Vår son ramlade igår och slog sig ordentligt i munnen, så vi bestämde att min man skulle stanna hemma och gå med han till tandläkaren idag. Min man ringer idag när de är på väg från tandläkaren och säger att allt har gått bra med sonens tänder, men börjar gråta och erkänner att han håller på att bryta ihop och ber mig komma hem. Jag hör att han sluddrar och inser att han är full! Jag har alltid litat på honom och trodde aldrig att han skulle dricka mitt på dagen när han är hemma och vabbar!! Det har mig veterligen aldrig hänt att han dricker på vardagarna, men nu börjar jag undra... och jag är så rädd att tandläkaren märkte det och skickar in en orosanmälan till soc??
När jag kommer hem håller han på att bryta ihop och säger att jag har rätt i det jag sagt; han har problem med alkoholen. Han är deprimerad, han vet inte vad det är men han vill ha hjälp. Jag försöker hålla mig lugn och prata med honom och ber honom ringa vårdcentralen för att få boka tid för att prata med någon för sina psykiska besvär.. (ej endast relaterat till alkoholen)
Samtidigt sitter vår lilla son bredvid oss i köket och bygger lego när pappa gråter och får panikångest, jag är gravid och känner bara.... jag orkar inte...
Han har bokat tid i nästa vecka med vårdcentral för att få hjälp... men jag är så rädd för vad händer tills dess? Samtidigt märker ju vår son att mamma och pappa är inte som vanligt, jag vill också bara gråta och bryta ihop men kan inte för sonens skull. Och orkar liksom inte ta itu med detta nu när jag är gravid eller orkar inte behöva ta hand om min man också som gråter och vill att jag ska krama honom och finnas där för honom. Är jag för hård som säger att jag inte orkar och måste fokusera på barnen? Så mycket tankar som snurrar i huvudet nu...