Står och stampar på samma ställe

220 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Kampen
Önskan

Önskar er en nykter helg. Massor med styrka och energi till dig
Kram 💕🌸

Anxiete
Tack

och detsamma till dig ! Kan vi sen få lite sol som värmer våra frusna själar så är lyckan fullständig ☀️🌺

Anxiete
Femte dagen avklarad

Min man har inte druckit sedan i onsdags ❣️Senast detta hände var i september.... Skillnaden denna gången är att det är han själv som har tagit beslutet, inte jag och inte sjukvården. Jag själv känner mej lugnare, går det så går det . Jag tänker inte ta ut vare sej glädje eller sorg i förtid, försöker tänka att det är en mening med allt som sker. Timme för timme och att ta tillvara varje minut när jag kan diskutera, skratta, älska och arbeta med min nyktre underbare kärlek

mulletant
Det låter klokt Anxiete

att du lever i nuet, gläds åt det som är bra och är realistisk inför utmaningar som säkert kommer. Ta dem då!
Jag vill ge dig lite hopp! Jag själv lever ju idag med en man som varit helt nykter snart sex år och före det nästan-nykter, i kamp med vita knogar, ett och ett halvt år. De första åren hade ändå enorm betydelse, för hans tillfrisknande och för vår relation. Det har jag beskrivit många gånger i min tråd där jag ältat och bearbetat mitt medberoende och vårt liv. Inom Alanon har jag mött en kvinna i ganska liknande situation som din - jag funderade t.o.m ett tag om det kan vara du! Men så är det inte. Hennes man har också varit nykter ett par år nu efter åratal av tungt missbruk som understötts på ett galet sätt genom hans företag som innebär affärsresor och a-relaterade presenter.
Läs och lär, om medberoende och om missbruk. Läs här och om Alanon samt böcker, det finns många. Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund är väldigt bra och Carina Bångs böcker likaså. Jag vet inte om jag redan tipsade dig om Benny Haag och Jan Johansen som skrivit självbiografiskt. Benny Andersson berättade att han slutat dricka i Skavlan för flera år sen, då var min man nynykter - jag var entusiastisk över inslaget, han ville inte se det i repris. Så var det då. Du har en lång men fin resa framför dig, främst med att hitta dig själv. Hoppas din man vill följa med och göra sin resa. Någon har skrivit att jag måste bli jag och du måste bli du innan vi kan mötas som ett genuint vi. Jag tror på det! Ha det gott i stilla veckan och Glad Påsk💛🌿 / mt

Anxiete
Ja, resan kommer

att bli lång och
som det känns nu så har jag köpt en enkel biljett , jag vill inte återvända .
Vad min man vill får han själv lista ut men jag hoppas han gillar sitt resesällskap så mycket dvs sig själv och mig,att han klarar av att inte återvända!!
Nu reser vi mot varmare tider ! Fast när jag tittar ut så har snödropparna ett litet vintertäcke om sig ... Ser fram emot påsk, en kravlös högtid där man kan vara ute och njuta . 🐣🐣

Anxiete
5 dagar fram

Och 4 bak.... Som sagt ” man ska ju vara glad och tacksam över att det bara dricks 4 öl istället för 18 ” Nä, jag är varken glad eller tacksam, jag är så in i he....e förbannad !!! Jag har ett mål, jag vet hur mitt liv ser ut om två år, med eller utan min man !!!!

Kristina 2
Hur gick det?

Jag har gått in på det här forumet igen, efter att ha "vilat" ifrån det sedan i början av december. Jag har läst din berättelse och alla kloka kommentarer. Hur går det för dig?
Jag driver ett företag med 10 anställda tillsammans med min man, utomlands. Vi är väldigt insnärjda i varandras liv och det är hopplöst svårt att bara lämna. Han har varit på behandlingshem i januari (12 stegs metoden) och kom ut därifrån med övertygelsen om att det absolut inte var något för honom och att de alla vara "idioter". Han skulle börja dricka lagom mycket... jag gav honom en chans att bevisa det, det är väldigt svårt att bara lämna allt i vår situation och efter 35 år tillsammans. Vi har en lång historia och har delat så mycket i livet, de senaste 5 åren med ett värre och värre alkoholmissbruk.

