu. Jag är inte utbränd men rejält vidbränd om man säger så ?
Jag har idag (därför du prickade precis,konstigt) konstaterat för mej själv och min man att jag vet inte om det vi har går att reparera även om han slutar dricka. Det har blivit för många hårda ord och för mycket elakheter sista tiden för att man ska kunna skylla allt på alkohol. Det säga ju att barn och fyllehundar berättar sanningen, i så fall är jag inte värd mycket enligt min man.
Jag tror inte jag kan ta mycket mer skit nu om jag ska komma ut något så när hel på andra sidan.
Tänker tillbringa helgen i sängen och inte göra ett enda dugg mer än gråta och sova ... Patetiskt men tror det är vad jag orkar just nu....
Tack bäste cybervän , jag hoppas att är bra för dej och din familj , det hade gjort mej glad ?kram

Profile picture for user Djävulsdansen

Förstår precis hur du tänker och känner ❤Så hopplöst allting..
Det där med hårda ord och förolämpningar är svårt att bara glömma och förlåta. Sätter sig som en tagg som skaver och gör ont.
Just nu tänker jag mycket på eget boende.. Men vägen från tanke till handling tycks lång, krokig och nästan omöjlig. Och jag är rädd att jag inte lyckas släppa taget ens då. Finns ju känslor kvar för den nyktra versionen av min man. Tyvärr måste jag säga
Jag spenderar helgen i soffan, läser olika forum, funderar och funderar lite till
Tänker att jag ställt så många ultimatum som jag aldrig verkställt så ingen lyssnar längre på mitt dravel.. Och det gör ont att jag sviker mig själv om och om igen.
Ledsen att även din energi är slut men kanske är sova och gråta precis vad du behöver ❤Det tar på krafterna att låtsas att allt är normalt när livet stormar rejält
Hoppas din helg blir ok och att du kan samla kraft och energi att ta dig framåt
Tänker på dig!
Stor kram ❤

Profile picture for user Nordäng67

Även jag har fått ta så mycket elakheter och riktigt kränkande saker! Kändes som jag inte kunde komma över det ens när jag hade avslutat! Gjorde så fruktansvärt ont att tänka på! Men läste under sommaren en sådan bra mening som jag tror jag skrivit nånstans här men tar den igen: jag förlåter dig men det betyder inte att jag tycker det du gjorde och sa är okej, det betyder att jag inte tänker låta det förstöra min framtid! Har tänkt på det mycket och börjar komma till ro! Kanske kan du ha nytta av det? Kram❤️

Profile picture for user Granit

Oj oj oj..
Vad det känns hemskt att höra.
Hur du än gör och vad du än bestämmer dig för är jag övertygad om att du gör det du känner är rätt.
Du är stark, vis, klok och besitter nog mer jävlar anamma än du tror. Vill du så kan du, det vet vi båda två. ?

Här är allt bara bra! Varit en smula nedstämd och saknat en hel del, men det känns faktiskt bra att jag tillåter mig själv vara just ledsen och eftertänksam.

En stor varm lördagskram till dig! ❤️

Profile picture for user Ullabulla

Att du just nu är stark nog att se sanningen.
Oftast är man ju inte det,utan skyller på allt annat för att slippa se.
Men om och när man släpper in den fullt ut så gör det väldigt ont.

Kanske du behöver sätta på skygglapparna igen för att du inte är redo än att lämna eller agera på något sätt.

Men du har vågat ta av dom en stund och det är då man stärker sig även om det känns precis tvärtom.

I lögnen och förnekelsen att allt kommer att bli bra bara man härdar ut så finns ju också det liv man mörkar som egentligen finns att leva om man orkar kika lite på det också.

Jag minns att för varje dag jag orkade vara kvar i mörkret så kom nästa dag där solen stod lite högre på himlen.
det var tvära kast mellan himmel och helvete och jag hade svårt att själv hänga med i svängarna.

Kanske är det så för dig också.
Eller så bluddrar jag bara på och inget av det som varit sanning för mig är det för dig..
I vilket fall,så hoppas jag på en ljusare morgondag med rätt glasögon på näsan.

