"Reflektioner & sånt"

47 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
DetGårBättre
resonemanget...

Vi är alla egoister i samma form när allt kommer omkring. Den som super gör det för att den vill och man bryr sig rent praktiskt väldigt lite om sin omgivning då även om man känslomässigt kan bry sig. Den som är nykter vill ju ha sitt "drömliv" fungerande. Och är det då någon som super och man störs av det kastar man över skiten där och säger att den är så egoistisk, varför slutar den inte för "min" skull. Vi alla är mer eller mindre egoister och det är inget större fel i det. Finns det bara mat till en av oss och den andre dör så vill vi ha maten och kommer antagligen slåss för att få den också. Vi kan styra över våra egna liv. Vill jag vara tillsammans med den "fulla", "feta", "fula", "egoistiska", "lata", "fattiga" eller vad det nu kan vara. Vi väljer sådana saker för vår eget mående. Vi är inte tillsammans med någon annan för att vi vill att den ska må bra - vi är egoistiska. I den bästa av världar så är ju den vi är tillsammans med den perfekta spegelbilden av oss själva utan ett enda problem. Nu ser det sällan ut så och det är enkelt att det blir en ytterlighet där den ena super och ev gör av med familjens pengar och hela karusellen som alkoholen kan ställa till med. Men bryt ner det så kommer ni alla se att det kan handla om jobb, var man bor, hur ungarna ska uppfostras etc. Allt detta måste ju stämma överens annars får den ena "ge sig" och då är vi på samma ruta att det är egoistiskt av den ena att bestämma. Valfriheten har vi dock alla och trivs vi inte med partnern så bryter vi och blir singlar istället - vilket alkoholisten i det här fallet kommer se som egoistiskt att du inte stannade kvar när denne behövde närhet och sympatier etc. Det är inget fel att vara egoistisk i flera fall. Vi alla önskar vi kunde styra vår omgivning men det kan vi inte och då finner vi oss i den eller byter vi omgivning!

DetGårBättre
Ett tillägg...

Många menar ju t ex att det mest egoistiska är att ta livet av sig. Vänd på det istället - är det inte mer egoistiskt av dig att bestämma att en annan människa måste leva för din skulle om den andre inte ens vill leva? Fundera lite på det utan att ha en förutbestämd åsikt och sen argumentera in absurdum för att det du redan tycker är det korrekta. Vänd på saker... se andra nyanser!

Dionysa
Vad är då "egoism"?

Ja, det där med "egoism", respektive "altruism" och den ev skillnaden mellan dessa till synes motsatta ståndpunkter, är rätt fascinerande paradoxal; det har jag länge tyckt. Jag tror, och känner, att den största gåva jag kan få är när jag får ge någon annan – en gåva! Som Bibeln säger: "salig är den som ger..."
Hoppas du får ut något av det här samtalet "DetGårBättre"!

DetGårBättre
Dionysa

Du ville att jag skulle utveckla mitt resonemang men när jag nu gjorde det svarade du med att leka struts som skulle ta hand om äggen och stoppade huvudet i sanden. Det känns ju lite oseriöst från din sida i dessa fallen. Du ber mig lägga tid på ett utvecklande resonemang men ger mig i stort fingret efteråt. Det är väl egoistiskt. Lite respekt i att svara på det jag nu utvecklade är väl det minsta _jag_ kan begära?

Dionysa
Fruktbart?

"....är det inte mer egoistiskt av dig att bestämma att en annan människa måste leva för din skulle om den andre inte ens vill leva? Fundera lite på det utan att ha en förutbestämd åsikt och sen argumentera in absurdum för att det du redan tycker är det korrekta." säger du "DetGår..."

_??! Vem pratar du med nu? Jag har aldrig diskuterat människors rätt att ta sitt liv med dig, eller i det här forumet! Inte heller påstått att någon bör leva för min skull (Om jag varit ett litet barn hade jag förstås kunnat hävda det åt min förälder.)