Som du säkert förstår känner jag som de flesta andra, jag vill leva med den man han är när han inte är nykter, inte fyllot som beter sig annorlunda och pinsamt och som bara gör att jag känner mig ensammare än någonsin. Det är otroligt irriterande, ledsamt och ångestfyllt att leva med någon som missbrukar alkohol dagligen och förnekar allt, som de flesta missbrukare antar jag.

Jag önskar dig verkligen allt väl och hoppas du kommer tillbaka och berättar hur det går för dig. Som alla andra säger jag; ta hand om dig själv och sätt dina gränser. Fast jag vet hur otroligt svårt det är.

Anxiete
Hej Kristina 2 !

Tack för att du tänker på mej, det värmer oerhört ❣️
Hur det går ..... fortfarande 5 steg fram och 4 steg bak... Han försöker och försöker men snavar ganska ofta över den där ölburken ....
Det positiva är att försöken blir tätare och tätare, insikten att hans kropp inte orkar börjar nog hinna ifatt honom( när fan blir gammal blir han religiös ) och att vi pratar mer. Kan jag hålla mej lugn och inte bli arg så har vi bra samtal men det är inte alltid jag lyckas.....
I lördags chockade jag nog honom! Vi hade en riktigt härlig dag ute i trädgården , jag var tvungen att åka iväg ett ärende och när jag kom hem upptäckte jag att han druckit ett antal öl . Det var ju själva f.. tänkte jag och vet inte var min hjärna for iväg.... Jag ska visa honom hur kul detta är ! Vi hade ett par flaskor vin liggande och dem drack jag upp !! Full blev jag ( vilket jag inte vet när jag var sist) och jag tror de sista årens sorg och ilska kom , allt på en gång, här hölls inte igen på något, speciellt pedagogisk var jag inte 🙄
Dagen efter var han spak ” menade du vad du sa igår” undrade han och jag kunde svara som han : Äh , det var väl inte så farligt ...... Han var mycket fundersam hela dagen och har inte druckit sen dess 😂
Jag har börjat bli väldigt tydlig med vad jag vill och inte vill med mitt liv , vi har lååång väg men jag har fortfarande tron att vi ska lyckas.....

Anxiete
Jag känner igen

allt du berättar , Kristina 2, man är så ensam i det som händer ! Jag förstår att ni är knutna hårt till varandra pga företag och boende utomlands men något jag känt har stärkt mej är när jag började jobba extra utanför vårt företag, bara en dag i veckan , jag kommer ut ur alkoholistbubblan och ser friska människor ! Så vill jag också ha det !! Kanske du kan göra något som du tycker är roligt nån dag i veckan?

Granit
Ur den beroendes perspektiv

Hej Anxiete,

Jag får en sådan klump i magen när jag läser det du skriver.
De två senaste åren är det jag som stått för drickandet. Det senaste halvåret har det varit fylla varje kväll. På helgerna i princip dygnet runt.
Jag har varit bitter över att min fru valt att inte prata med mig. Jag har varit bitter över hur hon betett sig mot mig. Jag har varit bitter över hur hon dragit sig undan. Jag har varit bitter över så jävla mycket.
Många gånger har vi pratat när jag varit nykter om att situationen är ohållbar, att ingen av oss vill ha det så här dels för vår egen skull men framförallt för barnens skull. Vi har otaliga gånger pratat om att inte ha alkohol hemma. Otaliga gånger har vi pratat om att det inte ska drickas i veckorna utan bara på fredag och / eller lördag kväll.

