Vad göra?

30 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
mio14
Vad göra?

Vet knappt vad jag ska ta mig till. Allt känns så hopplöst,falskt,som om man lever i en låtsastillvaro. Håller skenet uppe mot grannar,vänner,försöker vara stark. Vi har 2 mindre barn. Han drack för mycket redan när vi träffades o några av hans barndomsvänner tog tidigt upp oron inför hans drickande. Åkte han på jobbresa kom han hem dyngrak,var vi på fester blev han ofta dyngrak. När barnen kom tätt,var jag så inne i min mammabubbla att jag nog inte tänkte klart. Men tyckte stundtals det var bättre med hans drickande. Det här sista året har det gått utför,särskilt de senaste halvåret. Han har varit hemma från jobbet ibland och supit,fast barnen varit med. Han lovar dem saker att köpa( för att dämpa sitt dåliga samvete),han har blivit mer grälsjuk,har kort stubin,går o ser sammanbiten ut. Det känns som han är deprimerad,han ler nästan aldrig,visar inte något,känns likgiltig. Han går upp varje morgon tidigt o jag hör honom kräkas i badrummet. När vi var utomlands nyligen kräktes han rätt ut på hotelgolvet 3 gånger,genomskinlig vätska,sedan fortsätter han dricka,sveper en hel flaska vin på morgonen. Jag har skällt,hotat lämna,försökt nå honom,han sa han ska sluta häromdagen. Jag frågade om han verkligen klarar det utan hjälp. Ja,sa han, jag har inte så stora problem. Flaskor hittar jag gömda sedan 1 år tillbaka. Att han som igår ,är påverkad med barnen o grannbarnen närvarande,o tror att det inte märks han druckit whisky sedan morgonen,då har det väl gått långt. Jag har pratat med min förälder,hen säger han behöver hjälp. Svärföräldrarna har jag inte velat dra in pågrund av att min svärmor har en så svår personlighet ,sjukligt kontrollbehov ,pedant, lyssnar inte på någon o känns ärligt talat inte riktigt psykiskt stabil. Hon o svärfar har fostrat min man o hans syskon hårt o inte känslosamt. Jag får för mig att uppväxten kan ha med hans ångest o flykt in i missbruk? När jag inte känner förtroende för dem har jag inte sagt något,det kanske är fel tänkt av mig. Hans syskon talade jag med förra sommaren o även maken var med. Jag drog in hans bror för jag var så förtvivlad över makens grälande,elaka ord mm. Men det ledde ingen vart ändå. När vi träffades första gången reagerade jag på hans ibland känslokalla sätt,verkade så egoistisk ibland osv. Det har blivit värre,känns sista tiden att han är helt självupptagen o svänger väldigt i humöret. Säger oftast barnen är så jobbiga o brusar lätt upp,men gosar också mycket med dem o är snäll. Han har 2 olika personligheter som nykter/onykter. Hans grälsjuka sida,då han oftast även pratar illa om andra,kommer när han druckit. När jag tänker efter känns det som spriten förstört hans hjärna. Bjudna till hans föräldrar nästa vecka,släktträff,vill inte åka o spela teater igen,är bara så trött o vet inte vad jag ska göra.

Mittendaliv
Välkommen!

Vad bra att du har hittat hit! Även om anledningen till att vi är här givetvis inte är så kul. Känslan av att inte vara ensam som forumet ger har hjälpt mig mycket. Fortsätt skriva och läsa andras trådar. Livet med en alkoholist ser väldigt lika ut för oss trots våra olika liv.
Det är som du säger- spriten förstör hjärnan. Känner igen känslan av att leva med två olika personer, den nyktra fungerande mannen och det elaka fyllot. Jag tycker inte du ska åka och spela teater mer.. Börja göra det du mår bra av. Se till att du får hjälp och inte är ensam i detta. Ingen kan få den som dricker att sluta dricka om han/hon själv inte vill. Därför bäst att hålla fokus på sig själv och det liv du vill ha.

mio14
Hjälp!!!