Profile picture for user Anxiete

Av alla de slag önskas.....
Fick ett förslag idag av min man. Under 3 veckors tid ska jag vara hans ”fotboja” för att bryta hans rutiner. Eftersom vi jobbar hemifrån så har han byggt upp en daglig rutin som innebär ett antal cykelturer till butiker runt omkring vilket innebär att det handlas öl. Så.... under 3 veckor inga cykelturer ensam, följa med mej när jag ska iväg , skriva ned när suget är värst och fundera på hur det kan brytas, diskutera varje kväll hur dagen känts....
Jag hör själv hur det låter men är idén het fel? Bryta mönstret på ett icke konventionellt sätt . Hur kommer jag att hantera detta? Känns som detta är ”sista chansen”

Profile picture for user Anthraxia

Jag tycker att det är ett stort krav att ställa på dig - och in the name of "medberoende" så BORDE du säga nej, och fokusera på dig själv...

MEN - om jag utgår från migsjälv så lägger du/vi/jag LIKFÖRBANNAT den energin på våra kära missbrukare, så om han bjuder in dig att vara DELAKTIG snarare än "åskådare" så hade jag personligen sagt ja.

Men det är jag det.

Och så tror jag att det här kan vara ett bra tillfälle att prata om L-glutamin. Som "krycka" om inget annat - det är lättare att bryta mönster Utan värsta suget.

Men du kommer säkert få fler svar. Så hade jag personligen gjort. Och jag är ju inte "frisk" - men...han BER om hjälp, så sista chansen eller ej...Jag hade försökt.

(Hade det faktiskt varit jag så hade jag sagt att "Det här är sista chansen att klara det själv - efter det börjar du med Naltrexon, eller så lämnar jag dig" - men jag är jag och du är du, och min tilltro till Sinclair-metoden är väl rätt ökänd vid det här laget ;p )

Lycka till, hur du än gör!

Profile picture for user Anxiete

skriva ut Naltrexon, han fick antabus istället som han inte kunde ta för kroppen (och hjärnan?) reagerade för negativt.
Nu vet jag inte om det är sant för jag var inte där.
Jag resonerar väl lite som du.... Jag har själv satt mej med fan i båten så jag kan lika gärna ro istället för att sitta och skrika vi sjunker.
Rent förödande för medberoendet ,jag vet.

Profile picture for user Anthraxia

Prova MinDoktor-appen, OM intresset finns kvar från karln dins sida, OM det här går åt skogen. Där var det inga problem.

Och nej, det är nog inte bra för medberoendet, men det är det nog inget som är i längden, utom att lämna - och gör man inte det så bör man ju prova något annat...

Jag håller alla tummar jag har. Och skickar kramar.

Profile picture for user Ullabulla

Låt honom cykla var han vill och hur han vill.
Sälv kan du lugnt luta dig tillbaka i soffan och prata när han önskar.
Vara ett stöd och se på honom utifrån,trots att hans drickande såklart påverkar er situation.
Om han dricker eller inte osv.

Så lämna/inte lämna behöver inte alltid vara den stora frågan.
Mer,hur ska jag må bra trots att jag i dagsläget lever med en människa med sjukdomen alkoholism.
Så koppla loss alla beteenden där du ska vara med och styra hans skuta.
Styr endast din egen så gott du förmår.
Det frikopplar era liv och era sinnen från varann istället för att det sjuka i er båda ska sammanflätas till någon sorts ännu större sjukdomsbild än vad det behöver vara.

Det är ju rena drömmen för en medberoende att dels få styra den sjuka och hans irrvägar.
också få chansen att säga stopp och nej och vara den som styr upp ett drickande.

Sådärja,hon som gärna skriver andra på näsan och trillar dit så fort det bara finns ett tillräckligt lockande hål att falla i...

Profile picture for user Anxiete

Jag bad ju om olika åsikter och dina är alltid välkomna ? Jag hade skrivit precis likadant om någon annan hade frågat.
Jag har bestämt så här att när jag märker att det börjar rycka i cykelnerven så ska jag vänta ut honom , ber han om sällskap ska han få det annars ska jag påminna om att det var han som bad mej om hjälp. Jag ska fråga om han ska med när jag ska iväg men jag kommer inte att insistera. Jag ska försöka att inte mata mitt medberoende ? ..... Känner jag honom rätt så kommer han dag 3 säga att han inte vill ha sällskap utan att det går bra nu..... Då får det vara så.....

Profile picture for user Ullabulla

Som svar på av Anxiete

Jag vet hur lätt det är att då måla upp hela den nya drömmen om allt som ska bli nu när de har förstått.
Och sen blir fallet så hårt.
Bättre att vara lagom avståndstagande och lagom stöttande och behålla sig själv i fokus så gott det går.