Men, så får jag den där känslan att allt kommer bli så mycket bättre med ”några” öl.
Paniksveper 2-4 starka starköl efter att ha parkerat bilen för att sedan gå in till familjen och mötas av glada barn som kramar pappa, för att sedan bli bitter över att min fru drar sig undan när hon ser kassen med öl.

Det gick så långt att vi inte kunde prata med varandra trots att jag var typ ”nykter”, och olika situationer som vi kan kalla min botten ledde till att jag bestämde mig för att vilja ha det som betyder något för mig i mitt liv.
26/2 slutade jag dricka. Jag höll mig lite över två veckor, sen sprack det för en kväll.
Någon vecka hit och dit nykter för att sedan köra en helvecka. Det var förra veckan.

Nu, efter 5 dagars nykterhet, ett samtal med min fru där hon berättade hur illa hon mått under den här tiden, efter att ha tagit mig in i ruljansen på beroendeenheten här i stan är jag äntligen helt motiverad.

När jag sedan läser det du skriver blir jag ännu mer motiverad att kämpa!

Tack för att du delar med dig, och hoppas du får en riktigt fin helg!

Granit
Såg nu att denna del endast

Såg nu att denna del endast var för anhöriga.
Tar självklart bort mitt svar om det inte passar här.

Anxiete
Hej Granit !

Jag tror att alla vi anhöriga blir jätteglada när någon från ”andra sidan” skriver här ! Då kan det bli ett samtal, vi kan ge varandra svar på många olika känslor som vi har
Jag blir också jätteglad att läsa att du jobbar mot alkoholhelvetet 🌼 Det är en lång fight du ger dej in i men att få behålla och uppleva din familj måste vara ”grädde på moset” nu när du bestämt dej för att leva
Min helg .... började bra, slutade väl mindre bra...

Granit
Jag kanske inte kan vara till

Jag kanske inte kan vara till någon hjälp, men jag kan dela med mig av mina erfarenheter.
Vad tråkigt att helgen inte slutade bra.

Något som jag lärt mig den hårda vägen är att det är personen själv som måste hitta viljan att förändras. Så många gånger har jag fått det ena ultimatumet efter det andra. Lika många gånger har jag gjort tvärtemot.

Kan parsamtal vara något? Där var och en får chansen att tala till punkt under kontrollerade former?

Anxiete
Parsamtal

hade nog inte fungerat, jag har svårt för att öppna mej inför andra och jag tror inte jag hade fått tala till punkt trots terapeuten.....
Han började dricka så smått i fredags och har inte slutat än. Nu ligger han i sängen o pratar med.... sej själv ??
Jag vet att jag inte ska ställa ultimatum , eller bli arg, men det brister... Jag har hållit mej lugn hela helgen men nu ikväll orkade jag inte hålla mej lugn. Vi är inte på en bra plats just nu men jag är en envis j...el, jag vill inte ge upp än !!
Det jag är mest orolig för är att jag en dag känner att känslorna tagit slut

Anxiete
Och Granit....

Glömde skriva :Du ÄR till hjälp 💐

Granit
Aha, jag förstår.

Aha, jag förstår.
Vad säger din man då?
Jag gjorde allt som oftast så att jag köpte det frun ville ha och en platta åt mig själv. Roddade om så att jag bara hade 3-4 öl med mig in. Sen gick jag till tvättstugan, ut i garaget eller nåt annat påhitt för att fylla på.
Det är ju inte ett helt hälsosamt beteende, och det gällde att smyga och smussla.
Så här i efterhand kan jag såklart skratta åt det, men när jag väl bestämde mig för att ta tag i mitt liv och mina alkoholvanor så mådde jag så fruktansvärt dåligt över det där smygandet.

Hur har det gått för dig?