Tack för svaret,blev jätteglad! Det är skönt att veta att man inte är ensam,även om det förstås är jättejobbigt läsa också. Känner mig rädd o illamående just nu. Maken lovade att sluta dricka fr.o.m. Idag. Jan var helt bestämd att han klarar det själv. Idag skulle han bygga ett staket med en kompis . Han kom inrusandes illröd i ansiktet o sprang rätt in o kräktes på toaletten. Han klarade inte hjälpa sin kompis bygga. Nu lägger han i sängen med en hink bredvid sig. Fått en kopp te av mig. Jag sa du måste till doktorn,ska jag köra dig. -Nej,sa han,jag vill bara vila! Förstår du nu,sa jag . Sluta,sa han,jag vill vara ifred,jag förstår. Nu undrar jag,han har ju kräkts nu varje dag i flera månader ,o sedan druckit vin,sprit,öl efteråt!! Vad är dessa kräkningar ? Klarar han att sluta utan att gå till doktorn? Husläkare känns ju inte så bra ,vart kan man vända sig? Finns det någon som klarat sluta dricka utan hjälp??
Usch vad alkohol skadar! Idag rensade jag bort all alkohol,slängde allt jag hittade! Jag är så orolig nu.

aeromagnus
Giftet går ur

Detta är klassiska symtom på alkoholförgiftning (inget dödligt bara jobbigt). Alkoholen går ur kroppen, abdtinens kommer, man mår illa, svettningar, delirium kan man få. Vatten i massor, vätskeersättning. Jag drack söt dricka flr att lindra abdtinensen. Din man kan behöva hjälp med avgiftningen, få lindrande medicin som stesolid. 3 första dagarna är värst. Du är snäll som finns där men både du och din man måste få stöd av kunniga inom alkoholmissbruk. AA och alanon kanske? Meficin så man inte kan dricka? Om han cerkligen vill sluta så stötta men döm inte. Det sista är svårt eftersom man är ledsen, sårad och mår dåligt.

mio14
Tack för svaret! Idag blev

Tack för svaret! Idag blev han ännu sämre än igår,han började kräkas blod (brunt)rätt ut i handfatet o blodklumpar kom ut. Han var rädd,jag livrädd,barnen såg på. Jag körde fort till akuten,de tog in honom direkt,bår,dropp,spruta mm. Så nu är han inlagd. Läkaren frågade rakt ut-hur länge har du missbrukat alkohol. Han sa i somras,fast det är många år. Nu väntar jag oroligt på telefonsamtal från honom o resultat från alla prover de tog. Imorgon ska de ner med kikare i magen. Hjälp vad orolig jag är,men skönt han får hjälp!

mio14
Snälla ge mig Tips!!!!

Nu ligger han inne som sagt var,hoppas det går bra o inte är blödande magsår eller något livshotande .
Jag skulle bli så tacksam över tips om vad jag ska säga till vänner ,nu när jag ställer in fester mm. När de frågar om honom,ska jag säga han har druckit för mycket o är dålig,eller ska jag säga han har fått magproblem eller ska jag säga att han får berätta? Han verkar skämmas lite,o igårkväll undrade han om han kommer bli av med körkortet han var också orolig för att sjukhuset ska meddela soc.? Jag sa att vägverket vet väl inget om honom. Att de samverkar polis,soc,landsting,polis om man blir tagen för rattfylla! Eller? Det har ju inte han blivit. Jag bad honom vara ärlig mot läkarna,då sa han att han skulle mörka lite,så han inte hamnar hos soc. Han är väl rädd det ska komma fram till jobb mm? Vad tror ni? Vad ska jag säga? Hur ska jag bete mig nu? Hur går vi vidare,han får ju kortsiktig behandling nu,sa läkaren,att stoppa blödningen. Igår sa han nu får jag nog vänta 6 mån innan jag tar ett glas vin. -Att du ens kan tänka på alkohol när du ligger med dropp,svårt sjuk ,sa jag . Men jag fattar,suget finns ju alltid där?

mio14
Vad händer nu?