Profile picture for user Anxiete

Jag antar att tanken att ha mej runt sej 24 h/dygn blev för skrämmande ??
Men däremot så har han inte druckit på en vecka nu och det känns så skönt i min själ ! Jag t.o.m längtar efter morgonen , innan längtade jag bara till kvällen så jag fick sova från allt.
Jag vet att han kommer att falla tillbaka igen, så ser mönstret ut men jag tänker må bra nu i alla fall! Kram på er alla mina cyber vänner ?

Profile picture for user Anthraxia

Ska jag skicka 2-3 Naltrexone du kan be honom att Testa nästa gång han dricker? Jag tänkte eftersom han ju visar egen vilja, och läkaren inte skrev ut det - om han får testa kanske han vill ge det ett försök Och jobba för det.

(Det är troligen ganska olagligt att ge bort recept-medicin i Sverige - men fick han Antabus har han inga långt gångna leverskador, och då är det ofarligt, så jag tänkte iaf erbjuda :) )

Boken "The Cure för Alcoholism" av Roy Eskapa finns online som gratis PDF också, ifallatt han vill läsa.

HAN, alltså - om HAN vill. För det ska inte vara ditt problem. Men jag tycker att han visar så mycket vilja, och då vill ju jag hjälpa :/

...haha, jag vet inte om det är mitt medberoende, eller bara helt enkelt att det verkar fungera sakta men säkert för min pojkvän, och jag därför tycker att alla borde prova...något för mig att tänka på.

Profile picture for user Anxiete

för erbjudandet ?men när det kommer på tal så testar vi mindoktor-appen. Du har ett stort hjärta, spara en liten bit åt den som är viktigast, dvs DU ?

Profile picture for user Anxiete

vid typ 14 dagars nykterhet?!?
Jag vet 3 dagar, 3 veckor osv...
Varit en sjuk vecka på firman , framförallt för mannen som klarat det galant.... fram till idag.... Han är inte speciellt onykter men jag reagerar direkt. Försökte förklara min reaktion med att jag får ångest när han kommer hem på fredag em och är onykter , såååååå många helger , storhelger och för all del även måndagar och andra vardagar som fördärvats .
Men i vanlig ordning är det jag som är elak och inte har någon förståelse alls, han däremot är prins charming enligt honom själv ...
Ja men så bra då ! Släpp mej och leta upp ett annat offer .... fan i helvete vad jag är trött och besviken !!

Profile picture for user Nordäng67

Du är trött och ledsen, jag känner mig ungefär likadan! Imorgon gör vi nåt som är roligt och bra för oss! Vad som helst, litet eller stort, bara vi har det bra! Och på söndag avlägger vi rapport här vad vi gjorde för ”investering” i oss själva! Kanske fler som vill hänga på! Låt inte hans drickande ta din härliga och varma energi ifrån dig! Imorgon äger du din dag! Kramar?

Profile picture for user InteMera

Satt just och tänkte i samma banor: varför låta en sur gubbe förstöra min helg? Mannen tog sig en brakfylla igår så lär vara bakis och sur idag. Jag tänker inte låta det förstöra hela min helg, han mår så bra dåligt utan mig hemma också, så jag antar också utmaningen och avlägger rapport imorgon! Ha en skön och rolig dag ni också!

Profile picture for user Nordäng67

Jag bor i stan men längtar efter att bo på landet! När mina barn har flyttat hemifrån är planen att köpa hus på ute i skogen! Så igår drog jag på road-trip och kollade på hus som låg ute till försäljning just nu! Inte för att köpa utan för reka! Var vill jag bo? Vad ska det vara för typ av hus? Så kul var det att blicka framåt och inte bakåt! Jag fikade också på ett fik i ett samhälle som jag brukar susa igenom! Har alltid tyckt att det ser så mysigt ut men aldrig stannat till. Gjorde jag igår! Vädret var väl blandad kompott? blåste så in i den att jag fick ha ett riktigt stadigt tag om ratten! Spöregn blandades med sol om vartannat! Ja lite som livet är om man skall vara lite filisofisk? Det var min lördag och jag kände mig piggare på kvällen och sov gott inatt! Ska bli spännande att höra om er lördag! Kram till er?