Anxiete
En lugn helg 🌼

än så länge 👏🏻👏🏻 En förkyld trött make orkar inte cykla och köpa öl , tack alla baciller ! Troligtvis går vi mot en lugn period som håller ett par veckor (som bäst)
En härlig vårhelger till er alla 💐

Granit
Kanske en redig förkylning

Kanske en redig förkylning och ”påtvingad” nykterhet är precis vad han behöver för att se saker ur ett annat perspektiv?
Hoppas helgen gick så bra som du hoppades!

Anxiete
Än så länge

går det bra 👏🏻👏🏻 Jag konstaterade i morse att Valborg är en helg för 15-åringar 😉 och inget för oss ”gamlingar ” han höll med och därmed är det lugnt
Livet är ett märkligt pussel, när man fått dit 10 bitar så kan man ge sej fan på att den 11:e har hamnat i dammsugaren 😳 och man står där med sitt ofärdiga pussel. Men det är kanske det som är livet? En massa lösa bitar man får göra det bästa utav ?
En härlig Valborg till dej, hoppas ni får en härlig helg 🔥
Och du, glöm inte vilket fantastiskt jobb du gör med alkoholen !!

Granit
Vad glad jag blir att höra

Vad glad jag blir att höra det!
Ja, det är för kidsen att ränna runt och skräna. Vi gamlingar kan gott hålla oss inne och somna nyktra framför tvn. 🙂

Det är nog exakt så livet fungerar. Det är ju ett evigt pusslande med allt som ska fungera och föras. Plötsligt händer något oförutsett och man är tvungen att pussla om igen.

Tack för det! Jag kan inte påstå att det längre är en kamp. Snarare en lättnad att inte slaviskt behöva dricka för att klara dagarna.
Två veckor idag!

Ha en riktigt skön valborg ni mer!

Anxiete
Uppvaknande

Såg en dokumentär igår, LouisTheroux :Alkoholens offer , mkt sevärd ! När jag sitter och tittar så får jag en kristallklar tanke : Min man kommer aldrig att sluta dricka ! Ni vet när allting plötsligt blir otvivelaktigt och det går inte, hur gärna man än vill , att hitta ursäkter eller orsaker. Har inte sovit inatt, känner att jag är på väg någonstans, vet inte var men någon annanstans. Jag kan inte längre tro att allt löser sig med tiden för jag vet ju inte hur mycket tid vi har.... Jag skulle bli gammal och åldras med mitt livs kärlek, inte med alkoholen .... Nu gäller det att andas och hålla näsan över ytan, ge mig själv tiden att komma på hur resten av ska se ut, stanna eller gå ?

Anxiete
Snart måndag igen

Helgen har varit hyfsad , just nu mår hans kropp så dåligt så han håller igen på drickandet, blev nog inte mer än ett par öl igår. Han säger att han måste sluta dricka men det känns mer som en inövad replik än som hans sanning. I fredags hadehan sån abstinens att han grät. Vad känner jag? Vet ärligt talat inte . Det är klart det är synd om honom när han mår så dåligt men det hade jag tyckt om vem som helst... Igår såg jag en glimt av mannen jag älskar men räcker en glimt då och då ? Varför stannar jag? Jag försöker släppa kontrollen bit för bit och försöker göra egna saker utan honom men medberoendet sitter djupt !! Tack alla här för att ni finns och delar med er, det blir så mycket lättare då !

Anthraxia
Angående Louis Theroux...

...så var jag direkt chockad över att ingen av dem erbjöds Naltrexone eller Vivitrol. Visst, jag begriper att inte ens det är 100% och att man inte kan sätta all sin tilltro till mediciner - men att inte ens försöka?!
De bara tog in dem och skeppade ut dem. Upprörande, tycker jag.

Om min pojkvän äntligen vågade be om hjälp så skulle jag verkligen SLÅ (trots att det är både fel och olagligt) den läkare som INTE föreslog medicin...

Men...om din karl VILL sluta/dra ner/vad han nu vill...har han samma problem som min; att han helt enkelt inte kan erkänna för en utomstående att han HAR problem, eller? :/

Det är fasen synd om oss, allihopa...