Maken hade tur som kom till sjukhuset . Det blev ju ärligt talat avgiftning i 4 dagar,med masa kontroller,förebyggande medicin o remiss skickad till beroendecentum. Han säger han har slutat dricka nu. Han har talat med vänner ,jobb,släkt o berättat han är sjuk,beroende . Så nu har vi det lugnt hemma,väntar på att han ska få komma till beroende centrum. Proverna såg bra ut,fast det syntes att levern var skadad. Läkaren sa den läker, men börjar han dricka igen,kan han få skrumplever o dö,det sa läkaren till honom också . Tror ni han klarar lägga av utan tex antabus,måste alla med alkoholproblem äta det? Läkaren anmälde det hela till soc.,vilket kändes jättejobbigt. Det gick jättebra,en trevlig soc.sekreterare ringde mig för att höra vad som hänt. Jag berättade han söker hjälp nu,o remiss skickad samt att jan berättar nu för många om att han blev sjuk o inte dricker. Vad bra,sa soc. Jag berättade att barnen mår bra osv. Skönt ha det avklarat,en tung sten föll från mig ,blev så orolig att de skulle dra in barnen . Nu får vi ta en dag i sänder ,är rädd för återfall ,speciellt när jag läser det är så vanligt! Men jag måste ju tänka positivt för att orka,men jag är beredd på att det kommet ta lång tid.

aeromagnus
Nu har ni tagit ett stort steg

Att känna sig besegrad är det bästa som kan hända. Jag hoppas han verkligen menar det. Jag gjorde samma sak men jag var inte ärlig mot mig själv. Jag skulle inråda till antabus. Då behöver ni inte tänka på återfall och ni kan bygga på att bli ren, få stöd och hjälp. Aa är en bra start. Soc kollar om man är en stabil familj och då läggs utredningen ner eller rättsre sagt den startar aldrig. Det är din förtjänst som är nykter och välfungerande. Jag hoppas att ni rullat in på den rätta vägen.

mio14
Hoppas!

Tack aeromagnus för ditt svar! Jag hoppas också han menar det. Men det här är ju första gången något allvarligt hänt,varningsklocka hoppas jag. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag är helt övertygad,det gnager lite i min mage av oro... Han är inte på bra humör ,fräste åt både mig o barnen idag,sur o lättirriterad. Men det är väl bara att vänta in beroendecentum osv. Jag vet inte om han har tillräcklig insikt än. Han verkar inte så förändrad just nu,i humör mm. Visar inte direkt ånger eller försöker anstränga sig(precis som innan). Fast det har ju inte gått någon tid egentligen,1 vecka,så terapi/samtal kanske hjälper . Han verkar nedåt,o det var han ju när han drack också . Jag undrar om han är deprimerad,för de symtomen är ju ganska likt alkoholberoende med ångest,initiativlös,skrattar inte,kritisk mot andra mm. Är nyfiken på aa,är det bra? Det är ingen risk man börjar dricka igen och får höra mycket om andras återfall? Det här är så nytt allting,men antabus borde väl beroendemottagningen kunna hjälpa honom med?

mulletant
Grattis

till den goda intentionen att bli nykter! Kan intyga att det är en tuff match att tillfriskna från både beroende och medberoende. Min man var nykter med s.k vita knogar över ett år innan han efter ett återfall tog till sig den verkliga insikten att han behövde hjälp och örjade gå på AA. Det är ändå din mans sak att bli nykter och du behöver jobba med att bli fri från medberoende, gå gärna till Alanon! Jag brukar också tipsa om Carina Bångs blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/ som varit till stor hjälp för mig. Fortsätt skriva här!
Kram! / mt

Äppelknyte
Blir så ledsen att höra din

Blir så ledsen att höra din förtvivlan. Vet hur det känns!

Du får gärna läsa min tråd för min historia, men min man går på antabus nu. Jag vet inte om det kommer att hålla för alltid, så den där gnagande oron finns ändå, men han ska i alla fall inte kunna dricka på det. Kanske vore nåt för din man med.

Skickar dig lite styrka och hoppas att ni får det bättre nu.

Kram

aeromagnus
Lider med dig

Jag lider med dig och känner skuld eftersom jag gjort samma sak mot min fru. Jag tog mig i kragen. Tror du din man kan göra det? Ge honom en chans att reda ut det han kan lyckas.

Segra
Tur i oturen

Hej!

Jag är också ihop med en man som dricker för mycket och jag började skriva här för en vecka sen. Det har hjälpt mig massor!!

Förstår precis vad du går igenom och kan trots att det är förfärligt, det som hänt, ändå känna att det var tur att din man fick sånna kraftiga symptom på sitt missbruk. För han hade inget att välja på, än att åka in till sjukhuset....