Profile picture for user Anxiete

Här är ingen som inkräktar! Det är just detta vi behöver, prata om o tänka på oss själva isf gå djupare i medberoendet, hoppas fler hoppar på utmaningen för den fortsätter, vad ska vi göra för oss just idag ?!
Jag lyckades inte så bra igår. Var allt annat än sällskaplig och ville absolut inte umgås med någon plus en gigantisk huvudvärk men jag gjorde vad jag ville utan att ta hänsyn till min halvlullige man !
1-0 till mej ?
Jag började med en långpromenad med hundarna, satt i lä och tittade på hur vinden lekte med havet, en lustiger dans , vilka krafter och vad små vi är! Kändes faktiskt tröstande, mina bekymmer är i det stora hela inte mer än ett sandkorn på stranden och jag kan själv påverka dem.
Fortsatte dagen på samma tema, cyklade ut i skogen med lite fika och fortsatte begrunda min litenhet.
När jag kom hem var maken hungrig och undrade vad det blev till mat- har inte en aning , svarade jag. Jag ska ner till pizzerian, vill du följa med? Nä, det ville han inte.... De har inget alkoholtillstånd och säljer inte ens lättöl ??
Så det blev middag på pizzerian, världens trevligaste killar , och lite mat med hem till maken. Resten av kvällen försökte jag titta på tv, men eftersom jag förvirrat min man genom att inte vara som vanligt så tragglade han isönder programmen... det blev en bok och sedan kom John Blund
Så ingen världshistoria skrevs men det vad var jag behövde! Idag ska jag hem till en kompis och fika ett par timmar. Det var länge sen vi sågs så det ska bli mysigt!!
Hoppas ni hänger på min fortsatta invit, vad ska jag göra för min egen skull idag ??
Kramen ?

Profile picture for user Nordäng67

Vi ska hand om oss själva och vara bästa vän till oss själva! Varje dag! Tänkvärt det du säger om sandkornet! Naturen ger en alltid tröst och perspektiv tycker jag! Vi är en liten mikroskopisk del av en millisekund! Kram?

Profile picture for user Anxiete

hade en härlig dag, Nordäng ! Jag är en av de få som älskar att flytta!Att som du titta och fundera , planera och ”vända blad” -Kanske därför jag nästan blir vördnadsfull över en ny anteckningsbok eller almanacka- allting är rent och orört, jag själv formar innehållet.
Vi skulle kanske starta ett kollektiv i skogen någonstans , Vilsna själars kollektiv ??

Profile picture for user navara18

Man måste tänka på sig själv i första läget och hitta saker som gör en glad och man slipper gå hemma och ha ont i magen.
Vore tacksam för råd i tråden ” Jag har tröttnat”, för jag vet inte hur jag ska gå tillväga längre.
Ha en härlig söndag, det ska jag försöka ha.

Profile picture for user Ullabulla

Min fina handikappade dotter.
Vi ska göra en brasa i stugan och grilla oss en korv.
Kanske också baka lite gott bröd.
Här är luften klar och solig. Som en septembersöndag ska vara.

Profile picture for user InteMera

Jag lyckades göra mig och barnen en bra helg! Först en utflykt på dagen igår till en marknad på landet, glad stämning och gott fika och lite nybakt bröd med hem. Eftermiddagen roade jag mig med renovering i mitt eget boende, nya tapeter för ett nytt liv. Jag har inte flyttat men har extra boendet som tillflykt när jag behöver andas och det är guld värt oavsett kostnaden. Idag blir det idrottsevenemang med barnen, också trevligt och alltid utan mannen.

Mannen verkar lite förbryllad över mitt nya sätt att vara, jag gör det jag vill och ”frågar inte lov” mera, kollar inte med honom om det passar. Eftersom han tar sig friheten att dricka när som helst så tar jag mig friheten att komma och gå som jag vill och ser till jag och barnen har det bra. Hans drickande är väl ungefär som innan, det som ändrat är min attityd som gått från offer och beklagan till att styra mitt eget skepp ? Känns bra!

Profile picture for user Anxiete

det går framåt för oss på olika sätt, underbart ??????
Jag är så glad att jag har detta forumet
Tack alla underbara på alla sidor ?