Anxiete
Han har sökt hjälp

otaliga gånger . Två gånger varit på avgiftning i 3 dagar åt gången. Båda gångerna blivit utskriven utan några mediciner !! Det är ju så här knepigt: Kommun (soc )har ansvar för vidarebehandling efter avgiftning och samarbetet mellan kommun och landsting i vårt län verkar obefintlig .... Första gången var det bestämt att han skulle gå en 4 veckors rehab i kommunens regi . Första dagen vi kom dit, jag följde med, så fanns där inte en människa. Efter 10 minuters väntan så ringde han upp ” terapeuten” : Oj har du inte fått reda på att vi är på annan ort , 1 mil bort !! Det kan räcka för att fälla vem som ! Han gick i tre veckor , jag har aldrig sett honom så knäckt någon gång..... Sitta 8 timmar om dagen i grupp och älta sina problem ... inget som passade honom ( trolig ADHD, ej utredd) Andra gången skulle handläggaren ringa dagen efter han kom hem, hon har inte ringt ännu ,10 månader sen ......
Han har provat KBT hos två olika terapeuter, AA, osv .... Det är svårt att hitta rätt hjälp på en mindre ort, för det som funkar för en funkar kanske inte för en annan.

Anthraxia
Säg åt människan att prova

Säg åt människan att prova söka hjälp igen, följ med, och kräv Campral OCH Naltrexone.

..om du vill och orkar, alltså - jag tänker lite att för oss som inte är "den sjuka" Är det lättare att ställa den sortens krav...men du kan ju ha nått din egen botten.

Anxiete
Jag tror

att ibland triggar den medberoendes vilja och entusiasm igång mer negativt än positivt .Hade jag kunnat lösa min mans problem så hade jag gjort det men det är bara han själv som kan. Jag har varit med hos dr, jag har ringt , mailat, skrivit och sökt hjälp. Nu har jag insett att det finns bara en som kan lösa detta problemet, det är han själv! Jag kan finnas där och stötta men viljan och tänket måste komma från honom

Anthraxia
Ptja, jag baserar det mest på

Ptja, jag baserar det mest på mina egna problem; jag var tvungen att ta med min mamma till psykologen för att få medicin på den tiden då jag var sjuk - läkaren ville inte skriva ut något, och jag var för trött och trasig för att slåss. Bara steget att söka hjälp var närmast oöverstigligt för mig då. Mamma följde med och så det jag inte orkade; "vi har informerat oss, vi har försökt allt - min dotter är sjuk; ge henne medicin"

Men, som sagt, det var MIN situation. Alla är ju unika. Annars skulle det vara enkelt...

Anxiete
Du har rätt i sak

visst ska man ”ta över” när den sjuke inte orkar och det har jag gjort åtskilliga gånger. Det jag menar är att finns inte viljan där till 200 % då går det inte hur mycket jag än försöker

Granit
Hur går det för dig?

Hur går det för dig?
Det är varmt, soligt, sommaren är på väg med stormsteg. Sommaren förknippas ju så lätt med kylda alkoholhaltiga drycker.
Vad gör din man?
Hur hanterar du det?

Det var ett tag sen så jag ville bara kolla läget en smula.

Anxiete
Just nu är det lugnt

I torsdags visade jag honom ett litet radhus jag tänker gå på visning på , det ledde till en upprätning 😉 men hur länge det håller vet jag inte, tycker han känns lite slirig ikväll... Nu har vi planerat hela nästa vecka och lagt in så att han måste köra bil varje dag (har vi Ifs gjort innan utan framgång) Jag är väl inne i en svacka där jag inte riktigt orkar bry mej om vad han gör eller inte. Den farligaste känslan av alla för ett förhållande: likgiltighet
Tycker du är otrolig som orkar tänka på andra 🌸

Sidor