Min sambo kommer förmodligen aldrig hamna på sjukhus pga sitt missbruk för han verkar vara gjord av stål..... I vårt förhållande är det snarare jag som kommer hamna på sjukhus om jag inte tar mig loss från honom pga att han blir våldsam när han dricker.....

Jag håller alla tummar för att din man nu fått ett riktigt uppvaknande och verkligen tar all hjälp han kan få och att du tar hand om dig på allra bästa sätt!!

Tillsammans kan vi

Segra❤️

mio14
Lurad

Man ska nog alltid lita på magkänslan.. Förra veckan var han konstig på kvällen,satt med simmig blick,svårt få kontakt med,somnade 19.30 före barnet han sövde. Jag sa du har druckit,nej sa han. Nästa dag skickade jag sms o skrev,ljug inte,jag såg du var påverkad igår. Jan svarade ,jag var trött,är du aldrig trött? Häromkvällen skulle han åka o handla,tiden gick o jag sövde barnen. När han kom hem satt han o såg konstig ut i soffan. Han sa det hänt något . Han berättade han hade druckit lite förra veckan,och 4 öl idag efter jobbet på en pizzeria. När han åkte o handlade åkte han fast i poliskontroll. Han kom hem utan bil. Han låg på gränsen, sa han. Till att bli av med körkortet en period 0,13. Han grät o sa förlåt,älskar dig. Det ska inte hända igen. Jag sa du måste få hjälp,antabus,samtal, han sa ja. Men han sa en konstig sak. Jag drack ju så lite?? Så tydligen hjälpte inte sjukhusvistelse med blodiga kräkningar ,dropp mm. ? Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Känner mig arg! Sa jag är trött på allt idag. Jag tycker han borde anstränga sig mer,visa någon ånger ,insikt , men det är väl önsketänkande . Vi glider merbo mer isär . Jag sover i ett annat rum. Han ser på tv,o bryr sig som vanligt inte om mig,vad jag vill se osv. Hur jag mår bryr han sig inte heller om. Jag vill känna att jag kan träffa vänner,göra roliga saker . Hemma lever jag för våra underbara barn ,de ger mig kärlek o styrka att stå ut. Det är som att leva med en zombie,o jag märker ingen större skillnad nu eller innan när han drack. Humöret är illa,ler sällan,kort stubin eller bara likgiltig. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig,men det tär på mig att gå o känna mig arg o frustrerad oftast. Mitt barn sa idag,ni bråkar jämt. Han klagar på småsaker hela tiden,hur jag sköter saker,sen försvarar jag mig,o tonerna låter olustiga mellan oss. Så kan man ju inte ha det!

aeromagnus
Jag var likadan

Känner igen mig i din mans havanden. Har dock aldrig åkt fast för rattfylla men blivit lobad 2 gånger, den sista gav mug en redig spark i röven. Jag tog tag i situationen och går på behandling, aa antabus bloggar. Jag ville sluta dricka, sluta att såra min familj. Vi som dricker är fast i sjukdomen och kan inte tänka logiskt. Din kille är missbrukare och måste inse det själv. Tyvärr kan inte du påverka honom att ta ett beslut själv det måste komma från han själv. Om du orkar och kan fullfölja så borde du ställa ultimatum. Mig eller flaskan? Vet hans arbetsgivare om att han dricker? Man lan få bra hjälp via sin arbetsgivare. Följ med honom till ett aa möte. Tycker verkligen synd om dig och ger dig en drös med styrkekramar från en alkoholist som kommit till insikt.

mio14
Hur förhålla sig?