Ditt resonemang om den egoistiske? missbrukaren, känner jag heller inte igen. Inte att jag strävar efter det "perfekta drömlivet", vad det nu skulle vara...!
Varje människa äger naturligtvis sitt eget liv och bör ta ansvar för det så gott hen kan. Samtidigt slutar min frihet där den andre människans frihet börjar.
Så trist att du uppfattar mig som oseriös, att jag "ger fingret" åt dig!, etc, etc. Du har ju rätt till dina egna känslor och tankar, men jag ifrågasätter det fruktbara i att du fortsätter dela dem på det här forumet, och fr.a. min tråd.

Rosette
Hej på er Dionysa och DetGårBättre! och ni andra såklart!

Ni har en väldigt intressant diskussion här i tråden som jag tror många kan känna igen sig i från bådas perspektiv.
Dionysa du beskriver tydligt hur det är för dig i er situation, där mycket av din tid och energi går åt till oro och ängslan över din partners sätt att dricka och beteendena knutna till drickandet. Även en önskan om att han ska må bra, vara lycklig och ta tag i sitt alkoholbeteende så som du själv har gjort. Du jobbar med att hitta sätt att hantera situationen på där du och din partner gör olika val gällande alkoholen, att skriva här i forumet är ett sätt för dig att reflektera och få stöd från andra. Att få en kommentar på att det är egoism att vilja att den andre ska ta hand om sina alkoholvanor kan kanske kännas lite svårt att veta hur man ska ta emot om jag förstår dig rätt.

För dig DetGårBättre är du här för att du själv jobbar med dina alkoholvanor, du berättar vad som hjälper dig, hur det går och du stöttar andra på ett fint sätt. Här i tråden ville du vända på ett perspektiv och lyfta hur det också kan vara. Man kan se det från en sida där alla människor vill sitt eget bästa och ser till sitt eget behov och handlar därefter. Du blev ombedd att skriva lite utvecklande och gjorde det och kände inte att du fick det svar du väntat. Såklart om man skriver väldigt långt och genomtänkt att det kan kännas som att man vill få lite reflektioner tillbaka, ibland känns de inte tillräckliga. Kanske kan man ta det personligt då, Jag vet ju inte hur det var för dig men uppfattade att du gärna hade fått ett längre svar.

Så som vi ser det från admin är det rätt vanligt att se detta från dessa båda perspektiv. En person som jobbar med att ändra sina alkoholvanor kan ju ha behov av att bli litad på, att känna att man själv får välja och ta steg när det känns rätt. Utan andras inverkan och försök till påverkan, medans andra personer är väldigt hjälpta av sina närstående och det kan kännas avgörande. Samtidigt som det kan vara så tufft för de som är nära av flera anledningar, när gör man tillräckligt, när gör man för mycket, varför sker ingen förändring. Kanske en ständig oro över någons hälsa med mera. Att vilja väl men inte veta hur.

Sammanfattningsvis då.. vi tänker att det är bra att det är variation på formuleringar och perspektiv i forumet, för så är det i verkligheten också. Ibland kan det nog vara lätt hänt man uttrycker sig så någon tar illa vid sig och alla är ju här för att man jobbat med något som kanske kan väcka starka känslor på flera sätt.

Vill väl bara säga att fortsätt gärna tycka olika och diskutera när det känns viktigt, på ett sätt så man kan lära sig från varandra. Det är vår önskan.

Ta hand om er och ha en fin helg!
Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dionysa
.

.

Dionysa
Så bra att du, Rosetts, gick in och medlade lite!

Det är inte alltid lätt att förstå och bli förstådd, som bekant. Nu kom det ju också upp klassiska stora svåra frågor som det inte finns några definitiva svar på, förstås... Vi får fortätta grubbla och göra våra egna val som vi tar ansvar för som de förhoppningsvis vuxna människor vi är.

Dionysa
Så bra att du, Rosettes, gick in och medlade lite!