Profile picture for user Nordäng67

I skogen låter härligt Anxiete? Jag är också så otroligt tacksam för detta forum och att ni finns här alla kloka och fina människor! Har tagit en promenad i den älskade skogen! Suttit på en stubbe och tittat ut över sjön! Tänkte på sandkornet och kände mig liten på ett bra sätt! Sjön den låg där för 200 år sedan och ligger där fortfarande om 200 år! Bara människan som tittar ut över den som byts ut! Ska verkligen se till att göra resten av min ”lilla stund” här på jorden så bra som möjligt! ?☀️

Profile picture for user Anxiete

ultimatum till mej själv. Jag ger detta 1 år till, har det inte skett någon drastisk förändring så går jag. Jag har ställt påminnelse både på telefon och dator om 3,6,9 och 12 månader. Varför så lång tid?! Därför att jag är inte klar, jag vill inte detta egentligen och då kan jag aldrig anklaga mej själv för att förhasta mej vilket jag brukar göra. Jag känner ett lugn över att jag tagit beslutet !
Under tiden ska jag kolla jobb, dyker det upp något söker jag och jobbar på mitt jobb här hemma på ledig tid. Jag ska spara varenda krona som jag får över till kontantinsats till ett litet hus.
Jag ska försöka leva i harmoni med min man och när jag blir arg, ledsen och irriterad så ska jag tänka på mitt kommande liv och då behöver jag inte vara arg, ledsen och irriterad längre. Allt är övergående. Jag äger mitt liv !!

Profile picture for user InteMera

Det låter som en utmärkt plan Anxiete! Att flytta ultimatumet till sig själv tror jag är mycket mer fruktbart än att kräva det av någon annan.

Jag gjorde detsamma för ett år sedan, gav mig själv ultimatumet att jag ger det ett år att ändras och om inte så tar jag mina egna beslut för framtiden utan honom.

Hade under tiden som du gjort upp en sparplan och förberedde i det tysta med att ordna ur skåp och packa ner sådant som kan bli bra att ha. Tittade och funderade på var och hur jag ville bo i mitt nya liv, indredde i dagdrömmar och kände första gången på länge jag hade nåt att se fram emot. När året gått och inget i större utsträckning ändrats tackade jag ja till ett eget boende när det rätta läget av en slump ramlade mig i famnen. Det är nu två månader sedan och jag har inte flyttat in på allvar där ännu, kanske jag njuter av att se mannen våndas över att inte veta var han har mig. Gör nya stället fint med nya tapeter och njuter av min tid där, så skönt och befriande att ha ett ställe att åka till med barnen när mannens drickande spårar ur. Vilket det i och för sig gör mer sällan sen jag släppte bomben om att jag skaffat en bostad men helt sluta har han nog ändå inga planer på.

Att ge sig dendär tiden tror jag kan vara bra, om läget inte är akut men man känner på sig att det inte heller är hållbart att fortsätta på samma spår som nu. Att ge sig tid till eftertanke hur man vill ha det istället återger styrka och beslutsamhet, ett återtagande av makten i ens liv.

Dethär forumet har varit en oöverträfflig hjälp i min process och en stor anledning att jag kommit såpass långt i mitt tillfrisknande från medberoendet på den trots allt rätt korta tid som ett år är.

Så dröm på Anxiete, planera och fundera, tänk till vad du vill ha av ditt liv! Du är värd all lycka i världen, så låt dig själv blomma om det är det du vill göra!

Profile picture for user Nordäng67

ett år är rejält med tid men ändå greppbart! Och också smart att väga in ekonomiska aspekter som jobb och sparpengar! Det kommer ge dig en extra trygghet! Tror som Informera att ett ultimatum som utgår från en själv är det bästa! Ett löfte till dig själv! Gör ju också att man inser att man kan ta makten över sitt eget liv!

Profile picture for user Anxiete

Det känns bra att ni tycker mitt resonemang funkar!
Det roliga i kråksången är att maken som druckit tors- igår kom imorse och sa ”nu är det stopp” Oftast fortsätter han ett par månader innan han ens tänker tanken att stoppa. Jag märker ju att han håller på att försöka förändra sej till det bättre men jag vet ju också att balansgången är på slak lina.
Istället för att börja diskutera lösningar med honom så sa jag bara -Jaha, vad skönt för dej. Blicken jag fick var både förvånad och frågande men han sa inget mer ?
Jag tror att mitt nyvunna beslut gjorde att jag kunde lämna över hans ångest där den hörde hemma, hos honom, inte hos mej !
Kram på er ?

Profile picture for user Djävulsdansen

Läser och gläds över dina kloka tankar och ditt sätt att agera ??
Bra att du erövrar makten över ditt eget liv och låter mannen ta ansvar för sitt
Jag vet hur oerhört svårt det är.. Nästan omöjligt.. All lycka önskar jag dig ❤