Tack aeromagnus för ditt svar. Det är så skönt att höra från någon som förstår,som varit i samma sits. Jag tycker ändå det är så svårt att hantera honom. Under senaste året så har han druckit massor och jag har ju också druckit,och även dumt nog handlat alkohol till honom ,typisk medberoende som inte 'fattat '.Men skillnaden är ju att även om jag också drack,så tyckte jag det var gott till maten med 1glas vin,eller 2,medans han alltid drack minst 1,5 flaska. Nu vänder han det också mot mig. -du är oxå alkis,har du kollat din lever,du drack ju 1 flaska varje kväll,säger han,och det är inte sant . Jag är inte beroende o har druckit 2 glas vin de sista 2 mån. Men det är så olustigt med alla påhopp ,det ingår kanske i hans försvar?
Han kontrollerar mig,jag fick ställa in en rolig fest efter hans sjukhusvistelse ,du ska väl inte dit o dricka ,sa han. Prstade med en vän som har en narkoman som bror. Hon sa att självklart ska jag kunna gå o träffa vänner,äta middag,ta ett glas vin. Jag skulle ju inte göra det hemma. Vad tycker du om det,aeromagnus?Hur gjorde ni hemma? Har ni hittat tillbaka till varandra efter du kom till insikt o sökt hjälp? Är det fel av mig vara sur o dra mig undan nu? Jag kan inte göra annat känns det som efter polishändelsen. Det otäcka är att hade inte polisen kommit mm. Då hade ju han aldrig berättat om sina återfall utan fortsatt smygsupit? Så nu är det väl bara o vänta på att han får komma till beroende mottagningen,få antabus,samtal hoppas jag . Stör mig på att han verkar så insiktslös. Verkar som han är oberörd inför allt?

aeromagnus
Ojojoj

Vi har det bra jag och min fru nu. Din man vill ha något att skylla på för att dricka. Skyller på dig att du dricker. Vill ge dig dåligt samvete genom att vara sarkastisk och elak. Klassiskt tyvärr. Innan ni kan ta tag i varandra måste han ha hjälp. Bli nykter och få bort abstinensen. Dricker han varje dag? Du har hamnat i ett medberoende som du också måste få hjälp med.

mio14
Svårt...

Han säger han bara haft 2 återfall sen han låg på sjukhus för ca 1,5 mån sedan. Han missade ett besök på beroendemottagningen,ska dit snart. Säger han ska ta antabus. Hans arbetsgivare vet inget. Bara 2 på jobbet.
Det jag undrar över,är, om den ene är alkoholist ,blir dennes partner också vanligtvis nykterist? Klarar man som alkoholist av att ens partner tar ett glas vin,eller är det helt fel. Jag känner nu att jag inte kan gå på resturang med en vän,o ta ett glas vin. Han vill inte det ? Jag vet att jag också behöver hjälp som medberoende.har bara inte orkar ta tag i allt pga stress,barn,jobb isv. Men mår bra över denna underbara sajt där man både kan läsa,få insikt,skriva,få råd,så skönt.

LenaNyman
Som det ser ut för oss...

... så har min sambo dragit ner rejält på drickandet, men i och för sig drack han måttligt redan innan. Just nu, precis när jag börjat ta min nykterhet på allvar, så skulle jag nog inte vilja att han drack hemma i vart fall. Men om han går ut med vänner och tar ett glas - nej, det spelar ingen roll.

Jag hoppas så för din skull att du hittar vägen fram, Mio. Du har redan börjat gå. Hoppfullt. :)

En varm hälsning från mig till dig.

/LenaNyman

Stigsdotter
När jag slutade med alkohol...

...ville jag inte ha alkohol hemma. Vi hade ett stort barskåp och svärföräldrarna kom och hämtade alla flaskor och tog dem med hem till sig. Att min man gick ut och tog sig ett glas var OK men jag ville inte ha det hemma. Vid några tillfällen hade vi folk hemma och bjöd på vin till mat men det var jobbigt. Idag när jag inte druckit på över 1 ½ år har jag inga problem med att andra dricker (vi är numera skiljda så barskåpet slipper jag ;-) Som svar på din fråga: nej partnern behöver inte bli nykterist men jag tror det är vettigt att inte ha någon alkohol i huset!

mio14
Tack

Tack LenaNyman i Stigsdotter,aeromagnus för era kloka svar. Har absolut inte tänkt ha någon alkohol hemma,är inte heller redo för middagar hemma med vänner ,maken o alkohol. Döremot tänkte jag ha middag med alkoholfritt vin ,öl med vänner som vet vi inte dricker . Jag uttryckte mig nog luddigt förut,men det son känns konstigt (fel),är att inte maken ens vill jag tar ett glas vin med en vän utanför hemmet? Idag har han iallafall äntligen träffat en läkare o ska käka antabus i 6 mån. Känns bra! Kram till er!

marlins
Är tillsammans med en alkoholist!