Det är inte alltid lätt att förstå och bli förstådd, som bekant. Nu kom det ju också upp klassiska stora svåra frågor som det inte finns några definitiva svar på, förstås... Vi får fortätta grubbla och göra våra egna val som vi tar ansvar för som de förhoppningsvis vuxna människor vi är.

Dionysa
.

.

Dionysa
Allt till sin spets

Mitt drickande har minimerats sedan länge. När jag är hemma dricker jag ingenting tillsammans med min man. Han har länge fortsatt köpa dubbel ranson, för att jag ska kunna dricka också! Han vill väl ha sällskap, inte känna sig utpekad. Dessutom skapar det en viss kontroll; han vet vad a gör med mig, jag blir lättadminstrerad och medskyldig.
Så småningom har han fattat att jag inte dras med i det spelet; jag förblir nykter och han har så småningom dragit ned på sitt drickande; ses sällan full!

Häromkvällen tyckte jag situationen var så pass stabil att jag lugnt kunde ta ett par glas till maten. Vad jag inte visste var att han hade sitt lager kvar... och då genast satt igång ett våldsamt skåpsupande! Jag förstod först inte att han var full när han började bete sig otrevligt mot mig. Han verkade inte full, mera elak och galen. Jag både ilsknade till och blev rädd, trodde han verkligen! börjat bli galen. Bråk kom igång och han flög på mig för att uppenbarligen skada mig. Det hade ldrigt hänt förr; detta att han verkligen ville skada mig! Bl.a. bröt han sönder ett finger på mig och jag insåg att fler kroppsdelar skulle kunna ryka. Jag ringde därför 112 och polisen som kom snabbt till platsen förde honom till missbrukarenheten på ett sjukhus. De blickar han gav mig när poliserna ledde ut honom var inte goda! Han fick stanna över natten och morgonen därefter försökte jag reda ut vad som hänt. På något sätt ville han se det som om det var mitt fel... alltsammans...! Som vanligt.
Jag gick till vc för att bli omplåstrad och fick allt tänkbar hjälp och uppställning där. Dom förstod det allvarliga i situationen. Tipsade om kvinnojouren och att jag kunde få tid hos psykolog.
Jag lyckades även snabbt få en tid hos familjerådgivningen som vi varit hos tidigare, där vi träffade en ny, synnerligen kompetent rådgivare som vi bägge kände oss trygga med. Kanske kan vi den här gången kunna gå till botten med problemen! Vi jobbar på, och jag återkommer gärna och beskriver hur jag ser på det som händer.

Nordäng67
Fy va hemskt...

låter som du lever med en riktigt farlig man Dionysa! Var väldigt rädd om både kropp och själ! Man skall inte råda andra men lämna låter som det enda för dig att göra! Det första slaget är sällan eller aldrig det sista!

Anthraxia
Böjd att hålla med :/

Böjd att hålla med :/
Valet ligger alltid hos den utsatta, men jag hoppas verkligen att jag kommer lämna om "min" börjar slåss.
Det är i alla fall inte upp till mig, men det där är inget du ska behöva stå ut med. Vi "medberoende" verkar utsätta oss själva för tillräckligt med skit som det är, utan att dessutom bli behandlade som slagpåsar...

Adde
Usch.....

har bara en sak att säga : Lämna !!

Det har en tendens att öka !!!

Dionysa
Tja,... en gång är ingen gång

Tja,... en gång är ingen gång...? Han brukar inte vara våldsam, å andra sidan har han ju ingen kontakt med sitt känsloliv. Autist?
Frågan kvarstår ju för mig; varför har jag valt en sådan man? Upprepningstvång?

Nordäng67
Ja mycket...

bättre att fundera över sig själv...den enda personen man kan förändra och styra över! Fast håller inte med om ”en gång är ingen gång”! Gäller inte för våld tycker jag! Det ska man bara inte ta och inte ursäkta!

Sidor