Mitt liv förändrades helt en dag i oktober. Då jag träffade min stora kärlek. Jag var nyskild sedan 1 ett halv år och han var separerad sedan många år. Vi hade kännt varandra i många år, men ingen av oss skulle kunna tänka att vi skulle falla för varandra. Men det gjorde vi. Kvällen när vi träffades var magisk och jag kände mig som världens lyckligaste och stoltaste kvinna. Allt var i ett lyckorus och vi pratade och pratede....och någonstans där berättade han att han var alkoholist....jag hörde men trodde att han skojade.........
Vi fortsatte att ha kontakt, jag var nykär och galen av lycka, vågade att se på framtiden och känna kärlek. Vi träffades igen på ett stort omtyckt ställe......han fixade resan...med lite gott att dricka....anande ingenting...förutom hans burdusa sätt ( jag är en väldigt lugn och eftertänksam människa) .....under vistelsen så märkte jag att han smyggsöp..jag sa inget utan han sa det själv....
Det är en del av mitt förhållande....Han erkänner vill ha hjälp, mår kass, alla är dåliga, tycker synd om sig själv, men ljuger aldrig för mig!!! Utan nästan tvärt om....han berättar att han mår dåligt och verkligen vill ha hjälp. Han har sökt och fått hjälp under åren som han har supit, men inget har hjälp va ska jag gör????? vart söker han hjälp??? Det är akut!!!!

flygcert
Mio14?

Vad hände sedan?
Håller tummarna för dig...

flygcert
Marlins!

Välkommen hit!
Start gärna en egen tråd så får du "din historia" samlad på ett ställe, det är ofta bra att kunna gå in och läsa emellanåt för att se sin historia!

Jag har inte så många kloka råd annat än det allra viktigaste rådet - sök hjälp till dig själv först: du håller på att gå in i ett medberoende där du förmodligen kommer att ta ansvar för om han dricker, hur du ska vara och göra för att han inte ska dricka osv. Genom att tex gå till AlAnon, för anhöriga och närstående till alkoholister, kan du få stöd att hitta vägar att du ska må bra och det kan även ge honom hjälp!

Kram

Björken
Att säga stopp i tid

Nu har jag läst flera inlägg och tankar från många av er här på forumet kring medberoende, vilket är väldigt intressant och insikterna ökar jättemycket. Jag befinner mig i fasen att jag tagit mig hit precis, antagligen för att jag någonstans insett att det finns ett problem som inte går att bortse ifrån även om jag inte vet om det är tillräckligt för att ta upp. Jag bor med mina två barn och min sambo(inte mamma till barnen). Min sambo är helt fantastisk med barnen och väldigt omtänksam, hon älskar mig och gör massor för mig. Men… jag märkte efter några månader in i vår relation att hon hade väldigt svårt att hålla sig på en lagom nivå med alkoholen, det blev lätt att glas på glas rann ner utan någon större hejd. Jag visste också att hennes pappa är alkoholist( Nykter sådan till största del) och att hon gått mycket på möten i form av AlAnon, att det här var tufft ämne för henne. Hur som helst har jag vid ett antal tillfällen påpekat att hon dricker väldigt mycket och en gång påpekade jag att det kanske var onödigt i tanke på hennes pappa. Att det kanske är lätt att hamna i samma beroende. Den gången blev hon väldigt arg och tyckte jag var otroligt okunnig och okänsligt eftersom att det här var en så himla tuff sak för henne och att hon gått på så många möten för bli kvitt skuldkänslorna. Jag kände mig jättedum. Nästan varje gång jag påpekat det här med intaget av alkohol har hon blivit väldigt uppriven och ibland riktigt arg vilket fått mig att känna skuld. Jag inser att sådana diskussioner inte går att ha vid intag av alkohol så jag försöker nu prata om det i nyktert tillstånd. Hon är till viss del insiktsfull med att hon har svårt med ”lagom”, både när det gäller mat och dryck(hon har även svårt att bibehålla vikten och går upp o ner genom dieter) och vi pratar mycket om det här. Jag försöker ge råd, försöker stötta så hon klarar av det. Men så fort det slinker ner ett glas vin så kan det rinna iväg på båda fronter, först många glas och sedan äta när ”fyllehunger” slår till. Jag har sett det många gånger och påpekat mönstret. Hon skäms och får mig att skämmas för att jag får henne att må dåligt och ha ångest. Jag mår som sämst när hon dricker och jag märker att hon är påverkad, att hon är överdrivet glad, sprallig eller ibland sluddrar lite när mina barn är närvarande. För jag tänker, om jag märker av det så måste mina barn också reagera på det, en personlighetsförändring går inte barn förbi. Jag har många gånger funderat över om det beror på om jag är extra känslig för när personer jag känner får en personlighetsförändring, för det har funnits där långt tillbaka. Jag blir lätt illa berörd och mår dåligt av att någon jag känner visar en sida som jag inte förstår eller har kontroll över(vilket oftast sker med droger av olika slag). Det här har jag berättat för min sambo. Och hon tycker väl att det delvis har att göra med min egen KBT, att jag måste särskilja på mina känslor och vad som är sant.
Ok, det var lite om känslorna jag har men jag tror jag bara behöver få veta om mina tankar är rätt. Om en person kan dricka en flaska vin 4-5 dagar i veckan under perioder, på ett ohämmat sätt utan att det är onormalt. De gånger hon inte dricker är när hon går på shake- diet, då är det noll av allt istället. Antar att dessa perioder gör mig mer tolerant och glömmer, men så fort hon slutar med dieten kommer vinet fram igen och mängder av förslag om vin till maten, gå ut och unna sig nåt på restaurang mm. Jag är rädd för att jag inte vågar lyssna på signalerna och att de kommer i olika omgångar så att jag tolererar hennes beteende för länge för att kunna inse att det gått för långt. Vi har pratat om att skaffa ett gemensamt barn, gifta oss mm men jag tvekar just pga att jag inte vet om jag kan lita på henne. Jag har skilt mig en gång och vill inte göra det igen, vill inte gifta in mig i ett medberoende som gör att både jag och mina barn tar skada; även om det inte sker just idag utan kanske om några år.
Idag är det torsdag. Det står en BIB här i köket som hon köpte igår. Jag tog ett glas till middagsmaten, hon tog minst 8 glas. Vägde BIB:en och 1 liter hade typ gått åt. Kvällen innan blev det en knapp flaska rött, för tre dagar sedan en flaska rosé. Ikväll ska hon ut och drick en gäng öl med kompisar…
Jag försöker visa med mitt beteende att man kan dricka 1-2 glas och stoppa sen, särskilt på en vardag, men det känns ju fruktlöst. Kommer sluta i att jag inte dricker något och det kommer inte hjälpa heller, för hon hittar ursäkter att ta ”ett glas”. Min plan är nu att avvakta, observera, skriva ner(råd jag fick här) en dagbok om vad som sker. Se hur långt det går innan hon själv reagerar, om hon reagerar. Antagligen kommer hon gå upp i vikt och få panik igen och börja gå på diet. Tillbaka igen till mönstret ”Allt eller inget” och loopen börjar om. Vad säger man, är det värt att ställa upp ett tufft ultimatum direkt? Säga att antingen börjar du jobba aktivt med att dricka lagom eller så är det tack och adjö? Om hon älskar mig så mycket som hon säger sig göra så borde ju detta vara den bästa pressen? Visst skulle jag önska att vi kan leva ihop men jag orkar inte hålla på i åratal med att övertyga henne om att ta det lugnt heller. Har innan detta lämnat ett långt förhållande där jag upplevde att jag fick dra en människa vilket sliter sönder all passion. Om en människa inte vill bli hjälp kan man inte göra något…

yllegryn
Vad gör jag...

Jag lever sedan tre år med en man som, enligt mig, är alkoholist. Han säger såklart att det inte är så.
Hela vår familj är trasig. Mina barn vill inte träffa honom pga vad han gjort. Min son flyttade hem till sin syster i vintras för bråken här avlöste varandra konstant. Sambon har tom hoppat på min son och slagits pga att han anser att min son varit nonchalant och uppkäftig. Jag var närvarande i båda fallen och det stämmer inte. Däremot var sambon full och tror sig ändå veta helt och hållet vad som hände båda gångerna. Våra nyktra upplevelser är helt felaktiga och dessutom så håller vi ju alltid varandra om ryggen oavsett om vi gjort rätt eller fel. (Mor och barn, starka band och är båda nyktra!?!)
Nåväl, familjen är trasig. Han har just ingen relation som fungerar, några få vänner som han träffar sällan. Han har inte druckit sedan 29e december då han för vilken gång i ordningen vet jag inte, skulle ut och ta livet av sig. Att han slutat dricka är bra, jag var dock helt övertygad om att det skulle vara det minsta problemet. Alla hans beteenden är kvar och oförändrade. Han anser att han inte har några problem som måste avhjälpas. Bara vi andra gör något åt våra beteenden så blir det bra!
Hur förstör alkohol en hjärna rent konkret?

Foppalop
Särbo.

Hejsan
Är tillsammans med en man(särbo) som har stora problem med alkohol, han dricker 6 dagar i veckan både öl och vin. Han blir elak och beskyller mig för saker som kommer från ingenstans, blir arg när jag inte vill ha sex när han är jättefull. Han är även elak mot mina vuxna barn som han ofta jämför med sina egna"perfekta barn". När han är som fullast ställer han sig och kissar på golvet. Han inser inte själv? Att han dricker för mkt hur detta ens kan vara möjligt? Han är manipulerande och vrider och vänder på mina ord så till slut har han tagit upp en annan tråd som kommer från ingenstans. Jag har sagt att han får välja flaskan el mig men inte fått nåt gensvar. Jag har nu sagt till honom att om han ska supa hårt får han åka hem till sig, ofta börjar bråket redan då om att han inte alls dricker för mkt. Han köper 2boxar med vin och 6 starköl till helgen och boxen när han runt på som en snuttefilt överallt. Vet inte vad jag ska göra, vill lämna (ofta) men känner mig som en dålig människa som inte kan ställa upp för särbon när han mår så dåligt. Har slutat vara ledsen nu är jag mest arg och hatisk när han dricker. Lämnael hjälpa,?Tänk om han super ihjäl sig?

Foppalop
Galet

Känner igen det där med att om alla andra ändrar sina beteenden så skulle inte hen behöva och korrigera. Hur alkohol påverkar hjärnan, min erfarenhet är att den förändras till en demon som kan förstöra för så många.

Bedrövadsambo
Lämna!

Var och en ansvarar för sitt eget liv. Hur vill du leva ditt liv?

Hejsan123
Är ett ultimatum enda lösningen?

Min sambo sedan 6 år är alkoholist- vilket han erkänner nån gång då och då men helst ignorerar. Han dricker för att känna sig normal, för att slappna av, för att fira, för att orka...anledningarna är många och det känns som att otroligt låg självkänsla och depression ligger bakom allt. Han ser sig själv som svag men vill bevisa att han kan lösa detta själv- han behöver ingen hjälp. Ändå har inget egentligen ändrats under åren vi varit tillsammans och av vad han berättar var det likadant i många år innan vi träffades. Han kan va elak verbalt, men oftast riktar sig aggressiviteten mot andra än mig- och i slutändan alltid mot sig själv. Mig sätter han på piedestal- jag ör perfekt, jag har rätt i allt jag säger om hans missbruk osv. Men han vill inte söka hjälp och han vill inte sluta helt- bara minska...
Så vad gör jag? Jag älskar honom mer än allt annat och tycker inte att man ska lämna någon som har problem- han står ju ut med alla mina skavanker. Men samtidigt tycker jag att vi båda förtjänar bättre. Även om de bra perioderna är fler nu, även om vi är kärleksfulla mot varandra så tycker jag inte det är ok att komma hem som ikväll- en vardag och han har däckat med jacka och skor i sängen. Ligger och spottar i sängen. Börjar spy (tror det är blod i) och lyckas inte ens pricka spannen jag ställt fram.
Så min fråga är- vad kan jag göra för att hjälpa till? Jag vet att beslutet måste komma från honom men är rädd att jag gör det värre genom att bara stå bredvid och se på. Ska jag göra hans familj uppmärksam på problemen (även om han skulle se det som ett enormt svek)? Måste jag lämna honom så att han vaknar till liv? Jag vet inte om jag orkar att lämna och sen finnas där när han är frisk igen. Eller ör det bara otroligt själviskt att tänka så?